Sammanfattning av Almedalen 2014, plus och minus i år

Idag söndag är sista dagen i Almedalen 2014 och det är dags att sammanfatta årets evenemang. Bästa minnet i år är nog att det är första gången som mobilnäten har fungerat utan större problem, både för våra abonnemang hos Telia för mobilerna och hos Tele2 för mobilt bredband. 

Härligt för oss twittrare och följare. Synd bara att alla i Visby som har Wi-Fi inte bjuder på inloggningen utan lösen, det borde alla företag, myndigheter och organisationer göra! Det bästa seminariet för mig blev det som handlade om fängslade Dawit Isaak, möjligen i konkurrens med Almegas seminarium om medieutvecklingen.

För min fru Lena, som jobbar både professionellt och ideellt som förtroendevald med frågor rörande äldreomsorgen i allmänhet och demenssjukdomar i synnerhet, var det en rad seminarier på favoritlistan, inte minst om det som hon skrev så här om på Facebook:

 ”Äldreomsorg utan biståndsbeslut - hur kan det se ut? Dagens viktigaste seminarium för mig. En hjärtefråga. Socialdepartementets Äldreutredning har uppdraget att "modernisera" biståndshandläggningen. Ett hundratal kommuner har gjort förändringar. Omvårdnad Gävle var tidig med en "biståndsfri" verksamhet, Milbovillan, en flexibel avlösning för både personen med behov och dennes anhöriga. Och den utmärkta verksamheten har nu förändrats till en biståndsbedömd verksamhet. Dumheter, men Omvårdnadsnämnden hänvisade till rättssäkerheten.
Idag redovisade också Kommunal, PRO och handläggarnas fackförening en rapport om förändrat bistånd.”

Dessa seminarier om omsorgen mm handlar om viktiga frågor som möjligen medför att mina favoritseminarier på medieområdet ter sig mindre väsentliga för utvecklingen i vår värld. Det tidigare nämnda seminariet om betydelser av mediekampanjer i allmänhet och om fängslade journalisten Dawit Isaak i synnerhet är dock väl så betydelsefullt som seminarier för vård och omsorg. Det handlar om liv eller död, både i Eritrea och i Sverige, i ett fall rörande en samvetsfånge i det förstnämnda landet och i andra fall för många i Sverige.  

Därför gillade jag också starkt Almegas debatt om att alla är kommunikatörer. Det handlade om en riktigt omstörtande grej, att vi alla plötsligt kan kommunicera och publicera och göra vår röst hörd för politiker, myndigheter, företag och andra makthavare.

Nu kan i princip vem som helst med enkla grepp inom sociala medier dra på sig en enorm uppmärksamhet för sin sak. Utmärkt! Men säkert ibland också ett problem för dem som professionellt ska kommunicera sina uppdragsgivares sak. Och för de traditionella redaktionellt producerade medierna...

Runt 3400 seminarier i programmet för Almedalen med över 1000 arrangörer i år, men nu är det slut. Som vanligt väldigt mycket folk på partiledarnas tal i parken Almedalen och politiken är fortfarande något av en huvudaktör under veckan vilket också statistiken visar (läs en bit ner i denna texten i denna länk), men samtidigt visar siffrorna att seminarierna också får en rejäl uppmärksamhet. Och själv är jag nog mer inriktad på dem än de rent partipolitiska arrangemangen, trots valåret. 
Planeringen av vilka seminarierna man ska gå på är en svår grej. Almedalsguiden är ett nödvändigt instrument, men svårläst med små bokstäder och närmast oläsbara seminarierubriker beroende på vilken färg man valt för en viss dag. Som fredagens grå rubriktext. 

Den digitala informationen har också starka begränsningar vilket makthavare.se tagit upp på sin sajt. Märkligt egentligen, Almedalen handlar ju extremt mycket om kommunikation. Här borde man således vara  världsmästare på detta.

Nåväl. Nu är det slut för i år och färjan lämnar för vår del Visby klockan 19.10 söndag kväll. En stund präglad av både tillbakablickar och saknad, men också lättnad över att slippa prioritera bort väldigt bra seminarier i det enorma utbudet. Och att slippa de mödosamma vandringarna på kullerstenar i de branta backarna. 

Men också glädje över alla värdefulla möten med olika människor, inte minst professionellt, men även mer privat. I år var all personal vi mötte på de hårt belastade restaurangerna trevlig! Så har det inte alltid varit förr. Och vi fick mat varje kväll, trots uteblivna bokningar av bord.  

Lördagen blev en efterlängtad vilodag för vår del med en tur ner till Vamlingbo söder om Burgsvik där vi besökte den skicklige konstnären Lars Jonsson och hans museum, café och trädgård. Allt i en gammal prästgård byggd på 1700-talet. En riktigt bra kulturell avslutning på Almedalens alla politiska arrangemang och samhällsdebatter inne i Visby under veckan.

Ett besök i Vamlingbo kan varmt rekommenderas. Och missa då inte att gå upp även på övervåningen, det kostar bara några tior, och titta på Lars Jonssons egna samlingar och på den fascinerande filmen i en tv där han på ett utmärkt sett berättar om sitt liv som konstnär. Mycket imponerande, precis som trädgården utanför prästgården. Den är redan idag en attraktion och kommer att bli det i än högra grad med tiden.

Och sist av allt åt vi glass i Burgsviks hamn. Nu återstår packning och hemresa från Almedalen 2014. Ser redan fram emot Almedalen 2015. 
Uppdaterad och korrigerad 140706 kl 12.40  

Vi är alla kommunikatörer och Årets Almedalsbloggare

Under fredagen lyssnade jag på ett absolut fullsatt seminarium i Almegas fina tält i Almedalen. Alla sittplatser var upptagna och dessutom satt en mängd människor på golvet. Seminariet handlade om kommunikation, ”Alla är kommunikatörer – hur jobbar man med kommunikation när alla ska kommunicera?” Helt tydligt ett mycket populärt ämne i Almedalen.

Med i panelen fanns bl a Seher Yilmas, @seher_y, ordförande Rättviseförmedlingen, och @ehsanfadakar, debattchef Aftonbladet, två organisationer som utifrån helt olika verksamheter och förutsättningar är extremt framgångsrika i sin kommunikation. Rättviseförmedlingen har idag mer än 60000 entusiastiska personer som samverkar genom sociala medier, en modern folkrörelse, som det står på deras sajt. Ett lysande och hyllat exempel på modern kommunikation.

Seher Yilmas sa under debatten något om att sociala medier har ökat demokratin och gjort fler delaktiga. Ehsan Fadakar var inne på samma linje och talade sig varm för den digitala kommunikationen, bland annat i jämförelse med långa och tråkiga texter på DN Debatt, ”det finns väl ingen som delar texter på DN Debatt”.

En stor del av debatten handlade om stora och små företags sätt att hantera både sin egen och de anställdas kommunikation i sociala medier, som fördelar och nackdelar med policyskrivningar och regler. Mattias Rådström jobbar med sociala medier inom storföretaget Electrolux och berättade om problem och möjligheter i stora globalt verksamma organisationer.

Internet och sociala medier har ju verkligen totalt förändrat förutsättningarna för alla att kommunicera. Och att publicera, man behöver inte äga en tryckpress eller radiostation längre. Alla är kommunikatörer. Och publicister. Alla kan med enkla medel och kreativitet nå många med sina budskap, en härlig utveckling!

En av dessa kommunikatörer heter Lars-Göran Wadén och bor i Gävle. Han är konsult och föreläsare och bloggar på livetrullarvidare.blogg.se om livet i sin rullstol och sin kamp för ökad tillgänglighet. Den kampen drev han även i Almedalen där han idag fick ett diplom som tredjepristagare av juryn på Almegas bloggplats H12 som utsåg årets blogg i Almedalen. Prisutdelningen skedde efter debatten ovan. På andra plats kom Cancerfondens blogg och vinnare blev bloggen Ung Press.

Jag var också på seminariet ”Vem får bäst mediala genomslag i Almedalen” där Opoint (tidigare Infopaq) presenterar statistik om det mesta rörande opinionsbildarna i Almedalen. Alltid intressant att lyssna på.

Där fick vi bland annat veta att de partipolitiska arrangemangen där partiledarnas namn nämns faktiskt fortfarande får närmare hälften av utrymmet i de traditionella redaktionella medierna trots den stora ökningen av antalet seminarier arrangerade av näringslivet, myndigheter och organisationer. Likaså att twittrandet i år ökat dramatiskt om Almedalen med klart mer än 100 procent från förra årets dryga 70.000 tweets. De flesta siffrorna var preliminära eftersom det faktiskt återstår två dagar i Almedalen.

Däremot blev det klart vilken organisation som blev Årets Opinionsbildare i Almedalen, nämligen Landsorganisationen, LO. Pristagaren utses av en jury som väger in en rad olika faktorer utöver den poängberäkning som också görs i mätningen av olika aktiviteter i medier och sociala medier. Tvåa blev Röda Korset och trea Lärarförbundet. Förbundets tält var senare idag stängt och försett med en stor banderoll,  ”Stängt på grund av lärarbrist...”   

I en paneldebatt i anslutningen till sifferpresentationen och prisutdelningen konstaterade bl a moderatorn Stig-Björn Ljunggren, @stikkanlj, att många med små medel också får en stor spridning av sina idéer i Almedalen, som t ex KRIS, Kriminellas Revansch I Samhället. Deras medlemmar syns varje år överallt i sin svarta tröjor med färglad text, i år med ett tydligt budskap, ”Stoppa Lexbase”.

Ljunggren nämnde också Gudrun Schyman, @gudschy, som en vinnare i år eftersom hon enligt honom gick på alla seminarier hon blev inbjuden till och därutöver även som publik på andra seminarier. Hon syntes och hördes överallt och nådde därmed massor av människor med sitt budskap trots att hon inte fick tala i Almedalen eftersom partiet inte sitter i riksdagen. Enligt Ljunggren har Schyman två pressekreterare som turas om eftersom ingen av dem orkar hänga med i hennes tempo. Fan tro det, men rätt kul, sant eller osant…

Även den s k ”Slöseriombudsmannen” Martin Borgs, med kopplingar till Skattebetalarnas förening, nämndes som en kreativ opinionsbildare. Med sin konfettimaskin sprutade han ut 20.000 kronor av sina egna pengar över Donners plats för att illustrera vilket slöseri med skattemedel Almedalen är enligt hans uppfattning. Jag håller inte med honom, Almedalen är i det mesta en bra grej. Till hans förvåning kom folk och gav tillbaks 5.000 kronor till honom.  

Det jippot kostade ju en del för honom, men visst kan man hitta på mycket som inte kostar något alls. En i panelen, som också var med i Almegas redan nämnda debatt om kommunikation, Mattias Rådström, Electrolux, berättade att han ett tidigare år gick omkring i Almedalen med en dammsugare på axeln. Billig och bra reklam företagets produkter…   

Det blev dagens seminarier för mig. Två grejer missade jag tyvärr, sannolikt på grund av programändringar som jag tydligen missat. Jag hade tänkt höra på Lotta Grönings sammanfattning av dagen i Expressens valstuga 16.30, men då var det en debatt om familjepolitiken i stället. Och hos SVT tänkte jag 12.00 lyssna på en av mina favoritkorrespondenter, den skicklige Elin Jönsson, @sputnikova, som rapporterar från bl a Ryssland och Ukraina. Men icke, där diskuterades i stället Anders Borgs ekonomiska seminarium. Jag såg att hon twittrade om att hon skulle intervjuas ungefär då, men inte såg jag till henne. Synd, det hade varit kul att få höra henne, men det kommer nog fler chanser. Elin Jönsson flyttade till Ryssland då hon var 17 år om jag fattat saken rätt. Och nu är det hon som talar om för oss vad som händer där.

Min engagerade hustru och bolagskollega Lena satt idag av en rad intressanta seminarier, bland annat två stycken om fallskador i hemmet som kräver fler dödsolyckor än trafikolyckorna. Och ett seminarium på fyra timmar om ”Existens och hälsa, om möjligheten till mänsklig hållbarhet”.

Därmed är i praktiken Almedalen över för vår del. Antalet seminarier under lördagen och söndagen är mycket få i den över 400 sidor tjocka programkatalogen.  

Tre bra seminarier med @ThomasMattsson, @ThomasMattsson och @ThomasMattsson

Under torsdagen var jag på tre utomordentligt intressanta seminarier i Almedalen med framför allt tre kunniga, transparanta och intressanta deltagare, nämligen @ThomasMattsson, @ThomasMattsson samt @ThomasMattsson, Expressens chefredaktör och deltagare på alla dessa tre seminarier. Han deltog säkert i ytterligare något som jag inte upptäckte. Mattsson är ett fenomen i dessa sammanhang med sin bredd, kunskap och sitt engagemang. Jag fattar inte hur han hinner och orkar med allt.

Det viktigaste seminariet handlade om den svenske journalisten Dawit Isaak, sedan 13 år fängslad i Eritrea utan rättegång.Rubriken var ”Gör opinionsbildande kampanjer nytta? Med Dawit som case diskuterades kampanjer och pressfrihet.
Thomas Mattsson var moderator. En något ovanlig roll för honom i Almedalen där han oftast är en debattör i skilda paneler. Men han skötte sysslan bra! 

Hans starka engagemang och kunskap om förhållandena kring den svenske journalisten som sitter fängslad sedan 2001 i Eritrea präglade debatten och påverkade nog oss alla i den fullsatta publiken att känna starkt för Dawits sak.
Man förstod att Mattsson, liksom paneldeltagaren Kerstin Neld , vd för Sveriges Tidskrifter och starkt engagerad för Dawit, hade kunskap om läget för Dawits sak som inte enkelt kunde refereras i sammanhanget. Hans öde är en känslig diplomatisk fråga.

Mattsson hade starkt stöd av sin panel, bl a mediestrategen mm @britstakston som uppenbarligen satsat mycket tid och engagemang på Dawits sak. Liksom frilansjournalisten @Martinschibbye med liknande erfarenheter efter sin fängelsevistelse i Etiopien, samt poeten och artisten Daniel Boyacioglu som skrivit texten till den fantastiska musikvideon Fågelsång för Dawit Isaaks sak. Kolla in den på Youtube, Fågelsång!. Ha en näsduk till hands för tårarna...

Så var det med den viktiga diskussionen hos arrangerad av mediekampanjen FreeDawit tillsammans med HejDigitalt och Readly på dess härliga eventplats Södra Kyrkogatan 8 i Visby. Almedalen när Almedalen är som bäst, tycker jag.

Men jag fortsatte se fler framträdanden av Thomas Mattsson som jag inte känner närmare även om vi som flyktiga bekantskaper morsar på varandra då vi ses. Dagen inleddes för min del, som oförbätterlig nattuggla först vid bekväma 12-tiden,  i TCO-trädgården där Journalistförbundet ordnade ett seminarium, ”Kan journalisterna stå emot PR-trycket”. 

Ett intressant seminarium i tider av nedskärningar på redaktionerna runt om i landet. Och jag undrar om SJF:s ordförande @jonasnordling känner till mina nattvanor eftersom han vid ingången hälsade mig välkommen med orden att ”hit hittar du väl nästan sovande vid det här laget”. Han har rätt…

Och nedskärningar och den journalistiska styrkan var precis det seminariet kom att handla om. Mattsson sa kloka saker, precis som panelen i övrigt med bl a Hanna Olsson, samhällschef Aftonbladet och Hans Gennerud, styrelseordförande i Gullers Grupp. En smått mobbad person i panelen av moderatorn och de övriga deltagarna, men det verkade han klara bra.

Det var Thomas Mattsson i TCO-trädgården, sedan lyssnade jag sist av allt också på honom hos  Resumé och Spelbranschens råd i en debatt om ”Vad är oddsen för en hållbar spelmarknad i Sverige”. Det kan låta som ett lite udda seminarium för den som gillar om mediedebatter, men grejen är att det också handlade om att den svenska staten idiotiskt nog försöker hindra svenska medier från att publicera annonser för utländska spelbolag.

Det handlar om ett gigantiskt hyckleri som jag många gånger bloggat om, senast här om att Lotteriinspektionen trakasserar tidningarna. TV-kanaler som t ex TV3, som formellt sett verkar från utlandet, får sända reklam för utländska spelbolag och den svenska staten tjänar indirekt pengar på att sälja sändningsrättigheter och tekniska sändningsmöjligheter för dessa bolag i det svenska marknätet. Samtidigt vill staten att t ex Expressen och andra svenska tidningar inte ska få sända samma reklam. Hyckleri!

Hyckleriet är egentligen värre än så. Helt svenska aktörer som statligt ägda Svenska Spel är liksom folkrörelseägda ATG och Postkodlotteriet m fl utomordentligt skickliga på att skicka ut förförisk reklam till oss alla. Samtidigt som man låtsas att dessa bolag inte gör någonting för att locka in spelare till sitt utbud...

På detta seminarium, där Mattson mycket bestämt och skickligt argumenterade mot statens agerande, hördes också spelmissbrukares röster om att redan enkel reklam för Triss-lotter i mataffärens kassa är en jobbig grej för dem. Regeringen, oavsett vilka  partier som råkar sitta i Rosenbad,  vill ha alla pengarna och går inte med på att försöka styra upp spelverksamheten och dela intäkterna de utländska bolagen genom ett licenssystem. Och i kampen utmanar politiken och myndigheter principerna rörande tryckfriheten.

Här har Aftonbladet och Expressen genom sina olika chefredaktörer över tid stått för en mycket viktig insats i sitt motstånd mot statens tveksamma agerande. Och igår var det Thomas Mattsson som skickligt förde mediernas talan mot staten, allt medan Lotteriinspektionens kommunikationsdirektör Joakim Rönngren såg riktigt sur ut så fort Mattsson yttrade sig.

Lotterinspektionen har under de senaste åren uppträtt mycket konstigt i denna debatt och bl a försökt hävda lotterilagstiftningen som överordnad tryckfrihetsförordningen! Ett mycket tveksamt agerande av en statlig myndighet.  

En ny intressant dag i #almedalen. Fem getingar till Thomas Mattsson. Eller brukar det vara tio för full pott?

Korrigerad och uppdaterad meed bl a fler länkar 140704.

Bra och mindre bra seminarier om medier dag fyra i Almedalen.

Timmen är sen och ögonlocken tunga efter en lång dag i Almedalen, men självklart måste jag blogga lite om dagens seminarier. Det första var i Almegas och Medieföretagens läckra tält nära Kallbadhuset i Visby där de tillsammans med organisationen Utgivarna arrangerade ett seminarium om medieutvecklingen, ”Tuffa tider – strålande tider! Medier i ständig utveckling”. Det blev för mig det mest intressanta seminariet i Almedalen hittills i år.

Här lyfte skicklige moderatorn Bosse Svensson, mediekonsult och tidigare bl a chefredaktör på Östersunds-Posten och vd för Mkt Media, tillsammans med sina intervjuoffer fram de positiva sidorna i medieutvecklingen när debatten oftast, naturligt nog, handlar om problemen. Han inledde med att intervjua Charlotta Friborg, chefredaktör för Corren i Linköping, och Jan Helin, publisher för Aftonbladet.

Båda, och deras företag, är mycket framgångsrika, Corren som en urstark regional medieaktör med pigga aktiviteter på en rad områden, Aftonbladet som Sveriges, kanske t o m internationellt, mest framgångsrike mediebolag vad det gäller den digitala övergången.

Nu fick inte de ensamma prata om sina framgångar, ofta med digitalt anslag, utan Bosse Svensson plockade också upp två papperskramare på podiet, Sofia Wadensjö Karén som är chefredaktör och vd på Tidningen Vi, samt Niclas Breimar som är chefredaktör på Lokaltidningen Mitt I i Stockholm, nyligen såld till riskkapitalbolaget Segulah.

De bägge redaktörerna ställde inte alls upp på den digitala utvecklingen för sina egna verksamheter som främst Jan Helin pratade sig varm för vad det gällde Aftonbladet. Varken Sofia Wadensjö Karén eller Niclas Breimar såg någon affär för sina verksamheter i en digitalisering, snarare tvärtom om jag fattade dem rätt. Mitt I omsätter runt 300 miljoner kronor och räknar hem en vinst på ungefär 20 procent, eller 60 – 70 miljoner som det sagts i samband med Stampens uppmärksammade försäljning av bolaget.

Tidningen Vi gick tidigare med förlust, men gör numera en vinst sedan Sofia Wadensjö Karén rekryterades. Från Aftonbladet där hon tidigare jobbat med just Jan Helin. Precis som Niclas Breimar, som redigerat Helins texter då denne var reporter…

Verksamheten för Tidningen Vi är, förutom den tryckta produkten, också starkt inriktad på bl a event och t o m kundtidningsproduktion. Det fungerar enligt Sofia Wadensjö Karén och har räddat lönsamheten. Hon sa att upplägget fungerade bra.  

Med i debatten fanns också superintressanta entreprenören mm Oscar Höglund, en av grundarna till lika intressanta United Screens där tidigare Google-chefen Stina Honkamaa är vd. Höglund kompletterade tradmediernas chefer med, för honom, närmast självklara fakta om den digitala utvecklingen i allmänhet och vad som händer runt YouTube i synnerhet.

United Screens jobbar med rättigheter och hjälper andra bolag, t ex Helins Aftonbladet, att tjäna pengar på sina rörliga bilder. Själv fattade jag väl ungefär hälften av det han pratade om, men det lät väldigt klokt, intressant och bra! Helin, som samarbetar med dem, fattade förhoppningsvis allt…

Så var det med framtiden och ett riktig bra seminarium om denna. 

 Därifrån ilade jag till Utgivarnas två seminarier som båda handlade om pressetiken med lite olika infallsvinklar. Utgivarnas projekt om att skapa ett nytt pressetisk system där etermedier och tryckt press samsas under samma paraply var ett diskussionsämne. Om detta har jag bloggat tidigare och både skeptiskt och kritisk. Och det är jag fortfarande.
Om detta fick jag också chansen att prata med Erik Fichtelius och Unn Edberg om, ordförande respektive vice ordförande i Utgivarna. Och båda verkade lika förvånade över att det finns någon, som jag, som inte jublar över bildandet av Utgivarna och dess största projekt, införandet av ett gemensamt medieetiskt system för både public service och de av andra än staten ägda medieföretagen.  

Under dessa båda seminarier, som inte blev Almedalens höjdare i år, de var t o m lite tjatiga och tråkiga, stod dock kulturministern Lena Adelssohn Liljeroth för ett minst sagt egendomligt angrepp på den icke närvarande chefredaktören för Svenska Dagbladet, Fredric Karén, vars krönika nyligen om mediepolitiken hon kritiserade i mycket skarpa ordalag. Mycket märkligt agerande av ett statsråd, osnyggt och svårbegripligt.  

Under dessa seminarier hos Utgivarna diskuterades också Lexbase och justitiekansler Anna Skarhed fick försvara sitt beslut att inte åtala sajtens utgivare, ett faktum som jag också tidigare kritiserat på denna blogg. Det skulle ha varit mycket intressant om JK hade kommit fram till ett annat beslut och åtalat sajtens utgivare.

Så gestaltade sig dagen i Almedalen för mig medan min fru Lena, också aktiv i vårt bolag, i stället sprang på det ena vård- och omsorgsseminariet efter det andra. Vård- och omsorg  verkar onekligen vara det vanligaste ämnesområdet i Almedalen. Men utbudet är enormt med över 3.300 seminarier och jag ska nog också försöka hinna gå även på några om helt andra intresseområden än medier, t e x om satsningar på infrastruktur eller energifrågorna. Almedalen är ju ett gigantiskt universitet där man kan lära sig mycket om allt!  

Och därtill en fantastisk mötesplats, viktigast av allt.  Min vårdinriktade hustru och jag själv med ett medieintresse träffar hela tiden intressanta människor, både sådana som vi redan känner, men också helt nya kontakter viktiga för oss själva och för vår professionella verksamhet genom Utkik Media.

Nu är det fyra dagar kvar på årets vecka i Almedalen. De blir spännande!
Uppdaterad med fler länkar 140703 kl 13.45

Dag tre i Almedalen kom att handla om framtiden.

De diskussioner jag besökte under tisdagen i Almedalen handlade mest om framtiden, men på lite olika sätt. Ett intressant seminarium hos HejDigitalt och Readly hade den något kryptiska rubriken ”Vad händer när ingen längre vill äga utan låna, hyra och dela?” Den frågan fick vi nog inget direkt svar på, men det blev en intressant diskussion om digitaliseringens möjligheter på helt olika områden.

Skicklig moderator var Beata Wickbom, expert på kommunikation, sociala medier och it-utveckling med mera. Hon ställde bra följdfrågor på svaren hon fick av dem hon intervjuade, något som även tv-proffs ibland är alldeles för dåliga på. Det finns intervjuare i alla medier som bara ställer frågor närmast mekaniskt och inte lyssnar på svaren och därför inte följer upp dem med följdfrågor.

Så inte i dessa samtal där Beata Wickbom inledde med att intervjua Jimmy Ahlstrand, strategichef på SVT, om dess framtid när allt färre tittar på traditionella tv-sändningar. Tittarsiffrorna har länge varit i princip oförändrade, men nu minskar de. Den egna publiken tittar allt oftare när den själv vill via SVT Play och andra lämnar SVT och tittar i stället på Netflix och andra webbsändningar, inte minst via dagspressens snabbt ökande satsningar på rörlig bild.

Jimmy Ahlstrand påpekade flera gånger att SVT lever i en bekväm värld med sin säkra licensfinansiering, till skillnad från de kommersiella kanalerna. Hur säker, eller kanske t o m osäker licensfinansieringen verkligen är, kan man diskutera, inte minst nu efter Högsta förvaltningsdomstolens underkännande av licensuttaget på datorer och surfplattor mm. Det är ett ämne som jag skrivit om förut och som det finns anledning att återkomma till; något måste ju göras politiskt åt det föråldrade licenssystemet. I det långa loppet kan man t o m fråga sig hur tillvaron ser ut för public service med tanke på mediekonsumenternas allt snabbare rörelser. Jag är rätt pessimistisk för public service i framtiden. Faktiskt.

Bortsett från den invändningen var det intressant att följa den framtidsspaning som Jimmy Ahlstrand bjöd på i samtalet. Likaså ett snabbt samtal med Inga Birath von Sydow, utvecklingchef på Readly Books. Readly jobbar med att öka läsningen i digitala medier, både bland vuxna och barn, de tryckta mediernas Spotify. Ett bra exempel på hur digitaliseringen förändrar ägandet, i framtiden kanske vi inte har en enda bok i hyllorna hemma, men tusentals i våra surfplattor, som hon sa.

Även den siste som intervjuades i Wickboms ”digitala stol”, Anders Tärnell som är marknadschef på Hertz, var mycket intressant att höra på. Han lät snarare som en utvecklingschef eller it-chef vilket också Beata Wickbom påpekade. Anders Tärnell berättade om hur Hertz, som vi alla nog tänker på som ett företag där man kan hyra en bil, nu jobbar hårt med utvecklandet av digitala tjänster, till exempel för oss som vill finna någon att samåka med.

Onekligen intressant då svenska Hertz ägs av Volvo personvagnar som borde vara mer intresserade av att sälja bilar, men som tydligen omdefinierar sina mål av hänsyn till kundernas krav och samhällets målsättningar. Och naturligtvis även av kommersiella skäl, i förlängningen gynnar naturligtvis deras strategier verksamheten.  

Tärnell berättade också att det globala företaget Hertz högsta internationella ledning konstaterat att företaget inte är ett bilbolag, utan ett it-bolag. Det söker hela tiden efter innovationer och nya tjänster anpassade till tidens krav utifrån insikten om att kundernas önskemål förändras och måste tillgodoses.

Det är ett faktum som också rör dagspressen som dock kanske varit lite trögare än t ex Hertz på att omformulera sitt mål för verksamheten. Nu sker det i rask takt, väl illustrerat i Almedalen där alla större medier som Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Expressen, TV4, Sveriges Television, Sveriges Radio och andra inte bara rent journalistiskt bevakar föredrag och seminarier, utan också visar upp sig själva och frikostigt arrangerar mängder av programpunkter, på plats live och på nätet.

Idag besökte jag Svenska Dagbladets stora tält i hamnen och lyssnade på chefredaktören Fredric Karén som intervjuades av Therérese Larsson Hultin, utrikesanalytiker på SvD,  om framtiden för journalistiken. Karén påpekade bland annat att tidningarnas verksamhet nu i denna förändringens tid utökas med helt andra verksamheter som eventarrangörer och andra kommersiella engagemang i helt andra verksamheter.

Jag besökte idag även Expressens så kallade ”valstuga” där politiker och andra intervjuas varje dag. Expressens chefredaktör Thomas Mattsson brukar precis som Karén tala om hur medieföretagen breddar sin verksamhet och även Aftonbladets Jan Helin säger ungefär samma sak. Aftonbladet är ju svenska mästare i mediebranschen på att utveckla sin digitala verksamhet på ett imponerande sätt.

Hos Expressen idag diskuterades näthatet av Isabella Löwengrip, GT:s chefredaktör Frida Boisen,  Totte Löfström, Nyheter 24 samt kd-politikern Caroline Szyber om näthatet och hur det ska bemötas. Även detta en intressant debatt, kloka synpunkter från dem alla.

Och debatten filmades naturligtvis av Expressen. Precis som SvD gjorde då dess chefredaktör intervjuades. Egenproducerad tv till publiken och på internet, ambitiösa montrar i Almedalen med frikostiga program som följs på plats av massor av besökare.

Dagspressen gör nu sådant som aldrig gjordes förr. Framtiden är nog redan här…   

Almedalen dag två, otäcka hot mot medier och entusiastiska entreprenörer

Den andra dagen i Almedalen slapp vi regn, trots trista prognoser. Och organisationen Utgivarna arrangerade ett riktigt bra, men av förståeliga skäl allvarsamt seminarium. Fullsatt som alltid på Tidningsutgivarnas och Utgivarnas seminarier. Detta seminarium  handlade om det ökade antalet hot mot journalister och medieföretag, i Sverige och i världen. Mordet på Sveriges Radios korrespondent Nils Horner var det allvarligaste och mest dystra exemplet.

Om detta gav Sveriges Radios vd Cilla Benkö initierad information, både vad det gällde dådet och om hur SR jobbar för att skydda medarbetare och frilansare bolaget anlitar. Viveka Hanson, programdirektör på TV4-gruppen, kompletterade med information om erfarenheterna efter morden på två av deras medarbetare, dåd som jag skrivit om tidigare på denna blogg där även andra mord på svenska journalister berörs.  

Frilansjournalisten Martin Schibbye fanns också i Utgivarnas panel med sina erfarenheter från att ha blivit fängslad i Etiopien. Och han drog dessutom en lista med förslag på goda råd som kan öka möjligheterna att skydda svenska journalisters säkerhet.

Därmed i debatten från världen hem till Sverige där Utgivarnas chefsanalytiker Tobias Lindberg och bl a Expressens chefredaktör Thomas Mattsson informerade om det ökande antalet hot mot svenska journalister, redaktioner och utgivare. Mattsson har egna erfarenheter av detta och hade för bara några dagar sedan uppträtt inför domstol av det skälet. Viveka Hansson i panelen kunde också berätta om när TV4 tvingades stänga sin redaktion i Linköping p g a hot.

Och som Cilla Benkö ungefär sa, ”det är människor som hotas, människor och deras familjer”. vilken mamma eller pappa är beredd att skriva en kritisk artikel eller göra ett kritiskt radioprogram som kan leda till hot och våld mot familjen? Hoten riktar sig inte bara mot enskilda journalister, utan också mot demokratin i Sverige. De kan leda till självcensur och tystnad, menade alla i panelen.

Thomas Mattsson konstaterade att de farligaste hoten kommer från enskilda galningar. Han var mindre orolig över hot från organisationer, typ nazister eller kriminella föreningar. De ensamma galningarna är farligast, menade han.

Radiochefen Cilla Benkö höll med om att enskilda personer, psykfall, är farligast. Och SR har tydligen många exempel på då företaget säkerhetsavdelning tvingats agera för medarbetarnas säkerhet. Ibland med tuffa åtgärder.. Illa, illa…

Dessa publicisters erfarenheter av hot mot journalister verksamma inom Sverige i kombination med Schibbyes och andras berättelser om den internationella utvecklingen var förfärande. Ute i världen mördas journalister, i Sverige hotas de, men när går det längre än så? Det finns redan exempel i Sverige på bilbomber och andra våldsåtgärder mot journalister.

Efter detta tankeväckande seminarium gick jag till ”TCO-parken” där Svenska Journalistförbundet har sina seminarier. Där intervjuade förbundets ordförande Jonas Nordling fyra entusiastiska entreprenörer, medarbetare och grundare till månadsmagasinet Horisont på Gotland. En regionalt förankrad variant av magasinet Filter, mycket snygg, läsvärd och kvalitetsfylld.

Det blev en intressant diskussion där de fyra grundarna, Linda Berglund, fotograf, Emma Fagerberg, reporter, Christer Nilsson, ansvarig utgivare och reporter samt Per Wallstedt, redaktionschef och reporter, berättade om sin satsning. De övergav sina fasta anställningar för att med egna pengar och engagemang satsa på detta nya magasin.

Hittills har det bara kommit ut fyra nummer av det nya magasinet. Detta andas kvalitet och projektet verkar löftesrikt, men de fyra har säkert en riktigt tuff resa framför sig. De berättade också om hur omöjliga bankerna var att ha att göra med då de drog igång projektet; de själva och deras familjer tvingades i stället gå in och satsa pengar i projektet.

Detta kommenterades av Unn Edberg, som var en synnerligen kvalificerad expertkommentator i panelen. Hon är chefredaktör för Finansliv, en bankerna närstående tidskrift, och därtill ordförande för Sveriges Tidskrifter, branschorganisationen för alla tidskrifter i Sverige. Hon förklarade bankernas tveksamhet med att mediebranschen varit bra på att förklara sina egna motgångar och problem. Och därmed försämrat för sig själva.  

Det har hon nog rätt i. Den tryckta pressens vandring mot döden har blivit en sanning trots att det skiljer mycket mellan t ex dagspress och tidskrifter; enbart under det senaste året har det enligt Unn Edberg startats 100 tidskrifter i Sverige om jag minns rätt. Men inga dagstidningar, så vitt jag minns…

’Ungefär så fortsatte debatten. Det framgick också att de fyra entreprenörerna var tämligen kritiska till koncernutvecklingen inom medierna och tidningarna på Gotlands tidigare ägare, mediekoncernen NTM i Norrköping. De menade att de nya mediekoncernerna i Sverige satsar allt på samordning av resurser, ekonomi, data och en rad andra viktiga områden, men att de aldrig diskuterar en god utveckling av innehållet i sina medier.

Rätt eller fel av dem, det var hur som helst intressant att lyssna på unga och entusiastiska entreprenörer som tror på att de hittat en nisch för morgondagens journalistisk i en krävande värld. Jag hoppas faktiskt att de lyckas, är det någonstans som den trycka produken ska lyckas så är det nog säkert i magasinets form.

Men det blir nog en tuff match…
Uppdaterad med länk 140701 kl 18.02

Relevanta länkar:
Varannan redaktion hotad - Utgivarnas pressmeddelande om undersökningen rörande hot.
Mordet på Nils Horner brutal påminnelse om hoten mot journalister - text på denna blogg.