Bra av Ulrika Knutson om mangadomen!

Nyligen dömdes seriekännaren och mangaexperten Simon Lundström i Svea Hovrätt för ringa barnporrbrott. Åtalet och domarna i tingsrätten och hovrätten för hans innehav av mangateckningar är obehagliga signaler om att tryck- och yttrandefriheten inte alltid är självklar i Sverige. Om detta skriver Publicistklubbens ordförande, författaren och kulturjournalisten Ulrika Knutson, mycket bra i fredagens nummer av tidskriften Fokus.

Knutson konstaterar, helt riktigt, att det handlar om "en svensk censurskandal". Jag är inte jurist, men förmodar att domarna i tingsrätten och hovrätten formellt sett är korrekta i förhållande till lagstiftningen. Hovrättsdomen är enligt uppgift överklagad till Högsta Domstolen, HD. Om Lundström fälls även där måste lagstiftningen ändras.

Här handlar det inte om några barnpornografiska övergrepp typ fotografering eller annat utnyttjande av barn. Det handlar enbart om en persons innehav av bilder i sin bokhylla och dator, bilder som strikt juridiskt nu i Sverige betraktas som barnpornografiska.

Ändå är det inte några filmer eller fotografier av barn polisen hittat vid en husundersökning hemma hos Lundström. Domen gäller enbart de teckningar, japanska mangateckningar, som hittades hos honom.

Det var inte så konstigt att han hade sådana hemma. Manga är en japansk serieteckningskonst och Simon Lundström är Sveriges främste kännare och översättare av manga. Han hade omkring fyra miljoner teckningar när polisen knackade på dörren! Av dessa har 39 bilder av hovrätten betraktats som barnporr, en expert menar att endast fyra av dessa skulle skulle kunna beskrivas som pornografiska. Fyra teckningar...

Jag har tidigare bloggat några gånger om denna för Sverige märkliga och pinsamma rättsprocess, dels i juli förra året om att barnporrlagen får berättigad kritik, dels i augusti 2010 om att kritiken ökar mot barnporrdomen i tingsrätten. I inläggen finns länkar till andra relevanta texter. Både Sveriges Författarförbund och Svenska PEN har reagerat mot domen, vilket bland annat redovisats i Tidningen Kulturen.

Rättsprocesssen rörande dessa mangateckningar är en skandal och kommer säkert också att beskrivas som en sådan i framtiden. Dessvärre tror jag inte att justitieminister Beatrice Ask (m) är en politiker som är beredd att agera mot denna starkt ifrågasatta lagstiftning och därmed utmana tongivande aktörer mot barnporr, till exempel drottning Silvia.

Och ändå är det inte något barn som är utsett för ett övergrepp denna gång, det är Simon Lundström som är offret. Missa inte Ulrika Knutssons text.

Bra rekrytering av MittMedia

Thomas Peterssohn blir ny koncernchef för MittMedia. Han är idag chefredaktör och vd för Tidningarnas Telegrambyrå, TT. Han efterträder Jan Cahling som ska gå i pension. Jag tror att Thomas Peterssohn är en kanonbra rekrytering och det finns all anledning att gratulera både honom och MittMedia.

Den nye koncernchefen blir 41 år den 1 maj och har tunga meriter som journalist och medieledare. Han har varit chefredaktör för Affärsvärlden och startat Ekonomi24.se, E24, och därför fått Stora Journalistpriset 2001. Han har varit reporter mm på Ekot, Svenska Dagbladet, Finastidningen och Dagens industri. Han är civilekonom.

Thomas Peterssohn kom till TT 2006 efter Raul Grünthal som nu är koncernchef för Schibsted Sverige. Då kom han närmast från Affärsvärlden och Talentum.

Tidigare satt jag i TT:s styrelse under ett antal år, bland annat då ett antal tidningar och dåvarande Förenade Landsortstidningar, FLT, försökte knäcka TT genom en kraftig expansion för att kunna konkurrera kraftfullt, men också genom att använda sitt inflytande och sin makt via ett parallellt ägande även i TT.

Det var en extrem jobbig tid för tidningsbranschen i allmänhet och TT i synnerhet. Själv tog jag starkt ställning för TT i den ganska infekterade debatten, en något komplicerad situation eftersom min dåvarande koncernchef var den som ledde attackerna mot TT. Den chefen var Kjell Sundin, tidigare vd på Gefle Dagblad och senare koncernchef för MittMedia och därmed en av företrädarna till Peterssohn. Han var också ordförande för FLT. Kjell Sundin avled för något år sedan.

När Kjell Sundin slutade som koncernchef blev det oroligt i koncernen då ägarna utsåg journalisten och konsulten Sören Björklund till ny koncernchef. Denne hade också på uppdrag av bland andra Kjell Sundin varit engagerad i FLT:s attack mot TT.

Direktörerna och chefredaktörerna inom koncernen menade att Björklund inte motsvarade kravprofilen för jobbet och han tillträdde aldrig befattningen. I stället blev Rolf Jonsson, vd på Sundsvalls Tidning, Sundins efterträdare. Och senare kom Jan Cahling efter honom.

TT har efter drabbningarna med FLT stärkts och utvecklats till en stor koncern. Det ska bli intressant att se vad Thomas Peterssohn kan uträtta inom MittMedia. Jag tror att ägarna denna gång gjort en riktigt bra rekrytering av en kompetent medieledare.

Imponerande insatser av reportrarna i Japan

Nyhetskanaler som CNN och Al-Jazeera är verkligen snabba och heltäckande i sin bevakning av de dramatiska händelserna i till exempel Egypten, Libyen och nu senast Japan. Ständigt närvarande. Även våra svenska medier har skött sig bra. All heder åt reportrar som exempelvis Nilofar Saidi och Stefan Åsberg i SVT och Rolf Porseryd i TV4 och Ola Wong, Sydsvenskan och Svenska Dagbladet. Sakliga och korrekta. Alla på plats med sina team, i farliga områden, och med kunniga och balanserade inlägg om vad som händer.

Dessutom är de modiga. Vem vill idag resa till Japan och de områden som är utsatta för de olika farorna från naturkatastroferna och kärnkraftsolyckorna? Nilofar Saidi redovisade i måndagens sändningar lugnt och sakligt den omtumlade känslan inför allt hon ser och sin personliga oro inför situationen. Men hon stannar mitt i katastrofen och fortsätter rapportera till oss i Sverige.

Stefan Åsberg och hans team rör sig nu försiktigt runt området med de havererade reaktorerna i Japan, berättar han idag för tidningen Journalisten. Det handlar om extremt svåra förhållandena som få reportrar möter i sin yrkesutövning. De kan hamna i riktigt farliga situationer och det måste vara både fysiskt och känslomässigt jobbigt att fullgöra sitt uppdrag. Hur ska han och kollegerna i det kaotiska läget kunna avgöra hur de ska våga röra sig eller när de inte kan stanna kvar längre?

Stefan Åsberg gjorde debut i medievärlden 15 år gammal som prao på Radio Gävleborg. 1993 började han på regionala Mittnytt, värvad av legendariske reportern Alf Lundkvist som flyttade till Rapport. Mittnytt täckte på den tiden även Gävle där Åsberg blev en känd profil i staden. Efter tiden på regional-tv har Stefan Åsberg utvecklats till en rutinerad världsreporter som rest till den ena katastrofen efter den andra, jorden runt.

1986, många år innan Åsberg blev journalist, skickade vi från Gefle Dagblad ut reportrar och fotografer till en befarad kärnkraftsolycka i Forsmark. Senare visade det sig att olyckan hade skett i Tjernobyl, men till en början var alla övertygade om att något hade hänt i Forsmark som ligger ganska nära Gävle. Jag vill minnas att vi gav våra medarbetare direktiv om att inte smita förbi några polisspärrar och framför allt inte köra närmare än ett par mil från kärnkraftverket…

Tämligen aningslöst med tanke på vad vi vet idag. Men kanske begripligt med tanke på vad lite vi då visste om riskerna i dessa sammanhang. När det blev klarlagt att de radioaktiva utsläppen kom från Tjernobyl och inte Forsmark uppmanade myndigheterna oss alla att inte dricka vatten från vattenpussarna på marken!

Gävle drabbades som bekant av det radioaktiva nedfallet, och vi skrev i tidningarna om gravida mammor som valde att lämna staden. Journalistiken i stadens tidningar präglades sedan länge av kärnkraftsolyckan, inte minst av återkommande rapporter om radioaktiviteten i skog och mark.

Gefle Dagblad skickade 1987 ner ett reportageteam till Tjernobyl för en reportageserie som publicerades ett år efter olyckan. Det var reportrarna Lisa Lofors och Per-Olof Grönberg, ledarskribenten Tord Bergkvist och fotografen Leif Jäderberg. Lofors och Bergkvist är pensionerade, Grönberg jobbar sedan många år på Länstidningen i Östersund och Jäderberg är numera chef för den gemensamma fotoredaktionen på Arbetarbladet och Gefle Dagblad. De gjorde alla ett utmärkt jobb och både texterna och bilderna väckte berättigad uppmärksamhet.

Den samlade effekten av jordbävningar, tsunamin och kärnkraftsolyckorna gör att det är svårt att ta till sig vad som nu händer i Japan, tragedin är ofattbar. Och det bara fortsätter; för en stund sedan (15-tiden) drabbades Japan av ett kraftigt efterskalv. Sydsvenskan.se berättar att reportern Ola Wong sökte skydd under ett bord. I samma text funderar seismologen Reynir Bödvarsson om det kan röra sig om ett förskalv till ett större skalv.

Och Wong ligger väl under sitt bord och försöker få iväg en ny text...

Både nyhetsteamen på plats och deras ansvariga chefer har svåra frågor att ta ställning till när de ska avgöra om medarbetarnas ska flygas hem eller ej. Alla vill naturligtvis vara kvar och spegla händelseutvecklingen, men någonstans går det en gräns där riskerna för medarbetarna blir för stora. På SVT överväger man frågan just nu.

UPPDATERING 2011-03-17:

Idag har SVT beslutat att deras medarbetare ska lämna Japan tills läget klarnar. Beslutet var inte självklart för några av medarbetarna enligt Journalisten.

Journalisten skriver också att även Aftonbladet och GP tagit hem sina medarbetare, men Sveriges Radios Staffan Sonning och Nils Horner stannar i Japan tills vidare.

Annonsen om publisher till UNT publicerad

Nu har annonsen om att UNT söker en publisher publicerats i bland annat i UNT och, som denna länk går till, medievarlden.se. I annonsen finns information om tjänsten som sådan och om både UNT:s och NTM:s verksamhet.

Adressuppgifter finns i annonsen liksom mina olika telefoner för den som vill kontakta mig. Ansökan ska mejlas eller skickas med post till mig senast den 25 mars.

Jag har tidigare bloggat om uppdraget att rekrytera en ny chef till mediehuset UNT med sin omfattande verksamhet i olika kanaler. Att få ta ansvaret för UNT är ett av de mest intressanta mediejobben i Sverige.

Intressant kritik mot tv-licensen

I Dagens Nyheter skriver idag socialdemokraten Ursula Berge och moderaten Cecilia Stegö Chilò om behovet av en förnyelse av public service. Trots skilda politiska uppfattningar är de överens om tagen, även den kontroversiella synpunkten att ersätta licenssystemet med en skattefinansiering. Jag instämmer, om inte i allt så i det mesta. Och då särskilt i synen på finansieringen.

Det är intressant att debattörerna är överens i denna fråga. S-debattören Berge har bland annat varit chef för tankesmedjan Agora och Stegö Chiló för Stiftelsen Fritt Näringsliv och Timbro.

Cecilia Stegö Chilò blev som bekant också känd då hon avgick som kulturminister efter bara tio dagar sedan det avslöjats att hon inte hade betalat tv-licensen. Jag har alltid tyckt att det var synd att hon inte stod på sig och upphöjde sitt licensskolkande till en politisk symbolhandling, men det var väl kanske en politisk omöjlighet. Efter henne kom Lena Adelsohn Liljeroth som varit motsägelsefull i sin politik om statsägda SVT, SR och UR, men också om till exempel presstödet. Man kan undra hur det hade sett ut idag om Stegö Chiló hade varit kvar?

Nu blir dessa båda debattörer säkert utskällda för sin inopportuna uppfattning. Det kan anas redan vid en snabb titt på kommentarerna efter artikeln. Där såg jag också att någon som vill bibehålla rådande ordning prisar public service för att man slipper reklamen. Det tycker jag inte alls att man gör; det finns massor av reklam i de reklamfria kanalerna!

Inte betald reklam förutom den tveksamma sponsringen, men mer och mer reklam för de egna programmen. Och detta i en tid då de tidsbundna tablåerna betyder allt mindre. Nyligen såg jag reklam för programmet Landet runt insprängt mitt i en regional nyhetssändning, därtill nästan obegriplig eftersom den var dåligt gjord och studiereportern förklarade inte det egendomliga avbrottet.

Jag har ett intryck av att reklamsnacket närmast exploderat i public service. Det skulle vara intressant att veta hur mycket tid som ägnas åt den här typen av säljpuffar för de egna programmen.

Förutom programreklamen bjuds vi också då och då på de minst sagt märkliga filmerna där Radiotjänst tackar landets licensbetalare. De är ekonomiskt motiverade, precis som reklam för chips, bilar och charterresor. De har till och med prisbelönats i reklamtävlingen 100-wattaren. Och de sänds i public service-kanalerna...

Om många år, när systemet för de statsägda radio- och tv-kanalerna säkert har reformerats, gissar jag att många av dagens omständigheter kring dagens public service kommer att framkalla både leenden och förvåning hos dem som tittar bakåt.

Missa inte artikeln i DN om du är intresserad av dessa frågor. Jag har bloggat om licenssystemet tidigare, länkar nedan.

Några tidigare texter om tv-licensen på denna blogg:

Riksdagen ifrågasätter äntligen tv-licensen den 21 februari 2011

Bra av moderater om tv-licensen den 30 november 2010

Serner gillar förslag om public service den 31 mars 20

Avskaffa tv-licensen! den 23 mars 2010