Vad krävs för att MittMedia ska lyckas ta sig ur den negativa
spiral som riskerar att suga musten ur koncernen? Kraften skulle ha behövts till annat
än diskussioner om arbetsmiljön, rädsla, tystnadskultur och lönebråk med
facket. För MittMedias ägarstiftelse är situationen
säkert en mardröm, dess liberala ledamöter vill nog snarare att deras bolag ska
hyllas som ett föredöme. Koncernstyrelsen och dess nye ordförande Bengt Ottosson förväntas säkert agera för att återskapa förtroendet för företaget.
MittMedia är sprunget ur Gefle Dagblad, eller snarare dess
ägare Gefle Dagblads Förvaltningsbolag AB.
Jag minns när Förvaltningsbolaget bytte namn efter en intern tävling där
någon föreslog namnet MittMedia. Det var troligen 2003.
Namnet till trots hade dåtidens MittMedia inte mycket
gemensamt med dagens koncern. Tidningar köptes visserligen in, men hela
koncernkulturen förändrades radikalt 2011 och 2012 då den nyrekryterade koncernchefen Thomas Peterssohn pekade ut riktningen mot den digitala konverteringen,
rationaliseringar och strukturaffärer. Han tillsatte en ny koncernledning, men
den ser idag helt annorlunda ut med andra namn.
Under bara cirka sex år har sedan koncernen utvecklats extremt snabbt organisatoriskt då alla koncernens tidningar lades in i moderbolaget.
Det öppnade för en centralisering av skilda funktioner i snabb takt samtidigt
som ledningen gärna talade om den lokala förankringen. Den digitala konverteringen
prioriterades stenhårt på de tryckta tidningarnas bekostnad.
Länge hyllades koncernen regelmässigt för sin snabba
utveckling och MittMedia har fått många fina priser, både nationellt och
internationellt. Efter ungefär halva tiden sedan MittMedia reformerades började
dock kritik att höras här och var. Det
handlade bland annat om koncernens tuffa personalhantering som motiverades med
kraven på besparingar och skapandet av resurser för digitaliseringen.
Den kritiken ökade sedan Promedia med bland annat NerikesAllehanda och VLT införlivats i MittMedia. 2016 avgick chefer till höger och
vänster inom koncernen och många medarbetare löstes ut. På Mediedagarna i
Göteborg talades det om sekten MittMedia. Rädsla och tystnadskultur inom
koncernen började bli ett samtalsämne inom branschen där de flesta medieföretag
utvecklades i samma digitala riktning, men mer försiktigt och eftertänksamt än inom MittMedia.
Det som dock verkligen inte diskuterades var behovet av
mångfald, ett ord som starkt präglade mediediskussionerna fram till för något
decennium sedan. Nu samordnades produkterna i stor utsträckning även
redaktionellt och MittMedia gick definitivt i täten genom att samutnyttja
helsidor och uppslag i alla sina produkter. Stora reportage från Örebro och
Örnsköldsvik publicerades, och publiceras fortfarande, i Gävle eller Falun och
tvärtom utan någon som helst lokal koppling.
Även på konkurrensorter har samordningen på flera håll
drivits så långt som det varit möjligt. Ordet mångfald har knappt synts till
och därför var det intressant att läsa krönikan av Expressens chefredaktör
Thomas Mattsson i söndags. I den tar han bland annat upp den svåra avvägningen mellan ett klokt samarbete om innehållet och riskerna för mångfalden.
Nåväl, den röda tråden i sammanhanget, eller kanske snarare
elefanten i rummet, är om allt gått för fort för MittMedia med för hårda metoder, för lite
empati och kanske mer eller mindre onödiga utmaningar rörande arbetsmiljön och
personalpolitiken. Rädsla och tystnadskultur känns för mig med ett långt
förflutet på Gefle Dagblad inom det tidigare MittMedia som obegripligt och fullkomligt
oacceptabelt. Vem eller vilka har odlat den kulturen? Högt i tak och tolerans
mot andras åsikter är absolut nödvändigt inom ett medieföretag och har dagens MittMedia
därvidlag fått problem med kompassriktningen så är det riktigt allvarligt.
Hur och när ägare och styrelse började fundera över hur koncernen
utvecklades vet bara de själva, men i juli 2016 avsattes den tidigare hyllade
koncernchefen Thomas Peterssohn. Samtidigt avgick den redaktionella chefen
AnnaKarin Lith. Per Bowallius, som kom med från Promedia, blev ny koncernchef
och han formade efterhand sitt eget lag i koncernledningen.
Med de förändringarna i toppen trodde nog de flesta att
koncernen skulle lugna ner sig lite vad det gällde tuff personalpolitik, rädsla
och stenhård centralisering. Men icke, några av de värsta kriserna har tvärtom
kommit under de senaste åren. Som oron på Gefle Dagblad, GD, där chefredaktören Anna
Gullberg tagit en timeout efter kritiken rörande skyddsombudet Sanna Wikström
som löstes ut med två årslöner och senare avled.
Debatten om arbetsmiljön har kretsat mycket kring GD, men
berör också hela koncernen. Så sent som idag aktualiseras frågan igen sedan facket gjort en enkät som publiceras i
Journalisten. Den handlar om dalande förtroendesiffror för ledningen, rädslan
och tystnadskulturen.
Rent förhandlingsmässigt har det också varit kärvt mellan
fack och arbetsgivare. Efter motsättningar rörande lönerna kom de dock nyligen
överens i en uppgörelse som utmynnade i 400 kronor mer i månaden till ett
tiotal medarbetare.
Kort därefter publicerar koncernens internreporter Oskar
Nord på sin blogg lönerna för ett stort antal chefer och koncernledningen. Hans
roll som internreporter är för övrigt ett intressant initiativ och denna
publicering är onekligen transparens precis som den bör hanteras inom ett
medieföretag, men siffrorna leder säkert också till interna diskussioner här
och var.
Nog kan man undra om vad som kanske kunde ha gjorts
annorlunda längs resans gång fram till dagens MittMedia. Om arbetsmiljön,
personalpolitiken, centraliseringen och kanske inte minst koncernens självbild.
Nu är läget som det är och frågorna måste hanteras. Därvidlag har både
ägarstiftelsen, styrelsen, koncernledningen, medarbetarna och även facket ett gemensamt
ansvar för att konstruktivt arbeta med frågorna, både för att läka såren och
för att se till att det lagbundna systematiska arbetsmiljöarbetet fungerar bra
i framtiden. Då kanske också journalistiken, utvecklingen och mångfaldsproblematiken får sitt nödvändiga utrymme igen.
Korrigerad 180227 kl 19.05 , kompletterad med länk kl 19.07 och 19.27, korrigerad 180228 kl 18.14