Presshistoria i Karlstad när NWT tar över VF

Idag skrevs det presshistoria i Sverige då det blev klart att den sista självständiga s-tidningen på konkurrensorterna säljs till sin borgerliga konkurrent. Värmlands Folkblad köps upp av NWT-koncernen, en affär som nog diskuterats till och från under många år. Men först nu blev det klart i en tid med många frågor om framtiden för branschen i allmänhet och andratidningarna i synnerhet. 

Värmlands Folkblad är en mycket bra tidning som också har klarat sig bra på egna ben långt längre än alla sina systertidningar. Företaget är välskött av skickliga ledare, som den legendariske och färgstarke direktören Sune Lund som var vd från 1969 till 1998. Han avled 2012.

- För Värmlands Folkblad har han betytt allt. Utan honom hade VF inte funnits kvar, sa hans efterträdare Lena Larsson då till VF.

Och Lena Larsson, som kom från ett jobb på Karlstads universitet, drev sedan verksamheten tills hon rekryterades av Tomas Brunegård och Stampen till Promedia. Hennes efterträdare fanns redan på tidningen som försäljningschef, Ulrika Obstfelder Peterson.

Ulrika Obstfelder Peterson har sedan varit vd för VF i sex år och lyckats lika väl som sina företrädare. Tidningen har kunnat redovisa utmärkta siffror utifrån sin position, tack vare ledarskapet och en hängiven personal i den tuffa konkurrensen med NWT, både redaktionellt och försäljningsmässigt. I november blev det klart att hon lämnar VF under våren för att bli ny chef för Länsförsäkringar i Värmland.

Och just i det läget blir affären med konkurrenten klar. NWT är en av landets mest lönsamma mediekoncerner som länge drivits under ledning av ägarna Staffan Ander, mångårig chefredaktör, och äldre brodern Lars Ander, vd, som avled 2015. Deras far Gustaf Ander var en legendarisk tidningsledare som tog över efter sin far Ernst Ander, som 1914 köpte då skuldtyngda Nya Wermlands-Tidningen för en krona. Förräntningen har varit god; NWT har under familjen Ander utvecklats till ett av våra mest framgångsrika mediehus.  

Nu utökas koncernen med VF och upplägget verkar bli ungefär som på alla andra orter där s-tidningen tagits över av sin borgerliga konkurrent. 

VF:s politiska redaktör från den 1 april Peter Franke blir kvar, idag är han chefredaktör, och de tidigare ägarna får ett inflytande då en ny s-märkt redaktör ska tillsättas. En vanlig uppgörelse vid sådana här affärer, men inte alltid en lyckad lösning som på skilda håll lett till spänningar mellan tidigare och nya ägare då det varit dags.

VF har ca 75 medarbetare och det står redan klart att de flyttar över till NWT-huset. Administration, teknik, produktion och sådana verksamheter ska samordnas, men inte den lokala nyhetsjakten eller innehållet upp till 55 procent för presstödets skull. Precis som på andra håll, med varierande utfall och erfarenheter. Redigeringen av VF:s sidor ska dock tydligen göras på NWT.

VF har sedan flera år ett innovativt samarbete med Metro genom en gemensam helgtidning som görs helt på VF. Så ska det tydligen också fortsätta och Värmlands Folkblad fortsätter som ett eget bolag. Så ser det ut från start och nu blir det intressant att följa utvecklingen.  

Frågan är som vanligt vid uppköp vilken strategi den nye ägaren har, hur ser den långsiktiga planen ut för köpet av tidningen? Sådana här affärer ifrågasätts regelmässsigt av personal som oroar sig för jobben och även av andra berörda grupper. Det syns redan kritiska kommentarer om att NWT:s ägare säkert kommer att gå hårdhänt fram.

Jag är inte så säker på den saken. Precis samma antaganden har tidigare gjorts i samband med ett antal av alla de köp och samgåenden som föregått denna smått historiska affär. Och ändå är de flesta av dessa uppköpta s-tidningar fortfarande kvar, som Arbetarbladet, Dala-Demokraten, Folkbladet i Norrköping, Folkbladet Västerbotten, Länstidningen i Östersund, Sydöstran och Östra Småland.

Det första av dessa uppköp gjordes för närmare tjugo år sedan. Och det var väl runt tio år sedan som Göran Persson sa något i stil med att rörelsens tidningar nog har det ganska bra där de "parkerats hos sina borgerliga ägare."          

Dagbladet i Sundsvall lades dock ner av MittMedia 2015 liksom Folket samma år av sin ägare Eskilstuna-Kuriren. I den senares fall efter en frekvensnedgång till endagarstidning under en period. I bägge fallen hade siffrorna till sist blivit så dåliga att ägarna inte såg någon annan utväg.

Det är den snabba medieutvecklingen, läsarnas och annonsörernas nya beteenden samt den föråldrade presspolitiken som är helt avgörande för hur länge s-titlarna finns kvar, om än med nya ägare och i mer eller mindre framgångsrika eller konstlade konkurrensupplägg. Dessa möter också numera verkligheten även med sina ursprungliga tidningar. 

Strategidiskussionen har säkert varit ingående inför köpet i NWT-huset där familjen Ander gjort många framgångsrika affärer under generationer. Och där finns nog inga idéer om att förvandla koncernens titlar till gratistidningar som Dagens Nyheter förra året i en uppmärksammad artikel och en uppföljande text trodde sig veta att MittMedia planerade.  

Det tidningen hade fått fram var ett scenario som styrelsen och koncernledningen bollade mot andra idéer i sin strategidiskussion. Och nu i januari kom facit då MittMedias vd Per Bowallius presenterade den nya strategin rörande bland annat en halvering av koncernens kostnader för tryck och distribution ner till 700 miljoner kronor. Det målet innebär färre tryckerier parade med frekvensnedgångar.

Och samtidigt då en fortsatt hårdsatsning på den digitala verksamheten och läsarintäkter. Dessutom vill MittMedia enligt Bowallius fortfarande växa, kanske även utanför gränserna. 

MittMedias nya strategi blev således inte alls så dramatisk som Dagens Nyheter förutspådde i somras. Och det var nog inte så många som trodde på den idén, inte heller jag. DN har, så vitt jag vet, ännu inte följt upp sina artiklar och berättat om hur MittMedias strategi kom att se ut. 

Framtiden och skiftande idéer diskuteras naturligtvis också inom till exempel NTM, Gota och andra mediehus, med variationer i upplägg och tempo. Säkert så även inom NWT som förhoppningsvis har en bra strategi för VF trots att framtiden är osäker för andratidningarna. Det statliga stödet till dessa kan vara helt förändrat eller till och med borta 2019 om inte politiken lyckas. Men har familjen Ander gått in i en affär så finns det nog en god idé även i så fall.
Korrigerad och kompletterad 170131 kl 00.54, ny länk 170131 kl 0100. Ny länk 170131 kl 15.56 

   

Länkar:

NWT köper VF och den sista fristående s-tidningen är borta - krönika av Thomas Mattsson, expressen.se 170131
"Man köper inte bara för att lägga ner" - nyhetsartikel, resume.se 170130
"Sorgligt att det ine kan finnas självständiga tidningar" - intervju med Peter Franke, journalisten.se 170130
Chockartad stämning på VF - nyhetsartikel, nwt.se 170130
"Slutet på en epok" - medieforskaren Michael Karlssson, intervju nwt.se 170130
NWT köper VF - nyhetsartikel, nwt.se 170130

Trångsynt av Datainspektionen och Lotteriinspektionen om drönare och spelbolag

Ibland kan politiker, föråldrad lagstiftning och jurister ställa till det för oss i Sverige när prestige och trångsynthet får råda. Som med Datainspektionens kamp för ett förbud mot fotografering från drönare och, framför allt, vad som just nu sker när Lotteriinspektionen fortfarande försöker stoppa utländska spelbolags annonsering i svenska medier. Sverige har varit på väg att beröva landet tusentals jobb med sitt drönarförbud. Och vi kan vara på god väg att beröva svenska medier miljardbelopp för annonser för spelbolag som är lagliga i EU.  

Vad det gäller drönarna har således Högsta förvaltningsdomstolen satt tänderna i lagen om övervakningskameror. Till skillnad från den lägre förvaltningsrätten kom här domstolen i form av fem justitieråd fram till att fotografering från drönare faller under den föråldrade lagen som i allt väsentligt ser likadan ut som när den infördes för fyrtio år sedan, 1977!  I flera kommentarer har det hetat att domstolen bara tolkar lagen.

Må så vara, men nog tycker jag att domarna precis lika väl skulle ha kunnat komma fram till att kameror i drönare inte är övervakningskameror. Det finns många argument däremot, som om hur kamerorna manövreras och hur permanent monterade eller ej de egentligen är. Och framför allt inte minst då de används av medier i en grundlagsskyddad verksamhet för att tillfälligt och på olika platser skildra stora händelser från luften och där enskilda individer inte kan identifieras.

Arkitektbyråer, kyrkogårdsförvaltningar, fastighetsbolag och kommuner är andra användare som utnyttjar denna helt nya effektiva och miljövänliga bransch för att få fram planeringsunderlag. Vad har deras användning med övervakningskameror att göra? 

Tydligen frågar sig även regeringen detta eftersom en förändrad lag är på gång på grund av domen, men det tar tid och dröjsmålet ställer till problem för en ung bransch med många anställda och stora gjorda investeringar av idérika entreprenörer i Sverige som ligger långt fram i den tekniska utvecklingen på detta område. Tidigast i augusti 2017 kan regeringens nödutgång resultera i en mjukare tillämpning.

Så kan en föråldrad lagstiftning i kombination med trångsynta jurister knyta svans på en löftesrik ny bransch i Sverige. Heder åt Sveriges Television som snabbt bestämde sig för att deras fotograferingar från drönare inte kunde omfattas av förbudet eftersom syftet sådana gånger är publicering av material i grundlagsskyddade medier. Kunde inte juristerna i domstolen kunnat komma fram till samma sak?

Än värre är den mångåriga striden mellan den lite udda myndigheten Lotteriinspektionen och svenska medier rörande annonsering i Sverige av utländska spelbolag. Lotteriinspektionen har hårdnackat och envist drivit att svenska medier inte får publicera sådana annonser på grund av det så kallade främjandeförbudet som innebär att man i Sverige inte får uppmuntra till spel i utländska spelbolag.

En hake är dock att den lag inspektionen åberopar är en vanlig lag medan mediernas verksamhet regleras i grundlagar. Dessutom har EU haft mycket kritiska synpunkter på att Sverige försökt värna sitt spelmonopol på bekostnad av de inom unionen verksamma och lagliga spelbolagen.

I dessa frågor har inte minst kvällstidningarna och dess redaktörer som Anders Gerdin, Thomas Mattsson och Jan Helin skickligt fört striden tillsammans med branschorganisationen TU Medier i Sverige och dess vd Jeanette Gustafsdotter och chefsjuristen Per Hultengård. Mot sig har de haft den förvånansvärt aggressiva Lotteriinspektionen och även Svenska Spel, inte minst med sin tidigare ordförande Anitra Steen som smått fanatiskt slogs för spelmonopolet då Svenska Spel under henne ordnade påkostade seminarier i Almedalen, renodlade lobbyarrangemang med god mat och vin.

EU drog till sist tillbaka sin kritik eftersom Sverige faktiskt deklarerade att man äntligen skulle utreda införandet av ett licenssystem där utländska bolag kan få tillstånd till verksamheten i Sverige om de följer vårt regelverk. Detta gillade inte Anitra Steen som tillsammans med några andra styrelseledamöter just därför fick sparken av regeringen i våras.

Arbetet med ett nytt licenssystem pågår och har gillats av de flesta, men just i det läget dyker det upp en olycklig och märklig dom i Förvaltningsrätten i Linköping. Den ger obegripligt nog Lotteriinspektionen rätt och förbjuder svenska medier att publicera utländska spelannonser i Sverige och ålägger till exempel kvällstidningarna ett vite på 45.000 kronor -  per dag! - om de bryter mot förbudet. Och detta i ett läge när ett nytt och brett accepterat licenssystem för utländska spelbolag är på väg att införas i landet.

Därför har nu TU Medier Sverige ännu en gång anmält saken till EU och hoppas på en snabb prövning, det vill säga att unionen kritiserar Sverige igen. Domstolen är i och för sig bara första instans och saken överklagas naturligtvis till högre rätt, men domen skapar osäkerhet inför framtiden, inte minst hos de spelbolag som förväntas söka den kommande nya licensen för verksamheten i Sverige.

Man bör ha klart för sig att det handlar om enorma pengar som svenska medier riskerar att förlora om spelbolag, som är lagligt accepterade i andra europeiska länder, inte får annonsera i Sverige. Svenska medier bedöms årligen förlora minst runt en miljard i intäkter om Lotteriinspektionens linje vinner i slutändan, det är dubbelt så mycket som det så kallade presstödet i Sverige.

Aftonbladet har för något år sedan deklarerat att företaget har en färdig plan för att flytta utomlands om förbudet mot utländska spelbolags annonsering i Sverige fortsätter. Det handlar i så fall om en flytt till exempelvis Malta. Redan idag är det ju också så att till exempel TV3 får publicera annonser som Lotteriinspektionen inte vill tillåta i till exempel Aftonbladet, detta eftersom TV3:s juridiska hemvist är England, men programmet och dess spelreklam kan ses i Sverige.

Liksom i fallet med fotografering från drönare handlar det här således om en närmast absurd tolkning av lagstiftningen av statliga Lotteriinspektionen och dess jurister, trots att alla inblandade vet hur kritiskt EU ser på hur Sverige kramar sitt monopol och att ett licenssystem just nu utreds.

Vad som driver Lotteriinspektionen till dess vettlösa förföljelse av tidningarna är svårt att begripa. Dess agerande är särskilt obehagligt med tanke på att främjandeförbudet för mediernas del strider mot censurförbudet. Anitra Steen fick gå då hon inte ville acceptera en ny lagstiftning, men hur ser regeringen på Lotteriinspektionens agerande under ungefär samma omständigheter?   

Mot allt detta kan man naturligtvis invända att spel för en del är ett problem som kan orsaka missbruk och därför inte är en rumsren verksamhet i ett land som Sverige. Så enkelt är det dock inte. Intresset för spel är uppenbarligen enormt vilket ju också var och en kan notera när man ser att spelannonser dominerar i till exempel digitala medier.

Dessutom handlar det om helt legala verksamheter inom EU och varken Svenska Spel eller ATG är särskilt blyga i sin egen marknadsföring; det var länge sedan jag själv tröttnade att spela på både tips, Lotto och V75 då jag som registrerad innehavare av spelkort hos dessa bolag dränktes i pockande reklam från Svenska Spel och ATG. Någon Trisslott kan det dock bli ibland... 

Vill vi i Sverige begränsa spelandet ska nog detta fenomen bekämpas eller lagligt regleras på ett helt annat sätt än via Lotteriinspektionens märkliga agerande med en föråldrad lagstiftning som vapen. 

Ibland är det svårt att förstå sig på både politiker, lagar och jurister.