Datainspektionens generaldirektör
Kristina Svahn Starrsjö vill stoppa sajter typ Lexbase genom att begränsa tryckfriheten.
Det pläderade hon för i en debatt på Meg14 mellan jurister och publicister som
har helt olika syn på saken. Under sista dagen på mediekonferensen hann jag också
lyssna på en intressant diskussion om huruvida medborgarna och mediehusen
springer åt olika håll eller ej.
Kristina Svahn Starrsjö är med sin
syn på tryckfriheten en värdig efterträdare till den tidigare generaldirektören
Gräslund som agerade målmedvetet för att begränsa möjligheterna att komma åt
offentliga uppgifter på nätet. Eller som Expressens chefredaktör Thomas
Mattsson konstaterade i debatten; om Datainspektionen fick bestämmas så skulle
inte ens debattdeltagarnas namn få visas på den stora OH-bilden över scenen.
Lexbase ansökte om och fick ett så
kallat utgivningsbevis. Sajter som har det måste ha en ansvarig utgivare precis
som tidningar och etermedier. Därmed omfattas de inte heller av personuppgiftslagen
och kan därför publicera känsliga personuppgifter. Det är reglerna rörande utgivningsbevisen Datainspektionen vill ändra.
På scenen fanns också Anna Skarhed,
justitiekansler, och Mårten Schultz, professor i civilrätt och flitig debattör.
De bildade gemensam front med generaldirektören mot Thomas Mattsson som däremot
var överens med journalistförbundets ordförande Jonas Norling, juristerna mot publicisterna. Norling påpekade
korrekt att sajter som Lexbase kommer att flyttas utomlands och bortom all
kontroll om Datainspektionen får som den vill.
Justitiekanslern kan åtala en
ansvarig utgivare, men det är en möjlighet som, helt rätt, används mycket
sparsamt. Frågan är dock om inte försiktigheten har gått för långt eftersom detta
sker extremt sällan. De senaste decennierna har det bara skett två gånger,
nämligen då JK åtalade Expressen i det så kallade spelmålet och senast då JK Göran
Lamberts åtalade Expressen för förtal mot Mikael Persbrant.
Det skulle vara intressant att få se
JK åtala ansvarige utgivaren på Lexbase för förtal. Det skulle med all
sannolikt bli en fällande dom. Sajten var ju igång endast några dagar, men det har
ändå kommit in ett mycket stort antal anmälningar till JK mot sajten.
Den andra debatten om mediehusens
utveckling var av en helt annan karaktär med fyra filosoferande provokatörer på
scenen tillsammans med moderatorn Anette Novak, vd för Interaktiva Institutet.
Där jobbar även forskaren Carl Heat som sa att det enda man kan lära sig något
av är att göra misstag. Pröva och experimentera, sa han. Han menade också att det finns otroligt många
innovationer kvar att göra för mediehusen.
Yasmine El Rafie, som är
utvecklingsredaktör för sociala medier på Sveriges Radio, engagerades för
debatten bara någon timme innan den började eftersom Brit Stakston hade fått
förhinder. Yasmine El Rafie frågade sig om vi kanske har fel chefer inom
medierna och att det därför kanske behövs ett generationsskifte för att få fart
på digitaliseringen; många journalister orkar inte vara lyhörda och
transparanta, menade hon.
Marknadschefen Joakim Johansson på
Universal Music berättade medryckande
och ärligt om de tuffa åren i sin bransch, om alla felbedömningar och misstag
som gjordes innan klokheten infann sig, ”när vi insåg att det inte handlade om
oss i musikindustrin utan om konsumenterna så vände vi skutan.” Han konstaterade också att det inte är de
största spelarna som överlever utan de som vågar göra något. Härliga ord för
alla de medieledare som nu vågar pröva sig fram i sökande efter framtiden!
Det blev det sista seminariet jag
följde under Meg 14 och dess totalt närmare 30 seminarier. Drygt 20 av dessa
missade jag på grund av tidsbrist eller för att de arrangerades samtidigt, som
åhörare måste man här liksom på Bokmässan och i Almedalen prioritera hårt.
Därför är det trist att nödvändiga
programtidningen fortfarande är riktigt rörig, svåröverskådlig och obegripligt dålig, mycket märkligt eftersom den rör ett stort mediesammanhang! Därför borde den snarare vara en mönsterprodukt, nu var den bara jobbig. Förra året var det någon som menade att
man borde klippa ur alla programpunkter och sedan klistra in dem i rätt
tidsordning. Nu fick man, liksom förra året, bläddra hit och dit, av och an mellan seminarier, Öppen
scen och Salongen. Det var till och med lätt att förväxla dagarna.
En del av paneldeltagarna i de olika
seminarierna får slita hårt. Expressens och Aftonbladets chefredaktörer Thomas
Mattsson och Jan Helin dyker liksom radiochefen Cilla Benkö upp i det ena
arrangemanget efter det andra, både på seminarier och i olika monterprogram. Mattsson
var nog den man såg oftast, men det är också en fröjd att höra honom, inte
minst i hans bestämda och tydliga ställningstaganden för tryck- och yttrandefriheten.
Han är idag den ledande debattören på området och verkar helt i Bo Strömstedts
anda. Imponerande!
I år hade utställningen med montrar och några scener växt rejält. Det
märks att arrangemanget nog kommit för att stanna. Sammantaget har det varit
ett par mycket intressanta dagar i alla avseenden. Meg15 kan rekommenderas!
Kompletterad med länkar 140317 kl 15.40
Länkar:
Mediedagarna - en framgång för SVT - sammanfattning, vipatvsvt.se
Lyssna på SR:s sändningar från Meg14 - länksamling, sverigesradio.se
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar