Hur ska MittMedia ta sig ur den negativa spiralen?

Vad krävs för att MittMedia ska lyckas ta sig ur den negativa spiral som riskerar att suga musten ur koncernen? Kraften skulle ha behövts till annat än diskussioner om arbetsmiljön, rädsla, tystnadskultur och lönebråk med facket. För MittMedias ägarstiftelse är situationen säkert en mardröm, dess liberala ledamöter vill nog snarare att deras bolag ska hyllas som ett föredöme. Koncernstyrelsen och dess nye ordförande Bengt Ottosson förväntas säkert agera för att återskapa förtroendet för företaget.

MittMedia är sprunget ur Gefle Dagblad, eller snarare dess ägare Gefle Dagblads Förvaltningsbolag AB.  Jag minns när Förvaltningsbolaget bytte namn efter en intern tävling där någon föreslog namnet MittMedia. Det var troligen 2003.

Namnet till trots hade dåtidens MittMedia inte mycket gemensamt med dagens koncern. Tidningar köptes visserligen in, men hela koncernkulturen förändrades radikalt 2011 och 2012 då den nyrekryterade koncernchefen Thomas Peterssohn pekade ut riktningen mot den digitala konverteringen, rationaliseringar och strukturaffärer. Han tillsatte en ny koncernledning, men den ser idag helt annorlunda ut med andra namn.  

Under bara cirka sex år har sedan koncernen utvecklats extremt snabbt organisatoriskt då alla koncernens tidningar lades in i moderbolaget. Det öppnade för en centralisering av skilda funktioner i snabb takt samtidigt som ledningen gärna talade om den lokala förankringen. Den digitala konverteringen prioriterades stenhårt på de tryckta tidningarnas bekostnad.

Länge hyllades koncernen regelmässigt för sin snabba utveckling och MittMedia har fått många fina priser, både nationellt och internationellt. Efter ungefär halva tiden sedan MittMedia reformerades började dock kritik att höras här och var.  Det handlade bland annat om koncernens tuffa personalhantering som motiverades med kraven på besparingar och skapandet av resurser för digitaliseringen.

Den kritiken ökade sedan Promedia med bland annat NerikesAllehanda och VLT införlivats i MittMedia. 2016 avgick chefer till höger och vänster inom koncernen och många medarbetare löstes ut. På Mediedagarna i Göteborg talades det om sekten MittMedia. Rädsla och tystnadskultur inom koncernen började bli ett samtalsämne inom branschen där de flesta medieföretag utvecklades i samma digitala riktning, men mer försiktigt och eftertänksamt än inom MittMedia.

Det som dock verkligen inte diskuterades var behovet av mångfald, ett ord som starkt präglade mediediskussionerna fram till för något decennium sedan. Nu samordnades produkterna i stor utsträckning även redaktionellt och MittMedia gick definitivt i täten genom att samutnyttja helsidor och uppslag i alla sina produkter. Stora reportage från Örebro och Örnsköldsvik publicerades, och publiceras fortfarande, i Gävle eller Falun och tvärtom utan någon som helst lokal koppling.

Även på konkurrensorter har samordningen på flera håll drivits så långt som det varit möjligt. Ordet mångfald har knappt synts till och därför var det intressant att läsa krönikan av Expressens chefredaktör Thomas Mattsson i söndags. I den tar han bland annat upp den svåra avvägningen mellan ett klokt samarbete om innehållet och riskerna för mångfalden. 

Nåväl, den röda tråden i sammanhanget, eller kanske snarare elefanten i rummet, är om allt gått för fort för MittMedia med för hårda metoder, för lite empati och kanske mer eller mindre onödiga utmaningar rörande arbetsmiljön och personalpolitiken. Rädsla och tystnadskultur känns för mig med ett långt förflutet på Gefle Dagblad inom det tidigare MittMedia som obegripligt och fullkomligt oacceptabelt. Vem eller vilka har odlat den kulturen? Högt i tak och tolerans mot andras åsikter är absolut nödvändigt inom ett medieföretag och har dagens MittMedia därvidlag fått problem med kompassriktningen så är det riktigt allvarligt.

Hur och när ägare och styrelse började fundera över hur koncernen utvecklades vet bara de själva, men i juli 2016 avsattes den tidigare hyllade koncernchefen Thomas Peterssohn. Samtidigt avgick den redaktionella chefen AnnaKarin Lith. Per Bowallius, som kom med från Promedia, blev ny koncernchef och han formade efterhand sitt eget lag i koncernledningen.

Med de förändringarna i toppen trodde nog de flesta att koncernen skulle lugna ner sig lite vad det gällde tuff personalpolitik, rädsla och stenhård centralisering. Men icke, några av de värsta kriserna har tvärtom kommit under de senaste åren. Som oron på Gefle Dagblad, GD, där chefredaktören Anna Gullberg tagit en timeout efter kritiken rörande skyddsombudet Sanna Wikström som löstes ut med två årslöner och senare avled.

Debatten om arbetsmiljön har kretsat mycket kring GD, men berör också hela koncernen. Så sent som idag aktualiseras frågan igen sedan facket gjort en enkät som publiceras i Journalisten. Den handlar om dalande förtroendesiffror för ledningen, rädslan och tystnadskulturen.

Rent förhandlingsmässigt har det också varit kärvt mellan fack och arbetsgivare. Efter motsättningar rörande lönerna kom de dock nyligen överens i en uppgörelse som utmynnade i 400 kronor mer i månaden till ett tiotal medarbetare.

Kort därefter publicerar koncernens internreporter Oskar Nord på sin blogg lönerna för ett stort antal chefer och koncernledningen. Hans roll som internreporter är för övrigt ett intressant initiativ och denna publicering är onekligen transparens precis som den bör hanteras inom ett medieföretag, men siffrorna leder säkert också till interna diskussioner här och var.

Nog kan man undra om vad som kanske kunde ha gjorts annorlunda längs resans gång fram till dagens MittMedia. Om arbetsmiljön, personalpolitiken, centraliseringen och kanske inte minst koncernens självbild. Nu är läget som det är och frågorna måste hanteras. Därvidlag har både ägarstiftelsen, styrelsen, koncernledningen, medarbetarna och även facket ett gemensamt ansvar för att konstruktivt arbeta med frågorna, både för att läka såren och för att se till att det lagbundna systematiska arbetsmiljöarbetet fungerar bra i framtiden. Då kanske också journalistiken, utvecklingen och mångfaldsproblematiken får sitt nödvändiga utrymme igen.   

Korrigerad 180227 kl 19.05 , kompletterad med länk kl 19.07 och 19.27, korrigerad 180228 kl 18.14