Redaktörer rör sig mellan tidningshus och public service - Anna Benker blir kanalchef på SR i Malmö

Under senare år har det blivit vanligt att chefredaktörer lämnar tidningshusen och går till public service. Det är intressant med tanke på de stundtals spända relationerna mellan licensfinansierade public service och de privatfinansierade mediehusen. Idag blev det offentligt att ytterligare en chefredaktör går till public service. Det är Anna Benker som nyligen rationaliserade bort sin egen tjänst som chefredaktör på Folkbladet Västerbotten. Hon blir ny kanalchef och ansvarig utgivare för Sveriges Radios programproduktion i Malmö.  

Anna Benker har sedan 2013 varit chefredaktör för Folkbladet Västerbotten i Umeå och hon har också ingått i koncernledningen för VK Media. När hon kom dit från Strengnäs Tidning hanterade jag som headhunter rekryteringen och sedan dess känner vi varandra mycket väl, vilket bör nämnas för transparensens skull. Under tiden på Folkbladet har Anna Benker hanterat två stora sparpaket och under det senare i höstas drev hon att även tidningens ledningsgrupp måste minskas för att inte verksamheten på fältet skulle drabbas för hårt.

Hon kom fram till att det var hon själv som skulle sägas upp eftersom omorganisationen kunde lösas bra ändå med den erfarne nyhetschefen Erik Isberg i rollen som redaktionschef och ansvarig utgivare. Och så blev det. Anna Benker blev den ende som blev uppsagd på Folkbladet eftersom hon kunde lösa de övriga indragna tre tjänsterna med vakanser som inte tillsattes.

Och nu lämnar hon tidningshusen där hon jobbat i olika roller på bland annat Strengnäs Tidning, Norran, Expressen, Ljusnan, samt Folkbladet. Hon har också tidigare jobbat på dåvarande SVT Gävledala i Falun och Gävle.

När Anna Benker kom till Folkbladet blev hon chef för 32 personer varav 28 redaktionella tjänster, en bemanning som hon minskat till 19 varav 17 redaktionella tjänster. Nu blir hon chef för runt 80 personer på Sveriges Radio i Malmö som lär vara den tredje största enheten inom bolaget efter Stockholm och Göteborg. I Malmö görs produktioner både för P1, P2, P3 och P4.

Anna Benker är inte den förste mediechefen som går från tidningshusen till public service. Den mest kända och då tämligen otippade övergången var naturligtvis då chefredaktören Jan Helin lämnade Aftonbladet för att bli programdirektör på Sveriges Television, SVT.

Hans nye chef på SVT, Hanna Stjärne, var innan hon 2014 blev vd på SVT, publisher på Upsala Nya Tidning, UNT,  och även där var jag som konsult anlitad för att hantera rekryteringen 2011. Hanna Stjärne kom då från en ledande befattning inom Sveriges Radio och saknade erfarenhet av arbete på en tidning, men kom snabbt in i rollen som chef för både publicistik och affär på UNT. Senare gick hon tillbaka till public service som vd för SVT.

Det finns också mediechefer som gått från tidning till public service och tillbaka igen. Anna Gullberg gick från Dalarnas Tidningar 2012 till jobbet som kanalchef för P4 Dalarna och sedan 2014 till Gefle Dagblad som chefredaktör. Helena Nyman gick 2014 från jobbet som nyhetschef på Arbetarbladet till SVT som chef för verksamheten i Sundsvall. 2016 återvände hon till Arbetarbladet som chefredaktör.

Olov Carlsson gick från SVT i Norrbotten via TV4 och därefter till en tjänst som publisher på Piteå-Tidningen. Sedan blev han enhetschef för SVT i Norrbotten och därefter chef för SVT:s nyhetsdivision i Stockholm. Och sedan tillbaka till tidningsvärlden 2016 som chefredaktör för MittMedias tidningar i Södertälje och Norrtälje, Länstidningen och Norrtelje Tidning. Nu är han publisher för Dagens Samhälle. Martin Jönsson gick från Svenska Dagbladet till Sveriges Radio och därefter till Dagens Nyheter. Herman Nicolic flyttade från Utbildningsradion till Nerikes Allehanda och sedan till Sveriges Radio i Örebro under en kort tid innan han började på Hall Media där han nu är redaktionschef för koncernens tidningar.

Andra mediechefer som under senare år gått från tidningshusen till public service är bland andra Charlotta Friborg från UNT till SVT, Anders Nordlund från DN via Region Gävleborg till SVT, Helena Sträng från NA till Sveriges Radio i Örebro, Matti Lilja från Piteå-Tidningen till Sveriges Radio Västerbotten, Nina Funke från Dalarnas Tidningar till SVT i Falun samt Ingvar Näslund från Västerbottens-Kuriren till SVT i Umeå. Kvällspostens chefredaktör Katrin Säfström går i vår till jobbet som kanalchef för Sveriges Radio P4 Sörmland.

Om det är intressant att tidningschefer går till public service så är det inte mindre intressant att Katrin Säfström på Expressens edition Kvällsposten efterträds av Magnus Ringman som går direkt från jobbet som stabschef på Aftonbladet till konkurrenten och dess ledningsgrupp. Magnus Ringman har i en intervju sagt att han kommer att vara lojal med Aftonbladet rörande affärsinformationen.

Därmed är en betydande del av Aftonbladets ledning ny efter Sofia Olsson Olséns avhopp då Lena K Samuelsson blev ny publisher. Kort därefter gick politiska chefredaktören Karin Petterssons vidare inom Schibsted och fick då ledarskribenten Anders Lindberg som efterträdare. Och häromdagen meddelades det också att redaktionschefen Håkan Andreasson slutar och han ska enligt Lena K Samuelsson få en ny roll inom företaget.   

Det handlar således om snabba och stora förändringar rörande chefstjänsterna i medieföretagen. Det är naturligtvis en styrka för mediernas utveckling att tidningschefer som Magnus Ringman kan röra sig fritt till en konkurrent och att chefer i de privata mediehusen kan ta ta med sig sina erfarenheter till public service och tvärtom.
Samtidigt är det lite spännande eftersom tidningshusen och public service under senare år legat i polemik med varandra rörande gränserna för verksamheten inom de licensfinansierade medierna. I januari blev det för övrigt klart att Sofia Wadensjö-Karen lämnar tidskriftsvärlden och tidningen Vi för att bli ny vd för krisande Utbildningsradion. Hon är också ordförande för organisationen Utgivarna där privata medier och public service samsas kring publicistiska frågor de kan vara överens om trots de nämnda motsättningarna. 

Det har stundtals varit en ganska hätsk diskussion där mediehus ute i landet menar att public service, och då kanske mest SVT, digitalt parasiterar på den lokalt framtagna journalistiken och försvårar tidningarnas införande av betallösningar. SVT och Sveriges Radio är ju licensfinansierade och har därmed retat upp privatfinansierade medier då de gratis publicerar dessas nyheter på sina sajter, samtidigt som tidningarna inför betallösningar i sina digitala kanaler.  Flera av de nämnda tidigare chefredaktörerna har också som sådana på skilda sätt varit aktiva i kritiken mot public service. Inte så konstigt; tidningshusen och public service lever ju på sitt sätt i helt olika världar.

Just nu verkar diskussionen ha lugnat ner sig något och just Sveriges Radio anses nog av tidningsföretagen sköta sitt fögderi på ett justare sätt än SVT, SR:s vd Cilla Benkö har i debatten tydligt markerat att radion framför allt ska satsa på ljudproduktioner. Branschen har i spåren av dessa motsättningar också generellt sett tillägnat sig en väl spridd policy där man ger andra medier cred vid återpubliceringar.

Nåväl, både public service och de privata medieföretagen behövs vilket företrädarna för båda dessa parter också alltid påpekar då de möts i debatter. Men nog kan jag tänka mig att en och annan mediechef fått väga sina ord väl när de rört sig från den ena världen till den andra…  
Korrigerade felaktig länk 180328 kl 17.27, korrigerade skrivfel kl 21.18 

Nyheten om Helin en stjärnsmäll (!) för de kommersiella mediekoncernerna

Vilken kanonnyhet - Jan Helin går från Aftonbladet till Sveriges Television, SVT! En fantastisk rekrytering av Hanna Stjärne som samtidigt utser Lena Glaser till programdirektör. Stjärne markerar att SVT går mot stora förändringar. Och hur kommer Helins nya roll att påverka skyttegravskriget mellan kommersiella medier och public service? Så sent som i fredags framträdde Jan Helin i en hearing inför Public service-kommissionen och då som företrädare för de förstnämnda. Idag bytte han sida.

Med Jan Helin och Lena Glaser som programdirektörer direkt under vd Hanna Stjärne får SVT en förändrings- och framtidsinriktad ledning. Jan Helin är ju en ikon i de kommersiella mediehusens värld. Lena Glaser är inte lika känd utåt, men har också definitivt ikonstatus i televisions värld och hon beskrivs i internetworld.idg.se som en digital folkbildare som skrivit webb- och tv-historia. Det är Lena Glaser som har gett oss SVT Play.

Hanna Stjärne själv blev vd för SVT för knappt ett år sedan. Dessförinnan var hon chefredaktör och vd för Upsala Nya Tidning. Dit kom hon från Sveriges Radio 2011 och jag var anlitad av UNT för att hantera rekryteringsprocessen. Då var Hanna Stjärne framtidsanalytiker i ledningen efter jobb som programdirektör på SR och och andra uppdrag inom SR. Hon hade också mycket väl kunnat efterträda Mats Svegfors som vd för SR, men då blev det Cilla Benkö.

Men nu leder hon Sveriges Television, ett jobb som jag tror mig veta att hon tycker är ännu intressantare och roligare än vad det skulle ha varit att leda SR. Och idag hyllas Hanna Stjärne av en rad framträdande medieledare för rekryteringen av Jan Helin.  

Det kommer att bli spännande att följa SVT:s utveckling under den nya ledartrion Stjärne-Helin-Glaser. De tre kommer nog att driva fram en rejäl uppgradering av SVT, inte minst digitalt och nyhetsmässigt.

För Schibsted och dess koncernchef i Sverige, Raoul Grünthal, känns det nog inte lika kul som för Hanna Stjärne idag även om han i en kommentar på resume.se, där han också hyllar Helin för dennes insatser, säger att det är ett bra läge för ett skifte just nu om det ändå ska ske. Aftonbladet har en stark position och ledning, menar han. Även Sofia Olsson Olsén, från idag tillförordnad chefredaktör och ansvarig utgivare för Aftonbladet, har sagt samma sak samtidigt som hon sörjer att Helin slutar. Raoul Grünthal är nu även tillförordnad vd för Aftonbladet.

Jan Helin själv tycker jag har förklarat sitt beslut mycket bra i alla intervjuer och då inte minst i Aftonbladets egen tv-intervju på dess webb. Där var han märkbart berörd över stundens allvar efter en blomsterhyllning på redaktionen. Han har genomgående sagt att man i sin ledarroll också måste inse när det är dags att lämna över ansvaret. Han kom fram till att det var dags nu när han fick ett oemotståndligt erbjudande från SVT. Han har varit chefredaktör sedan 2008 och därtill vd sedan 2012.

Nu kommer Jan Helin tillsammans med Glaser och Stjärne att få ett enormt inflytande på utvecklingen för Sveriges Television. Därmed blir han också en av dem som ska möta kritiken från de kommersiella mediekoncernerna om att dessa hotas av SVT, SR och Utbildningsradion, UR, med sina digitala satsningar finansierade av licensmedel. Jan Helin har själv tidigare i många avseenden sällat sig till kritikerna och så sent som i fredags framträdde han som företrädare för de kommersiella medierna i en hearing.

Den arrangerades av Public service-kommissionen vars namn måhända kan leda tankarna till en statlig politisk eller myndighetsrelaterad organisation. Så är det dock inte i det här fallet eftersom den startats på initiativ av just Bonnier, Schibsted Sverige, Mittmedia, MTG, Bauer Media Group och Tidningsutgivarna för att granska public service-bolagens påverkan på de kommersiella medierna. 

De indirekt statligt ägda public service-bolagen ägs av förvaltningsstiftelsen för SR, SVT och UR. Samma dag som kommissionen höll sin hearing skrev stiftelsens avgående ordförande Ove Joanson en debattartikel i SvD där han i skarpa ordalag kritiserade kommissionens tillkomst. Dess ordförande Gunnar Strömblad svarade i en annan artikel.

Bakom Public service-kommissionen står, som Strömblad skriver, så gott som alla kommersiella mediehus i Sverige. Tillkomsten och syftet med kommissionen har ändå ifrågasatts då starten blev olycklig då medievisionären Joakim Jardenberg först tillfrågades om han ville ingå i den, men sedan ratades då man förstod att han hade en mer positiv syn på public service än vad man antagit. En pinsam och rätt ofattbar fadäs av pr-byrån som anlitats för att organisera arbetet.     

Gunnar Strömblad åtnjuter dock ett grundmurat förtroende i branschen där han tidigare varit framgångsrik vd för just Aftonbladet, sedan SvD och slutligen koncerndirektör och styrelseordförande för Schibsted Sverige, organisationer Jan Helin nu lämnar för att gå till public service.

Strömblad har gång på gång betonat att kommissionen är oberoende och hans integritet är väl känd. Samtidigt är det också väl känt vilken kritik mot public service som odlats inom koncernerna bakom dess tillkomst, ibland tämligen aggressivt som i MittMedias utspel. Förtroendet för kommissionens oberoende kunde därför ha varit större, men Gunnar Strömblad har naturligtvis rätt i att dess insats kan bedömas först då den presenterat sina slutsatser.
Jan Helin är en av de framträdande ledarna inom de kommersiella medierna som i skilda sammanhang varit kritisk till utvecklingsprojekten inom SVT, som till exempel om dess närvaro på Facebook och skapandet av online-satsningen Edit. I våras skrev Helin så här i en krönika:

”Med det breda innehåll och den breda publik Public service har i Sverige är det vad som krävs av data från en publisher för att Facebook effektivt ska kunna konkurrera med Aftonbladet som primär nyhetskälla och sedan kombinera det med sin övriga data för att bygga sin annonsaffär.
Mediamarknaden är tuff som den är ändå. Att slåss mot en amerikansk gigant i kombination med den sammanlagda kraften av flera skickliga public-service redaktioner som är förfinansierade av en statlig licens kan bli väl tufft också för en hårding som Aftonbladet".

Han avrundade texten med en direkt fråga till ägaren staten:

"Så av alla diskussioner om att nya tjänster från public service ska förhandsprövas fast det aldrig görs, så tycker jag att ägaren staten ska börja med att pröva att offentligt svara på följande fråga:
Varför ska innehåll som är finansierat av en statlig licens överhuvudtaget finnas på kommersiella amerikanska medieplattformar som Facebook och Youtube?"

Nu kommer Jan Helin att få möta sina egna argument när han ska ta SVT till den digitala framtiden och han sa också så här idag i en intervju på resume.se:

- Det kan finnas områden där jag får anledning att ompröva mina åsikter, men i grunden har jag alltid tyckt att public service är viktig. Inte bara historiskt sett utan ännu viktigare i framtiden. Kärnvärden som opartiskhet och saklighet – alla sådana saker kommer bara att växa i betydelse i det snabbt ökande informationsflödet.

Public service-kommissionen ska presentera sitt utredningsresultat i april 2016, ungefär samtidigt som Jan Helin tillträder sitt nya jobb. Jag förmodar att Gunnar Strömblad och kritikerna mot public service inom Schibsted och MittMedia med flera koncerner inte är särskilt entusiastiska över Helins nya roll.

Det är däremot Jan Helin själv som idag talade om att jobbet som programdirektör på SVT är ett drömjobb för honom. Expressens chefredaktör Thomas Mattssons tankar gick i samma riktning i en intervju på dagensmedia.se:
- För Janne blir väl det här rena himmelriket, det har ju ryktats om att han velat till SVT tidigare och med sin erfarenhet från Aftonbladets digitala satsningar blir han naturligtvis en oerhört stark kraft för Hanna Stjärne och, får man gissa, en ganska krävande beställare av Anne Lagercrantz tjänster.
En bra sammanfattning av honom om Jan Helins nya liv och om vem som är dagens största vinnare, nämligen Hanna Stjärne. Själv är hon också stolt och glad i branschpressen. Nyheten om Jan Helins nya roll har redan genererat massor av artiklar och jag länkar nedan till ett urval av dem.
Utöver alla resonemang och spekulationer om rekryteringen och dess betydelse för public service, Aftonbladet och branschdebatten så finns det en fråga som ännu inte fått svar någonstans. Vad händer nu med populära Mattsson Helin podcast? Det undrar jag också. Om Helin, trots sin nya roll i opartiska och sakliga public service, kan och får fortsätta med de frimodiga resonemangen i podden så är väl det i sig ett tecken i skyn om public service på väg in i en ny tid. Vi får se vad det lider...

Korrigerad och uppdaterad 151215 kl 21.57, fler länkar kl 22.03, ny länk kl 23.45, kompletterad och korrigerad 151216 kl 02.16, 02.31, ny länk kl 02.57,  17.38, 23.46
Jan Helin: "Jag har varit rädd för att medarbetarna ska bli arga" - Kerstin Weigl gör en känslosam med sin chef Jan Helin, aftonbladet.se
"SVT behöver Jan Helins kompetens" - artikel av Karin Olsson, expressen.se 
Ingen vild gissning att Helin en dag blir vd - Initierad krönika av Malin Ekman, svd.se
Grattis SVT! Om en visionär publicist som nu lämnar Schibsted - Åsa Lindeborg om Jan Helin, aftonbladet.se
Här är några du kan ringa Raoul - intervjuer om tänkbara efterträdare, medievarlden.se 
Sofia Olsson Olsén om att ta över efter Jan Helin - intervju med Sofia Olsson Olsén, medievarlden.se
Det krävs av Jan Helins efterträdare - intervju med Anders Gerdin, resume.se
Thomas Mattsson: Klokt drag av Hanna Stjärne - intervju med Thomas Mattsson, resume.se
Jan Helin tar sitt drömjobb för lusten, inte för lönen - intervju med Jan Helin, resume.se 
Jan Helin: Jag går ner i lön - intervju med Jan Helin, dagensmedia.se
Jan Helin: Stjärnorna stod rätt - intervju med Jan Helin, journalisten.se 
Lena Glaser Årets MediaAmazon 2013 - Utkiksbloggen.blogspot.se 20130415 

  

Joanson och Brunegård och Sveriges Radio och förtroendefrågan

Nomineringen av Stampens förre ordförande Tomas Brunegård till Sveriges Radios styrelse var en oväntad nyhet. Förtroendet för Brunegård är sargat, men detta bortser Förvaltningsstiftelsens styrelse och dess ordförande Ove Joanson ifrån. Nomineringen förvånar, dels för att Joanson haft affärsrelationer med Brunegård som ytterst kan leda till misstankar om vänskapskorruption, dels för att Joanson borde vara angelägen om att inte äventyra förtroendet för Sveriges Radio, SR.

Sverige är ett litet land och vänskapsbanden är vanliga i en rad branscher. Vänskap och äktenskap är inte ovanliga mellan personer på konkurrerande tidningar eller mellan statliga makthavare och deras granskare i medierna. Det är nog ofrånkomligt och kanske inte heller något problem om alla inblandade transparent och omdömesgillt hanterar jäv och intressekollisioner.

Det har jag själv anledning att tänka på när detta skrivs; Ove Joanson har jag känt väl sedan våra vägar korsades som unga medarbetare på Gefle Dagblads redaktion redan i mitten av 60-talet. Och vi har haft kontakt till och från under årens lopp. Tomas Brunegård lärde jag känna genom uppdrag för Tidningsutgivarna, TU, inte minst då jag som ordförande i dess valnämnd var med om att utse honom till TU-ordförande.

Det var ett helt naturligt beslut på den tiden då förtroendet för Tomas Brunegård var stort bland företrädarna för flertalet medlemsföretag i TU. Det var inför omorganisationen av TU och inträdet i Almega. Därmed behövdes en drivande och samlande kraft som kunde accepteras av de flesta medlemsföretagen och då särskilt Bonniers, Schibsted och Stampen, de tyngsta aktörerna inom TU. Brunegård var den alla pekade på vilket gjorde valnämndens arbete lätt. Han tvekade, men sa ja.

Tomas Brunegård blev vald. Stampen utvecklades snabbt på ett sätt som först väckte respekt. Tomas Brunegård uppmärksammades positivt, dels för detta, dels för en respekterad insats som ordförande i TU. Det dröjde innan både Stampen och Tomas Brunegård blev föremål för en mer kritisk bedömning då företagets expansion genom uppköp började orsaka problem.

Sedan har förtroendet minskat både för Stampen och dess tidigare vd och ordförande Tomas Brunegård. De dåliga affärerna under senare år ursäktar inte de goda besluten innan det började gå utför. Så är det helt enkelt när ett företag och dessa funktionärer bedöms för sina insatser. Det är också självklart att en vd, styrelsen och dess ordförande är och ska hållas ansvariga för utvecklingen i en verksamhet, både formellt och av iakttagarna då historien skrivs.

Tomas Brunegård har många förtjänster och är en trevlig person. Han har gjort en uppmärksammad karriär och har ett stort engagemang för tryckfrihet och pressfrihet, vilket också lett honom till ordförandeklubban i den internationella utgivarorganisationen World Association of Newspapers and News Publishers, WAN-IFRA. Men, allt detta till trots är han också den främste bäraren av ansvaret för Stampens problem.

Det minskade förtroendet för honom är väl känt inom mediebranschen.  Tråkigt men sant för Tomas Brunegård, men en naturlig följd av utvecklingen inom Stampen. Men detta har Förvaltningsstiftelsens styrelse och dess ordförande Ove Joanson missat eller, ännu värre, bortsett ifrån. I Ove Joansons uttalanden kan man inte ens ana att förtroendet för Tomas Brunegård på något sätt förändrats efter hans storhetstid. 

Ove Joanson var under många år anlitad som konsult av Tomas Brunegård och Stampen. Det handlade om affärsutveckling med mera. I det sammanhanget fann de båda också varandra och lanserade organisationen Utgivarna vars framtid det är svårt att sia om, särskilt med tanke på den åsiktsklyfta man idag ser allt tydligare mellan ledande företrädare för public service och dagspressen, senast belyst i Sveriges Radios Medierna i lördags då MittMedias AnnaKarin Lith diskuterade saken med Sveriges Radios vd Cilla Benkö. Jag har bloggat om Utgivarna tidigare, senast här.

I Dagens Media anger Ove Joanson ändå att just Tomas Brunegårds synsätt om vad mycket kvalificerade medieföretag har gemensamt  ”oavsett finansiär” haft betydelse för hans stöd av Brunegård som styrelseledamot. De har tydligen funnit varandra här i en vision, Brunegård som uppdragsgivare och Joanson som konsult. Ove Joanson blev också Utgivarnas förste ordförande. 

Ove Joanson påpekar att det ekonomiska utfallet för Brunegård av styrelseuppdraget är minimalt med ett arvode på 64000 kronor per år och att Joanson därmed knappast kan sägas  vilja gynna Brunegård ekonomiskt. Det är nog också få som tror med tanke på att Brunegård också kritiserats för sina mångmiljonbonusar från Stampen.

En möjlighet är naturligtvis att det är precis som Ove Joanson säger, att han betraktar Tomas Brunegård som en av de mest kompetenta och respekterade personerna i mediebranschen. Då har han dock missat hela diskussionen om sin tidigare uppdragsgivare Stampen. Och missat att Tomas Brunegård fick lämna Stampen efter bankernas ingripande.    

En annan möjlighet är att Brunegårds ordförandeskap i WAN har en viss betydelse, antingen för att Förvaltningsstiftelsens styrelse kanske ser det som värdefullt att denna organisations ordförande sitter i Sveriges Radios styrelse. Eller för att det är värdefullt för Tomas Brunegård att ha en tung befattning inom medierna som ordförande för WAN, det torde väl krävas en branschkoppling för den som har det uppdraget. 

Det har väl i och för sig Tomas Brunegård även efter utmarschen från Stampen eftersom jag vill minnas att han då blev vice vd under Peter Hjörne i familjens ägarbolag Skäreleja . Men det är inget tungt uppdrag, ett styrelseuppdrag i Sveriges Radio smäller högre i alla sammanhang. Tomas Brunegård är vald som ordförande för WAN-IFRA i två år och ska, så vitt jag förstår, därför väljas om i sommar om han vill fortsätta på det prestigefyllda uppdraget.  

Nåväl, hur och varför både Ove Joanson och Tomas Brunegård utsätter både sig och Sveriges Radio för detta vet bara de själva. Och det är illa nog. Förtroendefrågor får aldrig sopas under mattan. 
Korrigerad 150308 kl 12.47, 13.00
Kompletterad med fler länkar 150309 kl 21.96, 150311 kl 18.02, korrigerad 150520 kl 16.53

Relevanta länkar
Ove Joanson tar kritiken med ro - nyhetsartikel journalisten.se, 150311
Tomas Brunegårds plats i SR:s styrelse är en orättvisa av kosmiska mått - kulturchefen Björn Wiman, dn.se 150309
Utnämning som skadar förtroendet - chefredaktör Lars Johansson skriver, hd.se 150307
Brunegårdsskandalen - bloggtext andreasekstrom.se 1503076 (Andreas är kulturskribent i Sydsvenskan)
Ove Joanson sätter sin gamle uppdragsgivare i SR-styrelsen - nyhetstext, resume.se 150306
Brunegård till SR:s styrelse - nyhetsartikel, dagensmedia.se 150306
Tomas Brunegård till Sveriges Radios styrelse - nyhetsartikel, medievarlden.se 150306
Tomas Brunegård lämnar Stampen - nyhetsartikel dagensmedia.se 140630
Tomas Brunegård ny ordförande i WAN-IFRA - nyhetsartikel, dagensmedia.se 130603

Dag tre i Almedalen kom att handla om framtiden.

De diskussioner jag besökte under tisdagen i Almedalen handlade mest om framtiden, men på lite olika sätt. Ett intressant seminarium hos HejDigitalt och Readly hade den något kryptiska rubriken ”Vad händer när ingen längre vill äga utan låna, hyra och dela?” Den frågan fick vi nog inget direkt svar på, men det blev en intressant diskussion om digitaliseringens möjligheter på helt olika områden.

Skicklig moderator var Beata Wickbom, expert på kommunikation, sociala medier och it-utveckling med mera. Hon ställde bra följdfrågor på svaren hon fick av dem hon intervjuade, något som även tv-proffs ibland är alldeles för dåliga på. Det finns intervjuare i alla medier som bara ställer frågor närmast mekaniskt och inte lyssnar på svaren och därför inte följer upp dem med följdfrågor.

Så inte i dessa samtal där Beata Wickbom inledde med att intervjua Jimmy Ahlstrand, strategichef på SVT, om dess framtid när allt färre tittar på traditionella tv-sändningar. Tittarsiffrorna har länge varit i princip oförändrade, men nu minskar de. Den egna publiken tittar allt oftare när den själv vill via SVT Play och andra lämnar SVT och tittar i stället på Netflix och andra webbsändningar, inte minst via dagspressens snabbt ökande satsningar på rörlig bild.

Jimmy Ahlstrand påpekade flera gånger att SVT lever i en bekväm värld med sin säkra licensfinansiering, till skillnad från de kommersiella kanalerna. Hur säker, eller kanske t o m osäker licensfinansieringen verkligen är, kan man diskutera, inte minst nu efter Högsta förvaltningsdomstolens underkännande av licensuttaget på datorer och surfplattor mm. Det är ett ämne som jag skrivit om förut och som det finns anledning att återkomma till; något måste ju göras politiskt åt det föråldrade licenssystemet. I det långa loppet kan man t o m fråga sig hur tillvaron ser ut för public service med tanke på mediekonsumenternas allt snabbare rörelser. Jag är rätt pessimistisk för public service i framtiden. Faktiskt.

Bortsett från den invändningen var det intressant att följa den framtidsspaning som Jimmy Ahlstrand bjöd på i samtalet. Likaså ett snabbt samtal med Inga Birath von Sydow, utvecklingchef på Readly Books. Readly jobbar med att öka läsningen i digitala medier, både bland vuxna och barn, de tryckta mediernas Spotify. Ett bra exempel på hur digitaliseringen förändrar ägandet, i framtiden kanske vi inte har en enda bok i hyllorna hemma, men tusentals i våra surfplattor, som hon sa.

Även den siste som intervjuades i Wickboms ”digitala stol”, Anders Tärnell som är marknadschef på Hertz, var mycket intressant att höra på. Han lät snarare som en utvecklingschef eller it-chef vilket också Beata Wickbom påpekade. Anders Tärnell berättade om hur Hertz, som vi alla nog tänker på som ett företag där man kan hyra en bil, nu jobbar hårt med utvecklandet av digitala tjänster, till exempel för oss som vill finna någon att samåka med.

Onekligen intressant då svenska Hertz ägs av Volvo personvagnar som borde vara mer intresserade av att sälja bilar, men som tydligen omdefinierar sina mål av hänsyn till kundernas krav och samhällets målsättningar. Och naturligtvis även av kommersiella skäl, i förlängningen gynnar naturligtvis deras strategier verksamheten.  

Tärnell berättade också att det globala företaget Hertz högsta internationella ledning konstaterat att företaget inte är ett bilbolag, utan ett it-bolag. Det söker hela tiden efter innovationer och nya tjänster anpassade till tidens krav utifrån insikten om att kundernas önskemål förändras och måste tillgodoses.

Det är ett faktum som också rör dagspressen som dock kanske varit lite trögare än t ex Hertz på att omformulera sitt mål för verksamheten. Nu sker det i rask takt, väl illustrerat i Almedalen där alla större medier som Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Expressen, TV4, Sveriges Television, Sveriges Radio och andra inte bara rent journalistiskt bevakar föredrag och seminarier, utan också visar upp sig själva och frikostigt arrangerar mängder av programpunkter, på plats live och på nätet.

Idag besökte jag Svenska Dagbladets stora tält i hamnen och lyssnade på chefredaktören Fredric Karén som intervjuades av Therérese Larsson Hultin, utrikesanalytiker på SvD,  om framtiden för journalistiken. Karén påpekade bland annat att tidningarnas verksamhet nu i denna förändringens tid utökas med helt andra verksamheter som eventarrangörer och andra kommersiella engagemang i helt andra verksamheter.

Jag besökte idag även Expressens så kallade ”valstuga” där politiker och andra intervjuas varje dag. Expressens chefredaktör Thomas Mattsson brukar precis som Karén tala om hur medieföretagen breddar sin verksamhet och även Aftonbladets Jan Helin säger ungefär samma sak. Aftonbladet är ju svenska mästare i mediebranschen på att utveckla sin digitala verksamhet på ett imponerande sätt.

Hos Expressen idag diskuterades näthatet av Isabella Löwengrip, GT:s chefredaktör Frida Boisen,  Totte Löfström, Nyheter 24 samt kd-politikern Caroline Szyber om näthatet och hur det ska bemötas. Även detta en intressant debatt, kloka synpunkter från dem alla.

Och debatten filmades naturligtvis av Expressen. Precis som SvD gjorde då dess chefredaktör intervjuades. Egenproducerad tv till publiken och på internet, ambitiösa montrar i Almedalen med frikostiga program som följs på plats av massor av besökare.

Dagspressen gör nu sådant som aldrig gjordes förr. Framtiden är nog redan här…   

På väg till Almedalen 2014 som slår alla rekord

Nu är det dags för Almedalen supervalåret 2014. Runt 25000 människor väntas till Visby. De politiska partierna har sina egna dagar med arrangemang följda av partiledarnas tal, men även organisationer, företag, myndigheter och en rad andra intressenter är aktiva under veckan. Ett tusental arrangörer bjuder i år in till över 3400 seminarier och andra arrangemang.  Almedalen är en festival för samhällsintresserade, kanske mest för dem med professionella motiv, men även för andra som vill ta del av utvecklingen i samhället.

Det är över 40 år sedan sommargotlänningen Olof Palme höll ett politiskt tal från ett lastbilsflak i parken Almedalen mitt i Visby. Det blev startskottet för ett arrangemang som växer för varje år som går. Arrangemanget sägs generera runt 200 miljoner kronor i intäkter för Gotland. Krogar, hotell, färjor och flyg är fullbokade. Massor av människor i Visby flyttar ut till stugor och husvagnar och hyr ut sina lägenheter till besökare.

Ingenting tyder på att Almedalen är på väg att minska i betydelse, snarare tvärtom. Om det finns något hot mot arrangemanget så är det dels att det blir allt dyrare för arrangörerna som får betala saftigt för seminarielokaler och boenden för sina medarbetare, dels att det är svårt för alla deltagare att ens hitta ett ställe att bo på.

Jag vet en stor arrangör som hade ett kontrakt i flera år på att hyra en tomt i centrala Visby för sina seminarier och för detta betalade flera hundra tusen kronor för veckan. När kontraktet gick ut brydde man sig inte ens om att försöka få ett nytt avtal till stånd eftersom det stod klart att hyran skulle höjas kraftigt. Kanske till en halv miljon kronor? I stället började man agera  på gator och torg utan fast plats som kostade pengar.

Nåväl, nu är det dags igen för Almedalen och dragningskraften är oförändrat stor på mig oavsett om det är valår eller inte.  Utbudet av seminarier är fantastiskt för den som är intresserad av samhällsutvecklingen, men viktigast av allt är nog ändå Almedalen som mötesplats.

För både min fru Lena och mig som deltidskonsulter är det ovärderligt att dels följa alla semiarier inom våra specialområden, dels knyta nya kontakter och vårda dem man redan har. Arrangemang rörande omvårdnad och sjukvård är kanske det största specialområdet där Lena får prioritera hårt i valet mellan alla seminarier och ändå bara hinner delta i en bråkdel av utbudet.

Det är i stort sett ett lika rikt utbud av arrangemang på medieområdet som jag ägnar dagarna åt i Almedalen. Alla stora medier som Expressen, Aftonbladet, TV4, Sveriges Radio, SR, och Sveriges Television finns på plats och står för en rad arrangemang. Enbart SR sägs ha runt 100 medarbetare i Visby! SR sänder liksom SVT och TV4 direkt från sina montrar i Visby.

Branschorganisationer som Tidningsutgivarna, Utgivarna, Almega och Svenska Journalistförbundet deltar också med många värdefulla arrangemang. Almedalen är som en extrem intensivkurs, ett snabbt universitet rörande samhällsutvecklingen.

Förutom sjukvård, omvårdnad och medier finns ju också åkeriäringen, miljörörelsen, sjöfarten, energiföretag, Öresundsregionen, försvaret, facket, arbetsgivarna, partierna, staten och snart sagt varje organisation och lobbyist av betydelse på plats. För medierna är Almedalen rena rama julafton, inte minst detta supervalår. För polisen och Säpo är det väl snarare en mardröm mitt i semestertiden med 200 av landets 400 ”skyddsobjekt” på plats, särskilt ett år då nazisterna är mer aktiva än andra år.

I morgon går den fullbelagda färjan till Visby från Nynäshamn där detta skrivs i natt på hotellet med ett trist regnväder utanför fönstret. Vi får se om paraplyerna måste användas i Almedalen i år.

Under veckan kommer jag som vanligt att försöka twittra och blogga om seminarier och arrangemang. Otillräcklig kapacitet för bredband och mobilnät brukar vara ett problem i det sammanhanget, men vi får se om det blir bättre täckning i år. Syns jag inte tilI på denna blogg och Twitter, @RobRos, så är det problem med täckningen.

I övrigt är jag som säkert många andra lätt orolig över vad nazister och rasister kan tänkas hitta på för att väcka uppmärksamhet under veckan. Och kanske också lite för om vi ens får möjlighet att äta på krogarna detta år då Almedalen tydligen lockar fler än någonsin tidigare. Det har varit svårt redan tidigare och lugnare år att få mat, men korvkiosken högt upp i staden nära Hästgatan och Wallers plats är alltid en räddning. Bra korv och mos! Tak om det regnar. ICA vid Stora Torget är också en stor tillgång. Kvällsöppet…

I går lördag publicerade för övrigt Arbetarbladet en artikel där jag som frekvent besökare i Almedalen till min egen förvåning intervjuades om vad som kan vara bra att tänka på för den som tänker besöka Almedalen. Kolla de tre tipsen!  

 Relevanta länkar:

Välkommen till Amedalsveckan i Visby  - Almedalens officiella hemsida

Almedalen - sökning på Google på "Almedalen", 1 140 000 träffar. 

Nazistiskt tal överröstades av motdemonstranter - nyhetstext i Aftonbladet

Säpo storsatsar i Almedalen - nyhetstext svt.se

Är det så här vi vill ha det med public service?

Den 28 februari 1986 mördades Olof Palme. På dagen 28 år senare går rysk militär in i Ukraina. Både mordet och invasionen föder frågor om hur public service sköter sitt uppdrag i Sverige. 1986 tog det timmar innan radio och tv rapporterade om mordet. 2014 avstår SVT från livesändningar om den svåra krisen i Europa – där tog kvällstidningarna skickligt över.

1986 utlöste passiviteten inom public service en kritisk debatt.  Sveriges Radio tog till sig kritiken och började efter ett knappt år att sända nyheter dygnet runt. Tidigare hade man avstått från det av kostnadsskäl. 

Nu, nästan 30 år senare, avstod SVT från att gå ut i direktsändning under de första dygnen när Europa skakas av den värsta politiska krisen sedan det kalla kriget. Visst, ett antal extra nyhetssändningar blev det, men ingen kontinuerlig direktsändning med experter, intervjuer och kommentarer.

SVT:s har skickliga korrespondenter som Elin Jönsson och Stefan Åsberg, men de användes inte när de som bäst behövdes. Inte heller kunnige kommentatorn Bo Inge Andersson. De sparades alla till nyhetssändningarna. Vad det gällde tv, vill säga. Visst, SVT bevakade krisen, men främst då på sin sajt där det skrevs texter och nyhetschattades och visades videoinslag. 

Där var det hög aktivitet med bra kvalitet, men i de tv-kanaler SVT har härskade lugnet med Melodifestivalen och repriser med Vem vet mest. Mellon följdes dock av två (!) minuter extra nyhetssändning om krigshotet i Europa.

Nu fanns det faktiskt utmärkta livesändningar till och från under helgen, men då på Aftonbladets och Expressens sajter. Där var det aktiviteter i proffsig studiomiljö med reportrar, kommentatorer och direktrapporter från Ukraina och Krim via Skype och mobiler. Engagerat, kunnigt och aktuellt. Bra!

Sammantaget gav denna krisens helg en intressant bild av medieutvecklingen i Sverige. Public service valde hellre att skriva texter på sin sajt än att filma och prata i sina primära kanaler tillgängliga för alla licensbetalare. Och tidningarna fortsatte att skriva, men satsade också skickligt på rörlig bild även för dem som inte köpt tidningen. Jag satt klistrad vid datorn och kollade deras utmärkta nyhetsförmedling. 

Sammantaget finns det skäl att fråga sig vad vi förväntar oss av public service. Dess satsningar på digitala medier är redan starkt ifrågasatta av företrädare för dagspressen som menar att de indirekt statligt ägda medierna allvarligt hotar tidningarnas möjligheter att få betalt för sina nödvändiga digitala satsningar. Public service har ju en säker finansiering med licensmedel och kan glatt leverera allt gratis i de digitala kanalerna. Det kan inte tidningarna göra, för dem är public service ett allvarligt hot. 

Efter denna helg kan man också fråga sig om det är rätt av public service att inte fullt ut utnyttja sina primära kanaler, utan i stället hänvisa tittare och lyssnare till sina sajter på nätet. Svaret måste bli nej. Licensfinansierade medier måste rimligen ta ansvar även för den publik som inte har tillgång till nätet. Det lär handla om någon miljon vuxna i Sverige.

Tidningar konverterar snabbt till digitala kanaler och får inte sällan kritik från äldre och andra som tycker att de missgynnas då de bara är intresserade av pappersprodukten och inte vill betala för digitala kanaler de inte utnyttjar. Tidningsföretagen utsätter sig således medvetet för en kalkylerad risk och det kan även kommersiella TV3 och TV4 med flera göra om de väljer att stöta sig med publiken i sina utvecklingsprojekt. Men licensfinansierade public service måste agera annorlunda. Även därför är deras passivitet under helgen obegriplig.

I förlängningen anar man problem för public service att motivera sin existens. Verksamheten är med rätta nyligen starkt kritiserad för sin hantering av kravet på opartiskhet, både i SVT och SR. Nu har public service därefter dessutom degraderat sin betydelse för nyhetsförmedlingen där i stället kvällstidningarna tar täten. SVT valde att prioritera skilda underhållningsprogram, sport och repriser som fick ligga kvar i tablån även då Ryssland marscherar in i ett grannland.

Är det så vi vill ha det med public service?
Uppdaterad 20140303 kl 19.23 med nedanstående länkar.

Länkar:
Ulf Johansson om kritiken mot SVT - Ulf Johansson bemöter Lisa Bjurwalds kritik, medievarlden.se
Söndagslunk för SVT mitt under krisen - Lisa Bjurwald om SVT:s bevakning av Ukraina, medievarlden.se 

   

  

Taffliga beslut inom public service

Plötsligt blev det tydligt att statligt ägda public service lever i en annan värld än kommersiella medier. Inte bara ekonomiskt på trygga licensmedel, utan också rent publicistiskt med föråldrade och löjeväckande tolkningar om vad som krävs för ”opartiskhet” och publicistisk självständighet.

Att public service och kommersiella medier ekonomiskt sett lever i skilda världar är väl känt. Alla vet att Sveriges Radio, Sveriges Television och Utbildningsradion finansieras av licensmedel medan Expressen, Upsala NyaTidning och Dala-Demokraten måste skapa sina intäkter själva, om än ibland med ett begränsat statligt driftsstöd, som DD.

Att publicisternas syn på journalistik, etik och oberoende kan skilja sig mellan public service och medier ägda av börsnoterade bolag, familjer, stiftelser eller organisationer har däremot inte noterats särskilt ofta, inte ens inom branschen.  

Tvärtom har släktskapet, som ändå finns där, ofta betonats när det passat syftet. Som i synen på tryck- och yttrandefriheten då nya begränsande lagstiftning hotar. Eller då det handlar om självbespeglande branschpriser typ Kristallen eller Stora Journalistpriset. Eller om pressetiken.

För något år sedan utmynnade den samhörigheten i bildandet av organisationen Utgivarna för att gemensamt manifestera den publicistiska enigheten i skilda sammanhang. Allt var frid och fröjd i relationerna mellan kommersiella medier och public service.   

Rätt snabbt blev det ändå lite gurgel då bland andra Tidningsutgivarnas ordförande Bengt Ottosson, vd för Expressen, angrep public service för att försvåra för dagspressen genom sina satsningar i digitala medier. Vem skulle vara beredd att betala för tidningarnas digitala publiceringar om public service med hjälp av sina licenspengar tillhandahåller allt gratis?  

Rent publicistisk var enigheten fortfarande ändå obruten med samma syn på tryckfrihet, etik och alla sådana frågor. Tills nu då chefer inom public service plötsligt fattar några beslut som få utanför public service tycks begripa sig på. Plötsligt blir det tydligt att även de publicistiska idealen, trots allt, skiljer sig åt från kommersiella medier.

Komikern Soran Ismail, chefredaktören Daniel Nordström på Arbetarbladet och filmaren Stefan Jarl har sannolikt i väsentlig utsträckning och utan egen avsikt kommit att påverka synen på public service och publicistiska principer. Bra! Det är viktigt att medvetenheten ökas om skillnaderna mellan  olika medier.

Besluten om karantän för Soran Ismail och Daniel Nordström  är inskränkta och otidsenliga. Så även beslutet om att inte sända Stefan Jarls film Godheten. Svårbegripliga ställningstaganden, men det är väl taffliga försök att tillgodose statsmaktens krav på allsidighet och opartiskhet inom public service, just det faktum som medför att tidningarna och public service även publicistiskt lever i skilda världar. Nu blev det synligt.

Det som förvånar mest, utöver besluten som sådana, är det stöd ”policyn” om opartiskhet fått även av medarbetare inom SR och SVT i olika sociala medier. Synen på och stödet för den rigida inställningen om oberoendet verkar vara djupt förankrad bland medarbetarna. Har det varken på SR eller SVT drivits någon utvecklande publicistisk diskussion om vad det egentligen är som konstituerar det journalistiska oberoendet?

Oberoendet går naturligtvis att säkra och manifestera på andra och bättre sätt. In med modiga tyckare från alla sidor i paneler och program, varudeklarera mera när så krävs och sluta odla en mer eller mindre fejkad opartiskhet när vi alla begriper bättre än så. 

Uppdaterad med fler länkar 140213 kl 20.51,kl 21.01, 140214 kl 02.05, kl 02.32, kl 03.25, 140216 kl 18.55, 140217 kl 14.44

Länkar. 
Soran Ismail är inte avstängd - kanalchef Lotta Mossberg om beslutet, sveriges radio.se
Därför får Nordström inte vara med i panelen - kanalchef Leif Eriksson om beslutet, sverigesradio.se
SVT visar inte Jarl-film före valet - nyhetsartikel svd.se

SR stoppade intervju med professor om opartiskhet - nyhetsartikel dn.se 140217
Stoppa inte Nordström, Pettersson och Helin - Thomas Mattsson, expressen.se 140217
Därför stormar det om SR - Soran inte ensam - historisk tillbakablick, expressen.se 140216
Om Sveriges Radios sanning och konsekvens - Jan Helin, bloggar.aftonbladet.se
Sätt inte idealen på SR och SVT ute i kylan - Jens Runnberg, dt.se
Vi är inga idioter - Lilian Sjölund, ledarkrönika, helahalsingland.se
Public service, gamle vän - Sofia Mirjamsdotter, st.nu
Sveriges Radio är ingen opolitisk kanal - Maria Eriksson, kuriren.nu
Soran Ismail vill vara en aktiv debattör - Cilla Benkö i debattartikel, svd.se
Cilla Benkö, Sveriges Radio,  och Ehsan Fadakar, Aftonbladet debatterar - SVT Debatt, svtplay.se
Sveriges Radio saknar civilkurage - Lisa Bjurwald, debattartikel medievarlden.se
Var drar public service gränsen? - Åsa Linderborg, aftonbladet.se
Public service måste orientera sig i det nya medielandskapet - nyhetsartikel, dn.se
Lyssnarna är de stora förlorarna när SR åsiktsrensar - Marcus Melinder, blogg.allehanda.se
Rätt att stänga av Soran Ismail från SR - Mats Svegfors i debattartikel, aftonbladet.se
SR:s feghet är illavarslande - Daniel Nordström, blogg.arbetarbladet.se
Opartiskheten som tvångströja - Ulf Bjereld, debattartikel aftonbladet.se
"Det här är inte en konfliktfråga för oss" - nyhetsartikel, intervju med Robert Olsson, SVT, resume.se
Stäng inte av Soran Ismail från radion - Gunilla Brodrej, krönika expressen.se
Opartiskheten som är emot min världsbild - Soran Ismail, expressen.se
Soran Ismail i karantän - Sofia Mirjamsdotter och Björn Löfdahl i Studio Ett, sverigesradio.se
Vad blir utbudet om alla måste vara lika neutrala som kungen? - Björn Wiman, dn.se
Chefredaktör Nordström portas från SR - ledare av Anna Norling, arbetarbladet.se
Sveriges Radio, opartiskheten och Sverigedemokraterna - andreasjohanssonheino.blogspot.se
Medieforskare kritiserar avstängningen av Soran Ismail - nyhetsartikel, svd.se
Regler för SR, SVT och UR - Regelsamlingen, Myndigheten för radio och tv, radioochtv.se
Det hettar till mellan Utgivarnas olika aktörer - utkiksbloggen.blogspot.se

Intressant idé av Thomas Mattsson om pressetiken

Expressens chefredaktör Thomas Mattsson har lanserat en idé som kan och bör bli vägledande för hur det pressetiska systemet ska moderniseras. Han menar att pressombudsmannen, PO, bör få granska både Bokmässan och Almedalen. En idé som kan förvåna, men den är klok och logisk i dagens snabba medieutveckling.

Mediernas verksamhet förändras blixtsnabbt, ”tidningar” är inte längre enbart något på papper som vi köper i kiosken, läser och sedan tänder brasan med. Tidningar är kompletta mediehus med tv-sändningar, radioverksamhet,  gratistidningar, sajter på webben och i mobiler samt verksamhet i olika sociala medier. Dygnet runt.

Därför är det på gång att PO ska granska och bedöma tidningarnas verksamhet på sina officiella sidor i sociala medier. Och där har Thomas Mattsson tänkt ett steg till; låt PO göra detta, men låt även PO granska vad medieföretagen har för sig på Bokmässan på liknande arrangemang.

Han har naturligtvis rätt. Medieföretagen engagerar sig idag på en rad olika områden, men alltid under sina kända varumärken, namn som Expressen och Aftonbladet.  Så även i Almedalen och på Bokmässan där kända journalister framträdde i en rad olika sammanhang i medieföretagens stora montrar.    

Det är då som Thomas Mattsson menar att någon kan drabbas av felaktiga påståenden, förtal eller en kränkning som bör prövas av PO. Det spelar ju ingen roll om övertrampet  har tryckts i tidningen, sänts på webben eller sagts på Expressens scen inför stor publik på Bokmässan. Det väsentliga för den drabbade är att det är Expressen som ska kunna anmälas och klandras.

Tanken kan föras ännu längre utifrån Thomas Mattssons funderingar. När tidningar börjar göra tv, som de redan gör, och både Sveriges Radio, SR, och Sveriges Television publicerar texter och annat via internet har det uppstått en osäkerhet, knappast hos allmänheten enligt min mening, men hos dem som ska se till att vi har ett bra pressetiskt system.

Problemet, menar man, är att tidningarna granskas av pressombudsmannen och etermedierna av statliga granskningsnämnden. Det finns publiceringar som faller mellan stolarna. När medieföretagen numera jobbar med allt borde de ha en gemensam etisk bevakare, menar förespråkarna. En del medieledare känner därtill en oro för att allmänheten inte vet vart ska man skicka sin anmälan om en tidning sänder ut något felaktigt i sin tv-verksamhet på webben.

Därför finns det ett förslag som utreds av den nya organisationen Utgivarna om att införa en gemensam medieombudsman för både tidningar, tidskrifter och etermedier, ett teknikoberoende etiskt kontrollsystem. Den idén är jag skeptisk till och har tidigare bloggat om saken, nedan några länkar till texter om saken.  

Det är här Mattssons idé om att låta pressombudsmannen granska även Bokmässan och liknande arrangemang är intressant.  Det är logiskt att PO och Pressens Opinionsnämnd ska granska allt som kopplas till tidningarnas varumärken helt oavsett vilken kanal det handlar om, redan befintliga och sådana som tillkommer i framtiden.  Systemet med PO är välkänt och kan lätt moderniseras på detta sätt.

På samma sätt är det logiskt att regelverket ändras så att all verksamhet kopplad till t ex Sveriges Radio synas av den statliga myndigheten Granskningsnämnden, till exempel mediernas webbsidor och mobilkanaler.  Och SR:s arrangemang på Bokmässan även då de inte sänds i radio.     

Därmed finns det inte längre behov av den medieombudsman Utgivarna anser behövs, en lösning gemensamt för statligt och privat ägda medier och just därför komplicerad juridiskt och principiellt. Om det sedan ändå skulle anses oklart om allmänheten förstår vart anmälningarna ska skickas så kan man ju ha en gemensam postadress för dem som vill anmäla ett medieföretag.
Uppdaterad 130110 kl 23.00

Länkar:

Mattsson: Låt PO pröva gator och torg - medievarlden.se 131001
Låt PO granska Bokmässan - chefredaktör Thomas Mattsson, expressen.se 130930    

Avstå från en ny medieetisk organisation!! - Utkiksbloggen 130529

Håller med Svegfors om pressetiken - Utkiksbloggen 110204  

Tveksamt med en medieombudsman - Utkiksbloggen 100906      

Verkligheten har hunnit ifatt tv-licensen

Nu har nog verkligheten äntligen hunnit ifatt den hopplöst föråldrade svenska tv-licensen. Plötsligt väller kritik fram mot licensen sedan Förvaltningsrätten i Luleå beslutat att datorer är avgiftspliktiga eftersom man kan se tv-program i dem, oavsett om man verkligen gör det eller inte. Politikerna lär få problem med att krypa ut ur den pinsamma frågan, särskilt sedan regeringen så sent som i förra veckan dessvärre föreslog att licensen ska finnas kvar.

Förvaltningsrätten avkunnade ett antal domar gällande avgiftskravet för datorer.  Detta sedan upprörda datorägare överklagat Radiotjänsts beslut att skicka licensfakturor till dem trots att de saknar tv-apparater, ett förfarande som nu i debatten jämställts med ökända skojares bluffakturor. Många mål återstår att pröva i domstolen, inte minst gällande surfplattor och mobiler.

Det är viktigt att lagar och regler är respekterade av allmänheten, om förtroendet rubbas kan mycket hända även om vi i Sverige oftast är lojala mot gällande ordning.  Hittills har betalningsviljan varit stor, runt 90 procent av de berörda hushållen har betalat sin tv-avgift. Nu finns nog risken för att betalningsviljan kan minska eftersom reglerna för avgifter på datorer uppfattas som absurda och obegripliga av många som genom domarna fått upp ögonen för saken. Inte minst studenter har varit kritiska i intervjuer; de måste ju ha datorer för sina studier och har inte sällan avstått från tv för att spara pengar.

Jag har tidigare bloggat många gånger om den föråldrade licensen som dessutom är så orättvis eftersom den slår hårt mot ensamstående. Det är ju hushållen som betalar licensen, inte individerna.  Länkar till tidigare blogginlägg i slutet av denna text. Där finns också ett antal länkar till kritiska röster i bland annat Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet. Mer kritik kommer säkert fram i debatten under den närmaste tiden.

För något år sedan verkade det som om politikerna äntligen var beredda att göra om systemet och antingen ta ut kostnaden via inkomstskatten, eller i vart fall i form av en öronmärkt avgift på skattsedeln, liknande begravningsavgiften. Men icke, nyligen föreslog regeringen i stället i sin public service-proposition att avgiften ska bli kvar.

Att public service är en viktig institution i det svenska samhället håller nog de flesta med om. Ändå finns det risk för att även public service-bolagen kan drabbas av ilskan mot licenssystemet som de alltid försvarat för att bevara sin påstådda ”frihet” gentemot staten, trots att de är statsägda via Förvaltningsstiftelsen.

SVT:s vd Eva Hamilton är också ordförande i Radiotjänst som driver in licensavgifterna. Hon lovade först att man skulle hantera de kritiserade reglerna om datorer försiktigt, men kort därefter började Radiotjänst ändå sin jakt på datorägare utan tv och licens.

Både SVT och Sveriges Radio har ju också genom sina företrädare i regel varit tämligen pompösa i sin beskrivning av sin förträfflighet, en attityd som kan straffa sig när inte minst ungdomar nu vänder sig mot systemet och ser kopplingen mellan den förhatliga licensen och de berörda programbolagen.  

Närmast kommer med all sannolikhet många av domarna att överklagas till kammarrätten i Sundsvall. Om de fastställs där så kommer kraven på ett ändrat avgiftssystem att bli en knepig fråga för regering och riksdag. Rätt välförtjänt med tanke på att politikerna behållit ett hopplöst omodernt system alldeles för länge. Obegripligt nog.

Relevanta länkar på andra sajter:
Dags att pensionera tv-licensen - ledare expressen.se 130625
Bättre att betala tv-avgift via skatten - ledare svd.se 120625
Tv-avgiften en generationskonflikt - nyhetsartikel dn.se 130625
Radiotjänst tar sikte på småföretagare - nyhetsartikel dn.se 130625
Tv-avgiften upprör Aftonbladets läsare - aftonbladet.se 130624
Är det rätt att datorer bli grund för tv-avgift - inlägg Brännpunkt Direkt i SVD 130624
Jag kommer att överklaga - nyhetsartikel aftonbladet.se 130624
I och med domarna har licensen slutligen spelat ut sin roll - Axel Björklund i DN 130624
Idioti att tvingas betala för något man inte vill ha - intervju i DN med datorägare 130624
Tv-avgift krävs för dator - artikel svt.se 130624
Licens utan legitimitet - ledare på dn.se 130620

Ett urval av texter på denna blogg om tv-licensen: 

Tragikomiskt om tv-licensen. Och nu Meg13 - utkiksbloggen.blogspot.com 130307

Nya turer förlöljligar den otidsenliga tv-licensen - utkiksbloggen.blogspot.com 130122

Vad vill regeringen om public service? - utkiksbloggen.blogspot.com 121023

Oberoende public service med statlig kontroll - utkiksbloggen,blogspot.com 120911

Riksdagen ifrågasätter äntligen tv-licensen - utkiksbloggen.blogspot.com 110221

Uppdaterad 130625 kl 09.22

Det hettar till mellan Utgivarnas olika aktörer

Nu hettar det tilI mellan public service och dagspressens organisation Tidningsutgivarna, TU, trots att de nyligen tillsammans bildat organisationen Utgivarna. Idag kritiserade TU;s ledande företrädare i en artikel i Svenska Dagbladet Sveriges Radios, SR:s,  planer för sin webb. Och SR:s vd Cilla Benkö svarade ilsket på kritiken i Medievärlden och drog direkt in nya Utgivarna i debatten som ett tillhygge mot TU.

Spänningarna mellan public service och dagspressen är föga förvånande eftersom det alltid förekommit en kritisk debatt dem emellan i skilda frågor. Precis som det också bör vara för den publicistiska mångfaldens skull. Aktörerna har skilda uppdrag och lever i helt olika världar.

De finansieras på helt olika sätt, public service via det kritiserade licenssystemet där staten bestämmer förutsättningarna för sitt, genom en stiftelse, reglerade ägande. Ett faktum som SR:s och SVT:s ledningar ofattbart nog aldrig vill medge. Dagspressen måste däremot dra in varenda krona på egna meriter genom sin kommersiella verksamhet, bortsett från ett begränsat statligt presstöd.

Nej, det är inte ett dugg konstigt att företrädarna för SR och dagspressen råkar i luven på varandra i ett läge där de alla pressas av de snabba förändringarna på medieområdet, både tekniskt, ekonomiskt och publicistiskt. Det är naturligt att de har helt olika uppfattningar i ett läge där de hotar varandras revir.

Det egendomliga är däremot just därför att de samtidigt närmast entusiastiskt ingått i en gemenskap, den nämnda nya organisationen Utgivarna. Den har bildats av dagspressen inom TU, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio,Sveriges Television, SVT, Utbildningsradion, UR, och kommersiella TV4.

Syftet var, om jag förstått saken rätt, att manifestera sin gemensamma syn i väsentliga publicistiska frågor, särskilt gentemot statsmakten. Man vill också se en ny etisk organisation för alla medier.

Jag har varit skeptisk till Utgivarna eftersom jag aldrig förstått hur stiftarna till den nya organisationen tänkt då olikheterna mellan dem är så påtaglig. Samsynen dem emellan är enligt min mening inte alls särskilt stor, inte ens i rent pressetiska frågor. När har Sveriges Radio och Expressen gjort samma bedömning rörande till exempel en namnpublicering?

Den största och tydligaste åsiktsklyftan dem emellan dem rör troligen utvecklingsfrågorna. Ska SR hålla sig till sina radiosändningar och begränsa sin verksamhet på webben och i andra digitala medier? Ska SVT främst ägna sig åt lite tyngre och kostsamma produktioner samtidigt som TV4 och andra kommersiella kanaler får ta hand om underhållningen? Hur ska det bli med licensen?

Alla dessa frågor om de offentligt ägda medierna, och många till, kommer att föranleda debatter mellan de olika intressenterna framöver. När det gäller politikernas lagförslag som begränsar yttrandefriheten kan de nog ofta komma överens och det är väl där någonstans man kan finna motivet till bildandet.  

Vad det däremot gäller branschfrågorna kommer sannolikt ledningarna för public service, TV4 och dagspressen ofta fram till helt olika åsikter. Inte ens mellan Sveriges Tidskrifter och dagspressen råder det alltid enighet om olika frågor. Tvistefrön har alltid förekommit och nu har det hänt igen, denna gång med en ovanligt hård debatt mellan radiochefen Cilla Benkö och TU-styrelsens presidium med nye ordförande Bengt Ottosson, vd på Expressen, i spetsen.

Debattörerna lär få svårt att komma överens om vad Sveriges Radio ska få göra på nätet, men i vilket fall som helst ska man förr eller senare återigen samverka utåt genom Utgivarna där de ska vara överens.
Där heter ordföranden heter Ove Joanson, tidigare vd och senare ordförande för Sveriges Radio, numera ordförande för Förvaltningsstiftelsen som på statens uppdrag äger public service.

Ove Joanson  har en unik position sedan de indirekt statligt ägda medierna och den svenska dagspressen med sin skilda privata ägare valt honom som sin främste gemensamme företrädare. Det ska bli intressant att se hur Utgivarna och Ove Joanson i sin nyckelroll vill lösa problemet.

Några relevanta länkar: 
Förvridet mediekrig - Gabriel Byström på gp.se 13-04-14
Faran med att göra en galen verklighetsbeskrivning - Mikael Zackrisson, ziggysays.com 13-04-07
Om Sverigesradio.se och ny konkurrens från public service - Robert Brännström på btdm.se 13-04-07
Om bråket mellan tidningarna och radion - Chefredaktör Jan Helin, aftonbladet.se 13-04-07
Sveriges Radios uppdrag formulerar vi alla - Chefredaktör Thomas Mattsson, expressen.se 13-04-07
Motstridigt och arrogant från SR:s ledning -  TU:s presidium kommenterar SR:s svar, SvD 13-04-07 SVT:s Johan Everljung svarar på VK:s public service-angrepp - Johan Everljung på svt.se 13-04-06
Om konkurrensen i medielandskapet - Chefredaktör Jimmie Näslund på allehanda.se 13-04-06
Konkurrens på olika villkor - Chefredaktör Ingvar Näslund Västerbottens-Kuriren 12-04-06
SR snedvrider konkurrensen - Chefredaktör Anders Nilsson Norrköpings Tidningar 13-04-06
TU:s ordförande Bengt Ottosson i tv-debatt med SR:s Björn Löfdahl -  dagensmedia.se 13-04-05
Utgivarna kritiserar TU - Utgivarnas Ove Joanson kritiserar TU i  Medievärlden 2013-04-04
TU målar upp en felaktig hotbild - Cilla Benkö och Martin Jönsson i SvD 2013-04-04
Marknad med olika villkor - Chefredaktören Lars Dahmén i Sydsvenskan 2013-04-03
Debatt mellan Cilla Benkö och Bengt Ottosson - Studio Ett i SR 2013-04-03
Här är SR:s kontroversiella sajt - resume.se publicerar bild på sajten 2013-04-03
SR-debatten oroar - Expressens chefredaktör 2013-04-03
Cilla Benkö slår tillbaka mot TU - SR:s vd Cilla Benkö, medievarlden.se 13-04-03
SR snedvrider konkurrensen - TU:s presidium kritiserar Sveriges Radio i SvD 13-04-03
Public service sedan 1880 i Norrtälje - Expressens chefredaktör Thomas Mattsson  2013-03-29
Var går gränsen för public service? - Expressens chefredaktör Thomas Mattsson 2013-03-28
Dags för förhandsprövning - TU:s vd Per Hultengård i Medievärlden 2013-03-27
Radiotidningen med uppmärksammade uttalanden från SR - Radiotidningen nr 5 2013
Oberoende public service med statlig kontroll - Utkiksbloggen 2012-09-11
Historiskt förslag om public service i morgon? - Utkiksbloggen 2012-09-10
Utgivarnas sammanhållning krackelerar - Utkiksbloggen 2012-07-03
Nya Utgivarna, kanske klokt, kanske oklokt... - Utkiksbloggen 2012-02-12
Samarbete, inte skyttegravskrig -  Mikael Zackrisson på Same Same But Different 2010-03-29
Ge oss möjlighet att göra radio för alla - SR:s vd Cilla Benkö i Expressen 2013-02-15
SR:s ledning hotar åsiktsmångfald - Anette Novak, Anna Serner och PeO Wärring i DN 2010-05-22
Ny public service testar gränser - dn.se 2010-03-23

UPPDATERAD, KORRIGERAD OCH NYA LÄNKAR 130404 kl 01.38

UPPDATERAD MED FLER LÄNKAR 130404 kl 14.50, kl 14.59
UPPDATERAD MED FLER LÄNKAR 130406 kl 16.07
UPPDATERAD MED FLER LÄNKAR 130407 kl 00.19
UPPDATERAD MED FLER LÄNKAR  130407 kl 13.4, kl 15.34, kl 18.49, kl 21.13
UPPDATERAD MED FLERA LÄNKAR 130408 kl 01.05

UPPDATERAD MED NY LÄNK 130414 kl 13.30