Behöver det pressetiska systemet moderniseras?

Den 24 oktober publicerade Medievärlden ett läsvärt inlägg av Andreas Ericson, chef för Timbro Medieinstitut och tidigare vd och redaktionschef för nedlagda magasinet Neo, där han menade att det pressetiska byråkratiska systemet är föråldrat. Intressanta tankar tycker jag även om Timbros skrifter knappast ligger på de ansvariga utgivarnas nattduksbord. Jag tänkte inför hans text tillbaka på en paneldebatt i Almedalen 2010 där jag ifrågasatte det etiska systemets framtid med tanke på den snabba utvecklingen i sociala medier utanför pressetiken. Därför återpublicerar jag här nedan mitt blogginlägg från 2010 om just den debatten då diskussionen nu aktualiseras på nytt i spåren efter #metoo.

Jag har kopierat in texten i sin helhet från den första publiceringen. I slutet finns det ett antal länkar. Den till chefredaktören Thomas Mattssons text i Expressen 2012, två år efter debatten i Almedalen, fungerar, dock tyvärr utan att hans bilder visas av någon anledning. Men hans synpunkter går fram ändå och jag håller i stort med honom. Även länken till medieforskaren Torbjörn von Kroghs text funkar och båda inläggen är intressanta att läsa i sammanhanget, inte minst von Kroghs redovisning av de tre frågor debattledaren Per Hultengård ställde till panelen och dess svar.  De övriga länkarna fungerar tyvärr inte längre.

I sin text lägger Mattson fram egna tankar om hur dessa frågor, av honom här kallat ”Lex Pressen”, kanske borde hanteras. Han har ju också, liksom ett flertal medieföreträdare, varit anhängare av tanken på ett gemensamt etiskt system med public service. I just den här texten konstaterar han att det nog blir svårt eftersom Sveriges Radio tvekar, men han har såvitt jag förstår ändå samma positiva uppfattning till den idén idag.  

Själv har jag från den dag då den tanken föddes varit ytterst skeptisk. För det första lever public service och de privata mediehusen i helt olika världar i alla avseenden. För det andra skulle nog dagens trögfotade etiska system då nog ersättas av en byråkratisk koloss långt ifrån den snabbare och för alla mer lättförståeliga handläggning som nog nu krävs.

Branschens organisationer pläderar fortfarande för den där medieetiska kolossen och hoppas på att kulturministern ska våga ta steget. Jag tvivlar på att det sker och anser framförallt att det inte bör ske. En modernisering av det etiska systemet för de traditionella medierna bör gå i en helt annan riktning mot mindre byråkrati, snabb handläggning och lättpublicerade begripliga texter om de fällande utslagen. Annars kommer dess legitimitet att ifrågasättas i än högre grad än nu. 

Situationen är lite komplicerad nu eftersom tiden på något sätt nog tycks ha hunnit ifatt synen på det pressetiska systemet. Detta samtidigt som snart sagt varje utgivare med emfas pekar på etiken och dess anmälningssystem som ett tungt argument för de traditionella mediernas ansvarstagande i jämförelse med publiceringar i sociala medier utan utgivare. 

Det är ju dock inte utgivarna och medierna själva som ytterst avgör det etiska systemets legitimitet. Det är naturligtvis omvärldens företrädare ibland alla tänkbara grupperingar, läsare, politiker och debattörer, som förfogar över den frågan. Och det i ett läge när explosiva nyheter publiceras i sociala medier långt ifrån de ansvariga utgivarnas överväganden och beslut.

Nåväl, här nedan kommer en återpublicering av texten på denna blogg 2010 efter debatten om pressetiken i Almedalen oc h därefter både äldre och nyare länkar:

Utkiksbloggen.blogspot.se    (Återpublicering av text från 2010)

tisdag 6 juli 2010

Behövs det pressetiska systemet?

Under måndagen arrangerade Tidningsutgivarna, TU, ytterligare en debatt under Almedalsveckan i Visby, nu på fartyget Sigyn i Visby hamn. Den kom huvudsakligen att handla om det pressetiska "systemet" och om detta verkligen behövs.
Flertalet i panelen tyckte det. Själv var jag mer tveksam och menade att det kanske spelat ut sin roll. Intressant diskussion eftersom frågan faktiskt inte diskuterats så mycket tidigare, det etiska systemet med Allmänhetens Pressombudsman, PO, och Pressens Opinionsnämnd, PON, har betraktats som självklara institutioner.

Moderator för diskussionen var branschorganisationen Tidningsutgivarnas chefsjurist Per Hultengård, kunnig som få på allt som handlar om den juridiskt reglerade tryckfriheten och den av branschen formulerade pressetiken.
Den juridiska regleringen bestäms av riksdagen och etiken av branschens egna organisationer, arbetsgivarna i Tidningsutgivarna och Sveriges Tidskrifter, facket i Svenska Journalistförbundet samt den traditionstyngda och anrika debatt- och middagsätarföreningen Publicistklubben, PK, där alla som känner sig som publicister är medlemmar. Jag har varit medlem i många herrans år, men tycker ändå att PK inte ska vara med som huvudman för det pressetiska systemet. Inte heller SJF, Varför ska de vara det?

I debatten inför en fullsatt konferenslokal på Sigyn var jag inte bara tveksam till det splittrade huvudmannaskapet som motverkat en modernisering av regelverket, utan också till behovet av det pressetiska systemet som sådant.
Det är tveksamt om det behövs, särskilt i en medieutveckling där "tradmedierna" med tiden får en förhållandevis alltmer begränsad roll som aktörer vid sidan om helt nya medier inom till exempel bloggvärlden.
Självklart kan traditionella medier som dagspressen ha kvar sitt etiska system, men dess betydelse kommer säkert att minska eftersom många hyllade och/eller kontroversiella publiceringar kommer att ske i andra nya medier utanför de traditionella mediernas etiska system.¨
Även inom ramen för tradmediernas etiska system menar jag att det kan finnas skäl att ifrågasätta detta. Varför finns systemet? Det enda motiv jag hört under alla år för att det etiska systemet finns är att vi ska "hålla lagstiftaren på avstånd". I så fall är ju inte det etiska systemet motiverat av att man vill vara etisk, då är motivet mer taktiskt, man flaggar med etiken för att slippa nya lagar.

Jag är inte särskilt oroad för att politikerna ska storma fram och börja begränsa mediernas möjligheter att publicera saker och ting bara för att det etiska systemet moderniseras, eller till och med avskaffas. Och i vilket fall som helst tycker jag det är tveksamt att branschen håller sig med ett "etiskt system" när motivet för detta egentligen inte är etik, utan tvärtom att utnyttja etiken som en sköld mot politiker och andra kritiker.

Ungefär så här gick diskussionen i dag från min sida. Panelen i övrigt höll inte med även om justitieombudsmannen Hans-Gunnar Axberger och jag låg rätt nära varandra i olika frågor. Faktiskt! Jag gillar honom, han var en utmärkt PO på sin tid i den rollen!
Aftonbladets ställföreträdande ansvarige utgivare Lena Mellin försvarade länge det rådande systemet, men medgav så småningom att mycket funkar dåligt i dag. Långa väntetider, kryptiska utslag från PON med mera, men hon tyckte trots allt att "idén med det pressetiska systemet är bra".
Hon var väldigt överens med Expressens chefredaktör Thomas Mattsson om att systemet behövs. Men även han tyckte att det var konstiga utslag i PON som läsarna knappast kan förstå och att handläggningen tar för lång tid.
Katrin Säfström på Folket och hennes kollega Peo Wärring på Eskilstuna-Kuriren var nog de varmaste anhängarna av det rådande systemet även om de också efterhand medgav brister i det nuvarande systemet, sådant som "måste rättas till".

Personligen tyckte jag att de olika ansvariga utgivarna i panelen först värnade om ett pressetiskt system som närmast måste ses som "omistligt", men senare i debatten började de alla medge att det egentligen fungerade väldigt dåligt.
Långa handläggningstider, konstiga beslut, obegripliga motiveringar skrivna på ett fikonspråk som ingen förstår. Rätt okänt för allmänheten. Talar de om "ett omistligt system?"

Nej, det tycker inte jag, Tvärtom, medieutvecklingen gör att tradmediernas etiska system kommer att fasas ut snabbare än snabbt, gissar jag. Det kommer säkert att ersättas av något annat, men frågan är vad.
Axberger och Mellin hade en klar poäng i debatten när de hävdade att det är bra om förfördelade människor har någonstans att vända sig med klagomål mot publiceringar. Det håller jag med om. Men det kanske inte behöver vara ett trögt, konstlat och extremt byråkratiskt system som idag?

För undvikande av alla missförstånd vill jag gärna här betona en viktig sak. En pressetisk hållning har ingenting att göra med närvaron eller ej av ett byråkratiskt pressetiskt system.
Thomas Mattson, Peo Wärring och Katrin Säfström kommer naturligtvis att vara precis lika etiska som utgivare utan det "pressetiska systemet" som när detta fanns.

Etik är inte regler och byråkrati med PO och PON, etik finns inom oss alla och utvecklas och tillämpas genom debatt mellan utgivare och medarbetare på redaktionerna.

Etik kommer alltid att finnas, på Expressen på sitt sätt, och på Norran på sitt sätt.

UPPDATERAD 20120312.
En ny "Lex Pressen" utvecklar det pressetiska systemet, Expressen chefredaktör Thomas Mattsson bloggar om sitt förslag.

UPPDATERAT i anslutning till publiceringen:
Torbjörn von Krogh bloggar om debatten.
Hanna Lind på TU:s blogg om debatten.
Ola Sigvardsson bloggar i Corren om debatten.

Uppdatering 171124:
Är pressetiken passé efter #metoo - tv-diskussion Resumé Insikt debatt 171117 
Slaget om pressetiken - debatt på Publicistklubben 171113 Texten före återpubliceringen korrigerad 171028 kl 22.57, 23.02, den inledande texten korrigerad 171029 kl 09.57 och 18.43

Almedalen är kul och en bra mötesplats

Det tar några dagar att smälta alla intryck efter en vecka i Almedalen i Visby, ett unikt arrangemang för alla som är intresserade av debatt, politik och samhällsutveckling. Det är dessutom en fantastisk mötesplats. Som konsult med eget företag får jag och alla andra med liknande verksamheter alltid i Almedalen nya kontakter med människor som kan generera nya uppdrag.
Det sämsta i år var faktiskt mobilnätet, det räckte inte alls till för alla som ville ringa eller blogga. Samt att krogarna ibland inte klarade anstormningen, det kunde ta tid att få in maten.

I år omfattade programkatalogen, en tabloidtidning med 104 sidor, nästan 1400 seminarier, debatter, tal, mingel och andra evenemang! Vård- och omsorg lär ha varit det största ämnesområdet, men snart sagt varenda samhällsfunktion var på något sätt representerad. Alla hittar något av intresse.

Jag var på en lång rad seminarier om medierna och dess framtid. Niklas Ekdal modererade till exempel ett intressant samtal arrangerat av Radiobranschen med politiker och radiochefer, däribland Christer Modig på MTG och med ett förflutet i Gävle, om radions utveckling. Lena Victorin på Tidningsutgivarna, TU, ledde en lika intressant debatt om drevjournalistiken och själv var jag med i en panel där moderatorn, Tidningsutgivarnas Per Hultengård, ville veta vad vi tyckte om det pressetiska systemet. I den panelen fanns också Aftonbladets tf ansvarige utgivare Lena Mellin, bara någon dag innan hennes tidning publicerade den första artikeln om Sven Otto Littorin. Om den historien hade varit känd skulle nog flera av TU:s debatter utvecklats annorlunda...

Energi- och miljöfrågorna var påtagligt närvarande i Almedalen, bland annat genom Energispektrum där också Gävle Energi fanns med. Kärnbränsletransportfartyget Sigyn låg på bästa plats i hamnen och fungerade som konferenslokal för en rad olika organisationer, bland annat TU. På kajen intill Sigyn kunde man kolla in elbilar.

Vårdfrågorna dominerade således seminarieverksamheten och inte minst äldrefrågorna fick stort utrymme. Vårdförbundet ordnade frukostsamtal varje dag med partiernas företrädare. Både facket och arbetsgivarnas organisationer ordnade en lång rad seminarier och gissningsvis fanns varenda facklige ordförande på plats, som till exempel TCO:s ordförande Sture Nordh och Journalistförbundets ordförande Agneta Lindblom Hulthén.
Hon var bland annat med i en debatt där arrangören nöjde sig med att bara ha med människor med samma åsikt i panelen. Det blev lite konstigt, men Tidningsutgivarnas vd Anna Serner fanns dessbättre i publiken och kunde till sist balansera debatten lite med sina frågor och synpunkter.

Utvecklingen för de sociala medierna märktes tydligt i Almedalen i år. Joakim Jardenberg, Mindpark, och Brit Stakston, JMW, öppnade "Sociala medieakuten" på Café Milagro med en morgontidig talkshow som sändes via webb-tv. På plats pallrade jag mig aldrig upp så tidigt, men sedan har jag kollat in showerna som det fortfarande finns länkar till på JMW. Mycket bra med intressanta gäster.
Många arrangörer filmade sina arrangemang och det kan löna sig att titta på deras hemsidor efter länkar. Den debatt som fick mest beröm av alla var nog Magasinet Neos samtal mellan Maria Wetterstrand och Johan Norberg. Den kan ni se här. Debatten börjar en liten bit in på Bambuser-inspelningen. I Upsala Nya Tidning utnämndes seminariet i en ledare till årets seminarium i Almedalen.

Apropå sociala medier gjorde Almega tillsammans med Politometern en jättebra grej genom att öppna ett nytt "presscentrum" för bloggare, Bloggplats H12, på Hästgatan 12. Mycket bra! Där kunde Almedalens alla bloggare jobba i lugn och ro på sköna kuddar och stolar med tillgång till bredband, fika och toalett.
Inte så dumt med tanke på att Almedalens officiella presscentrum bara släppte in folk med presskort. Om detta skrev jag här och där finns också en kommentar av den ansvarige chefen LG Wallmark på Telia, som tillsammans med Gotlands Kommun skötte Almedalens presscenter på uppdrag av de politiska partierna.
Därför var det kanske lite pinsamt för Telia att G3-nätet funkade dåligt under Almedalsveckan. Det klarade helt enkelt inte trycket då alla ville ringa, surfa eller blogga samtidigt.
Telia passade också på att introducera G4 i Almedalen, men det verkade inte heller fungera så bra. Emanuel Karlsten fick låna en utrustning och skrev senare på Twitter att det inte fungerade. Det är svårt med tekniken.

Emanuel Karlsten är redaktör på Expressen för sociala medier och därtill känd twittrare och bloggare, både privat och i Expressen. I Almedalen gjorde han också debut som tv-reporter i Expressens sändningar med Niklas Svensson i "Raka svar" från just Almegas monter.
Det var utmärkta program och ett ses nog än i dag av många, nämligen programmet där Sven Otto Littorin intervjuades bara ett drygt dygn innan han avgick.

Det märkligaste i Almedalen är att alla seminarier och arrangemang lockade många besökare, ofta blev det helt fullsatta lokaler. Bara tio minuter innan evenemangen började var det glest i bänkarna, men minuterna innan strömmade besökarna in. Detta trots att konkurrensen var hård med många arrangemang att välja emellen.
Dessutom förekom det som vanligt överallt oannonserade torgmöten, demonstrationer och mer eller mindre fantasifulla påhitt. En åsikternas marknad och en fenomenal demokratisk manifestation där alla samhällsfrågor numera märks mer än partipolitiken under veckan, men politiken i allmänhet och partiledarnas tal i synnerhet fungerar som Almedalens kärna, en röd-blå-grön tråd, om man säger så...

Frågan är hur Almedalen kommer att se ut i framtiden. En stor risk är att en del organisationer tröttnar eftersom hyrorna för lokaler höjts kraftigt. Jag vet arrangörer som redan nu bestämt sig för "gerillaverksamhet" på gator och torg nästa år för att slippa hyran.
Även boendet är ett problem; hotellrum och lägenheter blir allt svårare att få tag på. Och priserna ökar. Många boende i Visby hyr ut sina lägenheter och villor under Almedalsveckan och flyttar själva ut till sommarställen och husvagnar.

Årets Almedalsvecka slog, som vanligt, rekord i antalet arrangemang. Nu var det valår och därmed blir det kanske lite mer avslaget nästa år. Eller också fortsätter arrangemanget att locka fler arrangörer och besökare.
Jag har i alla fall bokat in mig nästa år också...

Behövs det pressetiska systemet?

Under måndagen arrangerade Tidningsutgivarna, TU, ytterligare en debatt under Almedalsveckan i Visby, nu på fartyget Sigyn i Visby hamn. Den kom huvudsakligen att handla om det pressetiska "systemet" och om detta verkligen behövs.
Flertalet i panelen tyckte det. Själv var jag mer tveksam och menade att det kanske spelat ut sin roll. Intressant diskussion eftersom frågan faktiskt inte diskuterats så mycket tidigare, det etiska systemet med Allmänhetens Pressombudsman, PO, och Pressens Opinionsnämnd, PON, har betraktats som självklara institutioner.

Moderator för diskussionen var branschorganisationen Tidningsutgivarnas chefsjurist Per Hultengård, kunnig som få på allt som handlar om den juridiskt reglerade tryckfriheten och den av branschen formulerade pressetiken.
Den juridiska regleringen bestäms av riksdagen och etiken av branschens egna organisationer, arbetsgivarna i Tidningsutgivarna och Sveriges Tidskrifter, facket i Svenska Journalistförbundet samt den traditionstyngda och anrika debatt- och middagsätarföreningen Publicistklubben, PK, där alla som känner sig som publicister är medlemmar. Jag har varit medlem i många herrans år, men tycker ändå att PK inte ska vara med som huvudman för det pressetiska systemet. Inte heller SJF, Varför ska de vara det?

I debatten inför en fullsatt konferenslokal på Sigyn var jag inte bara tveksam till det splittrade huvudmannaskapet som motverkat en modernisering av regelverket, utan också till behovet av det pressetiska systemet som sådant.
Det är tveksamt om det behövs, särskilt i en medieutveckling där "tradmedierna" med tiden får en förhållandevis alltmer begränsad roll som aktörer vid sidan om helt nya medier inom till exempel bloggvärlden.
Självklart kan traditionella medier som dagspressen ha kvar sitt etiska system, men dess betydelse kommer säkert att minska eftersom många hyllade och/eller kontroversiella publiceringar kommer att ske i andra nya medier utanför de traditionella mediernas etiska system.¨
Även inom ramen för tradmediernas etiska system menar jag att det kan finnas skäl att ifrågasätta detta. Varför finns systemet? Det enda motiv jag hört under alla år för att det etiska systemet finns är att vi ska "hålla lagstiftaren på avstånd". I så fall är ju inte det etiska systemet motiverat av att man vill vara etisk, då är motivet mer taktiskt, man flaggar med etiken för att slippa nya lagar.

Jag är inte särskilt oroad för att politikerna ska storma fram och börja begränsa mediernas möjligheter att publicera saker och ting bara för att det etiska systemet moderniseras, eller till och med avskaffas. Och i vilket fall som helst tycker jag det är tveksamt att branschen håller sig med ett "etiskt system" när motivet för detta egentligen inte är etik, utan tvärtom att utnyttja etiken som en sköld mot politiker och andra kritiker.

Ungefär så här gick diskussionen i dag från min sida. Panelen i övrigt höll inte med även om justitieombudsmannen Hans-Gunnar Axberger och jag låg rätt nära varandra i olika frågor. Faktiskt! Jag gillar honom, han var en utmäkt PO på sin tid i den rollen!
Aftonbladets ställföreträdande ansvarige utgivare Lena Mellin försvarade länge det rådande systemet, men medgav så småningom att mycket funkar dåligt i dag. Långa väntetider, kryptiska utslag från PON med mera, men hon tyckte trots allt att "idén med det pressetiska systemet är bra".
Hon var väldigt överens med Expressens chefredaktör Thomas Mattsson om att systemet behövs. Men även han tyckte att det var konstiga utslag i PON som läsarna knappast kan förstå och att handläggningen tar för lång tid.
Katrin Säfström på Folket och hennes kollega Peo Wärring på Eskilstuna-Kuriren var nog de varmaste anhängarna av det rådande systemet även om de också efterhand medgav brister i det nuvarande systemet, sådant som "måste rättas till".

Personligen tyckte jag att de olika ansvariga utgivarna i panelen först värnade om ett pressetiskt system som närmast måste ses som "omistligt", men senare i debatten började de alla medge att det egentligen fungerade väldigt dåligt.
Långa handläggningtider, konstiga beslut, obegripliga motiveringar skrivna på ett fikonspråk som ingen förstår. Rätt okänt för allmänheten. Talar de om "ett omistligt system?"

Nej, det tycker inte jag, Tvärtom, medieutvecklingen gör att tradmediernas etiska system kommer att fasas ut snabbare än snabbt, gissar jag. Det kommer säkert att ersättas av något annat, men frågan är vad.
Axberger och Mellin hade en klar poäng i debatten när de hävdade att det är bra om förfördelade människor har någonstans att vända sig med klagomål mot publiceringar. Det håller jag med om. Men det kanske inte behöver vara ett trögt, konstlat och extremt byråkratiskt system som idag?

För undvikande av alla missförstånd vill jag gärna här betona en viktig sak. En pressetisk hållning har ingenting att göra med närvaron eller ej av ett byråkratiskt pressetiskt system.
Thomas Mattson, Peo Wärring och Katrin Säfström kommer naturligtvis att vara precis lika etiska som utgivare utan det "pressetiska systemet" som när detta fanns.

Etik är inte regler och byråkrati med PO och PON, etik finns inom oss alla och utvecklas och tillämpas genom debatt mellan utgivare och medarbetere på redaktionerna.

Etik kommer alltid att finnas, på Expressen på sitt sätt, och på Norran på sitt sätt.

UPPDATERAD 20120312.
En ny "Lex Pressen" utvecklar det pressetiska systemet, Expressen chefredaktör Thomas Mattsson bloggar om sitt förslag.

UPPDATERAT i anslutning till publiceringen:
Torbjörn von Krogh bloggar om debatten.
Hanna Lind på TU:s blogg om debatten.
Ola Sigvardsson bloggar i Corren om debatten.

Idag ska jag debattera pressetik på Sigyn (!?!)

Äntligen på plats i Almedalen, Visby. Årets höjdarvecka för alla som gillar samhällsdebatt i alla avseenden. Närmare 1400 seminarier och debatter med mera kan man gå på gratis under den kommande veckan. Själv ska jag under måndagen sitta i en panel på kärnkraftsavfallsfartyget Sigyn (!) och diskutera pressetik. Symboliskt? Kärnkraften är ibland nog nästan lika kontroversiell som pressetiken. Eller tvärtom...

Sigyn ligger i hamnen i Visby och tjänstgör där som konferensanläggning, det är inte konstigare än så. Pressetiken finns denna vecka representerad i Visby genom branschorganisationen Tidningsutgivarna, TU, som är en av huvudmännen för pressens etiska system. TU finns på plats i Almedalen som arrangör av olika debatter.

Andra deltagare i denna debatt är justitieombudsmannen Hans-Gunnar Axberger, själv tidigare pressombudsman, Expressens chefredaktör Thomas Mattsson, Eskilstuna-Kurirens chefredaktör Peo Wärring, Folkets chefredaktör Katrin Säfström samt Aftonbladets krönikör och ställföretrtädande utgivare Lena Mellin.
Huvudfrågan som ställs till oss i panelen gäller det pressetiska systemet framtid, tror vi i panelen att det kommer att överleva? Systemet som sådant, alltså. Det har ju blivit lite ifrågasatt under våren.
Innan man gissar vad vår slutsats blir så gäller det nog att tänka på att etik är en sak, ett etiskt system en annan sak. Tycker jag. Själv ska jag tänka till rejält under natten inför debatten för att försöka kunna säga något klokt.

Gissa vad jag kommer fram till!

På Sigyn i morgon 14.00 får ni svaret. Eller därefter på denna blogg när lockelserna i Almedalen så medger. Välkomna både där och här!