Bonnier, Polaris eller ingen försäljning? Snart beslut och besked om MittMedias framtid

I morgon den 4 februari kan MittMedias öde avgöras. Då ska spekulanterna på MittMedia enligt uppgift överlämna sina bindande slutbud till stiftelserna som äger koncernen. Jag märker på frågor till mig från både anställda, läsare och journalister i andra mediehus att de förväntar sig att nu äntligen få information om vad som händer. Jag befarar att de kan bli besvikna. När buden väl överlämnats lär väl säljarna behöva tid för att läsa, räkna, tänka och till sist förhoppningsvis bestämma sig. Men vem vet, de kanske överraskar.

Informationen från säljare och spekulanterna har dessvärre varit lika med noll sedan nyheten om försäljningen avslöjades på denna blogg den 18 december. Enligt vad Utkiksbloggen då kunde erfara förväntades ett beslut före jul, den 20 december. Så blev det inte. Sedan har fler datum förekommit i medierna, men den 4 februari är det senast kända.  

Norska Polaris Media tillsammans med NWT och VK Media har varken bekräftat eller dementerat att de vill ta över MittMedia. Den andra spekulanten Bonnier News likaså. Mittmedias ledande företrädare, som dess ordförande Bengt Ottosson, har endast bekräftat att ”det pågått samtal” om tänkbara samarbeten. Han och vd Per Bowallius har under förra veckan avböjt telefonsamtal och endast svarat kortfattat via sms.   

Bonnier och gruppen kring Polaris är de enda tänkbara köparna som förekommit i spekulationerna kring affären. Så är det nog med all sannolikhet, men informationen från både säljare och köpare om affären har varit närmast obefintlig, så osvuret är nog bäst.

Den uteblivna informationen är besvärande eftersom de tre parterna är stora medieföretag vars reportrar varje dag förväntar sig svar från andra företag och myndigheter. Och oftast fungerar det också mycket bra, men när någon aktör lägger locket på möter det alltid kritik.

Men den här gången får inte ens MittMedias hundratals egna reportrar i koncernens runt trettio tidningar någon information från sin arbetsgivare, vare sig som anställda eller som nyhetsjournalister. Även om ordet affärshemlighet lyser med eldskrift borde man försiktigt ha kunnat kommentera det som redan blivit känt. Under förra veckan dök det också upp artiklar i några av MittMedias tidningar om ägarnas tystnad, men mycket mer än så har de inte skrivit efter de första texterna då fösäljningen blev känd.  

Trots tystnaden har ändå rätt mycket blivit känt, uppgifter som i spekulationerna förhoppningsvis visar sig ha varit mer riktiga än felaktiga. Bonniers bristande kunnande om landsortstidningar har berörts, liksom uppfattningen om att Polaris beslutsamt effektiviserat sina norska tidningar genom personalneddragningar.

Även skillnader i synsätt på hur utvecklingen ska drivas har aktualiserats i spekulationerna inför affären, till exempel att MittMedia har en organisation där det tydligen inte finns en lokal resultatsuppföljning på de olika utgivningsorterna.  Utvecklingen följs endast genom den totala gemensamma uppföljningen. Det är nog en besvärlig fråga för köparen.

En annan stor skillnad mellan MittMedia och de bägge intressenterna gäller distributionen. MittMedia har en inriktning mot dagdistribution av tidningarna. Så är det redan för Allehanda i Örnsköldsvik. Det innebär att tidningarna delas ut av Post Nord och kommer därför ut senare under dagen. Detta för att minska kostnaden för distributionen.

Dessutom medger dagdistributionen att tryckningen av pappersstidningarna kan centraliseras till några få tryckerier. MittMedia har redan lagt ner flera tryckerier, till exempel Allehandas i Örnsköldsvik. Den pressen flyttas nu till Falun där det redan finns en press i anläggningen på Ingarvet.
Med ytterligare en press på Ingarvet kan fler tidningar tryckas där, däribland Gefle Dagblad, GD,  och Arbetarbladet, AB.  Gefle Dagblads press, som trycker båda tidningarna i Gävle, ska säljas eller skrotas nu i år. Den invigdes 1995 i samband med tidningens hundraårsjubileum.

Bonnier och Polarisgruppen sägs vara helt emot tankarna på dagdistribution och det är nog klokt av dem; Post Nord utreder nämligen för närvarande om postutdelningen kan begränsas till tre dagar i veckan. Det är en situation som säkert blir en svår nöt för många mediehus som funderar på dagdistribution, men en minskning av antalet utgivningsdagar diskuteras i och för sig i branschen. 
Frågan är till exempel hur länge tidningar som Gefle Dagblad och Arbetarbladet kan fortsätta komma ut på söndagar?  GD:s första söndagstidning kom ut den 12 januari 1997.
(Transparens: Jag var som chefredaktör för Gefle Dagblad starkt engagerad och drivande för att GD skulle bli en sjudagarstidning. Arbetarbladet följde efter några veckor senare sedan styrelseledamoten Thorbjörn Larsson, Aftonbladet, sagt att det var helt nödvändigt för AB att anta utmaningen och börja komma ut även söndagar).  

Den stora tryckerikapaciteten för Bonnier är redan nu en tillgång för koncernen i diskussioner med andra om samverkan. Med sin överkapacitet för till exempel tryckeriet i Akalla finns det utrymme för tryckning av fler tidningar. Och med en minskning av utgivningsdagarna kan säkert fler tryckas på distans. En frekvensnedgång har redan nu också etablerats av MittMedia för sina tidningar i Bergslagen, till exempel Bärgslagsbladet/Arboga Tidning.     

Parterna ska ha förhandlat hela förra veckan. Då har de väl troligen sammanfattat sina krav respektive förslag inför summeringen i slutbuden rörande en av de största medieaffärerna i Sverige, en förändring som på skilda sätt kommer att påverka hela branschen oavsett vem som tar över koncernen. Eller om det inte blir någon affär alls.
Korrigerad och kompletterad 190204 kl 01.07, korrigerad 190206 kl 11.14
    

Ny deadline för MittMedias mörklagda försäljning

Måndagen den 4 februari sägs nu vara sista dagen för att lämna in bindande bud på MittMedia. Mycket mer än så har inte läckt ut om affären senaste veckan, förutom ordförandens kryptiska meddelande till personalen. Annars har parterna valt att lägga locket på trots att både säljare och spekulanter är publicister och nyhetsförmedlare. Vad är det egentligen som är så farligt med lite transparens?  

Alla anställda väntar oroligt på att få veta vad som händer med koncernen och jobben. Varken koncernens 1800 medarbetare, kunder eller allmänheten har fått någon information värd namnet. Det är beklagligt  eftersom det handlar om ett medieföretag vars redaktioner skulle förvänta sig öppenhet från andra företag med liknande allvarliga problem.

MittMedias vd Per Bowallius längtar nog efter att få lämna koncernen. Och hans arbetsgivare ser enligt trovärdiga källor också fram emot hans uttåg. Om detta hade Medievärlden nyligen en initierad text och så vitt jag förstår är det mesta i artikeln korrekt. Den bemöttes dock av MittMedias styrelseordförande Bengt Ottosson i ett internt meddelande till personalen. I detta är nog också det mesta korrekt – strikt formellt sett.

Men vad gömmer sig bakom orden? Han bestrider till exempel att koncernen befinner sig på ”obestånd och knappt kan betala ut lönerna”. Det är säkert korrekt nu för januari. Lönerna för den månaden måste sedan flera dygn tillbaka redan ha funnits på banken. Men hur ser det ut längre fram i år?

Bengt Ottossons bestridande av uppgiften om att han fått i uppdrag att lösa ut vd Per Bowallius är säkert också korrekt formellt sett om man ser till ordalydelsen i meddelandet, ”De uppgifter i medierna om att jag skulle ha förhandlat en´dubbel´fallskärm  i händelse av att Per Bowallius skulle sluta är felaktiga. ”

Enligt uppgifter har de faktiskt förhandlat om detta. Men när styrelsen, som gett Ottosson uppdraget, såg vad det skulle kosta, bestämde den sig för att avbryta processen.  Detta eftersom det lär saknas tillräckligt med pengar i koncernen för att betala avgångsvederlaget till Bowallius som vill få pengarna i en klumpsumma.  Förhandlingen har således ännu inte utmynnat i en av styrelsen godkänd överenskommelse och därför stämmer givetvis påståendet om att den ”dubbla” fallskärmen med mera är ”fel”.

Den förhandlingen aktualiseras säkert när detta drama är över. Per Bowallius har så vitt jag vet ett avtal som ger honom sex månadslöner om han säger upp sig själv. Om företaget säger upp honom ska avtalet ge honom tolv månadslöner. I rådande läge har sannolikt koncernen, genom ordföranden Bengt Ottosson, gått med på tolv månadslöner även om Bowallius säger upp sig själv, fastän han är därtill anmodad av styrelsen.

Koncernens förre vd, Thomas Peterssohn, fick sparken utan förskönande omskrivningar. Han ska ha fått 12 miljoner kronor i avgångsvederlag och ska nu enligt flera källor tillsammans med sin tidigare redaktionella chef verka i bakgrunden för Bonniers bud på MittMedia. Det sägs att de bägge vill återvända dit. Frågan är vad ägarnas företrädare tycker om det med tanke på omständigheterna då de båda lämnade koncernen 2016?

Försköningen är inte ett ovanligt förfarande i sådana här sammanhang då man inte vill att arbetsgivaren ska få ett dåligt rykte och/eller rädda ansiktet på den sparkade chefen. Detta är säkert inte första gången som det i så fall sker även inom MittMedia när någon framträdande chef ”säger upp sig”.

I det nu osäkra läget kan man också undra hur kul styrelseordföranden Bengt Ottosson tycker att det är att gå till jobbet. Jag kan tänka mig att han underskattade MittMedias problem då han blev ordförande för drygt ett år sedan. Då höll ju MittMedia fortfarande fanan högt vad det gällde koncernens självbild.

Bengt Ottosson har en bakgrund inom Bonnier som vd för Expressen och därefter satt han något år i VK Medias styrelse tills han blev ordförande i MittMedia hösten 2017. Han är också ordförande i Medieföretagen inom Almega. Där är runt 600 medieföretag av alla de slag medlemmar med sina 36.000 anställda. Han har också ett eget aktiebolag, Gläntan Mediakonsult AB, och andra uppdrag.

Bengt Ottosson blev ordförande efter rutinerade medieprofilen Jan Friedman.
Denne lämnade sitt uppdrag efter 18 månader med motiveringen att han hade för många uppdrag. Den orsaken tyckte jag saknade trovärdighet eftersom han mycket väl visste hur många uppdrag han hade då han tillträdde. Jag förmodar att han tvärtom drog sig tillbaka då han hade fått klart för sig vilka problem som väntade koncernen. Dem ville han nog varken hantera eller förknippas med.
Och nu närmar sig upploppet då nog vad som helst kan hända. Bonnier och Polaris med NWT och VK Media har med all sannolikhet lämnat sina indikativa bud före jul, det vill säga ännu icke bindande bud för att ta över koncernen MittMedia.
Nu uppges det således vara måndagen den 4 februari som ska vara deadline för de bindande buden på MittMedia. Den dagen förmodar jag att vi inte hör någonting från MittMedia. Det lär väl ta ett antal dygn eller någon vecka innan säljare och köpare är överens. Eller inte överens...
Då kommer det säkert ett pressmeddelande  från medieföretaget MittMedia eller kanske till och med en presskonferens oavsett om det blev en affär eller ej..
Korrigerad 190206 kl 11.20  

Därför är transparensen om MittMedia viktig, Jan Sjölund

MittMedias öde oroar ägare, spekulanter, anställda och prenumeranter. Alla väntar på att få veta, vad händer med MittMedia? Försäljning? Konkurs? Hur kunde det gå så illa? Svaret kan sökas bakåt i tiden. Och vad händer nu? Svaret kommer med tiden. I går skrev jag en text på bloggen om läget för MittMedia. Då uppmärksammade jag ett debattinlägg i Medievärlden av Jan Sjölund. Jag pekade på en bristande transparens rörande hans text. I dag bemötte han kritiken i en upprörd text om detta publicerad på hans sida på Facebook.
Jag förstår att Jan Sjölund med sina erfarenheter inifrån MittMedias korridorer kanske inte riktigt kan se det rimliga i att hans förhållande till MittMedia och Bonnier har ett allmänintresse i det rådande läget då koncernen närmar sig fallrepet. De vägval som nu måste göras för att rädda företaget handlar om att ändra skutans kurs bort från den förra koncernledningens inställning, den som formades under 2015 och underkändes av ägare och styrelse 2016. Jag ska därför försöka förklara varför mitt påpekande om bristande transparens inte är oviktigt i sammanhanget.

Jan har jag känt i många år sedan han var en skicklig ung reporter på Gefle Dagblad. Nu jobbar han sedan många år som lärare på Högskolan i Gävle där han under ett antal år anlitade mig som gästföreläsare om medieutvecklingen på sina skrivarkurser. Han var och är väl lämpad för det jobbet eftersom han är en bra journalist, lärare, stilist och poet.
2015 var han tjänstledig och verkade då som konsult i MittMedia, anlitad av dåvarande redaktionella chefen AnnaKarin Lith. Han arbetade med bland annat marknadsföring och utvecklandet av nativ-projekt, d v s reklamtexter presenterade som redaktionella texter.  

Detta skedde i nära samarbete med den redaktionella chefen under just det år då koncernens strategier för framtiden prioriterades och formades. Där någonstans började ägare och styrelse att tappa förtroendet för koncernledningen vilket blev känt externt först i juli 2016 då vd Thomas Peterssohn sades upp. Därför slutade AnnaKarin Lith också.

Sedan uppstod en upprörd debatt om vad som egentligen hade hänt och då framförallt rörande flera olika scenarier om tänkbara vägval. Detta togs upp i en intervju i Dagens Nyheter, DN, med AnnaKarin Lith där hon var skarpt kritisk till koncernens nye vd Per Bowallius. DN-artikeln uppmärksammades stort inom MittMedia och branschen då den kom att uppfattas som ett ställningstagande av DN för koncernens tidigare vd och för dess redaktionella chef.

Jan Sjölund befann sig väldigt nära händelsernas centrum under sin tid 2015 inom MittMedia. Han jobbade nära AnnaKarin Lith som då hade en mycket stark position i koncernledningen. Det faktum att han anlitades av henne för uppdrag där hans kunnande och kreativitet togs tillvara talar för att han är väl insatt i den tidigare koncernledningens syn på framtiden, den syn som underkändes då vd Thomas Peterssohn fick gå.

Nu när MittMedias framtid är oviss pläderar Sjölund starkt i en text för att det är bäst om Bonnier får ta över MittMedia. Det är helt ok att han hävdar det, men tyvärr saknades det under hans byline uppgiften om att han jobbat i MittMedia nära koncernens tidigare redaktionella chef. Det berodde enligt honom själv och Medievärlden på att dess redaktion missade att lägga in uppgiften i rutan där flertalet av alla hans övriga anställningar redovisades. Nu är faktarutan ändrad.

Misstag eller ej, men med tanke på den spända situationen runt MittMedia så är det enligt min mening högst relevant att påpeka en sådan miss i presentationen av debattören, oavsett om denne själv eller Medievärlden bär ansvaret. Skribenten borde ju i alla fall själv reagerat då han såg artikeln.

Allt detta skulle nog inte ens ha uppmärksammats av varken mig eller andra. Men nu blev det så eftersom flera insatta källor vittnat om att Thomas Peterssohn och AnnaKarin Lith på något sätt engagerats sig för Bonniers bud med en målsättning om att kunna återvända till MittMedia.
Detta är uppseendeväckande uppgifter som bekräftats på flera håll och väl motiverar offentliggörandet om att de tidigare cheferna inom MittMedia engagerat sig för Bonnier. Detta förefaller inte heller att ha redovisats av Bonnier till MittMedias ägare. 

Publiceringen om detta på Utkiksbloggen baseras på kontakter med flera trovärdiga källor. Jan Sjölund kritiserar mig för att inte redovisa dessa källor i mina texter. Det förvånar mig verkligen eftersom han med sin bakgrund rimligen är lika medveten som jag om lagreglerade meddelarskyddet för källor. Den som avslöjar källor begår ett brott.

Jan Sjölunds text finns således på hans sida på Facebook och därför förmodar jag att en länk dit tyvärr inte fungerar för dem som inte är vänner, men om den funkar så finns den här. Facebook Om den inte fungerar så kommer nedan ändå ett citat ur Jans text.    

”Det faktum att jag år 2015 jobbade på uppdrag av koncernens dåvarande högsta redaktionella    chef AnnaKarin Lith gör mig, i Roséns värld, på något sätt opålitlig i min åsikt gällande den kommande MittMedia-affären. Enligt Rosén är nämligen AnnaKarin Lith något slags huvudaktör gällande Bonniers intresse för MittMedia (något som han som det mesta annat i sin blogg inte anger några källor för utan bara vispar in i analysen).

Anklagelsen mot mig är hursomhelst så luddig, låg och insinuant att den är svår att ens bemöta – ja, den ligger närmast på trollnivå i någon sociala-medier-smutskastningskampanj. Ett års projektanställning på MittMedia 2015? Som jag försöker smussla undan? Varför skulle jag det?"

Med detta sagt så utgår jag från att Jan Sjölund och jag ändå är överens om att MittMedias öde är viktigare än ordval och detaljer. Därmed kan vi efter detta återgå till att granska och diskutera händelseutvecklingen för MittMedia.  

Korrigerad 190206 kl 11.28

Sockrat bud från Bonnier för att gynna MittMedias ägarstiftelser. Polaris, NWT och VK Media vill hellre satsa mer på verksamheten

Inför försäljningen av MittMedia grubblar dess ägare på om det ska bli Bonnier eller Schibsteds dotterbolag Polaris som får ta över koncernen tillsammans med NWT och VK Media. Bonnier sägs ha sockrat sitt bud så att MittMedias ägarstiftelser får ett bättre ekonomiskt utfall än vad Polaris erbjuder. Polaris bud uppges däremot vara bättre för verksamheten inom Mittmedia, men ekonomiskt mindre intressant för ägarstiftelserna.

Bland spekulanterna finns en viss irritation om att ägarstiftelserna som säljer koncernen ”inte riktigt verkar veta vad de vill.” För övrigt rings det nog väldigt mycket i dessa dagar mellan olika intressenter och sent omsider kliver de också fram i debatten, som i går då högskoleläraren Jan Sjölund, tidigare konsult åt MittMedias före detta redaktionella chef AnnaKarin Lith, tog ställning för Bonnier.      

Jan Sjölund har längre tillbaka jobbat som journalist både på Gefle Dagblad och Arbetarbladet. Under en period under senare år var han tjänstledig från högskolan och verkade som konsult inom MittMedia på uppdrag av AnnaKarin Lith. Jag vill minnas att han bland annat jobbade med reklamkampanjer och med att utveckla native-projekten för MittMedia.

Medievärlden publicerade hans välformulerade debattartikel om att han hoppas att Bonnier ska ta över MittMedia. Det är naturligtvis helt ok att tycka så, men däremot antyder han att jag på denna blogg samt även Resumé tagit ställning för Polaris, NWT och VK Media. Det är inte korrekt. Jag har, liksom Resumé, journalistiskt spekulerat i att Bonnier kanske inte är en intressant spekulant längre för MittMedia. Rätt eller fel, vi får se.

Under sin debattartikel redovisar Jan Sjölund tydligt att han under tidigare år jobbat som journalist på Nerikes Allehanda, Sveriges Radio, Dalademokraten, Gefle Dagblad samt Arbetarbladet. Däremot nämner han inte det som kanske för transparansens skull nu vore mer intressant, nämligen att han också för några år sedan jobbade som konsult nära AnnaKarin Lith inom MittMedia.
Det har jag själv också gjort och då främst som headhunter med uppdraget att rekrytera några chefredaktörer åt koncernen. Jag har också som konsult genom mitt bolag Utkik Media haft uppdrag för både Bonnierföretag och VK Media. De erfarenheterna leder dock inte till att jag kan peka ut den bäste köparen för krisande MittMedia. Till skillnad från Jan Sjölund vet jag inte det.

Ovanstående är givetvis inte ointressant i sammanhanget eftersom MittMedias förre vd Thomas Peterssohn tillsammans med den förre redaktionella chefen AnnaKarin Lith helt tydligt engagerat sig för Bonniers bud på MittMedia. Möjligen ser de en roll för sig själva i den koncern som de lämnat 2016 under uppseendeväckande former. Ett återtåg av dem till MittMedia skulle onekligen vara en spektakulär händelse, för att inte säga en smått surrealistisk utveckling med utgångspunkt från tidigare erfarenheter av dem inom koncernen.   

Det är inte bara redaktionella medarbetare som undrar vad som kommer att hända om MittMedia säljs till just Bonnier. Den oron finns också på annonsavdelningarna och i företagsledningarna på andra medieföretag i Sverige; vad händer med deras mediehus om Bonnier med sina resurser som ny ägare till MittMedia väljer att plocka bort en del av det nationella försäljningssamarbetet? Vad händer då med till exempel Mediekompaniet?

Det vet nog ingen, men det är säkert något som direktörer och försäljningschefer runt om i tidningshusen funderar på. En av dem som säkert undrar detta är Lennart Foss, vd för mediekoncernen NTM och dessutom styrelseledamot för Mediekompaniet.

Få vet om NTM över huvud taget är intresserade av att spela en roll i karusellen runt MittMedia. NTM äger drygt 8 procent av aktierna i MittMedia sedan Sörmlands Media införlivats i NTM. Där skulle det kunna finnas en inkörsport för NTM i Mittmedia om intresset finns, men det är nog tveksamt eftersom NTM:s företrädare länge varit skarpt kritiska mot MittMedias strategi rörande digitaliseringen. Dessutom gäller så vitt jag förstår hembud för den aktieposten, men vem vet, allt kan nog ske i det här sammanhanget. NTM vill säkert växa.

Det finns också all anledning att fråga sig hur en köpare ska hantera MittMedias positiva syn på dagdistribution av tidningarna. Där har troligen både Bonnier och Polaris till skillnad från MittMedia en tveksam inställning. Detta faktum kan tjäna som ett bra exempel på att det kan bli svårt att sy ihop de olika företagens kulturer oavsett om det blir Bonnier eller Polaris med NWT och VK Media som tar över. MittMedias koncernledning tror på dagdistributionen som testas med Allehanda i Örnsköldsvik, men MittMedias styrelse har enligt uppgift ännu inte tagit ställning längre än så.

Detta handlar om en mycket stor affär där det inte är lätt att bedöma alla fakta även om det säkert har gjorts en omfattande företagsbesiktning, en så kallad due diligence, en process där experter tar fram och bedömer information om ett företag inför ett företagsförvärv. Inom Polaris finns så vitt jag vet en kritik mot MittMedia, som de menar, har en bristande ekonomistyrning och resultatuppföljning. Även Bonnier kan antas dela den uppfattningen.

Under den förra koncernledningen lades alla tidningstitlar i moderbolaget MittMedia och därmed upphörde resultatuppföljningen per tidningstitel. Därefter kunde resultatutvecklingen ses endast på koncernnivå, inte för de olika titlarna på utgivningsorterna. Beslutet om den modellen väckte stor förvåning i branschen. Det skulle vara intressant att veta hur de nämnda affärsexperterna bedömer och kommenterar detta.

I dagens läge råder närmast total tystnad om affären bland styrelseledamöter, koncernchefer,  chefredaktörer och andra anställda inom MittMedia. Förmodligen vet få vad som händer eftersom detta är ägarnas affär, inte tjänstemännens inom ledningsorganisationen.

För Stiftelsen Pressorganisation förhandlar säkert dess ordförande Anders Frostell, senior partner inom Kreab. Majoritetsägaren Nya Stiftelsen Gefle Dagblad företräds säkert av dess ordförande Åsa Malmström, kommunikationskonsult och tidigare stabschef åt Jan Björklund (L). Hon har varit ledarskribent inom Hälsingetidningar och är också ledamot i MittMedias styrelse.  Även stiftelsens vice ordförande Charlotta Backman är troligen aktiv i diskussionerna. Hon är divisionschef på Ovako i Hofors.  I stiftelsens styrelse sitter ytterligare omkring fem personer, alla med politiska meriter snarare än affärskompetens.  

MittMedias ordförande Bengt Ottosson, som tidigare satt i VK:s styrelse, och kanske någon annan ur MittMedias styrelse är förmodligen ägarföreträdarna behjälpliga, men det gäller gissningsvis inte koncernens vd Per Bowallius och andra tjänstemän inom MittMedia. Enligt uppgift kan också Ulf Eriksson, tidigare i koncernledningen och nu vd för ägarbolaget MittMedia Förvaltningsbolag AB, ha engagerats i affären, men det är inte bekräftat.

Kanske ytterligare någon person inom ägarstiftelserna är med i den inre kretsen, men det behöver inte heller vara så. Det är troligen ytterst få personer som har inblick i förhandlingarna och tystnaden är total både inom MittMedia och externt. Sekretess är normalt vid sådana här affärsförhandlingar, men upplevs nog av journalister och andra som lite konstigt när det handlar om ett stort mediebolag vars medarbetare annars lägger all energi på att hitta och avslöja liknande nyheter i andra bolag, myndigheter och organisationer.

Bonnier News vd Anders Eriksson har i Expressen avböjt att kommentera en eventuell affär med MittMedia. Bland spekulanterna är troligen NWT:s ägarföreträdare Victoria Svanberg liksom vd Mats Muregård aktiv i diskussionerna om att överta MittMedia. Victoria Svanberg sitter också i styrelsen för Polaris där NWT är delägare.

Polaris koncernchef Per Axel Koch har som alla andra avstått från att kommentera företagets intresse för MittMedia. Polaris styrelseordförande Bernt Olufsen är en nyckelperson i förhandlingarna; han sitter också i styrelsen för VK Media.  Även VK Medias vd Sture Bergman och VK:s  styrelseordförande professor Agneta Marell är säkert tillsammans med ägarstiftelsens ordförande Carin Mannberg-Zackari engagerad i förhandlingarna.

Snart får vi veta om MittMedia med sitt stora behov av kapital får nya ägare eller ej. Tidigare var det sagt att förhandlingarna skulle avslutas före februari. Nu har man av någon anledning ändrat deadline till den 20 januari. Det är på söndag, om fem dagar…

Korrigerad och kompletterad 190116 kl 02.46, korrigerad 190206 kl 11.45   

Tungt proffs ny ordförande i MittMedia

Expressens tidigare vd Bengt Ottosson blir ny styrelseordförande i MittMedia. Bengt Ottosson är ett blytungt namn i mediebranschen och valet av honom och tidigare hans företrädare Jan Friedman markerar en fortsatt professionalisering av styrelsen. Deras två företrädare hade nämligen främst politiska meriter, som till exempel dåvarande Folkpartiets tidigare partiledare Lars Leijonborg.

Jan Friedman avgick något överraskande i somras och sedan dess har ägarstiftelsens tidigare ordförande Krister Jönsson fungerat som ordförande. Nu tar Bengt Ottosson över.

MittMedias huvudägare är Nya Stiftelsen Gefle Dagblad med sina liberalt sinnade ledamöter som ofta rekryterats till sitt ideella uppdrag just utifrån sina politiska engagemang. Därför var det kanske inte så konstigt att först Billy Olsson, tidigare riksdagsman (dåvarande fp) och generaldirektör för CSN efterträdde Kjell Sundin 2006. Kjell Sundin, som avled 2009, hade både lokala politiska meriter och en lång tjänstemannakarriär inom Gefle Dagblad och MittMedia  bakom sig. 

2011 blev framtoningen ännu mer politisk då Lars Leijonborg utsågs till styrelsens ordförande. Det var han fram till mellandagarna 2015 då medieproffset Jan Friedman tog över. Leijonborg var således ordförande under några av de känsligaste åren då den växande koncernen skulle formas. 

Nåväl, nu tar dessbättre ett av mediebranschens tyngsta namn över ordförandeskapet. Bengt Ottosson var mellan 2001 och 2014 vd för Expressen som under dessa år redovisade en sammantagen vinst på ca 1,2 miljarder kronor. Därmed var han tveklöst en av de mest framgångsrika verkställande direktörerna inom Bonniers alla företag.

Ändå gick Ottosson 2014 i pension, som det då hette. Det visade sig dock snabbt att styrelsen och dess ordförande Gunilla Herlitz inte hade gett honom förnyat förtroende, ett beslut som för de flesta framstod som obegripligt. Både personalen genom facket och dess klubbordförande Olle Fors och branschkolleger ställde sig frågande till beslutet. Och gör väl så än idag.   

Tidningen Resumé menade att Ottosson fick gå för att han skulle ha motsatt sig sammanslagningar som skulle leda till att något hundratal medarbetare skulle få gå. Bengt Ottosson kommenterade inte den uppgiften.

Thomas Mattsson skrev om avgående Bengt Ottosson i en krönika och nämnde bland annat att denne hade haft Thorbjörn Larsson, Jonas Bonnier, Torsten Larsson och Gunilla Herlitz som sin styrelseordförande. Mattson menade att de alla ”nog skulle hålla med mig om att han är en försiktig general” och tillade att Jonas Bonnier konstaterat att Ottosson alltid brukade leverera bättre resultat än sina prognoser.

Jag känner inte Bengt Ottosson, men vi har stött ihop hastigt några gånger i olika branschsammanhang. Jag vet dock att hans kompetens är väl omvittnad och att han dessutom verkar vara en kul och trevlig person som bland annat uppmärksammats för sin sång.

När tidigare chefredaktören Otto Sjöberg skulle avtackas 2009 valde Bengt Ottosson att sjunga en specialskriven sång till honom. Då grät Sjöberg enligt Bengt Ottosson.

Detta berättade då Dagens Media. I samma tidning berättade Erik Wisterberg 2014 i en krönika att den då nyligen petade direktören på Expressen var med på ett mingel. Där fick han en mikrofon i handen och valde då att, inför det väntade sparpaket, i sympati med sina forna oroliga kolleger på Expressen sjunga sin tolkning av Carole Kings klassiker "You've got a friend”:

Enligt Wisterberg, som numera finns på Breakit.se, lär för övrigt Bengt Ottosson ha sett Jimi Hendrix sjunga live fyra gånger. Kan det möjligen ha varit en gång 1967 i Högbo i Sandviken? Det vore nog ingen dum merit i MittMedialand, men Hendrix spelade ju också på en rad olika håll i Sverige under de där åren. Bengt Ottosson är idag 65 år och var 1967 således runt 15 år gammal.

Bengt Ottosson är en intressant person i mediernas värld, men framför allt tar han till MittMedia med sig starka meriter från olika roller i branschen. Han har varit ordförande i både Tidningsutgivarna och Tidningarnas Telegrambyrå, TT. Han är nu ordförande i arbetsgivarorganisationen Medieföretagen och styrelseledamot i Almega.

Bengt Ottosson förefaller att vara ett mycket klokt val som ordförande i MittMedia av dess huvudägare Nya Stiftelsen Gefle Dagblad och dess ordförande Åsa Malmström. Hon har tidigare varit liberal ledarskribent och stabschef åt partiledaren Jan Björklund (L), men tycks inse att det nu är professionella mediestrateger som behövs i koncernen.

2016 blev Bengt Ottosson också styrelseledamot i VK Media, som nog också ville få in proffs i styrelsearbetet. Det är ett uppdrag som han nu således naturligt nog väljer att lämna. VK Media har nyligen inlett ett samarbete med MittMedia, SörmlandsMedia och Hall Media kring sina plustjänster. 

Det är inte osannolikt att Bengt Ottosson med sitt nya uppdrag i MittMedia med de kontakter han har i en rad olika mediehus ser till att det föds fler samarbeten åt olika håll. Sådana projekt är ju också något som de flesta aktörer i branschen eftersträvar.

Bengt Ottosson kommer nog att göra skillnad i MittMedia, om man säger så. 

Korrigerad 171009 kl 21.15

Nytt avhopp från ”sekten” MittMedia som börjar bli en snackis

Nu slutar ytterligare en av Promedias tidningschefer efter samgåendet med MittMedia. Det är chefredaktören Katrin Säfström på Nerikes Allehanda, NA. Det är väl känt att det finns en kritik inom Promedia till MittMedias idéer och krav efter samgåendet. Även på andra branschhåll hörs allt oftare frågor om MittMedia. På Meg16 talades det på skilda håll om ”sekten MittMedia”, halvt på skämt, halvt på allvar. Ny chefredaktör på NA blir Anders Nilsson som lämnade samma jobb på Norrköpings Tidningar efter en omorganisation då Anna Lindberg blev publisher för hela Östgöta Media.   

Redan några veckor efter MittMedias övertagande av Promedia slutade rutinerade chefredaktören Thelma Kimsjö på Vestmanlands Läns Tidning, VLT, utan att ha ett nytt jobb. Sedan sa chefredaktören Mattias Carlson på Norrtelje Tidning upp sig för ett jobb som redaktionell utvecklingschef på Dagens Industri. Dit tar han med sig sina tidigare erfarenheter som redaktionschef för Expressens digitala medier.

Ungefär samtidigt sa NA:s uppmärksammade digitalchef och ställföreträdande utgivare Herman Nikolic upp sig för att bli ny agendachef på Sveriges Radio P4 i Örebro.  Han har tidigare också varit producent på Utbildningsradion. Och för bara någon dag sedan så blev det känt att nyhetschefen Bodil Resare på Fagersta-Posten inom Promedia slutar för att bli ny redaktionschef på Strömstads Tidning. Hon började på Fagersta-Posten så sent som den 18 januari i år. Bodil Resare har förutom en bred tidningserfarenhet också jobbat på både SVT och TV4.

Det handlar om stora förändringar och ett kompetenstapp i det redaktionella ledarskiktet inom Promedia och i förlängningen hela MittMedia. Ändå har det skett ännu mer på övriga avdelningar även om det inte uppmärksammats lika mycket. Uppskattningsvis mellan tio och femton ledande personer inom bland annat försäljning och ekonomi inom tidigare i Promedia har också sagt upp sig, blivit uppsagda eller lösts ut. Detta sedan årsskiftet och parallellt med det senaste stora sparpaketet.

Med Katrin Säfström förlorar MittMedia en rutinerad och respekterad chefredaktör och utgivare som lyckats bra på NA, men hon säger i en intervju i Medievärlden att hon och koncernledningen inte har samma syn på hur verksamheten ska organiseras och drivas. Jag har bloggat tidigare om att kulturskillnader är ett svårt kapitel i samband med företagsfusioner och samarbeten. Det är just sådana spänningar vi nu ser mellan MittMedia och tidigare Promedia.

Av Promedias gamla företagsledning finns nu få, kanske hälften, kvar i verksamheten. En av dem är Promedias tidigare vd Per Bowallius. Han fanns med i spekulationerna 2011 om vem som skulle bli ny koncernchef i Mittmedia efter Jan Cahling. Jobbet gick dock till Thomas Peterssohn och Bowallius blev i stället vd i Promedia 2014. När MittMedia tog över Promedia blev han försäljningschef i MittMedias koncernledning.

Per Bowallius har en tung meriterande bakgrund i branschen och anses vara en mycket kompetent person, vilket också MittMedias nye ordförande Jan Friedman sa i en inlåst intervju på Medievärlden premium. Han konstaterade bland annat att Per Bowallius och Promedia lyckats bättre med försäljningen än MittMedia. Jan Friedman har uppenbarligen stora förväntningar på vad Per Bowallius kan åstadkomma i sin nya roll.

För övrigt såg jag i pappersutgåvan av Resumé att Thomas Peterssohn är en av dem som tippas kunna bli ny vd för Bonnier News efter Gunilla Herlitz. Skulle det bli så finns det onekligen ytterligare anledning att fundera över vad som kommer att ske inom MittMedia. Han blev koncernchef för MittMedia 2011 och har stått i täten för utvecklingen och de tuffa målsättningarna i nära samarbete med främst den redaktionella chefen AnnaKarin Lith som rekryterades 2012. Vem kan styrelsen hitta som ny vd med samma synsätt om Thomas Peterssohn lämnar MittMedia? Eller ändras koncernens synsätt i så fall?   

Även om ägare, styrelse, koncernledning, chefredaktörer och mellanchefer utåt sett förefaller att vara totalt överens om allting så gissar jag att Per Bowallius intåg kan leda till intressanta diskussioner i koncernledningen. Han har ju i stor utsträckning präglat kulturen inom Promedia, den företagskultur som MittMedia nu måste hantera efter övertagandet av Promedia. Thomas Peterssohn, AnnaKarin Lith och Per Bowallius utgör nu koncernens verkställande ledning sedan MittMedia blev ensamägare till Promedia vid årsskiftet. 

MittMedia håller således på att bli något av en snackis i branschen för sitt självsäkra uppträdande samtidigt som koncernens företrädare gärna manifesterar framgångar och markerar en intern enighet på konferenser, i intervjuer eller genom gillanden och delningar i sociala medier. Det är väl där någonstans som självbilden inom koncernen lett till funderingar både externt, internt och även av tidigare anställda om ”sekten MittMedia”, detta utifrån en uppfattning om att det verkar vara lågt i tak i den snabbt växande och dramatiskt förändrade koncernen.

Kritik och debatt inom koncernen syns ju aldrig till externt bortsett från koncernledningens möte med personalen på Länstidningen i Södertälje efter övertagandet. Förhoppningsvis ventileras och bryts meningsskiljaktigheter ändå internt. Åsiktsutbyten är viktiga för att all verksamhet ska lyckas, inte minst i mediehus där högt i tak och ett diskussionsvänligt klimat är en absolut nödvändighet. Motsatsen är livsfarlig för all publicistisk verksamhet.         

Vad det gäller koncernledningen så är det fortarande koncernchefen Thomas Peterssohn och den redaktionella chefen AnnaKarin Lith som syns utåt och det är naturligtvis också främst dessa båda som förr eller senare kommer att hyllas eller kritiseras om koncernens mycket tydliga vägval lyckats eller ej. Men de är trots allt ”endast” tjänstemän och därmed inte ytterst ansvariga.

Det är i stället naturligtvis den diskreta huvudägaren Nya Stiftelsen Gefle Dagblad och dess styrelse med sin ordförande Krister Jönsson, som kom efter Ulf Laurén. Ägandet utövas genom styrelsen för ägarbolaget MittMedia Förvaltnings AB, där Jönsson är ordförande, och styrelsen för driftbolaget MittMedia AB där Jan Friedman är ordförande. Jag bloggade i december om den nya styrelseorganisationen.

Förhoppningsvis lyckas koncernledningen sy ihop samarbetet inom nya utökade MittMedia med sina 28 tidningstitlar, det skulle vara förskräckligt om man går för hårt fram och därför misslyckas. Men nog har samgåendet initialt börjat väl tufft. Jag har också tidigare bloggat om vilken väg MittMedia väntades välja efter övertagandet av Promedia, om processen skulle genomföras brutalt eller skickligt.

När man ser alla personförändringarna så ser det rätt brutalt ut och avhoppen lär väl inte minska tisslandet i branschens korridorer om MittMedia. Koncernens svaga finansiella läge är ju också ett samtalsämne i sammanhanget, koncernen har ingen miljard på banken som Thomas Peterssohn själv sa i en intervju. Ekonomin är uppenbarligen motivet till både brådskan och till behovet av snabba, tuffa och kortsiktiga lösningar. Hur koncernens framtid ser ut mer långsiktigt finns det nog anledning att fundera över med tanke på det höga tempot.

I den utmärkta Journalistpodden nämnde också AnnaKarin Lith behovet av ett högt tempo i sitt samtal med den eftertänksamme Jonas Nordling. Hon sa sig också vara bekymrad över att andra mediekoncerner enligt henne gjort för lite i jämförelse med MittMedia.    

Mediehusen har olika strategier och prioriteringar, men än finns ju inget facit på vad som ytterst är rätt eller fel att göra för dem i den snabba utvecklingen. De flesta är överens om behovet av en digital transformation, men inte om metoderna och tidsaspekten vad det gäller prioriteringen mellan digitalt och print. MittMedia förfaller att satsa så gott som allt på ett kort i något som andra skeptiska kolleger beskriver som ett stort experiment där alla 28 titlarna ska med på tåget. Direkt och utan undantag.  

Därför organiseras redaktionerna om enligt centrala direktiv, fotograferna avskaffas och alla blir multijournalister. Papperstidningarna har prioriterats ner till förmån för de digitala kanalerna och får mer och mer gemensamt material med en svag lokal koppling. Det handlar ofta om helsidor eller uppslag skrivna på annat håll inom MittMedialand. Utgivarrollen förändras då den centrala staben växer.  

Tidningarna inom tidigare Promedia har varit betydligt mer försiktiga med nedmonteringen av papperstidningarna, precis som flertalet andra koncerner och mediehus. MittMedia kör sitt eget race och ska nu driva igenom sina idéer även på Promedias tidningar.

Just där finns nog en stor del av förklaringen bakom spänningarna inom och kring den nya utökade koncernen MittMedia.
ANM 160520: Chefredaktörerna Anna Gullberg, Gefle Dagblad, och Daniel Nordström, VLT, kommenterar denna bloggtext och Mikael Marklunds krönika i Medievärlden, länkar nedan.
Uppdaterad med nya länkar nedan, 160520 kl 19.23

Länk:
#54 Back in black -  podden Gullberg Nordström om bl a "sekten MittMedia, ca 33,45 minuter in på podden, 160520 

Mittmewdia och chefskarusellen - krönika av Mikael Marklund, medievarlden.se, 160510