Utgivarna har blivit en kuliss

Anm. Tyvärr tekniska problem med bloggen, byte till Word Press kommer. Känner du till föreningen Utgivarna? Knappast. Den saknar tyvärr tyngd. Det är märkligt eftersom dess medlemmar är mycket mäktiga i Sverige. Det ,är något sorgligt över Utgivarna eftersom dess budskap och mål är extremt viktigt. Som idag då dess ledande företrädare överlämnade en protest till Ryssland för dess fängslande av journalisten Evan Gershkovich. De som gjorde det är mer kända än föreningen de själva företräder. Det var Utgivarnas ordförande, Bonniers Thomas Mattsson, tidigare chefredaktör för Expressen, Sveriges Tidskrifters vd Kerstin Neld samt Viveka Hansson, programdirektör på TV4. Utgivarna har bara fem medlemmar. Det är: Tidningsutgivarna, TU, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Television, SVT, Sveriges Radio, SR, Utbildningsradion, UR, samt TV4. Fler medlemmar finns inte, men dessa borde ju räcka rätt långt... Men det gör de ju tyvärr inte gömda i den kuliss som Utgivarna blivit. De skulle nå fram bättre i sina egna kostymer som de mäktiga företag och organisationer de faktiskt är. Utgivarna bildades 2012 i någon form av eurofori som skapades av två personer. Det var Stampens koncernchef Tomas Brunegård och konsulten Ove Joanson, tidigare bland annat vd för SR och senare ordförande för dess ägarstiftelse. Detta var när tidningarnas självbild fortfarande var rätt vacker, inte minst på Stampen i Göteborg. Brunegårds entusiastiska och ibland goda idéer gillades av många och ogillades av andra som gärna kallade honom för "nyburgaren." Humorn i Göteborg döpte honom till detta då han rekryterades av Peter Hjörne till Stampen. Brunegård hade tidigare varit vice vd för Burger King... Idag är han bärare av ett dåligt rykte som en av tidningarnas dödgrävare. Det ligger en del i det, men listan kan göras lång på alla som såg och agerade fel och för sent. Detta oavsett om de var ägare, direktörer eller chefredaktörer. Även jag känner mig hemma i det gänget. Jag föreslog Tomas Brunegård som ordförande för TU då jag var ordförande för dess valnämnd. Vi föreslog i enighet honom efter en rätt komplicerad förankring, men det är en annan historia. Ove Joanson har en gedigen bakgrund i branschen. Han började som korre för Ekot och senare SVT i USA, vd för SR, kulturråd i USA och ordförande för ägarstiftelsen till SVT, SR och UR. Han blev slutligen konsult i egna företaget Media Conglomerat AB, "världens minsta konglomerat", som han själv sagt. Som konsult blev han rådgivare åt Tomas Brunegård i dennes nya roll på Stampen. Vad han gav för råd där vet nog bara de själva och gudarna, men branschpressen skrev att Joanson fick arvoden i miljonklassen. Ett resultat av deras samarbete var Utgivarna. Varför denna fråga engagerade de båda så starkt förstod jag inte först. Inte förrän det visade sig att Brunegård siktade på att bli ordförande för WAN. Det är en stor statusfylkd internationell organisation för tidningar, dess ägare och utgivare. Därför var Utgivarnas tillkomst nog viktigt för Brunegård som en merit inför ordförandevalet. Han lyckades! Den stora premiären för Utgivarna var på Bokmässan i Göteborg där den nya organisationen presenterades vid ett märkligt seminarium. Tomas Brunegård tog täten och lånade då retoriken från den frikyrkliga värld där han var och är mycket aktiv, idag som flygande hjälparbetare i fattiga länder. Det blev ett konstigt möte. Där stod mediernas främsta företrädare från SVT, SR och de övriga bredvid en entusiastisk Brunegård. De övriga verkade lite generade när denne började predika Utgivarnas lov. En minnesvärd tillställning. Hela branschen ställde dock upp på budskapet om att det vore bra om dessa fem medlemmar, få men mäktiga, uppträdde gemensamt utåt som värnare av tryck- och yttrandefriheten. Just detta understryks också av Kerstin Neld i Dagens Medias artikel om Utgivarnas besök vid ryska ambassaden. Hon är en tung makthavare inom medierna som företrädare för Sveriges alla tidskrifter. Hon är även särbo med Ove Joanson. Hela branschen, skrev jag. Kanske, kanske inte, men ingen talade däremot. Utom jag som bloggade kritiskt. Jag fattar än idag inte poängen med Utgivarna. Det vore bättre om SVT, TU, Sveriges Tidskrifter, SR, UR samt TV4 själva uppvaktar Kinas eller Rysslands ambassader. Likaså med sin egen tyngd i remisssvar till lagstiftarna med sina egna skarpt formulerade protester då det behövs. Alla vet vad SVT är och står för. Samma sak med TV4 och TU:s medlemmar som Bonniers tidningar Expressen eller Schibsteds Svenska Dagbladet. Nu uppträder de gemensamt i en förening som heter Utgivarna som varken ryssar, kineser eller svenskar vet något om. Det varken hörs eller syns. Det är synd. (Transparens: Jag känner de flesta nämnda tämligen väl, Ove Joanson sedan 1965) Känner du till föreningen Utgivarna? Knappast. Den saknar tyvärr tyngd. Det är märkligt eftersom dess medlemmar är mycket mäktiga i Sverige. Det är något sorgligt över Utgivarna eftersom dess budskap och mål är extremt viktigt. Som idag då dess ledande företrädare överlämnade en protest till Ryssland för dess fängslande av journalisten Evan Gershkovich. De som gjorde det är mer kända än föreningen de själva företräder. Det var Utgivarnas ordförande,Bonniers Thomas Mattsson,tidigare chefredaktör för Expressen, Sveriges Tidskrifters vd Kerstin Neld samt Viveka Hansson, programdirektör på TV4. Utgivarna har bara fem medlemmar. Det är: Tidningsutgivarna, TU, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Television, SVT, Sveriges Radio, SR, Utbildningsradion, UR, samt TV4. Fler medlemmar finns inte, men dessa borde ju räcka rätt långt... Men det gör de ju tyvärr inte gömda i den kuliss som Utgivarna blivit. De skulle nå fram bättre i sina egna kostymer som de mäktiga företag och organisationer de faktiskt är. Utgivarna bildades 2012 i någon form av eurofori som skapades av två personer. Det var Stampens koncernchef Tomas Brunegård och konsulten Ove Joanson, tidigare bland annat vd för SR och senare ordförande för dess ägarstiftelse. Detta var när tidningarnas självbild fortfarande var rätt vacker, inte minst på Stampen i Göteborg. Brunegårds entusiastiska och ibland goda idéer gillades av många och ogillades av andra som gärna kallade honom för "nyburgaren." Humorn i Göteborg döpte honom till detta då han rekryterades av Peter Hjörne till Stampen. Brunegård hade tidigare varit vice vd för Burger King... Idag är han bärare av ett dåligt rykte som en av tidningarnas dödgrävare. Det ligger en del i det, men listan kan göras lång på alla som såg och agerade fel och för sent. Detta oavsett om de var ägare, direktörer eller chefredaktörer. Även jag känner mig hemma i det gänget. Jag föreslog Tomas Brunegård som ordförande för TU då jag var ordförande för dess valnämnd. Vi föreslog i enighet honom efter en rätt komplicerad förankring, men det är en annan historia. Ove Joanson har en gedigen bakgrund i branschen. Han började som korre för Ekot och senare SVT i USA, vd för SR, kulturråd i USA och ordförande för ägarstiftelsen till SVT, SR och UR. Han blev slutligen konsult i egna företaget Media Conglomerat AB, "världens minsta konglomerat", som han själv sagt. Som konsult blev han rådgivare åt Tomas Brunegård i dennes nya roll på Stampen. Vad han gav för råd där vet nog bara de själva och gudarna, men branschpressen skrev att Joanson fick arvoden i miljonklassen. Ett resultat av deras samarbete var Utgivarna. Varför denna fråga engagerade de båda så starkt förstod jag inte först. Inte förrän det visade sig att Brunegård siktade på att bli ordförande för WAN. Det är en stor statusfylkd internationell organisation för tidningar, dess ägare och utgivare. Därför var Utgivarnas tillkomst nog viktigt för Brunegård som en merit inför ordförandevalet. Han lyckades! Den stora premiären för Utgivarna var på Bokmässan i Göteborg där den nya organisationen presenterades vid ett märkligt seminarium. Tomas Brunegård tog täten och lånade då retoriken från den frikyrkliga värld där han var och är mycket aktiv, idag som flygande hjälparbetare i fattiga länder. Det blev ett konstigt möte. Där stod mediernas främsta företrädare från SVT, SR och de övriga bredvid en entusiastisk Brunegård. De övriga verkade lite generade när denne började predika Utgivarnas lov. En minnesvärd tillställning. Hela branschen ställde dock upp på budskapet om att det vore bra om dessa fem medlemmar, få men mäktiga, uppträdde gemensamt utåt som värnare av tryck- och yttrandefriheten. Just detta understryks också av Kerstin Neld i Dagens Medias artikel om Utgivarnas besök vid ryska ambassaden. Hon är en tung makthavare inom medierna som företrädare för Sveriges alla tidskrifter. Hon är även särbo med Ove Joanson. Hela branschen, skrev jag. Kanske, kanske inte, men ingen talade däremot. Utom jag som bloggade kritiskt. Jag fattar än idag inte poängen med Utgivarna. Det vore bättre om SVT, TU, Sveriges Tidskrifter, SR, UR samt TV4 själva uppvaktar Kinas eller Rysslands ambassader. Likaså med sin egen tyngd i remisssvar till lagstiftarna med sina egna skarpt formulerade protester då det behövs. Alla vet vad SVT är och står för. Samma sak med TV4 och TU:s medlemmar som Bonniers tidningar Expressen eller Schibsteds Svenska Dagbladet. Nu uppträder de gemensamt i en förening som heter Utgivarna som varken ryssar, kineser eller svenskar vet något om. Det varken hörs eller syns. Det är synd. (Transparens: Jag känner de flesta nämnda tämligen väl, Ove Joanson sedan 1965) Skickat från Outlook för Android