Vem kan ta över efter Thomas Mattssons oväntande avgång?

Idag avgick oväntat Expressens chefredaktör Thomas Mattsson. Han har varit en av de tyngsta utgivarna i Sverige under tio år.  Det är en lång tid på en så tuff position och han kan mycket väl själv tycka att det är dags. Det är dock svårt att ta in då det inte är likt honom.  Det skulle inte förvåna om Thomas Mattsson med sin integritet snarare nått vägs ände i den ständiga diskussionen i alla mediehus om avvägningen mellan den publicistiska verksamheten och kravet på lönsamhet. Och vem kan ersätta honom?

Det var på fredagen vid tolvtiden som Thomas Mattsson själv meddelade redaktionen att han avgår med omedelbar verkan. I en lång krönika sammanfattar han sin tid på Expressen under nästan 25 år, varav tio år som ansvarig utgivare och chefredaktör.

I en tv-intervju för Expressen talar om hur det varit, men i stort sett ingenting om vad som komma skall. Han svarar fåordigt om att han ska vara ledig och sedan jobba ”med några projekt inom Bonniers”. Thomas Mattsson är landets ledande publicist, modig, tuff, klok och engagerad med en stor arbetskapacitet vid vilken tid som helst på dygnet. Men att jobba med något projekt tror jag inte är hans grej om det inte är ett enormt stort, viktigt och framåtsyftande projekt.

Bonnier News tog i våras över krisande Mittmedia, ett projekt som jag vet att Thomas Mattson varit djupt engagerad i tillssammans med de övriga i koncernledningen. Där förefaller allt rulla på under den ledning Mittmedia fått, t ex i affärschefen Mikael Nestius. Bonnier News har redan mött några överraskningar, som betydligt sämre ekonomi än vad man trodde för ÖP i Östersund och  Allehanda i Övik.  Och det leder till att journalister sägs upp, vilket Bonnier News i princip lovat undvika.

Jag har svårt att tro att det kan finnas en intressant roll för Thomas Mattsson i det sammanhanget, även om han förekom i spekulationerna om vem som skulle få det uppdrag som Nestius nu har.

Vi får se vad som händer efter denna oväntade nyhet, en fredag mitt i semesterperioden. 

Det är precis så börsföretag brukar gå ut med känsliga uppgifter om verksamheten för att minimera publiciteten. En iakttagelse som jag tror också skulle ha nämnts i den saknade legendariska podden Mattsson & Helin där konkurrenterna Thomas Mattson och Jan Helin, Aftonbladets dåvarande chefredaktör, pratade och kommenterade det mesta i mediutvecklingen. Deras podd initierade på sitt sätt den ökande transparensen inom medierna. 

Podden upphörde då Jan Helin lämnade Aftonbladet för att bli programdirektör på SVT. Ett viktigt publicistiskt jobb, men ändå mindre synligt än utgivarskapet i Aftonbladet. Och nu lämnar måhända även Thomas Mattsson offentlighetens mediediskussioner. Illa, illa, men jag hoppas jag har fel och att han dyker upp i något viktigt sammanhang.    

Vad orsaken till avgången än är så känns det lite overkligt att Thomas Mattson kanske inte längre finns med i mediedebatten där han länge varit aktiv och oftast klok, i Expressen, på sin blogg och på en lång rad scener i Almedalen och på Bokmässan. Ingen mediedebatt utan Mattsson.

Nu blir Klas Granström tf chefredaktör och Karin Olsson tf ansvarig utgivare. Det är mycket erfarna publicister och ledare, Granström som chef för digitala medier och Karin Olsson som kulturchef och stf ansvarig utgivare. Både de och redaktionschefen Magnus Alselind med flera framträdande medarbetare inom Expressen kan säkert finnas med i diskussionen om ägarna söker en intern lösning vilket gjorts tidigare, bland annat Bo Strömstedt och Thomas Mattsson.

Och vill Bonnier News rekrytera externt så finns det naturligtvis spontant intressanta namn, även med  erfarenhet av Expressen. Som Katrin Säfström, tidigare chefredaktör för bland annat Kvällsposten, Nerikes Allehanda och Folket. Nu är hon kanalchef för Sveriges Radio P4 i Sörmland. Eller Mats Ottosson med en lång erfarenhet i olika roller på Expressen, senare bland annat ansvarig utgivare för tidningarna inom Hall Media, nu vd och ansvarig utgivare för Newsgruppen i Sverige AB med Linköping och Norrköping News.
Och därutöver också många andra kompetenta personer som förhoppningsvis kan ta över det krävande uppdraget efter Thomas Mattsson. Vem vet, det kanske redan finns en idé inom Bonnier News och hos dess koncernchef Anders Eriksson om vem som ska rekryteras.
Kompletterad och korrigerad 2019-07-12 kl 22.46, 23.37

       

Nu börjar Bonniers storstädning i MittMedia

Denna vecka kan MittMedias försäljning till Bonnier fullföljas. Detta sedan Konkurrensverket för en vecka sedan godkänt affären. I morgon onsdag är MittMedias koncernledning och ett antal chefer kallade till ett möte med Bonnier News i Marieberg. Därmed börjar det nog hända saker eftersom Bonnier som ny ägare säkert direkt vill börja städningen. Det finns en hel del för de nya ägarna att göra.

Övertagandet har i och för sig sedan en tid i praktiken inletts då många företrädare för Bonnier rest runt i landet och besökt koncernens lokala redaktioner på de olika titlarna. Då har inga beslut fattats i väntan på Konkurrensverkets beslut, men enligt uppgift har därmed Bonnier redan fått en rätt tydlig bild om av vad som väntar.

De ekonomiska problemen är en sak där ett antal beslut om kostnadssänkande åtgärder krävs. Där finns många möjligheter efter samgåendet. Ändå är nog kommande beslut om redaktionerna mer intressanta då Bonnier och MittMedia tills nu haft helt olika åsikter.

MittMedia har på alla de sätt hittills under ett antal år alltid framhävt sin koncern som bäst i landet på lokal journalistik. Det tror jag inte att storstadsbaserade Bonnier håller med om. I skilda sammanhang har Bonniers företrädare klart markerat att tidningarnas innehåll måste vara starkt förankrat lokalt samt att titlarnas utgivare ska finnas på plats i de lokala tidningshusen.

Det blir intressant att se hur köparen Bonniers syn på en tydlig och äkta lokal förankring ska ersätta MittMedias idé om att i sina lokala titlar publicera helsidor och uppslag hämtade från helt andra orter i Sverige och därmed ointressanta lokalt. Och hur i jösse namn ska Bonnier hantera frågan om lokalt placerade ansvariga utgivare?

Bonnier har naturligtvis rätt; ansvariga utgivare ska finnas nära sina redaktioner och läsare.  En organisation där chefredaktörer blir en anonym och mer centralt placerad ansvarig utgivare för flera titlar strider enligt min mening mot förnuft och andemeningen i vår grundlag. Ändå är detta vanligt idag, både inom MittMedia och andra mediekoncerner. Därvid devalveras på sitt sätt utgivarskapet.  

Nåväl, den svaga ekonomin, den felaktiga bilden av MittMedia som lokaljournalistikens mästare samt frågan om de ansvariga utgivarnas bristande koppling till de lokala titlarna är stora frågor att hantera för den nye ägaren Bonnier.

Till allt detta kommer fler svåra åsiktsskillnader mellan köparen Bonnier och säljaren MittMedia. Bonnier är tveklöst emot den centrala deskorganisation och söker nog, som många andra i branschen förgäves till motivet för denna.

MittMedias dumpning av print, det vill säga papperstidningarna, är inte heller något som Bonnier gillar. Och kanske ingen annan heller i Mediesverige. Tanken var väl att närmast tvinga över prenumeranterna till de digitala produkterna. Detta på tvärs emot vad de andra mediekoncernerna har gjort.

Stora kulturskillnader, stora problem och många frågetecken, men svårast av allt tror jag ändå blir att överbrygga köparen och säljarens syn på hur dess företrädare framställer sig själv i krönikor, i jakten på fina branschpriser, intervjuer i branschmedia, sociala medier och i andra sammanhang. Som det fortsatta deltagandet i och om MittMedia i internationella konferenser.

Bonniers syn på MittMedias vårdande av sin positiva självbild tror jag kan bli en av de svåraste nötterna att knäcka för både köpare och säljare. Herregud, vad säger man till den säljare vars företrädare i alla sammanhang framställer sig som världsmästare?

Mycket har nog förhoppningsvis redan skett i möten och överläggningar mellan köpare och säljare i en av Sveriges största medieaffärer. Ändå tror och hoppas jag att mötet på onsdag mellan köpare och säljare verkligen blir en avspark för nödvändiga åtgärder inom MittMedia, utan tunga ryggsäckar på.

Nu börjar det, fortsättning följer…

Behöver det pressetiska systemet moderniseras?

Den 24 oktober publicerade Medievärlden ett läsvärt inlägg av Andreas Ericson, chef för Timbro Medieinstitut och tidigare vd och redaktionschef för nedlagda magasinet Neo, där han menade att det pressetiska byråkratiska systemet är föråldrat. Intressanta tankar tycker jag även om Timbros skrifter knappast ligger på de ansvariga utgivarnas nattduksbord. Jag tänkte inför hans text tillbaka på en paneldebatt i Almedalen 2010 där jag ifrågasatte det etiska systemets framtid med tanke på den snabba utvecklingen i sociala medier utanför pressetiken. Därför återpublicerar jag här nedan mitt blogginlägg från 2010 om just den debatten då diskussionen nu aktualiseras på nytt i spåren efter #metoo.

Jag har kopierat in texten i sin helhet från den första publiceringen. I slutet finns det ett antal länkar. Den till chefredaktören Thomas Mattssons text i Expressen 2012, två år efter debatten i Almedalen, fungerar, dock tyvärr utan att hans bilder visas av någon anledning. Men hans synpunkter går fram ändå och jag håller i stort med honom. Även länken till medieforskaren Torbjörn von Kroghs text funkar och båda inläggen är intressanta att läsa i sammanhanget, inte minst von Kroghs redovisning av de tre frågor debattledaren Per Hultengård ställde till panelen och dess svar.  De övriga länkarna fungerar tyvärr inte längre.

I sin text lägger Mattson fram egna tankar om hur dessa frågor, av honom här kallat ”Lex Pressen”, kanske borde hanteras. Han har ju också, liksom ett flertal medieföreträdare, varit anhängare av tanken på ett gemensamt etiskt system med public service. I just den här texten konstaterar han att det nog blir svårt eftersom Sveriges Radio tvekar, men han har såvitt jag förstår ändå samma positiva uppfattning till den idén idag.  

Själv har jag från den dag då den tanken föddes varit ytterst skeptisk. För det första lever public service och de privata mediehusen i helt olika världar i alla avseenden. För det andra skulle nog dagens trögfotade etiska system då nog ersättas av en byråkratisk koloss långt ifrån den snabbare och för alla mer lättförståeliga handläggning som nog nu krävs.

Branschens organisationer pläderar fortfarande för den där medieetiska kolossen och hoppas på att kulturministern ska våga ta steget. Jag tvivlar på att det sker och anser framförallt att det inte bör ske. En modernisering av det etiska systemet för de traditionella medierna bör gå i en helt annan riktning mot mindre byråkrati, snabb handläggning och lättpublicerade begripliga texter om de fällande utslagen. Annars kommer dess legitimitet att ifrågasättas i än högre grad än nu. 

Situationen är lite komplicerad nu eftersom tiden på något sätt nog tycks ha hunnit ifatt synen på det pressetiska systemet. Detta samtidigt som snart sagt varje utgivare med emfas pekar på etiken och dess anmälningssystem som ett tungt argument för de traditionella mediernas ansvarstagande i jämförelse med publiceringar i sociala medier utan utgivare. 

Det är ju dock inte utgivarna och medierna själva som ytterst avgör det etiska systemets legitimitet. Det är naturligtvis omvärldens företrädare ibland alla tänkbara grupperingar, läsare, politiker och debattörer, som förfogar över den frågan. Och det i ett läge när explosiva nyheter publiceras i sociala medier långt ifrån de ansvariga utgivarnas överväganden och beslut.

Nåväl, här nedan kommer en återpublicering av texten på denna blogg 2010 efter debatten om pressetiken i Almedalen oc h därefter både äldre och nyare länkar:

Utkiksbloggen.blogspot.se    (Återpublicering av text från 2010)

tisdag 6 juli 2010

Behövs det pressetiska systemet?

Under måndagen arrangerade Tidningsutgivarna, TU, ytterligare en debatt under Almedalsveckan i Visby, nu på fartyget Sigyn i Visby hamn. Den kom huvudsakligen att handla om det pressetiska "systemet" och om detta verkligen behövs.
Flertalet i panelen tyckte det. Själv var jag mer tveksam och menade att det kanske spelat ut sin roll. Intressant diskussion eftersom frågan faktiskt inte diskuterats så mycket tidigare, det etiska systemet med Allmänhetens Pressombudsman, PO, och Pressens Opinionsnämnd, PON, har betraktats som självklara institutioner.

Moderator för diskussionen var branschorganisationen Tidningsutgivarnas chefsjurist Per Hultengård, kunnig som få på allt som handlar om den juridiskt reglerade tryckfriheten och den av branschen formulerade pressetiken.
Den juridiska regleringen bestäms av riksdagen och etiken av branschens egna organisationer, arbetsgivarna i Tidningsutgivarna och Sveriges Tidskrifter, facket i Svenska Journalistförbundet samt den traditionstyngda och anrika debatt- och middagsätarföreningen Publicistklubben, PK, där alla som känner sig som publicister är medlemmar. Jag har varit medlem i många herrans år, men tycker ändå att PK inte ska vara med som huvudman för det pressetiska systemet. Inte heller SJF, Varför ska de vara det?

I debatten inför en fullsatt konferenslokal på Sigyn var jag inte bara tveksam till det splittrade huvudmannaskapet som motverkat en modernisering av regelverket, utan också till behovet av det pressetiska systemet som sådant.
Det är tveksamt om det behövs, särskilt i en medieutveckling där "tradmedierna" med tiden får en förhållandevis alltmer begränsad roll som aktörer vid sidan om helt nya medier inom till exempel bloggvärlden.
Självklart kan traditionella medier som dagspressen ha kvar sitt etiska system, men dess betydelse kommer säkert att minska eftersom många hyllade och/eller kontroversiella publiceringar kommer att ske i andra nya medier utanför de traditionella mediernas etiska system.¨
Även inom ramen för tradmediernas etiska system menar jag att det kan finnas skäl att ifrågasätta detta. Varför finns systemet? Det enda motiv jag hört under alla år för att det etiska systemet finns är att vi ska "hålla lagstiftaren på avstånd". I så fall är ju inte det etiska systemet motiverat av att man vill vara etisk, då är motivet mer taktiskt, man flaggar med etiken för att slippa nya lagar.

Jag är inte särskilt oroad för att politikerna ska storma fram och börja begränsa mediernas möjligheter att publicera saker och ting bara för att det etiska systemet moderniseras, eller till och med avskaffas. Och i vilket fall som helst tycker jag det är tveksamt att branschen håller sig med ett "etiskt system" när motivet för detta egentligen inte är etik, utan tvärtom att utnyttja etiken som en sköld mot politiker och andra kritiker.

Ungefär så här gick diskussionen i dag från min sida. Panelen i övrigt höll inte med även om justitieombudsmannen Hans-Gunnar Axberger och jag låg rätt nära varandra i olika frågor. Faktiskt! Jag gillar honom, han var en utmärkt PO på sin tid i den rollen!
Aftonbladets ställföreträdande ansvarige utgivare Lena Mellin försvarade länge det rådande systemet, men medgav så småningom att mycket funkar dåligt i dag. Långa väntetider, kryptiska utslag från PON med mera, men hon tyckte trots allt att "idén med det pressetiska systemet är bra".
Hon var väldigt överens med Expressens chefredaktör Thomas Mattsson om att systemet behövs. Men även han tyckte att det var konstiga utslag i PON som läsarna knappast kan förstå och att handläggningen tar för lång tid.
Katrin Säfström på Folket och hennes kollega Peo Wärring på Eskilstuna-Kuriren var nog de varmaste anhängarna av det rådande systemet även om de också efterhand medgav brister i det nuvarande systemet, sådant som "måste rättas till".

Personligen tyckte jag att de olika ansvariga utgivarna i panelen först värnade om ett pressetiskt system som närmast måste ses som "omistligt", men senare i debatten började de alla medge att det egentligen fungerade väldigt dåligt.
Långa handläggningstider, konstiga beslut, obegripliga motiveringar skrivna på ett fikonspråk som ingen förstår. Rätt okänt för allmänheten. Talar de om "ett omistligt system?"

Nej, det tycker inte jag, Tvärtom, medieutvecklingen gör att tradmediernas etiska system kommer att fasas ut snabbare än snabbt, gissar jag. Det kommer säkert att ersättas av något annat, men frågan är vad.
Axberger och Mellin hade en klar poäng i debatten när de hävdade att det är bra om förfördelade människor har någonstans att vända sig med klagomål mot publiceringar. Det håller jag med om. Men det kanske inte behöver vara ett trögt, konstlat och extremt byråkratiskt system som idag?

För undvikande av alla missförstånd vill jag gärna här betona en viktig sak. En pressetisk hållning har ingenting att göra med närvaron eller ej av ett byråkratiskt pressetiskt system.
Thomas Mattson, Peo Wärring och Katrin Säfström kommer naturligtvis att vara precis lika etiska som utgivare utan det "pressetiska systemet" som när detta fanns.

Etik är inte regler och byråkrati med PO och PON, etik finns inom oss alla och utvecklas och tillämpas genom debatt mellan utgivare och medarbetare på redaktionerna.

Etik kommer alltid att finnas, på Expressen på sitt sätt, och på Norran på sitt sätt.

UPPDATERAD 20120312.
En ny "Lex Pressen" utvecklar det pressetiska systemet, Expressen chefredaktör Thomas Mattsson bloggar om sitt förslag.

UPPDATERAT i anslutning till publiceringen:
Torbjörn von Krogh bloggar om debatten.
Hanna Lind på TU:s blogg om debatten.
Ola Sigvardsson bloggar i Corren om debatten.

Uppdatering 171124:
Är pressetiken passé efter #metoo - tv-diskussion Resumé Insikt debatt 171117 
Slaget om pressetiken - debatt på Publicistklubben 171113 Texten före återpubliceringen korrigerad 171028 kl 22.57, 23.02, den inledande texten korrigerad 171029 kl 09.57 och 18.43

Trångsynt av Datainspektionen och Lotteriinspektionen om drönare och spelbolag

Ibland kan politiker, föråldrad lagstiftning och jurister ställa till det för oss i Sverige när prestige och trångsynthet får råda. Som med Datainspektionens kamp för ett förbud mot fotografering från drönare och, framför allt, vad som just nu sker när Lotteriinspektionen fortfarande försöker stoppa utländska spelbolags annonsering i svenska medier. Sverige har varit på väg att beröva landet tusentals jobb med sitt drönarförbud. Och vi kan vara på god väg att beröva svenska medier miljardbelopp för annonser för spelbolag som är lagliga i EU.  

Vad det gäller drönarna har således Högsta förvaltningsdomstolen satt tänderna i lagen om övervakningskameror. Till skillnad från den lägre förvaltningsrätten kom här domstolen i form av fem justitieråd fram till att fotografering från drönare faller under den föråldrade lagen som i allt väsentligt ser likadan ut som när den infördes för fyrtio år sedan, 1977!  I flera kommentarer har det hetat att domstolen bara tolkar lagen.

Må så vara, men nog tycker jag att domarna precis lika väl skulle ha kunnat komma fram till att kameror i drönare inte är övervakningskameror. Det finns många argument däremot, som om hur kamerorna manövreras och hur permanent monterade eller ej de egentligen är. Och framför allt inte minst då de används av medier i en grundlagsskyddad verksamhet för att tillfälligt och på olika platser skildra stora händelser från luften och där enskilda individer inte kan identifieras.

Arkitektbyråer, kyrkogårdsförvaltningar, fastighetsbolag och kommuner är andra användare som utnyttjar denna helt nya effektiva och miljövänliga bransch för att få fram planeringsunderlag. Vad har deras användning med övervakningskameror att göra? 

Tydligen frågar sig även regeringen detta eftersom en förändrad lag är på gång på grund av domen, men det tar tid och dröjsmålet ställer till problem för en ung bransch med många anställda och stora gjorda investeringar av idérika entreprenörer i Sverige som ligger långt fram i den tekniska utvecklingen på detta område. Tidigast i augusti 2017 kan regeringens nödutgång resultera i en mjukare tillämpning.

Så kan en föråldrad lagstiftning i kombination med trångsynta jurister knyta svans på en löftesrik ny bransch i Sverige. Heder åt Sveriges Television som snabbt bestämde sig för att deras fotograferingar från drönare inte kunde omfattas av förbudet eftersom syftet sådana gånger är publicering av material i grundlagsskyddade medier. Kunde inte juristerna i domstolen kunnat komma fram till samma sak?

Än värre är den mångåriga striden mellan den lite udda myndigheten Lotteriinspektionen och svenska medier rörande annonsering i Sverige av utländska spelbolag. Lotteriinspektionen har hårdnackat och envist drivit att svenska medier inte får publicera sådana annonser på grund av det så kallade främjandeförbudet som innebär att man i Sverige inte får uppmuntra till spel i utländska spelbolag.

En hake är dock att den lag inspektionen åberopar är en vanlig lag medan mediernas verksamhet regleras i grundlagar. Dessutom har EU haft mycket kritiska synpunkter på att Sverige försökt värna sitt spelmonopol på bekostnad av de inom unionen verksamma och lagliga spelbolagen.

I dessa frågor har inte minst kvällstidningarna och dess redaktörer som Anders Gerdin, Thomas Mattsson och Jan Helin skickligt fört striden tillsammans med branschorganisationen TU Medier i Sverige och dess vd Jeanette Gustafsdotter och chefsjuristen Per Hultengård. Mot sig har de haft den förvånansvärt aggressiva Lotteriinspektionen och även Svenska Spel, inte minst med sin tidigare ordförande Anitra Steen som smått fanatiskt slogs för spelmonopolet då Svenska Spel under henne ordnade påkostade seminarier i Almedalen, renodlade lobbyarrangemang med god mat och vin.

EU drog till sist tillbaka sin kritik eftersom Sverige faktiskt deklarerade att man äntligen skulle utreda införandet av ett licenssystem där utländska bolag kan få tillstånd till verksamheten i Sverige om de följer vårt regelverk. Detta gillade inte Anitra Steen som tillsammans med några andra styrelseledamöter just därför fick sparken av regeringen i våras.

Arbetet med ett nytt licenssystem pågår och har gillats av de flesta, men just i det läget dyker det upp en olycklig och märklig dom i Förvaltningsrätten i Linköping. Den ger obegripligt nog Lotteriinspektionen rätt och förbjuder svenska medier att publicera utländska spelannonser i Sverige och ålägger till exempel kvällstidningarna ett vite på 45.000 kronor -  per dag! - om de bryter mot förbudet. Och detta i ett läge när ett nytt och brett accepterat licenssystem för utländska spelbolag är på väg att införas i landet.

Därför har nu TU Medier Sverige ännu en gång anmält saken till EU och hoppas på en snabb prövning, det vill säga att unionen kritiserar Sverige igen. Domstolen är i och för sig bara första instans och saken överklagas naturligtvis till högre rätt, men domen skapar osäkerhet inför framtiden, inte minst hos de spelbolag som förväntas söka den kommande nya licensen för verksamheten i Sverige.

Man bör ha klart för sig att det handlar om enorma pengar som svenska medier riskerar att förlora om spelbolag, som är lagligt accepterade i andra europeiska länder, inte får annonsera i Sverige. Svenska medier bedöms årligen förlora minst runt en miljard i intäkter om Lotteriinspektionens linje vinner i slutändan, det är dubbelt så mycket som det så kallade presstödet i Sverige.

Aftonbladet har för något år sedan deklarerat att företaget har en färdig plan för att flytta utomlands om förbudet mot utländska spelbolags annonsering i Sverige fortsätter. Det handlar i så fall om en flytt till exempelvis Malta. Redan idag är det ju också så att till exempel TV3 får publicera annonser som Lotteriinspektionen inte vill tillåta i till exempel Aftonbladet, detta eftersom TV3:s juridiska hemvist är England, men programmet och dess spelreklam kan ses i Sverige.

Liksom i fallet med fotografering från drönare handlar det här således om en närmast absurd tolkning av lagstiftningen av statliga Lotteriinspektionen och dess jurister, trots att alla inblandade vet hur kritiskt EU ser på hur Sverige kramar sitt monopol och att ett licenssystem just nu utreds.

Vad som driver Lotteriinspektionen till dess vettlösa förföljelse av tidningarna är svårt att begripa. Dess agerande är särskilt obehagligt med tanke på att främjandeförbudet för mediernas del strider mot censurförbudet. Anitra Steen fick gå då hon inte ville acceptera en ny lagstiftning, men hur ser regeringen på Lotteriinspektionens agerande under ungefär samma omständigheter?   

Mot allt detta kan man naturligtvis invända att spel för en del är ett problem som kan orsaka missbruk och därför inte är en rumsren verksamhet i ett land som Sverige. Så enkelt är det dock inte. Intresset för spel är uppenbarligen enormt vilket ju också var och en kan notera när man ser att spelannonser dominerar i till exempel digitala medier.

Dessutom handlar det om helt legala verksamheter inom EU och varken Svenska Spel eller ATG är särskilt blyga i sin egen marknadsföring; det var länge sedan jag själv tröttnade att spela på både tips, Lotto och V75 då jag som registrerad innehavare av spelkort hos dessa bolag dränktes i pockande reklam från Svenska Spel och ATG. Någon Trisslott kan det dock bli ibland... 

Vill vi i Sverige begränsa spelandet ska nog detta fenomen bekämpas eller lagligt regleras på ett helt annat sätt än via Lotteriinspektionens märkliga agerande med en föråldrad lagstiftning som vapen. 

Ibland är det svårt att förstå sig på både politiker, lagar och jurister. 

Falskt alarm om MittMedia?

Dagens Nyheters utsaga om att MittMedias styrelse diskuterat ett scenario med massuppsägningar och nedläggningar blev en omskakande nyhet för branschen. Mest chockad blev nog styrelsen över att resonemangen läckt ut. Jag tror nämligen att varken den, ägarna eller den nya ledningen ännu har en aning om koncernens vägval efter palatsrevolutionen i somras. I vart fall har de säkert inte en tanke på att nu offra de prenumererade tidningarna för att göra gratistidningar. Diskussionen utmynnade inte heller i något strategival, utan i ett beslut om att byta ut ledningen. Det kanske var det som var det egentliga målet för ”strategidiskussionen” i styrelsen.

Det är väl känt att styrelsen och koncernledningen diskuterat strategifrågor under hela våren och de olika scenarierna ledningen tagit fram hade beställts av styrelsen. I den blev Jan Friedman ny ordförande före årsskiftet och uppenbarligen tog han direkt initiativet till vårens framtidsdiskussioner. Den intressanta frågan är vad dessa egentligen syftade till, en ny strategi eller en prövning av ledningen? 

Hur som helst med den saken, men följden blev ändå att man petade ledningen sedan denna presenterat ett närmast demonstrativt och konstigt förslag som alternativ till sin egen linje. Det scenariot saknar all trovärdighet om inte koncernen oss ovetande står på konkursens brant. Jan Friedman har också till DN sagt att bägge förslagen var för dåliga. Nu har det konstigaste kallat "Alternativ B" ändå blivit en stor nyhet i alla medier och uppmärksammats som ett hot mot demokratin, trots att det nog bara handlar om ett långt drivet diskussionsunderlag och kanske även ett tillhygge i en intern ledningsdiskussion.           

Innan Friedman blev ordförande i driftsbolaget MittMedia var han styrelseledamot i ett par år i koncernens ägarbolag. Som sådan var han naturligtvis väl insatt i ägarnas syn på koncernledningen som, tills dess, haft starkt stöd av ägarna för den snabba digitala omställningen.

Men någonstans längs vägen måste ägarna ha börjat tveka över den snabba satsningen digitalt till priset av en rätt hårdhänt hantering av papperstidningarna. De digitala intäkterna hade ju inte heller ökat som förväntat, koncernledningen hade lyckats väl med den snabba omorganisationen, men inte levererat de ekonomiska förväntningarna på den digitala omställningen, samtidigt som de styvmoderligt behandlade  papperstidningarna fortfarande ger goda intäkter.

Det är därmed kanske inte så konstigt att man i ägarkretsen började tvivla på om koncernen hade rätt ledning i ett läge där MittMedia dessutom saknar finansiella muskler. Balansräkningen är svag och det är väl känt att hela verksamheten kan vara hotad inom ett par år om man inte får ordning på ekonomin, ett faktum som tvingat fram stora besparingar.

Mot hela denna bakgrund var det väl logiskt att den tidigare ordföranden för driftsbolaget, Lars Leijonborg, byttes ut mot just Jan Friedman. Troligen var det just då och så processen inleddes mot ett utbyte av koncernledningen – och vandringen mot en ny lugnare strategi för den digitala omställningen. Och det första den nya styrelsen med Jan Friedman som ordförande också gjorde var att beställa fram ett paket av olika strategiska scenarier från koncernledningen.

Det ledde uppenbarligen till intensiva och för de inblandade rätt jobbiga diskussioner under hela våren. I flera olika scenarier, som slutligen blev två, illustrerade ledningen tänkbara utvecklingar för koncernen i en bransch där ingen med säkerhet kan sia om vad som kommer att hända. Och ett av dessa scenarier är således den närmast provokativa och mycket dramatiska skissen DN skriver om.

Efter resonemang hela våren träffades styrelsen för MittMedia på Arlanda lördagen den 2 juli. Där fattas inget beslut om någon ny strategi utifrån de olika scenarier Thomas Peterssohn presenterat. I stället får han sparken vilket också leder till att den redaktionella chefen AnnaKarin Lith avgår.

Det är Peterssohn och Lith som drivit och helt kommit att symbolisera MittMedias snabba vandring bort från papper in i den digitala övergången. I april skrev jag i en bloggpost om ett nytt avhopp från ”sekten” MittMedia att ”Vad det gäller koncernledningen så är det koncernchefen Thomas Peterssohn och den redaktionella chefen AnnaKarin Lith som syns utåt och det är naturligtvis också främst dessa båda som förr eller senare kommer att hyllas eller kritiseras om koncernens mycket tydliga vägval lyckats eller ej.” Då var kanske processen redan igång för att byta ut ledningen, en process som ägarna således troligen inledde med ordförandebytet.

Det omskrivna resonemanget om att i närtid säga upp 75 procent av personalen och konvertera de prenumererade tidningarna till gratistidningar faller på sin egen orimlighet. Jag kan förstå att sådana tankar ska finnas med som en ytterlighet bland andra i diskussioner om framtiden, men att nu avstå från den affär som prenumererade tidningar trots allt fortfarande är som naven i mediehusen vore ju rätt korkat. Den dag en konkurs närmar sig är det ett mer naturligt förslag.

Den oro branschföreträdare kan känna efter DN:s artikel är därför mer naturligt att, som chefredaktör Thomas Mattsson berör i Expressen, känna inför utvecklingen för Stampen. Där är nog risken för dramatiska nedläggningar betydligt större än inom MittMedia. Liksom Thomas Mattsson reagerade även DN:s utvecklingschef Martin Jönsson snabbt och med oro på uppgifterna i DN:s avslöjande. Deras reaktioner illustrerar allvaret och nervositeten runt utvecklingen inom branschen.

Både Mattsson och Jönsson har naturligtvis helt rätt i att det skulle vara en katastrof för branschen, journalistiken och demokratin om MittMedias skruvade diskussionsunderlag osannolikt nog skulle genomföras. Alla tidningar i Sverige är på skilda sätt beroende av varandra, till exempel för distributionen, men också för nyhetslogistiken. Medierna i Stockholm skulle inte hitta många nyheter ute i landet om inte de lokala tidningarna fanns.

Därför är det inte heller så konstigt att man i alla mediehus förhoppningsvis diskuterar alla tänkbara framtidsbilder, även de mest extrema sådana. Det ska göras. Ännu så länge finns det ingen som sitter på sanningen om vad som bör göras, men alla tänkbara alternativ måste diskuteras.    

Den här gången tror jag dock inte att det finns några skäl att oroa sig för vad MittMedia hittar på. Förslaget DN redovisar är inte bara orealistiskt i närtid, det skulle också vara ytterst förvånande om den nye koncernchefen Per Bowallius skulle driva en sådan utveckling. Jag vet att han lyckades väl som vd för gratistidningarna Mitt i och jag vet att den avgående ledningen för MittMedia direkt antydde att det var just hans gratistidningstänk som nu skulle ta över inom MittMedia. Detta väl just med tanke på hans bakgrund inom Mitt i och kanske även utifrån resonemangen runt de skilda scenarierna. Och inom Promedia har han enligt uppgift fört liknande resonemang i strategiska sammanhang, men det blev inget av den gången.

Och det är ju inte som gratistidningskung som man minns honom som vd för Promedia. Nu en del av MittMedia. Visst, där finns bland annat framgångsrika och lönsamma gratistidningen Örebroar´n, men också prenumererade tidningar som till exempel Nerikes Allerhanda och Vestmanlands Läns Tidning. Att gratistidningar i någon form alltid finns med i diskussionerna är naturligt och MittMedia har ju också redan sådana, men "Alternativ B" lär vi inte få se ännu på länge, om ens någonsin.   

Spänningarna mellan Promedia och MittMedia berodde just på att det förstnämnda bolaget under Bowallius ledning, till skillnad från MittMedia, var mycket angeläget om att vårda de prenumererade tidningarna parallellt med en digital övergång och satsningar på rörlig bild. Om Per Bowallius och hans styrelse i MittMedia skulle ställa sig bakom en dramatiskt snabb övergång till gratistidningar så skulle det i så fall vara i ett läge där ekonomin är helt körd i botten. 

Nej, det är nog först nu som det verkliga strategiarbetet börjar inom MittMedia med sin nya koncernledning.

Uppdaterad med etiketter och fler länkar 160818 kl 18.01, fler länkar 18.11, 18.37, 19.32, 19.45, ny länk 160819 kl 11.17, kl 12.01, 
nya länkar 160819 kl 18.06, 18.11, fler länkar nedan 160821 kl 16.48, fler länkar nedan 160822 kl 18.01, 23.33,  fler länkar 160823 kl 23.26, fler länkar 160824 kl 19.22, 160625 kl 00.23, korrigerad och fler länkar 160625 kl 21.30, ny läml medam 160907 kl 14.48

Länkar:
Kulturministern kan inte skilja på äpplen och päron - debattartikel av Malin Ekman, svd.se
Ingen schism bakom beslutet - intervju med Gunilla Kindstrand, Kulturnytt, sverigesradio.se
Mittmedias kulturchef säger upp sig - nyhetstext dn.se
Alice Bah Kuhnke svarar Mittmedia - debattartikel av Alice Bah Kuhnke, dn.se
Veckan när dödsrunorrna fuktades av krokodiltårar - ledare av Lilian Sjölund, helahälsingland.se
Visst profiterar vi på journalistik - ledare av Susanne Nyström, dn.se
Kasta Mittmedias tiggarbrev i papperskorgen - debattartikel av Jan Scherman, resume.se
#62 Stormen runt Mittmedia samt yttrandefrihet och Bokmässan - podden GullbergNordström, mittmedia.se
Öppet brev till kulturminister Alice Bah Kuhnke - debattartikel av Jan Friedman, dn.se
"Bästa Alice, kom och besök oss på GD" - chefredaktören bjuder in kulturministern på Instagram, gd.se
När nyheter ersätts av sagor - debattartikel av Po Tidholm, dn.se
Mittmedias förslag vore en tragedi och lär inte bli verklighet nu - men det kan inte avföras på sikt - krönika av Thomas Mattsson, expressen.se
Hela intervjun med Mittmedias Jan Friedman om DN:s gratistidningsavslöjande - radiointervju, Medierna, svereigesradio.se
Dags för Alice Bah Kuhnke att logga ut från Instagram och ta tag i mediepolitiken - krönika av Björn Wiman, dn.se
Journalist om Mittmedia-kollapsen: "Jätterläskig situation för demokratin" - tv-inslag med Alice Bah Kuhnke och PO Tidholm, Aktuellt, svt.se
"Det här ger en negativ bild av hela branschen" - nyhetstext, dn.se
Flera stora koncerner är oroliga - nyhetstext, dn.se
Bowallius förnekar Liths påståenden - nyhetstext, journalisten.se
Ex-VD Peterssohn i samtal om att bolagisera Mittmedias tekniksystem - nyhetstext Medierna, sverigesradio.se
Jan Friedman: "Vi vänder på alla stenar" - nyhetstext, journalisten.se
AnnaKarin Lith: "det var ett skarpt förslag" - nyhetstext, journalisten.se
Bowallius: Gör en Netflix - krönika av PeO Wärring, medievarlden.se
Det är digitalt först som gäller - Per Bowallius intervjuas av Anna Gullberg, podden GullbergNordström
Bakom Mittmedia anas avgrunden. Medieskuggan - ledare av Heidi Avellan, sydsvenskan.se
Mediejättens hån - krönika av Åsa Lindeborg, aftonbladet.se
AnnaKarin Lith: "Mittmedias ledning ville se en bigbang" - intervju med AnnaKarin Lith, dn.se
Mittmedia tvingas nu fortsätta spela korten de fått - bloggtext av Marcus Melinder, norran.se
"Olyckligt att det blir ett sådant här perspektiv" - nyhetstext, journalisten.se
"Ett väldigt vildsint förslag" - nyhetstext, journalisten.se 
Mittmedias plan: 422 tjänster  bort - dementeras av VDn - nyhetstext, journalisten.se

Mittmedias huvudägare: Vi ger ut papperstidningar om tio år också - intervju med Krister Jönsson, gd.se
"Skulle slå ut stora delar av svensk lokaljournalistik" - intervju med Jonas Nordling, dn.se

"Vi närmar oss strupet för lokaltidnngarna" - krönika av Karin Olsson, expressen
Det är skillnad på strategier och beslutsunderlag - bloggtext av Daniel Nordström, vlt.se
Ingen rök utan eld - krönika av Mikael Marklund, medievarlden.se
Uppgifterna om Mittmedias styrelseförslag oroar branschen - nyhetstext, medievarlden.se
Mittmedias skiss: 3 av 4 journalister bort - nyhetstext, medievarlden.se

"Medierna står vid kanten av ett stup" - intervju med Alice Bah Kuhnke, dn.se

"Thomas Peterssohns finger i luften åt sin efterträdare" - analys av Leif Holmkvist, resume.se

Mittmedia kan banta bort 4 av 4 journalister: "inte fattats något beslut" - nyhetstext, resume.se

Mittmedias vd om personalslakten: "Ett scenario vi inte kommer genomföra" - intervju med Per Bowallius, resume.se
Stora förändringar kan ske inom Mittmedia - text och radiointervju med Hans Lindberg, ÖP, sverigesradio.se
Uppgifter i DN om att 3 av 4 journalister försvinner i Mittmedia: "Saknar substans" - nyhetstext, gd.se

SJF: "Förödande för hela Sverige" - intervju med Jonas Nordling, dagensmedia.se     

Mittmedias förslag - sparka 422 journalister - nyhetstext, dagensmedia.se

"Välkommen Peter Wolodarski - till Grabbarnas medieklubb" - krönika av Rolf van den Brink, dagensopinion.se 

Mittmedias och Stampens framtid påverkare också Stockholms stora morgontidningar - krönika av Thomas Mattsson, expressen.se

Martin Jönsson: "Ett dråpslag för de lokala journalistiken - krönika av Martin Jönsson, dn.se

Mittmedias plan kan slå hårt mot lokaljournalistiken - nyhetstext, dn.se
Mittmedia: Samma riktning - men i ny takt - intervju med Per Bowallius m fl före DN:s artikel, journalisten.se

Mattsson Helins podcast och en mediedebatt hos TU avrundade Almedalen för mig

Idag lämnade jag Visby och Almedalen efter tre dagar med bra seminarier och många intressanta möten. Den bästa grejen i år för mig blev dock inspelningen av den smått mediehistoriska sista podden med Thomas Mattsson och Jan Helin, nuvarande respektive tidigare chefredaktörer för Expressen och Aftonbladet. Sammantaget tycker jag att det verkade vara mindre folk i Almedalen i år jämfört med 2015 samt att några bilföretag nu lockats dit för att visa upp sig.

Det sista seminariet för mig var hos Tidningsutgivarna, TU, som tillsammans med Institutet för Mediestudier ordnade en debatt rubricerad ”Mörkar medierna?”. Anna Gullberg, chefredaktör för Gefle Dagblad, svarade frimodigt att man visst kan säga att medierna mörkar och inte alltid berättar allt, men att det beror på att de ansvarsfulla medierna tillämpar och respekterar pressens etiska regler.

Frågeställningen om mörkandet utgick naturligtvis från den ständiga diskussionen om hur medierna skriver eller inte skriver om invandrare och integration. Skillnaden i det sammanhanget mellan traditionella medier med sina ansvariga utgivare och de alternativa medierna med mer eller mindre rasistiska förtecken diskuterades och då också med några kända alternativa publicister i publiken,men inte i panelen. 

Medieforskaren Kristoffer Holt inledde med att redovisa en studie i ämnet gjord av honom för just Institutet för Mediestudier och publicerad i skriften Migrationen i medierna.  Han konstaterade sammantaget att det finns alldeles för lite forskning om dessa frågor.

Publicistklubbens ordförande Björn Häger berättade bland annat om att det under Ny Demokratis tid gick ett rykte om att de svenska medierna vid ett möte i Saltsjöbaden skulle ha kommit överens om att bara skriva i positiva ordalag i dessa sammanhang, ett rykte som var felaktigt. Däremot menade han och andra i panelen att medier av ängslighet kan vara väl så försiktiga för att inte gynna mörka intressen trots att de etiska reglerna medger en hel del då det finns skäl för publicering.

Häger har också själv för några år sedan genom ett antal intervjuer redovisade i boken Problempartiet kommit fram till att medierna specialbehandlat Sverigedemokraterna, SD, av samma skäl. Som politiken har utvecklats i Sverige menade han också att SD numera faktisk är på väg att hamna i medieskugga eftersom det inte längre sticker ut med sina ståndpunkter rörande invandringen. (Uppdatering, se även denna länk om kritik mot medierna för bevakningen av SD)

Intressanta frågor att fundera över, men minst lika intressant var således Thomas Mattssons och Jan Helins sista inspelning av Mattsson Helin podcast där de inför publik resonerade om medieutvecklingen i Sverige och världen. De har ju poddat tillsammans tidigare, men avslutade samarbetet då Jan Helin slutade på Aftonbladet för att bli programdirektör på SVT. Dock utlovade de en sista podd och det var den som nu spelades in i SVT:s stora monter inför en stor publik.

Det är tråkigt att de slutar eftersom de med sin kunnighet och debattlust med sin podd blev något av ett nav för mediedebatten i Sverige. Dessbättre har de fått efterföljare som till exempel GullbergNordström, Atladottir och Bjurwald samt Mediepodden med Emanuel Karlsten och Olle Lidbom, men Mattsson & Helin har som pionjärer med sina djupa kunskaper om medierna slagit det mesta. Dessutom har de varit slagfärdiga och roliga att lyssna på. Men nu är det slut, bortsett från att de faktiskt antydde att en årlig podd i Almedalen kanske är en idé att överväga…

I år var mesta sig likt i Almedalen, men jag tror att det fanns fler utställare med montrar i år, i vart fall på vissa ställen. Nere vid havet nära Kallis hade till exempel både Mercedes, Volvo och Audi dykt upp med egna montrar. Det förstnämnda företaget ställde ut en självkörande konceptbil som drog stor publik. Annars tror jag att några bilar av fabrikatet Tesla från Stockholms Taxi väckte störst uppmärksamhet då de ofta syntes i trafiken och själv fick jag en härlig resa med en av bilarna. Det ska bli intressant att se om Almedalen i framtiden kommer att locka ännu fler rent kommersiella utställare. (Se uppdatering nedan)

Det är svårt att uppskatta hur välbesökt Almedalen egentligen är även om det alltid är mycket folk i rörelse och så gott som alltid fullsatta seminarier. Mitt intryck är dock att det i år var färre besökare än förra året. Det var till exempel lättare i år att få bord även på populära restauranger och jag tryckte att det var mindre folk som rörde sig på gatorna.  

Hursomhelst med den saken, Almedalen är under alla omständigheter fortfarande ett fantastiskt arrangemang och jag har svårt att förstå dem som menar att det bara är ett jippo för eliten. Snart sagt alla branscher, organisationer och myndigheter finns ju på plats som arrangörer av tusentals seminarier i de mest skiftande ämnen. Alla arrangemang är gratis och tillgängliga för alla intresserade.

Det blir nog en resa till Almedalen även nästa år för min del. 

Uppdatering: Fick efter denna publicering klart för mig att bilföretagen tycks ha hyrt in sig på andra företags montrar, i vart fall tydligen Volvo hos Dagens Nyheter. Som just därför sägs ha flyttat ner mot Kallis för att på ett större område få plats för Volvo på en "annonsyta". Ett sätt att få delfinansiering för sina kostnader i Almedalen? En lite udda variant av native advertising...
Korrigerad och uppdaterad med ovanstående tillägg samt länk i texten om mediernas bevakning av SD 160708 kl 00.58 

Bo Strömstedt en förebild för utgivare

Expressens förre chefredaktör Bo Strömstedt var och förblir även efter sin död ett föredöme för en generation av ansvariga utgivare i Sverige. Detta som den främste försvararen av tryckfriheten i alla sammanhang, även då tidningsbranschen funderade på att tillgripa en lockout mot journalisterna. För Strömstedt var det i tryckfrihetens namn en omöjlig tanke att branschen själv skulle förhindra utgivningen av tidningar. Även i den fortlöpande debatten om publicistiska frågor var Bo Strömstedt den ledande branschföreträdaren.

För några decennier sedan var det mer spänt än idag mellan arbetsgivarna och journalistfacket. Då var det inte ovanligt att Journalistförbundet, SJF, varslade om strejk när det kärvade i förhandlingarna, inte minst då det gällde parternas syn på upphovsrätten. När arbetsgivarna började tröttna på de återkommande varslen väcktes tanken på en lockout, en helt korrekt och tänkbar åtgärd för arbetsgivare i allmänhet, men inte för en utgivare som Bo Strömstedt.

Han menade att tidningsutgivningen inte får hotas eller stoppas av någon, vare sig av statsmakten, strejkande journalister eller arbetsgivarna med en lockout. Jag minns inte ordagrant vad han sa, men har aldrig glömt vilket starkt intryck han gjorde med sitt lysande brandtal mot en lockout inför hela församlingen av chefredaktörer och direktörer i det fullpackade styrelserummet på TA.  Det blev ingen lockout.

Bo Strömstedt fick både som kulturchef och senare chefredaktör en stor betydelse för Expressen, men han spelade också en mycket viktig roll i arbetsgivarorganisationen TA och i ännu högre grad inom Tidningsutgivarna, TU. Där lärde jag känna honom i styrelsearbetet och ett antal olika arbetsgrupper.  

Det var till exempel i en kommitté för pressrätt och pressetik. Den arbetade med en översyn av de etiska reglerna och formulerade bland annat en ny portalparagraf:

”Press, TV och radio skall ha största frihet inom ramen för tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen för att kunna tjäna som nyhetsförmedlare och som granskare av samhällslivet och för att kunna publicera det som är av vikt och betydelse för medborgarna. Det gäller dock att skydda enskilda mot oförskyllt lidande genom publicitet.
Etiken tar sig inte i första hand uttryck i en formell regeltillämpning utan i en ansvarig hållning inför den publicistiska uppgiften. De etiska reglerna för press, radio och tv är ett stöd för den hållningen.” 

Detta kom vi fram till för att utgivare inte i första hand skulle söka stöd för sina beslut i de mer detaljerade ”reglerna” som en del bokstavstolkare gärna såg som lagparagrafer huggna i sten. Strömstedt var angelägen om att betona att det är viktigare med en ansvarig hållning än en formell regeltillämpning och om detta var vi fullständigt överens. Och det är även idag viktigt att omdömesgillt se till den ansvariga hållningen snarare än till bokstavstolkningen.  

Det var alltid lika roligt, givande och inte minst nyttigt att få träffa Bo Strömstedt och diskutera publicistiska frågor och utgivaransvaret. Nedan några länkar till olika minnesord och till tidigare texter på denna blogg om bland annat möten med Bo Strömstedt.         

Ver 1 Uppdaterad med ny länk 160624 kl 17.10, 17.20, korrigerad och uppdaterad kl 17.24, ny länk kl 18.50, ny länk 160625 kl 01.36, kompletterad med fler länkar
160627 kl 19.45

Länkar: 

En Tidningsman är död - Men Bo Strömstedt är alltid Expressen - Thomas Mattsson om Bo Strömstedt, expressen.se
"Varje publicist kan lära av Bo Strömstedt" - Karin Olsson om Bo Strömstedt, expressen.se
Niklas Strömstedt om sin pappas bortgång - nyhetsartikel, expressen.se
Expressenchefen Bo Strömstedt är död - Per Wirtén om Bo Strömstedt, expressen.se
Den olydige Bo Strömstedt har gått ur tiden - minnesord av Per Hultengård, medievarlden.se
Han lät språkets varma ord svepa över sidorna - minnesord av Björn Wiman, dn.se
För Bo Strömstedt var orden inte bara bara ord - minnesord av Fredric Karén, svd.se

Grattis Expressen, 70 år! En tuff konkurrent och kul uppdragsgivare för Extraknäck... - en tidigare bloggtext, utkik.se

Ygeman populistisk då han invigde tryckfrihetens jubileumsutställning - en tidigare bloggtext, utkik.se

          

Bo Strömstedt en förebild för utgivare

Expressens förre chefredaktör Bo Strömstedt var och förblir även efter sin död ett föredöme för en generation av ansvariga utgivare i Sverige. Detta som den främste försvararen av tryckfriheten i alla sammanhang, även då tidningsbranschen funderade på att tillgripa en lockout mot journalisterna. För Strömstedt var det i tryckfrihetens namn en omöjlig tanke att branschen själv skulle förhindra utgivningen av tidningar. Även i den fortlöpande debatten om publicistiska frågor var Bo Strömstedt den ledande branschföreträdaren.

För några decennier sedan var det mer spänt än idag mellan arbetsgivarna och journalistfacket. Då var det inte ovanligt att Journalistförbundet, SJF, varslade om strejk när det kärvade i förhandlingarna, inte minst då det gällde parternas syn på upphovsrätten. När arbetsgivarna började tröttna på de återkommande varslen väcktes tanken på en lockout, en helt korrekt och tänkbar åtgärd för arbetsgivare i allmänhet, men inte för en utgivare som Bo Strömstedt.

Han menade att tidningsutgivningen inte får hotas eller stoppas av någon, vare sig av statsmakten, strejkande journalister eller arbetsgivarna med en lockout. Jag minns inte ordagrant vad han sa, men har aldrig glömt vilket starkt intryck han gjorde med sitt lysande brandtal mot en lockout inför hela församlingen av chefredaktörer och direktörer i det fullpackade styrelserummet på TA.  Det blev ingen lockout.

Bo Strömstedt fick både som kulturchef och senare chefredaktör en stor betydelse för Expressen, men han spelade också en mycket viktig roll i arbetsgivarorganisationen TA och i ännu högre grad inom Tidningsutgivarna, TU. Där lärde jag känna honom i styrelsearbetet och ett antal olika arbetsgrupper.  

Det var till exempel i en kommitté för pressrätt och pressetik. Den arbetade med en översyn av de etiska reglerna och formulerade bland annat en ny portalparagraf:

”Press, TV och radio skall ha största frihet inom ramen för tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen för att kunna tjäna som nyhetsförmedlare och som granskare av samhällslivet och för att kunna publicera det som är av vikt och betydelse för medborgarna. Det gäller dock att skydda enskilda mot oförskyllt lidande genom publicitet.
Etiken tar sig inte i första hand uttryck i en formell regeltillämpning utan i en ansvarig hållning inför den publicistiska uppgiften. De etiska reglerna för press, radio och tv är ett stöd för den hållningen.” 

Detta kom vi fram till för att utgivare inte i första hand skulle söka stöd för sina beslut i de mer detaljerade ”reglerna” som en del bokstavstolkare gärna såg som lagparagrafer huggna i sten. Strömstedt var angelägen om att betona att det är viktigare med en ansvarig hållning än en formell regeltillämpning och om detta var vi fullständigt överens. Och det är även idag viktigt att omdömesgillt se till den ansvariga hållningen snarare än till bokstavstolkningen.  

Det var alltid lika roligt, givande och inte minst nyttigt att få träffa Bo Strömstedt och diskutera publicistiska frågor och utgivaransvaret. Nedan några länkar till olika minnesord och till tidigare texter på denna blogg om bland annat möten med Bo Strömstedt.         

Ver 1 Uppdaterad med ny länk 160624 kl 17.10, 17.20, korrigerad och uppdaterad kl 17.24, ny länk kl 18.50, ny länk 160625 kl 01.36, kompletterad med fler länkar
160627 kl 19.45

Länkar: 

En Tidningsman är död - Men Bo Strömstedt är alltid Expressen - Thomas Mattsson om Bo Strömstedt, expressen.se
"Varje publicist kan lära av Bo Strömstedt" - Karin Olsson om Bo Strömstedt, expressen.se
Niklas Strömstedt om sin pappas bortgång - nyhetsartikel, expressen.se
Expressenchefen Bo Strömstedt är död - Per Wirtén om Bo Strömstedt, expressen.se
Den olydige Bo Strömstedt har gått ur tiden - minnesord av Per Hultengård, medievarlden.se
Han lät språkets varma ord svepa över sidorna - minnesord av Björn Wiman, dn.se
För Bo Strömstedt var orden inte bara bara ord - minnesord av Fredric Karén, svd.se

Grattis Expressen, 70 år! En tuff konkurrent och kul uppdragsgivare för Extraknäck... - en tidigare bloggtext, utkik.se

Ygeman populistisk då han invigde tryckfrihetens jubileumsutställning - en tidigare bloggtext, utkik.se

          

Bo Strömstedt en förebild för utgivare

Expressens förre chefredaktör Bo Strömstedt var och förblir även efter sin död ett föredöme för en generation av ansvariga utgivare i Sverige. Detta som den främste försvararen av tryckfriheten i alla sammanhang, även då tidningsbranschen funderade på att tillgripa en lockout mot journalisterna. För Strömstedt var det i tryckfrihetens namn en omöjlig tanke att branschen själv skulle förhindra utgivningen av tidningar. Även i den fortlöpande debatten om publicistiska frågor var Bo Strömstedt den ledande branschföreträdaren.

För några decennier sedan var det mer spänt än idag mellan arbetsgivarna och journalistfacket. Då var det inte ovanligt att Journalistförbundet, SJF, varslade om strejk när det kärvade i förhandlingarna, inte minst då det gällde parternas syn på upphovsrätten. När arbetsgivarna började tröttna på de återkommande varslen väcktes tanken på en lockout, en helt korrekt och tänkbar åtgärd för arbetsgivare i allmänhet, men inte för en utgivare som Bo Strömstedt.

Han menade att tidningsutgivningen inte får hotas eller stoppas av någon, vare sig av statsmakten, strejkande journalister eller arbetsgivarna med en lockout. Jag minns inte ordagrant vad han sa, men har aldrig glömt vilket starkt intryck han gjorde med sitt lysande brandtal mot en lockout inför hela församlingen av chefredaktörer och direktörer i det fullpackade styrelserummet på TA.  Det blev ingen lockout.

Bo Strömstedt fick både som kulturchef och senare chefredaktör en stor betydelse för Expressen, men han spelade också en mycket viktig roll i arbetsgivarorganisationen TA och i ännu högre grad inom Tidningsutgivarna, TU. Där lärde jag känna honom i styrelsearbetet och ett antal olika arbetsgrupper.  

Det var till exempel i en kommitté för pressrätt och pressetik. Den arbetade med en översyn av de etiska reglerna och formulerade bland annat en ny portalparagraf:

”Press, TV och radio skall ha största frihet inom ramen för tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen för att kunna tjäna som nyhetsförmedlare och som granskare av samhällslivet och för att kunna publicera det som är av vikt och betydelse för medborgarna. Det gäller dock att skydda enskilda mot oförskyllt lidande genom publicitet.
Etiken tar sig inte i första hand uttryck i en formell regeltillämpning utan i en ansvarig hållning inför den publicistiska uppgiften. De etiska reglerna för press, radio och tv är ett stöd för den hållningen.” 

Detta kom vi fram till för att utgivare inte i första hand skulle söka stöd för sina beslut i de mer detaljerade ”reglerna” som en del bokstavstolkare gärna såg som lagparagrafer huggna i sten. Strömstedt var angelägen om att betona att det är viktigare med en ansvarig hållning än en formell regeltillämpning och om detta var vi fullständigt överens. Och det är även idag viktigt att omdömesgillt se till den ansvariga hållningen snarare än till bokstavstolkningen.  

Det var alltid lika roligt, givande och inte minst nyttigt att få träffa Bo Strömstedt och diskutera publicistiska frågor och utgivaransvaret. Nedan några länkar till olika minnesord och till tidigare texter på denna blogg om bland annat möten med Bo Strömstedt.         

Ver 1 Uppdaterad med ny länk 160624 kl 17.10, 17.20, korrigerad och uppdaterad kl 17.24, ny länk kl 18.50, ny länk 160625 kl 01.36, kompletterad med fler länkar
160627 kl 19.45

Länkar: 

En Tidningsman är död - Men Bo Strömstedt är alltid Expressen - Thomas Mattsson om Bo Strömstedt, expressen.se
"Varje publicist kan lära av Bo Strömstedt" - Karin Olsson om Bo Strömstedt, expressen.se
Niklas Strömstedt om sin pappas bortgång - nyhetsartikel, expressen.se
Expressenchefen Bo Strömstedt är död - Per Wirtén om Bo Strömstedt, expressen.se
Den olydige Bo Strömstedt har gått ur tiden - minnesord av Per Hultengård, medievarlden.se
Han lät språkets varma ord svepa över sidorna - minnesord av Björn Wiman, dn.se
För Bo Strömstedt var orden inte bara bara ord - minnesord av Fredric Karén, svd.se

Grattis Expressen, 70 år! En tuff konkurrent och kul uppdragsgivare för Extraknäck... - en tidigare bloggtext, utkik.se

Ygeman populistisk då han invigde tryckfrihetens jubileumsutställning - en tidigare bloggtext, utkik.se

          

Ygeman populistisk då han invigde tryckfrihetens jubileumsutställning

Under måndagen invigdes utställningen Ordets akt, lagom inför Pressfrihetens dag som är den 3 maj. Utställningen handlar om Sveriges tryckfrihetsförordning som i år fyller 250 år. Den invigdes av inrikesminister Anders Ygeman (s) och Expressens chefredaktör Thomas Mattsson. Den förstnämnde avslutade häpnadsväckande nog sitt tal med att väga offentlighetsprincipen mot värnandet om den personliga integriteten. Ett resonemang som dessbättre bemöttes av Thomas Mattsson i ett brandtal, men då tror jag att Anders Ygeman tyvärr hade gått.

Anders Ygeman har ju verkligen slagit igenom som talesperson för regeringen med sin sympatiska framtoning, ett faktum som jag också nämnde i en bloggtext från Almedalen i somras. Det är med bland annat Ygeman som Tidningsutgivarna, TU, och organisationen Utgivarna fört en dialog om hur samhället ska möta det ökade antalet hot mot mediehus och journalister.

I detta faktum finns säkert ett skäl till att just han bjöds in för att inviga utställningen om vårt lands tryckfrihetsförordning. Ygeman tippas ju kunna bli socialdemokraternas nye partiledare en vacker dag och han är säkert, som han väl sa, en stor vän av tryck- och yttrandefriheten. Han sa för övrigt att han är uppväxt nära publicistiken med en pappa som var journalist, nämligen Ingvar Ygeman.

Men Anders Ygeman är även en framträdande representant för den politiska makten som också utgör ett hot mot tryckfrihetsförordningen, inte minst genom angrepp mot offentlighetsprincipen med återkommande förslag om utvidgad sekretess i skilda sammanhang. Just nu diskuteras till exempel förslag om en ökad sekretess rörande offentliganställdas personnummer, något som allvarligt skulle minska mediernas och därmed medborgarnas möjlighet till granskning av statsförvaltningen och användningen av skattemedel.

Anders Ygeman koncentrerade sig i sitt tal främst på hoten mot journalister, en fråga där han naturligtvis är helt överens med alla i mediebranschen. Däremot berörde han inte riskerna för politiska beslut som kan begränsa till exempel offentlighetsprincipen. Tvärtom rundade han i stället märkligt nog av sitt tal med att väga en bevarad offentlighetprincip mot behovet av att skydda den personliga integriteten. Då talade han inte om förslagen rörande offentliganställdas personnummer och granskningen av dessas ekonomiska omständigheter, utan i stället om mobbade barns föräldrar som skriver brev till rektorn utan att förstå att breven kan bli offentliga.

Det lät faktiskt ganska populistiskt och omfattade inte heller, om jag minns rätt, något resonemang om vad den ansvarige utgivare spelar för roll som garant för kloka beslut i sådana känsliga sammanhang. Det kändes tvärtom som om Anders Ygeman syftade till att försöka vinna förståelse för eventuella nya begränsningar av offentlighetsprincipen. Rätt provocerande enligt min mening, jag förstår inte hur han tänkte när han var där för att hylla den svenska tryckfriheten. 

Expressens chefredaktör Thomas Mattsson bemötte skarpt, kunnigt och vältaligt statsrådets resonemang från scenen under invigningens efterföljande mingel, men då hade nog Ygeman redan gått om jag inte tar fel. Thomas Mattsson skulle egentligen talat om Expressen publicistik, men valde på grund av Anders Ygemans tal att i stället tala djupt engagerat om att vi måste ta strid för offentlighetsprincipen.

Thomas Mattsson menade att alla mediehus och publicister måste aktivera sig i kampen mot utökad sekretess eftersom han trodde att angreppen mot offentlighetsprincipen bara kommer att öka med tiden. Han har givetvis helt rätt. Mattsson skrev inför utställningens invigning en mycket kunnig och intressant artikel om tryckfrihetens historia i Sverige.

TU:s vd Jeanette Gustafsdotter nämnde från scenen att de som vill engagera sig i frågan får chansen på nytt redan i Almedalen då just Anders Ygeman ska medverka vid ett seminarium arrangerat av TU.

Just offentlighetsprincipen är ständigt illa ute då politiker och ämbetsmän gärna agerar emot den, med eller emot bättre vetande och trots sina hyllningar av den i högtidstal, intervjuer och enkäter. Jag har tidigare bloggat om hur till exempel den tidigare generaldirektören för Skatteverket arbetat för en begränsning av offentlighetsprincipen. Politiker, ämbetsmän och tjänstemän med sådana idéer tar naturligtvis tacksamt emot signaler som den från Anders Ygeman under invigningen.

Utställningen som sådan är säkert väldigt sevärd, men i trängseln var det inte lätt att till sig all information som presenterades i texter, konstverk och filmer. Det måste nog till ytterligare ett besök under lugnare förhållanden. Utställningen omfattar också ett ambitiöst program och en specialgjord välmatad tidning med en mängd exempel och återpubliceringar av viktiga tryckfrihetsrättsliga exempel, både historiskt sett och från senare tid.

Som exempelvis Upsala Nya Tidnings framgångsrika kamp för att få våldsamma nazister inför rätta trots polisens bristfälliga utredning, liksom Folkbladet Västerbottens viktiga vinst mot åklagare och polis för att skydda sina källor efter mordet på en medarbetare. För att inte tala om Aftonbladets och Lars Johan Hiertas kamp mot kungamakten under 1800-talet och J A Selanders modiga texter i Eskilstuna-Kuriren mot nazismen, trots dödshot och censur. En mycket informativ och intressant sammanställning rörande tryckfriheten. Utställningen och allt detta material blir därmed en stark manifestation för den unika svenska tryckfriheten.
Själv tänker jag i dessa jubileets dagar en del på min egen farfar, Gustav Rosén, som runt förra sekelskiftet och några decennier framåt var ägare och ansvarig utgivare för Västerbottens-Kuriren, VK. Och som sådan låg han och den radikala tidningen i ständig strid med det konservativa etablissemanget i Umeå.
Det utmynnade i att farfar dömdes för ärekränkning till tre månaders fängelse 2015. Om jag minns rätt hade VK skrivit något om att stadsfiskalen var en skurk. Det stämde säkert och Gustav Rosén blev fånge nr 62 på fängelset i Umeå. Då han släpptes blev han folkhjälte och möttes av tre tusen människor, hela Umeås befolkning på den tiden.
Detta finns det bilder på i hans memoarer, Från koja till residens,  och i ett tal inför alla dessa som hyllade honom sa han att han förstod att de ville komma och se en redaktör komma ut i "en ny och reviderad och förbättrad upplaga, men tyvärr har jag inte blivit förbättrad i fängelset", eller något liknande. Sedan blev han försvarsminister och slutligen landshövding, så Thomas Mattsson har i sin krönika rätt i att tryckfrihetsförbrytare kan bli vad som helst med tiden.
Detta kapitel i Gustav Roséns memoarer skickade jag en kopia på till Expressens dåvarande utgivare Bo Strömstedt som en uppmuntran då han under veckor satt och led inför domstolen då justitiekanslern Hans Stark åtalat honom för den så kallade spelskandalen. Kopian var tänkt som en uppmuntran och bruksanvisning för Strömstedt inför en eventuellt kommande fängelsevistelse, men sedan vann han ju hela processen och frikändes. Dessbättre.
I sommar kommer det ut en ny bok om just Gustav Rosén, skriven av barnbarnen och mina  kusiner Ingrid Kinne Lindgren och Susanna Rosén, bägge meriterade journalister i en stor journalistsläkt med Gustav Rosén som anfader, en släkt där både barn och sedan många barnbarn gått in i yrket. Stoltheten över Gustav Rosén är nog närvarande hos oss alla även om de flesta av oss aldrig hann träffa honom.
Strömstedts senare efterträdare Thomas Mattsson  har dessutom helt rätt i att varje utgivare nog ser det som ett privilegium att få försvara tryckfriheten inför domstol. Själv blev jag som utgivare för Gefle Dagblad stämd en gång av en riktigt praktfull ekonomisk skojare.
Det gick till förberedande förhandlingar inför tingsrätten, men sedan avled tyvärr skojarens advokat varpå jag i samråd med den kloke advokaten Peter Danowsky motvilligt gick med på en snäll förlikning eftersom motparten inte orkade fortsätta. Än i dag sörjer jag den missade möjligheten till ett brandtal om tryckfriheten inför domstolen. Det talet hade varit värt en fällande dom.     

Utställningen om tryckfrihetens jubileum arrangeras av TU i samarbete med Kulturhuset där den kan ses på gatuplanet intill kassorna fram till den 23 juni. Sedan kommer den att visas på olika platser i landet och då först i Almedalen. Man får hoppas att den på sin turné besöks och noggrant beskådas av många människor, unga som gamla. Och givetvis inte minst av offentliga tjänstemän och politiker som behöver läras sig mer om grundlagen, kanske till och med ytterligare en gång av en sympatisk och därtill förhoppningsvis kunskapssökande inrikesminister, Anders Ygeman…      

Några relevanta länkar:
Invigningstal på Kulturhuset och en inrikesminister som sa vad han tyckte - krönika av Thomas Mattsson, expressen.se

Thomas Mattssons text om tryckfriheten - krönika av Thomas Mattsson, Expressen.se
Pressfrihetens dag ger eko i mediebruset - nyhetstext, journalisten.se
"Pressfriheten måste försvaras" - debattartikel av Jonas Norling och Stephen Lindholm, dagensmedia.se
"Morgan Johanssons farliga mörkläggning" - debattartikel av Björn Häger och Terje Carlsson, expressen.se

Vi måste stå upp för offentlighetsprincipen - debattartikel av Jeanette Gustafsdotter och Per Hultengård, dagensamhalle.se
Husrannsakan hotar ditt skydd som källa - debattartikel av Per-Anders Broberg och Jonas Nordling, aftonbladet.se
Lagförslag urholkar offentlighetsprincipen - debattartikel av Mats Amnell, Kersti Forsberg och Nina Hjelmgren på Fojo, journalisten.se

Uppdaterad, korrigerad och kompletterad ett flertal gånger fram till 160503 kl 01.33, uppdaterad med länk 160503 kl 01.45, uppdaterad med länk 160503 kl 18.26, fler länkar kl 18.31