Onsdagen var ingen bra dag för tryck- och yttrandefriheten i
Sverige. Då antog Sveriges riksdag EU:s datalagringsdirektiv som innebär att vi
alla från och med maj i år betraktas som potentiella brottslingar som ska
övervakas. Operatörerna tvingas spara alla trafikuppgifter om våra
internetkontakter, vilka telefonsamtal vi ringer och vilka epost- och sms-meddelanden
vi skickar. Allt för att polisen ska kunna kolla oss alla när den vill. Klart
integritetskränkande, men också ett direkt konkret hot mot grundlagen eftersom
t ex meddelarfriheten hotas.
Datalagringsdirektivet har diskuterats och kritiserats i många
år. En av dess varma tillskyndare var förre justitieministern Thomas Bodström (s) och direktivet arbetades fram i spåren efter terrorattacken i Madrid 2004. Andra senare terrordåd, som i London, ökade politikernas motivation.
Därmed kan man säga att terroristerna verkligen har förstört
vår värld, inte bara genom att flyga in i skyskrapor, bomba tåg eller skjuta ihjäl många människor. Avskyvärda och oförlåtliga handlingar, men terroristerna
har också fått politiker och myndigheter i hela världen att tappa omdömet och släppa
alla hämningar och tillåta långtgående kontroller av vad vi gör. Ibland med
illa dold förtjusning, som jag ser det, mörkermännens tid är här.
Resultatet är enorma säkerhetsåtgärder när man flyger, typ
röntgenfotograferingar av våra kroppar. Eller extremt obehaglig
lagstiftning, som nu det i Sverige accepterade datalagringsdirektivet. Publicister,
politiker, debattörer och kloka jurister med flera protesterar, men flertalet
människor gör det naturligtvis inte. Om alla förstod vad politikerna tillåter
med detta så skulle det nog skapa oro i nationen.
De politiska ungdomsförbunden är emot direktivet och Liberal
Ungdoms ordförande Adam Cwejman och 1:e vice ordföranden Linda Nordlund skrev till exempel i går att väljarna kommer att fly från
partiet. Tyvärr tror jag de har fel; det är få som bryr sig och väljarnas minne är kort. Reaktionerna
kommer snarare om många år när något händer i en spaningssituation och uppmärksammas som en skandal. Och då är det för sent.
Flertalet partier har fladdrat i sin inställning och varit
både för och emot direktivet över tid, men Vänsterpartiet och Miljöpartiet
lyckades för ett år sedan skjuta upp beslutet med de regler som tillämpas i riksdagen.
Centerpartiet har sagt sig vara emot direktivet, men nu röstades dess
riksdagsledamöter för ett antagande. Tre centerpartister röstade dock nej.
Totalt antogs direktivet av 233 positiva röster, 41 däremot och 19 nedlagda röster.
Det var den borgerliga alliansen och socialdemokraterna som gjorde gemensam sak
och röstade för förslaget.
De borde naturligtvis i stället tagit striden med EU. Om inte direktivet hade införts hade Sverige riskerat böter på upp emot 60 miljoner kr per år till EU, sägs det. Det kunde det ha varit värt för att vårt land skulle ha tagit ställning för demokrati och integritet. Dessutom anser operatörerna att lagringen kräver kostnader på närmare en miljard kronor som användarna får betala. Lite civilt motstånd hade således varit lönsamt den här gången...
Det är onekligen motsägelsefullt att svenska politiker
accepterar detta direktiv från EU, som är tydligt integritetskränkande för oss alla,
samtidigt som man till och från gärna engagerar sig i att driva igenom andra
lagar och regler med motivet att skydda integriteten för ett fåtal enskilda
människor.
Passregistret förbjöds till exempel att lämna ut av passbilder
till medierna vilket endast kan glädja fuskande politiker och mc-klubbarnas
ledare. Registret har en gång vägrat lämna ut en passbild på statsminister Fredrik Reinfeldt
eftersom man ansåg att det kunde hota hans integritet!
Och Beatrice Ask (m) har kämpar hårt
för att försöka förbjuda fotografering som kan vara kränkande för några få. Samtidigt
som hon glatt accepterar datalagringsdirektivet som hotar oss alla. Hon lär för övrigt vara intresserad av att låta polisen få tillgång till lagrade datauppgifter även då det handlar om mer banala brott än grova brott
Nu är vi där vid en punkt då samhällets spelregler förändras på ett påtagligt och allvarligt sätt. Många människor kommer med tiden att börja
fundera över hur de vågar kommunicera via mobiler och nätet. Kanske inte när de
talar med dottern om nästa hundutställning eller pappans sjuttioårsdag, men
däremot om samtalen rör mer personliga och känsliga förhållanden. Äktenskapliga
problem, läkarkontakter, arbetsgivarkritik och samtal till medierna som är
skyldiga att skydda redaktionernas tipsare, så kallade meddelare. Efter många år som utgivare vet jag hur oroliga och rädda offentliga tjänstemän och privatanställda tipsare om missförhållanden är. Med rätta. De måste skyddas
Det kan inte medierna alltid efter maj i år, men jag är övertygad om att de säkert kommer att söka lösningar för det problem politikerna i riksdagen skapat, mot bättre vetande.
Relevanta länkar:
Fem punkter om datalagringsdirektivet för nybörjare, ajour.se 120321
Riksdagen: ja till datalagringsdirektivet, expressen.se 120321
Ja till datalagringsdirektiv, polisen kritisk i svd.se 120321
M bör rösta nej till datalagringsdirektivet, förbundsordförande Erik Bengtzboe, MUF.
Datalagringsdirektivet, piratpartiet.se förklarar direktivet
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar