När mediehusen organiseras om, samordnas eller slås ihop ändras
ofta även förutsättningarna för en ansvarig utgivare. Strukturförändringarna är
nödvändiga, men leder också till att avståndet mellan utgivare och medarbetare
ökar. Samtidigt minskar mångfalden då flera tidningar och digitala kanaler får
samma utgivare. Håller vi på att få en ny modell för den ansvarige utgivaren?
Under senare år har många utgivare börjat motivera sina
beslut i krönikor, ledare och på poddar och bloggar. Kanske en naturlig
utveckling då floran av sociala medier ökar behovet av transparens i de
traditionella mediernas beslut.
Men nog finns det också skäl att fråga sig vad som därutöver
motiverar utgivarna till detta. Handlar det enbart om att ge insyn i utgivarens
resonemang och ansvarstagande trots att detta är så starkt personbundet, eller
handlar det kanske också om att utgivare känner ett behov av att positionera
sig, att synas och höras, i en tid då allt förändras?
Jag kan tänka mig att förändringstrycket spelar in. Den
klassiska situationen med en ansvarig utgivare för varje enskild publiceringskanal
är på väg att fasas ut. Hallpressen har redan organiserat om sin verksamhet så
att en enda person, Mats Ottosson, är ansvarig utgivare för alla tidningarna i
koncernen. En bra person och skicklig publicist i en ny roll och en effektiv
lösning som företaget också rakryggat står för.
Eskilstuna-Kuriren har gjort samma sak även om motiven för
den omorganisationen kanske inte är lika tydliga som inom Hallpressen, här
verkar besluten snarare skett i takt med de faktiska omständigheterna inom
organisationen som skett efter hand. Men resultatet blir detsamma,
utgivarskapet centraliseras. (ANM någon timme efter publiceringen av denna blogpost publicerade Medievärlden en artikel om att EK-koncernens redaktioner slås ihop)
NTM med tidningar i Östergötland, på Gotland, i Västervik, i
Uppsala och Luleå har hittills inte rört sig i den riktningen, men jag blir
inte förvånad om det kommer bulletiner om att så sker. Corren och Norrköpings
Tidningar ges ut i städer några mil från varandra, men det är längre till koncernens
mediehus på Gotland, i Västervik och i Luleå.
Långa avstånd behöver dock inte hindra liknande förändringar.
Expressens chefredaktör Thomas Mattsson är ansvarig utgivare även för
editionerna Kvällsposten och Göteborgs-Tidningen. Kulturchefen Karin Olsson är
ensam ställföreträdande utgivare.
Det är långt mellan Expressens redaktionella enheter, men
Mattsson tycks inte ha något problem att hantera sitt utgivaransvar. Hans
utgivarskap har tvärtom hyllats i olika sammanhang. Tillsammans med
konkurrenten (!) Jan Helin på Aftonbladet diskuterar han och Helin också allt
om de bägge utgivarnas ageranden på den uppmärksammade podden Mattsson Helin.
Den är intressant för alla medienördar och andra som följer
mediebranschen eftersom få, om ens någon, har samma överblick över medieutvecklingen
som Mattsson och Helin. Men deras podd är också säkert ett viktigt verktyg för
de bägge redaktörernas utgivarskap. Kan det finnas någon anställd på Expressens
eller Aftonbladets redaktioner som inte lyssnar på podden, månntro?
För några dagar sedan blev det för övrigt offentligt att
Margret Atladottir och Lisa Bjurwald välförtjänt utsetts till Årets
MedieAmazoner för sina insatser i ABpodd.
De är inte ansvariga utgivare, men har sagt att de vill utmana Mattsson Helin
som mediedebattörer och opinionsbildare i publicistiska frågor, inte minst vad
det gäller jämställdheten. Och de har också redan etablerat sig i en
framskjuten position i debatten, onekligen en viktig och ny form av ledarskap.
Priset är instiftat av Cecilia Zadig och delas ut vid den årliga konferensen
med nätverket Kvinnor som Leder Medier. Jag är sedan några år ledamot i juryn
som utser pristagarna.
Åter till utgivarna Mattsson och Helin; på Aftonbladet ser
lösningen rörande den ansvarige utgivaren annorlunda ut än på Expressen. Jan Helin är inte bara chefredaktör och ansvarig
utgivare utan också vd för företaget. Nyligen
delegerade han en del av sina funktioner för att frigöra mer av sin tid för ett
nytt projekt. Utöver Lena Mellin blir även Sofia Olsson Olsén och Håkan
Andreasson ställföreträdande utgivare, men också med den uttalade föresatsen
att de fungerar som ansvariga utgivare på olika tider under dygnet.
Det är en lösning som tydligen motiveras av de snabba
publiceringarna i digitala kanaler. Jan Helin förklarar på drygt 6 minuter in
på podden Matsson Helin hur Aftonbladet med detta ”testar en ny utgivarordning”. Det ska bli intressant att se om modellen accepteras även i en juridisk tillspetsad situation där det inte får råda något tvivel om
vem som bär utgivaransvaret.
MittMedia är också ett intressant företag vad det gäller ett
förändrat utgivaruppdrag. Jag har tidigare
bloggat om att koncernen agerar på ett visst sätt med sin snabba centralisering
av viktiga stabsfunktioner som kan urholka de lokala utgivarnas position, samtidigt
som MittMedia målmedvetet kommunicerar sin omsorg om den lokala journalistiken.
Nu har koncernen tagit ett par beslut som kan ses som signaler
om inriktningen. Anders Ingvarsson, chefredaktör för Sundsvalls Tidning, är nu
även chefredaktör och ansvarig utgivare för Allehanda i Örnsköldsvik med editionen
Tidningen Ångermanland i Härnösand. Ett begripligt beslut i jakten på kostnader
och därtill ett bra personval, men också kanske ett tecken på ett nytt vägval i
en svår tid.
Det är omkring tio mil mellan redaktionerna i Örnsköldsvik
och Härnösand. Och ytterligare runt fem mil ner till Sundsvalls Tidning där
Ingvarsson redan är chefredaktör. Det handlar till skillnad från Expressen här om
lokaltidningar och på sådana har chefredaktörens närvaro hittills oftast bedömts
som viktig. Då kan avståndet mellan Örnsköldsvik och Sundsvall symboliskt vara längre
än mellan Stockholm och Göteborg för Expressens utgivare…
Samtidigt har MittMedia bestämt att omkring 460 journalister
i koncernen ska gå en utgivarkurs arrangerad av Tidningsutgivarna och dess
chefsjurist Per Hultengård. Det är bra att
medarbetarnas kunskaper om regelverket förbättras, men nog kan det också finnas
skäl att fråga sig om detta är ett förebud för en ny och mer centraliserad utgivarorganisation
inom koncernen.
Rent formellt är det nog inga problem för till exempel en
koncern som MittMedia att organisera om och begränsa antalet utgivare. Publicistiskt
är det nog svårare och mer kontroversiellt. Idag har utgivarna inom MittMedia ofta
kommit fram till olika publiceringsbeslut vilket onekligen gynnat önskemålet om
mångfald.
Med en centralisering av utgivarfunktiuonen blir ett
publiceringsbeslut enhetligt för alla titlar under vederbörande utgivare. Personligen
kan jag leva med detta, men frågan är om alla engagerade förespråkare för
mediemångfald kan göra det. Här någonstans finns nog den riktigt
kontroversiella punkten i vägvalet mellan den tidigare och den nya
publicistiska verkligheten.
Hursomhelst med den saken, men det är i alla fall intressant
att följa de olika koncernernas utveckling i dessa frågor. Stampen har till
exempel ännu en gång ändrat sig vad det gäller relationerna mellan Hallandsposten,
HP, och Hallands Nyheter, HN. Tidigare två helt självständiga tidningar med
olika ägare.
Senare blev båda ägda av Stampens dotterbolag Mediabolaget i
Halland och Mediabolaget Västkusten om jag minns rätt. Tidningarna samordnades
i många avseenden i enlighet med direktiven från Stampen, en framgångsrik
process ledd av HN:s dåvarande chefredaktör AnnaKarin Lith, nu redaktionell
chef på MittMedia.
Men plötsligt fick ägarbolagen ny styrelseordförande,
nämligen Lennart Hörling, även ägare till Nya Lidköpings-Tidningen och senare även
delägare och ordförande i Stampen. Med honom som ordförande bestämdes det att
tidningarna inte alls skulle samordnas, de skulle till exempel fortsätta ha
olika utgivare, trots Stampens tidigare beslut. Och så blev det. Nu ändrar sig ägarna ännu en
gång och Hallandspostens chefredaktör Viveka Hedbjörk blir nu också chefredaktör
och ansvarig utgivare även för Hallands Nyheter.
Nog finns det skäl att fråga sig hur det ansvariga
utgivarskapet mer generellt ser ut om några år då alla organisatoriska
förändringar tvingat fram nya lösningar även för det publicistiska
ansvarstagandet. Detta samtidigt som man i branschdebatten alltid
ser den klassiske ansvarige utgivaren som en garant för en seriös
publicistisk verksamhet.
I den snabba förändringstakten är det begripligt att många
utgivare, om än inte alla, debatterar och förklarar sina beslut. De syns på ett
helt annat sätt än tidigare och profilerar sig både mot sina läsare, lyssnare,
tittare och egna medarbetare. En profilering
som också kan vara viktig för den enskilde utgivaren i en koncern där ännu fler
samordningar kan komma.
ANM. Denna text har 150922 också i förkortat skick återpublicerats på medievarlden.se.
ANM. Denna text har 150922 också i förkortat skick återpublicerats på medievarlden.se.
Uppdaterad 150921 kl 16.54 med länk ovan och här om Eskilstuna-Kurirens omorganisation. Även 150922 kl 17.34 med ovanstående anm.