måndag 21 maj 2018

Helena Nyman till DT i Falun och Jacob Hilding tf chefredaktör på AB i Gävle


Idag blev det klart att Helena Nyman blir ny chefredaktör och ansvarig utgivare för Dalarnas Tidningar, DT. Hon slutar därmed som chefredaktör på Arbetarbladet, AB, i Gävle för att i stället pendla till jobbet i Falun från sitt hem i Sandviken. Helena Nyman har jobbat länge på AB i rad olika roller. Med henne får DT en trygg chef och en god publicist. Och på AB blir nyhetschefen Jacob Hilding tillförordnad chefredaktör. Därmed har både Gefle Dagblad, GD, och AB tillförordnade chefredaktörer.  
Helena Nyman efterträder Carl-Johan Bergman som tidigare i år utsågs till redaktionell chef för hela MittMedia. Han blev därmed chefredaktörernas chef. Till skillnad från Helena Nyman har han, liksom sina företrädare på DT, sina rötter i Dalarna där DT:s chefredaktör hittills också har bott.
I en artikel på dt.se om utnämningen konstateras det att en tradition därmed bryts för Dalarnas Tidningar. Helena Nyman säger i intervjun att det finns många skickliga medarbetare som garanterar den lokala kompetensen. Och det har hon naturligtvis rätt i, Dalarnas Tidningar har många gånger uppmärksammats för sin journalistik.
Helena Nyman är för övrigt inte den första pendlande chefredaktören. Längre tillbaks var det i regel ett krav inom branschen att chefredaktören skulle bo på utgivningsorten, men så är det inte alltid sedan ett antal år tillbaks. Inte minst inom MittMedia är pendlandet i dag vanligt med Daniel Nordström som rekordhållare. Han är chefredaktör och ansvarig utgivare för Vestmanlands Läns Tidning, VLT och för Länstidningen i Södertälje, Norrtelje Tidning samt flera titlar i Bergslagen. Och han bor i Umeå!
GD:s tidigare chefredaktör Anna Gullberg pendlade också till jobbet i Gävle från sin bostad i Falun. Gefle Dagblads nuvarande tillförordnade chefredaktör Anders Ingvarsson pendlar från bostaden i Vallsta i Hälsingland där han också är chefredaktör för MittMedias fyra olika tidningstitlar samt helahalsingland.se. Dala-Demokratens redaktionschef och ansvarige utgivare Lisa Pehrsdotter pendlar till Falun från bostaden i Gävle. Även på andra håll inom medierna i Sverige har det under senare år blivit vanligare med pendlande chefer.
Arbetarbladets tillförordnade chefredaktör Jacob Hilding är uppväxt i Bollnäs, men bor numera på släktgården i Hedesunda i Gävle. Han har jobbat på AB i elva år som reporter och nyhetschef. I en intervju i AB säger Helena Nyman att hon lämnar AB i "goda händer" och även facket uttalar ett starkt stöd för Jacob Hilding.  
Korrigerad 180522 kl 00.06, kl 00.57

måndag 23 april 2018

Logisk sorti från Gefle Dagblad för Anna Gullberg

Kritiken rörande personalpolitiken inom MittMedia i allmänhet och Gefle Dagblad, GD, i synnerhet fick idag sin logiska konsekvens.  Anna Gullberg slutar som chefredaktör på GD och lämnar dessutom MittMedia där hon ingått i koncernledningen.  Det är inte särskilt överraskande att hon slutar på GD där hon varit borta från verksamheten sedan januari. Notabelt är dock att hon inte heller går vidare inom MittMedia, till exempel i Falun där hon bor. Där är tjänsten som chefredaktör på Dalarnas Tidningar, DT, fortfarande vakant.
Anna Gullberg meddelade sin avgång i ett pressmeddelande:
 ”Jag har funderat djupt och länge på den konflikt som företaget hamnat i kring arbetsmiljön det senaste året, som kulminerade i slutet av januari, och tycker att situationen är mycket olycklig. Mittmedia har idag många viktiga framtidsfrågor att ta sig an, och behöver kunna fokusera på dem. Jag har också personligen starkt berörts av allt som hänt. Att vara mediechef är extremt tufft idag, men att samtidigt dessutom vara länge i en pressad situation blir till sist inte en rimlig tillvaro. Jag väljer därför att kliva av mitt uppdrag och gå vidare”.
Kritiken mot personalpolitiken och ledarskapet inom MittMedia har ökat successivt under senare år och särskilt då efter sammanslagningen med Promedia. I den för branschen jämförelsevis extremt snabba digitala omställningen inom MittMedia ställdes många tuffa krav på organisationen och dess personal. Samtidigt  bantades bemanningen parallellt med det tämligen förvånande kravet på en organisatorisk likriktning på alla tidningar inom den nya stora koncernen.
Sammantaget utvecklades därmed en personalpolitik som beskrivits som hårdför och med bristande empati. Många fick sluta och ibland då med metoder som resulterade i skarp kritik. De mest kritiserade fallen kom att gälla två medarbetare i Gefle Dagblad, båda mångåriga medarbetare och därtill även skyddsombud. Båda löstes ut och ett av dessa, kulturskribenten Susanna Wikström, avled senare av sjukdom. Hennes sambo, Arbetarbladets tidigare chefredaktör Kennet Lutti, kritiserade i Journalisten Gefle Dagblads ledning som han höll ansvarig för hennes död. Journalistfacket har också varit starkt kritiskt mot personalpolitiken både på GD och inom koncernen.
Bara någon dag efter Journalistens artikel tog Anna Gullberg en time out och den utmynnar nu således i att hon lämnar både GD och MittMedia.  Därmed lämnar en färgstark och i många sammanhang hyllad publicist Gefle Dagblad, men hennes framgångar har också kantats av den starka kritiken rörande ledarskapet. Hur det verkligen har sett ut internt vet endast de som finns där och åsikterna skiftar väl som alltid beroende på vem man talar med.  
Det har dock länge framstått som ofrånkomligt att den hårda interna och externa kritiken inom MittMedia måste få följder för att förtroendet för koncernen ska återskapas. På så sätt är inte Anna Gullbergs sorti överraskande; frågan är snarare om, hur och när hennes avgång kommer att följas av andra åtgärder inom koncernen.
Anna Gullberg är den tredje chefredaktören på Gefle Dagblad sedan 2005. Hennes företrädare var sedan 2011 Maria Brander som i sin tur kom efter Christina Delby Vad-Schütt, som tillträdde 2005 då jag själv slutade efter närmare 17 år som chefredaktör. Min företrädare, Per Hilding, var huvudredaktör under 20 år och hans företrädare Erik Brandt under 17 år.
Dessförinnan var J E Modén huvudredaktör och även vd på Gefle Dagblad i mer än 30 år. Han kom efter Karl Magnus Lindh som fick stor betydelse för den nystartade tidningen under sina cirka 22 år som huvudredaktör. Redaktörer längre tillbaks satt kvar längre än idag och de ofta snabba växlingarna numera illustrerar onekligen hur en tidigare trygg och lönsam tidningsverksamhet nu i medieutvecklingen kräver mer av sina utövare. Det leder till snabbare omsättning på ledande befattningar. Det kommer vi säkert att få se fler exempel på.
Nu blir Anders Ingvarsson tillförordnad chefredaktör på GD parallellt med sitt uppdrag för tidningstitlarna i Hälsingland. Det är en rutinerad och skicklig redaktör som jag själv som headhunter 2009 var med om att rekrytera från jobbet som nyhetschef på Ljusdals-Posten till tjänsten som chefredaktör på Norrländska Socialdemokraten, NSD, i Luleå. 2012 blev han chefredaktör på Dagbladet i Sundsvall och senare på Sundsvalls Tidning och därefter Hälsingetidningar. Han tillträder 1 maj på GD efter Daniel Bertils som varit tillförordnad chefredaktör sedan januari. Daniel Bertils återvänder till sin tjänst som chef för affärsutvecklingen inom print i MittMedia.
Uppdaterad med länk 180423 kl 20.51, korrigerad 180424 kl 16.24
Länkar: 
 Avgående chefredaktör Anna Gullberg: Fortsätt bekämpa likgiltigheten - krönika av Anna Gullberg, gd.se 180423
Tungt år på GD ledde till Anna Gullbergs avgång: "Kommit fram till att det här är det bästa" - nyhetsartikel arbetarbladet.se 180423
"Klokt beslut för alla parter" - nyhetsartikel journalisten.se 180423
Efter kritiken: Anna Gullberg lämnar Gefle Dagblad - nyhetsartikel resume.se 180423
Anna Gullberg lämnar Mittmedia - nyhetsartikel dagensmedia.se 180423


tisdag 3 april 2018

Ett litet steg mot ett stort nytt etiskt system

Idag gick en rad medieföreträdare ut i en debattartikel, som här i Expressen, och kungjorde att ”Medierna inför ett nytt etiskt system”. Samma artikel publicerades samma dag i många tidningar. Det är en intressant manifestation av branschens samsyn även om det handlar om ett förslag och inte ett nytt system klart för sjösättning. Notabelt är att tre av Sveriges tyngsta medieföretag av något skäl inte finns med bland undertecknarna samt att statens syn på saken är oklar.
De tre medieföretagen som saknas bland undertecknarna är Dagens Nyheter, Aftonbladet och Dagens Industri. Varför de inte finns med kan man fråga sig, men det kanske helt enkelt beror på att inget av dessa företag är representerade i organisationen Utgivarnas styrelse. Och varför de inte är det kan man också fråga sig.
Möjligen finns det på något sätt en koppling till det faktum att DN och DI runt årsskiftet 2012/2013 lämnade Tidningsutgivarna, TU, som ingår i Utgivarna, men några år senare återvände de till organisationen. Aftonbladet har hela tiden varit med i TU där Schibsteds vd Raoul Grünthal dessutom är ordförande. Hursomhelst får man väl förutsätta att både DN, DI och Aftonbladet ändå står bakom förslaget även om det nog förvånar en del att de saknas i sammanhanget.
Flertalet av dem som skrivit under debattartikeln, förutom medieorganisationernas representanter, är med i Utgivarnas styrelse som ledamöter eller suppleanter. Redan 2010 föreslog den nuvarande huvudmannen för pressetiken, Pressens samarbetsnämnd, ett nytt medieetiskt system. Under senare år är det dock Utgivarna som drivit på diskussionen. Debatten har således pågått i många år och nu manifesteras enigheten om ett förslag bara en knapp månad innan Utgivarnas vd Nils Funcke avgår efter ett år på posten. Han efterträds den 1 maj av Patrik Hadenius.
Dagens publiceringar om förslaget gläder säkert Nils Funcke eftersom han är en varm anhängare av tanken på ett nytt medieetiskt system. Han har som vd haft införandet av ett nytt etiskt system som ett viktigt mål. Redan innan han blev vd för Utgivarna var han starkt engagerad i frågan och anlitades också av Utgivarna som utredare rörande projektet. I sitt förslag under våren 2013 menade han att det nya systemet borde kunna införas redan runt sju månader senare, det vill säga från årsskiftet 2013/2014!
Så blev det inte och sedan dess har nog frågan diskuterats rejält inom Utgivarnas styrelse där det också funnits olika uppfattningar tills nu. Enligt uppgift var Sveriges Radios företrädare tidigare tveksamma till tanken, men så är det uppenbarligen inte längre. Företagets vd Cilla Benkö kommenterar idag förslaget i positiva ordalag.
Ett stort antal andra medieföreträdare kommenterar i dag enigheten runt förslaget i lika positiva ordalag i olika medier. Själv är jag dock lika tveksam till idén som jag varit tidigare, framför allt vad det gäller risken för en byråkratisk koloss och att den etiska tillämpningen i public service och privata medier enligt förslaget ska granskas genom samma lupp.  
Just frågan om statliga Granskningsnämndens roll i sammanhanget tycks enligt dagens manifestation inte heller ha avancerat. Under senare år har medieföreträdare på skilda sätt gång på gång försökt få med sig staten, det vill säga kulturministern Alice Bah Kuhnke, på tanken om ett nytt gemensamt medieetiskt system. Ska det fungera som tänkt måste ju reglerna för Granskningsnämndens verksamhet ändras.
I dagens debattartikel om dagens förslag rörande Allmänhetens Medieombudsman (MO) och Mediernas etiska nämnd (MEN) skriver undertecknarna så här om detta:
”Regeringen bör i samband med inrättandet av MO/MEN justera instruktionen för Granskningsnämnden för radio och tv så att nämnden inte prövar intrång i privatlivet. Den granskningen bör ske i MO/MEN.”
Längre än till denna fromma önskan har således inte denna fråga kommit, men kulturministern berörde faktiskt saken i somras då hon i riksdagen svarade på en fråga från Lars Beckman (m). Det svaret förde väl knappast frågan framåt i den riktning förslagets tillskyndare hoppats på. 
En annan oklar sak handlar om finansieringen av det nya systemet. Dagens etiska system med pressombudsmannen och opinionsnämnden finansieras främst av TU. Sveriges Tidskrifter bidrar så vitt jag förstår med en begränsad summa och de övriga huvudmännen Journalistförbundet och Publicistklubben med ännu mindre, om ens med något alls.
Hur finansieringen av det föreslagna systemet ska gå till när organisationer, privata medieföretag och licensfinansierade public service ska komma överens kan nog bli en svår nöt att knäcka. Redan finansieringen av organisationen Utgivarna har nog föranlett en del svåra diskussioner under årens lopp mellan dess olika medlemmar.
Allt oklart ska nu utredas, diskuteras och klarläggas. Vem vet, en vacker dag  kanske allt är klart på riktigt så att vi återigen får se rubriken ”Medierna inför ett nytt etiskt system”…
Kompletterad med fler länkar 180403 kl 18.19, korrigerad kl 18.28, ytterligare länk 180404 kl 00.07
Länkar:

MO/MEN Regeringen och finansieringen kvarstår - nyhetsartikel medievarlden.se 180403
"SRs, SVTs och TV4s hemsidor kan prövas i det nya systemet" - intervju med Ola Sigvarsson, journalisten.se 180403
Mediebranschen föreslår nytt medieetiskt system - skrotar pressombudsmannen - nyhetsartikel svt.se 180403
Medier presenterar nytt etiskt system - nyhetsartikel dagensmedia.se 180403  
Medier enade om ett nytt etiskt system - nyhetsartikel resume.se 180403
Mediehistoria - nu bildas ett nytt medieetiskt system - krönika av Thomas Mattsson, expressen.se


      

onsdag 28 mars 2018

Redaktörer rör sig mellan tidningshus och public service - Anna Benker blir kanalchef på SR i Malmö

Under senare år har det blivit vanligt att chefredaktörer lämnar tidningshusen och går till public service. Det är intressant med tanke på de stundtals spända relationerna mellan licensfinansierade public service och de privatfinansierade mediehusen. Idag blev det offentligt att ytterligare en chefredaktör går till public service. Det är Anna Benker som nyligen rationaliserade bort sin egen tjänst som chefredaktör på Folkbladet Västerbotten. Hon blir ny kanalchef och ansvarig utgivare för Sveriges Radios programproduktion i Malmö.  
Anna Benker har sedan 2013 varit chefredaktör för Folkbladet Västerbotten i Umeå och hon har också ingått i koncernledningen för VK Media. När hon kom dit från Strengnäs Tidning hanterade jag som headhunter rekryteringen och sedan dess känner vi varandra mycket väl, vilket bör nämnas för transparensens skull. Under tiden på Folkbladet har Anna Benker hanterat två stora sparpaket och under det senare i höstas drev hon att även tidningens ledningsgrupp måste minskas för att inte verksamheten på fältet skulle drabbas för hårt.
Hon kom fram till att det var hon själv som skulle sägas upp eftersom omorganisationen kunde lösas bra ändå med den erfarne nyhetschefen Erik Isberg i rollen som redaktionschef och ansvarig utgivare. Och så blev det. Anna Benker blev den ende som blev uppsagd på Folkbladet eftersom hon kunde lösa de övriga indragna tre tjänsterna med vakanser som inte tillsattes.
Och nu lämnar hon tidningshusen där hon jobbat i olika roller på bland annat Strengnäs Tidning, Norran, Expressen, Ljusnan, samt Folkbladet. Hon har också tidigare jobbat på dåvarande SVT Gävledala i Falun och Gävle.
När Anna Benker kom till Folkbladet blev hon chef för 32 personer varav 28 redaktionella tjänster, en bemanning som hon minskat till 19 varav 17 redaktionella tjänster. Nu blir hon chef för runt 80 personer på Sveriges Radio i Malmö som lär vara den tredje största enheten inom bolaget efter Stockholm och Göteborg. I Malmö görs produktioner både för P1, P2, P3 och P4.
Anna Benker är inte den förste mediechefen som går från tidningshusen till public service. Den mest kända och då tämligen otippade övergången var naturligtvis då chefredaktören Jan Helin lämnade Aftonbladet för att bli programdirektör på Sveriges Television, SVT.
Hans nye chef på SVT, Hanna Stjärne, var innan hon 2014 blev vd på SVT, publisher på Upsala Nya Tidning, UNT,  och även där var jag som konsult anlitad för att hantera rekryteringen 2011. Hanna Stjärne kom då från en ledande befattning inom Sveriges Radio och saknade erfarenhet av arbete på en tidning, men kom snabbt in i rollen som chef för både publicistik och affär på UNT. Senare gick hon tillbaka till public service som vd för SVT.
Det finns också mediechefer som gått från tidning till public service och tillbaka igen. Anna Gullberg gick från Dalarnas Tidningar 2012 till jobbet som kanalchef för P4 Dalarna och sedan 2014 till Gefle Dagblad som chefredaktör. Helena Nyman gick 2014 från jobbet som nyhetschef på Arbetarbladet till SVT som chef för verksamheten i Sundsvall. 2016 återvände hon till Arbetarbladet som chefredaktör.
Olov Carlsson gick från SVT i Norrbotten via TV4 och därefter till en tjänst som publisher på Piteå-Tidningen. Sedan blev han enhetschef för SVT i Norrbotten och därefter chef för SVT:s nyhetsdivision i Stockholm. Och sedan tillbaka till tidningsvärlden 2016 som chefredaktör för MittMedias tidningar i Södertälje och Norrtälje, Länstidningen och Norrtelje Tidning. Nu är han publisher för Dagens Samhälle. Martin Jönsson gick från Svenska Dagbladet till Sveriges Radio och därefter till Dagens Nyheter. Herman Nicolic flyttade från Utbildningsradion till Nerikes Allehanda och sedan till Sveriges Radio i Örebro under en kort tid innan han började på Hall Media där han nu är redaktionschef för koncernens tidningar.
Andra mediechefer som under senare år gått från tidningshusen till public service är bland andra Charlotta Friborg från UNT till SVT, Anders Nordlund från DN via Region Gävleborg till SVT, Helena Sträng från NA till Sveriges Radio i Örebro, Matti Lilja från Piteå-Tidningen till Sveriges Radio Västerbotten, Nina Funke från Dalarnas Tidningar till SVT i Falun samt Ingvar Näslund från Västerbottens-Kuriren till SVT i Umeå. Kvällspostens chefredaktör Katrin Säfström går i vår till jobbet som kanalchef för Sveriges Radio P4 Sörmland.
Om det är intressant att tidningschefer går till public service så är det inte mindre intressant att Katrin Säfström på Expressens edition Kvällsposten efterträds av Magnus Ringman som går direkt från jobbet som stabschef på Aftonbladet till konkurrenten och dess ledningsgrupp. Magnus Ringman har i en intervju sagt att han kommer att vara lojal med Aftonbladet rörande affärsinformationen.
Därmed är en betydande del av Aftonbladets ledning ny efter Sofia Olsson Olséns avhopp då Lena K Samuelsson blev ny publisher. Kort därefter gick politiska chefredaktören Karin Petterssons vidare inom Schibsted och fick då ledarskribenten Anders Lindberg som efterträdare. Och häromdagen meddelades det också att redaktionschefen Håkan Andreasson slutar och han ska enligt Lena K Samuelsson få en ny roll inom företaget.   
Det handlar således om snabba och stora förändringar rörande chefstjänsterna i medieföretagen. Det är naturligtvis en styrka för mediernas utveckling att tidningschefer som Magnus Ringman kan röra sig fritt till en konkurrent och att chefer i de privata mediehusen kan ta ta med sig sina erfarenheter till public service och tvärtom.
Samtidigt är det lite spännande eftersom tidningshusen och public service under senare år legat i polemik med varandra rörande gränserna för verksamheten inom de licensfinansierade medierna. I januari blev det för övrigt klart att Sofia Wadensjö-Karen lämnar tidskriftsvärlden och tidningen Vi för att bli ny vd för krisande Utbildningsradion. Hon är också ordförande för organisationen Utgivarna där privata medier och public service samsas kring publicistiska frågor de kan vara överens om trots de nämnda motsättningarna. 
Det har stundtals varit en ganska hätsk diskussion där mediehus ute i landet menar att public service, och då kanske mest SVT, digitalt parasiterar på den lokalt framtagna journalistiken och försvårar tidningarnas införande av betallösningar. SVT och Sveriges Radio är ju licensfinansierade och har därmed retat upp privatfinansierade medier då de gratis publicerar dessas nyheter på sina sajter, samtidigt som tidningarna inför betallösningar i sina digitala kanaler.  Flera av de nämnda tidigare chefredaktörerna har också som sådana på skilda sätt varit aktiva i kritiken mot public service. Inte så konstigt; tidningshusen och public service lever ju på sitt sätt i helt olika världar.
Just nu verkar diskussionen ha lugnat ner sig något och just Sveriges Radio anses nog av tidningsföretagen sköta sitt fögderi på ett justare sätt än SVT, SR:s vd Cilla Benkö har i debatten tydligt markerat att radion framför allt ska satsa på ljudproduktioner. Branschen har i spåren av dessa motsättningar också generellt sett tillägnat sig en väl spridd policy där man ger andra medier cred vid återpubliceringar.
Nåväl, både public service och de privata medieföretagen behövs vilket företrädarna för båda dessa parter också alltid påpekar då de möts i debatter. Men nog kan jag tänka mig att en och annan mediechef fått väga sina ord väl när de rört sig från den ena världen till den andra…  
Korrigerade felaktig länk 180328 kl 17.27, korrigerade skrivfel kl 21.18 

tisdag 27 februari 2018

Hur ska MittMedia ta sig ur den negativa spiralen?

Vad krävs för att MittMedia ska lyckas ta sig ur den negativa spiral som riskerar att suga musten ur koncernen? Kraften skulle ha behövts till annat än diskussioner om arbetsmiljön, rädsla, tystnadskultur och lönebråk med facket. För MittMedias ägarstiftelse är situationen säkert en mardröm, dess liberala ledamöter vill nog snarare att deras bolag ska hyllas som ett föredöme. Koncernstyrelsen och dess nye ordförande Bengt Ottosson förväntas säkert agera för att återskapa förtroendet för företaget.
MittMedia är sprunget ur Gefle Dagblad, eller snarare dess ägare Gefle Dagblads Förvaltningsbolag AB.  Jag minns när Förvaltningsbolaget bytte namn efter en intern tävling där någon föreslog namnet MittMedia. Det var troligen 2003.
Namnet till trots hade dåtidens MittMedia inte mycket gemensamt med dagens koncern. Tidningar köptes visserligen in, men hela koncernkulturen förändrades radikalt 2011 och 2012 då den nyrekryterade koncernchefen Thomas Peterssohn pekade ut riktningen mot den digitala konverteringen, rationaliseringar och strukturaffärer. Han tillsatte en ny koncernledning, men den ser idag helt annorlunda ut med andra namn.  
Under bara cirka sex år har sedan koncernen utvecklats extremt snabbt organisatoriskt då alla koncernens tidningar lades in i moderbolaget. Det öppnade för en centralisering av skilda funktioner i snabb takt samtidigt som ledningen gärna talade om den lokala förankringen. Den digitala konverteringen prioriterades stenhårt på de tryckta tidningarnas bekostnad.
Länge hyllades koncernen regelmässigt för sin snabba utveckling och MittMedia har fått många fina priser, både nationellt och internationellt. Efter ungefär halva tiden sedan MittMedia reformerades började dock kritik att höras här och var.  Det handlade bland annat om koncernens tuffa personalhantering som motiverades med kraven på besparingar och skapandet av resurser för digitaliseringen.
Den kritiken ökade sedan Promedia med bland annat NerikesAllehanda och VLT införlivats i MittMedia. 2016 avgick chefer till höger och vänster inom koncernen och många medarbetare löstes ut. På Mediedagarna i Göteborg talades det om sekten MittMedia. Rädsla och tystnadskultur inom koncernen började bli ett samtalsämne inom branschen där de flesta medieföretag utvecklades i samma digitala riktning, men mer försiktigt och eftertänksamt än inom MittMedia.
Det som dock verkligen inte diskuterades var behovet av mångfald, ett ord som starkt präglade mediediskussionerna fram till för något decennium sedan. Nu samordnades produkterna i stor utsträckning även redaktionellt och MittMedia gick definitivt i täten genom att samutnyttja helsidor och uppslag i alla sina produkter. Stora reportage från Örebro och Örnsköldsvik publicerades, och publiceras fortfarande, i Gävle eller Falun och tvärtom utan någon som helst lokal koppling.
Även på konkurrensorter har samordningen på flera håll drivits så långt som det varit möjligt. Ordet mångfald har knappt synts till och därför var det intressant att läsa krönikan av Expressens chefredaktör Thomas Mattsson i söndags. I den tar han bland annat upp den svåra avvägningen mellan ett klokt samarbete om innehållet och riskerna för mångfalden. 
Nåväl, den röda tråden i sammanhanget, eller kanske snarare elefanten i rummet, är om allt gått för fort för MittMedia med för hårda metoder, för lite empati och kanske mer eller mindre onödiga utmaningar rörande arbetsmiljön och personalpolitiken. Rädsla och tystnadskultur känns för mig med ett långt förflutet på Gefle Dagblad inom det tidigare MittMedia som obegripligt och fullkomligt oacceptabelt. Vem eller vilka har odlat den kulturen? Högt i tak och tolerans mot andras åsikter är absolut nödvändigt inom ett medieföretag och har dagens MittMedia därvidlag fått problem med kompassriktningen så är det riktigt allvarligt.
Hur och när ägare och styrelse började fundera över hur koncernen utvecklades vet bara de själva, men i juli 2016 avsattes den tidigare hyllade koncernchefen Thomas Peterssohn. Samtidigt avgick den redaktionella chefen AnnaKarin Lith. Per Bowallius, som kom med från Promedia, blev ny koncernchef och han formade efterhand sitt eget lag i koncernledningen.
Med de förändringarna i toppen trodde nog de flesta att koncernen skulle lugna ner sig lite vad det gällde tuff personalpolitik, rädsla och stenhård centralisering. Men icke, några av de värsta kriserna har tvärtom kommit under de senaste åren. Som oron på Gefle Dagblad, GD, där chefredaktören Anna Gullberg tagit en timeout efter kritiken rörande skyddsombudet Sanna Wikström som löstes ut med två årslöner och senare avled.
Debatten om arbetsmiljön har kretsat mycket kring GD, men berör också hela koncernen. Så sent som idag aktualiseras frågan igen sedan facket gjort en enkät som publiceras i Journalisten. Den handlar om dalande förtroendesiffror för ledningen, rädslan och tystnadskulturen.
Rent förhandlingsmässigt har det också varit kärvt mellan fack och arbetsgivare. Efter motsättningar rörande lönerna kom de dock nyligen överens i en uppgörelse som utmynnade i 400 kronor mer i månaden till ett tiotal medarbetare.
Kort därefter publicerar koncernens internreporter Oskar Nord på sin blogg lönerna för ett stort antal chefer och koncernledningen. Hans roll som internreporter är för övrigt ett intressant initiativ och denna publicering är onekligen transparens precis som den bör hanteras inom ett medieföretag, men siffrorna leder säkert också till interna diskussioner här och var.
Nog kan man undra om vad som kanske kunde ha gjorts annorlunda längs resans gång fram till dagens MittMedia. Om arbetsmiljön, personalpolitiken, centraliseringen och kanske inte minst koncernens självbild. Nu är läget som det är och frågorna måste hanteras. Därvidlag har både ägarstiftelsen, styrelsen, koncernledningen, medarbetarna och även facket ett gemensamt ansvar för att konstruktivt arbeta med frågorna, både för att läka såren och för att se till att det lagbundna systematiska arbetsmiljöarbetet fungerar bra i framtiden. Då kanske också journalistiken, utvecklingen och mångfaldsproblematiken får sitt nödvändiga utrymme igen.   
Korrigerad 180227 kl 19.05 , kompletterad med länk kl 19.07 och 19.27, korrigerad 180228 kl 18.14     



torsdag 8 februari 2018

Carl-Johan Bergman chefredaktörernas chef i MittMedia

Carl-Johan Bergman blir ny redaktionell chef i MittMedia och tillträder omgående. Med honom får koncernen en förtroendeingivande och rutinerad publicist som chefredaktörernas chef. Och han är nog efterlängtad i rollen; tjänsten har varit obesatt under lång tid.
AnnaKarin Lith slutade som redaktionell chef i juli 2016 i samband med att koncernchefen Thomas Peterssohn fick gå. Då sattes Anders Ingvarsson in som ”chef för gemensam redaktion”, men med ett mer begränsat mandat. Alla chefredaktörer inom koncernen skulle då förvånande nog rapportera direkt till den nye koncernchefen Per Bowallius. Nu ska de återigen rapportera till den redaktionella chefen. Cheferna för kultur och opinion ska dock även i fortsättningen rapportera direkt till vd. 
I maj förra året valde Anders Ingvarsson att återvända hem till Hälsingland som chefredaktör för MittMedias titlar inom Hälsingetidningar. Sedan dess har således även hans modifierade tjänst som ansvarig för den redaktionella verksamheten varit vakant. Koncernchefen Per Bowallius sa då i en intervju i Medievärlden att ”Det är en viktig roll som vi nu kommer att diskutera internt, innan vi går vidare och sätter igång med en rekrytering.”
I november annonserades sedan tjänsten ut med Bohmans nätverk som rekryteringsföretag. Efter den processen har man således nu stannat för en intern rekrytering då Carl-Johan Bergman tar över ansvaret med, så vitt jag förstår, samma mandat som AnnaKarin Lith tidigare hade.
Jag tror att Carl-Johan Bergman som ledare är precis vad den något kantstötta mediekoncernen behöver idag i sin redaktionella organisation. Han är sympatisk, representativ och ger ett väldigt gott intryck som en öppen, lyssnande och förtroendeingivande person. Han kommer dock att få en riktigt tuff uppgift i den snabba medieutvecklingen och då inte minst med tanke på de omdiskuterade arbetsmiljöfrågorna inom koncernen.
Han tar med sig en rad erfarenheter inför uppgiften. Carl-Johan Bergman har en gedigen bakgrund som bland annat nyhetschef och editionschef på Expressen. Han har också varit redigerare, sportchef, nattchef och nu senast chefredaktör på Dalarnas Tidningar. Rekryteringen av hans efterträdare inleds omgående.
Carl-Johan Bergman är 35 år och är född och uppvuxen i Dalarna där han också som redaktionell chef för koncernen kommer att ha sin bas enligt en intervju idag på dt.se. Han kommer som redaktionell chef också att ingå i koncernledningen samt vara adjungerad i MittMedias styrelse.
Uppdaterad 180108 kl 17.18, korrigerad kl 17.23, kompletterad med ny länk kl 17.38


torsdag 25 januari 2018

Allvarlig anklagelse av Kennet Lutti mot MittMedia och Gefle Dagblad efter sambons sorgliga bortgång

Kritiken mot arbetsmiljön inom koncernen MittMedia har utvecklats till en tung ryggsäck för företaget. Detta inte minst sedan den förre chefredaktören för Arbetarbladet, Kennet Lutti, nu anklagat MittMedia i allmänhet och Gefle Dagblad, GD, i synnerhet för sin sambos bortgång i december. Hans sambo Sanna Wikström var mångårig medarbetare i GD och också huvudskyddsombud inom koncernen. I april 2016 hävdade ledningen att hon hade betett sig illojalt mot företaget, en beskyllning som Kennet Lutti menar ledde till en depression och hennes död vid 53 års ålder.
Kennet Lutti redogör för sin bild av vad som hände i en intervju i tidningen Journalisten. MittMedias koncernchef Per Bowallius, HR-chefen Carin Andersson samt GD:s chefredaktör Anna Gullberg beklagar alla Sanna Wikströms bortgång, men menar också att de inte har gjort något fel då Sanna Wikström löstes ut med två årslöner, en uppgörelse för knappt två år sedan och som de inte kommenterar i enlighet med koncernens policy att inte kommentera personalärenden. Vad som är korrekt eller ej vad det gäller Sannas tragiska bortgång kan naturligtvis ingen utanför de berörda avgöra. 
Arbetsmiljön har under något år varit en omdiskuterad fråga internt inom koncernen. Fackliga företrädare har gång på gång uttalat sig kritiskt om koncernen. Hårda nypor i personalfrågor och ren mobbning har nämnts liksom en tystnadskultur i spåren av rädsla för ledningen. Kritiken har gällt hela koncernen, men i sin allvarligaste mening Gefle Dagblad.
Koncernchefen Per Bowallius har i en intervju (J+ för abonnenter) i Journalisten den 11 januari sagt att han tar dessa frågor på stort allvar samt att hans bedömning är att koncernen är på rätt väg efter ett antal åtgärder. Två veckor senare anklagas koncernen för Sanna Wikströms död.
Kennet Lutti förväntar sig nu en förklaring om vad illojaliteten skulle ha handlat om samt någon form av upprättelse för Sanna Wikström från koncernens sida. Och koncernens företrädare hävdar däremot att de inte har gjort något fel.
Efter publiceringarna i Journalisten har reaktionerna varit många och starka internt inom MittMedia, men också externt bland läsare och tidigare medarbetare på bland annat sociala medier. Det är en komplicerad situation för Gefle Dagblad och MittMedia att hantera internt, gentemot facket, medarbetarna och även publicistiskt.
GD publicerade igår en artikel om saken, men utan att nämna sin tidigare mångårige medarbetare Sanna Wikströms namn. Jag förmodar att det berodde på koncernens policy att inte kommentera enskilda personalärenden, men gentemot läsarna blev det lite märkligt då Sanna Wikström var mycket välkänd i spalterna, snarare än som sambo till Kennet Lutti. Arbetarbladet har idag publicerat en artikel med namns nämnande.  
Det är inget nytt för den som följt utvecklingen inom MittMedia att koncernen haft hårda nypor sedan den 2011 fick en ny ledning och inledde den digitala omställningen. Man har inom MittMedia gått snabbare fram än inom andra medieföretag genom en mycket bestämd satsning på digitaliseringen och en snabbare och omdiskuterad nedprioritering av papperstidningarna.
I kombination med personalneddragningarna har en tidigare firad koncern allt oftare snarare mötts av undran och kritik inom medievärlden. Många trodde säkert på en vändning sedan MittMedia fått en ny koncernledning 2016, men så har det uppenbarligen inte blivit.
I mediebranschens korridorer har det skvallrats en hel del om utvecklingen inom MittMedia och på Mediedagarna i Göteborg våren 2016 bloggade jag om att det där bland minglarna började talas om ”sekten MittMedia”, halvt på skämt, halvt på allvar. I går sa Journalistförbundets förhandlingschef Johan Lif i en intervju på fullt allvar att ”Det här är en arbetsgivare som har stängt in sig i en sekteristisk bild av sin egen förträfflighet”.   
Per Bowallius har i detta allvarliga läge gjort något så ovanligt för en koncernchef som att uppmana dem som känner sig mobbade att kontakta honom direkt om de inte får hjälp av sina närmsta chefer. Detta skrev han igår i ett internt meddelande till koncernens medarbetare. Det har publicerats av tidningen Arbetsskydd och kan läsas här.
MittMedia saknar fortfarande en redaktionell chef, men tjänsten var utannonserad i november. En ny redaktionell chef bör väl därför rimligen kunna utses snart. Det är i den rådande situationen nog väldigt viktigt för verksamheten att så också sker.
UPPDATERING 180126 kl 13.14:
Gefle Dagblads chefredaktör Anna Gullberg har nu meddelat att hon med anledning av kritiken tar en time out under tre månader.