Plus för Almega, minus om mediernas nya klyscha

Uppdaterad 120706 kl 18.13

Slutet för veckan i Almedalen närmar sig snabbt och redan under torsdagskvällen märktes det att många redan då lämnat Gotland.  Men bra seminarier finns det fortfarande även om de blir färre de sista dagarna. I morgon kväll lämnar vi Almedalen. Redan nu är det dock dags för en sammanfattning av veckan där jag tycker Almega varit en vinnare och att medievärlden begåvats med en ny klyscha.

Först lite om ett seminarium i onsdags, arrangerat av Medieföretagen inom Almega, ”Fria informationsflöden och förändrade medievanor – hotas kvalitetsmedierna”.  Mycket bra, inte minst tack vare Expressens chefredaktör Thomas Mattsson som var tydlig och konkret om hur situationen ser ut för medierna i dagens föränderliga värld.

Thomas Mattsson sa bland annat att det svenska presstödet är hopplöst ute och kommer att försvinna, något som alla vet men ingen vill säga. Jag håller med honom. Jonas Nordling, Journalistförbundets ordförande, pekade på riskerna han tyckte sig se för mångfalden med den inledda samverkan mellan public service och dagstidningarna.

Bosse Svensson, vd Mktmedia och tillträdande utvecklingschef hos Stampen, sa att det går att ta betalt för tidningarnas innehåll. Han pekade på ett sådant projekt på Strömstads Tidning och fick publiken att skratta då han nämnde ett exempel i tidningen med rubriken ”Norrman somnade i mosbrickan”.

Inledare för seminariet var Robert Levine, författare till boken Free Ride och han sa många kloka saker även om jag inte håller med honom om allt.  Hans förslag till lösningen för tidningarna i den digitala utvecklingen var att de bör ”sälja någonting dyrare än vad de har betalat för det”. Det är uppenbart att de traditionella medierna inom dagspressen nu samlar sig för att försöka ta betalt för sina digitala verksamheter. På ett eller annat sätt.

I år har det varit tydligare att utgivare inom dagspressen betonar sin egen förträfflighet rörande främst en hög pressetisk kvalitet i jämförelse med ”oansvariga utgivare” inom de sociala medierna och bloggosfären.
Frågan är om inte till och med bildandet av den nya organisationen Utgivarna bland annat motiveras av detta faktum, förutom en önskan att motverka en befarad urholkning av tryckfrihetsförordningen. Annars har jag fortfarande svårt för att förstå motiven till och behovet av organisationen som manifesterades på ett sätt i Almedalen som påminde om ett väckelsemöte. Länkar till tidigare texter om Utgivarna i slutet av texten. 

Begreppet oansvariga utgivare upprepas numera för övrigt så ofta i mediedebatter att det kan degraderas till en klyscha. Det upprepas som ett mantra av dagspressens främsta företrädare, som en form av verbal skyddsväst mot bloggarna.
Det är märkligt att man i debatten drar alla över en kam, det finns ju oerhört seriösa bloggare som är viktiga opinionsbildare. Är Carl Bildt en oansvarig utgivare? Emanuel Karlsten? Sofia Mirjamsdotter? Stig-Björn Ljunggren?

Förr talade chefredaktörer gärna om möjligheterna med sociala medier och bloggosfären, i år nämndes knappt utvecklingen på det området, i vart fall inte som en positiv grej som medger att enskilda kan publicera sig utanför de traditionella medierna. Kanske inte så konstigt eftersom de traditionella medierna pressas av de nya aktörerna. Den förändrade situationen och den omstörtande förändringen för nyhetsförmedlingen berördes också av Per Schlingmann (m) på ett seminarium under fredagen.  

Almega och Medieföretagarna är värda beröm för sitt initiativ att ansvara för ”Bloggplats H12”, tidigare på Hästgatan 12, i år på Wisby Strand. H12 är bloggarnas eget ”presscenter” med bredband, toaletter och arbetsplatser.
Det är en bra grej där Almega tagit fasta på att det inte längre bara är journalister på etablerade medieföretag som behöver service på ett arrangemang som Almedalen. På H12 fick bloggare, twittrare och andra aktörer utanför tradmedierna tillgång till bra arbetsplatser trots att de saknar presskort. 

Tidningsutgivarnas sista seminarium i Almedalen i år hade rubriken ”Mediemakt: medierna och privilegierna” och handlade mest om spänningarna mellan den traditionella mediebranschen, företrädd av bland andra Mats Svegfors, vd på Sveriges Radio, som inte vill att lagstiftarna ska röra tryckfrihetsförordningen. På andra sidan Yttrandefrihetskommitténs ordförande Göran Lambertz som vill införa en teknikoberoende lagstiftning i stället för tryckfrihetsförordningen.

Det blev en fantastiskt intressant debatt mellan dem. Mats Svegfors ville absolut inte ändra grundlagarna. Jag håller med honom och erinrade mig att jag själv diskuterade detta med Lambertz och kristdemokraten  Ingvar Svensson för sju eller kanske åtta år sedan i Susanna Popovas tv-program Åsiktsmaskinen i Axess television. En intressant debatt i spåren efter den så kallade Caroline-domen.    

Lambertz hävdade nu som då sin idé om att Sverige måste anpassa sig till EU-lagstiftningen. Göran Lambertz är en intellektuell och kul person, men här har han fastnat totalt i en juridiskt formaliserad roll. Och han fick mothugg.

Mats Svegfors, snart avgående vd för SR, sågade Göran Lambertz argument för en teknikoberoende lagstiftning. Jag håller med honom till 100 procent; Lambertz argument byggde till stor del på närmast hypotetiska exempel.   Lambertz  har blivit nedröstad av sin egen utredning som går emot tanken på en ny teknikoberoende lagstiftning. Göran Lambertz sa att han kommer att reservera sig tillsammans med just  Ingvar Svensson (kd) som var med i Popovas program.

Antalet medieorienterade seminarier verkade vara färre i år även om det är ett av de största ämnesområdena i Almedalen. Min fru, som verkar inom sjukvården, har haft mer att göra. Vården är det absolut största ämnesområdet i Almedalen.

Även frågor rörande internet, sociala medier och bloggvärlden har synts mindre i år i Almedalen än för några år sedan, tycker jag. Det kanske beror på att den digitala utvecklingen numera normaliserats

Ändå har utbudet sammantaget varit större än någonsin. I Almedalen missar man tyvärr det mesta eftersom det alltid är så många seminarier, i år över 1800 arrangemang i programtidningen. I år missade jag till exempel det intressanta seminariet med Nick Davies, journalisten som avslöjade avlyssningsskandalen inom den brittiska pressen.

Nu närmar sig finalen i Almedalen. I kväll ska Annie Lööf debutera i Almedalens talarstol och under lördagen talar debutanten Stefan Löfven. På söndag avslutar Göran Hägglund veckan. De två sista dagarna är det betydligt färre seminarier än tidigare i veckan. Och ganska glest på gatorna i Visby.  

UPPDATERAD 120711 kl 16.05
Tunga tidningars avhopp hotar TU:s pressetiska roll, Pär-Arne Jigenius i DN 120710

Länkar till tidigare texter om Utgivarna.
Utgivarnas sammanhållning krackelerar, Utkiksbloggen 120703
Nya Utgivarna, kanske klokt, kanske oklokt, Utkiksbloggen 120212
Tomas Brunegård: Därför behövs en ny utgivarorganisation Medievärlden 110304

Utgivarnas sammanhållning krackelerar

Journalistik och medier är det näst största ämnesområdet i Almedalen. Det märktes under måndagen då Tidningsutgivarna, TU, först ordnade en debatt om mediernas bevakning av politiker och sedan en debatt om huruvida mediernas ansvariga utgivare verkligen tar sitt ansvar. Och där emellan presenterades den nya organisationen Utgivarna som ska samla en enig mediebransch. En premiär där dess tillskyndare rimligen bör ha störts av att tre av Sveriges största och viktigaste tidningar samma dag meddelade att de lämnar branschorganisationen.

Inom Utgivarna finns bolagen inom public service som Sveriges Television och Sveriges Radio, TV4, dagspressen via sin organisation Tidningsutgivarna och tidskrifterna genom sin organisation Sveriges Tidskrifter. Det handlar således om alla medieföretag i Sverige, förutom dem som nu lämnar TU. Avhopparna är några av de största tidningarna, Dagens Nyheter, Sydsvenskan och Dagens Industri.

Dagens Nyheters chefredaktör och vd heter Gunilla Herlitz. Hon är också styrelseordförande i Sydsvenskan och Dagens Industri, DI, där hon tidigare var chefredaktör och vd. Hon har meriterat sig väl inom Bonniers och har helt tydligt Bonnierledningens öra.

Och nu är det just de tidningar där hon har viktiga roller som lämnar branschorganisationen TU och det på samma dag som dess ordförande och Stampens vd Tomas Brunegård, initiativtagare till Utgivarna, presenterar den nya organisationen.

Sammanträffandet är knappast en tillfällighet, vad vill Bonniers med detta? Eller vad vill Gunilla Herlitz med detta? Är det ett mer personligt ställningstagande av Gunilla Herlitz, med Jonas Bonniers goda minne? Vad händer?

Organisationen Utgivarna introducerades i Almedalen främst av dess förste ordförande, Ove Joanson, tidigare vd och senare ordförande för Sveriges Radio. Numera är han också ordförande i den statligt kontrollerade stiftelse som äger alla bolag inom public service i Sverige.

Ove Joanson har som konsult utrett förutsättningarna för Utgivarna på Brunegårds och Tidningsutgivarnas uppdrag. Han ska vara ordförande under det första året och företräder då som sådan alla medier i Sverige. Utom Dagens Nyheter, Sydsvenskan och Dagens Industri…

I Visby illustrerades bildandet av Utgivarna genom att toppchefer inom Göteborgs-Postens moderbolag Stampen, Aftonbladet, Expressen, SVT, SR, Sveriges Tidskrifter samt Peo Wärring, chefredaktör och vd för Eskilstuna-Kuriren och här företrädare för landsortspressen, allvarsamt radade upp sig på scenen. Detta sedan var och en på uppmaning av moderatorn Stig-Björn Ljunggren ”välsignat” den nya organisationen

Det var en tämligen ovanlig manifestation av medievärldens konkurrenter som sällan är överens om etik och princip i sin verksamhet, men som ändå enligt SVT:s Eva Hamiltons inlägg gärna ser att statliga granskningsnämnden och de privatägda mediernas etikbevakare Pressens Opinionsnämnd slås ihop.

Det har tidigare knappt förekommit någon synlig debatt om förslaget rörande den nya organisationen Utgivarna. Jag har tidigare bloggat om både hot och möjligheter med Utgivarna. Jag är fortfarande ambivalent och nu i än högre grad, inte minst då sammanhållningen i branschen spricker redan dag 1 genom tre stora tidningars avhopp.

Vad det gäller förslaget om ett gemensamt etiskt system har jag också bloggat tidigare och då redovisat bland annat radiochefen Mats Svegfors tveksamhet över om förslaget är realistiskt. Jag håller med honom. Gör radions vice vd Cilla Benkö det som nu stod bredvid SVT:s Eva Hamilton när hon föreslog att staten ska släppa sin kontroll genom granskningsnämnden över de mediebolag staten äger?

Förutom mediechefernas manifestation rörande Utgivarna var det också två debatter i direkt anslutning till evenemanget, en om mediernas bevakning av politiker, törs människor bli politiker? Den andra debatten handlade om huruvida de ansvariga utgivarna inom de traditionella medierna verkligen tar sitt ansvar eller ej. Bra debatter båda två under ledning av skicklige och kunnige moderatorn Stig-Björn Ljunggren.

Uppdaterad 120711 kl 15.58
Tunga tidningars avhopp hotar TU:s pressetiska roll,  Pär-Arne Jigenius i DN 120710

Häger och Söder om (SD), båda har rätt

Problempartiet heter den, Björn Hägers bok om hur Sverigedemokraterna behandlats i medierna. Rättvisst eller inte.På ett bra sätt eller inte. Demokratiskt korrekt eller inte.  Svaret är naturligtvis nej, ett faktum som den rutinerade journalisten, författaren och forskaren Björn Häger också kommit fram till, Ett helt riktigt beslut, men ett för medierna besvärande faktum för vår demokrati, tycker jag.
Boken har getts ut av Sim(o), Institutet för mediestudier där förre chefredaktören och forskaren Thorbjörn von Krogh är föreståndare. Institutets ordförande heter Lars Ilshammar, institutionschef för Arbetarrörelsens arkiv och biblioteksenheter. Hans företrädare var Joachim Berner, tidigare bland annat chefredaktör för Dagens Nyheter och Expressen.    

Institutets stiftare är en rad av Sveriges mest framträdande företag som Investor, Systembolaget, Handelsbanken, Scania, Telia, Bonniers och en rad andra kända bolag. Därtill organisationer som Svenska kyrkan, Riksidrottsförbundet och TCO. Sim(o) ska enligt sin avsiktsförklaring granska medierna. Sim(o) har gett ut flera bra skrifter och ordnat ett antal bra arrangemang under senare år, men med sin utgivning av boken Problempartiet blir Sim(o) en ännu viktigare aktör i mediernas Sverige.

Varför? Jo, för att Sim(o) och Björn Häger orkar och törs analysera ett närmast tabubelagt ämne. Det politiska etablissemanget har, precis som medierna och flera av deras främsta företrädare, hittills totalt underskattat partiets politiska möjligheter. Generellt sett har man valt att förtiga partiet så långt som möjligt, en metod som är dömd att misslyckas om man vill motverka partiets intresse.

Med den metoden har partierna i stället gynnat Sverigedemokraterna. Och medierna har dessutom dessvärre för sin del med sina begränsade publiceringar svikit sina läsare som har rätt att få veta allt om SD.

Häger talade under Tidningsutgivarnas seminarium om journalisternas ”beröringsskräck” rörande SD och det är säkert korrekt. Men varför har det funnits en sådan? Är det för att man med en normal och granskande journalistik varit rädda för att uppfattas som någon form av supporter till partiet? Problemet medialt med Sverigedemokraterna är ju inte att det skrivits för mycket om partiet, det har tvärtom skrivits alldeles för lite om SD för att vi som väljare ska förstå vad partiet vill göra.

Allt detta pekar Björn Häger på i skilda avseenden och jag tror att han har helt rätt. Politiker och media har nonchalerat Sverigedemokraterna och det har gynnat dem snarare än motsatsen. Partisekreteraren Björn Söder höll, rätt entusiastiskt, med om det mesta som Häger kommit fram till. Med all rätt, anser jag.  

Nu är det inte bara medierna som valt fel strategi mot Sverigedemokraterna, ett faktum som inte berördes under debatten i Almedalen.  Politikernas vägval får Bengt Westerberg (fp) bära ansvaret för sedan han rest sig ur tv-soffan 1991 och gått sin väg då Ny Demokrati kom in i riksdagen; han ville inte sitta där tillsammans med dess partiledare Ian Wachtmeister och Bert Karlsson efter deras framgång i valet.  

För detta fick Westerberg obegripligt nog beröm trots att han som ledande politiker därmed obstruerade mot ett demokratisk helt korrekt valresultat. Wachtmeisters och Karlssons parti var värda all kritik, men det var valt i demokratisk ordning. Westerbergs agerande var stötande och odemokratiskt och om detta har jag skrivit tidigare i tidskriften Liberal Debatt.  

Sedan har det fortsatt ända fram till våra dagar; flera av våra politiska partier uppträder odemokratiskt. Senast fick inte Sverigedemokraterna vara med i riksdagens traditionella fotbollsturnering. Lars Ohly (v) ville inte sitta i samma sminkloge hos tv som Jimmy Åkesson (SD). Andra riksdagspartier, vilka det nu var, ville sedan inte sitta i samma korridor som SD i riksdagshuset. Våra politiker har därmed visat vägen om hur ett parti som SD ska behandlas, även om det följt våra demokratiska spelregler. Och mediernas agerande redovisas i boken Problempartiet.

Sverigedemokraterna bör bekämpas, men då sakligt sett för sin politik och med samma metoder som i den politiska debatten med alla andra politiska partier. Särbehandlingen av SD gynnar bara partiet och detta faktum utnyttjade också dess partissekreterare Björn Söder rätt skickligt i debatten.  

Dags för Almedalen 2012!

Nu är det dags igen för Almedalen, politik- och samhällsveckan i Visby som utvecklats till en helt nödvändig mötesplats för många som är verksamma inom sjukvård, medier, myndigheter, företag och organisationer. Otroligt bra seminarier, intressanta föreläsningar och debatter samt massor av nya intressanta kontakter för en företagares viktiga nätverksbyggande.
Snart är vi där efter en natt på utmärkta Skärgårdshotellet i Nynäshamn. Där finns för övrigt Sveriges häftigaste och långsammaste hiss. Ser ut som en sjöbod, helt stilenlig.
Almedalsveckan blir bara större och större. Nyligen fick jag ett mejl om att det blir runt 1800 godkända programpunkter under veckan, arrangerade av drygt 900 arrangörer. Bland dessa finns myndigheter, organisationer, företag, lobbyister och många andra.
Politikerveckan handlar inte längre mest om politiker, ett faktum som säkert kan irritera en del av dessa. Nu handlar veckan om samhället i vid mening. Det är bra, tycker jag. Men visst får de politiska partierna fortfarande stor uppmärksamhet genom partiledarnas tv-sända tal i parken Almedalen under kvällarna. Men det är inte längre de viktigaste inslagen.
Över 600 journalister han ackrediterats och då vet man att det kommer många fler som inte har anmält sig i förväg. Vård och omsorg är det vanligaste ämnet på seminarier mm, ett faktum som glädjer min fru Lena Rosén som är konsult inom området genom vårt bolag Utkik Media, formellt namn hos bolagsverket Utvalnäs Media- och Kommunikation AB.
Media och journalistik kommer tätt därefter, ett faktum som glädjer mig som är konsult inom dessa områden. Därutöver finns det massor av formellt registrerade programpunkter och även många informella arrangemang som är viktiga för oss båda och för många andra.
Det blir säkert som vanligt problem med G3-förbindelserna oavsett om man kör Tele2 eller Telia. Vi är väl rustade med varsin dator, två iPhones och två Samsungs SIII:s med simkort både för Telia och Tele2.
Både Lena och jag ska försöka twittra och blogga och berätta lite via Facebook, men vet av erfarenhet att det brukar vara usla förbindelser till de flest operatörer.   Det har jag bloggat om tidigare och ni får även i år räkna med att vi inte hör av oss via de sociala medierna på grund av operatörernas tillkortakommanden.