Gyllenhammar, Norberg och en utvärdering av Bokmässan

Under lördagen hann jag bara gå på två seminarier på Bokmässan, men de var bra. Cecilia Gyllenhammar talade inför en andäktig publik om sin nya bok Stäpplöperskan och indirekt också om sin egen familjesituation, men hon var noga ned att skilja på ”bokfamiljen” och sin riktiga familj. Det andra seminariet stod liberalen och författaren  Johan Norberg för och det gällde människans ständigt formbara hjärna.

Cecilia Gyllenhammar engagerade starkt; publiken verkade närmast rörd då hon talade om det svåraste  i relationerna inom den kända familjen. Hon imponerade på mig då hon väldigt bestämt motiverade sitt författarskap med att hon tycker att det krävs en öppenhet, en insyn även i omständigheter familjärt som vi kanske annars inte gärna talar om. Varför ska vi alltid högprestera, varför får vi inte vara medelmåttor, frågade hon.  

De flesta människor resonerar nog oftast tvärtom, det obehagliga och kontroversiella ska döljas. Så är det regelmässigt inom politiken, förvaltningarna och företagen där öppenhet och yttrandefrihet ständigt hamnar i kläm och ständigt måste försvaras, även där grundlagarna borde fungera. Så agerar vi också i familjekretsen som, mänskligt nog, ska skyddas när det blir känsligt, men Cecilia Gyllenhammar resonerar tvärtom. Klokt nog. Mer öppenhet är bra, överallt.  

Författaren Johan Norberg har skrivit en bok som skiljer sig från det han tidigare skrivit. I denna diskuterar han ingående hur vår hjärna fungerar och hur den faktiskt påverkas av allt vi gör, men också hur den påverkar det vi gör. Till skillnad från förr vet man nu att hjärnan utvecklas och vi kan påverka den i rätt riktning med intellektuell träning.

Så långt kände jag mig tillfreds med hur jag själv månar om min hjärna, men i slutklämmen sa Norberg  att det viktigaste av allt är att förse hjärnan med mycket syre genom konditionsträning. Där har jag tyvärr nog en del att göra. Aldrig får man vara riktigt glad...

Förutom dessa seminarier blev det också en lång vandring i de enorma utställningshallarna, men också några monterbesök. Trängseln var som vanligt stor under lördagen, men allt fungerar faktiskt väldigt bra. Men jag skulle inte vilja vara ansvarig för säkerheten på mässan.Jag begriper  inte hur en snabb utrymning skulle gå till. 

Under söndagen blir det hemresa med Bus4you till Stockholm och tåg till Gävle. Även nästa år blir det en Bokmässa för vår del. Besöket ger massor av kunskaper och stimulans, precis det som Johan Norberg säger att hjärnan behöver. Därtill möten med viktiga kontakter och kolleger. Det blir faktiskt även en del konditionsträning då man går och går och går hela dagarna….

Detta var den 28:e Bokmässan och skaparen Bertil Falck, mottagare av Natur och Kulturs kulturpris 2011, sågs nöjd vandra omkring i sitt livsverk, Bokmässan.. Numera är det hans dotter Anna Falck som ansvarar för verksamheten. Hon och hennes medarbetare har säkert en utmaning framför sig; hur ser Bokmässan ut om fem år, tio år eller för all del tjugo år.

Den tekniska utvecklingen påverkar alla medier, även böcker. Kostnaderna är stora för utställarna som måste satsa mycket tid och pengar på mässan. En del avstår kanske i framtiden då de väger kostnaderna mot utbytet. 

I år var till exempel inte Svenska Journalistförbundet där med en egen monter.Om fler organisationer hoppar av kommer kanske försäljning av godis och krafs att öka när klassiska utställare drar sig tillbaka. Tendensen finns på Bokmässan, som jag ser det, och den finns i Almedalen där de ekonomiska förutsättningarna för utställare, politiska partier, seminariearrangörer och inte minst besökarna är utmanande. 

Vi får se, jag gissar att både arrangörerna i Almedalen och Anna Falck på Bokmässan fixar utmaningarna. Jag har i alla fall bokat rum även för nästa års Bokmässa. Både Almedalen och Bokmässan är oumbärliga för den som vill trimma hjärnan och, framför allt, hänga med i utvecklingen.  

Dag två på Bokmässan med Schibbye, Persson, Sandberg och Hellsing

Under fredagen hann jag med tre bra seminarier på Bokmässan förutom ett antal besök i skilda montrar hos förlag, tidningar och organisationer. Bäst idag var journalisterna Johan Persson och Martin Schibbye i Göteborgs-Postens monter. Kulturchefen Gabriel Byström intervjuade de bägge som möttes av stormande applåder från en mycket stor publik då de gjorde entré.

Många kunde inte ta sig fram så att de såg och hörde någonting. Publikhavet blockerade nästan en av de stora kommunikationsvägarna utanför GP:s monter på Bokmässan. Succé! Och när de bägge avtackades efter den utmärkta intervjun fick de en ännu större applåd. Det märktes tydligt att åhörarna var starkt berörda av deras berättelse. De är säkert med även på nästa års bokmässa och då gissningsvis med en nyutgiven bok om Ogaden och deras tid i fängelset.

Fullspikat hos GP och väldigt mycket folk även på flera seminarier. Ett av de bästa seminarierna idag var det som hette ”Retrospektiv över bilderboken” där moderatorn, chefredaktör Gunilla Kindstrand, lockade fram humor och öppenhet ur en riktigt tung panel av litteraturhistorisk betydelse. Lennart Hellsing, 93 år, och Inger Sandberg, 82 år. 

Bägge humorfyllda, spirituella och med en rejäl dos distans till sina egna stora framgångar. Imponerande! På scenen också Lotta Kühlhorn och Susanna Hellsing i samtalet kring serien Bilderboksretro och allt härligt skapande under årens lopp.

Inger Sandberg var avväpnande distanserad till sitt och maken Lasse Sandbergs skapande, Lennart Hellsing i en snygg och väldigt gul kostym. Och vid 23-tiden på kvällen satt han i den stimmiga baren på Elite Park Avenue då jag trött stapplade upp mot rummet.  

Historien var också närvarande, om än på ett helt annat sätt, i seminariet ”Grupp 8:s döttrar” med författaren Karolina Ramqvist i ett samtal med sin förläggare Eva Gedin om sin bok Alltings början. Hur blir man kvinna i skuggan av sin mamma som vigt sitt liv åt radikalfeminismen? Intressant samtal inför en knäpptyst uppmärksam stor publik som lyssnade på författaren och säkert också tänkte tillbaka inte bara på Grupp 8, utan också på boken Fittstim och Karolina Ramkvists mellanhavanden med Ulf Lundell. Litteraturhistoria.

Ytterligare ett seminarium blev det för min del idag, ”Vad är en svensk?” med författaren Qaisar  Mahmood, född i Pakistan, uppväxt och formad i Tensta. En fascinerande tänkare förstod man av hans samtal med journalisten Dilsa Demirbag-Sten runt hans bok Jakten på svenskheten.

Han är, som han själv sa, en byråkrat. Han har  erfarenheter från maktens korridorer, bland annat på Riksantikvarieämbetet och regeringskansliet. Gott så, men han borde hellre skickas runt i landet och prata om sin jakt på svenskheten och om vilka av oss som är ”vi” och vilka som är ”dom”. Han har något att lära oss alla. 

Så var det med dagens seminarier, 14 till fanns på önskelistan i det rika utbudet. Men de hanns inte med. Däremot spontana möten med ett tjugotal kolleger med flera, trevliga besök i Sveriges Radios, Svenska Dagbladets och Borås Tidningars montrar. Med mera.

I morgon fortsätter jakten på kunskap och kontakter.

Mödosam intressant första dag på Bokmässan

UPPDATERAD och korrigerad 2012-09-28 kl 09.30, kl 10.15,kl 10.26 och kl 19.15

Det blev som vanligt en tuff första dag på Bokmässan. Ovana och onda fötter efter allt gående i de enorma mässhallarna, trångt och svårt att ta sig fram, massor av intryck och väldigt många möten med kollegor och andra intressanta människor. Bokmässan och Almedalen är otroligt viktiga mötesplatser för alla som söker kunskap och dessutom vill vårda sina nätverk. 

Både min fru och jag jobbar som konsulter åt Utkik Media och hade i förväg prickat för tio seminarier som vi borde gå på första dagen. Tyvärr kolliderade de med varandra och så är det alltid, Det var dessa seminarier vi hade prickat för.

1. Det enda könet, den andra  ekonomin. Martin Jönsson, Katrine Kielos och Andreas Cervenka.

2. Så bygger vi framtidens bibliotek. Maija Berndtson, Inga Lundén och Marianne Bergum.

3. Skolan och kreativiteten, Louise Hoffsten, Martin Widmark och Simon Kyaga.

4. Hans Holmers förbannelse, Ann-Marie Åsheden och Stefan Hilding.

5. Är extremisten också människa? Niklas Orrenius, Ola Lönnaeus och Dilsa Demirbag-Sten.

6. Om att vara en glad gubbe – även som pensionär. Dag Sebastian Ahlander och Cecilia Hagen.

7. Tre forskare i ett kreativt samtal. Bodil Jönsson, Fredrik Ullén, George Klein och  Sharon Jáma.

8. Tidningar, ett kulturarv för alla. Heidi Rosen och Torsten Johansson.

9. Sociala medier och bokens framtid. Jan Nolin, Mathias Klang, Susanne Hamilton, Pelle Snickars

10. Från Strindberg till Strage. Åke Lundqvist, Björn Wiman, Ulrika Milles och Stefan Eklund.

Tio seminarier av den typ man köper seminariebiljetter för. Vi hann med de tre första och missade de övriga. Så är det alltid på Bokmässan, ständiga prioriteringar mellan kolliderande arrangemang.  Men dessa tre seminarier räckte mer än väl, de var mycket intressanta! Det är intressant att situationen för biblioteken,  kreativiteten och ekonomin är helt överförbara till läget för till exempel sjukvård och medier. Alla slåss i princip med samma problematik i denna förändringens tid.  

Nåväl, de seminarier man betalar för är bara en del av allt som erbjuds på Bokmässan. Sedan finns det hur många ”scener” som helst med ambitiösa program utan kostnad. Där såg vi på Debattscenen SvD:s kulturchef Martin Jönsson skickligt moderera en debatt med superintressanta Katrine Kielos och Andreas Cervenka som båda skrivit varsin bok om vår ekonomi. Kul diskussion, mycket intressanta böcker. Fullspikat framför scenen.

Vi hann också lyssna på Peter Kadhammar som pratade om läget i USA i Aftonbladets ambitiösa monter. En suveränt skicklig skribent och en bra och engagerad talare. Han är idag, med all rätt, en av Sveriges mest uppmärksammade journalister. Skolad som lokalredaktör på Gefle Dagblad i Hofors i Gästrikland. Nu jobbar han över hela världen. 

Under dagen hann vi också med en riktigt bra och intressant debatt hos den nya organisationen Utgivarna i Sveriges Tidskrifters monter. Den handlade om vilket ansvar en ansvarig utgivare på en tidning har för artiklar publicerade långt innan vederbörande fick sitt uppdrag. Med all ny teknik kan läsare nå äldre texter på nätet om t ex Aftonbladet lägger ut dem på sin sajt. Eller åtminstone, tekniskt sett skiljt från webben,  i sitt digitala arkiv.

Det handlar således om långt tidigare publicerade artiklar med ett innehåll som berörda individer kanske idag inte vill att andra ska komma åt då de googlar. Det är ett svårt juridiskt problem att knäcka om man ska tillmötesgå alla intressen och det kanske man inte ens bör göra; historieförvanskning vill nog ingen ha, men visst kan det vara ett problem för enskilda personer att urgamla artiklar om äldre försyndelseer går att finna på nätet. Jag tycker ändå inte att publicerat material ska raderas eller göras svårt att söka på nätet. 

Och sedan hann vi faktiskt höra på Jan Guillou i Piratförslagets monter och vinka åt Bengt Söderhäll i Stig Dagermansällskapets monter. Dessförinnan hade vi också lyssnat på honom då han läste sinaa egna dikter på Litteraturscenen.
Sist men inte minst så hann vi träffa runt ett 20-tal kolleger, samarbetspartners  soch andra kontakter bara genom att flanera runt på Bokmässan. Vilken mötesplats det är, precis som Almedalen. Båda känns nödvändiga att besöka.

Länkar:

Publicisterna mot juristen i frågan om arvsynd - Medievärlden 120928

Oberoende public service med statlig kontroll

Uppdaterad med länkar 2012-0911, 2012-09-12
Texten har också publicerats i Medievärlden

Public service-kommittén föreslår som väntat att tv-licensen ersätts av en tv-skatt. Det tycker jag är bra och inte alls så dramatiskt som flertalet av de högsta cheferna inom public service, PS, hävdar. De är oroliga för att PS-bolagens självständighet hotas, en självständighet som i mångt och mycket är en chimär. Det märktes inte minst under kommitténs presskonferens där det talades om både oberoende och statlig kontroll.

Kommitténs ordförande  Martin Holmgren inledde presskonferensen med att tala om vad viktigt det är med självständiga public servicebolag. Samma sak skrev kommittén i morse på DN Debatt, ”En utgångspunkt för oss är att det finns ett stort egenvärde med aktörer inom radio och tv som är fria från statliga, ekonomiska, politiska och andra intressen.” 

Efter den vackra prologen handlade det väldigt mycket om statens kontroll över de olika bolagen. Kommittén vill till exempel ha kvar förhandsprövningen av nya verksamheter inom public service, ett system som av Jesper Strömbäck och andra beskrivits som stridande mot yttrandefriheten. Holmgren sa att kommittén därmed ”möter en diskussion om att ta bort förhandsprövningen.”

Drömmen hos en del publicister om en gemensam medieombudsman för alla medier avvisade han med några få ord om att det inte räcker med en självprövning för public service. Inte oväntat, ägaren staten kommer aldrig att släppa kontrollen via Granskningsnämnden.

Åberopande det vackra egenvärdet med public service pekade han senare också på vad viktig Granskningsnämndens  verksamhet är. Insynen, granskningen och kontrollen av att bolagen sköter sina uppdrag bra är bra och nödvändig eftersom verksamheten är finansierad med allmänna medel, menade han.  Martin Holmgren sa också att kommittén inte anser att Granskningsnämnden, som numera finns inom Myndigheten för radio och tv, utgör en risk för mediebolagens oberoende.

På frågan om bolagen sänder för mycket underhållning på bekostnad av fakta sa han att kommittén inte tittat på den saken, ”det är Granskningsnämnden som i så fall ska ingripa”. Han menade att det alltid måste gå att spåra en ”public service-tanke” i programmen. Han betonade också att syftet med verksamheten inte är att jaga tittarsiffror…

Självständiga och oberoende PS-bolag? Nja, verksamheten hålls i rätt strama tyglar av staten som äger public service-bolagen via Förvaltningsstiftelsen. Den föreslogs dessutom få tio miljoner till för sin verksamhet som leds av ordföranden Ove Joanson, tidigare vd och senare ordförande för Sveriges Radio. Och ordförande i nya organisationen Utgivarna där ledningarna för Förvaltningsstiftelsens offentligt finansierade bolag sitter i styrelsen tillsammans med cheferna för de privatägda tv-bolagen, tidningarna och tidskrifterna. Det ska bli intressant att se om de kommer överens om vad Utgivarna ska tycka i sitt remissvar om kommitténs förslag.

Vad det gäller (o)beroendet av staten konstaterade också Martin Holmgren att både regering och riksdagen redan i ett ”skymningsläge” kan ändra förutsättningarna för verksamheten, men kommitténs förslag syftar till att göra det svårare.

Så därför fick svenska språket ett nytt ord i dag, tv-skatten. Med en på skattsedeln angiven tv-skatt ska PS-bolagens självständighet bevaras i jämförelse med en renodlad skattefinansiering. Det bästa med tv-skatten är att den föråldrade tv-licensen försvinner och med den Radiotjänst i Kiruna och deras märkliga reklamfilmer i SVT där man hotar med kontroller där du bor och tackar de snälla licensbetalarna.

Den befarade begränsningen för public service att sända i nya digitala kanaler blev dessbättre inte av, men det bestämda ställningstagandet för förhandsgranskningen kan naturligtvis också leda till att projekt bromsas för de fria och obundna public servicebolagen.

Länkar:
Public service-kommitténs hela förslag.
Rätt att skrota tv-avgiften. Dagens Nyheter 12 september 2012
Inga tv-pengar till Anders Borg. Ledare av Eva Franchell i Aftonbladet 12 september 2012
Tiden mogen att avskaffa licensen. Martin Jönsson i Svenska Dagbladet  11 september 2012
Mot skrothögen med tv-licensen. Eric Erfors i Expressen 11 september 2012 
Historiskt förslag om public service i morgon? Utkiksbloggen 10 september 2012
Tv-licensen äntligen på väg att avskaffas. Utkiksbloggen 18 april 2012
Intressant kritik mot tv-licensen. Utkiksbloggen 1 mars 2011
Riksdagen ifrågasätter äntligen tv-licensen. Utkiksbloggen 21  februari 2011
Avskaffa tv-licensen!. Utkiksbloggen 23 mars 2010
Bra av moderater om tv-licensen. Utkiksbloggen 30 november 2010

Historiskt förslag om public service i morgon?

I morgon tisdag lägger den statliga Public service-kommittén fram sitt förslag. Enligt Ekot föreslår utredningen att tv-licensen äntligen ska avskaffas och ersättas av en avgift på skattsedeln. Det är i så fall alldeles utmärkt, men dessvärre lär också utredningen föreslå att public service-bolagen inte ska få utveckla sin verksamhet på andra plattformar. Det är inget bra förslag. I morgon får vi se om förhandstipsen stämmer.

Tv-licensen är fullkomligt otidsenlig sedan många år med det  onödiga företaget Radiotjänst i Kiruna. Det har  i decennier med löjliga trailers i ”reklamfria” SVT skrämt folk med att kontrollanter med konstig teknisk utrustning är på gång i namngivna städer. För att inte tala om de prisbelönade (!) reklamfilmerna i samma reklamfria SVT där Radiotjänst med konstlade sångaruppvaktningar tackar dem som betalat licensen…!

Nu föreslås sannolikt en avgift som läggs på skattsedeln, ungefär som begravningsavgiften.  Det innebär att finansieringen av public service inte, som nu, läggs på hushållen.

Avgiften betalas i stället av varje enskild skattebetalare och det är naturligtvis både mer rättvist och klokare. Och det bör finnas goda förutsättningar för en bra kalkyl som minskar den ekonomiska belastningen för skattebetalarna, men samtidigt ger public service mer pengar. En smart lösning.

Ändå har snart sagt alla framträdande företrädare för public service länge pläderat för att licensen måste finnas kvar i nuvarande form ”för att inte politikerna ska kunna hota public service med minskade anslag”. Ungefär. Så tycker de flesta av dem förmodligen fortfarande trots att politikerna naturligtvis alltid har kunnat gå in och jävlas med de medieföretag som staten faktiskt äger genom Förvaltningsstiftelsen.

Därför ska det bli intressant nu att se vad de säger om förhandstipsen om licensens avskaffande verkligen stämmer. Vad kommer Eva Hamilton, SVT, att säga? Och avgående radiochefen Mats Svegfors? Eller tillträdande vd på Sveriges Radio, Cilla Benkö? Erik Fichtelius, UR?

Om jag inte tar fel så har de alla ända fram till i dag varit livrädda för att licensen ska avskaffas. Jag har under årens lopp inte begripit mig på deras konservatism i denna fråga. Med en ny avgift enligt förhandstipsen får ju public service faktiskt en mycket säkrare finansiering; i dagsläget kan ju licensbetalarna när som helst sluta betala licensen. 

Av alla de skäl är det därför bra om den öststatsdoftande licensen avskaffas och glöms bort. Däremot är det inget kul att utredningen enligt Ekot ska föreslå en lika öststatsinspirerad censurliknande restriktion för SVT, Sveriges Radio och Utbildningsradion att utveckla sina verksamheter i nya kanaler, det vill säga på webben och i mobiler. Där är ju flera av bolagen redan mycket framgångsrika och viktiga aktörer. Här hoppas jag att förhandsspekulationerna inte stämmer.

Alltså, en gång i tiden fick inte radion sända sina egna nyhetssändningar i radion. Syftet var att skydda tidningarnas verksamhet och därför fick det av tidningarna ägda  Tidningarnas Telegrambyrå, TT, uppdraget att läsa alla nyheter i radio. Mest känd som radioröst var nog  Uno Stenholm och under senare år Kaj Karlholm.  

Den där konstiga ordningen avskaffades med tiden och sedan har Sveriges Radio fått sköta sin egen nyhetsförmedling. Efter mordet på Olof Palme 1986 har till och med samhället ställt krav på nyhetsservice dygnet runt från public service. Rätt och klokt.  Därför är det märkligt om staten plötsligt nu får för sig att begränsa dessa mediebolags utveckling på webb och mobiler som otvivelaktigt är nya arenor även för public service i den snabba teknikutvecklingen. Logiskt sett borde man väl också i så fall förbjuda tidningarna att göra tv, men det förslaget tror jag inte vi får se i morgon…

Förslaget om att begränsa utvecklingen i digitala medier, kanske främst på webben, har i debatten drivits av Eskilstuna-Kurirens chefredaktör och vd Peo Wärring i sin tidigare roll som vice ordförande i Tidningsutgivarna, TU. Nu sitter han i styrelsen för den nya publicistiska organisationen Utgivarna som syftar till att samla både public service, kommersiella tv-bolag, tidskrifterna och dagspressen under samma hatt.

Organisationen är alldeles ny och jag har tidigare bloggat om att de skilda medieslagens företrädare nog kan få problem att hålla ihop.  Förre pressombudsmannen Pär-Arne Jigenius har skrivit om samma sak i DN. Jag tror att public service-kommitténs förslag kan bli en svår prövning för Utgivarna eftersom åsikterna bland styrelsens ledamöter skiljer sig åt, både Eva Hamilton, Peo Wärring och de stora dagstidningarnas chefredaktörer med flera sitter i styrelsen. De är inte överens i dessa frågor, men i sådana lägen ska Utgivarna enligt dess vd Jeanette Gustafsdotter avstå från att behandla frågan i styrelsen. Märkligt.

Nåväl, public service-redaktionen Ekot inom Sveriges Radio kan ju ha fel i sina spekulationer; i morgon föreslår kanske utredningen att allt ska vara precis som förut, men det tror jag inte.
Uppdaterad 120910 kl 13.10, kl 14.55

Tidigare texter på denna blogg om tv-licensen.

Tv-licensen äntligen på väg att avskaffas. Utkiksbloggen 18 april 2012.
Riksdagen ifrågasätter äntligen tv-licensen. Utkiksbloggen 21 februari 2011
Bra av moderater om tv-licensen. Utkiksbloggen 30 november 2010.

Länkar till artiklar:

Public service under omvandling. Medievarlden.se 10 september 2012
Smart telefon gör tv-pejlaren arbetslös. Dagens Nyheter 10 september 2012

Public service måste garanteras. Gefle Dagfblad 9 september 2012