Utkik Media rekryterar chefredaktör till Folkbladet

Idag har mitt bolag Utkik Media fått i uppdrag av Folkbladet Västerbotten att rekrytera en ny chefredaktör och ansvarig utgivare till tidningen. Den nye redaktören ska efterträda Daniel Nordström som utsetts till chefredaktör på Arbetarbladet i Gävle.

Jag har tidigare bloggat om Folkbladets samarbete med Västerbottens-Kuriren, VK, som också är dess majoritetsägare. De bägge tidningarna har gemensamt svarat för en pionjärinsats i sitt sökande efter en ny fungerande modell för ett bra samarbete på en konkurrensort med två tidningar, en viktig process i en tid då alla tidningar möter svåra utmaningar.

Folkbladet ägs till 91 procent av VK och till 9 procent av VF Intressenter AB. Västerbottens-Kuriren AB ägs till 99,8 procent av Stiftelsen VK-press. VK:s vd Sture Bergman är styrelseordförande i Folkbladet. Koncernen ger också ut gratistidningar, bedriver en omfattande tryckeriverksamhet och äger dessutom ett fastighetsbolag.   

Både VK och Folkbladet har precis som branschen i övrigt noterat minskade upplagor. VK hade senast en TS-upplaga på 32 400 ex efter en minskning med 1 100 ex. Folkbladets upplagenotering blev 10 900 ex efter ett tapp på 800 ex. Negativa siffror, således, precis som runt om i landet. Inom koncernen jobbas det dock hårt med omställningen till en digital och multimedial verksamhet.

Även rent journalistiskt är Folkbladet en intressant tidning med sin ambition att vara en tidning för hela länet. Tidningen var också för drygt ett  år sedan första tidning i Sverige att kunna peka ut Stefan Löfven som socialdemokraternas nye partiledare. Ett präktigt scoop som Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet och kvällstidningarna nog gärna hade velat ha.   

Förra våren tilldelades sportmedarbetaren Jonas Fahlman Publicistklubbens pris till minne av den ryske mördade journalisten Anna Politkovskaja. I motiveringen hette det att ”Yttrandefriheten gäller också på sportens arenor. Jonas Fahlman har försvarat det fria ordet trots hot och trakasserier.” Detta sedan Fahlman avslöjat att Luleås sportchef under en match skrikit rasistiska kommentarer till en spelare i motståndarlaget.
Jag ser fram emot att få jobba åt Folkbladet och arbetet inleds omgående. Tjänsten kommer också att annonseras ut inom kort.

Uppdaterad 130328 kl 19.43

  

Public service utmanar dagspressen

Nu börjar det dra ihop sig vad det gäller relationerna mellan dagspressen och public service. Detta efter Sveriges Radios tämligen utmanande utspel om att sverigesradio.se med licensmedel ska göra en nyhetssajt som ska konkurrera med tidningarna och bli ”ett alternativ till exempelvis aftonbladet.se”. Tidningsutgivarnas vd Per Hultengård svarar direkt med ett inlägg i Medievärlden om att saken bör förhandsprövas av regeringen enligt de regler som finns.  

Hultengård skriver inte att Sveriges Radio eller SVT bör förbjudas att utveckla sin verksamhet även i digitala medier. Han erinrar endast om att det finns ett regelsystem där public service ska förhandsanmäla sina utvecklingsprojekt till regeringen för en prövning.

Hultengård konstaterar att ” Man kan förvisso ha synpunkter på systemet med förhandsprövning. Men om de inte gör det själva, måste man på något sätt ändå förhålla sig till effekterna av public service-företagens privilegierade ställning när de konkurrerar på plattformar med medier som har att tjäna in sina kronor på egen hand".

Det har han rätt i och många redaktörer har via Facebook och Twitter också gillat att frågan aktualiseras. Det kan man förstå eftersom regelverket faktiskt finns och Hultengård frågar sig också om när en förhandsprövning bör ske om den inte aktualiseras i detta fall.

Så långt är det lätt att hålla med, men gissningsvis kommer det säkert också senare i debatten att aktualiseras en begränsning eller rentav ett förbud för etermedierna att använda licensmedel för att konkurrera i mobiler och på webben med kommersiellt finansierade medier. Det vore olyckligt och om detta har jag bloggat tidigare.

Förr i tiden fick inte dåvarande Radiotjänst läsa nyheter i radion, det gjorde i stället de av tidningarna ägda Tidningarnas Telegrambyrå, TT, just för att skydda tidningarnas nyhetsverksamhet.  Ett återinförande av ett liknande system i vår tid vore olustigt. 

Om produktutvecklingen begränsas för SR, SVT och UR så kan man ju också tänka sig att staten, som äger public service via Förvaltningsstiftelsen, kan komma att ha synpunkter på att tidningar nu snabbt  utvecklar sig på tv- och radioområdet.  De stora satsningarna av till exempel Expressen och Aftonbladet på tv upplevs säkert som hotfulla inom public service.

Det intressantaste med diskussionen om SR:s satsning  är att den illustrerar något som ledningarna för SR och SVT aldrig vill medge, nämligen att de indirekt är statligt ägda och att staten har ett inflytande över deras verksamhet. Ett inflytande som dagspressens företrädare nu påminner om att staten bör utnyttja.

Debatten om etermediernas konkurrens med dagspressen har förts till och från under årens lopp. Det har också förekommit intressanta förslag om att man i stället för förbud och kontroll skulle söka samarbeten som gynnar både public service, dagspressen och publiken. Ett av de mer intressanta formulerades av Mikael Zackrisson för något år år sedan.

  

Länkar: 
Var går gränsen för public service? - Expressens chefredaktör Thomas Mattsson bloggar.
Inget nytt med nyheter på webben - Sveriges Radios vd Cilla Benkö omkraven på förhandsprövning.
Public service sedan 1880 i Norrtälje - Expressens chefredaktör Thomas Mattson om debatten.
Uppdaterad 2013-03-28 kl 11.57, kl 16.59
Uppdaterad 2013-03-29 kl 14.02

Meg13 avrundades med debatter om presstödet och en ny medieombudsman

Nu är mediedagarna i Göteborg, Meg13, avslutade efter två dagar med seminarier, scenframträdanden och väldigt många möten med branschkolleger. Jag räknade ut att jag träffat minst 70 personer för samtal, från några artiga ord till långa och mer invecklade diskussioner.  Däribland med ett tiotal personer som jag inte mött tidigare.

Räkneexemplet illustrerar det som kanske är den viktigaste funktionen för en konferens som Meg13, nämligen mötesplatsen. Det går inte att föreställa sig hur mycket information som utbytts i korridorerna, vid lunch- och middagsbord eller i baren. Hur många samarbeten, produktutvecklingar, utspel och strukturförändringar kan ha formats under möten mellan kolleger, konkurrenter och andra intressenter under dessa dagar i Göteborg? Värdefullt!

Och ibland har det varit spänt med tuffa diskussioner mellan företrädare för olika uppfattningar, oftare vid sidan om debattpaneler och scener än synligt i rampljuset. Generellt tycker jag att det lite för ofta satt företrädare för ungefär samma åsiktsriktningar i en del paneler. Det blir onekligen intressantare diskussioner om de finns någon som företräder en helt annan och kanske kritisk mening i sammanhanget.

Mediedagarna som mötesplats kändes särskilt viktig ett år som detta då seminarierna, enligt min mening, inte hade riktigt samma dragningskraft som förra året. Därför var det i år ovanligt meningsfullt att helt enkelt ströva omkring och träffa folk och diskutera branschfrågor. Det behovet finns alltid, vad är viktigare än möten och samtal?

Under fredagen var det plötsligt betydligt fler människor på Meg13 än under torsdagen. Det berodde på att det kom många nya besökare till Gräv 2013 som samordnades med mediedagarna. Jag vet inte hur många grävare som passade på att gå på Megs seminarier eller tvärtom, men det blev helt klart livfullare i lokalerna.

Samarbetet med Gräv är ett intressant initiativ på hur olika arrangörer genom samverkan kan ge besökarna ett mervärde och dessutom stärka varandra.  Arrangemanget Årets bild har nämnts som ett annat tänkbart exempel för samordning med Meg.

Riktigt intressant skulle det vara om Megs seminarieutbud berikades av en samverkan på något sätt med webbdagarna. Det kändes lite konstigt att sitta i Göteborg och lyssna på företrädare för de klassiska medierna som talade sig varma för behovet av en digital utveckling, samtidigt som föregångarna och experterna på det området hade sin egen konferens i Stockholm. Och i september arrangerar Internetworld sina webbdagar i Göteborg, kanske ungefär då Tidningsutgivarna brukar arrangera branschdagarna i Stockholm…

Ett av de sista seminarierna jag besökte i år handlade om presstödets framtid. På scenen bland andra Hans-Gunnar Axberger, justitieombudsman, professor och ordförande för den sittande utredningen om presstödet. Han analyserade skickligt presstödets tillkomst, dagsläget och problembilden.  

Jag tror att Axberger är klart mer flexibel om presstödets framtid än de övriga debattörerna i panelen, det vill säga politiker i utredningen med väl inövade uppfattningar och därutöver några företrädare för stödmottagarna. De alla sa ungefär det man kan förvänta sig av dem.

En av dessa, Raoul Grünthal, vd för Schibsted Sverige, hyllade till exempel presstödet som han betraktade som ”modernt”, inte minst i en internationell jämförelse. Detta trots att det skapades i början av sjuttiotalet då branschstrukturen såg helt annorlunda ut. 

Han resonerade också om att staten genom licensen satsar runt sju miljarder per år på public service, men ”bara” drygt en halv miljard på dagspressen.  Om jag förstod honom rätt så tyckte han att staten borde satsa mer pengar på den traditionella dagspressen. Schibsted äger Svenska Dagbladet som får drygt 56 miljoner i driftsstöd.

Ulrika Obstfelder Peterson, vd på Värmlands Folkblad, konstaterade att hennes tidning inte finns kvar om presstödet försvinner, en bedömning som nog många gör även för andra stödberoende tidningar. Värmlands Folkblad ingår inte heller i någon koncern, till skillnad från flertalet andra tidningar beroende av driftsstödet. Folkbladet får knappt 17 miljoner i driftsstöd.

Ulrika Obstfelder Peterson sa också bestämt att ett uppgraderat stöd måste ge möjligheter till en affärsutveckling som idag begränsas av de nuvarande reglerna. Det har snart nog alla stödberoende tidningar märkt när de försökt utveckla verksamheten på ett bra sätt, som i Umeå där ett redan genomfört samarbete mellan Folkbladet och Västerbottens-Kuriren fick modifieras och dämpas på grund av reglerna om presstöd.

I det skärpta läget för dagspressen i Sverige är det inte bara ett bibehållande eller utökat presstöd som ses som angeläget av dagspressens representanter. Raoul Grünthal konstaterade, med all rätt, att det är en skandal att reklamskatten inte avskaffats av regeringen trots att riksdagen beslutat om detta. Även politikerna i panelen höll med om detta.

En annan återkommande fråga är varför digitala tidningar belastas med 25 procent i moms till skillnad från tryckta tidningar där momsen är 6 procent. Stor enighet även om detta i panelen, inte minst efter ett inlägg från Anna-Karin Bratt, chefredaktör för digitala tidningen Feministiskt perspektiv som drabbas hårt av momsreglerna

Sammantaget var det en rätt trög debatt där kreativitet och djärvt nytänkande saknades. I augusti skall presstödsutredningen vara klar och det ska bli intressant att se vad den kommer fram till i denna komplexa fråga som borde ha varit löst för många år sedan. Hans-Gunnar Axberger har en svår uppgift.

Innan det var dags att fara ut till Landvetter och flyga hem hann jag en kort stund lyssna på nya organisationen Utgivarnas ordförande Ove Joanson, tillika ordförande i Förvaltningsstiftelsen, och några andra i en panel om förslaget till en ny medieombudsman, MO, gemensam för dagspressen, tidskrifterna och public service. Tanken har utretts av Nils Funcke och förslaget blev nu tillgängligt för alla som vill läsa det.

Alla i panelen var överens om att man nu tar ett viktigt steg mot en reform som de alla också initialt tycker är bra. Erik Fichtelius, vd för UR, påpekade dock klokt nog att det finns skillnader mellan de olika medieslagen som måste studeras och diskuteras. Kravet på opartiskhet för public service är ett exempel medan Expressen  däremot kan och bör agera hur partiskt som helst.   

Jag är skeptisk till idén och har tidigare bloggat om saken, men det ska bli intressant att läsa förslaget och följa den debatt som bör kommer igång nu. Hittills har debatten om förslaget tyvärr varit närmast obefintlig. 

Uppdaterad 2013-03-10 13.46

Trög start på Meg13 och konstigt uttalande av Cilla Benkö

Det är i år ännu så länge tyvärr inte lätt att känna samma entusiasm för mediekonferensen Meg13 som man kunde göra för Meg12 förra året.  Seminarierna har inte alls känts lika lockande som förra året. Och den tryckta programtidningen är närmast obegripligt dålig med tanke på den professionalitet som borde prägla en sådan produkt på mediebranschens egen konferens. Rörig och svåröverskådlig.

Att arrangörerna inte kan leverera en bättre programtidning till mediernas egen konferens är svårt att förstå. Jag vet att de i år också tagit fram en app för iPhone, inte för Android i den Samsung  jag och många andra numera har.  Jag kollade in den hos en kollega och hon tyckte att den var svåröverskådlig och tämligen oanvändbar. Som programtidningen.

Förra året var det premiär för Meg och då kanske det var lättare att gilla arrangemanget och måhända var också mina förväntningar större i år, men seminarieutbudet känns tunnare. Tyvärr var också under första dagen ett givet populärt seminarium som ”Medieindustrins kommersiella ekosystem kollapsar - nu bygger vi ett nytt!” med ikoner som Tomas Brunegård och Casten Almqvist utsålt!

Det seminariet var placerat i en alldeles för liten lokal trots att arrangörerna förfogar över stora lokaler. Jag kom inte in, satte mig utanför och såg då väldigt många andra som stoppades. Ingen bra start för oss drabbade på Meg13. Inte populärt.

 Om Meg ska överleva måste även de för besökarna kostsamma seminarierna verkligen vara lockande. Och tillgängliga. Man betalar inte ett antal tusen kronor för tvådagarsbiljetterna för att sedan inte få plats på de mest populära seminarierna.  Och programtidningen måste bli bättre!

Så i år är det i stället för seminarierna hittills alla möten med kolleger som varit viktigast. Meg13 är liksom Meg12 en utomordentligt bra mötesplats för alla som vill träffa kolleger, leverantörer, konkurrenter och andra med koppling till branschen. Att Meg sedan kolliderar med webbdagarna i Stockholm är ytterst olyckligt och detta faktum drabbar förmodligen bägge arrangörerna. Och oss som vill gå på bägge arrangemangen.  Snacka med varandra innan datum spikas!

Några seminarier var jag inne på under dagen. Efter presentationen av årets förtroendebarometer diskuterade Aftonbladets Jan Helin och Sveriges Radios Cilla Benkö frågan om ”Vad skapar förtroende”.

Intressantast där var Cilla Benkös reaktion då Jan Helin, helt korrekt, fastslog att Sveriges Radio ägs av staten. Hon vägrade att gå med på detta och hävdade luddigt att det är licensbetalarna som äger SR. Förnekelsen av det statliga ägandet är inte ny, vare sig för SR eller SVT. Men inställningen är obegriplig och skadar nog förtroendet för public service – det ÄR faktiskt den svenska staten som via Förvaltningsstiftelsen äger public service-bolagen. Varför mörka detta?

Ett annat seminarium jag var på, ”Nya kanaler till en fiktiv verklighet”, var helt ointressant. Två kommunikationsmänniskor från Telia och Viasat satt mest och skröt om sina förträffliga utbud och det är ju inte sådant man betalar några tusen för att höra. Jag och andra gick.

En mycket intressant debatt ”Gemensam medieetisk nämnd – utopi eller verklighet”, var inställd. Den körs i stället i morgon och är något att se fram emot oavsett om man gillar tanken eller, som jag, är skeptisk till idén. Och i morgon blir det också en hearing om presstödets framtid, tyvärr först 14.30 då kanske många redan är på väg mot hemorten. Men jag har just därför bokat hemresan sent.

Lite sura rader på bloggen denna gång, onekligen. För att avrunda med något positivt är det dock lätt att berömma årets middag som denna gång var förlagd till den fantastiska största kongresshallen (K1-K3) där publikläktarna för de tre sammanslagna hallarna hissats upp i taket. Förra året satt vi i mässans lunchmatsal där trängsel och ljudnivå närmade sig outhärdliga höjder.

I denna lokal var det gott om plats, luftigt och svalt samt kanske just därför mycket bra servering trots, enligt uppgift, runt 600 middagsgäster. Och det gick att prata med bordsgrannarna! Det är ju just det man vill kunna göra, kanske till och med hellre än att ta del av något scenprogram, i år Robert Aschberg i den för honom helt tydligt ovana rollen som en sentida Lennart Hyland.  

Länkar:
 Bra inledning på Meg12 - Utkiksbloggen 8 mars 2012

Tragikomiskt om tv-licensen. Och nu Meg 13!

Det otidsenliga licenssystemet för finansieringen av public service har nu nått en tragikomisk höjd. De senaste turerna om licensuttag eller ej på datorer och surfplattor kan nog, i bästa fall, bli början till slutet för ett hopplöst föråldrat system. Ett byråkratiskt självmord. Trovärdigheten äventyras i nuläget i vart fall både för lagstiftningen, Radiotjänst och, faktiskt, även för public service. Det vill säga SVT, SR och UR. Idag inleds mediernas egen konferens, Meg13, i Göteborg. Kommer licensfrågan att diskuteras där?

Det är märkligt att inte riksdag och regering löst denna fråga tidigare trots att saken diskuterats då och då. Svaret har alltid blivit detsamma, ”friheten” för public service kräver att licenssystemet bevaras. De högsta cheferna för public service har närmast hämningslöst lobbat för ett bevarande av licensen, trots att den tekniska utvecklingen har omöjliggjort en klok tillämpning.

Det tycks som om både ansvariga politiker och cheferna inom de olika radio- och tv-bolagen inom public service har drabbats av en blockering. Deras utgångspunkt har alltid varit att både SVT, SR och UR är ”fria” bolag och att en annan finansieringsmodell skulle äventyra denna frihet. Ett märkligt resonemang eftersom bolagen redan ägs av den svenska staten genom Förvaltningsstiftelsen.

Friheten är således en chimär, riksdag och regering kan redan nu agera och besluta som yttersta ägare till public service-bolagen på ett helt annat sätt än vad de kan göra mot privatägda, stiftelseägda eller organisationsägda medier som dagstidningar, tidskrifter och radio- och tv-kanaler.

Visst, all sådan verksamhet drabbas tyvärr också av nya lagar på skilda sätt och då alldeles för ofta i frågor som mer generellt rör tryck- och yttrandefriheten. Men SVT, SR och UR ägs indirekt av staten och kan då naturligtvis inte ytterst slippa ett mer detaljerat ägarinflytande i respektive bolag, en fråga som privatägda medier också får diskutera med sina respektive ägare. Varför skulle ägaren staten avstå sin rätt till detta vad det gäller public service? Det skulle nog ingen annan ägare heller göra.

Därför utgår egentligen licensdebatten ofta från felaktiga och kanske till och med naiva bedömningar. Staten äger, staten bestämmer.  Licensen bör därför tas ut via skattsedeln så att alla skattebetalare är med och betalar, inte bara hushållen som nu. Dagens licenssystem är ett orättvist system och gissningsvis kan en omläggning till skattsedeln ge public service mer pengar för verksamheten. Och Radiotjänst i Kiruna kan läggas ner, pengarna kan i stället gå till verksamheten.

Men där är vi inte ännu utan lagstiftarna har gett oss bestämmelser som rigoröst tillämpas av Radiotjänst trots att styrelseordföranden Eva Hamilton, vd för SVT, signalerat motsatsen. Människor som kollar på tv via surfplattor och datorer ska enligt lagen och dess företrädare Radiotjänst betala licens. Trots att kopplingen till apparaten som sådan är helt obegriplig för de flesta 2013, men tydligen inte för lagstiftare och byråkrater.

Så är det och vad som nu händer är inte lätt att förutse, men jag gissar att betalningsviljan för licensen kommer att minska. Trovärdigheten för licensen-Radiotjänst-SVT-SR-UR urholkas, ”vad håller dom på med, ska jag betala tv-licens för datorn där jag bara tittar på Expressens tv, Csports och Youtube”?

Finansieringen av public service borde naturligtvis ha lösts för länge sedan via skattsedeln.

Idag inleds mediekonferensen Meg13 i Göteborg, två dagar med ett omfattande konferensprogram om mediernas framtid. Många seminarier, andra programpunkter och branschmöten, både om tidningarnas framtid, public service och finansieringsfrågor, till exempel presstödet, även det en politisk härdsmälta.
Presstödet ska det talas om på Meg13, men det ska bli intressant att se om frågan om licensen för public service också kommer upp till debatt någonstans. Troligen  inte....    

Länkar:
Nya turer förlöjligar den otidsenliga tv-licensen -  Utkiksbloggen  22.1 2013 med länkar till tidigare  texter.