Tragikomiskt om tv-licensen. Och nu Meg 13!

Det otidsenliga licenssystemet för finansieringen av public service har nu nått en tragikomisk höjd. De senaste turerna om licensuttag eller ej på datorer och surfplattor kan nog, i bästa fall, bli början till slutet för ett hopplöst föråldrat system. Ett byråkratiskt självmord. Trovärdigheten äventyras i nuläget i vart fall både för lagstiftningen, Radiotjänst och, faktiskt, även för public service. Det vill säga SVT, SR och UR. Idag inleds mediernas egen konferens, Meg13, i Göteborg. Kommer licensfrågan att diskuteras där?

Det är märkligt att inte riksdag och regering löst denna fråga tidigare trots att saken diskuterats då och då. Svaret har alltid blivit detsamma, ”friheten” för public service kräver att licenssystemet bevaras. De högsta cheferna för public service har närmast hämningslöst lobbat för ett bevarande av licensen, trots att den tekniska utvecklingen har omöjliggjort en klok tillämpning.

Det tycks som om både ansvariga politiker och cheferna inom de olika radio- och tv-bolagen inom public service har drabbats av en blockering. Deras utgångspunkt har alltid varit att både SVT, SR och UR är ”fria” bolag och att en annan finansieringsmodell skulle äventyra denna frihet. Ett märkligt resonemang eftersom bolagen redan ägs av den svenska staten genom Förvaltningsstiftelsen.

Friheten är således en chimär, riksdag och regering kan redan nu agera och besluta som yttersta ägare till public service-bolagen på ett helt annat sätt än vad de kan göra mot privatägda, stiftelseägda eller organisationsägda medier som dagstidningar, tidskrifter och radio- och tv-kanaler.

Visst, all sådan verksamhet drabbas tyvärr också av nya lagar på skilda sätt och då alldeles för ofta i frågor som mer generellt rör tryck- och yttrandefriheten. Men SVT, SR och UR ägs indirekt av staten och kan då naturligtvis inte ytterst slippa ett mer detaljerat ägarinflytande i respektive bolag, en fråga som privatägda medier också får diskutera med sina respektive ägare. Varför skulle ägaren staten avstå sin rätt till detta vad det gäller public service? Det skulle nog ingen annan ägare heller göra.

Därför utgår egentligen licensdebatten ofta från felaktiga och kanske till och med naiva bedömningar. Staten äger, staten bestämmer.  Licensen bör därför tas ut via skattsedeln så att alla skattebetalare är med och betalar, inte bara hushållen som nu. Dagens licenssystem är ett orättvist system och gissningsvis kan en omläggning till skattsedeln ge public service mer pengar för verksamheten. Och Radiotjänst i Kiruna kan läggas ner, pengarna kan i stället gå till verksamheten.

Men där är vi inte ännu utan lagstiftarna har gett oss bestämmelser som rigoröst tillämpas av Radiotjänst trots att styrelseordföranden Eva Hamilton, vd för SVT, signalerat motsatsen. Människor som kollar på tv via surfplattor och datorer ska enligt lagen och dess företrädare Radiotjänst betala licens. Trots att kopplingen till apparaten som sådan är helt obegriplig för de flesta 2013, men tydligen inte för lagstiftare och byråkrater.

Så är det och vad som nu händer är inte lätt att förutse, men jag gissar att betalningsviljan för licensen kommer att minska. Trovärdigheten för licensen-Radiotjänst-SVT-SR-UR urholkas, ”vad håller dom på med, ska jag betala tv-licens för datorn där jag bara tittar på Expressens tv, Csports och Youtube”?

Finansieringen av public service borde naturligtvis ha lösts för länge sedan via skattsedeln.

Idag inleds mediekonferensen Meg13 i Göteborg, två dagar med ett omfattande konferensprogram om mediernas framtid. Många seminarier, andra programpunkter och branschmöten, både om tidningarnas framtid, public service och finansieringsfrågor, till exempel presstödet, även det en politisk härdsmälta.
Presstödet ska det talas om på Meg13, men det ska bli intressant att se om frågan om licensen för public service också kommer upp till debatt någonstans. Troligen  inte....    

Länkar:
Nya turer förlöjligar den otidsenliga tv-licensen -  Utkiksbloggen  22.1 2013 med länkar till tidigare  texter.