Daniel Nordström angriper mig för kritiken mot MittMedia

Daniel Nordström har i en ny text angipigt mig och min syn på MittMedia. Texten är svår att bemöta med dess försåtliga formuleringar, personangrepp samt felaktigheter. Men jag försöker.

Nordström påstår att jag inte motiverat min ändrade inställning till MittMedia.

Fel, jag skrev att den nya koncernledningen var bra, men senare att koncernen successivt gick för hårt fram med t ex centraliseringen och digitaliseringen och ”Därför har jag med tiden omvärderat koncernen.”  

Nordström ser mina inlägg som ”nedlåtande”mot MittMedia och dess medarbetare.

Fel. Jag har berömt, kritiserat, redovisat, gissat, resonerat och spekulerat om koncernens utveckling över tid. Normal journalistik. Kritik mot beslut, personalpolitiken och bristande transparens är inte att vara nedlåtande. Särskilt inte mot medarbetarna, de är bra och kompetenta och inte nämnda. 

Kritiken riktar jag mot medarbetarnas chefer som kallhamrat utnyttjar deras artiklar som fyllnadsmaterial utan lokal koppling i tidningar på andra håll i landet. Från läsarens synpunkt sett är det usel jounalistik, inte av skribenterna, men av ledningen. 

Nordström påstår att jag var en ”ivrig påskyndare” till koncernens alla tidningsförvärv.

Fel. Jag hade igen aning i förväg om köpen. Med ett undantag; när Sundsvalls Tidning köptes fick jag ett felaktigt adresserat internpostkuvert. Troligen från ägare till styrelsen eller tvärtom. Där fick jag veta allt om affären…

Nordström påstår att jag hade ”en viktig roll” i tidningsköpen, även rörande Centertidningar 2005 och Dalarnas Tidningar 2007.

Fel. Jag slutade på Gefle Dagblad den sista december 2004. Däremot anlitades jag senare som konsult för några chefsrekryteringar och för utredningar om Ljusnans samgående med Hälsingetidningar samt samgåendet mellan Tidningen Ångermanland och Allehanda.

Daniel Nordström påstår att jag tidigare hyllat MittMedia ”generande okritiskt” då jag ännu fick uppdrag av Mittmedia. ”När Mittmedia värvade en HR-chef 2013 försvann Roséns lukrativa uppdrag i Mittmedia.”

Fel. På konferensen Meg mötte jag nye HR-chefen Carin Andersson. Hon bad om ursäkt för att koncernen utan tillstånd och ersättning utnyttjat material från tidigare uppdrag åt mitt bolag Utkik Media. Detta för en eller flera rekryteringar. Detta hade jag avstått från att påpeka.

Carin Andersson sa att hon ville ge mig fler uppdrag. Jag sa nej då jag inte ville jobba åt koncernen tills vidare då mitt förtroende för den redaktionella chefen AnnaKarin Lith hade förverkats av flera skäl. 

Senare ringde Carin Andersson ändå under en lunch med sportchefen Mattias Wallström. De båda ville få hjälp med någon rekrytering. Jag påminde om vårt möte och tackade nej eftersom det måste råda ett totalt förtroende mellan konsulter och uppdragsgivare. Jag har av samma skäl tackat nej till två andra uppdragsgivare.

Nordström ser mig numera som en ”bitter kritiker”. Hur bemöter man ett sådant påstående, inte sällan utnyttjat som tillhygge då man saknar argument?  Om han anser att jag är bitter i min kritik för MittMedias förfall så känner han mig sämre än vad jag trodde. Jag är snarare förbannad på hur koncernen misshandlats, av ägare, styrelse och ledning.

Daniel Nordström lyfter fram MittMedias alla fina priser. Kul att företaget hedras, men prisjakten är väl ändå inte en del av kärnverksamheten? Det är snarare förvånande att koncernen i nuvarande krisläge lägger ner tid och pengar på att vinna priser.

Nordström pekar även på att MittMedia under de senaste tio åren gjort en vinst på ca 1,2 miljarder kronor. Jag rekommenderar honom en koll på sajten www.aktiekunskap.nu om synen på begreppet EBITEA. Han åberopar det begrepp den sajten kallar en ”hittepåsiffra” som företag med problem gärna använder för att försköna sanningen. I EBITEA ingår inte skulder, räntor och avskrivningar av goodwill. Allt detta försämrar dock resultatet och därmed är Nordströms redovisning vilseledande.

Detsamma kan sägas om att företagets bekymmersamma goodwill ”härstammar inte minst från Robert Roséns epok.” Jaha, belastningen av goodwill "härstammar" ju faktiskt från runt 65 andra redaktionella medarbetares epok som inte hade någonting med affärerna att göra. Och ytterligare fler än så på annons, ekonomi och teknik. Ska vi alla hållas ansvariga för ägarnas beslut? 

Daniel Nordströms infama påstående om att jag som bloggare varit för snäll för att få uppdrag av MittMedia och att jag är kritisk och bitter när jag inte anlitas är att peka ut mig som korrumperad. Jag gissar och hoppas att Daniel Nordström, som den gentleman han ändå är, ångrar ordvalet.

Enligt arkivet på Utkiksbloggen har jag skrivit totalt 338 inlägg om det mesta i medierna sedan min bloggdebut 2010. 47 av dessa berör på något sätt MittMedia, resonerande, spekulerande, positivt och negativt och oftast neutralt  Hoppas jag räknat rätt. Sök gärna på i arkivet på ”MittMedia” för en egen bedömning.

Jag ser fram emot MittMedias framgångssaga beskriven av Daniel Nordström på sin blogg.
Kompletterad och korrigerad 20190315 kl 14.34, korrigerad 20190316 kl 01.33    

Är ett konkursmässigt MittMedia framgångsrikt?

Daniel Nordström, chefredaktör för VLT, bemöter idag min senaste text om MittMedia på sin blogg. Vi är överens om mycket inom journalistiken, men inte om MittMedias sorgliga vandring mot stupet. Hans text präglas av MittMedias kultur där man envist odlar självbilden av en framgångsrik koncern. Och det även nu när vi har facit; MittMedia är konkursmässigt och måste säljas för att överleva.

Detta faktum kan varken självförhärligandet eller ”stora digitala framgångar i läsaraffären” ändra på. Det finns givetvis enskildheter inom koncernen som är positiva, men det innebär inte att företaget kan beskrivas som framgångsrikt.

Daniel Nordström har rätt i att jag gillade mycket av det koncernledningen gjorde när det började hända saker 2013. Det var bra att riktningen pekades ut mot digitaliseringen. Den nya ledningen var tydlig och agerade löftesrikt för en modernisering av en ganska trött koncern.

Men efter något år växte nog kammen för snabbt både inom ägarstiftelserna och koncernledningen. Centraliseringen drevs för hårt. Digitaliseringen likaså. De fortfarande lönsamma papperstidningarna prioriterades bort. De tappade kraft och upplagorna minskade mer än inom alla andra mediekoncerner. 
Därför har jag med tiden omvärderat koncernen och det är jag nog inte ensam om. Alla i branschen hade klart för sig att framtiden är digital, men MittMedia drev utvecklingen snabbare än andra mediehus, papperstidningarna blev i princip offrade. Allt medan MittMedias företrädare gång på gång utnämnde sitt företag till det bästa av alla på lokal journalistik.

Ändå är det rätt tydligt att läsare inte håller med om att lokaljournalistiken är så bra inom MittMedia. Inte ens koncernens egna chefer kan rimligen ha missat ilskan och besvikelsen hos läsare på sociala medier och även i bittra insändare i MittMedias tidningar.

Det är riktigt att jag skrev ”usel journalistik” och då menar jag naturligtvis inte den som görs på tidningens utgivningsort av dess medarbetare och publiceras lokalt. Den journalistiken har ofta hög kvalitet, men det hjälper inte då tidningarna samtidigt tar in helsidor skrivna på andra orter utan lokal koppling. 
Daniel Nordström ser det som att man idag kan publicera "läsvärd journalistik från andra orter" i stället för det TT-material som ofta användes förr.  Jag håller inte med. De är säkert bra lokalt där de skrivs, men ofta helt ointressanta där de publiceras i en annan del av  landet. Och vad är poängen med den ”virtuella desken” där den ansvarige för en tidnings sajt tydligen alltid finns på en annan utgivningsort! Är det att vårda den lokala förankringen? 

Att nyheter publiceras på sajterna först och senare i tidningen är från läsarnas synpunkt sett också usel journalistik. Jag förstår varför det görs i utvecklingsprocessen, men det kan man inte begära av läsarna. De har glömts bort i sammanhanget. Så även vad det gäller transparensen där jag inte är överens med Daniel Nordström, varken nu om försäljningen eller tidigare vid händelser som uppmärksammats i andra medier, men inte alls eller först senare i de egna tidningarna.

Daniel Nordström är en färgstark och skicklig publicist. Därför var det trevligt för mig som konsult att rekrytera honom till Arbetarbladet. Han är en aktiv debattör och kan nog utses till den flitigaste bloggaren bland landets chefredaktörer.

Nordström är chefredaktör och ansvarig utgivare för VLT i Västerås, men också chefredaktör alternativt ansvarig utgivare för Bärgslagsbladet, Arboga Tidning, Fagersta-Posten, Sala Allehanda, Länstidningen i Södertälje, Norrtelje Tidning och Nynäshamns Posten samt alla dessa titlars sajter. Jag hoppas jag inte missat någon. Det är imponerande om Daniel Nordström hinner med allt, men modellen förändrar utgivarskapet som på sitt sätt devalveras. Jag är övertygad om att Bonnier News vill ha en utgivare lokalt på varje tidning, precis som dess partner Amedia i Norge.

Jag ger gärna Daniel Nordström sista ordet med att citera slutklämmen i hans text. Kloka ord om de tillämpas.

    ”Det viktiga i allt detta är den lokala journalistiken.
      Den kommer alltid att vara i fokus.

      Den är vår själ och vårt hjärta.”

Uppdaterad och korrigerad  20190314 kl 03.37. Länken till texten kunde inte läggas ut förrän då på Facebook som låg nere p g a av servicearbeten. 

  

   

Nestius till MittMedia som vänds upp och ner

Bonnier News kommer att vända upp och ner på MittMedia och dess misslyckade strategi. Dess lokaltidningar ska inte som nu fyllas ut med artiklar från andra tidningar. Centraliseringen redaktionellt kommer att rivas upp. MittMedias självbelåtna företagskultur irriterar också enligt uppgift Bonnier. I Medievärlden pekas Mikael Nestius ut som ny vd för koncernen.  Han svarar undvikande, men detta ska enligt uppgift även till denna blogg ändå stämma.

Mikael Nestius är idag vd för Bonnier Business Medias (BBM) och har varit chefredaktör för Bonniers förlustbringande och nedlagda gratistidning Stockholm City och därefter chefredaktör för Dagens Medicin. Han kan säkert bli en utmärkt vd för MittMedia, men säger i Medievärlden att han ”inte har fått något nytt jobb” och det är naturligtvis korrekt formellt sett eftersom Bonnier ännu inte tagit över MittMedia...

Men visst, om det mot förmodan inte är jobbet som vd han är aktuell för så kan det ju vara ett annat uppdrag inom MittMedia. Bonnier News har nu enligt vd Anders Eriksson 14 arbetsgrupper som hämtar in all information de kan rörande MittMedia. Ett stort antal ledande företrädare för Bonniers olika verksamheter finns med i arbetet och de reser nu omkring i landet och bekantar sig vetgirigt med MittMedia.

Mikael Nestius är en av de berörda som deltar i det arbetet, både nu och tidigare under förhandlingsperioden inför köpet. Med det gör också andra chefer inom Bonnier, som Expressens chefredaktör Thomas Mattsson och utvecklingsdirektören Lotta Edling. Dessa och andra är djupt engagerade i övertagandet av MittMedia och detta tyder på höga publicistiska ambitioner vad det gäller koncernens inlemmande i Bonnier News.

Om man ska spekulera om namn för den kommande omorganisationen av MittMedia så är det naturligtvis inte endast Mikael Nestius som kan vara aktuell. Bonniers News har en rad framgångsrika ledare som kan bli aktuella för en position inom MittMedia. Som Expressens chefredaktör Thomas Mattsson med sin starka känsla för landsortstidningar, inte minst genom sina kontakter med Enköpings-Posten.

Expressens redaktionschef Magnus Alselind är ett annat intressant namn för en roll inom MittMedia. Han är effektiv, målinriktad och började sin karriär inom landsortspressen på Gefle Dagblad. Jonas Jonsson, redaktionschef på Dagens Industri, har också som ung jobbat på Gefle Dagblad och har både erfarenhet och intresse för lokal journalistik. Dagens Nyheters redaktionschef Caspar Oppitz har en framgångsrik bakgrund som redaktionschef på Correspondenten i Linköping. DN:s utvecklingschef Martin Jönsson är också ett tänkbart namn.  Och i någon roll rörande digitaliseringen också Karin Skogh, framgångsrik som ansvarig för digitaliseringen av Expressen och med en bakgrund inom MittMedia.  

Även utanför Bonnier finns det intressanta personer som kan anlitas för någon uppgift inom MittMedia, ett intressant jobb i Sveriges mediehistoria. Som Jan Helin, tidigare Aftonbladet och nu på SVT.  Som ung jobbade han på Sundsvalls Tidning. Eller Linus Paulsson, tidigare chef på Dagens Industri och med en bakgrund på Gefle Dagblad.   

Bakgrund och kunskap om lokal journalistik kommer att betyda mycket för vilka personer Bonnier News sätter in på olika uppdrag i MittMedia. Stora förändringar planeras säkert, inte bara för styrelsen och koncernledningen. Där byts de flesta ut, enligt uppgift till exempel styrelsens ordförande Bengt Ottosson och vd Per Bowallius.   

Bonnier News vd Anders Eriksson har tydligt markerat mot MittMedias centralisering och usla lokala journalistik, senast i ett möte med Publicistklubben i Stockholm igår måndag.  Där har naturligtvis ägare, styrelse och den tidigare koncernledningen ett stort ansvar, men MittMedia har också därunder chefer som är berörda, för att inte säga komprometterade, av att ha accepterat och verkat för koncernens misslyckade strategi.

Det innebär sannolikt att Bonnier även redaktionellt kommer att förändra den befintliga organisationen med centraliserade funktioner som kan försvinna eller organiseras om med ny inriktning och nya chefer. Även en del chefredaktörer för de 28 tidningstitlarna och alla sajter kan nog komma att bytas ut efter hand.

MittMedias modell med en chefredaktör för flera tidningar och sajter kommer troligen att avskaffas. Kanske även rollen som övergripande redaktionell chef. Det är idag Carl Johan Bergman. Bonnier News vill att de publicistiska besluten skall fattas på lokal nivå av en lokal utgivare och ser nog därför med tveksamhet på dem inom MittMedia som okritiskt accepterat dess nuvarande modell med en ansvarig utgivare för flera tidningstitlar.        

Att administrativa funktioner som till exempel HR, it och systemutveckling mm överförs till Bonnier News centralt är i princip bekräftat. Det är där Bonnier hoppas kunna räkna hem affären med MittMedia, men det blir en tuff uppgift eftersom man samtidigt vill satsa på den kostsamma lokala
journalistiken.
Under de senaste veckorna har jag haft många samtal med inblandade parter i den historiska affären mellan Bonnier News och MittMedia, formellt och informellt.  Efter dessa känner jag mig rätt trygg i uppfattningen att Bonnier närmar sig MittMedia på ett ansvarsfullt och ambitiöst sätt med en långsiktighet som ägare. Om jag har rätt kan vi få se intressanta utvärderingar om något decennium.
Men jag tror också att alla inom Bonnier som idag är engagerade i övertagandet av MittMedia närmar sig uppgiften med skräckblandad förtjusning. De får nu varje dag information om vad deras ägare köpt och det är inte alltid positiva fakta. Den usla ekonomiska situation var naturligtvis Bonnier News väl informerad om, men kanske inte om alla följder av den redaktionella centraliseringen och den bräckliga lokala förankringen som MittMedia närmast propagandistiskt gått ut med .

Den företagskulturen inom MittMedia tror jag kan bli en nödvändig, men också svår nöt att knäcka för Bonnier News. En del företrädare för MittMedia har ju under årens lopp satsat mycket på att i alla sammanhang framställa dess verksamhet som ytterst framgångsrik i snart sagt allt. Enligt uppgift är detta ett faktum som irriterar Bonnier med sin mer seriösa framtoning. Därför finns det anledning att fråga sig hur koncernens nya ägare ska bemöta och förändra den kultur som för några år sedan inom branschen kom att kallas för ”sekten MittMedia.”

Om affären förhoppningsvis klarar Konkurrensverkets granskning får vi snart se hur Bonnier News tacklar detta historiskt intressanta uppdrag och vilka personer som anförtros uppdraget att rädda koncernen MittMedia med alla sina tidningar.