Friborg rätt person för SVT Riksnyheter - spännande chefsutbyte med dagspressen

Valet av Charlotta Friborg till ny programchef för Riksnyheterna i Sveriges Television hyllas från alla håll av branschkolleger i sociala medier. Med all rätt – hon är en av landets mest kompetenta publicister och en utmärkt ledare. Dessutom har hon gång på gång uppträtt modigt och integritetsfyllt i sin utgivargärning. Det blir spännande att följa henne i sin nya roll.

Friborg efterträder Ulf Johansson som går till SVT Opinion och Opinion live i Göteborg. Även han kom som Charlotta Friborg från dagspressen och då senast från Nerikes Allehanda, NA, där han var chefredaktör och ansvarig utgivare. Och där blev han som bekant uppmärksammad över hela världen då NA publicerade bilden av Lars Wilks rondellhund och drog på sig hat och hot i muslimska länder.

SVT:s vd Hanna Stjärne rekryterades också från dagspressen, nämligen från UNT där hon var chefredaktör, ansvarig utgivare och vd. Dit kom hon hösten 2011 efter en gedigen karriär inom Sveriges Radio och jag var genom mitt bolag Utkik Media anlitad i rekryteringsprocessen.

Det var jag även när Charlotta Friborg tidigare 2011 rekryterades som chefredaktör till Corren i Linköping. Dit kom hon från Graylings. När SVT 2014 rekryterade Hanna Stjärne som vd hämtade UNT:s huvudägare NTM Charlotta Friborg från systertidningen Corren till UNT.

Friborg lämnade UNT 2016 för att bli nyhetschef online inom SVT. Och nu går hon vidare inom SVT till ett av Sveriges viktigaste, svåraste och också mest intressanta utgivarjobb som chef för hela nyhetsverksamheten fördelad på en rad olika redaktioner, som Rapport, Aktuellt, svtnyheter.se och SVT Forum med flera. Jag kan inte tänka mig en bättre person för det uppdraget än just Charlotta Friborg.

Just hennes integritet, för att inte säga hennes mod, är nog precis vad som behövs i hennes nya utgivaruppdrag. Hon har tidigare bestämt och målmedvetet som publicist agerat mot exempelvis hotfulla kriminella kretsar då hon var på Corren. Hon har också i sina olika branschuppdrag engagerat sig mot de förekommande hoten och våldshandlingarna mot mediehus och journalister, senast aktualiserat i Västerås där polisen utan förklaring lagt ner två förundersökningar om anmälda våldshandlingar mot en frilansmedarbetare i VLT.    

Därmed går således ytterligare en meriterad person från dagspressen in på ett toppjobb inom public service, precis som tidigare Hanna Stjärne och Aftonbladets tidigare publisher Jan Helin. Även den tidigare divisionschefen inom SVT, Olov Carlsson, hade en bakgrund inom dagspressen på Piteå-Tidningen . Han har senare lämnat SVT för en period som chefredaktör inom MittMedia och nu är han publisher för Dagens Samhälle.

Det är naturligtvis bra att chefer och journalister från landets olika mediehus kan gå till public service och tvärtom. En intressant omständighet i sammanhanget är de tydliga spänningarna mellan privatägda medier och licensfinansierade public service om vad till exempel SVT och Sveriges Radio ska få göra eller ej i konkurrensen med de privata mediehusen.

Därvidlag har både exempelvis Jan Helin och Charlotta Friborg i sina tidigare roller bestämt lojalt hävdat de privata mediehusens intressen gentemot public service som då ansetts försvåra de förstnämndas möjligheter att ta betalt för sitt digitala material. Och sedan måste de i sina nya roller naturligtvis lika lojalt verka för det uppdrag public service har att utföra för sina licensmedel.

Nåväl.  Så måste det nog vara i en så pass begränsad bransch i ett litet land som Sverige. Och rörligheten mellan konkurrenterna är ingenting nytt, varken i Stockholm eller ute i landet. Det har alltid förekommit spektakulära rekryteringar mellan konkurrenter och även privata relationer mellan medarbetare i olika redaktioner. Och det brukar ju gå bra.

Möjligen kan man tycka att personalutväxlingen, och erfarenheten och kunskapen om varandras situation, borde kunna underlätta någon form av pragmatisk lösning av motsättningarna, åtminstone först på tjänstemannanivå,  mellan public service och de privata mediehusen, men fan trot… 

Korrigerad 170607 kl 23.26, 23.33, 23.44

      

Varför avgår Jan Friedman och vad händer inom MittMedia?

Jan Friedman avgår som ordförande för MittMedia och ersätts av huvudägarens främste företrädare, ägarstiftelsens ordförande Krister Jönsson. En förvånande nyhet om lokaltidningskoncernen där man under det senaste året sparkat koncernchefen, fått en allvarlig tvist med facket om arbetsmiljön och rädsla för chefer, noterat rekordstora upplagetapp samt tydligen nått tämligen begränsade framgångar rörande den digitala omställningen. Ordförandebytet leder nog till spekulationer om vad som egentligen händer inom koncernen - varför avgår Friedman?

Jan Friedman blev ordförande i koncernstyrelsen i december 2015. Då hade han under ett par år suttit i den tidigare ägarstyrelsen som han lämnade för att ta hand om klubban i den ombildade driftsstyrelsen för koncernen. Krister Jönsson, som är ordförande för huvudägaren Nya Stiftelsen Gefle Dagblad, blev då också ordförande i ägarstyrelsen.

Ett drygt halvår efter Friedmans entré som ordförande för MittMedia fick dess koncernchef Thomas Peterssohn sparken i början av juli 2016, mitt under Almedalsveckan. Någon månad senare utsågs Per Bowallius till ny koncernchef, en person som Jan Friedman som ny ordförande i MittMedia tydligt hyllat i intervjuer.

Sedan har mycket annat hänt inom MittMedia. Den nye chefen för ”gemensam redaktionell organisation”, eller vad det hette, en ganska luddig omformulering av den tidigare tydliga befattningen som redaktionell chef, lämnade sitt uppdrag och blev i stället chefredaktör för titlarna i Hälsingland. Ingen efterträdare har utsetts och frågan är fortfarande om det blir någon sådan.

Alla chefredaktörer i den så kallade utgivargruppen ska enligt uppgift idag rapportera direkt till vd Per Bowallius. Det kan nog bli komplicerat med tanke på koncernens storlek, Bowallius bör ju som koncernchef ha annat att tänka på än det rent redaktionella ansvarsområdet för 28 titlar.

Dessutom har koncernen, som tidigare uppmärksammades med fina priser och dessutom målmedvetet spred en kanske allt för överdriven positiv självbild, plötsligt drabbats av en allvarlig konflikt med journalistfacket rörande bristfällig arbetsmiljö, bland annat beroende på rädsla i organisationen enligt SJF. En rädsla som nog grundlagts under den tidigare koncernledningens tid. 

Och som lök på laxen har koncernen den sämsta upplageutvecklingen i landet efter de närmast dramatiska prishöjningarna som den tidigare koncernledningen drev igenom för att finansiera satsningarna digitalt och på rörlig bild. Arbetarbladet i Gävle kostar i dag runt 4.200 kronor om man vill prenumerera på dagstidningen inklusive det digitala utbudet. Som jämförelse kostar till exempel Barometern  2.800 kronor för sin sexdagarstidning, Arbetarbladet kommer dock ut sju dagar ännu så länge.

För någon vecka sedan publicerade Journalisten en öppenhjärtig intervju med den nye koncernchefen Per Bowallius. Där framgick det att den stora satsningen på ”plustjänster” för 99 kronor i månaden lockat runt 32.000 provprenumeranter för 1 krona första månaden. Av dessa har ca 15.000 sedan fortsatt abonnera för 99 kronor månaden. Är det ett bra resultat för en koncern med 28 titlar och en pappersupplaga omfattande flera hundra tusen exemplar? Enligt Journalisten går den digitala satsningen fortfarande med förlust.

I samma intervju framgick det, vilket också Bowallius där bekräftade, att satsningen på rörlig bild är ganska kontroversiell inom MittMedia. Kvaliteten på sändningarna är tveksam och medarbetare känner sig övergivna framför kameran i en roll som de inte har sökt sig till. Och frågan är naturligtvis för MittMedia, som för alla andra medieföretag, om kunderna verkligen vill ha alla dessa ”live-sändningar.”

Och kvaliteten på papperstidningarna är också ofta kritiserade, på sociala medier och även av mig själv på denna blogg. Koncernens företrädare har, framförallt under den tidigare ledningen, framhävt sin verksamhet som en otroligt kvalitetsfylld lokal journalistik, allt medan både organisationen som sådan och produkterna blivit allt mer centraliserade. Papperstidningarna har regelmässigt publicerat centralt publicerade helsidor och uppslag utan lokal koppling. Tji relevans.

Och i det här läget avgår den namnkunnige entreprenören Jan Friedman som ordförande för MittMedia. Och efterträds av sin egen chef och huvudägarens främste företrädare, Krister Jönsson. Enligt Medievärlden kommer denne samtidigt att lämna sitt uppdrag som ordförande i ägarstiftelsen och inte heller bli kvar längre som ordförande för MittMedia ägarbolag. Intervjun med honom i Gefle Dagblad berör inte detta, men stämmer detta så tyder hela rockaden på brådska som inte är så vanlig i sådana här sammanhang.

Således, vad är det som händer?

Jan Friedman själv säger att han har för många engagemang, bland annat i några börsbolag, samtidigt som han uppnått pensionsåldern och vill trappa ner. Personligen tycker jag nog att det kanske hade varit naturligare för honom att tänka i dessa banor för ca 18 månader sedan då han blev ordförande och således hade kunnat avstå från uppdraget  i MittMedia redan då.

Krister Jönsson, som hoppar in som ordförande i MittMedia, är drygt 70 år och således runt fem år äldre än Jan Friedman. Det normala i det här sammanhanget hade nog varit att det hade presenterats en ny mångårig efterträdare till Friedman samtidigt som han avgick. Tvärtom säger man nu att valberedningen ska ta fram en efterträdare till Jönsson inför en extra bolagsstämma i höst. Det blir väldigt spännande att se vilket namn man landar på då. 

Men, frågan infinner sig per omgående för min del; varför avgår egentligen Jan Friedman? OK, han kan ha rätt i att han vill trappa ner. Och det kan vara så att han faktiskt fullgjort ett primärt uppdrag åt ägarna, som att få bort den tidigare koncernledningen och få en ny vd på plats.

Men fan vet om det är så enkelt, varför denna tämligen snabba och ostrukturerade förändring som rimligen föder många frågor?

Jag tror att branschen, som verkligen följer utvecklingen inom MittMedia, med detta skifte på ordförandeposten börjar fundera på hur det egentligen står till med ekonomi, den digitala omställningen, tv-satsningen och relationerna mellan fack och företag inom detta viktiga medieföretag. Jan Friedman vet ju hur det ligger till nu när han väljer att avgå.  

Kort sagt, hur går det för MittMedia?

Själv håller jag tummarna för att det trots allt går bra för dctta medieföretag. Men jag befarar faktiskt motsatsen.

Komplettering: Chefredaktörerna Anna Gullberg och Daniel Nordström resonerar om bland annat detta blogginlägg på sin podd GullbergNordström i avsnitt "#89 Invandringsfrågan och alkoholkulturen" publicerad 170605, först ca 24 minuter in i sändningen och sedan igen även från ca 38 minuter.

För transparensens skull: Jag har varit chefredaktör för Gefle Dagblad fram till årsskiftet 2004-2005 och därefter genom mitt bolag som konsult haft en del uppdrag åt MittMedia. Jag känner rent professionellt, men inte privat, både Jan Friedman och Krister Jönsson samt mer eller mindre väl många andra medarbetare inom koncernen där jag jobbat i olika roller under nästan 40 år.

Anm. Korrigerat fel 170602 kl 01.52, 02.16, korrigerad och kompletterad med länkar 170602 kl 19.20, korrigerat fel 170602 kl 23.02, korrigerad 170603 kl 00.24, korrigerat 170603 kl 19.45, kompletterat med länk 170605 kl 20.57

Övriga länkar: 
Mittmedias ordförande avgår - vill fokusera på andra uppdrag - nyhetstext GD.se 170601
Friedman lämnar Mittmedia - nyhetstext medievarlden.se 170601
Ljuset i slutet av Mittmedia - nyhetstext, intervju med Per Bowallius, journalisten.se 170525