Alliansregeringen urholkar offentlighetsprincipen

Alliansregeringen är på god väg att återigen göra en lagändring som strider mot grundlagen. I en departementspromemoria (Ds 2013:27) föreslås nya regler som begränsar möjligheterna att få ut kreditupplysningar på ett effektivt sätt, till exempel för journalistiska ändamål.  Om förslaget går igenom gör regeringen ännu en lagändring som urholkar offentlighetsprincipen.

2011 drev justitieminister Beatrice Ask (m) igenom ett, enligt grundlagen, tveksamt förbud mot ett utlämnande av kreditupplysningar via en effektiv hantering i databaser. Länkar om debatten inför den lagändringen i slutet av texten. Trots ändringen gick det ändå fortfarande att få ut dem relativt enkelt via till exempel usb-minnen och cd-skivor.­­­

Enligt förslaget ska nu även den möjligheten stoppas eftersom man vill ”stärka skyddet för den personliga integriteten”. Det låter ädelt, men det är i själva verket ett tillyxat argument för en ändring som bedöms som olaglig, ett faktum som tydligt framgår av branschorganisationen Tidningsutgivarnas, TU:s, kunniga och läsvärda remissvar skrivet av dess jurist och vd Per Hultengård. Ytterligare en branschorganisation, Utgivarna, har också kritiserat förslaget.

De kritiska organisationerna beskrivs initierat förslagets brister och då inte minst om hur både detta förslag och tidigare ändringar rörande kreditupplysningar faktiskt strider mot Sveriges grundlag, till exempel med kravet om att det även i ett journalistiskt sammanhang måste skickas ut en kopia av kreditupplysningen till den berörde.

Det här förslaget går säkert också igenom – hur kan de som tycker annorlunda klara en debatt om att något så obehagligt som kreditupplysningar bör vara lätta att komma åt för medierna?

Regeringen och justitiedepartementet offrar populistiskt  lättvindigt grundlagsreglerade principer som har svårt att vinna förståelse i debatten utanför expertkretsen. Därför dristar man sig också till att avvisa journalistisk verksamhet som ett legitimt skäl för ett utlämnande av de offentliga uppgifterna på ett rationellt sätt. Häpnadsväckande!

TU ger ett bra exempel på varför det är viktigt att allmänheten genom medierna lätt bör kunna få ut dessa offentliga uppgifter med hjälp av modern teknik, för det är det saken handlar om. Uppgifterna är offentliga, men enligt förslaget ska de inte få lämnas ut på ett effektivt sätt till medierna.  

Exemplet handlar om nyhetsbyrån Sirén som inför valet 2010 kollade upp 70.000 politiker och deras ekonomi. Vad tjänade de som ville in i riksdagen, landstingen eller kommunfullmäktige, fanns det några anmärkningar mot dem? Hade politikerna skött sig?

Det var en inför valet självklar och viktig granskning som gav en bra information till väljarna.  Enligt det nu lagda förslaget blir det i praktiken närmast omöjligt, eller mycket svårare, för nyhetsbyrån Sirén och alla andra medier som exempelvis Svenska Dagbladet, Norrländska Socialdemokraten, Aftonbladet, Värnamo Nyheter, TT eller SVT att göra en liknande granskning igen.  Är det kanske försvårandet av den granskande journalistiken som  är politikernas verkliga motiv?

Förslagen som försämrar möjligheten att få ut offentliga uppgifter har återkommit gång på gång. De tidigare generaldirektörerna för Skatteverket, Mats Sjöstrand, och Datainspektionen, Göran Gräslund, lobbade hårt och framgångsrikt för att man via nätet inte skulle kunna komma åt inkomstuppgifter mm i offentliga register. De lyckades. Motivet var att hindra ”nyfikna från att snoka efter sina grannars inkomster” och liknande populistiskt motiverade argument.   

Detta trots att den närmast klassiska tryckta Taxeringskalendern finns och har funnits sedan 1903 (!) med precis samma siffror som vi nu hindras få ut via datorn. Men taxeringskalendern kan läsas endast av dem som haft råd att köpa den för 5654 kronor för hela landet eller 257 kronor för, till exempel, ett län som Gävleborg.

Och det gör naturligtvis den som har ett professionellt behov av att kolla inkomster mm, som journalister, mäklare, rekryterare, revisorer, advokater eller proffs som vill göra affärer av något slag med främmande människor. Men allmänheten, vanligt folk, som vill göra affärer med okända  gör det inte. Det blir för dyrt.    

Makthavarnas motstånd mot att låta allmänheten och medier och andra företag utnyttja datatekniken på det här området utgår nog från något annat än den påstådda ”omsorgen om integriteten”, det handlar snarare om en motvilja mot att dessa uppgifter sedan länge är offentliga enligt grundlagarna.

Den offentliga ekonomiska informationen gick tydligen an för moralisterna inom politiken och byråkratin så länge det bara var journalister, revisorer och advokater m fl som visste hur man kom åt dem, men nu känns det obehagligt för somliga i maktens boning då det är lätt för vem som helst att komma åt uppgifterna den digitala vägen. Och mediernas omfattande granskningar är illa omtyckta i många politiska kretsar.

Därför stoppades i praktiken allmänhetens tillgång till dessa offentliga uppgifter, trots att vi alla ändå i fortsättningen enligt offentlighetsprincipen får och kan ringa till kronofogden eller skattemyndigheten och få ut alla uppgifter, men det är kanske inte så lätt då det gäller 70.000 namn…  

Samtidigt som personfakta görs svåråtkomliga för medier och allmänhet ägnar sig staten åt en lönsam affärsverksamhet där Transportstyrelsen (!) och andra myndigheter utnyttjar offentlighetsprincipen och säljer för miljontals kronor de känsliga personuppgifter de tvingat oss alla att redovisa, personfakta som kan leda till obehaglig telefonförsäljning och störande reklam för medborgarna.

Förslaget enligt departementspromemorian Ds 2013:27 handlar nog inte om vår integritet, utan snarare om hyckleri och statlig dubbelmoral. ­­­­­­­

Uppdaterat 130824.

Relevanta länkar:
Utgivarna kritiserar nya kreditupplysningslagen - utgivarna.se 130821 
TU kritiserar nya kreditupplysningslagen - nyhetsartikel medievarlden.se 130819
Tidningsutgivarnas remissyttrande om kreditupplysningslagen  - tu.se 130816
Flera myndigheter säljer dina uppgifter - nyhetsartikel dn.se 130804
Beatrice Ask (m) försvarar sjuk sak - bloggtext Utkiksbloggen 100530
Justitieministerns demokratiska bakslag - debattartikel av Nils Funcke på expressen.se 100526
Stoppa justitieministerns lagändring - bloggtext Utkiksbloggen 100521
Kan man förbjuda Datainspektionens chef - debattartikel av mig på medievarlden.se 090318

Polisen isolerar sig, ett tryckfrihetsproblem

Tryck- och yttrandefriheten är kanske inte det vi tänker mest på under varma semesterdagar. Därför har en viktig nyhet knappt uppmärksammats i rekordvärmen under den senaste veckan. Den handlar om att polisen i Västerås tydligen ljugit och förnekat att man misstänker att ett mord har skett. Den svenska polisen isolerar sig alltmer och det är inte bra, rentav farligt. Dess nya slutna radiosystem, Rakel, är en orsak, polisledningens tveksamma intentioner givetvis en annan.

Vestmanlands Läns Tidning, VLT, och Aftonbladet publicerade en nyhet om saken i slutet av juli, ungefär en månad efter det att det förmodade mordet hade skett. En man hade hittats död på Stadshotellet i Västerås, troligen strypt med buntband som verktyg. Brottet skulle ha skett under bilträffen Power Meet som lockar tiotusentals människor till Västerås.

När medierna frågade polisen om något allvarligt brott hade skett under arrangemanget svarade polisen enligt Aftonbladet och VLT nej, trots kunskapen om det förmodade mordet. På polisens egen hemsida skrevs det att inga allvarliga händelser rapporterats under arrangemanget.

Polismyndighetens lögn är oacceptabel och oroande för den som vill att polisen ska vara en respekterad myndighet i den svenska demokratin, om polisen medvetet undanhållit fakta och ljugit för allmänheten är myndigheten inne på en riktigt farlig väg.

Det anser också polismannen och ansedde forskaren Stefan Holgersson som i samma artikel i Aftonbladet säger att han ser en fara för demokratin om polisen ljuger för allmänheten. Han har naturligtvis helt rätt. Vad händer den dag vi inte längre tror på polisen?

I detta sammanhang har hittills inte det nya radiosystemet Rakel nämnts eller kritiserats, vare sig av Holgersson eller av någon annan, men det finns enligt min mening skäl till att peka på riskerna med Rakel. Utan Rakel hade polisen i Västerås troligen inte kunnat hemlighålla mordet.

Förr kunde vem som helst lyssna på polisens radiokommunikation och som ung polisreporter var jag en av dess mest trogna lyssnare. Det lyssnandet genererade mängder av artiklar, främst kanske rena rapporteringar av olyckor och brott, men aldrig direkt baserade på radiokommunikationen. Den vägledde mig däremot så att jag kunde fråga rätt utredare eller polisbefäl om vad som hade hänt. Och så var det även för alla andra polisreportrar i Sverige fram till för några år sedan då Rakel infördes.

Det är ett radiosystem som inte går att avlyssna. Det är helt enkelt – tyst! Andra blåljusmyndigheter som ambulans och räddningstjänst har också efter hand börjat utnyttja Rakel och därmed är insynen i alla dessa myndigheters verksamheter klart begränsad. Fördelen är att alla myndigheter kan kommunicera med varandra, men där har inte allmänhetens ombud på tidningarna släppts in. Det hade av allt att döma varit lätt att i systemet bygga in en lämplig information till medierna, men polisledningar har till och från snarare deklarerat att det är skönt att slippa journalisterna.  

Visst, det är bra att inte tjuvar, rånare och andra skumma figurer inte kan höra vad polisen har för sig. Vem kan tycka något annat? Men nackdelen är att samhällets viktigaste granskare, tidningarnas redaktioner, inte heller längre hör vad myndigheterna har för sig. Inte ett ljud. Därmed är de till 100 procent utlämnade till vad myndigheterna själva behagar tala om för dem.

Och i det läget kommer dessvärre en nyhet att polisen i Västerås först förnekat att något allvarligt brott skett under ett stort evenemang, och sedan hemlighållit ett mord i en månad av ”utredningstekniska skäl”. Det begreppet ska man ha respekt för, men rimligen har väl ändå gärningsmannen klart för sig att han begått ett brott och då kan väl knappast ”utredningstekniska skäl” kunna åberopas. Att detaljer om brottet inte lämnas ut är det nog ingen som är kritisk emot.  

Även andra tecken tyder, som Holgersson påpekar, på att polisen isolerar sig alltmer. Polisen har sedan decennier i ökande utsträckning anställt medieinformatörer som i och för sig alltid ger ett sympatiskt intryck i tv och svarar skickligt, men hur mycket säger de egentligen? Ofta ganska lite med undvikande svar som de skickliga kommunikatörer de är och de fungerar helt klart som en barriär mellan medierna och dem som sitter på ansvaret för utredningar och annan verksamhet. Dessa ”slipper” tack vare kommunikatörerna journalisterna.

Polisen ”slipper” med Rakel nästan all insyn i vad myndigheten har för sig. Tidigare kunde dess granskare på tidningarnas redaktioner fortlöpande höra vad de talade om, hur språkbruket och ordergivningen lät rörande förbrytare, medborgare, flyktingar, invandrare, romer, ungdomar, polisledningen, politiker eller andra människor och företeelser.

Så inte nu; polisen har lyckats isolera sig. Därmed har en gammal dröm uppfyllts för många av dess tjänstemän som tyckt att medier är jobbiga. Klokare kolleger till dessa borde reagera och verka för att polismyndigheterna ska öppna sig mot omvärlden och släppa in granskarna.  

När statsminister Olof Palme mördades blev polisens radiokommunikation ett historiskt dokument som fortfarande spelas upp i skilda sammanhang. Om mordet hade skett idag hade nog ingen av oss fått höra vad som sades eftersom Rakel finns. Om inte polisen i nåder låtit oss lyssna…

Rakels existens kräver att polisen öppnar sig på alla andra tänkbara sätt mot allmänheten och dess företrädare, medierna. Till exempel genom en organiserad informationsskyldighet gentemot medierna och en policy som inte medger att man hemlighåller att ett allvarligt brott som ett mord har skett. Tyvärr tyder ingenting på att polisens nationella ledning driver den frågan.

Om den svenska polisen av outgrundlig anledning väljer att ljuga om viktiga händelser är vi i Sverige på väg mot ett odemokratiskt samhälle ingen vill ha, där har Stefan Holgersson helt rätt. Men tyvärr verkar inte den svenska polisledningen särskilt intresserad av att lyssna på honom eller andra kompetenta kritiker, som t ex professor Leif GW Persson i andra sammanhang.

Polisen har också kritiserats för snabba nedläggningar av förundersökningar, senast då det gäller företagskapningar som knappt utreds, och för dåliga siffror för antalet uppklarade brott. Och en konstig organisation som motverkar ett effektivt polisarbete. Och för övervåld. Och för …

Polisen behöver en helt ny nationell ledning som förmår utveckla verksamheten i alla avseenden. Och politiska beslut som ökar insynen i polisarbetet i stället för att, som med Rakel, tvärtom begränsa granskningen av polisverksamheten. Myndighetens ökande isolering gynnar inte myndigheten, den är tvärtom farlig för polisen.

Anm tillagd 130817
Det förs en debatt även inom polisen om den polisiära verksamhetens kvalitet och kravet på öppenhet och korrekthet i informationen om dess verksamhet. Läs nedanstående länk till Martins polisblogg som jag hittade på Facebook tack vare Sofia Mirjamsdotter! Mycket intressant.

Uppdateringar - länkar tillagda 130815, 130817 och 130820
Orimlig särbehandling - huvudledare i Dagens Nyheter 130820
Polis kritiserar Husby-skjutningen - nyhetsartikel i aftonbladet.se 130818
Polisen gör egen utredning efter kritiken - nyhetsartikel expressen.se 130818
Polis skriver om dödsskjutning i Husby - nyhetsartikel dn.se 130818
Om en mycket tragisk dödsskjutning - Martins polisblogg 130817
Husbyskotten: Fotograferna är bra för polisen - Hanne Kjöller på ledarsidan i DN 130815
Polisen äger all information idag - journalisten.se 130815