Sorgligt beslut om Stampen - och samtidigt framtidstro i en annan del av branschen

Så kom då till sist det sorgliga och föga överraskande beskedet att mediekoncernen Stampen måste underkasta sig en företagsrekonstruktion på grund av sina skulder och usla balansräkning med tung belastning av goodwill efter alla förvärv under årens lopp. Och samma dag, i en annan del av branschen, kommer dels nyheten om att framgångsrike Anders Eriksson efterträder Gunilla Herlitz som vd för Bonnier News, dels utnämningen av Aftonbladets nya spännande ledningsgrupp och redaktionsledning. Olika falla ödets lotter…

Stampens prekära läge har det spekulerats en hel del om under senare år, men den nya koncernledningen har hela tiden talat om styrkan i verksamheten och att siffrorna gått åt rätt håll. Tills idag.

Det mest förvånande i kommentarerna från Stampen är resonemangen om att ledningen där blev så överraskad av den snabba utvecklingen med fallande kurvor både för annonser och upplaga mm. Var de inte på de ständigt återkommande konferenserna om branschutvecklingen?

För ägarna, ledningen, personalen, läsarna och alla kunder är det en sorglig dag även om Peter Hjörne, vd Martin Alsander och andra försöker hålla skenet uppe om att verksamheten som sådan fungerar bra och inte ska påverkas. Inte förstår jag hur det ska gå till, all makt är nu överlämnad till en advokat som ska försöka få ihop siffrorna, dels genom förhandlingar med fordringsägare som föreslås minska sina krav, dels genom beslut som ska spara pengar snart sagt överallt.

I branschens korridorer kommer det nu förståeligt nog att pratas syndabockar och där kommer naturligtvis huvudägaren och styrelseordföranden Peter Hjörne själv och den tidigare koncernchefen Tomas Brunegård att pekas ut.  Den förstnämnde har också redan tydligt tagit på sig sin del av ansvaret.

Tomas Brunegård har tidigare 2014 i en intervju i Medievärlden premium, som redaktionen påpassligt påminde om idag,  pekat på omständigheter han menar låg utanför ledningens kontroll, framförallt bankernas attityder. Hans namn kommer dock alltid att förknippas med Stampens uppgång – och fall. Även andra ansvariga längs resan lär nog komma att nämnas i diskussionerna, som de tidigare styrelseordförandena Lennart Ohlsson-Leijon och Lennart Hörling.  

Hursomhelst med ansvaret bakåt, men nu är det som det är och man får av alla de skäl hoppas att rekonstruktionen lyckas. Allt annat vore en katastrof, inte bara för Stampen utan för hela mediebranschen. Situationen för Stampen för också tankarna till andra mediehus med svag finansiell styrka och då givetvis i första hand MittMedia där verksamheten också fungerar, men kapital saknas. Båda koncernerna var ju gemensamt köpare av Centerpartiets tidningar för totalt runt 1,8 miljarder.

Medan Stampens kris nu kulminerat har samma dag således Bonnier News nye chef pekats ut. Det blir Anders Eriksson som hela tiden funnits med i spekulationerna som Herlitz efterträdare. Thomas Peterssohn, vd i MittMedia, har också nämnts i sammanhanget liksom några andra namn, men Eriksson har nog varit mest tippad efter sina framgångar som vd för Bonnier BusinessPress. 

Och denna smått historiska mediedag var det inte bara Stampens öde och Bonniers utnämning som sätter sina spår i framtiden. Aftonbladets nyutnämnda publisher Sofia Olsson Olsén presenterade sin nya ledningsgrupp och redaktionsledning, ett intressant gäng med Håkan Andreasson som redaktionschef och Magnus Ringman som stabschef.

Igår skrev Fredrik Karén, chefredaktör på Svenska Dagbladet, en krönika om sin tidnings framgångar rörande alla nya digitala prenumeranter, nästan lika bra siffror som för Dagens Nyheter. Och idag var det premiär för KG Bergströms direktsända tv-intervjuer med partiledarna då Jonas Sjöstedt (v) grillades i hårdsatsande Expressens nya studio.    

Samtalen i mediehusen inom Stampen har nog lite annorlunda karaktär i dessa dagar än diskussionerna bland kollegerna på fikarummen hos Bonniers och Schibsted.     

Uppdaterad med fler länkar 160524 kl 18.23, korrigerat stavningsfel 160527 kl 01.27

Relevanta länkar:

Ny vd för Bonnier News - nyhetstext dn.se
Anders Eriksson är Expressens nye vd - nyhetsartikel, expressen.se 

Här läser du alla artiklar om Stampens rekonstruktion - länksamling, gp.se
Avgångsvederlagen hotade på Stampen - nyhetsartikel, journalisten.se
Stampen-bolag hade bara 600 000 kr kvar - nyhetsartikel, expressen.se/gt
Förödande om det blir konkurs - ledare av Helena Giertta, journalisten.se
"Går det att vispa ihop en omelett av jätteägget som sprack" - analys av Leif Holmkvist, resume.se
GP går bra - vi fortsätter som vanligt - krönika av Cecilia Krönlein, gp.se
Vi kommer att lyckas - krönika av Peter Hjörne, gp.se
Den sista utvägen för Stampen - krönika av Thomas Mattsson, expressen.se
Scherman: "Stampen har agerat vårdslöst" - intervjuer med branschföreträdare m fl, svd.se
Stefan Melesko om Stampens framtid - intervju med Stgefan Melesko, medievarlden.se
Kuhnke om Stampens akuta kris - intervju, medievarlden.se
Inte Plan B för Stampen, utan plan P - P som i panik - krönika av Martin Jönsson, dn.se
Nu slåss tidningsjätten för sin överlevnad - krönika av Martin Jönsson, dn.se
Stampen måste hitta nya ägare - nyhetsartikel, medievarlden.se
Stampens koncernchef om rekonstruktionen: "Känns förlösande" - Intervju med Martin Alsander, resume.se
Inställda betalningar drabbar frilansar - nyhetsartikel, journalisten.se
Joanson och Brunegård och Sveriges Radio och förtroendefrågan - text om Tomas Brunegård i SR:s styrelse, utkiksbloggen.se

Mediebranschen laddar för Meg16 som inleds idag. Överlever arrangemanget?

Nu laddar medierna i Sverige upp inför årets mediekonferens Meg16 på Svenska Mässan i Göteborg. Den brukar locka tusentals besökare till mängder av seminarier, monterprogram hos utställare, möten med kolleger, prisutdelningar och en stor fest för branschfolket. Ändå kan man lite försiktigt undra hur länge arrangemanget överlever i ett hårdare branschklimat och i en begynnande konkurrens mot alternativet Årets Dagstidning i Stockholm.

Meg, som jag vill minnas ska utläsas som Mediedagarna i Göteborg, tillkom under Stampens storhetstid. Och visst var det väl dess dåvarande koncernchef Tomas Brunegård som gärna såg att Göteborg fick spela en viktigare roll för mediebranschen och säkert ryckte i trådarna så att krafterna bakom Bokmässan drog igång projektet. Jag tror att premiären var 2012 och i så fall är detta det sjätte året.  Och det har utvecklats varje år, inte minst utställningsdelen med montrar och scenprogram.

Det är ett bra arrangemang, men frågan är ändå hur framtiden ser ut för Meg. Arrangörerna har säkert betydande kostnader för arvoden till deltagare, deras reskostnader och allt annat. Jämfört med Bokmässan är detta för arrangörerna sannolikt att betrakta som den fattiga kusinen från landet, gissar jag.

Och branschens aktörer får slanta av rejält för att få dit företrädare för sina mediebolag. Jag vet att det muttras om att det vore enklare med ett enda arrangemang lite mer centralt i Stockholm.

Där finns nu Årets Dagstidning som en endagskonferens, en uppföljare till Tidningsutgivarnas, TU:s, tidigare tvådagarsarrangemang. Branschen behöver mötesplatser och erfarenhetsutbytet, men formerna kan naturligtvis diskuteras. Dessutom pockar ju andra konferenser på uppmärksamhet, till exempel om den digitala utvecklingen.

Programmet på Meg16 har 2016 inte känts riktigt lika lockande för mig som tidigare år. Men visst, jag har hittat intressanta programpunkter varje dag. Inledningen ”Bäst i klassen” med cheferna för SVT, Sveriges Radio, Schibsted, Bonniers och MTG är ett exempel. Om man hinner dit eftersom det ligger direkt efter den erfarenhetsmässigt tidskrävande registreringen, men i år ska vi tydligen registrera oss automatiskt med streckkoder och få alla biljetter utan att köa i receptionen. Låter hoppfullt, men det återstår att se hur det funkar.  

”Framtidens radio” är ett annat seminarium som låter intressant. Följs direkt av ”Kränkt i spalterna – då, nu och i framtiden. Pressens opinionsnämnd 100 år”. En självklar programpunkt detta jubileumsår för det etiska systemet. Tryckfrihetsförordningen fyller samtidigt 250 år och detta nämns i samma puff för detta seminarium. Jag har faktiskt inte sett detta faktum uppmärksammas någon annanstans i programmet, men även detta jubileum kommer naturligtvis att lyftas fram av branschens organisationer under året.     

Den digitala transformationen går givetvis igen i flera seminarier liksom native advertising som det numera heter på svenska. Public service-kommissionens slutrapport klockan 11.00 på fredag är nog en höjdpunkt i seminarieutbudet för de flesta besökarna, i vart fall för de ledande företrädarna för medieföretag och mediekoncerner. Och för mig.

Jodå, jag blir nog nöjd i år också då jag ser tillbaka på de här dagarna och förhoppningsvis blir alla andra också det. Och jag vet redan nu att det ändå är alla möten med kolleger och kontakter som brukar vara bäst av allt. Förutom räkmackan på den 23 våningen på Gothia Towers första kvällen…

Jag försöker återkomma med något eller några blogginlägg om tiden och bredbandsuppkopplingen så medger, i vart fall med en sammanfattning i efterhand.  

Joanson och Brunegård och Sveriges Radio och förtroendefrågan

Nomineringen av Stampens förre ordförande Tomas Brunegård till Sveriges Radios styrelse var en oväntad nyhet. Förtroendet för Brunegård är sargat, men detta bortser Förvaltningsstiftelsens styrelse och dess ordförande Ove Joanson ifrån. Nomineringen förvånar, dels för att Joanson haft affärsrelationer med Brunegård som ytterst kan leda till misstankar om vänskapskorruption, dels för att Joanson borde vara angelägen om att inte äventyra förtroendet för Sveriges Radio, SR.

Sverige är ett litet land och vänskapsbanden är vanliga i en rad branscher. Vänskap och äktenskap är inte ovanliga mellan personer på konkurrerande tidningar eller mellan statliga makthavare och deras granskare i medierna. Det är nog ofrånkomligt och kanske inte heller något problem om alla inblandade transparent och omdömesgillt hanterar jäv och intressekollisioner.

Det har jag själv anledning att tänka på när detta skrivs; Ove Joanson har jag känt väl sedan våra vägar korsades som unga medarbetare på Gefle Dagblads redaktion redan i mitten av 60-talet. Och vi har haft kontakt till och från under årens lopp. Tomas Brunegård lärde jag känna genom uppdrag för Tidningsutgivarna, TU, inte minst då jag som ordförande i dess valnämnd var med om att utse honom till TU-ordförande.

Det var ett helt naturligt beslut på den tiden då förtroendet för Tomas Brunegård var stort bland företrädarna för flertalet medlemsföretag i TU. Det var inför omorganisationen av TU och inträdet i Almega. Därmed behövdes en drivande och samlande kraft som kunde accepteras av de flesta medlemsföretagen och då särskilt Bonniers, Schibsted och Stampen, de tyngsta aktörerna inom TU. Brunegård var den alla pekade på vilket gjorde valnämndens arbete lätt. Han tvekade, men sa ja.

Tomas Brunegård blev vald. Stampen utvecklades snabbt på ett sätt som först väckte respekt. Tomas Brunegård uppmärksammades positivt, dels för detta, dels för en respekterad insats som ordförande i TU. Det dröjde innan både Stampen och Tomas Brunegård blev föremål för en mer kritisk bedömning då företagets expansion genom uppköp började orsaka problem.

Sedan har förtroendet minskat både för Stampen och dess tidigare vd och ordförande Tomas Brunegård. De dåliga affärerna under senare år ursäktar inte de goda besluten innan det började gå utför. Så är det helt enkelt när ett företag och dessa funktionärer bedöms för sina insatser. Det är också självklart att en vd, styrelsen och dess ordförande är och ska hållas ansvariga för utvecklingen i en verksamhet, både formellt och av iakttagarna då historien skrivs.

Tomas Brunegård har många förtjänster och är en trevlig person. Han har gjort en uppmärksammad karriär och har ett stort engagemang för tryckfrihet och pressfrihet, vilket också lett honom till ordförandeklubban i den internationella utgivarorganisationen World Association of Newspapers and News Publishers, WAN-IFRA. Men, allt detta till trots är han också den främste bäraren av ansvaret för Stampens problem.

Det minskade förtroendet för honom är väl känt inom mediebranschen.  Tråkigt men sant för Tomas Brunegård, men en naturlig följd av utvecklingen inom Stampen. Men detta har Förvaltningsstiftelsens styrelse och dess ordförande Ove Joanson missat eller, ännu värre, bortsett ifrån. I Ove Joansons uttalanden kan man inte ens ana att förtroendet för Tomas Brunegård på något sätt förändrats efter hans storhetstid. 

Ove Joanson var under många år anlitad som konsult av Tomas Brunegård och Stampen. Det handlade om affärsutveckling med mera. I det sammanhanget fann de båda också varandra och lanserade organisationen Utgivarna vars framtid det är svårt att sia om, särskilt med tanke på den åsiktsklyfta man idag ser allt tydligare mellan ledande företrädare för public service och dagspressen, senast belyst i Sveriges Radios Medierna i lördags då MittMedias AnnaKarin Lith diskuterade saken med Sveriges Radios vd Cilla Benkö. Jag har bloggat om Utgivarna tidigare, senast här.

I Dagens Media anger Ove Joanson ändå att just Tomas Brunegårds synsätt om vad mycket kvalificerade medieföretag har gemensamt  ”oavsett finansiär” haft betydelse för hans stöd av Brunegård som styrelseledamot. De har tydligen funnit varandra här i en vision, Brunegård som uppdragsgivare och Joanson som konsult. Ove Joanson blev också Utgivarnas förste ordförande. 

Ove Joanson påpekar att det ekonomiska utfallet för Brunegård av styrelseuppdraget är minimalt med ett arvode på 64000 kronor per år och att Joanson därmed knappast kan sägas  vilja gynna Brunegård ekonomiskt. Det är nog också få som tror med tanke på att Brunegård också kritiserats för sina mångmiljonbonusar från Stampen.

En möjlighet är naturligtvis att det är precis som Ove Joanson säger, att han betraktar Tomas Brunegård som en av de mest kompetenta och respekterade personerna i mediebranschen. Då har han dock missat hela diskussionen om sin tidigare uppdragsgivare Stampen. Och missat att Tomas Brunegård fick lämna Stampen efter bankernas ingripande.    

En annan möjlighet är att Brunegårds ordförandeskap i WAN har en viss betydelse, antingen för att Förvaltningsstiftelsens styrelse kanske ser det som värdefullt att denna organisations ordförande sitter i Sveriges Radios styrelse. Eller för att det är värdefullt för Tomas Brunegård att ha en tung befattning inom medierna som ordförande för WAN, det torde väl krävas en branschkoppling för den som har det uppdraget. 

Det har väl i och för sig Tomas Brunegård även efter utmarschen från Stampen eftersom jag vill minnas att han då blev vice vd under Peter Hjörne i familjens ägarbolag Skäreleja . Men det är inget tungt uppdrag, ett styrelseuppdrag i Sveriges Radio smäller högre i alla sammanhang. Tomas Brunegård är vald som ordförande för WAN-IFRA i två år och ska, så vitt jag förstår, därför väljas om i sommar om han vill fortsätta på det prestigefyllda uppdraget.  

Nåväl, hur och varför både Ove Joanson och Tomas Brunegård utsätter både sig och Sveriges Radio för detta vet bara de själva. Och det är illa nog. Förtroendefrågor får aldrig sopas under mattan. 
Korrigerad 150308 kl 12.47, 13.00
Kompletterad med fler länkar 150309 kl 21.96, 150311 kl 18.02, korrigerad 150520 kl 16.53

Relevanta länkar
Ove Joanson tar kritiken med ro - nyhetsartikel journalisten.se, 150311
Tomas Brunegårds plats i SR:s styrelse är en orättvisa av kosmiska mått - kulturchefen Björn Wiman, dn.se 150309
Utnämning som skadar förtroendet - chefredaktör Lars Johansson skriver, hd.se 150307
Brunegårdsskandalen - bloggtext andreasekstrom.se 1503076 (Andreas är kulturskribent i Sydsvenskan)
Ove Joanson sätter sin gamle uppdragsgivare i SR-styrelsen - nyhetstext, resume.se 150306
Brunegård till SR:s styrelse - nyhetsartikel, dagensmedia.se 150306
Tomas Brunegård till Sveriges Radios styrelse - nyhetsartikel, medievarlden.se 150306
Tomas Brunegård lämnar Stampen - nyhetsartikel dagensmedia.se 140630
Tomas Brunegård ny ordförande i WAN-IFRA - nyhetsartikel, dagensmedia.se 130603

Mycket beröm och lite kritik om Meg12

UPPDATERAD, korrigerad och kompletterad 120310 13.00
De flesta jag mött var nöjda med Mediedagarna Meg 12 när dessa avslutades i Göteborg efter två intensiva dagar med mängder av seminarier och andra scenframträdanden. Själv missade jag idag 18 seminarier och 11 andra scenframträdanden. Men jag prioriterade och hann med fyra seminarier och ett par evenemang. Dessa siffror säger en del om det stora utbudet.

Så är det med den här typen av koncentrerade evenemang. Under Bokmässan och i Almedalen är det ännu lättare att känna en viss frustration över allt man inte hinner med; i Almedalen vill jag minnas att det var över 1.300 officiella seminarier i somras. Ett veckolångt universitet om de mest skiftande samhällsfrågor.

Meg12 var klart lättare att greppa, men ändå med ett riktigt frikostigt utbud. Gissningsvis var det få som hann se och lyssna på allt de egentligen ville gå på. Utöver arrangemangen är det naturligtvis mötesplatsen Meg12 som är viktig; det vimlade av kolleger och bekanta i korridorerna, ett utmärkt tillfälle att skaffa sig nya kontakter och vårda dem man redan har. Många andra sammanträden förlades också i anslutning till Meg12. Praktiskt.

Egentligen hörde jag bara kritik mot två saker. I det ena fallet handlade det om programsidorna i den officiella mässtidningen. Den var gjord av Dagens Media och programtablåerna var virriga och svåröverskådliga. Jag mötte en känd ledande branschföreträdare som muttrade om att det bästa vore att klippa ur alla evenemangstexter och klistra upp dem i tidsordning…

Det andra samtalsämnet gällde den stora festkvällen. Den präglades av en festlig inramning och mycket god mat, men också av jobbig trängsel, en hög bullernivå och tidsödande servering. Det är ingen lätt uppgift att organisera en middag med över 500 gäster, men personalen var mycket vänlig och gjorde så gott den kunde.

Nåväl, sammantaget var Meg12 ett lyckat arrangemang och fortsättningen torde vara rätt given även om många deltagares företag måste prioritera om i konferensbudgeten. Det finns ju andra branschrelaterade evenemang som pockar på uppmärksamhet.

Själv ägnade jag sista dagen åt att lyssna på Tomas Brunegård, koncernchef i Stampen och ordförande i Tidningsutgivarna,TU, som framträdde i det ena seminariet efter det andra. Han diskuterade bland annat om mediernas kommersialiserats eller ej och stod då för en offensiv och optimistisk syn på möjligheterna inför framtiden. Publicistklubbens ordförande Ulrika Knutson tyckte i stort sett tvärtom.

Knutson lät ungefär som vilken tillbakablickande klubbordförande som helst, men ville inte medge att hon tyckte att det var bättre förr. Men så lät det allt…

I en annan debatt diskuterade Brunegård ungefär samma frågor med bland andra Journalistförbundets nye ordförande Jonas Nordling. Brunegård talade optimistiskt om att innovationstakten nu är större än någonsin i medievärlden. Har var tämligen överens med bland andra Hanna Stjärne, publisher på UNT, och Anna Lindberg, programchef och nyhetsbyråchef på NTM, om en ljusnande framtid eftersom UNT och GP är ”världsbäst” i Uppsala och Göteborg.

Nordling upprepade envist gång på gång sina frågor om hur journalistiken ska betalas när de nya generationerna  inte gör som förr. De övriga i panelen talade om nya mer flexibla betalningsmodeller och Brunegård tyckte att han nästan kunde ana ljuset i tunneln, men Nordling verkade inte nöjd.

Jag var också på ett seminarium där DN:s förre chefredaktör Jan Wifstrand på ett kul och bra sätt grillade de ansvariga bakom SVT:s nya Aktuellt. Till skillnad från Wifstrand var de olika tv-cheferna Olov Carlsson, Robert Olsson och Hanna Larsson närmast extremt nöjda med läget, de gillade sin skapelse både vad det gäller  formen och innehållet och allt annat i Nya Aktuellt.  Jag känner mig fortfarande lika tveksam som när jag bloggade om nya Aktuellt och tycker att Wifstrands ifrågasättande var rätt.

Slutligen var naturligtvis Expressens chefredaktör Thomas Mattsson också i farten idag och denna gång i en debatt om ”Tryckfrihetsförordningen – skrota eller putsa” där experten Nils Funcke inledde och förklarade vad denna svåra frågade handlade om. Idag föredömligt pedagogiskt bra och kortfattat. Alltihop handlar om huruvida Sverige ska ändra sina grundlagar och då, möjligen, riskerar problem i Bryssel. Och behöver de ändras?  

Sveriges Radios vice vd Cilla Benkö var också med liksom Ulrica Widsell, SJF:s vice ordförande. Medierepresentanterna var eniga i sin kritiska syn på politikernas ambitioner att förändra grundlagarna, men riksdagsledamöterna Alf Karlsson (mp) och Ulrika Karlsson (m) tog inget intryck av vad de hörde. De upprepade gång på gång sina ambitioner att gå till botten med problemen, problem som inte ens existerar enligt de övriga i panelen.

Vi får se hur det går med den saken och alla andra diskussionsämnen under Meg12. En tämligen säker gissning är att samma frågor snart debatteras igen och därefter under många år framöver, säkert också på ett Meg13.

UPPDATERAD med fler länkar 120311 kl 12.15, 120312 11.00, 18,30

MEG ger mersmak, Gunnar Springfeldt på Stampen 120312
MEG kan bli väldigt bra 2013, Expressens chefredaktör Thomas Mattssons blogg 120311

Listiga lustiga listor, Peter Hjörne i GP 120310
MEG12 och Ranelids mirakel i kväll, Expressens chefredaktör Thomas Mattssons blogg 120310

Mycket beröm och lite kritik om Meg12, Utkiksbloggen 120309
Medievärldens redaktörer om Meg12, medievarlden.se 120309

Bra inledning på Meg12, Utkiksbloggen 120308

Mot Göteborg och nya Meg12, Utkiksbloggen 120307

Twittrat om #Meg12, Twitter fortlöpande under Meg12
Medievärldens liveblogg, fortlöpande under Meg12

Bra inledning på Meg12

UPPDATERAD 2012-03-09 kl 00.23
Korrigerad och nya länkar.

Första dagen på Mediedagarna, Meg12, i Göteborg motsvarade förväntningarna. Betydligt mer folk än vad jag trodde skulle lockas till arrangemanget. Jag var på fem seminarier och det var välbesökta  även i de största lokalerna där det finns plats för många hundra åhörare. Hyfsad kvalitet på seminarierna var det också även om inget av dem jag var på lyfte till de högsta höjderna.

Under eftermiddagen rörde sig det så mycket folk i korridorerna att man (nästan) kunde känna lite vibbar av Bokmässan. Nåja inte trångt direkt, men välbesökt. Meg12 håller till på en stor del av Svenska Mässans övervåning där det hålls seminarier. Ett rätt stort antal utställare deltar med sina montrar där det också förekommer intervjuer mm.

Först lyssnade jag på seminariet ”Utgivning och ansvarslöshet”, ett givet inslag i ett mediearrangemang som detta. Lite väl lång inledning av kunnige moderatorn Nils Funcke, men jag förmodar att han ville ge externa besökare chansen att förstå pressetiken och dess byråkratiska system. Vare sig etiken eller systemet är ju  lätta att förstå ens för folk i branschen…

Klart bäst för dagen var Expressens Thomas Mattsson. Under seminariet dristade jag mig t o m till att på Twitter utse honom till den ledande pressetiske debattören bland de svenska chefredaktörerna. De flesta av dessa syns ju inte alls i den debatten även om ett antal redaktörer är bra på att förklara sina beslut i den egna tidningen.

Thomas Mattsson missar aldrig en chans att förklara, problematisera och diskutera etiken. På Twitter, i tidningen, i branschpressen och på sin blogg. Han resonerar och väger allmänintresset mot tunga etiska krav och pekar skickligt på vilka svåra överväganden det handlar om. Jag tycker ibland att han börjar närma sig Bo Strömstedts höjder i den pressetiska diskussionen, även om denne nog behåller titeln länge än.

Meningen var att den stridbare straff- och skadeståndskramande juristen och professorn Mårten Schultz på plats skulle ha pläderat för sina uppmärksammade och rätt kritiserade idéer. De handlar  om fler åtal och domstolsprövningar och ökade skadestånd för integritetskränkningar och förtal i medierna. Tyvärr kunde han inte komma p g a sjukt barn, men Schultz deltog via telefon. Det blev dock inte alls samma hetta i diskussionen som det säkert skulle ha blivit om han hade varit där. Schultz och deltagarna på scenen gjorde dock så gott de kunde.

Med i den debatten var också Mattias Göransson, chefredaktör på Filter och Jeanette Gustafsdotter, vd på Tidningsutgivarna, TU. Göransson var ensam om att såga det pressetiska systemet som han tyckte kan te sig rätt löjligt ibland. Hans åsikter låg, som jag uppfattade, ganska nära min egen syn på saken. Systemet är krångligt och har funkat dåligt vilket diskuterades i Almedalen för något år sedan.

Dagen fortsatte för min del med Medieakademins förtroendebarometer, alltid intressant att ta del av. Sedan blev det en debatt om ”Tv-tittare utan tv. Vart är vi på väg?” Med Eva Hamilton, naturligtvis. Det handlade om att tittandet på vanlig tv alltmer får stryk av renodlad webb-tv. Särskilt bland yngre.

Det är en intressant utveckling som bör få följder för licenssystemet, men det verkar Hamilton inte alls tycka. Hon sa bland annat något i stil med att webbtittare ska betala licensen ändå eftersom ”man säkert har en tv ändå”. Ungefär. Jag håller inte alls med, licenssystemet är otidsenligt och om detta har jag bloggat tidigare. Debatten handlade dock mest om vad webb-utvecklingen i övrigt innebär. Intressant, inte minst för OIa Ahlvarssons framtidsvisioner och producentens Agnes Lo Åkerlinds inlägg om hur man gör bra tv, inte minst för webben.

På Meg12 möter man hela tiden massor av mediekolleger och därför missade jag halva seminariet om ”Sanningen, sållandet och det döende scoopet”. Mycket folk i en av de större salarna. Dagen avslutades med ett arrangemang av Sveriges Radio om kommentarskulturen på webben, ”Journalistik 3,0”, om den utmärkta Medieormen och SR:s  satsning på att släppa fram kommentarer

Cilla Benkö, vice vd på SR, och bolagets vd Mats Svegfors kan med rätta vara stolta över projekten och Mats Svegfors, som tidigare varit ganska kritisk till bloggandet och twittrandet, sa efter debatten till mig att han ju faktiskt bättrat sig sedan han fick kritik i Almedalen för några år sedan. Det han helt rätt i. Ungdomspoäng…

Så var det med den dagen och nu i kväll ska runt femhundra människor (!) på en stor fest där även Tidningsutgivarnas årsmötesmiddag är en integrerad del. TU:s årsmöte var i år förlagt till Meg12 i Göteborg och under dagen tog organisationen beslutet att gå med i den nya paraplyorganisationen Utgivarna.

I morgon blir det en ny lång dag med många seminarier, bland annat om tryckfrihetsförordningen bör skrotas eller putsas upp. Och störst är nog förväntningarna inför ett seminarium om ”Journalist – ett yrke och en bransch i förändring. Både TU:s ordförande Tomas Brunegård och Journalistförbundets ordförande Jonas Nordling deltar. Diskussionen kommer nog att handla mycket om hur man ska hitta nya affärsmodeller för tradmedierna.