Usel debatt mellan riksdagsledamöter om tryckfriheten

Tryckfrihetens 250-årsjubileum uppmärksammas i en rad sammanhang på Bokmässan, under fredagen bland annat i ett seminarium med ledamöter i riksdagens konstitutionsutskott, KU. Dit gick jag med stora förväntningar, men blev grymt besviken. De ledamöterna hade trots sina tunga politiska uppdrag sannerligen inte mycket att säga om tryck- och yttrandefriheten och ännu mindre om hur man ska lösa problemen med till exempel näthatet.

Moderator var tidningen Journalistens chefredaktör Helena Giertta och hon gjorde tappra försök att få fart på politikerna och lyfta debatten, men icke. Förre talmannen Björn von Sydow (s) var den som hördes mest, men utan den tyngd hans politiska meriter borde ha gett honom. Vad det gällde problemen med sociala medier såg han lösningen i att SVT och Sveriges Radio måste se till att de är duktiga så att människorna tittar och lyssnar så att de får kvalificerad information som motvikt till allt i sociala medier.

Vad det gällde tryckfrihetsförordningen som sådan så tyckte han att den är i princip oläslig med alla sina detaljregleringar och därför hopplös för folk att ta till sig. Han och andra i panelen menade att grundlagen bara borde innehålla de stora principiella regleringarna medan alla detaljer bör läggas i underliggande vanliga lagar. Det är en bekväm lösning för politiker som därmed skulle kunna ändra, det vill säga försämra, lagarna enklare än grundlagarna.

En annan politiker som hördes var Fredrik Eriksson (sd) som inte alls förstod vad Helena Giertta menade då hon sa att journalister som skriver om Sverigedemokraterna ofta bombas med kommentarer. Hans lösning på sådana problem var att man helt enkelt får lov att bemöta människor som skriver dumheter.

Moderaten Maria Abrahamsson höll med både Björn von Sydow om att grundlagen är svårfångad och Fredrik Eriksson om att man ska vara artig och snäll på nätet; hon medgav att hon själv i hastigheten skrivit dumma saker på nätet och blivit korrigerad av andra. Och så måste det gå till sa hon.  Fredrik Eriksson förtydligade dock med att yttrandefriheten inte får begränsas för den enskilde bara för att man ska vara snäll, eller något i den stilen.

Miljöpartisten Agneta Börjesson hakade på sverigedemokraten och menade att problemet är att han (bildligt talat) i levande livet tvärs över bordet ser om hon blir ledsen om han säger något dumt om henne, men om han är dum via nätet så märker han inte hur hon reagerar. Och på detta replikerade Eriksson om att han inte vill vara dum mot Börjesson, eller något i den stilen.

Ja, ungefär så gick debatten och jag ska medge att det är lite svårt att komma ihåg allt de hävde ur sig, men det hade inte så mycket med tryckfrihetslagstiftningen att göra. Snarare om moral och sådant. Dock har jag inte glömt vad vänsterpartisten Nooshi Dadgostar svarade på den möjligen lätt förtvivlade moderatorn Helena Gierttas avslutande fråga där hon bad var och en på scenen nämna en enda sak de förväntade sig av medieutredaren Anette Novaks förslag i november. Nooshi Dadgostar tystnade helt och muttrade sedan att hon inte hade en enda idé om vad medieutredaren borde meddela. Och de övriga hade inga avancerade tankar heller om saken.

Sverigedemokraten Eriksson var däremot mycket bestämd om att det var helt fel att ha en enmansutredare i detta sammanhang och att personen Anette Novak därtill var fel person för uppdraget. Han motiverade dock inte sin hårda dom. Med i panelen fanns också Per-Ingvar Johnsson (c) och vad han hade att säga om tryckfriheten kan jag faktiskt inte erinra mig. Liberalerna hade av någon anledning ingen med i debatten trots ett föranmält namn.

Ungefär så gick det till när framstående företrädare för lagstiftarna skulle diskutera den jubilerande tryckfriheten. Jag led med moderatorn Helena Giertta som verkligen försökte få fart på diskussionen i en av de största salarna på mässan, halvbesatta K1.

Jag hann med ytterligare ett seminarium, nämligen om migrationen i medierna, hur bra har journalistiken lyckats? På scenen två intressanta debattörer, nämligen GP:s politiska redaktör Alice Teodorescu och Aftonbladets tillförordnade politiska chefredaktör Anders Lindberg. Samtalsledare var Lars Truedson, föreståndare för Institutet för Mediestudier och därtill känd radioröst i radioprogrammet Medierna.

Den här frågan är brännande i många avseenden och Truedsson fick också balansera debatten så att den inte kom att handla om för eller emot invandringen som sådan. Lindberg och Teodorescu var onekligen oeniga om det mesta, men märkligt nog ganska eniga om huvudfrågan, nämligen att medierna misslyckats med rapporteringen rörande migrationen. Dock där eniga från olika utgångspunkter.

Alice Teodorescu menade att det var en attitydfråga, att medierna och journalisterna helt enkelt inte ville rapportera om dessa frågor i hela sin vidd. Och därför blev det fel. Lite slängigt menade hon att misstag begicks för tio år sedan, eller kanske till och med för tjugo år sedan. Hade man då konsekvensneutralt belyst alla problem med en stor flyktingström så skulle politiken ha utformats annorlunda, menade hon.

Lindberg höll inte alls med om detta utan resonerade i stället om en kunskapsbrist inom journalistkåren, till exempel att det inte funnits några specialreportrar för detta ämne. Däremot höll han i väsentliga delar med om att medierna inte lyckats särskilt väl i bevakningen. Och han tyckte också att de positiva sidorna av invandringen inte uppmärksammats.

Hursomhelst blev denna debatt under 20 minuter intressantare än den med konstitutionsutskottets ledamöter under 45 minuter.  Lite konstigt kan man tycka under detta jubileumsår för den svenska tryckfriheten, men den uppmärksammas i alla fall i hög grad under den pågående mässan. Tidningsutgivarnas fina jubileumsutställning finns på plats och alldeles intill finns en stor monter med scen i yttrandefrihetens egen monter, Freedom of Expression.

Bakom den står en rad arrangörer som Göteborgs universitet, International Cities of Refuge Network, ICORN, Scholars at Risk, SAR, samt Svenska PEN. Kulturrådet, Fristad Malmö, Riksbankens jubileumsfond och Stieg Larssons stiftelse stöder också montern med sitt omfattande scenprogram rörande tryck- och yttrandefriheten i vid mening.

Inte långt därifrån har uppmärksammade Nya Tider en liten monter som jag naturligtvis smög förbi, säkert precis som många andra. Den var dock inte särskilt imponerande i en smal och lite undanskymd passage och lockade sannolikt bara in redan frälsta på de bruna tankarna.

När detta skrivs har jag inte kunnat se SVT Aktuellts kritiserade inslag från montern. Det är då märkligt, för att inte säga själva fan, att Nya Tider med sin usla politiska bakgrund och aktuella agenda fullkomligt i onödan blivit så uppmärksammad genom både Bokmässans och Aktuellts tillkortakommanden. Förhoppningsvis leder detta faktum ändå till en ökad medvetenhet om vad det handlar om för gäng bakom publikationen.

Under fredagen, som blev min sista dag på mässan, rände jag annars mest runt och kollade monterprogram med mera. Tryckfriheten uppmärksammades även i montrarna på många håll, liksom naturligtvis i seminarieprogrammet. Där kan jag dock möjligen tycka att det är lite konstigt att tryckfrihetens jubileum inte fick ännu större utrymme i fler seminarier med till exempel branschens framträdande publicister, men det beror kanske just på den stora uppmärksamheten för detta jubileum på montergolvet.

Som vanligt var det otroligt mycket folk på Bokmässan och två dagar i trängseln känns helt lagom. Jag vet att trängseln blir om möjligt värre under lördagen och söndagen. Och som vanligt undrar jag hur räddningstjänsten kan gå med på denna otroliga mängd människor under samma tak. På Mediedagarna, Meg16, i våras gick faktiskt brandlarmet och lokalen utrymdes i god ordning, men det handlande då om en mycket mindre publik.

Nästa år kommer för övrigt Bokmässan och Meg att samordnas. Meg ska då inledas en dag före Bokmässan och sedan fortsätta in på mässans första dag, men på något sätt avskiljd från Bokmässan. Ingenting är ännu känt om hur arrangemanget ska gå till. Under möten på Bokmässan märkte jag en viss oro hos olika branschföreträdare om hur samarbetet ska läggas upp. Jag har tidigare bloggat om att arrangemanget Meg kanske inte överlever, men vi får se vad som händer. Både Meg och Bokmässan är i vilket fall som helst fantastiska mötesplatser!       

Kompletterad och korrigerad 160924 kl 14.13

Seminarium med polisbevakning på Bokmässan

Det blev en häftig första dag för mig på årets Bokmässa, inte minst vid ett besök på ett litterärt seminarium med Niklas Orrenius och Björn Wiman, båda medarbetare i Dagens Nyheter, DN. Den förstnämnde intervjuades om sin bok Skotten i Köpenhamn av den sistnämnde som är kulturchef på DN. Och i den stora publiken satt bokens huvudperson, konstnären Lars Vilks med sina livvakter, förstärkta med ett flertal uniformerade och civila poliser och larmbågar med säkerhetspersonal för inpasseringskontroll eftersom Lars Vilks lever under dödshot.

Det blev ett fantastiskt bra seminarium tack vare Wimans lågmälda och lyssnande intervjuteknik och Orrenius sakliga och insiktsfulla funderingar kring Lars Vilks ambitioner och öde. Nutidshistoria! Mot slutet av seminariet deklarerade Niklas Orrenius att han inte skulle stå ut i mer än vecka i Lars Vilks situation.

Denne bor på hemlig adress och är ständigt bevakad av livvakter vilket onekligen märktes i samband med seminariet. Vilks satt snett bakom mig och försvann till sist rätt snabbt efteråt ut genom en sidodörr sedan den tidigare andlöst lyssnande stora publiken ett par gånger applåderat författaren Orrenius, intervjuaren Wiman och också inte minst konstnären Lars Vilks!

På väg ut efter seminariet såg jag genom fönstret hur Lars Vilks slussades ut till en av två säpobilar alldeles intill den sal han just hade besökt. Uniformerad polis fanns också i närheten. Jag känner faktiskt stor respekt för Vilks som valt detta liv för sin konsts och övertygelses skull och även för att samhället svarar upp till skyddsbehovet. 

Jag har begränsad förståelse för dem som tycker att han får skylla sig själv eller att bevakningen av honom blir ”för dyr”. Hur skulle alternativet ha sett ut?

Men det är också viktigt att minnas att Niklas Orrenius i sin bok, som jag ännu inte läst, ingående tycks behandla muslimers olika inställning till typ Lars Vilks, hat och acceptans. Somliga hatar sådana som Lars Vilks, andra inte alls. 

I boken redovisas, så vitt jag förstår, också situationen runt Nerikes Allehanda efter den kontroversiella publiceringen av profeten Mohammed som en rondellhund. Utan att ha hunnit läsa Orrenius bok uppfattar jag den ändå som en saklig redovisning av läget dessa frågor.

Därmed slut på dagens påtagliga polisiära drama där vi alla i publiken och på scenen blev en del av Lars Vilks konstverk om allt detta. Det är ju så det är med detta drama, konstverket lever! Niklas Orrenius sa att det kunde kännas både lite konstigt och begränsande att vara en del av det fortlöpande konstverket.

Bokmässan inleddes för min del med ett klart lugnare seminarium om ”Den obekväme journalisten” Carl Johan Love Almqvist där Kerstin Brunnberg samtalade med professorerna Ingrid Elam och Johan Svedjedal om denne fenomenala skribent som nästan misslyckades köpa Aftonbladet eftersom han fick lite problem med finansieringen.

Ovanpå detta blev det ett snabbt seminarium med Institutet för Mediestudier, Lars Truedson, Torbjörn von Krogh och Karl Dahlstrand om forskningen runt pressetiken, eller som man numera hellre säger medieetiken. Intressant för oss på nördnivå, men nog lite tunt för andra, inte minst med tanke på en svag svarsprocent från dem som anmält publiceringar och faktiskt fått rätt. Det var dem man ville ha med i en enkät, men av ett knapp 80-tal svarade ungefär hälften.

Sedan var jag på ett seminarium med Hans-Gunnar Axberger om tryckfriheten som i Sverige fyller 250 år i år, ett faktum som uppmärksammas på många håll under Bokmässan. Axberger har varit både justitieombudsman och pressombudsman, i den senare rollen den bäste enligt min mening. Här i dag dock lite knastertorr vilket han också själv antydde som nödvändigt i prologen, men oerhört kunnig och intressant. Slutade, tycker jag,  nästan lite bittert med att det inte är något fel på att tryckfrihetsförordningen för att den är så gammal, felet är att snarare att den inte tillämpas fullt ut..

Med detta menade han, då jag efteråt bad om ett förtydligande, att rätten att få vara anonym även i sociala medier idag betraktas som självklar, men varför ska man där få vara det, sa han. Rätten till anonymitet kräver ju enligt tryckfrihetsförordningen att det finns en ansvarig utgivare som tar ansvaret och det gör det ju oftast inte i dagens digitala miljö. Därmed menar Hans-Gunnar Axberger att tryckfrihetsförordningen inte tillämpas. Och det har han väl rätt i?

Sedan var jag på Forskarscenen på utställningsområdet och hörde Hallpressens kulturchef Anders Rydell intervjua professor Jesper Strömbäck om digitaliseringen som skapar nya dilemman för tryckfriheten. Det var en kort programpunkt som senare följdes av ett längre seminarium jag inte var på, men jag var mest vid Forskarscenen för att få träffa Anders Rydell som jag för något år sedan var med om att rekrytera som kulturchef i Hallpressen. Han är jättebra i sin roll och en mycket intressant författare, även internationellt.

Dagens sista seminarium handlade om världens största läcka. Återigen med Björn Wiman som intervjuare och med några grävande journalister på scenen som berättade om bland annat den isländske statsministerns fall, Det var journalisterna Jóhannes Kristjónsen , Sven Bergman och Joachim Dyfvermark. Mycket intressant.  

Slutligen var jag på ett trevligt mingel i montern hos tidningen Arbetet där den nytillträdde chefredaktören Yonna Waltersson intervjuades av kulturredaktören Charlotta Kåks Röshammar. Jätteintressant för mig som var anlitad av LO Mediehus AB inför rekryteringen av en ny chefredaktör till Arbetet och det blev således till sist Yonna Waltersson. Hon tillträdde sin tjänst för bara några månader sedan.

Utöver seminarier, monterprogram och mingel bjöd också första dagen på många intressanta möten med kolleger och andra, säkert runt 20 personer. Alla dessa möten är som vanligt det viktigaste för mig på Bokmässan, liksom på Mediedagarna och i Almedalen.   

      

MittMedias nya koncernledning presenterad

Nu börjar det röra på sig inom MittMedia efter palatsrevolutionen i somras då ledningen byttes ut. Nu bildas en ny och större ledningsgrupp med totalt 14 personer. Tjänsten som redaktionell chef avskaffas, men ersätts av en "chef för gemensam redaktion”, nämligen Anders Ingvarsson. Som sådan blir han också koncernens sportchef, webbchef, kulturchef, chef för nattwebben samt deskcoach!
Vad som skiljer Ingvarssons tjänst från den tidigare rollen AnnaKarin Lith hade som redaktionell chef är lite svårtolkat förutom titelbytet som sådant, men en stor förändring är att alla chefredaktörer och opinionschefer nu ska rapportera direkt till vd Per Bowallius. Tidigare rapporterade de till den redaktionella chefen.
Bowallius tar därmed ett tydligt och fastare grepp om verksamheten än företrädaren Thomas Peterssohn. Denne engagerade sig ju främst och starkt i strukturfrågorna, som de då pågående förhandlingarna om samgåendet med Promedia och det spräckta projektet med Svenska Dagbladet. Därmed fick den redaktionella chefen AnnaKarin Lith i praktiken ett betydande ansvar för den löpande verksamheten vilket både gillades och ogillades inom koncernen. Och även utanför koncernen hos kritiska branschkolleger.
Rent redaktionellt verkade AnnaKarin Lith ju genom den av henne skapade så kallade utgivargruppen med bland annat alla ansvariga utgivare, men den nämns inte i det här sammanhanget. Den lär väl ändå komma att spela en roll under Anders Ingvarsson eftersom utgivarna finns där som tidigare och han ska samordna deras redaktioner i sin roll som "chef för gemensam redaktion". Utgivargruppen har hittills träffats väldigt frekvent, men det kanske ändras nu om man trots synen på en "gemensam redaktion" samtidigt, som det sagts, vill betona den lokala kärnverksamheten och då rimligen med väldigt självständiga utgivare även verksamhetsmässigt utanför de rena publiceringsbesluten.
Anders Ingvarsson lär hursomhelst med alla sina ansvarsområden få ett inflytande väl i klass med den tidigare redaktionella chefen även om titeln som sådan av någon anledning avskaffas, kanske helt enkelt för att man vill glömma den tid som var och i stället blicka framåt. Ingvarsson har ju varit tillförordnad redaktionell chef sedan i somras och är också väl förtrogen med verksamheten efter sin tid som chefredaktör för numera nedlagda Dagbladet i Sundsvall och därefter även för Sundsvalls Tidning.
Han har även tidigare erfarenheter inom koncernen eftersom han mellan 1999 och 2009 var journalist på Söderhamns-Kuriren och Hudiksvalls Tidning samt under tre år även nyhetschef på Ljusdals-Posten. Där kom jag som headhunter i kontakt med honom vilket utmynnade i att han vid 34 års ålder 2009 lämnade sin roll som chef för ett fåtal medarbetare i Ljusdal och i stället  blev chefredaktör och ansvarig utgivare för Norrländska Socialdemokraten, NSD, med en mycket större organisation.
Det gick alldeles utmärkt och 2012 utsågs han till Årets medieledare. Samma år lämnade han NSD och blev chefredaktör för Dagbladet. 2013 tog han över Sundsvalls Tidning.
I sin nya roll blir han nu en tung makthavare inom MittMedia när koncernen på något sätt tydligen ska reformeras med en ny ledning. Det är ingen lätt uppgift för vem det än vara må med tanke på allt som hänt och gjorts inom bolaget under de senaste åren. Många kompetenta medarbetare har valt eller tvingats lämna koncernen och en ny centraliserad organisation har sjösatts, säkert i väsentliga avseenden i strid mot de målsättningar den nya styrelsen och koncernledningen har om att värna den lokala kärnverksamheten med mera.
Stora skutor är som bekant tunga att vända, men Anders Ingvarsson är förhoppningsvis kapabel att hantera situationen. Han är en diskret och lugn person, men samtidigt också mycket målinriktad. Han kommer nog inte att göra några förhastade uttalanden eller dramatiska utspel om verksamheten. När han har bestämt sig är han dock mycket beslutsam och drivande som chef.
En annan chefredaktör inom Mittmedia lyfts också fram i den nya ledningsorganisationen. Det är Gefle Dagblads chefredaktör Anna Gullberg som utöver sitt nuvarande jobb även tar plats i koncernens ledningsgrupp tillsammans med Ingvarsson. Anna Gullberg är ju rutinerad och dessutom uppmärksammad för sin publicistiska hållning, till exempel i samband med det hot mot henne som skulle ha prövats i en rättegång häromdagen då den åtalade inte infann sig.
Kanske vill man, förutom att ytterligare tillvarata hennes kompetens, också markera ett ökat redaktionellt inflytande i koncernledningen. Ännu ett motiv kan vara en önskan, kanske främst hos majoritetsägaren Nya Stiftelsen Gefle Dagblad, att återupprätta Gefle Dagblad som koncernens huvudtidning, precis som i fornstora dagar.
Under Thomas Peterssohns och AnnaKarin Liths ledarskap degraderades ju i princip, och troligen också rätt målmedvetet, Gävle som verksamhetens centralort och GD:s position som koncernens huvudtidning genom att snart sagt alla projekt, typ den centrala redigeringen, kundtjänsten och koncernens sportchefstjänst placerades i till exempel Sundsvall, Falun och Östersund. På sitt sätt begripligt i det snabba koncernbygget för att undvika revirstrider gentemot Gävle och GD, men det var definitivt inte populärt i Gävle. Däremot i Sundsvall, Falun och Östersund...
I övrigt betonas inte minst den digitala utvecklingen genom att man inrättar en digital ledningsgrupp med Robin Govik som chef. Även han ingår från och med nu i koncernens ledningsgrupp. Den tidigare sportchefen Mattias Wallström ingår i den digitala gruppen med ansvaret för affärsutvecklingen inom sportområdet, bland annat vad det gäller sponsring. Tv-chefen Niklas Hermansson och Li Éstrade, ansvarig för affärsutveckling av paid content, ingår också i den utökade digitala gruppen under Govik.
Den förändrade organisationen handlar uppenbarligen mycket om den digitala transformationen och affärsutvecklingen och därmed också försäljningen. Därvidlag har ju redan den nye styrelseordföranden Jan Friedman sagt att han har stora förväntningar på Per Bowallius som ledare eftersom försäljningen tidigare inte lyckats särskilt väl.
Men även omvårdnaden av de gamla papperstidningarna märks i denna nya ledningsorganisation genom att den driftige produktionschefen Daniel Bertils får ett utökat ansvar som affärsutvecklingschef för print. Även papperstidningarna ska således utvecklas, precis som förväntat på skilda håll efter ledningsbytet. Daniel Bertils var tidigare chefredaktör för Hälsingetidningar och kommer nu också in i ledningsgruppen för hela MittMedia.
I Sundsvall efterträds Anders Ingvarsson av Karin Näslund som chefredaktör för Sundsvalls Tidning, Allehanda och Tidningen Ångermanland. Hon har tidigare varit redaktionschef och nyhetschef på ST och har varit tillförordnad chefredaktör sedan juli.
Koncernen får nu en betydligt större ledningsgrupp än tidigare då det mesta snurrade kring framför allt AnnaKarin Lith som sekundant till vd Thomas Petersson. Nu landar ett tydligt ansvar på ett större antal personer. Digitaliseringen och affärsutvecklingen prioriteras, men även papperstidningens omvårdnad uppgraderas således.
Som vanligt blir det spännande att följa denna stora koncern MittMedia som är sprungen ur Gefle Dagblad som initialt började växa då GD under 70-talet tog över Ljusnan som höll på att tyna bort. När verksamheten utvecklades bildades Gefle Dagblads Förvaltnings AB som moderbolag och senare när koncernen växte ännu mer bytte den efter en namntävling namn till MittMedia, ett nog så fyndigt namn på detta företag som utvecklats över hela Södra Norrland och nu senare ner i Mälardalen.
Tyvärr kommer jag inte ihåg vem som vann priset för namnet, men jag skulle själv gärna ha gjort det. Jag vill minnas att tävlingen utlystes och fullföljdes inom ett chefsutvecklingsprogram som av någon anledning döptes till Branta Räven...! Jag var då chefredaktör på Gefle Dagblad, men mitt namnförslag kommer jag inte ihåg även om jag vill minnas att det var väldigt bra. Det kan ha varit lite gråare Södra Norrlands Tidningar med tanke på en idé jag hade...
 Idag ingår 28 tidningstitlar i det gamla förvaltningsbolaget, det vill säga MittMedia.
Så här ser Mittmedias nya koncernledning ut efter förändringarna:
VD Per Bowallius, företagsmarknadschef Staffan Lönner, privatmarknadschef Anna Joneby, digital chef Robin Govik, chef gemensam redaktion Anders Ingvarsson, tryckerichef Jan Andersson, vd MittMedia Förvaltnings AB Ulf Eriksson, CFO Thomas Wilson, affärsutvecklingschef Magnus Söderlund, CTO Anders Härén, personalchef Carin Andersson, affärsutvecklingschef print Daniel Bertils, chefredaktör och ansvarig utgivare för GD Anna Gullberg samt chef medieproduktion Catharina Frischenfeldt-Bååth.

Kalle Sandhammar ny publisher på UNT

Originaltexten har av misstag raderats från bloggen. Nedanstående version överensstämmer nu i allt väsentligt med den första texten.. RR 160916 kl 17.59 

Idag blev det offentligt att Kalle Sandhammar blir ny chefredaktör, vd och ansvarig utgivare för Upsala Nya Tidning, UNT. Jag har genom mitt bolag Utkik Media biträtt UNT i rekryteringsprocessen sedan Charlotta Friborg sagt upp sig för att börja på Sveriges Television, SVT. Kalle Sandhammar kommer närmast från Norrländska Socialdemokraten, NSD, och kommer att bli en utmärkt ledare för UNT.  

Det har varit intressant och att ännu en gång få biträda UNT i rekryteringen av en publisher. 2011 var jag nämligen också anlitad vid rekryteringen av en ny chefredaktör, ansvarig utgivare och vd till UNT. Det var efter pensioneringen av dåvarande vd Dan Lannerö och chefredaktören Lars Nilsson som UNT:s ägare och styrelse bestämde sig för att slå ihop rollerna till en publisher.

Då blev Hanna Stjärne tidningens första publisher. Hon kom från ett jobb som chefsanalytiker och framtidsutredare i Sveriges Radio och hade en framgångsrik bakgrund i en rad ledande roller. Under hennes tid på UNT fick företaget flera utmärkelser, bland annat priset som Årets Dagstidning 2013. För ett par år sedan lämnade Hanna Stjärne UNT då hon utsågs till vd för SVT efter Eva Hamilton.

UNT:s ägare gjorde då en intern rekrytering genom att Charlotta Friborg flyttade från sitt jobb som chefredaktör på Corren i Linköping till UNT. Till Corren rekryterades Charlotta Friborg 2011 och även då var jag anlitad som headhunter. Charlotta Friborg kom då närmast från Graylings och dessförinnan Dagens Nyheter där hon bland annat var chef för dn.se.

Nu går således Charlotta Friborg vidare till Sveriges Television. Charlotta Friborg blir nyhetschef online på SVT:s riksnyheter, ett jobb som hon enligt en intervju i UNT inte kunde motstå med tanke på sin digitala bakgrund på DN.

Rekryteringen av Kalle Sandhammar gick snabbt.  Han är nu chefredaktör på NSD, men också vice vd för Norrbottens Media där både NSD och Norrbottens-Kuriren finns inom NTM-koncernen som är huvudägare till UNT. Som alltid i liknande sammanhang har dock diskussionen förts även om ett antal tänkbara externa alternativ under rekryteringsprocessen, men Kalle Sandhammar framstod tidigt som en utmärkt ny publisher för UNT. 

Kalle Sandhammar har varit chefredaktör på NSD sedan 2012.  Dessförinnan var han redaktionschef något år på Norrbottens-Kuriren.  Innan dess var han på Dagens Nyheter under tolv år i bland annat skilda ledningsfunktioner, till exempel på dn.se.
NTM:s koncernchef Lennart Foss, som också är ordförande i UNT:s styrelse, konstaterar i ett pressmeddelande att "Kalle Sandhammar är en modern ledare och en erfaren publicist" samt att han har "stor förståelse för och kunskap om det nya medielandskap som vi verkar i."
Genom mitt bolag har jag nu på deltid verkat som rådgivare åt medieföretag runt om i Sverige i mer än tio år. Förutom strategifrågor, medieutvecklingen och löpande rådgivning har uppdragen som headhunter kommit att dominera i verksamheten.

Jag har hittills medverkat i runt 30 rekryteringar av mediechefer, främst chefredaktörer, men även nyhetschefer och redaktionschefer med flera. Uppdragsgivarna kommer oftast från dagspressen, men också från tidskriftsförlag och även public service. Det är spännande och stimulerande att på så sätt få bidra till medieföretagens utveckling.

Länkar:
Kalle Sandhammar blir ny publisher på UNT - nyhetsrtikel, unt.se
NSD:s chefredaktör slutar - nyhetsartikel nsd.se