Åtta nya chefredaktörer - oväntat namn till Gefle Dagblad

Utnämningen av Katarina Ekspong till chefredaktör på Gefle Dagblad, GD, kan väcka förvåning. Detta med tanke på en uppmärksammad händelse 2012 då hon var tidningschef och ansvarig utgivare på Nerikes Allehanda, NA. Hon hade då plagierat texter av andra skribenter. Efter upptäckten bad hon direkt om ursäkt och sa att det skett oavsiktligt på grund av slarv. Hon valde ändå att säga upp sig.

Mittmedias affärschef Mikael Nestius var då på Bonnier Business Media och såg då trots detta henne som kompetent. Han rekryterade henne till ett toppjobb inom Bonnier. Och så även nu då Bonnier rivstartat renoveringen av Mittmedia med en ny organisation och åtta nya chefredaktörer.

De flesta är rekryterade inom Mittmedia från tidigare roller som till exempel nyhetschefer på respektive tidning. Katarina Ekspong är nu redaktionschef på Dagens Medicin inom Bonnier där hon också haft ledande roller på till exempel branschtidningen Resumé. Katarina Ekspong har också varit chefredaktör på Norrtälje Tidning under fyra år.

Hittills har Daniel Nordström varit chefredaktör för sju tidningar inom Mittmedia, men den nye ägaren Bonnier News har klokt nog tidigt sagt att alla lokaltidningar ska ha sin egen chefredaktör. I början av augusti utsågs därför Helena Tell till ny chefredaktör och nyhetschef på Bärgslagsbladet och Arboga Tidning.

Samtidigt utsågs Julia Engström till detsamma på Fagersta-Posten och Mats Wikman på Sala Allehanda. Nordström fortsätter dock av någon anledning som ansvarig utgivare för några av titlarna parallellt med sitt uppdrag som chefredaktör och ansvarig utgivare på VLT. 

I slutet av månaden blev Gabriel Ehrling Peres, ledarskribent på Dalarnas Tidningar, ny chefredaktör och ansvarig utgivare för Avesta Tidning. Dagen därpå utsågs nyhetschefen på Örnsköldsviks Allehanda, Sandra Bygdén Shameh, till ny chefredaktör och ansvarig utgivare för tidningen.

Och dagen därpå var det dags för nästa utnämning då Oskar Nord blev chefredaktör för Tidningen Ångermanland, TÅ, som tidigare ersatt Nya Norrland och Västernorrlands Allehanda, men då som en edition till Allehanda. Nu får TÅ en egen chefredaktör. Oskar Nord kommer från Sundsvalls Tidning där han varit bland annat nyhetschef.

Bara några dagar senare blev  Carl Juborg utsedd till chefredaktör och ansvarig utgivare för Norrtälje Tidning. Han har varit nyhetschef på den centraliserade sportredaktionen inom Mittmedia, men den decentraliseras nu dessbättre av de nya ägarna. Juborg har tidigare jobbat på Expressen som bland annat nyhetschef.

Den 3 september presenterades också Lillan Hedlund som ny chefredaktör och ansvarig utgivare för Länstidningen i Södertälje. Hon har senast varit redaktionschef för Mittmedias tidningstitlar i Västmanland och Stockholmsområdet.

En dag senare var det dags igen då Mikael Nestius presenterade Katarina Ekspong som ny chefredaktör och utgivare för Gefle Dagblad. För den viktiga transparansens del och trovärdighetens skull hade det nog varit klokt av både henne och Nestius att också redovisa misslyckandet på NA som både hon själv och han kommenterat på ett bra sätt då hon fick jobb hos Bonnier. Det är klokt och bättre att nämna denna trista ryggsäck än att låtsas som om den inte finns.

Av samma skäl vill jag för transparensens skull nämna att jag jobbat närmare 40 år på GD och senast som chefredaktör och utgivare närmare 17 år. Jag känner Daniel Nordström väl då jag senare som konsult rekryterat honom till Arbetarbladet som chefredaktör. Jag har också träffat eller ytligt haft kontakt med såväl Mikael Nestius som Katarina Ekspong, Oskar Nord och Helena Tell, men inte de övriga nämnda även om jag nog är vän på Facebook med några av dem.

Det mest intressanta med utnämningen av Katarina Ekspong till chefredaktör tycker jag är att Bonnier News genom Mittmedias affärschef Mikael Nestius frimodigt satsar på en som de bedömer som en bra publicist trots en allvarig anmärkning i vederbörandes ryggsäck. Det måste finnas en bortre gräns för hur länge man ska belastas för felsteg tidigare i livet.
Det blir intressant att följa alla dessa tidningstitlar med sina nya chefer. Måtte dessa lyckas med allt nytt som ofta går på tvärs mot den tidigare koncernledningens syn på vad som var en bra lokal journalistik. Och flera chefredaktörer inom Mittmedia skriver här och där nu sin vana trogen att ”detta blir bra” trots att de nya ägarnas inriktning och metoder går helt emot de tidigare ägarnas programförklaring som de då lojalt accepterade. Jag hoppas de får rätt denna gång till skillnad mot förr. 

  

  

Vem kan ta över efter Thomas Mattssons oväntande avgång?

Idag avgick oväntat Expressens chefredaktör Thomas Mattsson. Han har varit en av de tyngsta utgivarna i Sverige under tio år.  Det är en lång tid på en så tuff position och han kan mycket väl själv tycka att det är dags. Det är dock svårt att ta in då det inte är likt honom.  Det skulle inte förvåna om Thomas Mattsson med sin integritet snarare nått vägs ände i den ständiga diskussionen i alla mediehus om avvägningen mellan den publicistiska verksamheten och kravet på lönsamhet. Och vem kan ersätta honom?

Det var på fredagen vid tolvtiden som Thomas Mattsson själv meddelade redaktionen att han avgår med omedelbar verkan. I en lång krönika sammanfattar han sin tid på Expressen under nästan 25 år, varav tio år som ansvarig utgivare och chefredaktör.

I en tv-intervju för Expressen talar om hur det varit, men i stort sett ingenting om vad som komma skall. Han svarar fåordigt om att han ska vara ledig och sedan jobba ”med några projekt inom Bonniers”. Thomas Mattsson är landets ledande publicist, modig, tuff, klok och engagerad med en stor arbetskapacitet vid vilken tid som helst på dygnet. Men att jobba med något projekt tror jag inte är hans grej om det inte är ett enormt stort, viktigt och framåtsyftande projekt.

Bonnier News tog i våras över krisande Mittmedia, ett projekt som jag vet att Thomas Mattson varit djupt engagerad i tillssammans med de övriga i koncernledningen. Där förefaller allt rulla på under den ledning Mittmedia fått, t ex i affärschefen Mikael Nestius. Bonnier News har redan mött några överraskningar, som betydligt sämre ekonomi än vad man trodde för ÖP i Östersund och  Allehanda i Övik.  Och det leder till att journalister sägs upp, vilket Bonnier News i princip lovat undvika.

Jag har svårt att tro att det kan finnas en intressant roll för Thomas Mattsson i det sammanhanget, även om han förekom i spekulationerna om vem som skulle få det uppdrag som Nestius nu har.

Vi får se vad som händer efter denna oväntade nyhet, en fredag mitt i semesterperioden. 

Det är precis så börsföretag brukar gå ut med känsliga uppgifter om verksamheten för att minimera publiciteten. En iakttagelse som jag tror också skulle ha nämnts i den saknade legendariska podden Mattsson & Helin där konkurrenterna Thomas Mattson och Jan Helin, Aftonbladets dåvarande chefredaktör, pratade och kommenterade det mesta i mediutvecklingen. Deras podd initierade på sitt sätt den ökande transparensen inom medierna. 

Podden upphörde då Jan Helin lämnade Aftonbladet för att bli programdirektör på SVT. Ett viktigt publicistiskt jobb, men ändå mindre synligt än utgivarskapet i Aftonbladet. Och nu lämnar måhända även Thomas Mattsson offentlighetens mediediskussioner. Illa, illa, men jag hoppas jag har fel och att han dyker upp i något viktigt sammanhang.    

Vad orsaken till avgången än är så känns det lite overkligt att Thomas Mattson kanske inte längre finns med i mediedebatten där han länge varit aktiv och oftast klok, i Expressen, på sin blogg och på en lång rad scener i Almedalen och på Bokmässan. Ingen mediedebatt utan Mattsson.

Nu blir Klas Granström tf chefredaktör och Karin Olsson tf ansvarig utgivare. Det är mycket erfarna publicister och ledare, Granström som chef för digitala medier och Karin Olsson som kulturchef och stf ansvarig utgivare. Både de och redaktionschefen Magnus Alselind med flera framträdande medarbetare inom Expressen kan säkert finnas med i diskussionen om ägarna söker en intern lösning vilket gjorts tidigare, bland annat Bo Strömstedt och Thomas Mattsson.

Och vill Bonnier News rekrytera externt så finns det naturligtvis spontant intressanta namn, även med  erfarenhet av Expressen. Som Katrin Säfström, tidigare chefredaktör för bland annat Kvällsposten, Nerikes Allehanda och Folket. Nu är hon kanalchef för Sveriges Radio P4 i Sörmland. Eller Mats Ottosson med en lång erfarenhet i olika roller på Expressen, senare bland annat ansvarig utgivare för tidningarna inom Hall Media, nu vd och ansvarig utgivare för Newsgruppen i Sverige AB med Linköping och Norrköping News.
Och därutöver också många andra kompetenta personer som förhoppningsvis kan ta över det krävande uppdraget efter Thomas Mattsson. Vem vet, det kanske redan finns en idé inom Bonnier News och hos dess koncernchef Anders Eriksson om vem som ska rekryteras.
Kompletterad och korrigerad 2019-07-12 kl 22.46, 23.37

       

Sju chefredaktörer sökes

Idag informerades Mittmedias personal om att 50 annonsförsäljare kommer att sägas upp som den första större åtgärden av den nye ägaren Bonnier News. Dessutom ska det enligt uppgift också den så kallade virtuella desken läggas ner och koncernen ska rekrytera sju nya chefredaktörer. Sedan en tid är det även klart att personalchefen Carin Andersson och företagsmarknadschefen Staffan Lönner  lämnar koncernen.

Redan i samband med övertagandet stod det klart att Bonniers inte gillade att ett antal titlar saknade egen utgivare. Anders Ingvarsson är till exempel chefredaktör och utgivare för Hälsingetidningar med sina fyrar editioner, men också för Gefle Dagblad. Karin Näslund  är chefredaktör för Sundsvalls Tidning, men också för Allehanda i Örnsköldsvik med edtionen Tidningen Ångermanland i Härnösand.

Utgivaren för flest tidningar och sajter är Daniel Nordström. Han är chefredaktör för VLT, men ansvarar också för Bärgslagsbladet, Arboga Tidning, Fagersta-Posten, Sala Allehanda, Länstidningen i Södertälje, Norrtelje Tidning och Nynäshamns Posten samt alla dessa titlars sajter.

Så vill inte Bonniers ha det eftersom det strider mot hela tanken med en lokaltidning. Vilka tidningar som nu får en egen utgivare är oklart, men enligt uppgift kommer ytterligare några utgivare att rekryteras senare

Utöver den stora omorganisationen av annonsförsäljningen, som samordnars med Bonnier News, och  rekryteringen av chefredaktörer så är också beslutat att den virtuella desken ska avskaffas. Få har förstått poängen med den, men om jag har fattat rätt är den ett exempel bland andra på Mittmedias centralisering av olika funktioner,  inte sällan i strid mot idén med en lokaltidning.

Av samma  skäl är det ingen djärv gissning att varumärrket MittMedia avskaffas. Det är ju inte MittMedia man prenumererar på, utan Gefle Dagblad, Dalademokraten eller Sala Allehanda. Det ska bli intressant att se när detta sker.  

Korrigerad 2019-05-28 kl 22.55

Tidningshistoria skrivs varje dag, presstöd till GD!

Nu skrivs det tidningshistoria snart sagt varje dag. MittMedia sålt till Bonnier och Stampen till norska Polaris. GP får 40 miljoner i presstöd. Nerikes Allehanda 25,2 miljoner. DN:s chefredaktör Peter Wolodarski pucklar på Stampens fd huvudägare Peter Hjörne. Jan Scherman hoppar in i den debatten som verkar utvecklas till ett rejält kattslagsmål. Och idag fick vi veta att Gefle Dagblad får drygt tio miljoner i statligt stöd efter närmare fem decenniers konsekvent hård kritik mot presstödet. Ur led är tiden...

Bläcket hade knappt torkat på kontraktet om MittMedias försäljning till Bonnier News innan nästa storaffär blev klar. Norska Polaris Media tillsammans med de svenska koncernerna NWT och VK Media fick inte ta över MittMedia, men däremot familjen Hjörnes Stampen med kronjuvelen Göteborgs-Posten, GP.

Det är två historiska affärer som nog ingen i branschen hade vågat förutse för ett antal år sedan.  Både Stampen och MittMedia har varit uppmärksammade och respekterade medieföretag innan de började få problem och till sist blev konkursmässiga.  Deras vandring från storhetstiden mot avgrunden kommer säkert att studeras av forskare.

Intressant i sammanhanget är utvecklingen för presstödet som tjuvstartade under 60-talet och blev permanent under 70-talet. GP får trots sin ställning på en monopolmarknad 40 miljoner per år i mediestöd. Detta till en tidning som historiskt sett varit starkt kritisk till stödet om jag inte minns fel. Och som under senare år kostat skattebetalarna hundratals miljoner kronor.

Och idag blev det känt att även Gefle Dagblad får ett mediestöd på 10,4 miljoner kronor per år. Om jag inte är riktigt säker på GP:s och familjen Hjörnes syn på statliga stöd historiskt sett så är jag däremot tvärsäker på att Gefle Dagblad ända sedan presstödets begynnelse varit skarpt kritiskt mot statens inblandning i tidningsbranschen genom stödet. Där är jag stolt medskyldig...

Jag har engagerat mig starkt i kritiken mot statsstödet som under många år negativt påverkade GD:s förmåga att konkurrera med Arbetarbladet. Redan på sjuttiotalet skrev jag en ledare under rubriken ”Presstödet korrumperar” sedan en känd mediedirektör varit en hård kritiker av stödet, men sedan på ett pinsamt sätt ändrat uppfattning då han förstod att den egna tidningen skulle få en dyrare distribution om konkurrenten skulle förlora sitt stöd och läggas ned.
Den ledaren följdes av andra ledare och texter i GD av olika skribenter, alltid med ett kritiskt anslag mot statsstödet. Stödet har ofta försvarats med att det lett till att främst socialdemokratiska tidningar räddats. Så kan det vara, men statsstödet har också varit kontraproduktivt då reglerna förhindrat kostnadsminskade samarbeten mellan tidningar. Detta även sedan de fått samma ägare. Ett framsynt försök inom VK Media är ett exempel.

Nåväl, idag är det inte lika lätt att vara kritisk mot statsstödet med tanke på den dramatiska utvecklingen för mediehusen. Vi lever ju nu i en helt annan verklighet än för bara 20 år sedan och bakåt i tiden. Principiellt sett är jag lika kritisk i dag mot statsstöd som tidigare, men det är lätt att förstå vad miljonstöden i detta läge kan betyda för både GP, NA och GD och tidigare mottagare.  

Självklart ska mediehus söka pengar om de, precis som GD, plötsligt omfattas av regelverket. Om jag minns rätt sa GD:s chefredaktör Anders Ingvarsson i samband med ansökan att han hade begått tjänstefel om tidningen inte hade ansökt om mediestödet. 

Däremot undrar jag om inte statens stöd till medierna genom utvecklingen är på väg att avskaffas av andra skäl än ideologiska. Stödet går till tidningar som når färre än 30 procent av hushållen på utgivningsorten. Därför har till exempel Arbetarbladet sedan sjuttiotalet fått miljoner i presstöd, men inte Gefle Dagblad. Tidigare sa man att stödet skulle gå till ”andratidningar.” 

Nu börjar det således också att delas ut till förstatidningar och det var nog inte tanken då reglerna skrevs på så sätt att främst s-tidningar skulle få stöd. Svenska Dagbladet hamnade också i den grupp som fick och får mediestöd och har under årens lopp därför kommit att fungera som ett alibi i debatten för och emot stödet.

Nu går stödet till de stora borgerliga mediekoncerner som tagit över s-tidningarna. Om flera förstatidningar ramlar ner under procentreglerna så får nog politikerna problem. Pengarna kommer inte att räcka till. I så fall blir nog inte mediestödet långvarigt.  

Korrigerad 190417 kl 12.13

          

Den 9 april börjar Bonniers renovering av MittMedia.

Den 9 april blir en spännande dag för MittMedias alla chefredaktörer med flera. Då kallar MittMedias nye affärschef Mikael Nestius dem till ett möte för att diskutera det som komma skall sedan Bonnier News tagit över koncernen. Då ska Nestius förmodligen informera om vad de nya ägarna vill göra åt de centrala staberna. Det blir troligen starten för en decentralisering av det mesta som MittMedia hittills centraliserat. Återuppbyggnaden inleds.

Detta berördes i går onsdag då affären formellt blev klar och chefer från MittMedia och Bonnier News träffades vid ett gemensamt möte. Gissningsvis deltog nog mellan 70 och 90 chefer som fick en försmak av vad Bonnier News vill med MittMedia. Kanske inte så detaljerat, men flertalet förstod nog vad som är på gång.

Detta då inte minst vad det gäller centraliseringen av verksamheten inom MittMedia. Bonnier har tidigt och tydligt menat att de 28 tidningstitlarnas lokala journalistik är viktigast av allt. Med detta följer naturligtvis också en kritisk syn på centraliseringen i hela sin vidd hittills inom MittMedia. Det som kan finnas lokalt ska också göra det.

En av de första åtgärderna som presenterats kan vara att den så kallade virtuella desken avskaffas. De flesta utanför MittMedia har nog aldrig riktigt förstått poängen med den. Om jag förstått det rätt, vilket inte alls är säkert, så har man byggt en organisation där medarbetare på skilda orter är ansvariga för vad som läggs ut på andra tidningars sajter bortom hemorten inom koncernen. Men inte på den egna hemorten….! Men jag kan, och hoppas, att jag har helt fel för det låter ju rätt obegripligt. 

I Örnsköldsvik kommer säkert många nuvarande och tidigare läsare av Allehanda, ÖA, att bli glada. Där har MittMedia på försökt avskaffat morgondistributionen med tidningsbud och i stället delat ut tidningen med posten senare under dagen. Bonnier News är skarpt kritisk till den metoden och på mötet i onsdags var det tämligen uppenbart genom olika uttalanden att Allehanda troligen återgår till morgondistribution.

Bonnier News partner som minoritetsägare i MittMedia och norska  Amedia, fanns på plats i onsdags, bland annat genom Amedias  vd Are Skogsdal. Han sa att alla 73 tidningar i framgångsrika koncernen Amedia har egna lokala chefredaktörer. Underförstått är det nog så Amedia och Bonnier News vill ha det så långt det går även i Sverige. Och det är egentligen ingen överraskning med tanke på tidigare uttalanden av Bonnier News.

Det innebär dock att det finns en del att göra för de nya ägarna till MittMedia om de vill ändra den rådande ordningen inom koncernen. En lång rad tidningar inom MittMedia har i dag delat utgivarskap mellan flera titlar. Det är ingen bra modell.

Det intressantaste uttalandet i onsdags svarade därför nog norska Amedias ekonomichef, vars namn jag inte minns, som sa att dess koncerns alla chefredaktörer har fått mål som de ska nå. Om de inte lyckas så ”byts de ut direkt.”

       

MittMedias chefer får nya överrockar av Bonnier

MittMedia med sina 28 dagstidningar leds nu av en ”interimistisk ledningsgrupp” sedan Bonnier News idag tagit över koncernen. Där ingår alla i den tidigare koncernledningen. Detta kan säkert väcka undran eftersom Bonnier News strategi går på tvärs emot mycket av det MittMedia gjort. Alla i den tidigare koncernledningen ska dock rapportera till tunga namn i Bonnier News. De kan väl därmed sägas ha fått varsin överrock.

Dessa ingår i gruppen, inom parantes Bonniers chefer som de ska rapportera till:  
Anders Eriksson, vd.
Mikael Nestius, affärschef.
Carl-Johan Bergman, redaktionell chef (Mikael Nestius).
Daniel Bertils, affärsutvecklingschef print (Mikael Nestius).
Anna Joneby, privatmarknadschef ( Mikael Nestius).
Thomas Wilsson, CFO (Emil Viklund, CFO Bonnier News).
Staffan Lönner, företagsmarknadschef (Alexander Lydecker CCO Bonnier News).
Carin Andersson, HR-chef (Paulina Holm, HR-chef Bonnier News).
Robin Govik, Utvecklingschef (Peter Frey, CTO Bonnier News).

Jan Andersson, vd MittMedia Print (Stina Morlin, produktionsdirektör Bonnier News).
Avgående vd Per Bowallius finns kvar i organisationen under en övergångsperiod.

Upplägget kan tolkas på flera sätt. En del uppfattar det säkert som om Bonnier News går försiktigt fram. En annan tolkning kan vara att Bonnier ser detta som nödvändigt, dels för att få en bild av hur koncernledningen fungerat, dels för att få så mycket information som möjligt om verksamheten innan kvasten tas fram.

Det är ingen lätt uppgift för Bonnier News att ta kontroll över den omfattande verksamhet MittMedia bedriver, särskilt inte med de tuffa målsättningar köparna har, som lönsamhet redan nästa år. Samtidigt ska alla tidningarna bli mer lokala och återvinna sitt lokala förtroende och varumärke. Namnet MittMedia kommer nog att försvinna både i marknadsföringen, tidningarna och på mikrofonerna i tv.

Allt sådant ska nu processas i den tillfälliga ledningsgruppen och vidare ut till koncernens runt 1100 medarbetare. De svåraste diskussionerna blir nog de som rör kulturskillnader mellan Bonnier News och MittMedia, som dess utmanande vackra självbild, satsningarna på att vinna branschpriser och visa upp sig som framgångsrikt på internationella  konferenser.  Det är enligt uppgift uppenbart att Bonnier News ogillar MittMedias uppskruvade ambitioner i dessa frågor; de ger felaktiga positiva signaler om en koncern nära konkurs.

Nu får vi se hur Bonnier News kommer att navigera i lokaltidningarnas värld. Det anses hittills inte ha varit deras bästa gren. De personer från Bonnier som går in i olika roller hos MittMedia är dock inga påläggskalvar, snarare det tunga artilleriet. I toppen Tomas Franzén som ny styrelseordförande. Det är han också i bland annat Bonnier News, Dagens Nyheter och Expressen.

MittMedias nye vd är Anders Eriksson som även är vd i Bonnier News och flera dotterbolag. Mikael Nestius är ny chef för den redaktionella verksamheten och läsarintäkterna. Han har haft en rad olika uppdrag inom Bonnier, senast som vd för Bonnier Business Media med tidningar som till exempel Dagens Medicin, där han även varit chefredaktör, och Veckans Affärer.

Han har däremot så vitt jag vet inte jobbat på lokaltidningar ute i landet, men varit chefredaktör för Bonniers gratistidning Stockholm City som han var med om att starta 2002. Den tog upp kampen mot Metro, men lades ner 2011. Mikael Nestius har också varit utgivare för Tidningen Södermalm samt Tidningen Östermalm i Stockholm. Han sitter sedan drygt 14 år i styrelsen för Nacka Värmdö Posten som omsätter runt 25 miljoner kronor. 

Just Bonniers bristfälliga erfarenheter av och om lokala medier har ofta nämnts i spekulationerna inför denna affär. Det är begripligt eftersom verkligheten ser lite annorlunda ut för Länstidningen i Östersund jämfört med Dagens Nyheter. Tanken är nu att Bonniers partner som minoritetsägare i affären, den norska lokaltidningskoncernen Amedia, ska bidra med sitt framgångsrika koncept. Dess vd Are Stokstad, tar plats i styrelsen för MittMedia. 

Så här ser MittMedias nya styrelse ut:

Tomas Franzén, styrelseordförande. 
Åsa Malmström, ordförande i MittMedia Förvaltnings AB och Nya Stiftelsen Gefle Dagblad.
Are Stokstad, vd i den nya norska minoritetsägaren Amedia.
Lotta Edling, Publicistisk Utvecklingsdirektör för Bonnier News.

Anders Eriksson, vd Bonnier News

samt arbetstagarrepresentanter.

Alla är nya i  styrelsen förutom Åsa Malmström som är ordförande i styrelsen för säljarnas tidigare huvudägare, Nya Stiftelsen Gefle Dagblad. I förhandlingarna inför affären har säljarna förlorat ägandet av hela koncernen, men ändå tydligen garanterats en styrelseplats under längre eller kortare tid.

Liknande lösningar är märkligt nog inte ovanliga när tidningar säljs, ofta vad det gäller inflytande då chefredaktörer ska tillsättas. Varför?  Sålt är sålt och ingenting blir med tiden som förut. Därför kan man undra vad Åsa Malmström kan tillföra i styrelsearbetet där alla andra har till uppgift att ompröva och troligen riva upp många av de tidigare besluten i MittMedias tidigare styrelse? Handlar det kanske om en variant om politikernas så kallade kohandel? En tröst för de tidigare ägarna?

Nu får vi se hur ägarna, styrelsen och ledningen ska nå de uppsatta målen. De är till exempel att MittMedias framtida strategi ”ska värna morgondistribuerad papperstidning och parallellt driva digitala läsarintäkter samt utveckla de digitala produkterna”.

Det fastlås också att ”I den redaktionella strategin är titlarnas självständighet central och det blir redaktionernas ansvar att skapa en kvalitativ lokaljournalistik som engagerar läsarna och driver den digitala läsarintäktsaffären”.

Dessa mål är bra, men också nu svåra att nå i en närmast havererad publicistisk verksamhet långt ifrån den ansvariga hållning som Bonnier News ägare står för. Frågan infinner sig direkt, vad var det egentligen som hände? Hur kunde de ansvariga ägarstiftelsernas hamna i ett läge då de förlorade sitt starkt ideellt motiverade ägande av en stor mediekoncern?  

Onekligen obegripligt för alla som följt processen från läktaren. Bra frågor som nog bara kan besvaras av en skicklig grupp envisa grävande journalister inom MittMedia. 

  

Nu börjar Bonniers storstädning i MittMedia

Denna vecka kan MittMedias försäljning till Bonnier fullföljas. Detta sedan Konkurrensverket för en vecka sedan godkänt affären. I morgon onsdag är MittMedias koncernledning och ett antal chefer kallade till ett möte med Bonnier News i Marieberg. Därmed börjar det nog hända saker eftersom Bonnier som ny ägare säkert direkt vill börja städningen. Det finns en hel del för de nya ägarna att göra.

Övertagandet har i och för sig sedan en tid i praktiken inletts då många företrädare för Bonnier rest runt i landet och besökt koncernens lokala redaktioner på de olika titlarna. Då har inga beslut fattats i väntan på Konkurrensverkets beslut, men enligt uppgift har därmed Bonnier redan fått en rätt tydlig bild om av vad som väntar.

De ekonomiska problemen är en sak där ett antal beslut om kostnadssänkande åtgärder krävs. Där finns många möjligheter efter samgåendet. Ändå är nog kommande beslut om redaktionerna mer intressanta då Bonnier och MittMedia tills nu haft helt olika åsikter.

MittMedia har på alla de sätt hittills under ett antal år alltid framhävt sin koncern som bäst i landet på lokal journalistik. Det tror jag inte att storstadsbaserade Bonnier håller med om. I skilda sammanhang har Bonniers företrädare klart markerat att tidningarnas innehåll måste vara starkt förankrat lokalt samt att titlarnas utgivare ska finnas på plats i de lokala tidningshusen.

Det blir intressant att se hur köparen Bonniers syn på en tydlig och äkta lokal förankring ska ersätta MittMedias idé om att i sina lokala titlar publicera helsidor och uppslag hämtade från helt andra orter i Sverige och därmed ointressanta lokalt. Och hur i jösse namn ska Bonnier hantera frågan om lokalt placerade ansvariga utgivare?

Bonnier har naturligtvis rätt; ansvariga utgivare ska finnas nära sina redaktioner och läsare.  En organisation där chefredaktörer blir en anonym och mer centralt placerad ansvarig utgivare för flera titlar strider enligt min mening mot förnuft och andemeningen i vår grundlag. Ändå är detta vanligt idag, både inom MittMedia och andra mediekoncerner. Därvid devalveras på sitt sätt utgivarskapet.  

Nåväl, den svaga ekonomin, den felaktiga bilden av MittMedia som lokaljournalistikens mästare samt frågan om de ansvariga utgivarnas bristande koppling till de lokala titlarna är stora frågor att hantera för den nye ägaren Bonnier.

Till allt detta kommer fler svåra åsiktsskillnader mellan köparen Bonnier och säljaren MittMedia. Bonnier är tveklöst emot den centrala deskorganisation och söker nog, som många andra i branschen förgäves till motivet för denna.

MittMedias dumpning av print, det vill säga papperstidningarna, är inte heller något som Bonnier gillar. Och kanske ingen annan heller i Mediesverige. Tanken var väl att närmast tvinga över prenumeranterna till de digitala produkterna. Detta på tvärs emot vad de andra mediekoncernerna har gjort.

Stora kulturskillnader, stora problem och många frågetecken, men svårast av allt tror jag ändå blir att överbrygga köparen och säljarens syn på hur dess företrädare framställer sig själv i krönikor, i jakten på fina branschpriser, intervjuer i branschmedia, sociala medier och i andra sammanhang. Som det fortsatta deltagandet i och om MittMedia i internationella konferenser.

Bonniers syn på MittMedias vårdande av sin positiva självbild tror jag kan bli en av de svåraste nötterna att knäcka för både köpare och säljare. Herregud, vad säger man till den säljare vars företrädare i alla sammanhang framställer sig som världsmästare?

Mycket har nog förhoppningsvis redan skett i möten och överläggningar mellan köpare och säljare i en av Sveriges största medieaffärer. Ändå tror och hoppas jag att mötet på onsdag mellan köpare och säljare verkligen blir en avspark för nödvändiga åtgärder inom MittMedia, utan tunga ryggsäckar på.

Nu börjar det, fortsättning följer…

Daniel Nordström angriper mig för kritiken mot MittMedia

Daniel Nordström har i en ny text angipigt mig och min syn på MittMedia. Texten är svår att bemöta med dess försåtliga formuleringar, personangrepp samt felaktigheter. Men jag försöker.

Nordström påstår att jag inte motiverat min ändrade inställning till MittMedia.

Fel, jag skrev att den nya koncernledningen var bra, men senare att koncernen successivt gick för hårt fram med t ex centraliseringen och digitaliseringen och ”Därför har jag med tiden omvärderat koncernen.”  

Nordström ser mina inlägg som ”nedlåtande”mot MittMedia och dess medarbetare.

Fel. Jag har berömt, kritiserat, redovisat, gissat, resonerat och spekulerat om koncernens utveckling över tid. Normal journalistik. Kritik mot beslut, personalpolitiken och bristande transparens är inte att vara nedlåtande. Särskilt inte mot medarbetarna, de är bra och kompetenta och inte nämnda. 

Kritiken riktar jag mot medarbetarnas chefer som kallhamrat utnyttjar deras artiklar som fyllnadsmaterial utan lokal koppling i tidningar på andra håll i landet. Från läsarens synpunkt sett är det usel jounalistik, inte av skribenterna, men av ledningen. 

Nordström påstår att jag var en ”ivrig påskyndare” till koncernens alla tidningsförvärv.

Fel. Jag hade igen aning i förväg om köpen. Med ett undantag; när Sundsvalls Tidning köptes fick jag ett felaktigt adresserat internpostkuvert. Troligen från ägare till styrelsen eller tvärtom. Där fick jag veta allt om affären…

Nordström påstår att jag hade ”en viktig roll” i tidningsköpen, även rörande Centertidningar 2005 och Dalarnas Tidningar 2007.

Fel. Jag slutade på Gefle Dagblad den sista december 2004. Däremot anlitades jag senare som konsult för några chefsrekryteringar och för utredningar om Ljusnans samgående med Hälsingetidningar samt samgåendet mellan Tidningen Ångermanland och Allehanda.

Daniel Nordström påstår att jag tidigare hyllat MittMedia ”generande okritiskt” då jag ännu fick uppdrag av Mittmedia. ”När Mittmedia värvade en HR-chef 2013 försvann Roséns lukrativa uppdrag i Mittmedia.”

Fel. På konferensen Meg mötte jag nye HR-chefen Carin Andersson. Hon bad om ursäkt för att koncernen utan tillstånd och ersättning utnyttjat material från tidigare uppdrag åt mitt bolag Utkik Media. Detta för en eller flera rekryteringar. Detta hade jag avstått från att påpeka.

Carin Andersson sa att hon ville ge mig fler uppdrag. Jag sa nej då jag inte ville jobba åt koncernen tills vidare då mitt förtroende för den redaktionella chefen AnnaKarin Lith hade förverkats av flera skäl. 

Senare ringde Carin Andersson ändå under en lunch med sportchefen Mattias Wallström. De båda ville få hjälp med någon rekrytering. Jag påminde om vårt möte och tackade nej eftersom det måste råda ett totalt förtroende mellan konsulter och uppdragsgivare. Jag har av samma skäl tackat nej till två andra uppdragsgivare.

Nordström ser mig numera som en ”bitter kritiker”. Hur bemöter man ett sådant påstående, inte sällan utnyttjat som tillhygge då man saknar argument?  Om han anser att jag är bitter i min kritik för MittMedias förfall så känner han mig sämre än vad jag trodde. Jag är snarare förbannad på hur koncernen misshandlats, av ägare, styrelse och ledning.

Daniel Nordström lyfter fram MittMedias alla fina priser. Kul att företaget hedras, men prisjakten är väl ändå inte en del av kärnverksamheten? Det är snarare förvånande att koncernen i nuvarande krisläge lägger ner tid och pengar på att vinna priser.

Nordström pekar även på att MittMedia under de senaste tio åren gjort en vinst på ca 1,2 miljarder kronor. Jag rekommenderar honom en koll på sajten www.aktiekunskap.nu om synen på begreppet EBITEA. Han åberopar det begrepp den sajten kallar en ”hittepåsiffra” som företag med problem gärna använder för att försköna sanningen. I EBITEA ingår inte skulder, räntor och avskrivningar av goodwill. Allt detta försämrar dock resultatet och därmed är Nordströms redovisning vilseledande.

Detsamma kan sägas om att företagets bekymmersamma goodwill ”härstammar inte minst från Robert Roséns epok.” Jaha, belastningen av goodwill "härstammar" ju faktiskt från runt 65 andra redaktionella medarbetares epok som inte hade någonting med affärerna att göra. Och ytterligare fler än så på annons, ekonomi och teknik. Ska vi alla hållas ansvariga för ägarnas beslut? 

Daniel Nordströms infama påstående om att jag som bloggare varit för snäll för att få uppdrag av MittMedia och att jag är kritisk och bitter när jag inte anlitas är att peka ut mig som korrumperad. Jag gissar och hoppas att Daniel Nordström, som den gentleman han ändå är, ångrar ordvalet.

Enligt arkivet på Utkiksbloggen har jag skrivit totalt 338 inlägg om det mesta i medierna sedan min bloggdebut 2010. 47 av dessa berör på något sätt MittMedia, resonerande, spekulerande, positivt och negativt och oftast neutralt  Hoppas jag räknat rätt. Sök gärna på i arkivet på ”MittMedia” för en egen bedömning.

Jag ser fram emot MittMedias framgångssaga beskriven av Daniel Nordström på sin blogg.
Kompletterad och korrigerad 20190315 kl 14.34, korrigerad 20190316 kl 01.33    

Är ett konkursmässigt MittMedia framgångsrikt?

Daniel Nordström, chefredaktör för VLT, bemöter idag min senaste text om MittMedia på sin blogg. Vi är överens om mycket inom journalistiken, men inte om MittMedias sorgliga vandring mot stupet. Hans text präglas av MittMedias kultur där man envist odlar självbilden av en framgångsrik koncern. Och det även nu när vi har facit; MittMedia är konkursmässigt och måste säljas för att överleva.

Detta faktum kan varken självförhärligandet eller ”stora digitala framgångar i läsaraffären” ändra på. Det finns givetvis enskildheter inom koncernen som är positiva, men det innebär inte att företaget kan beskrivas som framgångsrikt.

Daniel Nordström har rätt i att jag gillade mycket av det koncernledningen gjorde när det började hända saker 2013. Det var bra att riktningen pekades ut mot digitaliseringen. Den nya ledningen var tydlig och agerade löftesrikt för en modernisering av en ganska trött koncern.

Men efter något år växte nog kammen för snabbt både inom ägarstiftelserna och koncernledningen. Centraliseringen drevs för hårt. Digitaliseringen likaså. De fortfarande lönsamma papperstidningarna prioriterades bort. De tappade kraft och upplagorna minskade mer än inom alla andra mediekoncerner. 
Därför har jag med tiden omvärderat koncernen och det är jag nog inte ensam om. Alla i branschen hade klart för sig att framtiden är digital, men MittMedia drev utvecklingen snabbare än andra mediehus, papperstidningarna blev i princip offrade. Allt medan MittMedias företrädare gång på gång utnämnde sitt företag till det bästa av alla på lokal journalistik.

Ändå är det rätt tydligt att läsare inte håller med om att lokaljournalistiken är så bra inom MittMedia. Inte ens koncernens egna chefer kan rimligen ha missat ilskan och besvikelsen hos läsare på sociala medier och även i bittra insändare i MittMedias tidningar.

Det är riktigt att jag skrev ”usel journalistik” och då menar jag naturligtvis inte den som görs på tidningens utgivningsort av dess medarbetare och publiceras lokalt. Den journalistiken har ofta hög kvalitet, men det hjälper inte då tidningarna samtidigt tar in helsidor skrivna på andra orter utan lokal koppling. 
Daniel Nordström ser det som att man idag kan publicera "läsvärd journalistik från andra orter" i stället för det TT-material som ofta användes förr.  Jag håller inte med. De är säkert bra lokalt där de skrivs, men ofta helt ointressanta där de publiceras i en annan del av  landet. Och vad är poängen med den ”virtuella desken” där den ansvarige för en tidnings sajt tydligen alltid finns på en annan utgivningsort! Är det att vårda den lokala förankringen? 

Att nyheter publiceras på sajterna först och senare i tidningen är från läsarnas synpunkt sett också usel journalistik. Jag förstår varför det görs i utvecklingsprocessen, men det kan man inte begära av läsarna. De har glömts bort i sammanhanget. Så även vad det gäller transparensen där jag inte är överens med Daniel Nordström, varken nu om försäljningen eller tidigare vid händelser som uppmärksammats i andra medier, men inte alls eller först senare i de egna tidningarna.

Daniel Nordström är en färgstark och skicklig publicist. Därför var det trevligt för mig som konsult att rekrytera honom till Arbetarbladet. Han är en aktiv debattör och kan nog utses till den flitigaste bloggaren bland landets chefredaktörer.

Nordström är chefredaktör och ansvarig utgivare för VLT i Västerås, men också chefredaktör alternativt ansvarig utgivare för Bärgslagsbladet, Arboga Tidning, Fagersta-Posten, Sala Allehanda, Länstidningen i Södertälje, Norrtelje Tidning och Nynäshamns Posten samt alla dessa titlars sajter. Jag hoppas jag inte missat någon. Det är imponerande om Daniel Nordström hinner med allt, men modellen förändrar utgivarskapet som på sitt sätt devalveras. Jag är övertygad om att Bonnier News vill ha en utgivare lokalt på varje tidning, precis som dess partner Amedia i Norge.

Jag ger gärna Daniel Nordström sista ordet med att citera slutklämmen i hans text. Kloka ord om de tillämpas.

    ”Det viktiga i allt detta är den lokala journalistiken.
      Den kommer alltid att vara i fokus.

      Den är vår själ och vårt hjärta.”

Uppdaterad och korrigerad  20190314 kl 03.37. Länken till texten kunde inte läggas ut förrän då på Facebook som låg nere p g a av servicearbeten. 

  

   

Nestius till MittMedia som vänds upp och ner

Bonnier News kommer att vända upp och ner på MittMedia och dess misslyckade strategi. Dess lokaltidningar ska inte som nu fyllas ut med artiklar från andra tidningar. Centraliseringen redaktionellt kommer att rivas upp. MittMedias självbelåtna företagskultur irriterar också enligt uppgift Bonnier. I Medievärlden pekas Mikael Nestius ut som ny vd för koncernen.  Han svarar undvikande, men detta ska enligt uppgift även till denna blogg ändå stämma.

Mikael Nestius är idag vd för Bonnier Business Medias (BBM) och har varit chefredaktör för Bonniers förlustbringande och nedlagda gratistidning Stockholm City och därefter chefredaktör för Dagens Medicin. Han kan säkert bli en utmärkt vd för MittMedia, men säger i Medievärlden att han ”inte har fått något nytt jobb” och det är naturligtvis korrekt formellt sett eftersom Bonnier ännu inte tagit över MittMedia...

Men visst, om det mot förmodan inte är jobbet som vd han är aktuell för så kan det ju vara ett annat uppdrag inom MittMedia. Bonnier News har nu enligt vd Anders Eriksson 14 arbetsgrupper som hämtar in all information de kan rörande MittMedia. Ett stort antal ledande företrädare för Bonniers olika verksamheter finns med i arbetet och de reser nu omkring i landet och bekantar sig vetgirigt med MittMedia.

Mikael Nestius är en av de berörda som deltar i det arbetet, både nu och tidigare under förhandlingsperioden inför köpet. Med det gör också andra chefer inom Bonnier, som Expressens chefredaktör Thomas Mattsson och utvecklingsdirektören Lotta Edling. Dessa och andra är djupt engagerade i övertagandet av MittMedia och detta tyder på höga publicistiska ambitioner vad det gäller koncernens inlemmande i Bonnier News.

Om man ska spekulera om namn för den kommande omorganisationen av MittMedia så är det naturligtvis inte endast Mikael Nestius som kan vara aktuell. Bonniers News har en rad framgångsrika ledare som kan bli aktuella för en position inom MittMedia. Som Expressens chefredaktör Thomas Mattsson med sin starka känsla för landsortstidningar, inte minst genom sina kontakter med Enköpings-Posten.

Expressens redaktionschef Magnus Alselind är ett annat intressant namn för en roll inom MittMedia. Han är effektiv, målinriktad och började sin karriär inom landsortspressen på Gefle Dagblad. Jonas Jonsson, redaktionschef på Dagens Industri, har också som ung jobbat på Gefle Dagblad och har både erfarenhet och intresse för lokal journalistik. Dagens Nyheters redaktionschef Caspar Oppitz har en framgångsrik bakgrund som redaktionschef på Correspondenten i Linköping. DN:s utvecklingschef Martin Jönsson är också ett tänkbart namn.  Och i någon roll rörande digitaliseringen också Karin Skogh, framgångsrik som ansvarig för digitaliseringen av Expressen och med en bakgrund inom MittMedia.  

Även utanför Bonnier finns det intressanta personer som kan anlitas för någon uppgift inom MittMedia, ett intressant jobb i Sveriges mediehistoria. Som Jan Helin, tidigare Aftonbladet och nu på SVT.  Som ung jobbade han på Sundsvalls Tidning. Eller Linus Paulsson, tidigare chef på Dagens Industri och med en bakgrund på Gefle Dagblad.   

Bakgrund och kunskap om lokal journalistik kommer att betyda mycket för vilka personer Bonnier News sätter in på olika uppdrag i MittMedia. Stora förändringar planeras säkert, inte bara för styrelsen och koncernledningen. Där byts de flesta ut, enligt uppgift till exempel styrelsens ordförande Bengt Ottosson och vd Per Bowallius.   

Bonnier News vd Anders Eriksson har tydligt markerat mot MittMedias centralisering och usla lokala journalistik, senast i ett möte med Publicistklubben i Stockholm igår måndag.  Där har naturligtvis ägare, styrelse och den tidigare koncernledningen ett stort ansvar, men MittMedia har också därunder chefer som är berörda, för att inte säga komprometterade, av att ha accepterat och verkat för koncernens misslyckade strategi.

Det innebär sannolikt att Bonnier även redaktionellt kommer att förändra den befintliga organisationen med centraliserade funktioner som kan försvinna eller organiseras om med ny inriktning och nya chefer. Även en del chefredaktörer för de 28 tidningstitlarna och alla sajter kan nog komma att bytas ut efter hand.

MittMedias modell med en chefredaktör för flera tidningar och sajter kommer troligen att avskaffas. Kanske även rollen som övergripande redaktionell chef. Det är idag Carl Johan Bergman. Bonnier News vill att de publicistiska besluten skall fattas på lokal nivå av en lokal utgivare och ser nog därför med tveksamhet på dem inom MittMedia som okritiskt accepterat dess nuvarande modell med en ansvarig utgivare för flera tidningstitlar.        

Att administrativa funktioner som till exempel HR, it och systemutveckling mm överförs till Bonnier News centralt är i princip bekräftat. Det är där Bonnier hoppas kunna räkna hem affären med MittMedia, men det blir en tuff uppgift eftersom man samtidigt vill satsa på den kostsamma lokala
journalistiken.
Under de senaste veckorna har jag haft många samtal med inblandade parter i den historiska affären mellan Bonnier News och MittMedia, formellt och informellt.  Efter dessa känner jag mig rätt trygg i uppfattningen att Bonnier närmar sig MittMedia på ett ansvarsfullt och ambitiöst sätt med en långsiktighet som ägare. Om jag har rätt kan vi få se intressanta utvärderingar om något decennium.
Men jag tror också att alla inom Bonnier som idag är engagerade i övertagandet av MittMedia närmar sig uppgiften med skräckblandad förtjusning. De får nu varje dag information om vad deras ägare köpt och det är inte alltid positiva fakta. Den usla ekonomiska situation var naturligtvis Bonnier News väl informerad om, men kanske inte om alla följder av den redaktionella centraliseringen och den bräckliga lokala förankringen som MittMedia närmast propagandistiskt gått ut med .

Den företagskulturen inom MittMedia tror jag kan bli en nödvändig, men också svår nöt att knäcka för Bonnier News. En del företrädare för MittMedia har ju under årens lopp satsat mycket på att i alla sammanhang framställa dess verksamhet som ytterst framgångsrik i snart sagt allt. Enligt uppgift är detta ett faktum som irriterar Bonnier med sin mer seriösa framtoning. Därför finns det anledning att fråga sig hur koncernens nya ägare ska bemöta och förändra den kultur som för några år sedan inom branschen kom att kallas för ”sekten MittMedia.”

Om affären förhoppningsvis klarar Konkurrensverkets granskning får vi snart se hur Bonnier News tacklar detta historiskt intressanta uppdrag och vilka personer som anförtros uppdraget att rädda koncernen MittMedia med alla sina tidningar.  

MittMedias tystnad ett svek mot transparensen

Det är knappt två veckor sedan Bonnier bekräftade affären med MittMedia. Sedan dess, och dessförinnan,  har informationen från parterna varit närmast obefintlig. I Mittmedias tidningar och nyhetssajter har publiceringen varit begränsad. Idag kom dock en artikel om att vd Per Bowallius sagt att han ska sluta som vd. Detta till journalister i lunchrummet på tidningshuset i Gävle. Bra så, men när en reporter sedan ringde upp koncernchefen ville han inte bekräfta vad han sagt. Man häpnar!

Nyheten om storaffären publicerades den 20 december, här och på resume.se. Sedan dess har en rad nyheter om saken publicerats, oftast utan  kommentarer från de inblandade stora medieföretagen.

Mycket märkligt och rätt stötande, det handlar ändå om bolag som lever på just journalistik i alla dess former, inte minst granskningar och avslöjanden inom politiken, myndigheterna och näringslivet. Därför var det bra att koncernens vd plötsligt sa vad han visste och tyckte till journalisterna. Men sedan – hur tänkte han då han inte ville bekräfta vad han redan sagt? Förväntade han sig en lojal tystnad från sina medarbetare?

Trovärdigheten kan inte värderas högt nog för journalistiken och medieföretagen. Ändå har de här inblandade nyhetsföretagen gjort det som de annars inte vill att andra ska göra, tiga. Visst, det handlar om en affär mellan två stiftelser och ett familjeägt bolag.  De behöver formellt sett, till skillnad från börsnoterade företag, inte gå ut med någon information om affären.
Men som stora medieföretag har de ju ändå en speciell relation till sina läsare jämfört med andra företag.  Givetvis kan inte allt lämnas ut under en pågående förhandling, men att inte bekräfta till exempel sådant som redan är känt är obegripligt.

Nåväl, det är naturligtvis bra att Bonnier News med sina finansiella muskler tillsammans med norska Amedia vill gå in och rädda MittMedia. Jag undrar dock om de som bestämmer på Bonnier News vågat tänka tanken på vad det innebär att äga MittMedia?

Bonniers publicistiska meriter är många för koncernen som sådan och för flaggskeppen Dagens Nyheter, Expressen och Dagens Industri. Sådana framgångar är svårare att hitta exempelvis efter köpet och försäljningen av Skånemedia med sina lokaltidningar i Skåne.  Eller efter våghalsiga medieinvesteringar iUSA. 

Sydsvenskan och Helsinborgs Dagblad beskrivs idag av Bonnier som en framgångssaga, men så vitt jag förstått har Bonnier misslyckats med att sälja dem. Och resultatet 2017 anges till en vinst på 52 miljoner kronor. Men i årsredovisningen har det enligt uppgift tvärtom angetts en förlust på runt 90 miljoner kronor efter finansnetto. Jag hoppas jag har missförstått detta…   

Utöver de ovan nämnda företagen med sina redaktioner, säljare och andra lokala proffs hoppas nu Bonnier News att som ägare få ratta ytterligare 28 tidningsredaktioner, nyhetssajter, tryckerier, radiokanaler, gratistidningar och annan verksamhet.

I stora och svåra förändringsprocesser har det så gott som alltid på redaktionerna varit svårt att vinna anhängare. Visst, det är andra tider nu och förutsättningarna är i dag jämfört med förr annorlunda, men ändå, hur lätt eller svårt blir det för räddningsstyrkan från Bonnier att få gehör för sina synpunkter på alla dessa hårt prövade redaktioner? Deras erfarenhet av tidigare ledningens idéer är ju troligen inte särskilt positiva. Och nu finns det en ny ledning med nya, eller snarare beprövade, idéer om verksamheten.

Jag hoppas verkligen att vd Anders Eriksson och hela Bonnier News tillsammans med Amedia lyckas med denna stora räddningsoperation i mediernas värld. Men jag är inte säker. I en tv-intervju med vd Anders Eriksson, Bonnier News, på facktidningen Journalistens sajt, talar han sig varmt för att MittMedia ska gå med vinst redan nästa år, 2020. Uppsägningarna utlovas knappt drabba journalister och allt ska nu vara lokal intressant i deras tidningar till skillnad från tidigare. Även i de fram tills nu övergivna papperstidningarna. En tvärvändning jämfört med tidigare koncernledningens mål.

OK, allt låter jättebra och jag vet att Bonnier och Amedia har råd. Men ändå, hur stora är oddsen för att köparna ska lyckas vända MittMedia efter alla dessa bekymmersamma år för koncernen i MittMedialand? Det är inte lätt att vända en så stor skuta, särskilt med tanke på allt som gjorts. Och som köparna vill ändra på.  

I morgon onsdag ska jag till Sundsvall och besöka Publicistklubben Södra Norrland och diskutera allt som hänt med MittMedia. Och vad som kan förväntas hända. Det blir intressant.

I panelsen sitter också Lars Truedson, föreståndare för Institutet för mediestudier,
Kajsa Falasca, lektor i media- och kommunikationsvetenskap vid Mittuniversitetet
Johanna Hejdenberg, sektionsordförande för SJF MittMedia.

Bengt Ottosson på tre stolar, på vilken finns hans hjärta?

Bengt Ottossons gillar tre stolar i sin karriär, Bonnier, VK Media och MittMedia. Ottosson är inte känd för allmänheten från tv-sofforna. Däremot är han en välkänd tungviktare i mediebranschen som tidigare vd för Bonnierägda Expressen, sedan styrelseledamot i VK Media och nu styrelseordförande för MittMedia, alla tre aktörer när MittMedia såldes. Därför kan man undra vilket av de tre företagen som har störst plats i hans hjärta. MittMedia, Bonnier eller VK Media?  

Processen vid försäljningen kan inte ha varit en lätt sits för honom. Rent formellt har han naturligtvis företrätt MittMedia som dess ordförande nära händelsernas centrum. Förhandlingarna och besluten har säkert hanterats av ägarstiftelserna, men det är rimligt och troligt att säljarna och dess majoritetsägare Nya stiftelsen Gefle Dagblad och dess styrelsesordförande Åsa Malmström åtminstone låtit MittMedias ordförande assistera ägarna i processen. Och kanske var han därmed med sitt kunnande aktiv då MittMedia såldes till Bonnier, ett historiskt beslut inom mediebranschen! 

Ottosson är ett rutinerat proffs i medievärlden där så gott som alla framträdande ägare och ledare känner varandra – branschen är inte större än så. Många har således erfarenheter av att ha olika kontakter med varandra i lägen där jäv måste undvikas. Detta gäller givetvis inte enbart medierna, utan alla branscher där personliga relationer kan leda till jäv. Liksom i politiken. Och i regel hanteras detta bra, annars blir det stora nyheter om jäv i medierna.

Bengt Ottosson jobbade i runt 20 år för Bonniers ögonsten Expressen, varav 11 år som dess vd. Då lyckades han vända en förlustbringande verksamhet till rekordvinster. Om jag minns rätt hade han under sin tid som vd dragit in mer än en miljard kronor i vinst till tidningen, en otroligt bra och uppmärksammad insats.

Ändå fick han häpnadsväckande nog sparken 2014. Så vitt jag minns det förstod ingen varför, varken facket, medarbetarna eller, tror jag, chefredaktören Thomas Mattsson. Han skrev en krönika och hyllade Ottosson för hans insatser.

Först hette det att Bengt Ottosson valde att gå i pension vid 62 år ålder. Senare blev det känt, och först då kommenterat av Bengt Ottosson, att han fick sparken av Expressens dåvarande ordförande Gunilla Herlitz. Orsaken var nog att Ottosson motsatte sig ytterligare personalminskningar, under hans tid hade redan många tjänster dragits in på tidningen för att nå lönsamhet. Det kan nog också ha funnits en maktkamp i sammanhanget. Herlitz gick själv in som ny vd på Expressen.   

 Det var då det. Sedan har Bengt Ottosson sannerligen kommit igen som en av mediebranschens främsta makthavare. Under tiden på Expressen var han också ordförande i Tidningsutgivarna. Nu är han ordförande för arbetsgivarorganisationen Medieföretagen, Dagens Samhälle och MittMedia. Han är också styrelseledamot i bland annat Almega och Svenskt Näringsliv. Han har ett eget aktiebolag, Gläntan Mediekonsult AB, som omsatte drygt en miljon 2016 och runt 350 tusen kronor 2017. Resultatet 2018 är inte känt ännu.  

Nu tar Bonnier över hela MittMedia och troligen kommer organisationen att bantas rejält, särskild vad det gäller kostnader för overhead, chefer, administration och annat utanför den redaktionella verksamheten. Allt enligt intervjuer med vd Anders Eriksson i Bonnier News.
Gissningsvis diskuterades detta igår onsdag då Eriksson mötte runt 65 av MittMedias chefer vid ett möte i Gävle, däribland alla utgivarna. Och med på mötet var enligt uppgifter säljarens ordförande Bengt Ottosson... Själv skulle jag gärna ha varit en oupptäckt liten mus som gömde sig under bordet och tjuvlyssnade.

Det är inte onormalt att vd, styrelser och andra viktiga funktionärer byts ut vid en stor sammanslagning som denna. Bäva månde därmed några i koncernledningen och chefer för centraliserade funktioner, typ redaktionell sport och kultur, administrativt ekonomi, HR och it i MittMedia. Det är verksamheter som kan hanteras av Bonnier i Stockholm.

Och hur kan man tro att det blir med styrelsen och dess ordförande? Vi får se, Bengt Ottosson har tidigare bedömts vilja lämna uppdraget som ordförande som kanske rymde större problem än vad han trodde då han accepterade uppdraget.  

Nu, när korrekta uppgifter, rykten eller mer eller mindre korrekta antaganden virvlar förbi i turbulensen sedan affären blev klar, sägs det också att Bengt Ottosson uttryckt en önskan till köparen Bonnier om att få sitta kvar som ordförande i MittMedia där Bonnier blir majoritetsägare vid sidan om Amedia i Norge som minoritetsägare. Med tanke på hans historia inom Bonnier skulle naturligtvis detta vara en form av revansch för honom inom Bonnier.

Detta är en av många intressanta frågeställningar som dyker upp nu när plötsligt Bonnier äger (om Konkurrensverket går med på det) MittMedia med alla sina landsortstidningar.
En annan fråga som pockar på uppmärksamhet är om Bonnier verkligen har förstått vad de gjort när de förvärvade MittMedia? Jag tvivlar. Det gissar jag att nästa blogginlägg från mig kan handla om ...

Transparens: Jag har träffat Bengt Ottosson flyktigt några gånger, men vi känner inte varandra. Jag har jobbat på Gefle Dagblad inom MittMedia i nästan 40 år, senast som chefredaktör under närmare 17 år. Är numera pensionär som etablerat aktiebolaget Utvalnäs Media- och Kommunikation, till vardags Utkik Media, som  verkar som rådgivare åt ägare och ledningar i medieföretag. Jag har haft uppdrag åt bland annat Expressen, SVT, MittMedia, Norran, VK Media  m fl, ofta som headhunter vid chefsrekryteringar, men också rörande strategifrågor mm. RR

Texten kompletterad med länkar 20190215 kl 17.11 

    

Bonnier med Amedia vann dragkampen om MittMedia

Uppdateras efterhand med länkar

Bonnier News tillsammans med norska Amedia vann dragkampen om att få ta över MittMedia.  Bonnier utökad med MittMedia blir ett gigantiskt och säkert rätt  svårskött fögderi. Det ger de nya ägarna möjligheter till stora framgångar om de kan rädda MittMedia på ett bra sätt. Men de ställs  också inför svåra utmaningar där de riskerar stora problem. Det är bra att Bonnier fått med norska Amedia som delägare.
Amedia är ett stort norskt medieföretag som äger dubbelt så många lokala tidningar som MittMedia. Deras kompetens blir mycket viktig för att Bonniers ska klara av att få ordning på MittMedia. Amedias roll i affären var okänd utåt ända fram till i tisdags då deras deltagande publicerades först här på Utkiksbloggen. I Medievärlden skrev därefter annars välinformerade Leif "Honken" Holmkvist att Amedia bara samarbetade med Bonnier, men att något samägande med MittMedia inte var aktuellt. Det visade sig således vara fel.
Affären innebär att Bonnier News nu tillsammans med Amedia äger MittMedia med en omsättning runt två miljarder kronor och med ett 30-tal landsortstidningar från Nynäshamn via Södertälje, Örebro, Västerås och upp till Östersund och Örnsköldsvik. Detta utöver sedan tidigare Bonnier News med Dagens Nyheter, Dagens Industri, Expressen, HD-Sydsvenskan, Bonnier Business Press (utländska affärstidningar), Bonnier Business2Business (Resumé med flera), Bonnier Magazines & Brands samt Bold Printing Group. 
Den omfattningen på verksamheten måste vara en dröm för en expansiv medieägare och troligen en mardröm för dem som vill bevara den gamla omhuldade mångfalden med många ägare och tidningar. Den försvarades och bevakades hårt av mediepolitiker fram till för bara ett antal år sedan. Kommer de att vakna till nu och bekämpa den nya mediekoncentrationen?
Ingen vet, men gissningsvis kan den politiska mediedebatten få en nystart, det har varit rätt lugnt efter debatten om Anette Novaks utredning. Och den förra kulturministern Alice Bah Kuhnke har lämnat det uppdraget och därmed även mediekonferenser där hon vältaligt och välvilligt resonerat om mediernas framtid. Och vad kommer politiker och debattörer nu att tycka om att en halv miljard i driftsstöd huvudsakligen går till Bonnier? 
Det ska bli intressant att få höra den nyutnämnde kulturministern Amanda Lind (mp) ser på mediefrågorna? Hon bor i Härnösand där MittMedia lagt ner moderata Västernorrlands Allehanda och socialdemokratiska Nya Norrland och ersatt dem med Tidningen Ångermanland som sedan  blev en edition till Allehanda i Örnsköldsvik. Hon har därmed sett mediernas strukturförändringar på nära håll. 
Frågan nu är vad Bonnier som majoritetsägare i MittMedia (80 procent) vill göra med MittMedia.  och var de hämtat information och inspiration om lämpliga mål för MittMedia. Koncernens tidigare vd Thomas Peterssohn och dess förre redaktionella chef AnnaKarin Lith har som bekant i någon form engagerat sig för Bonnier inför försäljningen av MittMedia, den koncern som de fick lämna 2016. 
Det var då vandringen bort från MittMedias hårdföra metoder för en snabb digitalisering nog började bromsas upp. Om de två på något sätt genom sitt engagemang för Bonnier får några roller i sin tidigare koncern vore det minst sagt anmärkningsvärt. De båda var ju starkt drivande för den jämförelsevis mycket tydliga målsättningen för den digitala övergången, en metodik som drabbade papperstidningarna som på sitt sätt övergavs i den digitala upphetsningen. Alla koncerner har samma mål, men andra gick lugnare fram, vårdat papperstidningarna och sluppit många av MittMedias problem. 
Efter denna affär kommer sannolikt en ansvarsdebatt som kan bli jobbig för många. AnnaKarin Lith och Thomas Peterssohn blev närmast symboler för koncernens tuffa målsättningar för den digitala övergången, positivt eller negativt beroende på vem man talade med.Man ska dock ha klart för sig att en vd och en redaktionell chef strikt formellt inte bär ansvaret för om allt går fel. Det är givetvis styrelsen och framför allt ägarna som bär det yttersta yttersta formella ansvaret. De ledande tjänstemännen ska inte kunna ge sig ut på äventyrligheter utan att styrelse och äqare känner till och sanktionerar agerandet.
Ägarbytet innebär inte slutet för en svår och intressant utvecklingsprocess,  det handlar snarare om starten för ett ännu intressantare och ett ännu svårare åtagande för aktörerna i mediernas värld. Uppköp och samgåenden blir inte alltid lyckade, men jag hoppas verkligen att Bonnier, Amedia och MittMedia lyckas med detta.  

Bonnier tar över MittMedia? Blir offentligt 13.00.

Idag ska MittMedias framtida öde avgöras. Förhandlingarna mellan koncernens ägarstiftelser och spekulanterna har enligt uppgift pågått hela torsdagen och fullföljts först tidigt idag fredag morgon. Då sägs tider för alla informationsmöten redan varit bestämda. Klockan 13.00 ska det enligt samstämmiga källor komma en pressrealese. Spekulationerna har fortsatt ända in på upploppet. Medievärlden skriver idag att ”Allt pekar mot att Bonnier köper MittMedia.”

Det är fullt tänkbart, men alls inte säkert. Artikeln är initierad som så ofta då reportern Leif ”Honken” Holmkvist håller i pennan. Han är mycket branschkunnig med ett stort nätverk, inte minst inom Bonnier där han länge skrivit åt koncernens branschtidningar. Grundtips, Holmkvist har rätt. Snart vet vi.

 Förmiddagen har nog präglats av oro och förväntan inför alla informationsmöten för olika grupper i MittMedias alla mediehus. Informationen på förmiddagen ska ha getts först till managementgruppen och sedan till facken och personalen. Och då höll förmodligen juristerna fortfarande på att efter en sen muntlig överenskommelse få alla handingar klara.

       

Två doldisar vill köpa MittMedia - köparen presenteras i morgon?

Enligt uppgifter från flera håll idag ska lösningen på koncernens kris presenteras i morgon fredag, precis som Medievärlden publicerat idag. Enligt uppgift ska MittMedias ägarstiftelser ha bestämt sig under torsdagen och personalmöten ska ha förberetts. Allt tyder på att Bonnier News alternativt norska Polaris Media tar över MittMedia tillsammans med svenska NWT och VK Media. De två mäktigaste personerna bakom försöken att ta över MittMedia är doldisar, okända för allmänheten och även för många i mediebranschen. De presenteras längre ner i texten. 

De är de två personerna som allt snurrar kring i de två medieföretag som  nämnts hela tiden som spekulanter sedan försäljningen avslöjades här på Utkiksbloggen den 18 december. Alternativet att inte sälja koncernen existerar i praktiken inte eftersom MittMedia på grund av sina finansiella problem då närmar sig en rekonstruktion eller en konkurs. Jag blir ändå inte förvånad om lösningen utöver en försäljning  kanske omfattar något överraskande inslag som inte blivit känt tidigare. Snart får  vi svaret.

Om koncernen säljs, som alla spekulationer förutspått, så får vi en helt ny mediesituation i Sverige. Antingen en ytterligare intressant nordisk förbrödring utöver Schibsteds engagemang i Sverige genom ägandet av SvD och Aftonbladet. Eller också bildar Bonnier och MittMedia ett gigantiskt medieföretag som det ska bli intressant att se vad Konkurrensverket kan ha för synpunkter på.

Hursomhelst så kan morgondagen bli en mediehistorisk dag. Det är inte särskilt många år sedan som mediepolitiker, som till exempel Marita Ulvskog (s), ömt försökte vårda resterna av den historiska bilden av mångfalden inom svensk press. Detta som både riksdagsledamot, statsråd och partisekreterare.

Jag minns en konferens med Tidningsutgivarna för kanske runt tiotalet år sedan. Jag var anlitad som moderator för en debatt mellan Marita Ulvskog och riksdagsledamöterna Mats Johansson, tidigare politisk chefredaktör på Svenska Dagbladet, och Per Åsling.  Just den dagen eller dagen innan hade Göran Greider skrivit en text i Dalademokraten, DD, som Marita Ulvskog tidigare hade varit chefredaktör för.

Förmodligen var detta då MittMedia hade köpt DalarnasTidningar. Greider skrev att han tyckte att det skulle vara klokt och bra om MittMedia tog över även DD. Jag frågade Marita Ulvskog om hon läst texten vilket hon inte hade gjort, men hon sågade Greiders utspel och muttrade att hon möjligen kunde tänka sig ett samarbete mellan DD och MittMedia, men absolut inte ett samgående

Och så har debatten gått i många år på de olika konkurrensorterna. S-tidningarnas företrädare talade gärna om samarbete, men aldrig om någon fusion med den borgerliga tidningen. Så småningom kom dock den ena affären efter den andra, som mellan Gefle Dagblad och Arbetarbladet 2003. Idag ser således verkligheten ut på ett annat sätt och i morgon kommer troligen ett nytt steg i medieutvecklingen bort från mångfaldsidealet.

Om det visar sig korrekt att det har varit en konkurrens mellan Bonnier och Polaris är det intressant att de kanske mest inflytelserika personerna i båda grupperingarna är tämligen okända för  allmänheten och något av doldisar även inom branschen. Ingen av dem finns så vitt jag vet ännu inte på Wikipedia. Det handlar naturligtvis om Anders Eriksson som är vd för Bonnier News och Victoria Svanberg som är arvtagare och ägarföreträdare för NWT. Eriksson kom efter mer kända Gunilla Herlitz.

 Svanberg sitter i styrelsen som vice ordförande för Polaris. NWT är ju femte största ägare i Schibsted med 3,9% av rösterna. NWT är också näst störst i Polaris med sina 26,4% procent av aktierna. Om Polaris tillsammans med NWT och VK köper MittMedia blir Victoria Svanberg en av de främsta medieprofilerna i Sverige.

 Eriksson är vd för Bonnier News, DN, Di, Expressen och HD-Sydsvenskan, ordförande för Bonnier Business Press (utländska affärstidningar) samt har numera Bonnier Business2Business (Resumé med flera) och Bonnier Magazines & Brands samt Bold Printing Group under sig.

Man kan ana en prestigeförlust för den som förlorar budstriden. Svanberg & familjen köpte ju senast Nya Lidköpings-Tidningen av familjen Hörling. Och Eriksson bygger lite i skymundan upp en helt ny Bonnier-koncern genom att samla på sig allt.

I morgon får vi med all sannolikhet veta vem av dem som dragit det kortaste strået. Och framförallt får de anställda, läsarna på papper och nätet samt allmänheten förhoppningsvis äntligen veta vad som händer med Sveriges största lokaltidningsägare. Hittills har ju inte parterna gått ut med någon information värd namnet - trots att både säljare och köpare är stora medieföretag.