Ny deadline för MittMedias mörklagda försäljning

Måndagen den 4 februari sägs nu vara sista dagen för att lämna in bindande bud på MittMedia. Mycket mer än så har inte läckt ut om affären senaste veckan, förutom ordförandens kryptiska meddelande till personalen. Annars har parterna valt att lägga locket på trots att både säljare och spekulanter är publicister och nyhetsförmedlare. Vad är det egentligen som är så farligt med lite transparens?  

Alla anställda väntar oroligt på att få veta vad som händer med koncernen och jobben. Varken koncernens 1800 medarbetare, kunder eller allmänheten har fått någon information värd namnet. Det är beklagligt  eftersom det handlar om ett medieföretag vars redaktioner skulle förvänta sig öppenhet från andra företag med liknande allvarliga problem.

MittMedias vd Per Bowallius längtar nog efter att få lämna koncernen. Och hans arbetsgivare ser enligt trovärdiga källor också fram emot hans uttåg. Om detta hade Medievärlden nyligen en initierad text och så vitt jag förstår är det mesta i artikeln korrekt. Den bemöttes dock av MittMedias styrelseordförande Bengt Ottosson i ett internt meddelande till personalen. I detta är nog också det mesta korrekt – strikt formellt sett.

Men vad gömmer sig bakom orden? Han bestrider till exempel att koncernen befinner sig på ”obestånd och knappt kan betala ut lönerna”. Det är säkert korrekt nu för januari. Lönerna för den månaden måste sedan flera dygn tillbaka redan ha funnits på banken. Men hur ser det ut längre fram i år?

Bengt Ottossons bestridande av uppgiften om att han fått i uppdrag att lösa ut vd Per Bowallius är säkert också korrekt formellt sett om man ser till ordalydelsen i meddelandet, ”De uppgifter i medierna om att jag skulle ha förhandlat en´dubbel´fallskärm  i händelse av att Per Bowallius skulle sluta är felaktiga. ”

Enligt uppgifter har de faktiskt förhandlat om detta. Men när styrelsen, som gett Ottosson uppdraget, såg vad det skulle kosta, bestämde den sig för att avbryta processen.  Detta eftersom det lär saknas tillräckligt med pengar i koncernen för att betala avgångsvederlaget till Bowallius som vill få pengarna i en klumpsumma.  Förhandlingen har således ännu inte utmynnat i en av styrelsen godkänd överenskommelse och därför stämmer givetvis påståendet om att den ”dubbla” fallskärmen med mera är ”fel”.

Den förhandlingen aktualiseras säkert när detta drama är över. Per Bowallius har så vitt jag vet ett avtal som ger honom sex månadslöner om han säger upp sig själv. Om företaget säger upp honom ska avtalet ge honom tolv månadslöner. I rådande läge har sannolikt koncernen, genom ordföranden Bengt Ottosson, gått med på tolv månadslöner även om Bowallius säger upp sig själv, fastän han är därtill anmodad av styrelsen.

Koncernens förre vd, Thomas Peterssohn, fick sparken utan förskönande omskrivningar. Han ska ha fått 12 miljoner kronor i avgångsvederlag och ska nu enligt flera källor tillsammans med sin tidigare redaktionella chef verka i bakgrunden för Bonniers bud på MittMedia. Det sägs att de bägge vill återvända dit. Frågan är vad ägarnas företrädare tycker om det med tanke på omständigheterna då de båda lämnade koncernen 2016?

Försköningen är inte ett ovanligt förfarande i sådana här sammanhang då man inte vill att arbetsgivaren ska få ett dåligt rykte och/eller rädda ansiktet på den sparkade chefen. Detta är säkert inte första gången som det i så fall sker även inom MittMedia när någon framträdande chef ”säger upp sig”.

I det nu osäkra läget kan man också undra hur kul styrelseordföranden Bengt Ottosson tycker att det är att gå till jobbet. Jag kan tänka mig att han underskattade MittMedias problem då han blev ordförande för drygt ett år sedan. Då höll ju MittMedia fortfarande fanan högt vad det gällde koncernens självbild.

Bengt Ottosson har en bakgrund inom Bonnier som vd för Expressen och därefter satt han något år i VK Medias styrelse tills han blev ordförande i MittMedia hösten 2017. Han är också ordförande i Medieföretagen inom Almega. Där är runt 600 medieföretag av alla de slag medlemmar med sina 36.000 anställda. Han har också ett eget aktiebolag, Gläntan Mediakonsult AB, och andra uppdrag.

Bengt Ottosson blev ordförande efter rutinerade medieprofilen Jan Friedman.
Denne lämnade sitt uppdrag efter 18 månader med motiveringen att han hade för många uppdrag. Den orsaken tyckte jag saknade trovärdighet eftersom han mycket väl visste hur många uppdrag han hade då han tillträdde. Jag förmodar att han tvärtom drog sig tillbaka då han hade fått klart för sig vilka problem som väntade koncernen. Dem ville han nog varken hantera eller förknippas med.
Och nu närmar sig upploppet då nog vad som helst kan hända. Bonnier och Polaris med NWT och VK Media har med all sannolikhet lämnat sina indikativa bud före jul, det vill säga ännu icke bindande bud för att ta över koncernen MittMedia.
Nu uppges det således vara måndagen den 4 februari som ska vara deadline för de bindande buden på MittMedia. Den dagen förmodar jag att vi inte hör någonting från MittMedia. Det lär väl ta ett antal dygn eller någon vecka innan säljare och köpare är överens. Eller inte överens...
Då kommer det säkert ett pressmeddelande  från medieföretaget MittMedia eller kanske till och med en presskonferens oavsett om det blev en affär eller ej..
Korrigerad 190206 kl 11.20  

MittMedias ordförande skriver till alla anställda

MittMedias styrelseordförande Bengt Ottosson skrev strax före 17.00 i dag ett uttalande till alla anställda där han kommenterar uppgifterna om att vd Per Bowallius ska lösas ut. Han skriver bland annat att "De uppgifter i media om att jag skulle ha förhandlat ´´dubbel fallskärm´´ i händelse av att Per Bowallius skulle sluta är felaktiga."

Bengt Ottosson skriver också att styrelsen och ledningen söker en "bra lösning på MittMedias finansiella utmaningar och i detta arbete är Per en nyckelperson  som har styrelsens fulla förtroende."

Han konstaterar också att uppgifterna om att MittMedia är på obestånd och kanske inte kan betala ut lönerna är felaktiga.
Detta brev till personalen kom således idag efter Medievärldens publicering av artikeln om att koncernchefen Per Bowallius skulle vara på väg att lösas ut.  

Enligt uppgift ska för övrigt koncernlednngen föredra alternativet Polaris, bland annat fär att det norska bolaget då behöver en lokal ledning i Sverige. Det skulle innebära att ett antal personer i MittMedias ledning  därmed skulle finnas kvar i verksamheten. Bonnier har ju redan dessa resurser och kan således skära hårdare då ledning och personal ska minskas.
Korrigerad 190206 kl 11.22

  

   

Medievärlden: Bowallius på väg att lösas ut

Intressant text av Leif "Honken" Holmkvist i Medievärlden, se länken nedan. Enligt uppgift ska det vara i måndags som styrelsen uttalade sitt misstroende mot vd Per Bowallius på grund av hans hantering av förhandlingsuppdraget.

MittMedia sägs sakna pengar för att betala ut avgångsvederlaget som en klumpsumma till Bowallius som han vill. Därav ordföranden Bengt Ottossons omförhandling med Per Bowallius.
Här länken till Medievärlden. https://goo.gl/Ho2EPF

Hur ska MittMedia ta sig ur den negativa spiralen?

Vad krävs för att MittMedia ska lyckas ta sig ur den negativa spiral som riskerar att suga musten ur koncernen? Kraften skulle ha behövts till annat än diskussioner om arbetsmiljön, rädsla, tystnadskultur och lönebråk med facket. För MittMedias ägarstiftelse är situationen säkert en mardröm, dess liberala ledamöter vill nog snarare att deras bolag ska hyllas som ett föredöme. Koncernstyrelsen och dess nye ordförande Bengt Ottosson förväntas säkert agera för att återskapa förtroendet för företaget.

MittMedia är sprunget ur Gefle Dagblad, eller snarare dess ägare Gefle Dagblads Förvaltningsbolag AB.  Jag minns när Förvaltningsbolaget bytte namn efter en intern tävling där någon föreslog namnet MittMedia. Det var troligen 2003.

Namnet till trots hade dåtidens MittMedia inte mycket gemensamt med dagens koncern. Tidningar köptes visserligen in, men hela koncernkulturen förändrades radikalt 2011 och 2012 då den nyrekryterade koncernchefen Thomas Peterssohn pekade ut riktningen mot den digitala konverteringen, rationaliseringar och strukturaffärer. Han tillsatte en ny koncernledning, men den ser idag helt annorlunda ut med andra namn.  

Under bara cirka sex år har sedan koncernen utvecklats extremt snabbt organisatoriskt då alla koncernens tidningar lades in i moderbolaget. Det öppnade för en centralisering av skilda funktioner i snabb takt samtidigt som ledningen gärna talade om den lokala förankringen. Den digitala konverteringen prioriterades stenhårt på de tryckta tidningarnas bekostnad.

Länge hyllades koncernen regelmässigt för sin snabba utveckling och MittMedia har fått många fina priser, både nationellt och internationellt. Efter ungefär halva tiden sedan MittMedia reformerades började dock kritik att höras här och var.  Det handlade bland annat om koncernens tuffa personalhantering som motiverades med kraven på besparingar och skapandet av resurser för digitaliseringen.

Den kritiken ökade sedan Promedia med bland annat NerikesAllehanda och VLT införlivats i MittMedia. 2016 avgick chefer till höger och vänster inom koncernen och många medarbetare löstes ut. På Mediedagarna i Göteborg talades det om sekten MittMedia. Rädsla och tystnadskultur inom koncernen började bli ett samtalsämne inom branschen där de flesta medieföretag utvecklades i samma digitala riktning, men mer försiktigt och eftertänksamt än inom MittMedia.

Det som dock verkligen inte diskuterades var behovet av mångfald, ett ord som starkt präglade mediediskussionerna fram till för något decennium sedan. Nu samordnades produkterna i stor utsträckning även redaktionellt och MittMedia gick definitivt i täten genom att samutnyttja helsidor och uppslag i alla sina produkter. Stora reportage från Örebro och Örnsköldsvik publicerades, och publiceras fortfarande, i Gävle eller Falun och tvärtom utan någon som helst lokal koppling.

Även på konkurrensorter har samordningen på flera håll drivits så långt som det varit möjligt. Ordet mångfald har knappt synts till och därför var det intressant att läsa krönikan av Expressens chefredaktör Thomas Mattsson i söndags. I den tar han bland annat upp den svåra avvägningen mellan ett klokt samarbete om innehållet och riskerna för mångfalden. 

Nåväl, den röda tråden i sammanhanget, eller kanske snarare elefanten i rummet, är om allt gått för fort för MittMedia med för hårda metoder, för lite empati och kanske mer eller mindre onödiga utmaningar rörande arbetsmiljön och personalpolitiken. Rädsla och tystnadskultur känns för mig med ett långt förflutet på Gefle Dagblad inom det tidigare MittMedia som obegripligt och fullkomligt oacceptabelt. Vem eller vilka har odlat den kulturen? Högt i tak och tolerans mot andras åsikter är absolut nödvändigt inom ett medieföretag och har dagens MittMedia därvidlag fått problem med kompassriktningen så är det riktigt allvarligt.

Hur och när ägare och styrelse började fundera över hur koncernen utvecklades vet bara de själva, men i juli 2016 avsattes den tidigare hyllade koncernchefen Thomas Peterssohn. Samtidigt avgick den redaktionella chefen AnnaKarin Lith. Per Bowallius, som kom med från Promedia, blev ny koncernchef och han formade efterhand sitt eget lag i koncernledningen.

Med de förändringarna i toppen trodde nog de flesta att koncernen skulle lugna ner sig lite vad det gällde tuff personalpolitik, rädsla och stenhård centralisering. Men icke, några av de värsta kriserna har tvärtom kommit under de senaste åren. Som oron på Gefle Dagblad, GD, där chefredaktören Anna Gullberg tagit en timeout efter kritiken rörande skyddsombudet Sanna Wikström som löstes ut med två årslöner och senare avled.

Debatten om arbetsmiljön har kretsat mycket kring GD, men berör också hela koncernen. Så sent som idag aktualiseras frågan igen sedan facket gjort en enkät som publiceras i Journalisten. Den handlar om dalande förtroendesiffror för ledningen, rädslan och tystnadskulturen.

Rent förhandlingsmässigt har det också varit kärvt mellan fack och arbetsgivare. Efter motsättningar rörande lönerna kom de dock nyligen överens i en uppgörelse som utmynnade i 400 kronor mer i månaden till ett tiotal medarbetare.

Kort därefter publicerar koncernens internreporter Oskar Nord på sin blogg lönerna för ett stort antal chefer och koncernledningen. Hans roll som internreporter är för övrigt ett intressant initiativ och denna publicering är onekligen transparens precis som den bör hanteras inom ett medieföretag, men siffrorna leder säkert också till interna diskussioner här och var.

Nog kan man undra om vad som kanske kunde ha gjorts annorlunda längs resans gång fram till dagens MittMedia. Om arbetsmiljön, personalpolitiken, centraliseringen och kanske inte minst koncernens självbild. Nu är läget som det är och frågorna måste hanteras. Därvidlag har både ägarstiftelsen, styrelsen, koncernledningen, medarbetarna och även facket ett gemensamt ansvar för att konstruktivt arbeta med frågorna, både för att läka såren och för att se till att det lagbundna systematiska arbetsmiljöarbetet fungerar bra i framtiden. Då kanske också journalistiken, utvecklingen och mångfaldsproblematiken får sitt nödvändiga utrymme igen.   

Korrigerad 180227 kl 19.05 , kompletterad med länk kl 19.07 och 19.27, korrigerad 180228 kl 18.14     

Carl-Johan Bergman chefredaktörernas chef i MittMedia

Carl-Johan Bergman blir ny redaktionell chef i MittMedia och tillträder omgående. Med honom får koncernen en förtroendeingivande och rutinerad publicist som chefredaktörernas chef. Och han är nog efterlängtad i rollen; tjänsten har varit obesatt under lång tid.

AnnaKarin Lith slutade som redaktionell chef i juli 2016 i samband med att koncernchefen Thomas Peterssohn fick gå. Då sattes Anders Ingvarsson in som ”chef för gemensam redaktion”, men med ett mer begränsat mandat. Alla chefredaktörer inom koncernen skulle då förvånande nog rapportera direkt till den nye koncernchefen Per Bowallius. Nu ska de återigen rapportera till den redaktionella chefen. Cheferna för kultur och opinion ska dock även i fortsättningen rapportera direkt till vd. 

I maj förra året valde Anders Ingvarsson att återvända hem till Hälsingland som chefredaktör för MittMedias titlar inom Hälsingetidningar. Sedan dess har således även hans modifierade tjänst som ansvarig för den redaktionella verksamheten varit vakant. Koncernchefen Per Bowallius sa då i en intervju i Medievärlden att ”Det är en viktig roll som vi nu kommer att diskutera internt, innan vi går vidare och sätter igång med en rekrytering.”

I november annonserades sedan tjänsten ut med Bohmans nätverk som rekryteringsföretag. Efter den processen har man således nu stannat för en intern rekrytering då Carl-Johan Bergman tar över ansvaret med, så vitt jag förstår, samma mandat som AnnaKarin Lith tidigare hade.

Jag tror att Carl-Johan Bergman som ledare är precis vad den något kantstötta mediekoncernen behöver idag i sin redaktionella organisation. Han är sympatisk, representativ och ger ett väldigt gott intryck som en öppen, lyssnande och förtroendeingivande person. Han kommer dock att få en riktigt tuff uppgift i den snabba medieutvecklingen och då inte minst med tanke på de omdiskuterade arbetsmiljöfrågorna inom koncernen.

Han tar med sig en rad erfarenheter inför uppgiften. Carl-Johan Bergman har en gedigen bakgrund som bland annat nyhetschef och editionschef på Expressen. Han har också varit redigerare, sportchef, nattchef och nu senast chefredaktör på Dalarnas Tidningar. Rekryteringen av hans efterträdare inleds omgående.

Carl-Johan Bergman är 35 år och är född och uppvuxen i Dalarna där han också som redaktionell chef för koncernen kommer att ha sin bas enligt en intervju idag på dt.se. Han kommer som redaktionell chef också att ingå i koncernledningen samt vara adjungerad i MittMedias styrelse.
Uppdaterad 180108 kl 17.18, korrigerad kl 17.23, kompletterad med ny länk kl 17.38

Allvarlig anklagelse av Kennet Lutti mot MittMedia och Gefle Dagblad efter sambons sorgliga bortgång

Kritiken mot arbetsmiljön inom koncernen MittMedia har utvecklats till en tung ryggsäck för företaget. Detta inte minst sedan den förre chefredaktören för Arbetarbladet, Kennet Lutti, nu anklagat MittMedia i allmänhet och Gefle Dagblad, GD, i synnerhet för sin sambos bortgång i december. Hans sambo Sanna Wikström var mångårig medarbetare i GD och också huvudskyddsombud inom koncernen. I april 2016 hävdade ledningen att hon hade betett sig illojalt mot företaget, en beskyllning som Kennet Lutti menar ledde till en depression och hennes död vid 53 års ålder.

Kennet Lutti redogör för sin bild av vad som hände i en intervju i tidningen Journalisten. MittMedias koncernchef Per Bowallius, HR-chefen Carin Andersson samt GD:s chefredaktör Anna Gullberg beklagar alla Sanna Wikströms bortgång, men menar också att de inte har gjort något fel då Sanna Wikström löstes ut med två årslöner, en uppgörelse för knappt två år sedan och som de inte kommenterar i enlighet med koncernens policy att inte kommentera personalärenden. Vad som är korrekt eller ej vad det gäller Sannas tragiska bortgång kan naturligtvis ingen utanför de berörda avgöra. 

Arbetsmiljön har under något år varit en omdiskuterad fråga internt inom koncernen. Fackliga företrädare har gång på gång uttalat sig kritiskt om koncernen. Hårda nypor i personalfrågor och ren mobbning har nämnts liksom en tystnadskultur i spåren av rädsla för ledningen. Kritiken har gällt hela koncernen, men i sin allvarligaste mening Gefle Dagblad.

Koncernchefen Per Bowallius har i en intervju (J+ för abonnenter) i Journalisten den 11 januari sagt att han tar dessa frågor på stort allvar samt att hans bedömning är att koncernen är på rätt väg efter ett antal åtgärder. Två veckor senare anklagas koncernen för Sanna Wikströms död.

Kennet Lutti förväntar sig nu en förklaring om vad illojaliteten skulle ha handlat om samt någon form av upprättelse för Sanna Wikström från koncernens sida. Och koncernens företrädare hävdar däremot att de inte har gjort något fel.

Efter publiceringarna i Journalisten har reaktionerna varit många och starka internt inom MittMedia, men också externt bland läsare och tidigare medarbetare på bland annat sociala medier. Det är en komplicerad situation för Gefle Dagblad och MittMedia att hantera internt, gentemot facket, medarbetarna och även publicistiskt.

GD publicerade igår en artikel om saken, men utan att nämna sin tidigare mångårige medarbetare Sanna Wikströms namn. Jag förmodar att det berodde på koncernens policy att inte kommentera enskilda personalärenden, men gentemot läsarna blev det lite märkligt då Sanna Wikström var mycket välkänd i spalterna, snarare än som sambo till Kennet Lutti. Arbetarbladet har idag publicerat en artikel med namns nämnande.  

Det är inget nytt för den som följt utvecklingen inom MittMedia att koncernen haft hårda nypor sedan den 2011 fick en ny ledning och inledde den digitala omställningen. Man har inom MittMedia gått snabbare fram än inom andra medieföretag genom en mycket bestämd satsning på digitaliseringen och en snabbare och omdiskuterad nedprioritering av papperstidningarna.

I kombination med personalneddragningarna har en tidigare firad koncern allt oftare snarare mötts av undran och kritik inom medievärlden. Många trodde säkert på en vändning sedan MittMedia fått en ny koncernledning 2016, men så har det uppenbarligen inte blivit.

I mediebranschens korridorer har det skvallrats en hel del om utvecklingen inom MittMedia och på Mediedagarna i Göteborg våren 2016 bloggade jag om att det där bland minglarna började talas om ”sekten MittMedia”, halvt på skämt, halvt på allvar. I går sa Journalistförbundets förhandlingschef Johan Lif i en intervju på fullt allvar att ”Det här är en arbetsgivare som har stängt in sig i en sekteristisk bild av sin egen förträfflighet”.   

Per Bowallius har i detta allvarliga läge gjort något så ovanligt för en koncernchef som att uppmana dem som känner sig mobbade att kontakta honom direkt om de inte får hjälp av sina närmsta chefer. Detta skrev han igår i ett internt meddelande till koncernens medarbetare. Det har publicerats av tidningen Arbetsskydd och kan läsas här.

MittMedia saknar fortfarande en redaktionell chef, men tjänsten var utannonserad i november. En ny redaktionell chef bör väl därför rimligen kunna utses snart. Det är i den rådande situationen nog väldigt viktigt för verksamheten att så också sker.
UPPDATERING 180126 kl 13.14:
Gefle Dagblads chefredaktör Anna Gullberg har nu meddelat att hon med anledning av kritiken tar en time out under tre månader.   

Nu krävs nog snabba ryck av MittMedia och andra mediekoncerner

Under första halvåret 2019 ska MittMedias tryckeri i Gävle läggas ner. Till den dagen är det mellan 15 och 18 månader. Innan dess ska tryckningen av sju tidningstitlar flyttas till ett annat tryckeri. Och distributionen därifrån blir en svår nöt att knäcka. Kostnaderna för tryck- och distribution ska minskas med 350 miljoner kronor. Därför kommer nog snart beslut om nedläggning av ytterligare något tryckeri samt produktförändringar. Det kan handla om färre utgivningsdagar, tunnare papperstidningar och dagdistribution.

Tryckpressen i Gävle invigdes den 11 april 1995, samma dag som Gefle Dagblad fyllde 100 år. Tryckhallen var fylld av jubileumsgäster och skådespelaren Rolf Lassgård, som bor i Gävle,  stod högst upp i pressen och läste en dikt om tidningens betydelse som fanns i tidningens första nummer. Mäktigt!

Den nu 22-åriga pressen är byggd av tyska Koenig & Bauer och installationen leddes av en ung nyanställd civilingenjör som hette Jan Andersson. Idag är han vd för MittMedia Print AB. MittMedia har i sitt norra verksamhetsområde idag tryckpressar i både Gävle, Falun, Östersund, Sundsvall och Örnsköldsvik.

Tryckeriet i Örnsköldsvik läggs ner när kvällstidningarna vid årsskiftet flyttar sin tryckning där till VK Media i Umeå.  När sedan tryckeriet i Gävle läggs ner återstår således tryckerierna i Falun, Östersund och Sundsvall.

MittMedias vd Per Bowallius har tidigare sagt att tryck och distributionskostnaderna på 700 miljoner kronor per år måste halveras till 2020. Då krävs mer åtgärder än nedläggningen i Gävle. Gissningsvis läggs också tryckeriet i Östersund ner och tryckningen av Östersunds-Posten och Länstidningen flyttas till Sundsvall, drygt 18 mil därifrån.

I Gävle trycks idag Gefle Dagblad, Arbetarbladet, Mora Tidning samt de fyra titlarna inom Hälsingetidningar. Ett tänkbart alternativ är givetvis att tryckningen flyttar till UNT i Uppsala, tio mil bort och då i ett samarbete som tidigare diskuterats. Men de gångerna har diskussionerna inte gett något resultat, men med en ny ledning i MittMedia går det kanske bättre.

Troligen flyttas snarare tryckningen av titlarna i tryckeriet i Gävle till Falun, runt tio mil därifrån. Där kanske också tryckningen av MittMedias tidningar inom tidigare Promedia hamnar när koncernens kontrakt med V-TAB i Västerås går ut. Om nu inte UNT:s ägare NTM och MittMedia hittar varandra till skillnad från tidigare…

Om alternativet blir Falun så börjar det bli trångt i pressen på Ingarvet i Falun. Jag har ingen aning om dess skick och kapacitet, men det är väl ingen djärv gissning att den pressen i så fall kanske måste få ökad kapacitet. Och att den nya tryckeristrukturen inom koncernen tvingar fram produktförändringar som ändå måste komma förr eller senare.

MittMedias förre vd Thomas Peterssohn, idag styrelseproffs och investerare i intressanta företagsprojekt, talade redan 2012 i en intervju i Medievärlden om tryckning och distribution under dagtid efter lunch. Hans efterträdare Per Bowallius antyder idag tydligt i Medievärlden också att de nu aktivt söker rätt tidpunkt för sådana förändringar för en eller flera tidningstitlar. Då är det nog dags.

Som jag minns det har tryckeristrukturen inom koncernen diskuterats under det senaste decenniet, kanske till och med några år till även om debatten ändrat karaktär under årens lopp. Innan branschens bekymmer blev påtagliga präglades inte sällan debatten inom koncernen av avundsjuka på en utgivningsort då det satsades i tryckerierna på andra orter.

Vi på Gefle Dagblad, där jag var chefredaktör till nyårsafton 2004, sneglade misstänksamt på vad som hände i Sundsvall och tvärtom. Och tidningarna inom koncernen valde ofta olika lösningar och leverantörer, tryckerierna och packsalarna blev statusfyllda anläggningar under de goda åren då tidningsledarna för de olika titlarna gärna ville ta täten i teknisk utveckling, det vill säga investeringar.  

Det var då det, idag måste många av dessa investeringar avvecklas och nu är turen kommen till pressen i Gefle Dagblads sålda hus där den nye ägaren, Perol Fastigheter AB, ska ta över i september 2019. Då ska pressen i Gävle vara riven i tryckhallen som byggdes i det dåvarande tidningskvarteret till pressinvigningen 1995. Enligt vd Jan Andersson kan pressen inte ens säljas utan skrotas. Den förra pressen såldes till Holland för en miljon kronor om jag minns rätt.

Nu lär det krävas snabba beslut om var de sju tidningstitlarna ska tryckas, om distributionen och gissningsvis även om en eller annan produktförändring som säkert kan komma att skapa debatt både internt och externt. Situationen kan också påskynda fler tänkbara samarbeten och kanske till och med nya strukturaffärer, för de lär nog fortsätta i branschen. Tiden verkar kort för de nödvändiga förändringarna inom MittMedia, men det ska förhoppningsvis gå bra och har gjort så förr för den nya koncernledningen.

Förra året såldes ju Gefle Dagblads hus i augusti samtidigt som Arbetarbladet i sitt hus hade ett hyreskontrakt med begränsad tid kvar. Bara åtta månader senare flyttade båda tidningarna till nya hyrda lokaler i samma hus på Brynäs i Gävle, en flytt som alla nu verkar nöjda med.  Inte minst de runt 800 läsare som kom på de bägge tidningarnas gemensamma öppna hus i helgen och kollade in lokalerna och bjöds på underhållning och tårta.

Det är naturligtvis inte bara MittMedia som känner flåset i nacken om att anpassa sig till den nya tidens medielandskap i sitt sökande efter smarta betallösningar och samarbeten, samtidigt som tryckeri- och distributionskostnader är plågsamma villkor för den fortsatta verksamheten. I alla mediekoncerners planering finns naturligtvis också mer eller mindre avancerade produktförändringar för papperstidningarna.  Det blir en intressant mediehöst 2017 och ett ännu intressantare 2018.
Uppdaterad med nya länkar 170919 kl 05.50, korrigerad 170919 kl 22.23, kompletterad med länkar och korrigerad 170920 kl 18.19

   

Varför avgår Jan Friedman och vad händer inom MittMedia?

Jan Friedman avgår som ordförande för MittMedia och ersätts av huvudägarens främste företrädare, ägarstiftelsens ordförande Krister Jönsson. En förvånande nyhet om lokaltidningskoncernen där man under det senaste året sparkat koncernchefen, fått en allvarlig tvist med facket om arbetsmiljön och rädsla för chefer, noterat rekordstora upplagetapp samt tydligen nått tämligen begränsade framgångar rörande den digitala omställningen. Ordförandebytet leder nog till spekulationer om vad som egentligen händer inom koncernen - varför avgår Friedman?

Jan Friedman blev ordförande i koncernstyrelsen i december 2015. Då hade han under ett par år suttit i den tidigare ägarstyrelsen som han lämnade för att ta hand om klubban i den ombildade driftsstyrelsen för koncernen. Krister Jönsson, som är ordförande för huvudägaren Nya Stiftelsen Gefle Dagblad, blev då också ordförande i ägarstyrelsen.

Ett drygt halvår efter Friedmans entré som ordförande för MittMedia fick dess koncernchef Thomas Peterssohn sparken i början av juli 2016, mitt under Almedalsveckan. Någon månad senare utsågs Per Bowallius till ny koncernchef, en person som Jan Friedman som ny ordförande i MittMedia tydligt hyllat i intervjuer.

Sedan har mycket annat hänt inom MittMedia. Den nye chefen för ”gemensam redaktionell organisation”, eller vad det hette, en ganska luddig omformulering av den tidigare tydliga befattningen som redaktionell chef, lämnade sitt uppdrag och blev i stället chefredaktör för titlarna i Hälsingland. Ingen efterträdare har utsetts och frågan är fortfarande om det blir någon sådan.

Alla chefredaktörer i den så kallade utgivargruppen ska enligt uppgift idag rapportera direkt till vd Per Bowallius. Det kan nog bli komplicerat med tanke på koncernens storlek, Bowallius bör ju som koncernchef ha annat att tänka på än det rent redaktionella ansvarsområdet för 28 titlar.

Dessutom har koncernen, som tidigare uppmärksammades med fina priser och dessutom målmedvetet spred en kanske allt för överdriven positiv självbild, plötsligt drabbats av en allvarlig konflikt med journalistfacket rörande bristfällig arbetsmiljö, bland annat beroende på rädsla i organisationen enligt SJF. En rädsla som nog grundlagts under den tidigare koncernledningens tid. 

Och som lök på laxen har koncernen den sämsta upplageutvecklingen i landet efter de närmast dramatiska prishöjningarna som den tidigare koncernledningen drev igenom för att finansiera satsningarna digitalt och på rörlig bild. Arbetarbladet i Gävle kostar i dag runt 4.200 kronor om man vill prenumerera på dagstidningen inklusive det digitala utbudet. Som jämförelse kostar till exempel Barometern  2.800 kronor för sin sexdagarstidning, Arbetarbladet kommer dock ut sju dagar ännu så länge.

För någon vecka sedan publicerade Journalisten en öppenhjärtig intervju med den nye koncernchefen Per Bowallius. Där framgick det att den stora satsningen på ”plustjänster” för 99 kronor i månaden lockat runt 32.000 provprenumeranter för 1 krona första månaden. Av dessa har ca 15.000 sedan fortsatt abonnera för 99 kronor månaden. Är det ett bra resultat för en koncern med 28 titlar och en pappersupplaga omfattande flera hundra tusen exemplar? Enligt Journalisten går den digitala satsningen fortfarande med förlust.

I samma intervju framgick det, vilket också Bowallius där bekräftade, att satsningen på rörlig bild är ganska kontroversiell inom MittMedia. Kvaliteten på sändningarna är tveksam och medarbetare känner sig övergivna framför kameran i en roll som de inte har sökt sig till. Och frågan är naturligtvis för MittMedia, som för alla andra medieföretag, om kunderna verkligen vill ha alla dessa ”live-sändningar.”

Och kvaliteten på papperstidningarna är också ofta kritiserade, på sociala medier och även av mig själv på denna blogg. Koncernens företrädare har, framförallt under den tidigare ledningen, framhävt sin verksamhet som en otroligt kvalitetsfylld lokal journalistik, allt medan både organisationen som sådan och produkterna blivit allt mer centraliserade. Papperstidningarna har regelmässigt publicerat centralt publicerade helsidor och uppslag utan lokal koppling. Tji relevans.

Och i det här läget avgår den namnkunnige entreprenören Jan Friedman som ordförande för MittMedia. Och efterträds av sin egen chef och huvudägarens främste företrädare, Krister Jönsson. Enligt Medievärlden kommer denne samtidigt att lämna sitt uppdrag som ordförande i ägarstiftelsen och inte heller bli kvar längre som ordförande för MittMedia ägarbolag. Intervjun med honom i Gefle Dagblad berör inte detta, men stämmer detta så tyder hela rockaden på brådska som inte är så vanlig i sådana här sammanhang.

Således, vad är det som händer?

Jan Friedman själv säger att han har för många engagemang, bland annat i några börsbolag, samtidigt som han uppnått pensionsåldern och vill trappa ner. Personligen tycker jag nog att det kanske hade varit naturligare för honom att tänka i dessa banor för ca 18 månader sedan då han blev ordförande och således hade kunnat avstå från uppdraget  i MittMedia redan då.

Krister Jönsson, som hoppar in som ordförande i MittMedia, är drygt 70 år och således runt fem år äldre än Jan Friedman. Det normala i det här sammanhanget hade nog varit att det hade presenterats en ny mångårig efterträdare till Friedman samtidigt som han avgick. Tvärtom säger man nu att valberedningen ska ta fram en efterträdare till Jönsson inför en extra bolagsstämma i höst. Det blir väldigt spännande att se vilket namn man landar på då. 

Men, frågan infinner sig per omgående för min del; varför avgår egentligen Jan Friedman? OK, han kan ha rätt i att han vill trappa ner. Och det kan vara så att han faktiskt fullgjort ett primärt uppdrag åt ägarna, som att få bort den tidigare koncernledningen och få en ny vd på plats.

Men fan vet om det är så enkelt, varför denna tämligen snabba och ostrukturerade förändring som rimligen föder många frågor?

Jag tror att branschen, som verkligen följer utvecklingen inom MittMedia, med detta skifte på ordförandeposten börjar fundera på hur det egentligen står till med ekonomi, den digitala omställningen, tv-satsningen och relationerna mellan fack och företag inom detta viktiga medieföretag. Jan Friedman vet ju hur det ligger till nu när han väljer att avgå.  

Kort sagt, hur går det för MittMedia?

Själv håller jag tummarna för att det trots allt går bra för dctta medieföretag. Men jag befarar faktiskt motsatsen.

Komplettering: Chefredaktörerna Anna Gullberg och Daniel Nordström resonerar om bland annat detta blogginlägg på sin podd GullbergNordström i avsnitt "#89 Invandringsfrågan och alkoholkulturen" publicerad 170605, först ca 24 minuter in i sändningen och sedan igen även från ca 38 minuter.

För transparensens skull: Jag har varit chefredaktör för Gefle Dagblad fram till årsskiftet 2004-2005 och därefter genom mitt bolag som konsult haft en del uppdrag åt MittMedia. Jag känner rent professionellt, men inte privat, både Jan Friedman och Krister Jönsson samt mer eller mindre väl många andra medarbetare inom koncernen där jag jobbat i olika roller under nästan 40 år.

Anm. Korrigerat fel 170602 kl 01.52, 02.16, korrigerad och kompletterad med länkar 170602 kl 19.20, korrigerat fel 170602 kl 23.02, korrigerad 170603 kl 00.24, korrigerat 170603 kl 19.45, kompletterat med länk 170605 kl 20.57

Övriga länkar: 
Mittmedias ordförande avgår - vill fokusera på andra uppdrag - nyhetstext GD.se 170601
Friedman lämnar Mittmedia - nyhetstext medievarlden.se 170601
Ljuset i slutet av Mittmedia - nyhetstext, intervju med Per Bowallius, journalisten.se 170525

Tyst inom MittMedias egna kanaler om intern kritik

Det har varit rätt tyst om MittMedia sedan i somras då koncernledningen byttes ut. Nu har det synts nya rubriker om koncernens jämförelsevis dramatiska minskning av printupplagorna. Dessutom nyheter om att journalistfacket kritiserat koncernens arbetsmiljö samt uppgifter om rädsla för ledningen på Gefle Dagblad, GD, där ett par skyddsombud sägs ha blivit utlösta inom loppet av ett år. Och självaste statsheraldikern har kritiserat MittMedia för reklam där text tryckts på bilder av svenska flaggan. Flaggnyheten och upplageminskningen har redovisats i MittMedias egna kanaler, men så vitt jag kunnat se inte de övriga nyheterna. Det är onekligen förvånande.       

Mittmedia har sedan koncernen funnit sin moderna form för ett antal år sedan noterat en rad framgångar i form av prestigefyllda branschpriser. Den snabba utvecklingen av helt ny koncernstruktur och MittMedias mycket beslutsamma digitala omställning har också uppmärksammats, ofta positivt, men med tiden också mer kritiskt, bland annat rörande tempot och en avancerad centralisering. 

Nåväl, MittMedia har alltid stolt torgfört sina projekt, särskilt under den tidigare ledningen med vd Thomas Peterssohn och den redaktionella chefen AnnaKarin Lith. Dessa två fick dock lämna koncernen i juli 2016 när ägarna tillsatte en helt ny ledning för denna numera mycket stora mediekoncern omfattande de flesta tidningarna från Nynäshamn via Södertälje och Örebro upp till Östersund och Örnsköldsvik. Nyligen blev Thomas Peterssohn tillförordnad vd för HSS Media i Finland. AnnaKarin Lith sitter sedan några år i det företagets styrelse. 

Jag har själv jobbat för MittMedia och dess föregångare Gefle Dagblads Förvaltnings AB under nästan fyra decennier, som reporter, nyhetschef, redaktionschef och slutligen chefredaktör för Gefle Dagblad, det sistnämnda uppdraget under runt 17 år. Därefter har jag som konsult haft uppdrag för MittMedia, bland annat för chefsrekryteringar.

Jag trivdes storartat bra inom koncernen och Gefle Dagblad, särskilt med tanke på den då inom koncernen mycket seriösa hållningen inför det publicistiska uppdraget.  Det gällde inte minst den nedärvda övertygelsen från utgivare som Erik Brandt och Per Hilding om behovet av transparens rörande den egna verksamheten och om att vårda ett tillåtande klimat för debatten, både internt och externt. Motpart och kritiker måste få komma till tals och även kunna få sista ordet.

Därför känns det märkligt att i andra medier, men inte i MittMedias egna kanaler, få läsa om tämligen normala nyheter om exempelvis motsättningar mellan fack och arbetsgivare inom koncernen, sådant som medier publicerar dagligen om andra företag och myndigheter. Om ett medieföretag avstår från att publicera sådant om sin egen verksamhet äventyras trovärdigheten.

Detta naturligtvis helt oavsett hur goda skäl medarbetare och utgivare i MittMedias alla olika kanaler kanske tyckt sig ha för att betrakta dessa nyheter i andra medier som felaktiga eller ointressanta. Det är ju det normala förhållandet i liknande situationer på alla arbetsplatser, motparten har naturligtvis ”fel” och jag själv har ”rätt”.

Inom medierna måste man orka publicera och kommentera även kritik mot den egna verksamheten för att bevara den publicistiska trovärdigheten, inte minst i dessa tider då den ifrågasätts av mörka krafter. Och det är naturligtvis särskilt viktigt inom mediekoncerner där likriktning måste motverkas till förmån för en mångfald, trots det gemensamma ägandet. 

MittMedias närstående podd GullbergNordström med chefredaktörerna Anna Gullberg, GD, och Daniel Nordström, VLT, kommenterade flaggnyheten i sin senaste sändning, men inte nyheterna om skyddsombuden och arbetsmiljön. De drog igång sin podd inspirerade av podden MattssonHelin och brukar kommentera branschutvecklingen och händelser av alla de slag på landets olika medieföretag. MattssonHelins podd saknas av många, inte minst för att de var frikostiga med kommentarer om sin egen verksamhet, även då de själva var kritiserade.  

Nyheterna rörande skyddsombuden har publicerats av SVT Gävleborg, dels i en nyhetssändning, dels i en artikel på deras sajt, samt av tidningen Journalisten. Journalisten har också publicerat kritik mot arbetsmiljön inom MittMedia efter en enkät inom koncernen. 

Koncernens vd Per Bowallius och Gefle Dagblads chefredaktör Anna Gullberg har i dessa artiklar i andra medier kommenterat kritik och påståenden. Länkar nedan.

ANM. AnnaKarin Lith har efter denna publicering påtalat att hon sa upp sig själv och således inte "fick lämna" sin tjänst. /RR

ANM. Journalisten.se uppmärksammade under måndagen på nytt fackets kritik rörande arbetsmiljön inom MittMedia. Medievarlden.se tog också upp saken och under eftermiddagen publicerade även Arbetarbladet.se en nyhetstext om saken, länkar nedan, länk nedan. /RR

ANM. Gefle Dagblad publicerade vid 17-tiden i dag måndag en nyhetstext om fackets kritik, länk nedan. /RR 

ANM. Resume.se, vlt.se och podd #83 publicerade idag onsdag mer om arbetsmiljön inom MittMedia, länkar nedan. /RR 

Korrigerat fel 170318 kl 20.45, kompletterad med länk 170318 kl 21.07, Kompletterad 179319 kl 11,01, kompletterad med fler länkar 170320 kl 16.31 samt 17.50. Även 18.30. Kompletterad med länkar 170322 kl 22.54

Länkar:

Podd #83 arbetsmiljön i Mittmedia - podden GullbergNordström 170322
Mittmedia får svidande kritik för arbetsmiljön - stressproblem finns på VLT - nyhetstext vlt.se 170322
Så ska Per Bowallius vända arbetsmiljökrisen i Mittmedia: "Får mer energi av det här" - nyhetstext resume.se 170322
Mittmedias dubbla utmaningar - krönika av Mikael Marklund, medievarlden.se 170321
Arbetsmiljöproblem på Gefle Dagblad - personalen misstror ledningen - nyhetstext, 170320
Misstroende mot Mittmedialedningen efter konflikt på Gefle Dagblad - nyhetstext arbetarbladet.se 170320
Mittmedias personalpolitik sågas - nyhetstext, medievarlden.se 170320
Arbetsmiljökrisen i Mittmedia: "Vi har nått vägs ände" - nyhetstext, journalisten.se 170320
Podd #82 om Schibstedhuset, GP och Mittmedias flaggreklam mm - podden GullbergNordström 170315
Mittmedias användande av Sverigeflaggan i reklam kritiseras: "Måste ansöka om tillstånd" - nyhetstext gd.se 170310
Katastrofsiffror för arbetsmiljön på Mittmedia - nyhetstext journalisten.se 170310
Mittmedia om upplagetappet: "Inte akut" - nyhetstext journalisten.se 170309
Oro på Gefle Dagblad efter att skyddsombud lämnat - nyhetstext journalisten.se 170308
Oro på Gefle Dagblad - två skyddsombud har fått gå - nyhetstext svt.se/gävleborg 170307
Anna Gullberg: "Skändningen av flaggan" är en lokal demokratisatsning på arabiska - krönika av Anna Gullberg, gd.se 170204
Flyttkaos på Gefle Dagblad; "en huggsexa om platserna" - nyhetstext resume.se 161130 

Presshistoria i Karlstad när NWT tar över VF

Idag skrevs det presshistoria i Sverige då det blev klart att den sista självständiga s-tidningen på konkurrensorterna säljs till sin borgerliga konkurrent. Värmlands Folkblad köps upp av NWT-koncernen, en affär som nog diskuterats till och från under många år. Men först nu blev det klart i en tid med många frågor om framtiden för branschen i allmänhet och andratidningarna i synnerhet. 

Värmlands Folkblad är en mycket bra tidning som också har klarat sig bra på egna ben långt längre än alla sina systertidningar. Företaget är välskött av skickliga ledare, som den legendariske och färgstarke direktören Sune Lund som var vd från 1969 till 1998. Han avled 2012.

- För Värmlands Folkblad har han betytt allt. Utan honom hade VF inte funnits kvar, sa hans efterträdare Lena Larsson då till VF.

Och Lena Larsson, som kom från ett jobb på Karlstads universitet, drev sedan verksamheten tills hon rekryterades av Tomas Brunegård och Stampen till Promedia. Hennes efterträdare fanns redan på tidningen som försäljningschef, Ulrika Obstfelder Peterson.

Ulrika Obstfelder Peterson har sedan varit vd för VF i sex år och lyckats lika väl som sina företrädare. Tidningen har kunnat redovisa utmärkta siffror utifrån sin position, tack vare ledarskapet och en hängiven personal i den tuffa konkurrensen med NWT, både redaktionellt och försäljningsmässigt. I november blev det klart att hon lämnar VF under våren för att bli ny chef för Länsförsäkringar i Värmland.

Och just i det läget blir affären med konkurrenten klar. NWT är en av landets mest lönsamma mediekoncerner som länge drivits under ledning av ägarna Staffan Ander, mångårig chefredaktör, och äldre brodern Lars Ander, vd, som avled 2015. Deras far Gustaf Ander var en legendarisk tidningsledare som tog över efter sin far Ernst Ander, som 1914 köpte då skuldtyngda Nya Wermlands-Tidningen för en krona. Förräntningen har varit god; NWT har under familjen Ander utvecklats till ett av våra mest framgångsrika mediehus.  

Nu utökas koncernen med VF och upplägget verkar bli ungefär som på alla andra orter där s-tidningen tagits över av sin borgerliga konkurrent. 

VF:s politiska redaktör från den 1 april Peter Franke blir kvar, idag är han chefredaktör, och de tidigare ägarna får ett inflytande då en ny s-märkt redaktör ska tillsättas. En vanlig uppgörelse vid sådana här affärer, men inte alltid en lyckad lösning som på skilda håll lett till spänningar mellan tidigare och nya ägare då det varit dags.

VF har ca 75 medarbetare och det står redan klart att de flyttar över till NWT-huset. Administration, teknik, produktion och sådana verksamheter ska samordnas, men inte den lokala nyhetsjakten eller innehållet upp till 55 procent för presstödets skull. Precis som på andra håll, med varierande utfall och erfarenheter. Redigeringen av VF:s sidor ska dock tydligen göras på NWT.

VF har sedan flera år ett innovativt samarbete med Metro genom en gemensam helgtidning som görs helt på VF. Så ska det tydligen också fortsätta och Värmlands Folkblad fortsätter som ett eget bolag. Så ser det ut från start och nu blir det intressant att följa utvecklingen.  

Frågan är som vanligt vid uppköp vilken strategi den nye ägaren har, hur ser den långsiktiga planen ut för köpet av tidningen? Sådana här affärer ifrågasätts regelmässsigt av personal som oroar sig för jobben och även av andra berörda grupper. Det syns redan kritiska kommentarer om att NWT:s ägare säkert kommer att gå hårdhänt fram.

Jag är inte så säker på den saken. Precis samma antaganden har tidigare gjorts i samband med ett antal av alla de köp och samgåenden som föregått denna smått historiska affär. Och ändå är de flesta av dessa uppköpta s-tidningar fortfarande kvar, som Arbetarbladet, Dala-Demokraten, Folkbladet i Norrköping, Folkbladet Västerbotten, Länstidningen i Östersund, Sydöstran och Östra Småland.

Det första av dessa uppköp gjordes för närmare tjugo år sedan. Och det var väl runt tio år sedan som Göran Persson sa något i stil med att rörelsens tidningar nog har det ganska bra där de "parkerats hos sina borgerliga ägare."          

Dagbladet i Sundsvall lades dock ner av MittMedia 2015 liksom Folket samma år av sin ägare Eskilstuna-Kuriren. I den senares fall efter en frekvensnedgång till endagarstidning under en period. I bägge fallen hade siffrorna till sist blivit så dåliga att ägarna inte såg någon annan utväg.

Det är den snabba medieutvecklingen, läsarnas och annonsörernas nya beteenden samt den föråldrade presspolitiken som är helt avgörande för hur länge s-titlarna finns kvar, om än med nya ägare och i mer eller mindre framgångsrika eller konstlade konkurrensupplägg. Dessa möter också numera verkligheten även med sina ursprungliga tidningar. 

Strategidiskussionen har säkert varit ingående inför köpet i NWT-huset där familjen Ander gjort många framgångsrika affärer under generationer. Och där finns nog inga idéer om att förvandla koncernens titlar till gratistidningar som Dagens Nyheter förra året i en uppmärksammad artikel och en uppföljande text trodde sig veta att MittMedia planerade.  

Det tidningen hade fått fram var ett scenario som styrelsen och koncernledningen bollade mot andra idéer i sin strategidiskussion. Och nu i januari kom facit då MittMedias vd Per Bowallius presenterade den nya strategin rörande bland annat en halvering av koncernens kostnader för tryck och distribution ner till 700 miljoner kronor. Det målet innebär färre tryckerier parade med frekvensnedgångar.

Och samtidigt då en fortsatt hårdsatsning på den digitala verksamheten och läsarintäkter. Dessutom vill MittMedia enligt Bowallius fortfarande växa, kanske även utanför gränserna. 

MittMedias nya strategi blev således inte alls så dramatisk som Dagens Nyheter förutspådde i somras. Och det var nog inte så många som trodde på den idén, inte heller jag. DN har, så vitt jag vet, ännu inte följt upp sina artiklar och berättat om hur MittMedias strategi kom att se ut. 

Framtiden och skiftande idéer diskuteras naturligtvis också inom till exempel NTM, Gota och andra mediehus, med variationer i upplägg och tempo. Säkert så även inom NWT som förhoppningsvis har en bra strategi för VF trots att framtiden är osäker för andratidningarna. Det statliga stödet till dessa kan vara helt förändrat eller till och med borta 2019 om inte politiken lyckas. Men har familjen Ander gått in i en affär så finns det nog en god idé även i så fall.
Korrigerad och kompletterad 170131 kl 00.54, ny länk 170131 kl 0100. Ny länk 170131 kl 15.56 

   

Länkar:

NWT köper VF och den sista fristående s-tidningen är borta - krönika av Thomas Mattsson, expressen.se 170131
"Man köper inte bara för att lägga ner" - nyhetsartikel, resume.se 170130
"Sorgligt att det ine kan finnas självständiga tidningar" - intervju med Peter Franke, journalisten.se 170130
Chockartad stämning på VF - nyhetsartikel, nwt.se 170130
"Slutet på en epok" - medieforskaren Michael Karlssson, intervju nwt.se 170130
NWT köper VF - nyhetsartikel, nwt.se 170130

Spännande lösning för MittMedia runt Stockholm - vad månde bliva?

Daniel Nordström blir chefredaktör och ansvarig utgivare för Norrtelje Tidning, Länstidningen i Södertälje och Nynäshamns Posten, men fortsätter också med samma uppdrag på VLT, Sala Allehanda, Fagersta-Posten och Bärgslagsbladet/Arboga Tidning. En rätt oväntad lösning som kritiskt sett kan ses som en begränsning av tidningstitlarnas lokala förankring, men också rymma spännande möjligheter för en samordnad journalistik runt Stockholm. Vad månde bliva?

Samtliga dessa tidningar ägs ju numera av MittMedia som det varit rätt tyst kring efter palatsrevolutionen i somras då högsta ledningen fick gå, bortsett från de senare livligt omskrivna förvecklingarna kring MittMedias olika "scenarier". Nu börjar det röra sig igen under den nye koncernchefen Per Bowallius som har egna gedigna erfarenheter av journalistikens möjligheter och problem både i Stockholm och i Mälardalen.

Bowallius har ju i Stockholm tidigare varit vd för gratistidningskoncernen Mitt i, men sedan också vd för Promedia med bland annat alla de sju tidningar Nordström nu blir chef för. Det har då och då på skilda håll dryftats hur någon koncern skulle kunna få ett helhetsgrepp på journalistiken runt huvudstaden där alla drakarna övergivit de omkringliggande kommunerna och i stället håller sig innanför tullarna. MittMedia behärskar nu hela omlandet förutom i Uppsala och Enköping där tidningarna ägs av NTM. Tidningarna i Eskilstuna och Strängnäs ägs av Eskilstuna-Kuriren som numera är delägare i MittMedia.

Om det är någon som bör vara väl förtrogen med dessa diskussioner så är det Per Bowallius med sin bakgrund i och kring Stockholm. Visst kan samordningen under en gemensam chefredaktör ses enbart som en effektivisering och kostnadsbesparing. MittMedia har ju tidigare samordnat även titlarna i Sundsvall, Härnösand och Örnsköldsvik under en och samma redaktör, tidigare Anders Ingvarsson och nu Karin Näslund. Men även där fanns och finns det nog idéer utöver enbart besparingar.

Oavsett syftet både i Sundsvall och nu runt Stockholm så handlar det naturligtvis om en stor kursändring för MittMedia. Tidigare har man alltid starkt betonat den lokala förankringen, inte minst genom alla sina lokala utgivare. De blir nu färre och färre och det är inte svårt att föreställa sig en utveckling typ Hallpressen som redan har en gemensam utgivare för alla sina tidningar.

Hur det än blir med den saken så får nu alla dessa tidningar en skicklig och intressant chefredaktör som därtill är en stark profil. Han gillar hårdrock och är en rutinerad resenär eftersom han långpendlar från Umeå. Det gjorde han även i sin tidigare roll som chefredaktör på Arbetarbladet där jag var anlitad som konsult under rekryteringsprocessen.

Nu går Daniel Nordström in i en ovanlig, krävande och stark position som medieledare. Men han fortsätter säkert också att podda i GullbergNordström med Gefle Dagblads chefredaktör Anna Gullberg. Hon ingår numera i koncernledningen och är nominerad till Stora Journalistpriset som delas ut i kväll. 

Daniel Nordström har i sina första kommentarer sagt att han omgående ska utse ställföreträdande utgivare på de skilda titlarna. Det är en lösning som rent praktiskt naturligtvis ger honom en fungerande publicistisk ledningsorganisation över det stora geografiska området med alla sina titlar, men egentligen är det inte så det är tänkt med utgivarrollen.

En ställföreträdande utgivare är ju en av utgivaren personligt vald ersättare för utgivaren i dennes frånvaro. Om utgivaren avgår så upphör också ställföreträdarens ansvar. Så länge Nordström är i tjänst så är han således utgivare, men kan i praktiken naturligtvis delegera många frågor till sina respektive ställföreträdare på de olika orterna. Men väcks det åtal mot en titel så är det Daniel Nordström som hålls ansvarig om han är i tjänst.

Att utgivarrollen förändras i den snabba medieutvecklingen har varit tydligt länge, inte minst då de fortlöpande publiceringarna dygnet runt tvingar fram snabbfotade utgivarbeslut. Så var det inte förr då en ensam utgivare hade en rimlig chans att tillämpa sitt ansvar. Detta har också mediebranschen börjat anpassa sig till och då med MittMedia som föregångare.

Koncernen har anlitat TU Medier i Sverige och dess chefsjurist Per Hultengård som utbildat koncernens journalister i utgivarfrågor. Ett bra initiativ som förhoppningsvis i praktiken förbättrar utgivaransvaret i alla publiceringskanaler även då det går snabbt. Eller när den ansvarige utgivaren sitter centralt placerad långt ifrån den egna redaktionen.

Nåväl, det blir väldigt intressant att få se hur debatten kommer att gå kring denna förändring för alla tidningar runt Stockholm. Och vad strategin eventuellt kan leda till för någon förändring i kampen om journalistiken i och kring huvudstaden. Både Svenska Dagbladet och Mitt i skulle ju teoretiskt sett idag ha kunnat finnas i eller nära MittMedia om inte tidigare förhandlingar spruckit och någon tidigare strukturaffär aldrig ägt rum. Vad hade kunnat hänt då,  alltså om inte om hade förekommit i händelseutvecklingen…   

Korrigerad och kompletterad 161123 kl 17.30, korrigerad 161124 kl 00.31, kompletterad 161124 kl 01.39, kl 0149

MittMedias nya koncernledning presenterad

Nu börjar det röra på sig inom MittMedia efter palatsrevolutionen i somras då ledningen byttes ut. Nu bildas en ny och större ledningsgrupp med totalt 14 personer. Tjänsten som redaktionell chef avskaffas, men ersätts av en "chef för gemensam redaktion”, nämligen Anders Ingvarsson. Som sådan blir han också koncernens sportchef, webbchef, kulturchef, chef för nattwebben samt deskcoach!
Vad som skiljer Ingvarssons tjänst från den tidigare rollen AnnaKarin Lith hade som redaktionell chef är lite svårtolkat förutom titelbytet som sådant, men en stor förändring är att alla chefredaktörer och opinionschefer nu ska rapportera direkt till vd Per Bowallius. Tidigare rapporterade de till den redaktionella chefen.
Bowallius tar därmed ett tydligt och fastare grepp om verksamheten än företrädaren Thomas Peterssohn. Denne engagerade sig ju främst och starkt i strukturfrågorna, som de då pågående förhandlingarna om samgåendet med Promedia och det spräckta projektet med Svenska Dagbladet. Därmed fick den redaktionella chefen AnnaKarin Lith i praktiken ett betydande ansvar för den löpande verksamheten vilket både gillades och ogillades inom koncernen. Och även utanför koncernen hos kritiska branschkolleger.
Rent redaktionellt verkade AnnaKarin Lith ju genom den av henne skapade så kallade utgivargruppen med bland annat alla ansvariga utgivare, men den nämns inte i det här sammanhanget. Den lär väl ändå komma att spela en roll under Anders Ingvarsson eftersom utgivarna finns där som tidigare och han ska samordna deras redaktioner i sin roll som "chef för gemensam redaktion". Utgivargruppen har hittills träffats väldigt frekvent, men det kanske ändras nu om man trots synen på en "gemensam redaktion" samtidigt, som det sagts, vill betona den lokala kärnverksamheten och då rimligen med väldigt självständiga utgivare även verksamhetsmässigt utanför de rena publiceringsbesluten.
Anders Ingvarsson lär hursomhelst med alla sina ansvarsområden få ett inflytande väl i klass med den tidigare redaktionella chefen även om titeln som sådan av någon anledning avskaffas, kanske helt enkelt för att man vill glömma den tid som var och i stället blicka framåt. Ingvarsson har ju varit tillförordnad redaktionell chef sedan i somras och är också väl förtrogen med verksamheten efter sin tid som chefredaktör för numera nedlagda Dagbladet i Sundsvall och därefter även för Sundsvalls Tidning.
Han har även tidigare erfarenheter inom koncernen eftersom han mellan 1999 och 2009 var journalist på Söderhamns-Kuriren och Hudiksvalls Tidning samt under tre år även nyhetschef på Ljusdals-Posten. Där kom jag som headhunter i kontakt med honom vilket utmynnade i att han vid 34 års ålder 2009 lämnade sin roll som chef för ett fåtal medarbetare i Ljusdal och i stället  blev chefredaktör och ansvarig utgivare för Norrländska Socialdemokraten, NSD, med en mycket större organisation.
Det gick alldeles utmärkt och 2012 utsågs han till Årets medieledare. Samma år lämnade han NSD och blev chefredaktör för Dagbladet. 2013 tog han över Sundsvalls Tidning.
I sin nya roll blir han nu en tung makthavare inom MittMedia när koncernen på något sätt tydligen ska reformeras med en ny ledning. Det är ingen lätt uppgift för vem det än vara må med tanke på allt som hänt och gjorts inom bolaget under de senaste åren. Många kompetenta medarbetare har valt eller tvingats lämna koncernen och en ny centraliserad organisation har sjösatts, säkert i väsentliga avseenden i strid mot de målsättningar den nya styrelsen och koncernledningen har om att värna den lokala kärnverksamheten med mera.
Stora skutor är som bekant tunga att vända, men Anders Ingvarsson är förhoppningsvis kapabel att hantera situationen. Han är en diskret och lugn person, men samtidigt också mycket målinriktad. Han kommer nog inte att göra några förhastade uttalanden eller dramatiska utspel om verksamheten. När han har bestämt sig är han dock mycket beslutsam och drivande som chef.
En annan chefredaktör inom Mittmedia lyfts också fram i den nya ledningsorganisationen. Det är Gefle Dagblads chefredaktör Anna Gullberg som utöver sitt nuvarande jobb även tar plats i koncernens ledningsgrupp tillsammans med Ingvarsson. Anna Gullberg är ju rutinerad och dessutom uppmärksammad för sin publicistiska hållning, till exempel i samband med det hot mot henne som skulle ha prövats i en rättegång häromdagen då den åtalade inte infann sig.
Kanske vill man, förutom att ytterligare tillvarata hennes kompetens, också markera ett ökat redaktionellt inflytande i koncernledningen. Ännu ett motiv kan vara en önskan, kanske främst hos majoritetsägaren Nya Stiftelsen Gefle Dagblad, att återupprätta Gefle Dagblad som koncernens huvudtidning, precis som i fornstora dagar.
Under Thomas Peterssohns och AnnaKarin Liths ledarskap degraderades ju i princip, och troligen också rätt målmedvetet, Gävle som verksamhetens centralort och GD:s position som koncernens huvudtidning genom att snart sagt alla projekt, typ den centrala redigeringen, kundtjänsten och koncernens sportchefstjänst placerades i till exempel Sundsvall, Falun och Östersund. På sitt sätt begripligt i det snabba koncernbygget för att undvika revirstrider gentemot Gävle och GD, men det var definitivt inte populärt i Gävle. Däremot i Sundsvall, Falun och Östersund...
I övrigt betonas inte minst den digitala utvecklingen genom att man inrättar en digital ledningsgrupp med Robin Govik som chef. Även han ingår från och med nu i koncernens ledningsgrupp. Den tidigare sportchefen Mattias Wallström ingår i den digitala gruppen med ansvaret för affärsutvecklingen inom sportområdet, bland annat vad det gäller sponsring. Tv-chefen Niklas Hermansson och Li Éstrade, ansvarig för affärsutveckling av paid content, ingår också i den utökade digitala gruppen under Govik.
Den förändrade organisationen handlar uppenbarligen mycket om den digitala transformationen och affärsutvecklingen och därmed också försäljningen. Därvidlag har ju redan den nye styrelseordföranden Jan Friedman sagt att han har stora förväntningar på Per Bowallius som ledare eftersom försäljningen tidigare inte lyckats särskilt väl.
Men även omvårdnaden av de gamla papperstidningarna märks i denna nya ledningsorganisation genom att den driftige produktionschefen Daniel Bertils får ett utökat ansvar som affärsutvecklingschef för print. Även papperstidningarna ska således utvecklas, precis som förväntat på skilda håll efter ledningsbytet. Daniel Bertils var tidigare chefredaktör för Hälsingetidningar och kommer nu också in i ledningsgruppen för hela MittMedia.
I Sundsvall efterträds Anders Ingvarsson av Karin Näslund som chefredaktör för Sundsvalls Tidning, Allehanda och Tidningen Ångermanland. Hon har tidigare varit redaktionschef och nyhetschef på ST och har varit tillförordnad chefredaktör sedan juli.
Koncernen får nu en betydligt större ledningsgrupp än tidigare då det mesta snurrade kring framför allt AnnaKarin Lith som sekundant till vd Thomas Petersson. Nu landar ett tydligt ansvar på ett större antal personer. Digitaliseringen och affärsutvecklingen prioriteras, men även papperstidningens omvårdnad uppgraderas således.
Som vanligt blir det spännande att följa denna stora koncern MittMedia som är sprungen ur Gefle Dagblad som initialt började växa då GD under 70-talet tog över Ljusnan som höll på att tyna bort. När verksamheten utvecklades bildades Gefle Dagblads Förvaltnings AB som moderbolag och senare när koncernen växte ännu mer bytte den efter en namntävling namn till MittMedia, ett nog så fyndigt namn på detta företag som utvecklats över hela Södra Norrland och nu senare ner i Mälardalen.
Tyvärr kommer jag inte ihåg vem som vann priset för namnet, men jag skulle själv gärna ha gjort det. Jag vill minnas att tävlingen utlystes och fullföljdes inom ett chefsutvecklingsprogram som av någon anledning döptes till Branta Räven...! Jag var då chefredaktör på Gefle Dagblad, men mitt namnförslag kommer jag inte ihåg även om jag vill minnas att det var väldigt bra. Det kan ha varit lite gråare Södra Norrlands Tidningar med tanke på en idé jag hade...
 Idag ingår 28 tidningstitlar i det gamla förvaltningsbolaget, det vill säga MittMedia.
Så här ser Mittmedias nya koncernledning ut efter förändringarna:
VD Per Bowallius, företagsmarknadschef Staffan Lönner, privatmarknadschef Anna Joneby, digital chef Robin Govik, chef gemensam redaktion Anders Ingvarsson, tryckerichef Jan Andersson, vd MittMedia Förvaltnings AB Ulf Eriksson, CFO Thomas Wilson, affärsutvecklingschef Magnus Söderlund, CTO Anders Härén, personalchef Carin Andersson, affärsutvecklingschef print Daniel Bertils, chefredaktör och ansvarig utgivare för GD Anna Gullberg samt chef medieproduktion Catharina Frischenfeldt-Bååth.

Falskt alarm om MittMedia?

Dagens Nyheters utsaga om att MittMedias styrelse diskuterat ett scenario med massuppsägningar och nedläggningar blev en omskakande nyhet för branschen. Mest chockad blev nog styrelsen över att resonemangen läckt ut. Jag tror nämligen att varken den, ägarna eller den nya ledningen ännu har en aning om koncernens vägval efter palatsrevolutionen i somras. I vart fall har de säkert inte en tanke på att nu offra de prenumererade tidningarna för att göra gratistidningar. Diskussionen utmynnade inte heller i något strategival, utan i ett beslut om att byta ut ledningen. Det kanske var det som var det egentliga målet för ”strategidiskussionen” i styrelsen.

Det är väl känt att styrelsen och koncernledningen diskuterat strategifrågor under hela våren och de olika scenarierna ledningen tagit fram hade beställts av styrelsen. I den blev Jan Friedman ny ordförande före årsskiftet och uppenbarligen tog han direkt initiativet till vårens framtidsdiskussioner. Den intressanta frågan är vad dessa egentligen syftade till, en ny strategi eller en prövning av ledningen? 

Hur som helst med den saken, men följden blev ändå att man petade ledningen sedan denna presenterat ett närmast demonstrativt och konstigt förslag som alternativ till sin egen linje. Det scenariot saknar all trovärdighet om inte koncernen oss ovetande står på konkursens brant. Jan Friedman har också till DN sagt att bägge förslagen var för dåliga. Nu har det konstigaste kallat "Alternativ B" ändå blivit en stor nyhet i alla medier och uppmärksammats som ett hot mot demokratin, trots att det nog bara handlar om ett långt drivet diskussionsunderlag och kanske även ett tillhygge i en intern ledningsdiskussion.           

Innan Friedman blev ordförande i driftsbolaget MittMedia var han styrelseledamot i ett par år i koncernens ägarbolag. Som sådan var han naturligtvis väl insatt i ägarnas syn på koncernledningen som, tills dess, haft starkt stöd av ägarna för den snabba digitala omställningen.

Men någonstans längs vägen måste ägarna ha börjat tveka över den snabba satsningen digitalt till priset av en rätt hårdhänt hantering av papperstidningarna. De digitala intäkterna hade ju inte heller ökat som förväntat, koncernledningen hade lyckats väl med den snabba omorganisationen, men inte levererat de ekonomiska förväntningarna på den digitala omställningen, samtidigt som de styvmoderligt behandlade  papperstidningarna fortfarande ger goda intäkter.

Det är därmed kanske inte så konstigt att man i ägarkretsen började tvivla på om koncernen hade rätt ledning i ett läge där MittMedia dessutom saknar finansiella muskler. Balansräkningen är svag och det är väl känt att hela verksamheten kan vara hotad inom ett par år om man inte får ordning på ekonomin, ett faktum som tvingat fram stora besparingar.

Mot hela denna bakgrund var det väl logiskt att den tidigare ordföranden för driftsbolaget, Lars Leijonborg, byttes ut mot just Jan Friedman. Troligen var det just då och så processen inleddes mot ett utbyte av koncernledningen – och vandringen mot en ny lugnare strategi för den digitala omställningen. Och det första den nya styrelsen med Jan Friedman som ordförande också gjorde var att beställa fram ett paket av olika strategiska scenarier från koncernledningen.

Det ledde uppenbarligen till intensiva och för de inblandade rätt jobbiga diskussioner under hela våren. I flera olika scenarier, som slutligen blev två, illustrerade ledningen tänkbara utvecklingar för koncernen i en bransch där ingen med säkerhet kan sia om vad som kommer att hända. Och ett av dessa scenarier är således den närmast provokativa och mycket dramatiska skissen DN skriver om.

Efter resonemang hela våren träffades styrelsen för MittMedia på Arlanda lördagen den 2 juli. Där fattas inget beslut om någon ny strategi utifrån de olika scenarier Thomas Peterssohn presenterat. I stället får han sparken vilket också leder till att den redaktionella chefen AnnaKarin Lith avgår.

Det är Peterssohn och Lith som drivit och helt kommit att symbolisera MittMedias snabba vandring bort från papper in i den digitala övergången. I april skrev jag i en bloggpost om ett nytt avhopp från ”sekten” MittMedia att ”Vad det gäller koncernledningen så är det koncernchefen Thomas Peterssohn och den redaktionella chefen AnnaKarin Lith som syns utåt och det är naturligtvis också främst dessa båda som förr eller senare kommer att hyllas eller kritiseras om koncernens mycket tydliga vägval lyckats eller ej.” Då var kanske processen redan igång för att byta ut ledningen, en process som ägarna således troligen inledde med ordförandebytet.

Det omskrivna resonemanget om att i närtid säga upp 75 procent av personalen och konvertera de prenumererade tidningarna till gratistidningar faller på sin egen orimlighet. Jag kan förstå att sådana tankar ska finnas med som en ytterlighet bland andra i diskussioner om framtiden, men att nu avstå från den affär som prenumererade tidningar trots allt fortfarande är som naven i mediehusen vore ju rätt korkat. Den dag en konkurs närmar sig är det ett mer naturligt förslag.

Den oro branschföreträdare kan känna efter DN:s artikel är därför mer naturligt att, som chefredaktör Thomas Mattsson berör i Expressen, känna inför utvecklingen för Stampen. Där är nog risken för dramatiska nedläggningar betydligt större än inom MittMedia. Liksom Thomas Mattsson reagerade även DN:s utvecklingschef Martin Jönsson snabbt och med oro på uppgifterna i DN:s avslöjande. Deras reaktioner illustrerar allvaret och nervositeten runt utvecklingen inom branschen.

Både Mattsson och Jönsson har naturligtvis helt rätt i att det skulle vara en katastrof för branschen, journalistiken och demokratin om MittMedias skruvade diskussionsunderlag osannolikt nog skulle genomföras. Alla tidningar i Sverige är på skilda sätt beroende av varandra, till exempel för distributionen, men också för nyhetslogistiken. Medierna i Stockholm skulle inte hitta många nyheter ute i landet om inte de lokala tidningarna fanns.

Därför är det inte heller så konstigt att man i alla mediehus förhoppningsvis diskuterar alla tänkbara framtidsbilder, även de mest extrema sådana. Det ska göras. Ännu så länge finns det ingen som sitter på sanningen om vad som bör göras, men alla tänkbara alternativ måste diskuteras.    

Den här gången tror jag dock inte att det finns några skäl att oroa sig för vad MittMedia hittar på. Förslaget DN redovisar är inte bara orealistiskt i närtid, det skulle också vara ytterst förvånande om den nye koncernchefen Per Bowallius skulle driva en sådan utveckling. Jag vet att han lyckades väl som vd för gratistidningarna Mitt i och jag vet att den avgående ledningen för MittMedia direkt antydde att det var just hans gratistidningstänk som nu skulle ta över inom MittMedia. Detta väl just med tanke på hans bakgrund inom Mitt i och kanske även utifrån resonemangen runt de skilda scenarierna. Och inom Promedia har han enligt uppgift fört liknande resonemang i strategiska sammanhang, men det blev inget av den gången.

Och det är ju inte som gratistidningskung som man minns honom som vd för Promedia. Nu en del av MittMedia. Visst, där finns bland annat framgångsrika och lönsamma gratistidningen Örebroar´n, men också prenumererade tidningar som till exempel Nerikes Allerhanda och Vestmanlands Läns Tidning. Att gratistidningar i någon form alltid finns med i diskussionerna är naturligt och MittMedia har ju också redan sådana, men "Alternativ B" lär vi inte få se ännu på länge, om ens någonsin.   

Spänningarna mellan Promedia och MittMedia berodde just på att det förstnämnda bolaget under Bowallius ledning, till skillnad från MittMedia, var mycket angeläget om att vårda de prenumererade tidningarna parallellt med en digital övergång och satsningar på rörlig bild. Om Per Bowallius och hans styrelse i MittMedia skulle ställa sig bakom en dramatiskt snabb övergång till gratistidningar så skulle det i så fall vara i ett läge där ekonomin är helt körd i botten. 

Nej, det är nog först nu som det verkliga strategiarbetet börjar inom MittMedia med sin nya koncernledning.

Uppdaterad med etiketter och fler länkar 160818 kl 18.01, fler länkar 18.11, 18.37, 19.32, 19.45, ny länk 160819 kl 11.17, kl 12.01, 
nya länkar 160819 kl 18.06, 18.11, fler länkar nedan 160821 kl 16.48, fler länkar nedan 160822 kl 18.01, 23.33,  fler länkar 160823 kl 23.26, fler länkar 160824 kl 19.22, 160625 kl 00.23, korrigerad och fler länkar 160625 kl 21.30, ny läml medam 160907 kl 14.48

Länkar:
Kulturministern kan inte skilja på äpplen och päron - debattartikel av Malin Ekman, svd.se
Ingen schism bakom beslutet - intervju med Gunilla Kindstrand, Kulturnytt, sverigesradio.se
Mittmedias kulturchef säger upp sig - nyhetstext dn.se
Alice Bah Kuhnke svarar Mittmedia - debattartikel av Alice Bah Kuhnke, dn.se
Veckan när dödsrunorrna fuktades av krokodiltårar - ledare av Lilian Sjölund, helahälsingland.se
Visst profiterar vi på journalistik - ledare av Susanne Nyström, dn.se
Kasta Mittmedias tiggarbrev i papperskorgen - debattartikel av Jan Scherman, resume.se
#62 Stormen runt Mittmedia samt yttrandefrihet och Bokmässan - podden GullbergNordström, mittmedia.se
Öppet brev till kulturminister Alice Bah Kuhnke - debattartikel av Jan Friedman, dn.se
"Bästa Alice, kom och besök oss på GD" - chefredaktören bjuder in kulturministern på Instagram, gd.se
När nyheter ersätts av sagor - debattartikel av Po Tidholm, dn.se
Mittmedias förslag vore en tragedi och lär inte bli verklighet nu - men det kan inte avföras på sikt - krönika av Thomas Mattsson, expressen.se
Hela intervjun med Mittmedias Jan Friedman om DN:s gratistidningsavslöjande - radiointervju, Medierna, svereigesradio.se
Dags för Alice Bah Kuhnke att logga ut från Instagram och ta tag i mediepolitiken - krönika av Björn Wiman, dn.se
Journalist om Mittmedia-kollapsen: "Jätterläskig situation för demokratin" - tv-inslag med Alice Bah Kuhnke och PO Tidholm, Aktuellt, svt.se
"Det här ger en negativ bild av hela branschen" - nyhetstext, dn.se
Flera stora koncerner är oroliga - nyhetstext, dn.se
Bowallius förnekar Liths påståenden - nyhetstext, journalisten.se
Ex-VD Peterssohn i samtal om att bolagisera Mittmedias tekniksystem - nyhetstext Medierna, sverigesradio.se
Jan Friedman: "Vi vänder på alla stenar" - nyhetstext, journalisten.se
AnnaKarin Lith: "det var ett skarpt förslag" - nyhetstext, journalisten.se
Bowallius: Gör en Netflix - krönika av PeO Wärring, medievarlden.se
Det är digitalt först som gäller - Per Bowallius intervjuas av Anna Gullberg, podden GullbergNordström
Bakom Mittmedia anas avgrunden. Medieskuggan - ledare av Heidi Avellan, sydsvenskan.se
Mediejättens hån - krönika av Åsa Lindeborg, aftonbladet.se
AnnaKarin Lith: "Mittmedias ledning ville se en bigbang" - intervju med AnnaKarin Lith, dn.se
Mittmedia tvingas nu fortsätta spela korten de fått - bloggtext av Marcus Melinder, norran.se
"Olyckligt att det blir ett sådant här perspektiv" - nyhetstext, journalisten.se
"Ett väldigt vildsint förslag" - nyhetstext, journalisten.se 
Mittmedias plan: 422 tjänster  bort - dementeras av VDn - nyhetstext, journalisten.se

Mittmedias huvudägare: Vi ger ut papperstidningar om tio år också - intervju med Krister Jönsson, gd.se
"Skulle slå ut stora delar av svensk lokaljournalistik" - intervju med Jonas Nordling, dn.se

"Vi närmar oss strupet för lokaltidnngarna" - krönika av Karin Olsson, expressen
Det är skillnad på strategier och beslutsunderlag - bloggtext av Daniel Nordström, vlt.se
Ingen rök utan eld - krönika av Mikael Marklund, medievarlden.se
Uppgifterna om Mittmedias styrelseförslag oroar branschen - nyhetstext, medievarlden.se
Mittmedias skiss: 3 av 4 journalister bort - nyhetstext, medievarlden.se

"Medierna står vid kanten av ett stup" - intervju med Alice Bah Kuhnke, dn.se

"Thomas Peterssohns finger i luften åt sin efterträdare" - analys av Leif Holmkvist, resume.se

Mittmedia kan banta bort 4 av 4 journalister: "inte fattats något beslut" - nyhetstext, resume.se

Mittmedias vd om personalslakten: "Ett scenario vi inte kommer genomföra" - intervju med Per Bowallius, resume.se
Stora förändringar kan ske inom Mittmedia - text och radiointervju med Hans Lindberg, ÖP, sverigesradio.se
Uppgifter i DN om att 3 av 4 journalister försvinner i Mittmedia: "Saknar substans" - nyhetstext, gd.se

SJF: "Förödande för hela Sverige" - intervju med Jonas Nordling, dagensmedia.se     

Mittmedias förslag - sparka 422 journalister - nyhetstext, dagensmedia.se

"Välkommen Peter Wolodarski - till Grabbarnas medieklubb" - krönika av Rolf van den Brink, dagensopinion.se 

Mittmedias och Stampens framtid påverkare också Stockholms stora morgontidningar - krönika av Thomas Mattsson, expressen.se

Martin Jönsson: "Ett dråpslag för de lokala journalistiken - krönika av Martin Jönsson, dn.se

Mittmedias plan kan slå hårt mot lokaljournalistiken - nyhetstext, dn.se
Mittmedia: Samma riktning - men i ny takt - intervju med Per Bowallius m fl före DN:s artikel, journalisten.se