Årets MediaAmazoner Margret Atladottir och Lisa Bjurwald. Och tragedin i Paris.

Idag fick poddarna Margret Atladottir och Lisa Bjurwald ta emot sina priser sedan de utsetts till Årets MediaAmazoner.  Prisutdelningen inramades av en intressant konferens i Studio 3 hos Sveriges Radio i Stockholm med bland andra forskaren och journalisten Tanja Aitamurto, deputy director Brown Institute for Media Innovation vid Stanford University, Nicklas Lundblad, Google Senior Director, EU Public Policy Gov´t Relations samt Anette Novak, vd för  Interactive Institute och därtill högaktuell som statens särskilde medieutredare. Och dagens fest för pristagarna förmörkas sent denna dag av tragedin i Paris.

Dagen inleddes av Tanja Aitamurto med en informativ och ledig presentation om mediala utvecklingsfrågor aktuella i forskningen där hon är verksam i USA. För några decennier sedan fick jag tillsammans med några tidningskolleger i Sverige, Stigbjörn Bergensten på Nerikes Allehanda och Jan Öjmertz på Borås Tidning, förmånen att träffa just Stanfords ledning under en studieresa i USA då vi sökte sanningar om utvecklingen. Det samtalet har jag aldrig glömt och måste därmed medge att jag är rätt avundsjuk på Tanja Aitamurto som får verka i denna, som jag minns det, extremt kreativa miljö.  

Tanja Aitamurto har för övrigt också varit journalist på Helsinge Sanomat i Finland. I sitt intressanta föredrag talade hon om olika trender i medieutvecklingen, bland annat om Google Cardboard virtual realityviewer. Ävenså om olika varianter av crowdsoursing där Svenska Dagbladets räntekarta helt rättvist nämndes som ett uppmärksammat exempel. 

Nicklas Lundblad är en välkänd nätprofil, nu på Google och dessutom adjungerad professor på KTH i Stockholm. I sin underhållande föreläsning talade han om ”5 saker om den digitala framtiden som du inte förväntade dig”. Det har han helt rätt i och föreläsningen låter sig svårligen refereras med alla sina intressanta siffror och bedömningar.  Jag hoppas fler får chansen att höra såväl Tanja Aitamurto som Nicklas Lundblad vid tillfälle.

Både hon och han har flyttat över Atlanten för att jobba med medieutvecklingen i framskjutna positioner, Tanja Aitamurto inom forskningen och Nicklas Lundblad inom ett av världens mest intressanta globalt verksamma företag. Han har efter några år i USA valt att flytta hem och är nu verksam i Sverige, men fortfarande på en ledande position inom Google.

Vi fick också höra en kort intressant, lite spänd och spontan debatt mellan medieutredaren Anette Novak, fortfarande då från publikplats före sitt eget framträdande, och Lundblad som aktuell föreläsare på scenen. Det handlade om vad som egentligen hände i Spanien när Google valde att lämna landet. Novak ställde med en viss skärpa frågan om Googles ovilja att betala för sig när spanska myndigheter aktualiserade frågan.

Lundblad korrigerade hennes version med ännu mer skärpa och beskrev hur situationen, enligt honom och Google, blev helt omöjlig för den globala jätten. Google skulle ha tvingats betala för sina länkar som drev trafik till spanska medier, sa han. Denna fråga skulle det vara intressant att få en mer ingående och opartisk analys om än vad denna spontana diskussion bjöd på. Problemet med alla pengar, inte minst skattemedel, som på olika sätt lämnar svenska medier och hamnar hos till exempel Facebook och Google diskuteras ju allt oftare i dagens medieutveckling. Så även denna dag i Radiohuset.   

Intressanta framtidsdiskussioner, men dagens höjdpunkt var nog ändå att få höra och se årets två MediaAmazoner ta emot sina priser och sedan spela in sin nästa podd inför konferenspubliken. Dessa amazoner diskuterar frimodigt och kunnigt journalistiken, medieutvecklingen och utgivarfrågor ur ett kvinnligt perspektiv, som här, och precis som Margret Atladottir också sa att hon ville göra när hon tog initiativ till podden och i sociala medier efterlyste en partner. Då var hon ute efter att utmana poddgiganterna MattssonHelin. De locktonerna nappade Lisa Bjurwald på, trots att Atladottir och hon  då inte kände varandra och politiskt sett inte är särskilt överens i sin samhällssyn.

Kanske just bland annat därför är nu deras podcast väl etablerad och har tusentals lyssnare. Utöver sin podcast är också Margret Atladottir och Lisa Bjurvald verksamma som journalister i andra medier, den förra som redaktör på politism.se och den senare som delägare och skribent i medievarlden.se.

Margret Atladottir har tidigare varit chefredaktör för Nöjesguiden, ett jobb hon fick vid 23 års ålder. Lisa Bjurwald är också författare, kommunikationsansvarig för Teskedsorden och profilerad skribent vad det gäller rasismen och extremhögern. Hon har varit verksam både i Svenska Dagbladet, Dagens Nyheter och Expressen.

I juryns motivering till priset står det:

”Genom att i den digitala accelerationens tid bredda och fördjupa debatten utmanare Atladottir & Bjurwald normer och strukturer i dagens journalistik. De vänder på maktperspektiven i ett skede då nya generationer med andra krav på kunskap och delaktighet tar plats som medieaktörer. Genom ledarskap, nytänkande god journalistik visar de att kampen för jämställdhet långtifrån är över.”    

Priset delas ut av nätverket Kvinnor som leder Medier efter ett initiativ av Cecilia Zadig som under tjugo år utbildat kvinnliga chefer i sin kursverksamhet på JMK. Pristagarna utses av en jury med Cecilia Zadig som ordförande, Kerstin Brunnberg, Jeanette Gustafsdotter, Christina Jutterström, Maria Ripenberg, Anja Hirdman och undertecknad. 

Tidigare pristagare är 2010 Hanna Stjärne, då framstegsstrateg Sveriges Radio, nu vd SVT, 2011 Lena K Samuelsson, då chefredaktör SvD, idag koncerndirektör Schibsted, 2012 Johanna Kronlid, då chefredaktör tidningen Arbetet, 2013 Lena Glaser, programdirektör interaktivt utbud/interaktiva plattformar SVT, 2014 Lisa Irenius, då kulturredaktör UNT, nu kulturchef SvD.
Och just när man är glad för framgången för dessa unga mediamänniskors framgångar nås man av de dystra nyheterna från Paris. Tänk vad tillvaron har blivit komplicerad i vår tid. Eller har det kanske alltid varit så?
Uppdaterad och kompletterad 151114 kl 01.43

Intressant delbetänkande från Medieutredningen med en liten flumvarning

De som hoppats få se dagspressen spela huvudrollen i Medieutredningens delbetänkande blir nog lite besvikna. Rapporten utgår i enlighet med direktiven konsekvent från medborgarnas behov av journalistik.  Ibland kan det därför bli lite flumvarning, som om "medieborgarna", men samtidigt i andra frågor väldigt konkret, som i bredbandsanalysen. Man kan också ana en vilja att blidka kritiker inom dagspressen, bland annat genom formuleringar som kan skapa förväntningar, till exempel i gurglet mellan public service och de kommersiella medierna.   

Materialet är mycket omfattande med närmare 400 sidor och det läser man inte in på några timmar. Det är dock bra strukturerat, kunnigt och informativt. Det handlar ju om ett delbetänkande och utgör en bas för utredningens fortsatta arbete. Därför utmynnar få resonemang i konkreta förslag, utan man konstaterar att dessa kommer i slutbetänkandet.  

Ändå har utredaren valt att väldigt tydligt uttrycka en bestämd uppfattning i ett antal frågor, till exempel en del av dagspressens hjärtefrågor. Reklamskatten ska således enligt utredningen bort, momsen för digitala medier måste sänkas och rapporten från Myndigheten för radio och tv om påverkan från public service på de kommersiella medierna och dess slutsatser räcker inte.

Allt detta gillar naturligtvis dagspressens företrädare att höra. En annan sak som säkert går hem hos de kommersiella medierna är att utredningen för det första inte talar om, public service, utan om de ”offentligt finansierade medierna”.

Dessutom görs en sammanställning av hur mycket pengar som årligen totalt går till hela medieområdet. Det är således licensavgifter till public service, presstödet, subventionen genom den 6-procentiga momsen och pengar till medieorienterade myndigheter. Det blir totalt ca 9,1 miljarder kronor och den summan ter sig nog lockande för dem inom den kommersiella pressen som hävdar att licenspengar mm bör komma även andra medier till del.

De förhoppningarna har jag berört i tidigare blogginlägg  och jag trodde inte då och inte heller nu att det är realistiskt eller ens önskvärt. Public service finns det all anledning att hålla ögonen på i många sammanhang, som publikfrieriet med alla extremt lätta underhållningsprogram eller det svårmotiverade kommersiella tilltalet med tjatig programreklam. Men det är en sak, att vilja dränera kanalernas ekonomi utifrån ett egenintresse är en helt annan sak.

Efter finesserna med ”offentliga finansierade medier” och den lockande miljardlistan fastslås det också att utredningen ser just de nuvarande presstödspengarna som en ram för ett eventuellt nytt stödsystem och att Medieutredningen rörande public service inskränker sig till att kanske föreslå saker som bör beaktas inför den nya tillståndsperioden efter 2019.

Vad det gäller presstödet så resonerar utredningen bestämt och konsekvent om ett nytt mediestöd i mer bestämda ordalag än vad vi sett tidigare. På den punkten blev dock utredaren Annette Novak redan dagen innan utredningen överlämnades kritiserad av chefsjuristen Per Hultengård på Tidningsutgivarna, TU. Han menade att det inte alls är givet att det befintliga stödet avskaffas.

Algoritmernas betydelse för medborgarnas konsumtion av journalistik berörs i intressanta avsnitt i utredningen. Den pekar på hur algoritmer filtrerar flödet som en besökare på till exempel Facebook får ta del av. Filtreringen leder till att besökaren får se mer och mer av just de frågor han eller hon brukar titta på. Samtidigt visas mindre och mindre i flödet av det övriga materialet.

Utredningen konstaterar därför att ”de digitala giganterna har tillskansat sig makt över yttrandefriheten” och vidare att det handlar om en ”potentiell censur av den digitala offentliga sfären”. Kloka ord och ett förhållande som bör diskuteras mer. Vad har till exempel detta haft för betydelse för invandrarfientligheten då rasister  i sina flöden matas med mer och mer av sitt favoritämne, men kanske aldrig får se motargumenten?  

Bredbandsanalysen tycker jag är det intressantaste ämnet i betänkandet. Bättre bredband för hela Sverige har, med all rätt, drivits hårt av dagspressen, till exempel MittMedia. Det är en förutsättning för att den digitala omställningen ska lyckas, en ödesfråga för både medierna och vår demokrati.

Utredningen redovisar mycket konkret och bestämt läget och konstaterar att nätets kvalitet inte är så bra som man kan tro då man ser operatörernas reklam. Problemen handlar inte enbart om landsbygden. Utredningen pekar på till exempel Hudiksvall där täckningen är otillräcklig även inne i staden.

Det där problemet med dålig täckning känner nog de flesta av oss igen. Jag bor cirka 1,5 mil från Stortorget i Gävle och har ständiga problem med täckningen trots att sändarmasterna finns bara någon kilometer bort.  Jag har ringt Telia många gånger och klagat, men där hittar de inget fel. Och kommunala Gavlenets ADSL drabbas av störningar var och varannan dag. Infrastrukturen är naturligtvis en fråga där staten måste agera. 

Sammantaget ett intressant delbetänkande där utredaren Anette Novak, och hennes uppdragsgivare kulturminister Alice Bah Kunhnke (mp) kanske ändå får lite revansch med tanke på den initiala kritiken mot utredningens arbetsformer. Men det kommer säkert att blåsa bra kring utredningen även framöver.

Detta bland annat för att dagspressen och dess frustrerade journalister inte hittar så många konkreta förslag om sin framtid i detta delbetänkande. De får vänta till slutbetänkande, om det ens då kommer förslag de vill se. Det är ju inte heller en utredning eller staten som kan, eller ens ska, lösa dagspressens problem. Det måste den göra själv, men det håller nog inte flertalet av landets journalister och dagspressens företrädare med om...
Kompletterad med fler länkar nedan 151106 kl 11.11, korrigerad kl 11.19, 11.21, 17.29, kompleterad med länk 18.09

Länkar:

Medieutredningen: 350 sidor verklighetsbeskrivning - äntligen - experten Mikael Zackrisson bloggar om utredningen
Branschen om Medieutredningen betänkande - branschkommentarer, bl as av Cilla Benkö dagensmedia.se
Novak öppnar för kvalitetskrav för presstöd - nyhetsartikel om Medieutredningen, journalisten.se
Medieborgarna kan få konsumtionsstöd - intervju med Anette Novak, medievarlden.se
Extra "realtidspodd" om Medieutredningen - Mattsson Helin podcast med Thomas Mattsson och Jan Helin.
TU om Medieutredningen: "Försiktig optimism" - intervju med TU:s vd Jeanette Gustafsdotter, medievarlden.se.
Mediecheferna om betänkandet - intervjuer med Thomas Mattsson och Gunilla Kindstrand, resume.se.
Branschen börjar tvivla på Medieutredningen - Thomas Mattsson om utredningen, expressen.se  

      

Årets Dagstidning återvänder till Stockholm från Meg i Göteborg

Nästa år flyttar Årets Dagstidning tillbaka till Stockholm och överger Meg16 i Göteborg. Det meddelade Tidningsutgivarna, TU, i ett mejl under tisdagskvällen och podden #GullbergNordström blev först med att sprida nyheten. En intressant branschnyhet som väcker frågan om vad som då kommer att ske med Meg som nästa år arrangeras 7 – 8 april,  endast några veckor efter TU:s arrangemang den 15 mars i Stockholm. Förutom den festliga prisutdelningen på Berns arrangeras också under dagen seminarier helt inriktade på dagspressens frågor. Gissningsvis minskar motivationen för många att resa även till Meg.

I chefredaktörerna Anna Gullbergs och Daniel Nordströms podcast intervjuas Tidningsutgivarenas vd Jeanette Gustafsdotter som första inslag efter inledningen. Hon säger där att dagspressen och dess arrangemang Årets Dagstidning fått konkurrera om uppmärksamheten med många andra medieslag och arrangemang på Meg. Hon berättar också ingående om planerna för arrangemanget. 

Årets Dagstidning har tidigare alltid varit i Stockholm, men debuterade på Meg i Göteborg förra året och utfallet medförde nog att många gillar den här nyheten om återflytten till Stockholm. Förra året blev det lite för stökigt, trångt och uppblåst arrangemang i Göteborg.

Gefle Dagblads chefredaktör Anna Gullberg befann sig i går, som skickliga journalister alltid gör, på rätt ställe, nämligen på TU i Stockholm. Där hörde hon nyheten och fick snabbt ner Jeanette Gustafsdotter i intervjustolen. Dock hade redan nyheten hunnit skickas ut till mediehusen under kvällen, men visst fick podden ett scoop; de flesta hade nog inte hunnit läsa mejlet under kvällen. Nedan texten i TU:s mejl om beslutet att återvända till Stockholm och arrangemanget  Årets Dagstidning i samarbete med Dagens Media.

”Årets Dagstidning, den årligen återkommande tävlingen för dagspressen och dess mediehus, har etablerat sig som ett av de tyngsta priserna i mediebranschen. Nytt för 2016 är att prisutdelningen föregås av ett halvdagsseminarium som avslutas med stor gala på Berns Salonger i Stockholm. Inför eventet kommer Dagens Media att göra ett temanummer om dagspress.
Mer information om eventet med seminarier och tävling, kategorier och jurymedlemmar kommer fortlöpande under hösten och vintern.
– Varje dag läser fler än 5,5 miljoner människor dagstidningen och 4,4 miljoner läser den på papper. Det är något vi ska vara mycket stolta för. Årets Dagstidning visar hur stark dagspressen är och den 15 mars kommer vi att se flera exempel på det, säger Jeanette Gustafsdotter, vd TU.

- Vi uppskattar förtroendet från TU att göra detta tillsammans och ser fram emot att göra ett helt paket runt dagspress med seminarier, gala och temanummer, säger Mathias Kallio på Dagens Media.”
Kompletterad med ändrad länk 151104 kl 21.35

Redaktörerna blir direktörer och utgivaren centraliseras

Nu ramlar nyheterna in om sökandet efter nya och effektivare organisationsmodeller i medievärlden. Idag tisdag kom nyheten om att både Norrköpings Tidningar, NT, och Corren får nya chefredaktörer, båda rutinerade långvägare på sina tidningar. Och båda är tidigare meriterade sportjournalister, en klassisk bas för en redaktörs karriär. Det nya är att de inte blir ansvariga utgivare. Det uppdraget centraliseras till hela Östgöta Media.

För en dryg månad sedan filosoferade jag i en text på denna blogg om att den ansvarige utgivaren byter skepnad när medierna organiseras om. Jag konstaterade att Hallpressen och EK-koncernen redan infört nya organisationer med ett centraliserat utgivarskap, men att lite hittills hänt i den riktningen till exempel inom MittMedia även om Allehanda och Sundsvalls Tidning nyligen fått samma chefredaktör och ansvarig utgivare, Anders Ingvarsson. Frågan är om det är en permanent lösning eller ej. Svaret sammanhänger kanske med hur framtiden planeras för dessa tidningar och då särskilt vad det gäller Allehandas och editionen Tidningen Ångermanlands framtida utveckling.     

Vad det gäller Norrköpings Tidningars Media AB, NTM-koncernen, spekulerade jag i att det kanske sker något snart i Östergötland där Corren och Norrköpings Tidningar ges ut bara några mil från varandra. Några veckor senare kom nyheten om att Anna Lindberg utsetts till publisher för hela Östgöta Media. Och så kom nyheter om besparingspaket. Och så avgick NT:s chefredaktör Anders Nilsson.

Och idag fick vi veta att sportchefen Mats Willner, 47 år, på NT blir tidningens nye chefredaktör samt att redaktionschefen och tidigare sportchefen Christer Kustvik, snart 44 år, blir Correns nye chefredaktör. Två meriterade långvägare och hängivna trotjänare får nu helt nya roller efter många år i redaktionernas korridorer; båda två har jobbat där runt 25 år.

De bägge nyutnämnda chefredaktörerna blir således inte ansvariga utgivare. Det ansvaret för hela Östgöta Media läggs i stället på Anna Lindberg, 41 år, och nyutnämnd publisher. Innehållet i tjänsterna för de nya redaktörerna blir därför annorlunda jämfört med uppdraget för en traditionell chefredaktör och ansvarig utgivare.

Av kommentarerna framgår det bland annat att de får möjlighet att skriva mycket och att synas utåt. Anna Lindbergs nya roll ser också annorlunda ut än för tidigare utgivare. Hon blir ansvarig för innehållet i en rad olika titlar gjorda av olika redaktioner utspridda på ett stort geografiskt område.   

Anna Lindberg började 1999 inom koncernen direkt efter sin journalistutbildning. Hon har sedan haft en rad olika chefsroller inom det som idag är NTM, inte minst rörande olika utvecklingsprojekt i alla kanaler.

- Anna har djup och bred kunskap kring publicistik, stor erfarenhet från både tidning, webb och tv och mycket stort kunnande om och intresse för digitala medier, sa Lennart Foss, koncernchef för NTM i en kommentar då hon för bara knappt ett år sedan blev chef för Corren.

Nu är hon både ekonomiskt och publicistisk ansvarig som publisher och ansvarig utgivare för hela Östgöta Media AB som bildades 2008 och omfattar Corren, NT, Folkbladet, Motala Vadstena Tidning och Västerviks-Tidningen samt gratistidningar, tv-kanaler och en rad sajter. För Folkbladet blir hon dock inte ansvarig utgivare eftersom den titeln får presstöd och då kräver de föråldrade och utvecklingsfientliga reglerna en egen utgivare.

Det är en intressant lösning som presenterats i Östergötland, men det var inte där NTM först sjösatte de tidstypiska renoveringarna av ledarskap och organisation. Sista dagarna i oktober meddelades det att Norrbottens Medias vd Erik Ranängen avgår och efterträds av Norrbottens-Kurirens chefredaktör Mats Ehnbom. Samtidigt utsågs Norrländska Socialdemokratens chefredaktör Kalle Sandhammar till vice vd för Norrbottens Media där bägge tidningarna ingår. Både Ehnbom och Sandhammar fortsätter också som chefredaktörer och – om jag förstått rätt – även som ansvariga utgivare för sina respektive tidningar, till skillnad från lösningen i Östergötland.

Lennart Foss konstaterade i en kommentar till Medievärlden att ”den redaktionella kompetensen behövs i vd-jobbet” och pekade bland annat på de goda erfarenheterna av den lösningen på Upsala Nya Tidning, tidigare med Hanna Stjärne och nu med Charlotta Friborg i rollen som publisher. Kloka ord! Det är en intressant utveckling jämfört med läget i Sverige för några decennier sedan.

Då var det en lätt infekterad diskussion i Sverige mellan kritiska publicister och envisa direktörer om de senares allt för stora inflytande på tidningarna, under många år manifesterat av deras rätt hemlighetsfulla ”Lindesbergsgrupp”, där direktörer för landsortstidningar träffades för social samvaro och för erfarenhetsutbyte. Utredningar gjordes och nyckeltal jämfördes om hur de olika tidningarna och deras redaktioner sköttes, men på de flesta tidningarna, om ens på någon, fick chefredaktörerna ta del av materialet.

Om jag inte minns fel så var det nog Tomas Brunegård som i sin snabbt växande nya maktposition inom Stampen i princip avskaffade den bland redaktörer rätt illa ansedda Lindesbergsgruppen. Om jag förstått saken rätt tyckte han att det var en otidsenlig lösning och sa nej till deltagande för direktörerna på gruppens ökande antal tidningar. Men jag kanske minns fel…

Nåväl det är bra och intressant att NTM nu tydligen målmedvetet i koncernen lyfter in den publicistiska kompetensen i vd-rollen. Det har ju också skett tidigare i till exempel Umeå där Västerbottens-Kurirens tidigare chefredaktör Sture Bergman blev vd och koncernchef efter Erik Orring. Och Aftonbladet har ju utsett chefredaktören Jan Helin även till vd, det vill säga publisher. Gunilla Herlitz är ytterligare ett exempel.

Jag tror att en publisher ofta, men kanske inte alltid, är en klok lösning med tanke på medieutvecklingen. Det vore farligt för många mediehus idag med en vd som inte kan och förstår det publicistiska arbetet och det förhållandet var tyvärr inte så ovanligt för några decennier sedan. Och bland dessa var inte alltid journalister och deras uppdrag särskilt uppskattat.

Men det fanns naturligtvis också exempel på motsatsen och det mest kända exemplet är väl det utmärkta samarbetet mellan Expressens chefredaktör Bo Strömstedt och tidningens vd, framlidne Åke Ahrsjö. Deras ömsesidiga respekt för varandras roller blev stilbildande för kloka efterföljare på i vart fall några tidningar ute i landet.

Men tristare exempel fanns tyvärr också och motsättningar mellan direktörer och publicister kunde ibland också prägla samarbetet inom till exempel Tidningsutgivarna, TU, där saken kunde ventileras i tröttsamma och onödiga diskussioner. Självklart var och är både direktörens och redaktörens insatser lika viktiga för ett medieföretags verksamhet och jag har under årens lopp mött direktörer som varit utmärkta publicister och redaktörer som skulle ha blivit bra direktörer. 

Vart MittMedia är på väg kommer för övrigt enligt uppgift att diskuteras på Publicistklubben Södra Norrland, PK, i Härnösand den 16 november. Intressant eftersom det i höst, till skillnad från tidigare, inte hörts så mycket om MittMedia från koncernledningen.

Till PK-mötet kommer enligt uppgift ordföranden Lars Leijonborg och koncernchefen Thomas Peterssohn, för övrigt själv ett bra exempel på en vd som varit journalist och dessutom vinnare av Stora Journalistpriset. MittMedias utveckling berör läsare och medarbetare från Gävle och Falun upp till Östersund och Örnsköldsvik och naturligtvis även många i andra delar av landet. Därför får man hoppas att arrangörerna  också kan sända diskussionen på webben.  
Korrigerad 151104 kl 04.54. 06.39