Nu rullar MittMedias övertagande av Promedia på i snabb takt. Chefredaktör Thelma Kimsjö på anrika
Vestmanlands Läns Tidning, VLT, slutade kort efter ägarskiftet, hur det nu än
gick till. Bara två dagar därefter utsågs
chefredaktör Daniel Nordström på Arbetarbladet, AB, till hennes efterträdare. Det kommer sannolikt fler personskiften inom
Promedia. Och på Länstidningen, LT, i Södertälje blev
det starka reaktioner mot MittMedia och dess redaktionella chef AnnaKarin Lith efter
ett möte om den nya gemensamma framtiden.
Det är naturligt nog inom tidigare Promedia spänningarna
märks, men även MittMedias tidningar påverkas indirekt. AB förlorade
ju sin chefredaktör när han flyttade till Västerås, men bara någon dag
senare fick tidningen en ny chefredaktör. Det blev Helena Nyman, välkänd och
respekterad på tidningen efter många år som bland annat nyhetschef. Hon kom
tillbaka efter bara ett år som redaktionschef för SVT Nyheter i Sundsvall.
Både Daniel Nordström, och andra från ”gamla” MittMedia som gissningsvis senare sätts
in för att harmonisera allt mellan Promedia och MittMedia har starkt stöd från
sin ledning.Då givetvis främst från fusionens
arkitekt, koncernchefen Thomas Peterssohn, och hans sekundant, den redaktionella
chefen AnnaKarin Lith. MittMedia har efter fusionens tillkännagivande agerat
målmedvetet och närmast tufft inom Promedia. Övertagandet var nog väl planerat redan i förväg, det har ju gått väldigt fort, som i exemplet Kimsjö,
De som ska se till att samgåendet mellan MittMedia och
Promedia lyckas får inte bara stöd av koncernens operativa ledning. MittMedias
nye styrelseordförande Jan Friedman har i en öppenhjärtig och mycket bra intervju
i Medievärlden Premium slagit fast att sammanslagningen mellan Promedia och
MittMedia handlar om ”en total integration”. Frågan är om det lyckas. Och om hur processen
genomförs, brutalt eller skickligt.
Att slå ihop tidningar, som tidigare de i Hälsingland eller de
i Härnösand och Örnsköldsvik, var en sak. Jag vet, jag var då själv inblandad
som konsult på uppdrag av just MittMedia. Det handlade om delvis försvagade och
ödmjuka organisationer, men ändå var motståndet hos en del medarbetare och
chefer stort. Begripligt, inte minst eftersom det då var långt innan den här
typen av strukturförändringar hade blivit vanliga. Få såg redan då
mediebranschens kommande problem.
Det gör alla i dag, men stora anrika organisationer som VLT
och Nerikes Allehanda, NA, rymmer också en stolthet och styrka som jag tror kan bli ett
reellt problem från MittMedias synpunkt sett. LT i Södertälje och Norrtelje Tidning är mindre tidningar, men med en stark tradition av självständighet
och en mycket stark lokal förankring.
Medarbetare, fack och chefer på alla dessa tidningar kommer
säkert att ha synpunkter på MittMedias krav på en ”total integration”, det vill säga enligt MittMedias modell med centraliserade chefer, multijournalister, inga fotografer och centraliserad redigering. Detta skapar spänningar. Just idag har till exempel NA nominerats till det statusfyllda Helhetspriset i Årets Dagstidning. Av motiveringen att döma bygger nomineringen just på NA:s starka bildjournalistik och annat som MittMedia har en annan
syn på. NA har ju mycket tydligt värnat papperstidningen parallellt med
digitala utvecklingsprojekt som till exempel lönsamma appar.
Den självbild MittMedia alltid kommunicerar beskriver koncernen
som ledande för en framgångsrik lokal journalistik. Samtidigt som man då samordnar organisationen
och journalistiken påtagligt genom nya centralt placerade chefer, som t ex
sportchefen och kulturchefen. Redigeringen har centraliserats till Sundsvall. Reportage
skrivna på andra utgivningsorter, och därmed inte särskilt lokala och relevanta,
utväxlas allt oftare mellan de olika titlarna. Om och när verkligheten jämförs med koncernens
budskap kan dess trovärdighet rubbas.
Thelma Kimsjö blev den förste att vandra ut ur Promedia när MittMedia
tog över, antingen på eget initiativ eller efter de nya ägarnas beslut. Hon kommer inte att bli den siste. Med MittMedias tydliga målsättning om en ”total integration” kommer fler chefer inom Promedia att få
kicken eller sluta själva, särskilt inom skilda stabsfunktioner eftersom MittMedia
och Promedia arbetat helt olika rörande verksamhetens försäljning och ekonomiska uppföljning.
Det konstaterar också Jan Friedman i den nämnda intervjun.
Promedia har lyckats bättre med intäkterna på annonssidan och Friedman harangerar
dess vd Per Bowallius för Promedias framgångsrika försäljning. Han nämner också
som sitt eget viktigaste önskemål att försäljningen och säljarna ska lyftas
inom den nya sammanslagna koncernen.
Där ska just Bowallius enligt Friedman få en viktig roll i
den nya koncernledningen. Friedman ser, helt rätt, att synen på försäljningen nog
har varit en svag sida i ”gamla” MittMedia, där ju också tre säljchefer slutat
på några få år vilket jag bloggat om här.
Personförändringar och harmoniseringar går alltid att driva
för en ny ägare, men nästa fråga är hur människorna inom organisationen kommer
att reagera. Det gäller ju ändå att få chefer och medarbetare med sig och det
tror jag kan bli svårt den här gången även om oro och rädsla initialt kanske dämpar känslorna. Därför är det intressant att redan detta tidiga möte på LT i
Södertälje retade upp medarbetarna. Där skar det sig direkt. För att få med sig redaktionerna inom
Promedia krävs det en diplomatisk begåvning och
fingertoppskänsla hos dem som ska ro projektet i hamn. Finns den?
Det är nog på redaktionerna inom Promedia som det kommer att
protesteras mest mot MittMedias idéer om samordning och harmonisering. Men det
är gissningsvis på den administrativa sidan som de tuffaste kraven kommer från
de nya ägarna; det är väl där de snabbaste samordningsvinsterna finns att
hämta. Men mediehusens ekonomer, administratörer och säljare brukar inte
protestera lika högljutt som journalisterna mot förändringar.
Men så ser det ut – strukturförändringarna rullar på och
snart har vi - på gott och ont - bara några få tidningskoncerner i landet. Den svenska presspolitiken har i många decennier
gått ut på att motverka den här utvecklingen, men genom det föråldrade
regelverket har det nog blivit precis tvärtom.
Politikernas insats, som till exempel förra statsrådet Marita Ulvskogs
(s) – syftade främst till att bevara ”mångfalden” genom att rädda s-tidningar
som motröster mot den dominerande borgerliga pressen. Och därmed har de totalt missat att frågan
kanske ytterst egentligen borde ha handlat om att långsiktigt rädda pressen som
sådan i medieutvecklingen. Idéer om hur
det ska gå till finns ju inte någonstans i politiken. Och numera är så gott som alla s-tidningar i
Sverige ägda av sina borgerliga konkurrenter.
Vad det gäller MittMedias införlivning
av Promedia finns det skäl att undra vad som kommer att ske under processen. Krävs det fler
personskiften? Vilka kommer att få gå, vilka blir det som kommer? Kommer
samgåendet och den ”totala integrationen” att lyckas?
Inlägg
