Intressant idé av Thomas Mattsson om pressetiken

Expressens chefredaktör Thomas Mattsson har lanserat en idé som kan och bör bli vägledande för hur det pressetiska systemet ska moderniseras. Han menar att pressombudsmannen, PO, bör få granska både Bokmässan och Almedalen. En idé som kan förvåna, men den är klok och logisk i dagens snabba medieutveckling.

Mediernas verksamhet förändras blixtsnabbt, ”tidningar” är inte längre enbart något på papper som vi köper i kiosken, läser och sedan tänder brasan med. Tidningar är kompletta mediehus med tv-sändningar, radioverksamhet,  gratistidningar, sajter på webben och i mobiler samt verksamhet i olika sociala medier. Dygnet runt.

Därför är det på gång att PO ska granska och bedöma tidningarnas verksamhet på sina officiella sidor i sociala medier. Och där har Thomas Mattsson tänkt ett steg till; låt PO göra detta, men låt även PO granska vad medieföretagen har för sig på Bokmässan på liknande arrangemang.

Han har naturligtvis rätt. Medieföretagen engagerar sig idag på en rad olika områden, men alltid under sina kända varumärken, namn som Expressen och Aftonbladet.  Så även i Almedalen och på Bokmässan där kända journalister framträdde i en rad olika sammanhang i medieföretagens stora montrar.    

Det är då som Thomas Mattsson menar att någon kan drabbas av felaktiga påståenden, förtal eller en kränkning som bör prövas av PO. Det spelar ju ingen roll om övertrampet  har tryckts i tidningen, sänts på webben eller sagts på Expressens scen inför stor publik på Bokmässan. Det väsentliga för den drabbade är att det är Expressen som ska kunna anmälas och klandras.

Tanken kan föras ännu längre utifrån Thomas Mattssons funderingar. När tidningar börjar göra tv, som de redan gör, och både Sveriges Radio, SR, och Sveriges Television publicerar texter och annat via internet har det uppstått en osäkerhet, knappast hos allmänheten enligt min mening, men hos dem som ska se till att vi har ett bra pressetiskt system.

Problemet, menar man, är att tidningarna granskas av pressombudsmannen och etermedierna av statliga granskningsnämnden. Det finns publiceringar som faller mellan stolarna. När medieföretagen numera jobbar med allt borde de ha en gemensam etisk bevakare, menar förespråkarna. En del medieledare känner därtill en oro för att allmänheten inte vet vart ska man skicka sin anmälan om en tidning sänder ut något felaktigt i sin tv-verksamhet på webben.

Därför finns det ett förslag som utreds av den nya organisationen Utgivarna om att införa en gemensam medieombudsman för både tidningar, tidskrifter och etermedier, ett teknikoberoende etiskt kontrollsystem. Den idén är jag skeptisk till och har tidigare bloggat om saken, nedan några länkar till texter om saken.  

Det är här Mattssons idé om att låta pressombudsmannen granska även Bokmässan och liknande arrangemang är intressant.  Det är logiskt att PO och Pressens Opinionsnämnd ska granska allt som kopplas till tidningarnas varumärken helt oavsett vilken kanal det handlar om, redan befintliga och sådana som tillkommer i framtiden.  Systemet med PO är välkänt och kan lätt moderniseras på detta sätt.

På samma sätt är det logiskt att regelverket ändras så att all verksamhet kopplad till t ex Sveriges Radio synas av den statliga myndigheten Granskningsnämnden, till exempel mediernas webbsidor och mobilkanaler.  Och SR:s arrangemang på Bokmässan även då de inte sänds i radio.     

Därmed finns det inte längre behov av den medieombudsman Utgivarna anser behövs, en lösning gemensamt för statligt och privat ägda medier och just därför komplicerad juridiskt och principiellt. Om det sedan ändå skulle anses oklart om allmänheten förstår vart anmälningarna ska skickas så kan man ju ha en gemensam postadress för dem som vill anmäla ett medieföretag.
Uppdaterad 130110 kl 23.00

Länkar:

Mattsson: Låt PO pröva gator och torg - medievarlden.se 131001
Låt PO granska Bokmässan - chefredaktör Thomas Mattsson, expressen.se 130930    

Avstå från en ny medieetisk organisation!! - Utkiksbloggen 130529

Håller med Svegfors om pressetiken - Utkiksbloggen 110204  

Tveksamt med en medieombudsman - Utkiksbloggen 100906      

Imponerande Gardell och plus och minus på Bokmässan

Ett seminarium med Jonas Gardell fick avrunda Bokmässan 2013. Denne engagerade, bildade och geniale författare, idag även sörjande, gråtande och rörande. Jonas Gardell grät då han berättade om sina döda vänner och i den stora publiken torkades många tårar av oss som hörde honom berätta om ”Torka aldrig tårar utan handskar”. Sorgesamt, sorgesamt, men också humor, stolthet och glädje.  

Gardells framträdande blev en värdig och starkt minnesvärd avslutning på mässan för oss eftersom sista mässdagen, söndagen, blir en resdag hem mot Gävle. Gardell satt där på scenen tillsammans med utmärkte intervjuaren Björn Wiman, kulturchef på Dagens Nyheter, och berättade rätt upp och ner om sina tunga erfarenheter och sin vilja att försöka återuppväcka, eller åtminstone uppmärksamma och hedra, de döda.

Och som han talade om skammen! Den skam han och andra homosexuella levt med i alla år och som fortfarande finns där och som än i dag får till och med Jonas Gardell att tänka på vad han säger om sina döda vänner, hur mycket skulle de eller deras anhöriga vilja att han säger om dem? Eller inte säger?  

Mycket starkt. Gardell är ju en mästare i en rad discipliner. Författaren, teologen, komikern, filmaren och, ja vad finns inte på listan. Själv ser jag ju honom också gärna som reportern och opinionsbildaren Gardell, journalisten Gardell. Tänk vad han har uträttat! Hur skulle homosexualiteten betraktas i Sverige idag utan Gardells insats?

Ett annat seminarium under lördagen hölls av en mer reguljär journalist, om man säger så. Jan Guillou. Han lär ha skrivit runt 40 böcker och med sina insatser i litteraturen, tidningar, tidskrifter, tv och en rad andra sammanhang är han därmed ett svårslaget proffs i journalistikens värld. Därtill är han en berättare av rang även på scenen, en skådespelartalang.

Jörn Donner, 80 år, kompletterade framträdena av journalistiska giganter på scenen under lördagens seminarier. Han blev närmast förnärmad när samtalsledaren Jannike Åhlund pekade på alla hans olika roller som mångsysslare och undrade vad som ”hade” varit roligast.

Donner muttrade försynt om att hon snarare borde frågat vad som ”är” roligast. Men om jag förstod honom rätt så var, och framför allt är, skrivandet viktigast av allt trots lysande karriärer på en rad olika områden.  

Efter att ha hört alla dessa tre extremt aktiva och produktiva människor frågar jag mig hur de orkar, hinner och klarar av verksamheten. Jobbar de alltid? Både Gardell och Guillou berättade om all research deras författarskap krävt. Och Donner har ju gjort allt.

Någon gång skulle det vara intressant att höra dessa tre och andra berätta exakt hur de jobbar, rent praktiskt.  Har de assistenter? Ställer förlagen upp och hjälper till med research? Är det sant eller en myt att Jan Guillou fortfarande skriver på en grön Halda? Hur fan hinner de med allt?

Utöver utmärkta seminarier hann vi också med några bra monterprogram; de pågår ju hela tiden överallt på denna märkliga Bokmässa. Således stod jag där plötsligt och råkade lyssna på Lennart Hellsing, 94 år, som satt mitt på den stökiga mässan i en monter och sjöng ramsor och sånger inför en stor publik. Smått kaotiskt, men kul.

Och i en annan monter stod författaren och bloggaren Yvonne Kingbrandt  från Gävle och talade om sig själv, sin sjukdom och sin bok ”Jag och min Alzheimer”. Otroligt intressant, informativt och naturligtvis rörande. Och i Svenska Dagbladets monter stod Petter och pratade med hjärnforskaren Martin Ingvar om dyslexi. Och i en annan monter stod…

Utöver monterprogram och seminarier och program på olika scener också massor av viktiga spontana eller planerade möten med branschkolleger, uppdragsgivare, samarbetspartners och andra viktiga kontakter. Bokmässan är, liksom Almedalen, en mycket värdefull mötesplats. Jag undrar hur många beslut som fattas i denna miljö?

Nåväl, därmed läggs årets bokmässa till handlingarna efter följande korta och lite sura recension. Det blir minuspoäng för den katastrofala bristen på toaletter; det är pinsamt att så många måste köa hur länge som helst. Om Svenska Mässan har lokaler som klarar att ta in ett visst antal tiotusentals människor samtidigt så borde det inte vara särskilt svårt att räkna ut hur många toaletter som behövs. Bygg om, bygg rätt.

Även rent digitalt måste Mässan få underbetyg. I en sådan anläggning borde det vara givet 2013 att alla lätt ska kunna få tillgång till Wi-Fi. Sent omsider lärde jag mig att det fanns ett par ”zoner” med fri Wi-Fi, men de var inte lätta att hitta. Och täckning och signalstyrka var inget vidare. Personalen på mässan kunde inte svara när jag frågade var zonerna fanns. Och mobilnäten fungerade inte alls bra. Det enda rätta är bra och gratis Wi-Fi överallt inom mässområdet. Hotellet Gothia Towers spärrade Wi-Fi hade suverän täckning överallt inom mässområdet, så problemet är lätt att lösa…

Även under de annars utmärkta seminarierna borde arrangörerna vara lite mer kreativa vad det gäller den digitala utvecklingen. Jodå, i regel fanns en stor bild på vita duken som informerade om mässans hashtag, #bokmassan, men sällan om vilka som satt på scenen.

 Inte så bra för oss som ville utnyttja hashtagen och Twittra, vilket arrangörerna uppmuntrar.  Hur stavar Guillou, nu igen? Vad heter moderatorn? Vem är killen i mitten? Mer sådan information så slipper man bläddra och prassla i katalogen mitt under seminariet.   

Däred är dagens gnäll avklarat. Sammantaget måste ändå mässan få toppbetyg för alla seminarier (nästan) och utställningen som sådan. Och stort beröm för värdarnas och vakternas skickliga sortering och dirigering av publiken in och ut från olika seminarier. Bokmässan är ett suveränt arrangemang.

Ser fram emot Bok& Bibliotek 2014.
Uppdaterad 130930 kl 20.04, 131001 kl 21.45

Några länkar om Bokmässan:
Min Bokmässa 2013 - Josefine på bloggen iminbokylla.se
Låt PO granska Bokmässan - Thomas Mattsson, expressen.se
Kungen på Bokmässan - Kurt Mälarstedt, malarstedt.se
Bokmässan mot målgång - Lars Nilsson, nyfikengra.se
Se DN:s möten med författarna på mässan - videosamling dn.se

En bra dag tack vare Persson/Schibbye med flera journalister

Journalisterna Johan Persson och Martin Schibbye är fenomenalt bra på att berätta om sin fängelsetid i Etiopien. Om svårigheterna, spänningen, glädjeämnena och miljön. I går fick jag chansen att höra dem två gånger på Bokmässan. Och några andra journalister bidrog också till en riktigt bra dag!

Först besökte Persson och Schibbye Svensk Biblioteksförenings begränsade monter. Där pratade de livfullt och kortfattat om litteraturens betydelse för dem under fångenskapen för några tiotals engagerade åhörare.  Och böckerna betydde mycket, sa de; de båda terroristdömda svenskarna drog till och med igång en biblioteksverksamhet för fångarna, inte alltid till censorns och fängelseledningens gillande.

Senare framträdde de under fredagen på ett seminarium i en av de största salarna, K2. Närmast fullsatt, gissningsvis runt 800 personer. De berättade om sin fångenskap under 438 dagar, engagerat, färgstarkt och personligt. Och om hur de, som de riktigt äkta murvlar de helt tydligt är, efter gripandet i Ogadenprovinsen först besviket tänkte att de hade sabbat och spräckt sin reportageidé. Och att de inte då direkt förstod att de samtidigt blev engagerade i ett nytt journalistiskt projekt som skulle komma att uppmärksammas i än högre grad. Nu vet de det…

Några andra journalister fångade också publiken under sina seminarier under fredagen. Den ene, Ann Lagerström, var samtalsledare under en diskussion i närmast fullsatta största salen K1 med idéhistorikern Sven-Eric Liedman och författaren Kjell Westö. Rubriken för dagen var ”I livet ryms allt. Allt”.

 Jag kan här medge att mina förväntningar inte var särskilt stora eftersom jag inte brukar grubbla särskilt ofta över livets innehåll, men jag blev helt fångad av samtalet. Inte minst tack vare Anne Lagerströms skickliga anslag och engagemang som fick igång de bägge huvudpersonerna. Häftigt!

En annan journalist, Maciej Zaremba, satt på scenen på ett annat seminarium och redovisade lite torrt men engagerat och sakligt sitt undersökande projekt där han tog reda på hur det gick till när våra politiker gjorde vissa patienter mer lönsamma än andra. Intressanta och hemska sanningar. Obegripligt!

Slutligen var jag på ett seminarium där huvudpersonen har ett helt annat yrke som kriminolog, men jag betraktar nog honom ändå som journalist. Leif GW Persson. I sin profession har han ju allt som oftast tagit reda på hur saker och ting ligger till samt redovisat fakta, bedömningar och åsikter till allmänheten. Ibland bestämt och allvarsamt, ibland lättsamt och underhållande. Precis som en skicklig journalist.

Här hade han nu några samtalspartners på scenen, däribland ärkebiskopen Anders Wejryd som skickligt fick sin idol Leif GW Persson att resonera om sin barn- och ungdomstids betydelse för hur livet skulle utvecklas för honom. Känslor, lite sorgligt och en del glädje. Rörande. Tårar och skratt i publiken.

En dag med Johan Persson och Martin Schibbye via Ann Lagerstöm och Maciej Zaremba till Leif GW Persson. Vilken härlig dag med häftiga journalister!        

Vad får vi inte veta när alla medier är lika etiska?

Rättsosäkerheten i Sverige och därefter mediernas etik handlade de viktigaste seminarierna om för min del på Bokmässans första dag. Mässans seminarier är som en intensivkurs för den som vill lära sig mer om samhället och uppgradera sina värderingar. Eller upptäcka att det kanske finns fler frågor än svar, som i mediebranschens debatt om etiken.

Rättsosäkerheten i dagens Sverige beskrevs detaljerat, trovärdigt och skickligt av Lena Sundström, Jens Mikkelsen och Katia Wagner. Sundström har skrivit boken ”Spår” om utvisningen av egyptensvenskarna till Egypten. En otäck historia som avslöjades av de tre journalisterna Fredrik Laurin, Joachim Dyfvermark och Sven Bergman. De är hjältar enligt Lena Sundström och det har hon helt rätt i!

Mikkelsen och Wagner har skrivit boken ”De förlorade barnen” om de ensamkommande flyktingbarn som försvunnit i Sverige och som ändå ingen myndighet känner ansvar för att försöka hitta. En riktigt upprörande rättsskandal, precis som utvisningen från Bromma, denna trevliga flygplats där man enligt Lena Sundström flyger till Ängelholm och andra svenska städer ”samt till tortyr i Egypten”.

Vad det gäller flyktingbarnen och utvisningen var det närmast obehagligt att lyssna på sanningarna från scenen på det välbesökta seminariet. Skamliga händelser i ett land där vi gärna odlar en självbild där liknande övergrepp och underlåtelser inte existerar. Trions redovisningar är bra exempel på vad viktig den kvalificerade journalistiken är.

Journalistik berör och därför är pressetiken ständigt under debatt, inte minst nu när branschen begåvats med en ny organisation, Utgivarna, som främst tycks syftar till att få en gemensam medieombudsman för tidningar, tidskrifter, radio och tv.  Jag har bloggat om allt detta tidigare, några länkar nedan.

Nu hörde jag först ett seminarium arrangerat av Sim(O) där Martin Jönsson var klart skeptisk till tankarna på en gemensam etisk prövning för alla medier. Han är nu biträdande programdirektör på Sveriges Radio och tidigare bland annat redaktionschef, kulturchef, näringslivschef och webbchef på Svenska Dagbladet under olika perioder. Han har också varit chefredaktör för journalistfackets tidning Journalisten.

Martin Jönsson konstaterade att det är lättare sagt än gjort att låta en och samma organisation granska etiken i alla medier, inte minst kompetensmässigt. Han trodde inte heller att politikerna kommer att släppa ifrån sig sitt inflytande över public service som indirekt ägs av staten.

Framför allt sa Martin Jönsson också klokt nog att etik är något som måste diskuteras och utvecklas i en levande diskussion och tillämpning på redaktionerna, snarare än i det byråkratiska pressetiska systemet. Jag håller med honom.   

Senare såg jag också ett framträdande av Ola Sigvardsson, Pressombudsman, PO,  och de bägge kvällstidningarnas chefredaktörer Thomas Mattsson, Expressen, och Jan Helin, Aftonbladet, samt den nya branchorganisationen Utgivarnas vd Jeanette Gustafsdotter.  Den debatten var intressant, men utmynnade för mig snarare i fler frågor än svar rörande vår pressetik.

Mattsson och Helin är idag de ledande publicistiska debattörerna i Sverige, ett intressant faktum då de företräder våra kvällstidningar. De har en namnkunnig företrädare i Bo Strömstedt, tidigare chefredaktör på Expressen, som länge var Sveriges ledande debattör i publicistiska sammanhang. Både Mattsson och Helin är kunniga, transparanta och debattglada och beskriver väl hur svensk press, inte minst kvällspressen, idag jobbar och är mycket försiktigare med sina publiceringar än förr i tiden, ja kanske t o m återhållsamma. Helt i tidens anda. Men de försvarar också väl tidningarnas skyldighet att publicera.   

Pressombudsmannen Ola Sigvardsson konstaterade att Expressen fälldes av PO endast 1 gång förra året, Aftonbladet fem gånger. Förr var det betydligt oftare än så. Bra så, men bättre kunde det nog bli. Och Utgivarnas vd Jenatte Gustavsdotter eldade på utifrån diskussions rubrik som handlade om att herrarna Mattsson och Helin kanske borde sitta i fängelse för kvällspressens journalistik.

Fyndigt och rätt kul, men snarare klander av kvällstidningarna än ett försvar för deras publicistiska verksamhet. Så ser ofta branschdebatten dock ut idag om journalistiken. Kraven på mediernas ”etik” drivs långt och ofta formalistiskt, t ex utifrån antalet fällningar inom det etiska tillsynssystemet. Korrektheten prioriteras framför uppkäftighet och fräckhet.  

Här någonstans börjar frågorna födas om hur vi ska ha det med pressetiken och mediernas roll i samhället. Idag förefaller debatten om pressetiken att gå ut på att till varje pris visa lagstiftarna vad oerhört etiska tidningarna är, främst för att undvika en hårdare lagstiftning.  Därför ska det byggas ett etiskt tillsynssystem, medieombudsmannen och en medieetisk nämnd, som ska granska och kontrollera alla medier. Regler och sanktioner.

Och därför ska också alla medier, kvällstidningar, morgontidningar, tidskrifter, radio och tv, privatägda medier och public service tillämpa samma etik. Göra som alla andra, ingen mångfald, ingen ska sticka ut. Etik manifesterad av en byråkratisk koloss, kanske mest för att imponera på lagstiftaren.

 Jag är tveksam till projektet och den föreslagna organisationsmodellen som verkar vara viktigare förr dess förespråkare än etiken som sådan.  Etik är inte organisation och tillsynsorgan, etik är övervägandet, diskussionen och empatin i samband med en publicering.

Ändå är det mest organisation och formaliteter som diskuteras.  Som varför Aftonbladet är fälld oftare än Expressen i opinionsnämnden, där borde tidningen bli bättre, förstår man av debatten.

Frågan är vad läsarna inte får veta den dag alla medier är riktigt snälla.

Länkar:

Avstå från en ny medieetisk organisation - denna blogg 130529

Håller med Svegfors om pressetiken - denna blogg 110204

Tveksamt med en medieombudsman - denna blogg 100906

 

Staten trakasserar Aftonbladet och Expressen

Nu utmanar Lotteriinspektionen återigen vår tryck- och yttrandefrihet. Myndigheten vill förbjuda tidningarna Expressen och Aftonbladet att publicera klickbara länkar till utländska spelbolag på de bägge mediebolagens sajter. Och detta drar sig statliga Lotteriinspektionen inte för trots att myndigheten tidigare juridiskt förlorat en rad försök att stoppa publiceringarna.  

Bråken om de utländska spelbolagens reklam i svenska medier har pågått i många år. De tidigare chefredaktörerna Anders Gerdin, Aftonbladet, och Otto Sjöberg, Expressen, har vid flera tillfällen ställts inför skranket då Lotteriinspektionen försökt få dem fällda i olika domstolar. 

Men Gerdin och Sjöberg har alltid vunnit och Lotteriinspektionen har förlorat.

Och ändå angriper nu den statliga myndigheten ännu en gång både Expressen och Aftonbladet genom att hota dem med viten på 45.000 kronor per dag om de fortsätter publicera klickbara länkar till utländska spelbolag. Därför överväger Aftonbladet att flytta sin servrar utomlands för att slippa bråken med svenska staten. Det tycker jag att Aftonbladet ska göra om inte statens företrädare ändrar beteende!

När ska statens egen myndighet acceptera rättsläget och sluta trakassera tidningarna? För det är just detta det handlar om, trakasserier! Samtidigt som de svenska tidningarna jagas för sina publiceringar accepterar staten att utländska spelbolag gör reklam för sig i t ex TV3 och TV5, som sänds från andra länder, men distribueras via det svenska statliga ägda nätet.    

Lotteriinspektionen har funnit tunna skäl att fortsätta sin jakt på tidningarna genom att denna gång inte kritisera annonserna som sådana, utan de klickbara länkarna som byråkraterna inte anses omfattas av de tidigare domarna. 

Länkarna anses tydligen vara annorlunda än vanliga annonser, som tidningarna tidigare i domar fått rätt att publicera. Där någonstans tar sig Lotteriinspektionen rätten att agera mot tidningarna igen, trots alla tidigare juridiska motgångar. Det är stötande. 

Här ägnar sig Lotteriinspektionen åt pinsam advokatyr där syftet är uppenbart; det svenska spelmonopolet ska räddas oavsett vad rättsläget säger. Räddningsaktionen borde nu inte vara en uppgift för denna myndighet, utan snarare för regeringen som borde ta ställning för spelmonopolets bevarande, eller tvärtom, i ett läge där domstolsprövningarna visar att monopolet faller med nuvarande lagstiftning. 

Men regeringen tiger och slutsatsen måste bli att Lotteriinspektionen i brist på politiska ställningstaganden agerar lydigt, följdriktigt och logiskt gentemot regeringen och Anders Borg för att försöka rädda monopolet. Precis på samma sätt som statliga Svenska Spel under åratal agerat för att skydda spelmonopolet, inte minst i somras då dess ordförande Anitra Steen smått desperat försvarade monopolet under en minnesvärd debatt  i Almedalen. 

Jag har tidigare bloggat flera gånger om statens pinsamma hållning till frågan om rätten att publicera information, redaktionellt eller kommersiellt, om utländska spelbolag. Några av dessa länkar nedan. 

Där finns också länkar till gårdagens kloka uttalanden av chefredaktörerna Thomas Mattsson, Expressen och Jan Helin, Aftonbladet, de två redaktörer som nu får slåss vidare mot statens märkliga hetsjakt mot svenska medier för att de publicerar reklam om en helt laglig verksamhet. Läs deras argument.   

Den svenska staten och dess myndighet Lotteriinspektionen måste sluta trotsa alla de domar som redan avgjort frågan om rätten att publicera utländska spelbolags annonser.

Och regeringen måste bestämma sig för hur den vill ha det, spelmonopol eller ej. 

Relevanta externa länkar: 

Helin överväger flytt för att få tyst på Lotteriinspektionen - nyhetsartikel medievarlden.se 130924

Thomas Mattson om lotteribråket: -"Vi har alltid vunnit" - dagensmedia.se 130924

Lotteriinspektionens beslut - utländsk spelreklam ska bort från nätet  - dagensmedia.se nyhetsartikel 130924 

Spelmålet avgjort - HD friar Gerdin och Sjöberg - nyhetsartikel medievarlden.se 121221

Interna länkar på Utkiksbloggen: 

Tuffare prioritering i Almedalen - utkiksbloggen.blogspot.se 130702
En stor seger för Gerdin och Sjöberg och medierna - utkiksbloggen.blogspot.com 121221
En viktig dag för tryckfriheten i Högsta Domstolen - utkiksbloggen.blogspot.com 121113
Gerdin och Sjöberg friades av hovrätten - utkiksbloggen.blogspot.com 110622
Gerdin och Sjöberg slåss mot spelhyckleriet - utkiksbloggen.blogspot.se 110526

Vem bör bli Årets Medieledare?

Idag drar jag till Stockholm och flera intressanta möten under två dagar, däribland ett möte den 18 september med juryn som ska utse Årets Medieledare. Hör gärna av er till mig med förslag på värdiga pristagare; det är fortfarande möjligt att lansera namn utöver de intressanta nomineringar som redan gjorts. Priset kan gå till en bra ledare på vilken avdelning som helst inom ett mediehus. Så här beskrivs priset på Tidningsutgivarnas hemsida:

”Till Årets Medieledare utses en person som genom sitt ledarskap bidragit till ett positivt arbetsklimat med hög måluppfyllelse. Till Årets Medieledare kan utses ledare på alla nivåer inom företagets samtliga verksamhetsområden, som redaktion, marknad, annons, tryck, distribution, it, administration, kundservice etc. Bidrag med referenser från chefer och medarbetare, eller resultat av medarbetarundersökningar, premieras.”

Förra året delades priset ut för första gången. Priset gick till Anders Ingvarsson, då chefredaktör på Norrländska Socialdemokraten, nu på Sundsvalls Tidning. Priset ska delas ut samtidigt som en rad andra priser delas ut under arrangemanget Årets dagstidning på Wallmans salonger i Stockholm den 15 oktober.

I år är Ann Lagerström ordförande för juryn rörande årets medieledare. I juryn ingår också Martin Kreuger, Lena Victorin och jag själv. Ett stort antal branschföreträdare är engagerade i juryarbetet för samtliga priser rörande årets dagstidning och alla träffas under onsdagen och sammanträder samtidigt hos arrangörerna, Tidningsutgivarna och Medievärlden.     

Presspolitikerna ger tidningarna en dödskyss

Idag kraschlandade statens presspolitik när den parlamentariska Presstödsutredningen överlämnades till kulturministern. Utredningens ordförande Hans-Gunnar Axberger har reserverat sig mot sin egen utredning. Även tre av utredningens oberoende experter har reserverat sig mot förslaget. De fyra reservanterna anser att förslaget är för gammalmodigt. Presstödskommittén är ett stort fiasko, politikerna ger tidningarna en dödskyss.

Presstödet skapades under 1970-talet för att rädda socialdemokratiska tidningar. Centerns tidningar gynnades också av kompromissen om det starkt politiskt färgade systemet. Även borgerliga Svenska Dagbladet fick bra med pengar, måhända av regeltekniska skäl eller kanske som ett bra alibi för stödet till s-tidningarna.

Nu runt 40 år senare ser verkligheten annorlunda ut. Så gott som alla dagstidningar har problem och  försöker rädda livhanken i hård publicistisk och kommersiell konkurrens. De försöker hävda sig mot ett enormt utbud i  tv, radio, på internet och i mobiler.
Den traditionella papperstidningen framstår som föråldrad, särskilt för yngre människor. Därför satsar tidningarna alltmer på en digital verksamhet. En helt nödvändig utveckling och det är bråttom. 

Detta har utredningens politiker missat eller inte förstått.  Eller nonchalerat. De har ställt sig bakom ett förslag som baseras på behoven för ett urval av tidningarna för ett halvt sekel sedan. De föreslår därför att stödet ska behållas med kosmetiska förändringar.   

Om papperskramandet handlar om välvilja mot deras egen tids medier så är det en missriktad omtanke. Inte ens de tidningar som får mest pengar torde bli särskilt hjälpta, utbetalningarna är hårt reglerade enligt gamla principer och stimulerar inte ett djärvt utvecklingsarbete eller rationella samarbeten.

På tidningar med driftsstöd tycker kanske somliga att det känns skönt att pengarna fortsätter att rulla in ett tag till. Må så vara, men dessa tidningar riskerar problem med motivationen inför svåra och genomgripande omställningsprojekt, till exempel mot digitala kanaler. Deras framtid är inte säkrad med stödet.
Presstödet har alltid beskyllts för att försvåra förnyelsearbetet och risken har väl aldrig varit tydligare än med dagens förslag. Det saknar inslag som stimulerar tidningarnas utveckling av nya och nödvändiga affärsmodeller. 

Jodå, det finns ett ”omställningsbidrag” i förslaget. Det är dock ointressant eftersom det bara kan fås av de tidningar som redan får ett driftsstöd.Trots att dessa inte är ensamma om att försöka överleva omställningen till en digital verksamhet; den processen är en stor utmaning för alla tidningar.
Utredarna kallar det bidraget för en "digital knuff" när de idag skryter om sin utredning i SvD, ett omställningsstöd för digitala produkter som helt stilenligt ska beräknas med räknemetoder som bygger på tidningarnas pappersupplagor… Pinsamt!

Och än mer pinsamt är att förslaget blir ett generationsstöd som vänder sig till de äldre, inte till de unga som flyr papperstidningarna. Utredarna (ledamöterna nedan) har valt att stödja sin egen generations ideal, inte de yngre människornas medier. 

Om det bygger på en välvilja mot deras egen tids medier så är det en missriktad omtanke som kan lura in presstödstidningarna i en falsk trygghet. Stödets ålderdomliga konstruktion kommer inte att fungera i den dramatiska medieutvecklingen. 

Dessa s-märkta stödtidningar ägs i dag dessutom med något undantag av koncerner som också äger deras borgerliga konkurrenter. Som MittMedia, den koncern som får mest driftsstöd till sina fyra tidningar. NTM och Gota Media är andra koncerner som äger både borgerliga tidningar och s-märkta stödtidningar.

Utredningens majoritet tycks således ha missat det mesta som borde ha påverkat förslaget, oavsett i vilken riktning det hade gått. Det finns redan kritik och förslag (länkar nedan) som är klokare och mer genomtänkta.  Som att helt enkelt avskaffa det otidsenliga stödet och befria tidningsföretagen från regelverket. Eller åtminstone ge stödet en generell utformning som gynnar kvalificerad journalistik och inte enstaka tidningstitlar, utvalda enligt föråldrade kriterier.

Frågan är nu vad som händer efter detta politiska magplask. Det ska bli intressant att se vad kulturministern och regeringen vill göra med utredningen. Kommer förslaget att förkastas eller förverkligas, trots att det redan är föråldrat och definitivt inte kommer att fungera 2017 då det ska börja gälla?

Den förföriska sifferexercisen om miljonhöjningarna av driftsstödet förutsätter att de mottagande tidningarna inte tappar i upplaga till 2017, då minskar tvärtom stödet. Redan här är förslaget orealistiskt; flertalet dagstidningar fortsätter att tappa pappersupplaga eftersom den inte är lika efterfrågad som tidigare.

Resultatet kan bli att presstödet självdör när papperstidningarna tynar bort i den digitala virvelstormen, låsta av ett otidsenligt statligt regelverk som motverkar en klok samverkan och satsningar på journalistikens utveckling i en ny tid. Att presstödet är kontraproduktivt har jag bloggat om tidigare. Fler länkar nedan.
Reservanterna ska ha all heder för sin framsynthet. De har nog slagits hårt för ett mer framtidsinriktat förslag, men förgäves när gammalmodiga politiker bestämde sig för att allt skulle vara som förut.  

Uppdaterad och korrigerad 130911 kl 14.32, 130913 kl 00.37, 130915 kl 15.55, ny länk inlagd 131119 kl 01.14

Presstödsutredningen:

Ordförande Hans-Gunnar Axberger, tidigare Justitieombudsman och Pressombudsman. RESERVANT.

Ledamöter:

Per Bill, riksdagsledamot (M)                 

Cecilia Brinck, riksdagsledamot (M)                

Pär Fagerström, f.d. vd Dalarnas Tidningar och ordförande i TU. (S)

Gustaf Hoffstedt, riksdagsledamot (M)                 

Wiwi-Anne Johansson, riksdagsledamot (V)             

Helene Petersson, riksdagsledamot (S)

Charlotte Qvick,  politisk sekreterare (SD)         

Anna Sibinska, ordförande i stadsdelsnämnd (MP) 

Tuve Skånberg, riksdagsledamot (KD)         

Anna Steele, riksdagsledamot (FP)                 

Åke Wredén, pol. mag. (FP)                 

Anders Åkesson, riksdagsledamot (C)
Experter som reserverar sig:

Ann Lagerström, journalist, konsult ledarskapsfrågor inom media 
Mart Ots, föreståndare för Media Management and Transformation Centre. 
Ingela Wadbring, professor i medieutveckling

Tidigare texter om presstödet på denna blogg:
Meg13 avrundades med debatter om presstödet och en ny medieombudsman - tidigare text på Utkiksbloggen 130309
Presstödet i Umeå, ett fiasko - tidigare text på Utkiksbloggen, 120207
Umeåmodellen, presstödet och Mittmedia - tidigare text på Utkiksbloggen, 111221
Presstöd på dekis bör avskaffas - tidigare text på Utkiksbloggen, 100423

Externa länkar:
Stäng av respiratorn - debattartikel av Kerstin Neld och Unn Edberg, resume.se 131118
 "Godtycke med demokratibestämmelse" - Nils Funcke, journalisten.se 131001
Presstöd anno 1817, typ - Thomas Mattsson, expressen.se 130915
Fast i det förgångna - ledare, dn.se 130912
Hans-Gunnar Axberger: Presstödet dör ut - Hans-Gunnar Axberger, medievarlden.se 130904
Utredningens experter: Därför tror vi inte på förslaget - de tre experterna omsina reservationer, medievarlden.se 130911
Förslaget konserverar en papperstidningstradition - tre experter reserverar sig, svd.se 130911
Så kan ett mediestöd också utformas - Axel Andén, medievarlden.se 130911
Slopad reklamskatt för pressen - nyhetsartikel, dn.se 130911
Vi är bara vinnare på papperet - chefredaktör Daniel Nordström, arbetarbladet.se 130911
Redaktionellt produktionsstöd istället för presstöd - artikel journalisten.se 130911 
Skånskan kritisk till förslag om ändrat presstöd - artikel journalisten.se 130911 
Urholkad lokaljournalistik är ett hot mot demokratin -  debattartikel av SR:s vd Cilla Benkö, dn.se 130911
Presstödskommitténs förslag: avskaffa reklamskatten - nyhetsartikel resume.se 130911
Utredningens slutbetänkande - regeringen.se 130911
Presstödsutredningens slutbetänkande överlämnad till kulturministern - regeringen.se 130911
Tillsätt en ny presstödsutredning - Wivi-Anne Johansson (v), journalisten.se 130910
Nytt presstöd får stark kritik - nyhetsartikel, dn.se 130910
Axel Björklund: I stället för nytt - lite spackel - krönika av Axel Björklund, dn.se 130910
Skrota presstödsförslaget - satsa på digital omställning - debattartikel av Mats Bergstrand och Anders Björck, båda JKL 
Krisen kräver nytt stöd snabbare - statsrådet Lena Adelsohn Liljeroth, dn.se 121206