Bra av moderater om tv-licensen

Idag skriver två riksdagsledamöter (m) i Gefle Dagblad att tv-licensen bör avskaffas och att public service i stället bör finansieras via skattsedeln. De har naturligtvis helt rätt. Det är märkligt att den otidsenliga licensavgiften kunnat överleva så länge. De bägge riksdagsledamöterna, Lars Beckman och Thomas Finnborg, har motionerat om saken i riksdagen.

Förr fanns bara några få svenska radio- och tv-kanaler producerade av Sveriges Radio och Sveriges Television, de svenska public service-bolagen ägda av staten närstående stiftelser. Numera finns det hur många tv-kanaler som helst som ägs av en lång rad svenska och utländska intressen. Många är satellitkanaler.

Dessutom behövs det ju inte ens en tv-apparat för att man ska kunna se på tv. Tittandet sker allt oftare på datorn eller i mobilen. Och det kanske inte ens är professionella tv-kanaler vi följer, YouTube och Bambuser lockar ofta oss mer med sitt utbud.

Helt nya tider, men tv-licensen lever vidare. Om detta har jag bloggat tidigare, bland annat här om att tv-licensen bör avskaffas och här om att public service gott kan finansieras via skattsedeln.

Det skulle bli både billigare och effektivare än dagens licenssystem med Radiotjänst som smyger i buskarna och kollar om folk har en tv utan att betala sin licens, en pinsam verksamhet.

Låt Sam Amin stanna!

Sveriges politik om flyktingar och andra invandrare är obegriplig. Och obehaglig. Invandrarfientliga grupper behöver inte ens finnas på plats i riksdagen; politiker i de traditionella partierna agerar ju inte heller mot tokig lagstiftning eller myndigheternas agerande. Nu slås rekord i dumhet av Migrationsverket enligt ett nyhetsinslag i TV4 om att Sam Amin ska utvisas till Afghanistan. Han har tränat svenska soldater på Svea Livgarde som ska till just Afghanistan!

Sam Amin är därmed naturligtvis en förrädare enligt dem i Afghanistan som strider mot svenska soldater. Och ändå har Migrationsverket beslutat att han ska utvisas till Afghanistan. En chef på myndigheten intervjuas i inslaget och verkar vara fullkomligt fyrkantig och korkad i sammanhanget. Man skäms för Sverige.

Migrationsverkets företrädare imponerar sällan i sådana här lägen. Personligen skulle jag gärna sedan många år sett att myndigheten hade lagts ner. Ansvaret för Sveriges obehagliga och främlingsfientliga politik finns dock formellt på högre politisk nivå, i den nuvarande regeringen, i tidigare regeringar och i riksdagen, nu och förr. Jag ser inga oskyldiga politiker i denna fråga.

Det finns hur många exempel som helst på mänskligt sett ofattbara myndighetsbeslut baserade på en obegriplig lag om vad som gäller dem som kommer hit för att få leva sitt liv i frid i Sverige. Mönstret är tydligt; människor ska ut ur landet, oavsett ålder, hälsotillstånd, familjeförhållanden, övriga omständigheter (som expertrådgivaren åt Svea Livgarde) och vistelsetid i Sverige.

Deras skolkamrater demonstrerar och protesterar när de ska utvisas. Arbetskamrater protesterar och demonstrerar när de ska utvisas. Medborgare i hela samhällen protesterar och demonstrerar när de ska utvisas. Massor av väljare protesterar och demonstrerar när de ska utvisas, men politikernas beslut och myndighetsutövningen fortsätter.

De arma människor som vill söka sin framtid i Sverige och lyckas få rubriker i medierna vinner ibland framgång, men det gäller inte alla. De som inte har språket, den verbala förmågan eller starkt stöd i samhället klarar inte av processen. Jag undrar hur många liv Sveriges politik har kostat, här hemma eller i de länder människor deporterats till.

Bland det värsta i sammanhanget är när byråkraterna, som i tv-inslaget, säger att den berörde invandraren kan ¨åka hem till sitt land och därifrån söka ett nytt tillstånd att få komma tillbaka till vårt land". Sam Amin, som gjort Sverige en stor tjänst i ett krig, ska således åka till det landet för att söka tillstånd att komma hit igen. Oerhört!

Vem har bestämt att det ska vara på det sättet?

Jo, riksdagen naturligtvis. Obegripligt! Jag skäms!

(uppdaterad)

Bra branschmöte i Västerås om framtiden

Under två dagar är jag i Västerås på branschorganisationerna IFRA-TU-WAN:s konferens PDU, Produktion, Distribution & Upplaga 2010. Min roll här har varit att prata om medieutvecklingen i allmänhet samt hot och möjligheter för dagstidningen i synnerhet, inte minst vad det gällde de nämnda områdena. Andra har gett mycket intressanta inblickar och synpunkter på läget och framtiden. Det borde ordnas fler möten mellan publicister, säljare, tryckare och distributörer och andra specialister i mediehusen.

Här var det tveklöst främst medarbetare i distributionsföretag, tryckerier och medarbetare på upplageavdelningar i publiken, liksom leverantörer på dessa områden. Inga publicister, men Bosse Svensson, vd på Mktmedia men också tidigare chefredaktör, och jag själv som tidigare chefredaktör fanns bland föreläsarna förutom experter på sälj och distribution mm. Dessutom är konferensens båda moderatorer, Elisabet Bäck, tidigare chefredaktör mm VLT samt Anders Ahlberg, chefredaktör Kyrkans Tidning, erfarna publicister.

En liknande konferens, där man lyckas locka även publicister i publiken, vore ingen dum grej. Tidningsbranschen har naturligtvis alla möjligheter att formera sig väl inför framtiden, men en helt avgörande faktor är säkert att den lyckas fånga upp kompetens var den än finns på de skilda områdena i ett mediehus. De olika kategorierna i mediehusen måste prata mer med varandra.

Därför tycker jag att arrangörerna bakom den här konferensen, Olof Nyberg, vd SMD, Annica Widlert, WAN-IFRA Nordic m fl, tänkte helt rätt när de spikade programmet även om jag själv verkligen funderade på om jag hade något att säga till dessa kvalificerade specialister på sina skilda områden.

Samtalen över kaffekopparna, lunchen och middagen var, som vanligt i liknande sammanhang, kanske allra viktigast. Själv hamnade jag vid middagen i avancerade samtal om pressetiken (namnpubliceringar!) med tre leverantörer av system och pressar. De var väldigt engagerade i denna svåra fråga. Och det är naturligtvis rätt och bra - utgivarnas förhållningssätt är givetvis en angelägenhet för alla i mediehusen och dess närhet. Det kanske är där någonstans som tidningarnas framtid ytterst avgörs.

Jag hamnade själv efter middagen i ett jätteintressant samtal med en maskinleverantör jag inte tidigare kände, mest om omvärldsbevakning, produktutveckling och behovet av en samlad vilja till förändring och utveckling i branschen. Alla berörs! Vilja, våga och vinn! Vi var helt överens om det mesta.

Förändringsviljan är en fråga för både för ägare och personal i mediehusen, för leverantörer av grejerna som ska göra produktutvecklingen möjlig och försäljningen och distributionen ännu mer effektiv. Ingen kommer undan, alla måste delta.

En nyttig konferens, tycker jag. Självklart borde både vd, chefredaktör och olika avdelningschefer från många tidningar finnas på plats - kunskapsutbytet mellan de olika kategorierna är otroligt viktig.

Detta särskilt numera då de allt större koncernerna ofta leder till att både tryckeri och distribution kan komma längre bort från redaktionerna. Inte så bra, alla måste ju snacka med varandra! Om inte så drar branschen på sig problem i onödan.

På konferensen talade idag bl a i tur och ordning Olof Nyberg, SMD, om utvecklingsområden för tryck- och distribution, Bosse Svensson, Mktmedia, om utvecklingen av papperstidningen i ett nytt medielandskap, jag själv om medieutvecklingen, Carina Hillerström, Mediekompaniet, ersättare för sjuke Anders Sjösten om affärsutveckling för att erbjuda annonsörerna bättre effekt, Jon Goland på TU om framtidssäkring av produkten genom kunskap om de unga läsarna, Håkan Ahlberg, Océ Svenska, om individualiserade papperstidningar (mycket intressant!) och Henrik Sakari på SCA om lärdomar från pappersindustri om samarbete konkurrenter emellan. Tänk att konkurrenter kan samarbeta!

Sen var vi på V-TAB i Västerås och kollade deras fina anläggning före mingel och middag.

I morgon väntar inslag med Lars Callenfors, vd MTD, om affärsmöjligheter med postdistribution.

Johan Lundin vd Prolog, om distribution som driver utvecklingsmöjligheter.

Jan Andersson, vd Mittmedia Print, om strategier bakom investeringar i nya tryckpressar.

Olle Haeggström, vd Pressgrannar som har valt en annan väg.

Jens Lillsunde, vd Österbottens Tidning, ökad lönsamhet genom samarbete och planering.

Peter Domini, Stena Metall, hur kan vi räkna hem miljöarbetet?

Torbjörn Friberger, Sydsvenskan, så kommer du igång med miljöarbetet.

Det ni! Och dessutom frukost, kaffe och lunch med intressanta samtal med många kolleger. Viktigt, viktigt och mycket intressant! Det är bra att mötas.

Rätt att publicera den mordmisstänktes namn.

Jag tycker att det var helt rätt av Expressens chefredaktör Thomas Mattson att publicera den misstänkte "nye lasermannens" Peter Mangs namn och bild. Och i ett något senare skede av Aftonbladets chefredaktör Jan Helin att göra samma sak. Tiderna är förändrade, den svenska pressetiken måste också förändras. Snabbt! När ska pressetikens alla vänner fatta det?

Alltså, den svenska medietraditionen bygger helt riktigt på att den ansvarige utgivaren fattar sitt beslut, unikt för sin tidning. Det är således väldigt normalt och till och med önskvärt att tidningarna och dess utgivare kommer fram till olika beslut.

Men när det handlar om namnpubliceringar i tidiga skeden, som med Haga-mannen i Umeå eller den mordmisstänkte 38-åringen Peter Mangs i Malmö, blir det alltid en egendomlig debatt om de utgivare som skiljer sig från mängden, i detta fall initialt Expressens utgivare.

Det noteras, närmast lite upprört, att någon utgivare gått sin egen väg. Därmed hotas verkligen den önskade mångfalden. Mångfald kan aldrig innebära att alla ansvariga utgivare agerar på samma sätt, men det verkar vara ungefär det som alla branschdebattörer förväntar sig. Alla ska helst fatta samma beslut!

Just i det här fallet är det dessutom märkligt att vi i Sverige fortfarande tror att en person, som misstänks för alla dessa brott i Malmö, fortfarande kan hållas anonym i medierna. Det är naturligtvis icke möjligt. Namn och bild har länge funnits på Internet och så kommer det också fortsättningsvis att vara i liknande sammanhang.

Den svenska försiktigheten runt namn och bild är ganska ovanlig internationellt. I Sverige är vi vana vid en extrem försiktighet i medierna gentemot människor som kan, eller bör, bli föremål för mer negativ publicitet.Jag tror inte det är en linje som håller i framtiden.

Om det är något jag ångrar som tidigare ansvarig utgivare för en dagstidning (Gefle Dagblad) så är det inte de namn och bilder jag publicerade på misstänka och dömda. Det är snarare de bilder och namn jag inte publicerade på människor som var aktuella i olika utredningar. Och då var jag ändå ganska frikostig med namnpubliceringar...

Bloggar igen efter datakrascher

Jag har legat lågt med bloggandet och aktiviteter på Facebook och Twitter under den senaste månaden. Andra åtaganden har tagit sin tid och dessutom har två av mina fyra datorer kraschat nästan samtidigt! Den ena bara slocknade och den andra, en jättefin liten laptop, tappade jag i golvet.

Jag har backup på det mesta och förlorade därför egentligen inget viktigt material som berör verksamheten i mitt bolag, Utkik Media. Gudskelov! Men, men, det är märkligt vad mycket krångel man ändå drabbas av då man får en ny dator. Nya programversioner, nytt operativsystem och mycket strul med återskapandet av diverse filer. Och dyrt...

Det värsta problemet gällde bokföringen för mitt bolag. Det tog tid för mig att få igång bokföringen på ett bra sätt igen med ett nytt, och annorlunda, bokföringsprogram. Men nu är det igång.

Ordningen börjar således infinna sig och därför ska jag nu också försöka komma igång med bloggandet igen.