Behöver det pressetiska systemet moderniseras?

Den 24 oktober publicerade Medievärlden ett läsvärt inlägg av Andreas Ericson, chef för Timbro Medieinstitut och tidigare vd och redaktionschef för nedlagda magasinet Neo, där han menade att det pressetiska byråkratiska systemet är föråldrat. Intressanta tankar tycker jag även om Timbros skrifter knappast ligger på de ansvariga utgivarnas nattduksbord. Jag tänkte inför hans text tillbaka på en paneldebatt i Almedalen 2010 där jag ifrågasatte det etiska systemets framtid med tanke på den snabba utvecklingen i sociala medier utanför pressetiken. Därför återpublicerar jag här nedan mitt blogginlägg från 2010 om just den debatten då diskussionen nu aktualiseras på nytt i spåren efter #metoo.

Jag har kopierat in texten i sin helhet från den första publiceringen. I slutet finns det ett antal länkar. Den till chefredaktören Thomas Mattssons text i Expressen 2012, två år efter debatten i Almedalen, fungerar, dock tyvärr utan att hans bilder visas av någon anledning. Men hans synpunkter går fram ändå och jag håller i stort med honom. Även länken till medieforskaren Torbjörn von Kroghs text funkar och båda inläggen är intressanta att läsa i sammanhanget, inte minst von Kroghs redovisning av de tre frågor debattledaren Per Hultengård ställde till panelen och dess svar.  De övriga länkarna fungerar tyvärr inte längre.

I sin text lägger Mattson fram egna tankar om hur dessa frågor, av honom här kallat ”Lex Pressen”, kanske borde hanteras. Han har ju också, liksom ett flertal medieföreträdare, varit anhängare av tanken på ett gemensamt etiskt system med public service. I just den här texten konstaterar han att det nog blir svårt eftersom Sveriges Radio tvekar, men han har såvitt jag förstår ändå samma positiva uppfattning till den idén idag.  

Själv har jag från den dag då den tanken föddes varit ytterst skeptisk. För det första lever public service och de privata mediehusen i helt olika världar i alla avseenden. För det andra skulle nog dagens trögfotade etiska system då nog ersättas av en byråkratisk koloss långt ifrån den snabbare och för alla mer lättförståeliga handläggning som nog nu krävs.

Branschens organisationer pläderar fortfarande för den där medieetiska kolossen och hoppas på att kulturministern ska våga ta steget. Jag tvivlar på att det sker och anser framförallt att det inte bör ske. En modernisering av det etiska systemet för de traditionella medierna bör gå i en helt annan riktning mot mindre byråkrati, snabb handläggning och lättpublicerade begripliga texter om de fällande utslagen. Annars kommer dess legitimitet att ifrågasättas i än högre grad än nu. 

Situationen är lite komplicerad nu eftersom tiden på något sätt nog tycks ha hunnit ifatt synen på det pressetiska systemet. Detta samtidigt som snart sagt varje utgivare med emfas pekar på etiken och dess anmälningssystem som ett tungt argument för de traditionella mediernas ansvarstagande i jämförelse med publiceringar i sociala medier utan utgivare. 

Det är ju dock inte utgivarna och medierna själva som ytterst avgör det etiska systemets legitimitet. Det är naturligtvis omvärldens företrädare ibland alla tänkbara grupperingar, läsare, politiker och debattörer, som förfogar över den frågan. Och det i ett läge när explosiva nyheter publiceras i sociala medier långt ifrån de ansvariga utgivarnas överväganden och beslut.

Nåväl, här nedan kommer en återpublicering av texten på denna blogg 2010 efter debatten om pressetiken i Almedalen oc h därefter både äldre och nyare länkar:

Utkiksbloggen.blogspot.se    (Återpublicering av text från 2010)

tisdag 6 juli 2010

Behövs det pressetiska systemet?

Under måndagen arrangerade Tidningsutgivarna, TU, ytterligare en debatt under Almedalsveckan i Visby, nu på fartyget Sigyn i Visby hamn. Den kom huvudsakligen att handla om det pressetiska "systemet" och om detta verkligen behövs.
Flertalet i panelen tyckte det. Själv var jag mer tveksam och menade att det kanske spelat ut sin roll. Intressant diskussion eftersom frågan faktiskt inte diskuterats så mycket tidigare, det etiska systemet med Allmänhetens Pressombudsman, PO, och Pressens Opinionsnämnd, PON, har betraktats som självklara institutioner.

Moderator för diskussionen var branschorganisationen Tidningsutgivarnas chefsjurist Per Hultengård, kunnig som få på allt som handlar om den juridiskt reglerade tryckfriheten och den av branschen formulerade pressetiken.
Den juridiska regleringen bestäms av riksdagen och etiken av branschens egna organisationer, arbetsgivarna i Tidningsutgivarna och Sveriges Tidskrifter, facket i Svenska Journalistförbundet samt den traditionstyngda och anrika debatt- och middagsätarföreningen Publicistklubben, PK, där alla som känner sig som publicister är medlemmar. Jag har varit medlem i många herrans år, men tycker ändå att PK inte ska vara med som huvudman för det pressetiska systemet. Inte heller SJF, Varför ska de vara det?

I debatten inför en fullsatt konferenslokal på Sigyn var jag inte bara tveksam till det splittrade huvudmannaskapet som motverkat en modernisering av regelverket, utan också till behovet av det pressetiska systemet som sådant.
Det är tveksamt om det behövs, särskilt i en medieutveckling där "tradmedierna" med tiden får en förhållandevis alltmer begränsad roll som aktörer vid sidan om helt nya medier inom till exempel bloggvärlden.
Självklart kan traditionella medier som dagspressen ha kvar sitt etiska system, men dess betydelse kommer säkert att minska eftersom många hyllade och/eller kontroversiella publiceringar kommer att ske i andra nya medier utanför de traditionella mediernas etiska system.¨
Även inom ramen för tradmediernas etiska system menar jag att det kan finnas skäl att ifrågasätta detta. Varför finns systemet? Det enda motiv jag hört under alla år för att det etiska systemet finns är att vi ska "hålla lagstiftaren på avstånd". I så fall är ju inte det etiska systemet motiverat av att man vill vara etisk, då är motivet mer taktiskt, man flaggar med etiken för att slippa nya lagar.

Jag är inte särskilt oroad för att politikerna ska storma fram och börja begränsa mediernas möjligheter att publicera saker och ting bara för att det etiska systemet moderniseras, eller till och med avskaffas. Och i vilket fall som helst tycker jag det är tveksamt att branschen håller sig med ett "etiskt system" när motivet för detta egentligen inte är etik, utan tvärtom att utnyttja etiken som en sköld mot politiker och andra kritiker.

Ungefär så här gick diskussionen i dag från min sida. Panelen i övrigt höll inte med även om justitieombudsmannen Hans-Gunnar Axberger och jag låg rätt nära varandra i olika frågor. Faktiskt! Jag gillar honom, han var en utmärkt PO på sin tid i den rollen!
Aftonbladets ställföreträdande ansvarige utgivare Lena Mellin försvarade länge det rådande systemet, men medgav så småningom att mycket funkar dåligt i dag. Långa väntetider, kryptiska utslag från PON med mera, men hon tyckte trots allt att "idén med det pressetiska systemet är bra".
Hon var väldigt överens med Expressens chefredaktör Thomas Mattsson om att systemet behövs. Men även han tyckte att det var konstiga utslag i PON som läsarna knappast kan förstå och att handläggningen tar för lång tid.
Katrin Säfström på Folket och hennes kollega Peo Wärring på Eskilstuna-Kuriren var nog de varmaste anhängarna av det rådande systemet även om de också efterhand medgav brister i det nuvarande systemet, sådant som "måste rättas till".

Personligen tyckte jag att de olika ansvariga utgivarna i panelen först värnade om ett pressetiskt system som närmast måste ses som "omistligt", men senare i debatten började de alla medge att det egentligen fungerade väldigt dåligt.
Långa handläggningstider, konstiga beslut, obegripliga motiveringar skrivna på ett fikonspråk som ingen förstår. Rätt okänt för allmänheten. Talar de om "ett omistligt system?"

Nej, det tycker inte jag, Tvärtom, medieutvecklingen gör att tradmediernas etiska system kommer att fasas ut snabbare än snabbt, gissar jag. Det kommer säkert att ersättas av något annat, men frågan är vad.
Axberger och Mellin hade en klar poäng i debatten när de hävdade att det är bra om förfördelade människor har någonstans att vända sig med klagomål mot publiceringar. Det håller jag med om. Men det kanske inte behöver vara ett trögt, konstlat och extremt byråkratiskt system som idag?

För undvikande av alla missförstånd vill jag gärna här betona en viktig sak. En pressetisk hållning har ingenting att göra med närvaron eller ej av ett byråkratiskt pressetiskt system.
Thomas Mattson, Peo Wärring och Katrin Säfström kommer naturligtvis att vara precis lika etiska som utgivare utan det "pressetiska systemet" som när detta fanns.

Etik är inte regler och byråkrati med PO och PON, etik finns inom oss alla och utvecklas och tillämpas genom debatt mellan utgivare och medarbetare på redaktionerna.

Etik kommer alltid att finnas, på Expressen på sitt sätt, och på Norran på sitt sätt.

UPPDATERAD 20120312.
En ny "Lex Pressen" utvecklar det pressetiska systemet, Expressen chefredaktör Thomas Mattsson bloggar om sitt förslag.

UPPDATERAT i anslutning till publiceringen:
Torbjörn von Krogh bloggar om debatten.
Hanna Lind på TU:s blogg om debatten.
Ola Sigvardsson bloggar i Corren om debatten.

Uppdatering 171124:
Är pressetiken passé efter #metoo - tv-diskussion Resumé Insikt debatt 171117 
Slaget om pressetiken - debatt på Publicistklubben 171113 Texten före återpubliceringen korrigerad 171028 kl 22.57, 23.02, den inledande texten korrigerad 171029 kl 09.57 och 18.43

Katrin Säfström till Kvällsposten och VK är bäst.

Katrin Säfström utses således till ny chefredaktör för Kvällsposten bara några dagar efter sin sista arbetsdag på Nerikes Allehanda, NA. Det är lätt att förstå eftersom hon är en djupt respekterad publicist och rutinerad tidningsledare. Expressen har gjort en kanonrekrytering i Katrin Säfström som själv valde att lämna MittMedia som för övrigt just idag får jämförelsevis dåliga siffror under det första kvartalet i en rapport från Medievärlden Premium. VK Media med Västerbottens-Kuriren och Folkbladet i spetsen är den vinnande koncernen i alla avseenden.

Det är inte mer än runt fem veckor sedan Katrin Säfström meddelade att hon väljer att lämna NA eftersom hon inte kunde förlika sig med mål och metoder hos den nye ägaren MittMedia som vid årsskiftet tog över NA:s moderbolag Promedia. MittMedias närmast kompromisslösa digitala ambitioner oroade henne, inte målen i sig, men hastigheten. Hon ersattes omgående av Anders Nilsson, tidigare chefredaktör på Norrköpings Tidningar. 

Katrin Säfström menade att papperstidningarna blir lidande genom MittMedias sätt att hantera den digitala transformeringen. Liknande uppfattningar fanns, och finns sannolikt fortfarande, på Länstidningen i Södertälje. Där sa också chefredaktören Anna Liljehag upp sig. Samma sak i Norrtälje där tidningschefen Mattias Carlson sa upp sig för ett nytt jobb som utvecklingschef på Dagens Industri. Nyligen utsågs Olov Carlsson till ny chef för de bägge tidningarna och i Västerås har dessförinnan Daniel Nordström tagit över efter Thelma Kimsjö som var den förste att sluta efter MittMedias övertagande av Promedia.  

Med tanke på de olika bedömningarna de ansvariga utgivarna och andra gjort inom Promedia respektive MittMedia är det intressant att ta del av rapporten från Medievärlden Premium med skilda siffror om årets första kvartal för koncernerna. Den ligger bakom en betalvägg och går således inte att länka till, men kan sammanfattas i att MittMedia visar sämre siffror än VK Media som klarar sig bäst av de koncerner som ingår i rapporten. NTM och NWT finns inte med.

VK Media är således ensam om att visa en ökning på totala annonsintäkter. På digitala annonsintäkter ökar Mittmedia Syd, det vill säga tidigare Promedia, nästan lika mycket som VK Media. MittMedia Norr, tidigare ”gamla” MittMedia, visar däremot minus.  Vad det gäller andelen digitala annonsintäkter redovisar både Eskilstuna-Kuriren, MittMedia Nord och Syd samt VK på ökningar, men VK är återigen bäst. För att nämna några exempel i den intressanta rapporten.  

Siffrorna är lite förvånande eftersom ursprungliga MittMedia satsar närmast totalt på den digitala transformeringen ända sedan den nya koncernledningen tillträdde hösten 2011, ett faktum som påverkade chefsavhoppen inom Promedia eftersom de menade att papperstidningarna blir lidande med MittMedias koncept i jämförelse med sitt eget vårdande av papperstidningarna, samtidigt som man satsat digitalt. Samma sak gäller helt klart VK Media och andra koncerner. MittMedia har gått längst  digitalt, men de mer försiktiga generalerna har så här långt visat bra resultat.   

För övrigt fortsätter MittMedia rekrytera digital kompetens på koncernnivå. Den 1 juni blev det känt att Katarina Ellemark blir ny sajtchef inom koncernen. Idag publicerade Medievärlden att MittMedia rekryterat Malin Petré som chef för digitala intäkter b2c.   

Idag uttalade sig också Krister Jönsson, ordförande i stiftelsen som är huvudägare till MittMedia, om nyheten att Gefle Dagblad, GD, hoppas kunna sälja sitt hus före midsommar. Han försäkrar att det beslutet beror på att huset är opraktiskt och inte för att koncernen behöver sälja huset. Det har uppfattats så i skilda kommentarer, precis som MittMedias beslut att sälja konstsamlingen på Sundsvalls Tidning.

Det är naturligt att sådana beslut väcker misstankar om det ekonomiska läget, dels eftersom liknande processer föregått Stampens begäran om rekonstruktion, dels eftersom det är känt att MittMedia ”inte har en miljard på banken.” Vaksamheten inom branschen ökar naturligt nog.
Efter 40 yrkesår i Gefle Dagblads hus vet jag att det är charmigt, men också hopplöst opraktiskt. Jag hoppas naturligtvis att Krister Jönsson har rätt och att GD tillsammans med Arbetarbladet hittar bra och ändamålsenliga lokaler. Både nu och tidigare nämns Ericssons tidigare fabrik i Gävle, men om jag minns rätt avskrevs den tanken tidigare då man bestämde sig för att stanna i GD-huset. Men nu är det tydligen på gång att flytta dit ändå tillsammans med Arbetarbladet.
Kompletterad och korrigerad 160603 kl 23.52, komplettera ny länk 160604 kl 02.54   

Länkar:
Katrin Säfström blir ny chefredaktör för Kvällsposten - krönika av Thomas Mattsson, expressen.se
Vi tycker om dig som läser det här - bloggpost av Magnus Alselind, expressen.se 160603
Expressen värvar Katrin Säfström - nyhetstext och tv-intervju, Kvällsposten 160603
Säfström om sitt nya uppdrag - intervju, medievarlden.se 160603
Hon tar över Kvällsposten - nyhetstext dagensmedia.se 160603
Hon är första kvinnan att bli Kvällspostens chefredaktör - nyhetstext resume.se 160603
Katrin Säfström tar över Kvällsposten - nyhetstext journalisten.se 160603

        

Nytt avhopp från ”sekten” MittMedia som börjar bli en snackis

Nu slutar ytterligare en av Promedias tidningschefer efter samgåendet med MittMedia. Det är chefredaktören Katrin Säfström på Nerikes Allehanda, NA. Det är väl känt att det finns en kritik inom Promedia till MittMedias idéer och krav efter samgåendet. Även på andra branschhåll hörs allt oftare frågor om MittMedia. På Meg16 talades det på skilda håll om ”sekten MittMedia”, halvt på skämt, halvt på allvar. Ny chefredaktör på NA blir Anders Nilsson som lämnade samma jobb på Norrköpings Tidningar efter en omorganisation då Anna Lindberg blev publisher för hela Östgöta Media.   

Redan några veckor efter MittMedias övertagande av Promedia slutade rutinerade chefredaktören Thelma Kimsjö på Vestmanlands Läns Tidning, VLT, utan att ha ett nytt jobb. Sedan sa chefredaktören Mattias Carlson på Norrtelje Tidning upp sig för ett jobb som redaktionell utvecklingschef på Dagens Industri. Dit tar han med sig sina tidigare erfarenheter som redaktionschef för Expressens digitala medier.

Ungefär samtidigt sa NA:s uppmärksammade digitalchef och ställföreträdande utgivare Herman Nikolic upp sig för att bli ny agendachef på Sveriges Radio P4 i Örebro.  Han har tidigare också varit producent på Utbildningsradion. Och för bara någon dag sedan så blev det känt att nyhetschefen Bodil Resare på Fagersta-Posten inom Promedia slutar för att bli ny redaktionschef på Strömstads Tidning. Hon började på Fagersta-Posten så sent som den 18 januari i år. Bodil Resare har förutom en bred tidningserfarenhet också jobbat på både SVT och TV4.

Det handlar om stora förändringar och ett kompetenstapp i det redaktionella ledarskiktet inom Promedia och i förlängningen hela MittMedia. Ändå har det skett ännu mer på övriga avdelningar även om det inte uppmärksammats lika mycket. Uppskattningsvis mellan tio och femton ledande personer inom bland annat försäljning och ekonomi inom tidigare i Promedia har också sagt upp sig, blivit uppsagda eller lösts ut. Detta sedan årsskiftet och parallellt med det senaste stora sparpaketet.

Med Katrin Säfström förlorar MittMedia en rutinerad och respekterad chefredaktör och utgivare som lyckats bra på NA, men hon säger i en intervju i Medievärlden att hon och koncernledningen inte har samma syn på hur verksamheten ska organiseras och drivas. Jag har bloggat tidigare om att kulturskillnader är ett svårt kapitel i samband med företagsfusioner och samarbeten. Det är just sådana spänningar vi nu ser mellan MittMedia och tidigare Promedia.

Av Promedias gamla företagsledning finns nu få, kanske hälften, kvar i verksamheten. En av dem är Promedias tidigare vd Per Bowallius. Han fanns med i spekulationerna 2011 om vem som skulle bli ny koncernchef i Mittmedia efter Jan Cahling. Jobbet gick dock till Thomas Peterssohn och Bowallius blev i stället vd i Promedia 2014. När MittMedia tog över Promedia blev han försäljningschef i MittMedias koncernledning.

Per Bowallius har en tung meriterande bakgrund i branschen och anses vara en mycket kompetent person, vilket också MittMedias nye ordförande Jan Friedman sa i en inlåst intervju på Medievärlden premium. Han konstaterade bland annat att Per Bowallius och Promedia lyckats bättre med försäljningen än MittMedia. Jan Friedman har uppenbarligen stora förväntningar på vad Per Bowallius kan åstadkomma i sin nya roll.

För övrigt såg jag i pappersutgåvan av Resumé att Thomas Peterssohn är en av dem som tippas kunna bli ny vd för Bonnier News efter Gunilla Herlitz. Skulle det bli så finns det onekligen ytterligare anledning att fundera över vad som kommer att ske inom MittMedia. Han blev koncernchef för MittMedia 2011 och har stått i täten för utvecklingen och de tuffa målsättningarna i nära samarbete med främst den redaktionella chefen AnnaKarin Lith som rekryterades 2012. Vem kan styrelsen hitta som ny vd med samma synsätt om Thomas Peterssohn lämnar MittMedia? Eller ändras koncernens synsätt i så fall?   

Även om ägare, styrelse, koncernledning, chefredaktörer och mellanchefer utåt sett förefaller att vara totalt överens om allting så gissar jag att Per Bowallius intåg kan leda till intressanta diskussioner i koncernledningen. Han har ju i stor utsträckning präglat kulturen inom Promedia, den företagskultur som MittMedia nu måste hantera efter övertagandet av Promedia. Thomas Peterssohn, AnnaKarin Lith och Per Bowallius utgör nu koncernens verkställande ledning sedan MittMedia blev ensamägare till Promedia vid årsskiftet. 

MittMedia håller således på att bli något av en snackis i branschen för sitt självsäkra uppträdande samtidigt som koncernens företrädare gärna manifesterar framgångar och markerar en intern enighet på konferenser, i intervjuer eller genom gillanden och delningar i sociala medier. Det är väl där någonstans som självbilden inom koncernen lett till funderingar både externt, internt och även av tidigare anställda om ”sekten MittMedia”, detta utifrån en uppfattning om att det verkar vara lågt i tak i den snabbt växande och dramatiskt förändrade koncernen.

Kritik och debatt inom koncernen syns ju aldrig till externt bortsett från koncernledningens möte med personalen på Länstidningen i Södertälje efter övertagandet. Förhoppningsvis ventileras och bryts meningsskiljaktigheter ändå internt. Åsiktsutbyten är viktiga för att all verksamhet ska lyckas, inte minst i mediehus där högt i tak och ett diskussionsvänligt klimat är en absolut nödvändighet. Motsatsen är livsfarlig för all publicistisk verksamhet.         

Vad det gäller koncernledningen så är det fortarande koncernchefen Thomas Peterssohn och den redaktionella chefen AnnaKarin Lith som syns utåt och det är naturligtvis också främst dessa båda som förr eller senare kommer att hyllas eller kritiseras om koncernens mycket tydliga vägval lyckats eller ej. Men de är trots allt ”endast” tjänstemän och därmed inte ytterst ansvariga.

Det är i stället naturligtvis den diskreta huvudägaren Nya Stiftelsen Gefle Dagblad och dess styrelse med sin ordförande Krister Jönsson, som kom efter Ulf Laurén. Ägandet utövas genom styrelsen för ägarbolaget MittMedia Förvaltnings AB, där Jönsson är ordförande, och styrelsen för driftbolaget MittMedia AB där Jan Friedman är ordförande. Jag bloggade i december om den nya styrelseorganisationen.

Förhoppningsvis lyckas koncernledningen sy ihop samarbetet inom nya utökade MittMedia med sina 28 tidningstitlar, det skulle vara förskräckligt om man går för hårt fram och därför misslyckas. Men nog har samgåendet initialt börjat väl tufft. Jag har också tidigare bloggat om vilken väg MittMedia väntades välja efter övertagandet av Promedia, om processen skulle genomföras brutalt eller skickligt.

När man ser alla personförändringarna så ser det rätt brutalt ut och avhoppen lär väl inte minska tisslandet i branschens korridorer om MittMedia. Koncernens svaga finansiella läge är ju också ett samtalsämne i sammanhanget, koncernen har ingen miljard på banken som Thomas Peterssohn själv sa i en intervju. Ekonomin är uppenbarligen motivet till både brådskan och till behovet av snabba, tuffa och kortsiktiga lösningar. Hur koncernens framtid ser ut mer långsiktigt finns det nog anledning att fundera över med tanke på det höga tempot.

I den utmärkta Journalistpodden nämnde också AnnaKarin Lith behovet av ett högt tempo i sitt samtal med den eftertänksamme Jonas Nordling. Hon sa sig också vara bekymrad över att andra mediekoncerner enligt henne gjort för lite i jämförelse med MittMedia.    

Mediehusen har olika strategier och prioriteringar, men än finns ju inget facit på vad som ytterst är rätt eller fel att göra för dem i den snabba utvecklingen. De flesta är överens om behovet av en digital transformation, men inte om metoderna och tidsaspekten vad det gäller prioriteringen mellan digitalt och print. MittMedia förfaller att satsa så gott som allt på ett kort i något som andra skeptiska kolleger beskriver som ett stort experiment där alla 28 titlarna ska med på tåget. Direkt och utan undantag.  

Därför organiseras redaktionerna om enligt centrala direktiv, fotograferna avskaffas och alla blir multijournalister. Papperstidningarna har prioriterats ner till förmån för de digitala kanalerna och får mer och mer gemensamt material med en svag lokal koppling. Det handlar ofta om helsidor eller uppslag skrivna på annat håll inom MittMedialand. Utgivarrollen förändras då den centrala staben växer.  

Tidningarna inom tidigare Promedia har varit betydligt mer försiktiga med nedmonteringen av papperstidningarna, precis som flertalet andra koncerner och mediehus. MittMedia kör sitt eget race och ska nu driva igenom sina idéer även på Promedias tidningar.

Just där finns nog en stor del av förklaringen bakom spänningarna inom och kring den nya utökade koncernen MittMedia.
ANM 160520: Chefredaktörerna Anna Gullberg, Gefle Dagblad, och Daniel Nordström, VLT, kommenterar denna bloggtext och Mikael Marklunds krönika i Medievärlden, länkar nedan.
Uppdaterad med nya länkar nedan, 160520 kl 19.23

Länk:
#54 Back in black -  podden Gullberg Nordström om bl a "sekten MittMedia, ca 33,45 minuter in på podden, 160520 

Mittmewdia och chefskarusellen - krönika av Mikael Marklund, medievarlden.se, 160510 

Behövs det pressetiska systemet?

Under måndagen arrangerade Tidningsutgivarna, TU, ytterligare en debatt under Almedalsveckan i Visby, nu på fartyget Sigyn i Visby hamn. Den kom huvudsakligen att handla om det pressetiska "systemet" och om detta verkligen behövs.
Flertalet i panelen tyckte det. Själv var jag mer tveksam och menade att det kanske spelat ut sin roll. Intressant diskussion eftersom frågan faktiskt inte diskuterats så mycket tidigare, det etiska systemet med Allmänhetens Pressombudsman, PO, och Pressens Opinionsnämnd, PON, har betraktats som självklara institutioner.

Moderator för diskussionen var branschorganisationen Tidningsutgivarnas chefsjurist Per Hultengård, kunnig som få på allt som handlar om den juridiskt reglerade tryckfriheten och den av branschen formulerade pressetiken.
Den juridiska regleringen bestäms av riksdagen och etiken av branschens egna organisationer, arbetsgivarna i Tidningsutgivarna och Sveriges Tidskrifter, facket i Svenska Journalistförbundet samt den traditionstyngda och anrika debatt- och middagsätarföreningen Publicistklubben, PK, där alla som känner sig som publicister är medlemmar. Jag har varit medlem i många herrans år, men tycker ändå att PK inte ska vara med som huvudman för det pressetiska systemet. Inte heller SJF, Varför ska de vara det?

I debatten inför en fullsatt konferenslokal på Sigyn var jag inte bara tveksam till det splittrade huvudmannaskapet som motverkat en modernisering av regelverket, utan också till behovet av det pressetiska systemet som sådant.
Det är tveksamt om det behövs, särskilt i en medieutveckling där "tradmedierna" med tiden får en förhållandevis alltmer begränsad roll som aktörer vid sidan om helt nya medier inom till exempel bloggvärlden.
Självklart kan traditionella medier som dagspressen ha kvar sitt etiska system, men dess betydelse kommer säkert att minska eftersom många hyllade och/eller kontroversiella publiceringar kommer att ske i andra nya medier utanför de traditionella mediernas etiska system.¨
Även inom ramen för tradmediernas etiska system menar jag att det kan finnas skäl att ifrågasätta detta. Varför finns systemet? Det enda motiv jag hört under alla år för att det etiska systemet finns är att vi ska "hålla lagstiftaren på avstånd". I så fall är ju inte det etiska systemet motiverat av att man vill vara etisk, då är motivet mer taktiskt, man flaggar med etiken för att slippa nya lagar.

Jag är inte särskilt oroad för att politikerna ska storma fram och börja begränsa mediernas möjligheter att publicera saker och ting bara för att det etiska systemet moderniseras, eller till och med avskaffas. Och i vilket fall som helst tycker jag det är tveksamt att branschen håller sig med ett "etiskt system" när motivet för detta egentligen inte är etik, utan tvärtom att utnyttja etiken som en sköld mot politiker och andra kritiker.

Ungefär så här gick diskussionen i dag från min sida. Panelen i övrigt höll inte med även om justitieombudsmannen Hans-Gunnar Axberger och jag låg rätt nära varandra i olika frågor. Faktiskt! Jag gillar honom, han var en utmäkt PO på sin tid i den rollen!
Aftonbladets ställföreträdande ansvarige utgivare Lena Mellin försvarade länge det rådande systemet, men medgav så småningom att mycket funkar dåligt i dag. Långa väntetider, kryptiska utslag från PON med mera, men hon tyckte trots allt att "idén med det pressetiska systemet är bra".
Hon var väldigt överens med Expressens chefredaktör Thomas Mattsson om att systemet behövs. Men även han tyckte att det var konstiga utslag i PON som läsarna knappast kan förstå och att handläggningen tar för lång tid.
Katrin Säfström på Folket och hennes kollega Peo Wärring på Eskilstuna-Kuriren var nog de varmaste anhängarna av det rådande systemet även om de också efterhand medgav brister i det nuvarande systemet, sådant som "måste rättas till".

Personligen tyckte jag att de olika ansvariga utgivarna i panelen först värnade om ett pressetiskt system som närmast måste ses som "omistligt", men senare i debatten började de alla medge att det egentligen fungerade väldigt dåligt.
Långa handläggningtider, konstiga beslut, obegripliga motiveringar skrivna på ett fikonspråk som ingen förstår. Rätt okänt för allmänheten. Talar de om "ett omistligt system?"

Nej, det tycker inte jag, Tvärtom, medieutvecklingen gör att tradmediernas etiska system kommer att fasas ut snabbare än snabbt, gissar jag. Det kommer säkert att ersättas av något annat, men frågan är vad.
Axberger och Mellin hade en klar poäng i debatten när de hävdade att det är bra om förfördelade människor har någonstans att vända sig med klagomål mot publiceringar. Det håller jag med om. Men det kanske inte behöver vara ett trögt, konstlat och extremt byråkratiskt system som idag?

För undvikande av alla missförstånd vill jag gärna här betona en viktig sak. En pressetisk hållning har ingenting att göra med närvaron eller ej av ett byråkratiskt pressetiskt system.
Thomas Mattson, Peo Wärring och Katrin Säfström kommer naturligtvis att vara precis lika etiska som utgivare utan det "pressetiska systemet" som när detta fanns.

Etik är inte regler och byråkrati med PO och PON, etik finns inom oss alla och utvecklas och tillämpas genom debatt mellan utgivare och medarbetere på redaktionerna.

Etik kommer alltid att finnas, på Expressen på sitt sätt, och på Norran på sitt sätt.

UPPDATERAD 20120312.
En ny "Lex Pressen" utvecklar det pressetiska systemet, Expressen chefredaktör Thomas Mattsson bloggar om sitt förslag.

UPPDATERAT i anslutning till publiceringen:
Torbjörn von Krogh bloggar om debatten.
Hanna Lind på TU:s blogg om debatten.
Ola Sigvardsson bloggar i Corren om debatten.

Katrin Säfström om pressetiken

Tidningen Folkets chefredaktör Katrin Säfström har i dag publicerat en bra text i Medievärlden om pressetiken och kritiken mot Allmänhetens pressombudsman Yrsa Stenius. Den är intressant, inte minst med tanke på att Säfström själv varit ledamot i Pressens Opinionsnämnd och därmed har en god inblick i verksamheten.
Journalisten Stefan Wahlberg skrev förra veckan en artikel i Resumé, där han tidigare varit chefredaktör, om kritiken mot PO Yrsa Stenius.
Länkar till tidigare artiklar av olika skribenter hittar du på denna blogg här och här. Själv har jag tidigare kritiserat PO i Medievarlden och på bloggen samesamebutdifferent.