Utgivarna har blivit en kuliss

Anm. Tyvärr tekniska problem med bloggen, byte till Word Press kommer. Känner du till föreningen Utgivarna? Knappast. Den saknar tyvärr tyngd. Det är märkligt eftersom dess medlemmar är mycket mäktiga i Sverige. Det ,är något sorgligt över Utgivarna eftersom dess budskap och mål är extremt viktigt. Som idag då dess ledande företrädare överlämnade en protest till Ryssland för dess fängslande av journalisten Evan Gershkovich. De som gjorde det är mer kända än föreningen de själva företräder. Det var Utgivarnas ordförande, Bonniers Thomas Mattsson, tidigare chefredaktör för Expressen, Sveriges Tidskrifters vd Kerstin Neld samt Viveka Hansson, programdirektör på TV4. Utgivarna har bara fem medlemmar. Det är: Tidningsutgivarna, TU, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Television, SVT, Sveriges Radio, SR, Utbildningsradion, UR, samt TV4. Fler medlemmar finns inte, men dessa borde ju räcka rätt långt... Men det gör de ju tyvärr inte gömda i den kuliss som Utgivarna blivit. De skulle nå fram bättre i sina egna kostymer som de mäktiga företag och organisationer de faktiskt är. Utgivarna bildades 2012 i någon form av eurofori som skapades av två personer. Det var Stampens koncernchef Tomas Brunegård och konsulten Ove Joanson, tidigare bland annat vd för SR och senare ordförande för dess ägarstiftelse. Detta var när tidningarnas självbild fortfarande var rätt vacker, inte minst på Stampen i Göteborg. Brunegårds entusiastiska och ibland goda idéer gillades av många och ogillades av andra som gärna kallade honom för "nyburgaren." Humorn i Göteborg döpte honom till detta då han rekryterades av Peter Hjörne till Stampen. Brunegård hade tidigare varit vice vd för Burger King... Idag är han bärare av ett dåligt rykte som en av tidningarnas dödgrävare. Det ligger en del i det, men listan kan göras lång på alla som såg och agerade fel och för sent. Detta oavsett om de var ägare, direktörer eller chefredaktörer. Även jag känner mig hemma i det gänget. Jag föreslog Tomas Brunegård som ordförande för TU då jag var ordförande för dess valnämnd. Vi föreslog i enighet honom efter en rätt komplicerad förankring, men det är en annan historia. Ove Joanson har en gedigen bakgrund i branschen. Han började som korre för Ekot och senare SVT i USA, vd för SR, kulturråd i USA och ordförande för ägarstiftelsen till SVT, SR och UR. Han blev slutligen konsult i egna företaget Media Conglomerat AB, "världens minsta konglomerat", som han själv sagt. Som konsult blev han rådgivare åt Tomas Brunegård i dennes nya roll på Stampen. Vad han gav för råd där vet nog bara de själva och gudarna, men branschpressen skrev att Joanson fick arvoden i miljonklassen. Ett resultat av deras samarbete var Utgivarna. Varför denna fråga engagerade de båda så starkt förstod jag inte först. Inte förrän det visade sig att Brunegård siktade på att bli ordförande för WAN. Det är en stor statusfylkd internationell organisation för tidningar, dess ägare och utgivare. Därför var Utgivarnas tillkomst nog viktigt för Brunegård som en merit inför ordförandevalet. Han lyckades! Den stora premiären för Utgivarna var på Bokmässan i Göteborg där den nya organisationen presenterades vid ett märkligt seminarium. Tomas Brunegård tog täten och lånade då retoriken från den frikyrkliga värld där han var och är mycket aktiv, idag som flygande hjälparbetare i fattiga länder. Det blev ett konstigt möte. Där stod mediernas främsta företrädare från SVT, SR och de övriga bredvid en entusiastisk Brunegård. De övriga verkade lite generade när denne började predika Utgivarnas lov. En minnesvärd tillställning. Hela branschen ställde dock upp på budskapet om att det vore bra om dessa fem medlemmar, få men mäktiga, uppträdde gemensamt utåt som värnare av tryck- och yttrandefriheten. Just detta understryks också av Kerstin Neld i Dagens Medias artikel om Utgivarnas besök vid ryska ambassaden. Hon är en tung makthavare inom medierna som företrädare för Sveriges alla tidskrifter. Hon är även särbo med Ove Joanson. Hela branschen, skrev jag. Kanske, kanske inte, men ingen talade däremot. Utom jag som bloggade kritiskt. Jag fattar än idag inte poängen med Utgivarna. Det vore bättre om SVT, TU, Sveriges Tidskrifter, SR, UR samt TV4 själva uppvaktar Kinas eller Rysslands ambassader. Likaså med sin egen tyngd i remisssvar till lagstiftarna med sina egna skarpt formulerade protester då det behövs. Alla vet vad SVT är och står för. Samma sak med TV4 och TU:s medlemmar som Bonniers tidningar Expressen eller Schibsteds Svenska Dagbladet. Nu uppträder de gemensamt i en förening som heter Utgivarna som varken ryssar, kineser eller svenskar vet något om. Det varken hörs eller syns. Det är synd. (Transparens: Jag känner de flesta nämnda tämligen väl, Ove Joanson sedan 1965) Känner du till föreningen Utgivarna? Knappast. Den saknar tyvärr tyngd. Det är märkligt eftersom dess medlemmar är mycket mäktiga i Sverige. Det är något sorgligt över Utgivarna eftersom dess budskap och mål är extremt viktigt. Som idag då dess ledande företrädare överlämnade en protest till Ryssland för dess fängslande av journalisten Evan Gershkovich. De som gjorde det är mer kända än föreningen de själva företräder. Det var Utgivarnas ordförande,Bonniers Thomas Mattsson,tidigare chefredaktör för Expressen, Sveriges Tidskrifters vd Kerstin Neld samt Viveka Hansson, programdirektör på TV4. Utgivarna har bara fem medlemmar. Det är: Tidningsutgivarna, TU, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Television, SVT, Sveriges Radio, SR, Utbildningsradion, UR, samt TV4. Fler medlemmar finns inte, men dessa borde ju räcka rätt långt... Men det gör de ju tyvärr inte gömda i den kuliss som Utgivarna blivit. De skulle nå fram bättre i sina egna kostymer som de mäktiga företag och organisationer de faktiskt är. Utgivarna bildades 2012 i någon form av eurofori som skapades av två personer. Det var Stampens koncernchef Tomas Brunegård och konsulten Ove Joanson, tidigare bland annat vd för SR och senare ordförande för dess ägarstiftelse. Detta var när tidningarnas självbild fortfarande var rätt vacker, inte minst på Stampen i Göteborg. Brunegårds entusiastiska och ibland goda idéer gillades av många och ogillades av andra som gärna kallade honom för "nyburgaren." Humorn i Göteborg döpte honom till detta då han rekryterades av Peter Hjörne till Stampen. Brunegård hade tidigare varit vice vd för Burger King... Idag är han bärare av ett dåligt rykte som en av tidningarnas dödgrävare. Det ligger en del i det, men listan kan göras lång på alla som såg och agerade fel och för sent. Detta oavsett om de var ägare, direktörer eller chefredaktörer. Även jag känner mig hemma i det gänget. Jag föreslog Tomas Brunegård som ordförande för TU då jag var ordförande för dess valnämnd. Vi föreslog i enighet honom efter en rätt komplicerad förankring, men det är en annan historia. Ove Joanson har en gedigen bakgrund i branschen. Han började som korre för Ekot och senare SVT i USA, vd för SR, kulturråd i USA och ordförande för ägarstiftelsen till SVT, SR och UR. Han blev slutligen konsult i egna företaget Media Conglomerat AB, "världens minsta konglomerat", som han själv sagt. Som konsult blev han rådgivare åt Tomas Brunegård i dennes nya roll på Stampen. Vad han gav för råd där vet nog bara de själva och gudarna, men branschpressen skrev att Joanson fick arvoden i miljonklassen. Ett resultat av deras samarbete var Utgivarna. Varför denna fråga engagerade de båda så starkt förstod jag inte först. Inte förrän det visade sig att Brunegård siktade på att bli ordförande för WAN. Det är en stor statusfylkd internationell organisation för tidningar, dess ägare och utgivare. Därför var Utgivarnas tillkomst nog viktigt för Brunegård som en merit inför ordförandevalet. Han lyckades! Den stora premiären för Utgivarna var på Bokmässan i Göteborg där den nya organisationen presenterades vid ett märkligt seminarium. Tomas Brunegård tog täten och lånade då retoriken från den frikyrkliga värld där han var och är mycket aktiv, idag som flygande hjälparbetare i fattiga länder. Det blev ett konstigt möte. Där stod mediernas främsta företrädare från SVT, SR och de övriga bredvid en entusiastisk Brunegård. De övriga verkade lite generade när denne började predika Utgivarnas lov. En minnesvärd tillställning. Hela branschen ställde dock upp på budskapet om att det vore bra om dessa fem medlemmar, få men mäktiga, uppträdde gemensamt utåt som värnare av tryck- och yttrandefriheten. Just detta understryks också av Kerstin Neld i Dagens Medias artikel om Utgivarnas besök vid ryska ambassaden. Hon är en tung makthavare inom medierna som företrädare för Sveriges alla tidskrifter. Hon är även särbo med Ove Joanson. Hela branschen, skrev jag. Kanske, kanske inte, men ingen talade däremot. Utom jag som bloggade kritiskt. Jag fattar än idag inte poängen med Utgivarna. Det vore bättre om SVT, TU, Sveriges Tidskrifter, SR, UR samt TV4 själva uppvaktar Kinas eller Rysslands ambassader. Likaså med sin egen tyngd i remisssvar till lagstiftarna med sina egna skarpt formulerade protester då det behövs. Alla vet vad SVT är och står för. Samma sak med TV4 och TU:s medlemmar som Bonniers tidningar Expressen eller Schibsteds Svenska Dagbladet. Nu uppträder de gemensamt i en förening som heter Utgivarna som varken ryssar, kineser eller svenskar vet något om. Det varken hörs eller syns. Det är synd. (Transparens: Jag känner de flesta nämnda tämligen väl, Ove Joanson sedan 1965) Skickat från Outlook för Android

Urkonstig kampanj av Samsung om S23 och Watch5Pro

Den 4 april beställde jag hos Telenor en ny Samsung S23 Ultra med en Watch 5Pro. Fem dagar senare, på påskafton lämnade jag tillbaka allt. Gissa varför... Jag är mångårig kund hos Telenor och har varit nöjd. Nyligen gick min senaste låsning för abonnemanget ut. Måndagen den 3 april fick jag ett sms från Telenor med reklam: " Köp en mobil ur Samsung S23-serien och få en Watch 5Pro på köpet (värde 5390 kr)! Även skärmskydd ingår. Erbjudandet gäller så långt lagret räcker. https://www.telenor.se/short/1103753898615639E726 " Jag nappade direkt eftersom jag länge tänkt köpa en klocka med eSIM som kan ringa, ta emot mail och skicka sms från klockan utan att man har sin mobil i närheten. Ett byte passar mig dessutom bra eftersom min mobil blivit trött nu och gör konstiga saker som att stänga av ringsignalen, flytta eller kasta meddelanden och andra hyss. Dagen därpå var jag inne hos Telenor i Gävle. Jag betonade att jag främst var ute efter eSIM och säljaren visade mig en Watch5Pro. Jag bestämde mig direkt och valde dessutom den dyraste mobilen, en Ultra. Jag fick också löfte om hjälp med överföring och andra inställningar. Redan på skärtorsdagen kom hela paketet - hem till mig. Samma dag for min särbo och jag in till butiken och säljare nr 2 påbörjade överföringen. Det skulle ta ett tag och han kunde inte eSIM, men visste att detta funkade på klockan. Dessutom skulle han inte vara kvar då vi kom tillbaka. Han sa att säljare nr 3 skulle fixa eSIM då vi hämtade alltihop. Jag frågade om den säljaren skulle kunna fixa eSIM medan vi väntade. Han sa ja och en tjej intill honom, säljare nr 3, nickade glatt. När vi återvände började hon med mobilen direkt, en timme före stängning. Hon knappade och knappade i ungefär 40 minuter och försökte ringa något samtal. Vi vet inte om hon fick svar. Plötsligt sa hon att modellen av klockan inte klarade eSIM! Detta hade ingen av de tre säljarna sagt tidigare trots mina upprepade frågor. Jag fick där och då ingen förklaring. Jag försökte förhandla till mig någon vettig lösning, men det var tvärnobben. Enda lösningen var att jag köpte till en fungerande Watch5Pro till fullt pris, troligen mer än 6.000 kronor. Kollade inte. Jag sa att det kan leda till att jag lämnar tillbaka hela paketet värt drygt 16.000 kronor, tror jag, vid köp utan abonnemang. Ingen reaktion kampanjens regler gällde och inget annat. Vi kom överens om att min särbo och jag skulle åka in även på påskafton då säljare nr 1 också skulle jobba. Nr 3 ville då inte "garantera säkerheten" om jag lämnade paketet i butiken. Jag ville egentligen inte ta emot det som levererat inför en återlämning, men gjorde det ändå. Allt innehåll var ju också redan överfört. På påskafton gav jag dem en nedtecknad historia om hela händelsen och alla löften för att spara tid då saken skulle dras även för säljare nr 1. Först ville säljarna, nr 1 och 3, inte läsa, men gjorde det till sist medan vi gick och fikade. Sedan sa de nej till allting, inget klockbyte, ingen kompromiss och ingen kontakt med någon högre beslutsfattare. Detta trots att jag sa att detta nog leder till att jag kommer att lämna Telenor efter många år. Ändå bestänt njet på allt utom att jag kunde få återlämna och avsluta köpet och få tillbaka pengarna. Säljare nr 3 medgav slutligen på direkt fråga att hon inte visste att modellen i kampanjen inte klarade eSIM. Hon hävdade ändå envist att det stod "någonstans", men kunde inte visa upp det. Till sist sa hon att det stod på hemsidan. Där hittar jag bara olika modeller, ingenting om detta. Jag förvissade mig om och såg på att allt raderades och att mobilen blev fabriksåterställd. Jag vill poängtera att alla tre säljarna var trevliga och vänliga trots den rigida inställningen de förmedlade. Jag hoppar nu nog av Telenor även om jag brukar glömma fort... Återgår kanske även motvilligt till iPhone. Lämnade iPhone för många år sedan då jag inte gillar den princip om instängning Apple stenhårt följer; har man en iPhone ska också ha padda och dator mm från Apple. Efter ovanstående har jag fortfarande varje dag flera gånger på Facebook fått reklam om samma kampanj på Telenor för en Samsung S23 med en gratis Warch5Pro... Fan, skulle nog ha en sådan med eSIM...