Tuffare prioritering i Almedalen

Under måndagen var det många arrangemang i Almedalen jag gärna skulle ha tagit del av, elva olika seminarier. Tyvärr kolliderade flera av dem tidsmässigt. Jag hann med fem av dem. I år märks det tydligt att konkurrensen mellan alla arrangemang leder till en tuffare prioritering för alla i publiken. Almedalen slår i år, som vanligt, rekord med över 2.200 officiella arrangemang, om jag minns rätt. Otroligt! Möjligen problematiskt!

Jag känner för första gången vittring av problem för arrangemanget Almedalen. Om antalet seminarier blir så många att man måste välja bort många så kanske det också blir lättare att välja bort vistelsen i Almedalen. Växtvärk till döds…

Själv vill jag som mediekonsult ta del av alla seminarier om alla medierelevanta frågor. Min fru, som jobbar inom sjukvården, vill av samma skäl främst ta del av seminarier rörande främst äldre- och omvårdnadsfrågor.

Jag tror vi båda satt närmare två timmar under söndagskvällen och gick igenom programkatalogens närmare 70 sidor med arrangemang gällande måndagen. Helt otroligt. Almedalen uppfattas säkert av många fortfarande som ett arrangemang där partipolitiker spelar huvudrollen, men det stämmer inte numera. Visst, vi som är där kollar in många partiledartal, men de är lättare att avstå ifrån dessa än intressanta seminarier.

Idag var jag först på ett seminarium med rubriken ”Etik och begränsad spelreklam – går det?”. Fullspikat på publikplats. Arrangör var Svenska Spel som titt som tätt skickar förförisk reklam till mig om spel i skilda former. Här uppträdde bolaget, främst genom ordföranden Anitra Steen som spelmissbrukarens bästa vän som gör allt för att vi inte ska spela bort våra pengar. Hyckleriet var påtagligt närvarande och närmast stötande vad det gäller ordförande Steens insats.

Organisationen Tidningsutgivarnas vd Per Hultengård var inbjuden till panelen för att försvara tidningarnas kamp för att få publicera utländska spelbolags reklam för spel, en kontroversiell fråga manifesterad genom Aftonbladets förre chefredaktörs Anders Gerdins envisa och framgångsrika strid mot det svenska statliga spelhyckleriet.

Tyvärr fick inte kunnige Per Hultengård komma till tals särskilt mycket, men han hann ändå säga det viktigaste av allt som blev sagt i panelen, nämligen att utländska spelbolag bör tillåtas i Sverige genom ett tillståndssystem där staten får möjlighet att hålla koll på att de följer de regler vi vill ska gälla.

Men Anitra Steen och övriga engagerade spelmotståndare i panelen talade i stället om att endast Svenska Spel skulle tillåtas driva sin verksamhet i Sverige. Ett pinsamt hyckleri som den svenska statsmakten snarast bör reglera bort. Det finns ingen annan klok väg att gå än den Per Hultengård anvisar.

Detta var en mycket intressant debatt där TU:s vd bemötte det statliga spelkapitalets företrädare. Det var ungefär samtidigt säkert också en intressant debatt där Utgivarnas ordförande Ove Joanson och Stampens och WAN-Ifras ordförande Tomas Brunegård diskuterade hoten mot tryckfriheten i Sverige, men den hann jag aldrig iväg på då den kolliderade med både tidigare och senare arrangemang inom samma intresseområde.

Senare hann jag dock gå på ett av seminarium arrangerat av Utgivarna och Journalistförbundet där man diskuterade ”Vem vågar vara källa till media idag i vår digitala värld”. Mycket bra och tankeväckande om att vårt närmast heliga meddelarskydd enligt tryckfrihetsförordningen urholkas i vår tid när digitala meddelanden, typ epost, är ungefär lika insynsskyddade som vykort.

Dessbättre medgav programmet också att jag kunde hinna gå på ett seminarium av Utgivarna och Sim(O) om huruvida staten ska lägga sig i mediernas självsanering. Svaret är givetvis nej trots att enskilda politiker, riksdagen och regeringen ständigt genom sina förslag och beslut visar att staten gärna reglererar mer och mer, trots läpparnas bekännelse om motsatsen.

Från detta seminarium minns jag gärna mest hur Martin Jönsson, biträdande programdirektör på Sveriges Radio, och Ulrika Knutson, känd debattör och tidigare ordförande i Publicistklubben, lyckades vända på programrubriken och förslå att politikerna i stället skulle ägna sig åt en självsanering vad det gäller lagstiftningen på medieområdet. Mycket bra!

Sedan språngmarsch till en debatt av TNS Sifo om ”Medierna som moralisk domstol”. Mycket bra inlägg av Expressens chefredaktör Thomas Mattsson som alltmer framstår som publicistikens främste försvarare i Sverige idag.  

 Ovanpå detta hann vi från Utkik Media med ett helt annat arrangemang om sociala entreprenörer som var oerhört intressant om man är intresserad av samhällets utveckling, men det har i dagens läge ännu så länge inte ett skvatt med medierna att göra.