Äntligen Almedalen, trots kritiker

Nu är det dags för Almedalen igen- politikens ­­och samhällsdebattens viktigaste årliga arrangemang. Och arrangemanget kritiseras gärna av debattörer som samtidigt medger att de knappt varit på plats. För någon dag sedan skrev till exempel forskaren Bo Rothstein en artikel i Expressen med svepande kritik mot Almedalen som han själv förra året besökte för första gången ”i studiesyfte”. ­­

Den artikeln förvånade mig. Hur kan en tämligen ansedd forskare vilja gå ut med kritik i en av Sveriges största tidningar mot ett arrangemang som han enligt sin egen text har en minimal erfarenhet av?

Han skriver: ” Mina erfarenheter av detta evenemang är tämligen begränsade, nämligen till förra årets vecka. I studiesyfte var jag där och åhörde ett stort antal seminarier (och medverkade i några). Det var roligt att träffa många gamla bekanta men vad gäller innehållet gav det hela inte riktigt mersmak”.

Rothstein är inte ensam om att ifrågasätta Almedalen. Förra året uppmärksammades Maria Wendt för sin bok (som jag, typ Rothstein, erkänner att jag inte har läst!) där hon sågade Almedalen. Och varje år kollar många av landets tidningar med kritiska förtecken vad de regionala eller lokala myndigheterna har för sig i Almedalen, som här Arbetarbladet i år.

Politikers och tjänstemäns studieresor har alltid varit populära ämnen för granskning i landets tidningar. Själv har jag alltid snarare tvärtom tyckt att beslutsfattare i olika roller bör resa mer och delta mer; hur ska verksamheten kunna utvecklas om beslutsfattarna stannar hemma på sitt kontor och tittar på varandra över fikabordet?

Just Almedalen i Visby är ett lysande exempel på kunskapsspridning med extremt hög effektivitet. Om ett landsting eller en kommun skickar dit politiker och tjänstemän behöver de knappast åka till några andra kurser och konferenser under det kommande året. Och vad kostar den "vanliga" konferensverksamheten vid sidan om Almedalen under året? 

Almedalen är ett veckolångt universitet där snart sagt ALLT värt att diskuteras avhandlas. Sjukvård, omvårdnad, miljöfrågor, kärnkraften, filmpolitiken, medieetiken, ekonomin och döden. Och det är inte alls alltid ”rapporter” som enligt Rothstein är utgångspunkten för diskussionerna, ofta är det helt enkelt bra samtal på slak lina, rakt upp och ner.

Visst, det finns de som till skillnad från kritikerna inser vilken betydelse Almedalen har. I år kommer det visst runt 900 ackrediterade (föranmälda) journalister, om jag minns rätt. Och säkert många som inte anmält sig i förväg. Jan Wifstrand, tidigare chefredaktör på Sydsvenskan och Dagens Nyheter, är en av dem, men nu kanske främst i rollen som moderator i framgångsrika Öresundshuset där Öresundsregionens framtid belyses ur alla synvinklar. Han redovisade nyligen sin mycket positiva syn på Almedalen i Sydsvenskan, en tidning som han också kritiserade för dess kritiska syn på Almedalen…

Nåväl, själv ser jag även denna gång fram emot vad denna vecka ger oss i Utkik Media både på sjukvårdsområdet och medieområdet där vi är verksamma inom bolaget. Sjukvårds- och omvårdnadsfrågorna brukar vara det största ämnesområdet i Almedalen och mediefrågorna behandlas nog också på rekordmånga seminarier.

Det enda trista med Almedalen brukar vara teleoperatörernas bristande förmåga att fixa täckning och snabbhet för mobiler och datorer; väldigt många av de tiotusentals besökarna vill lägga ut material på Twitter, Facebook eller Instagram. Och på bloggar, som jag på denna. Men det brukar alltid bli problem. Vi får se hur det går i år då vi i Utkik Media är rustade med lite olika operatörer och mobiler och datorer.