Bläcket hade knappt torkat på kontraktet om MittMedias
försäljning till Bonnier News innan nästa storaffär blev klar. Norska Polaris Media tillsammans med de svenska koncernerna NWT och VK Media fick inte ta över MittMedia, men däremot
familjen Hjörnes Stampen med kronjuvelen Göteborgs-Posten, GP.
Det är två historiska affärer som nog ingen i branschen hade
vågat förutse för ett antal år sedan.
Både Stampen och MittMedia har varit uppmärksammade och respekterade
medieföretag innan de började få problem och till sist blev konkursmässiga. Deras vandring från storhetstiden mot avgrunden
kommer säkert att studeras av forskare.
Intressant i sammanhanget är utvecklingen
för presstödet som tjuvstartade under 60-talet och blev permanent under
70-talet. GP får trots sin ställning på en
monopolmarknad 40 miljoner per år i mediestöd. Detta till en tidning som historiskt
sett varit starkt kritisk till stödet om jag inte minns fel. Och som under senare
år kostat skattebetalarna hundratals miljoner kronor.
Och idag blev det känt att även Gefle Dagblad får ett mediestöd
på 10,4 miljoner kronor per år. Om jag inte är riktigt säker på GP:s och familjen
Hjörnes syn på statliga stöd historiskt sett så är jag däremot tvärsäker på att
Gefle Dagblad ända sedan presstödets begynnelse varit skarpt kritiskt mot statens
inblandning i tidningsbranschen genom stödet. Där är jag stolt medskyldig...
Jag har engagerat mig starkt i kritiken mot statsstödet som
under många år negativt påverkade GD:s förmåga att konkurrera med Arbetarbladet.
Redan på sjuttiotalet skrev jag en ledare under rubriken ”Presstödet korrumperar”
sedan en känd mediedirektör varit en hård kritiker av stödet, men sedan på ett
pinsamt sätt ändrat uppfattning då han förstod att den egna tidningen skulle få
en dyrare distribution om konkurrenten skulle förlora sitt stöd och läggas ned.
Den ledaren följdes av andra ledare och texter i GD av olika skribenter, alltid med ett kritiskt anslag mot statsstödet. Stödet har ofta försvarats med att det lett till att främst socialdemokratiska tidningar räddats. Så kan det vara, men statsstödet har också varit kontraproduktivt då reglerna förhindrat kostnadsminskade samarbeten mellan tidningar. Detta även sedan de fått samma ägare. Ett framsynt försök inom VK Media är ett exempel.
Den ledaren följdes av andra ledare och texter i GD av olika skribenter, alltid med ett kritiskt anslag mot statsstödet. Stödet har ofta försvarats med att det lett till att främst socialdemokratiska tidningar räddats. Så kan det vara, men statsstödet har också varit kontraproduktivt då reglerna förhindrat kostnadsminskade samarbeten mellan tidningar. Detta även sedan de fått samma ägare. Ett framsynt försök inom VK Media är ett exempel.
Nåväl, idag är det inte lika lätt att vara kritisk mot
statsstödet med tanke på den dramatiska utvecklingen för mediehusen. Vi lever
ju nu i en helt annan verklighet än för bara 20 år sedan och bakåt i tiden.
Principiellt sett är jag lika kritisk i dag mot statsstöd som tidigare, men det
är lätt att förstå vad miljonstöden i detta läge kan betyda för både GP, NA och GD
och tidigare mottagare.
Självklart ska mediehus söka pengar om de, precis som GD,
plötsligt omfattas av regelverket. Om jag minns rätt sa GD:s chefredaktör Anders
Ingvarsson i samband med ansökan att han hade begått tjänstefel om tidningen inte hade ansökt om
mediestödet.
Däremot undrar jag om inte statens stöd till medierna genom
utvecklingen är på väg att avskaffas av andra skäl än ideologiska. Stödet går
till tidningar som når färre än 30 procent av hushållen på utgivningsorten.
Därför har till exempel Arbetarbladet sedan sjuttiotalet fått miljoner i
presstöd, men inte Gefle Dagblad. Tidigare sa man att stödet skulle gå till ”andratidningar.”
Nu börjar det således också att delas ut till förstatidningar
och det var nog inte tanken då reglerna skrevs på så sätt att främst
s-tidningar skulle få stöd. Svenska Dagbladet hamnade också i den grupp som
fick och får mediestöd och har under årens lopp därför kommit att fungera som
ett alibi i debatten för och emot stödet.
Nu går stödet till de stora borgerliga mediekoncerner som
tagit över s-tidningarna. Om flera förstatidningar ramlar ner under procentreglerna
så får nog politikerna problem. Pengarna kommer inte att räcka till. I så fall blir nog inte mediestödet långvarigt.
Korrigerad 190417 kl 12.13
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar