Bonnier, Polaris eller ingen försäljning? Snart beslut och besked om MittMedias framtid

I morgon den 4 februari kan MittMedias öde avgöras. Då ska spekulanterna på MittMedia enligt uppgift överlämna sina bindande slutbud till stiftelserna som äger koncernen. Jag märker på frågor till mig från både anställda, läsare och journalister i andra mediehus att de förväntar sig att nu äntligen få information om vad som händer. Jag befarar att de kan bli besvikna. När buden väl överlämnats lär väl säljarna behöva tid för att läsa, räkna, tänka och till sist förhoppningsvis bestämma sig. Men vem vet, de kanske överraskar.

Informationen från säljare och spekulanterna har dessvärre varit lika med noll sedan nyheten om försäljningen avslöjades på denna blogg den 18 december. Enligt vad Utkiksbloggen då kunde erfara förväntades ett beslut före jul, den 20 december. Så blev det inte. Sedan har fler datum förekommit i medierna, men den 4 februari är det senast kända.  

Norska Polaris Media tillsammans med NWT och VK Media har varken bekräftat eller dementerat att de vill ta över MittMedia. Den andra spekulanten Bonnier News likaså. Mittmedias ledande företrädare, som dess ordförande Bengt Ottosson, har endast bekräftat att ”det pågått samtal” om tänkbara samarbeten. Han och vd Per Bowallius har under förra veckan avböjt telefonsamtal och endast svarat kortfattat via sms.   

Bonnier och gruppen kring Polaris är de enda tänkbara köparna som förekommit i spekulationerna kring affären. Så är det nog med all sannolikhet, men informationen från både säljare och köpare om affären har varit närmast obefintlig, så osvuret är nog bäst.

Den uteblivna informationen är besvärande eftersom de tre parterna är stora medieföretag vars reportrar varje dag förväntar sig svar från andra företag och myndigheter. Och oftast fungerar det också mycket bra, men när någon aktör lägger locket på möter det alltid kritik.

Men den här gången får inte ens MittMedias hundratals egna reportrar i koncernens runt trettio tidningar någon information från sin arbetsgivare, vare sig som anställda eller som nyhetsjournalister. Även om ordet affärshemlighet lyser med eldskrift borde man försiktigt ha kunnat kommentera det som redan blivit känt. Under förra veckan dök det också upp artiklar i några av MittMedias tidningar om ägarnas tystnad, men mycket mer än så har de inte skrivit efter de första texterna då fösäljningen blev känd.  

Trots tystnaden har ändå rätt mycket blivit känt, uppgifter som i spekulationerna förhoppningsvis visar sig ha varit mer riktiga än felaktiga. Bonniers bristande kunnande om landsortstidningar har berörts, liksom uppfattningen om att Polaris beslutsamt effektiviserat sina norska tidningar genom personalneddragningar.

Även skillnader i synsätt på hur utvecklingen ska drivas har aktualiserats i spekulationerna inför affären, till exempel att MittMedia har en organisation där det tydligen inte finns en lokal resultatsuppföljning på de olika utgivningsorterna.  Utvecklingen följs endast genom den totala gemensamma uppföljningen. Det är nog en besvärlig fråga för köparen.

En annan stor skillnad mellan MittMedia och de bägge intressenterna gäller distributionen. MittMedia har en inriktning mot dagdistribution av tidningarna. Så är det redan för Allehanda i Örnsköldsvik. Det innebär att tidningarna delas ut av Post Nord och kommer därför ut senare under dagen. Detta för att minska kostnaden för distributionen.

Dessutom medger dagdistributionen att tryckningen av pappersstidningarna kan centraliseras till några få tryckerier. MittMedia har redan lagt ner flera tryckerier, till exempel Allehandas i Örnsköldsvik. Den pressen flyttas nu till Falun där det redan finns en press i anläggningen på Ingarvet.
Med ytterligare en press på Ingarvet kan fler tidningar tryckas där, däribland Gefle Dagblad, GD,  och Arbetarbladet, AB.  Gefle Dagblads press, som trycker båda tidningarna i Gävle, ska säljas eller skrotas nu i år. Den invigdes 1995 i samband med tidningens hundraårsjubileum.

Bonnier och Polarisgruppen sägs vara helt emot tankarna på dagdistribution och det är nog klokt av dem; Post Nord utreder nämligen för närvarande om postutdelningen kan begränsas till tre dagar i veckan. Det är en situation som säkert blir en svår nöt för många mediehus som funderar på dagdistribution, men en minskning av antalet utgivningsdagar diskuteras i och för sig i branschen. 
Frågan är till exempel hur länge tidningar som Gefle Dagblad och Arbetarbladet kan fortsätta komma ut på söndagar?  GD:s första söndagstidning kom ut den 12 januari 1997.
(Transparens: Jag var som chefredaktör för Gefle Dagblad starkt engagerad och drivande för att GD skulle bli en sjudagarstidning. Arbetarbladet följde efter några veckor senare sedan styrelseledamoten Thorbjörn Larsson, Aftonbladet, sagt att det var helt nödvändigt för AB att anta utmaningen och börja komma ut även söndagar).  

Den stora tryckerikapaciteten för Bonnier är redan nu en tillgång för koncernen i diskussioner med andra om samverkan. Med sin överkapacitet för till exempel tryckeriet i Akalla finns det utrymme för tryckning av fler tidningar. Och med en minskning av utgivningsdagarna kan säkert fler tryckas på distans. En frekvensnedgång har redan nu också etablerats av MittMedia för sina tidningar i Bergslagen, till exempel Bärgslagsbladet/Arboga Tidning.     

Parterna ska ha förhandlat hela förra veckan. Då har de väl troligen sammanfattat sina krav respektive förslag inför summeringen i slutbuden rörande en av de största medieaffärerna i Sverige, en förändring som på skilda sätt kommer att påverka hela branschen oavsett vem som tar över koncernen. Eller om det inte blir någon affär alls.
Korrigerad och kompletterad 190204 kl 01.07, korrigerad 190206 kl 11.14
    

Ny deadline för MittMedias mörklagda försäljning

Måndagen den 4 februari sägs nu vara sista dagen för att lämna in bindande bud på MittMedia. Mycket mer än så har inte läckt ut om affären senaste veckan, förutom ordförandens kryptiska meddelande till personalen. Annars har parterna valt att lägga locket på trots att både säljare och spekulanter är publicister och nyhetsförmedlare. Vad är det egentligen som är så farligt med lite transparens?  

Alla anställda väntar oroligt på att få veta vad som händer med koncernen och jobben. Varken koncernens 1800 medarbetare, kunder eller allmänheten har fått någon information värd namnet. Det är beklagligt  eftersom det handlar om ett medieföretag vars redaktioner skulle förvänta sig öppenhet från andra företag med liknande allvarliga problem.

MittMedias vd Per Bowallius längtar nog efter att få lämna koncernen. Och hans arbetsgivare ser enligt trovärdiga källor också fram emot hans uttåg. Om detta hade Medievärlden nyligen en initierad text och så vitt jag förstår är det mesta i artikeln korrekt. Den bemöttes dock av MittMedias styrelseordförande Bengt Ottosson i ett internt meddelande till personalen. I detta är nog också det mesta korrekt – strikt formellt sett.

Men vad gömmer sig bakom orden? Han bestrider till exempel att koncernen befinner sig på ”obestånd och knappt kan betala ut lönerna”. Det är säkert korrekt nu för januari. Lönerna för den månaden måste sedan flera dygn tillbaka redan ha funnits på banken. Men hur ser det ut längre fram i år?

Bengt Ottossons bestridande av uppgiften om att han fått i uppdrag att lösa ut vd Per Bowallius är säkert också korrekt formellt sett om man ser till ordalydelsen i meddelandet, ”De uppgifter i medierna om att jag skulle ha förhandlat en´dubbel´fallskärm  i händelse av att Per Bowallius skulle sluta är felaktiga. ”

Enligt uppgifter har de faktiskt förhandlat om detta. Men när styrelsen, som gett Ottosson uppdraget, såg vad det skulle kosta, bestämde den sig för att avbryta processen.  Detta eftersom det lär saknas tillräckligt med pengar i koncernen för att betala avgångsvederlaget till Bowallius som vill få pengarna i en klumpsumma.  Förhandlingen har således ännu inte utmynnat i en av styrelsen godkänd överenskommelse och därför stämmer givetvis påståendet om att den ”dubbla” fallskärmen med mera är ”fel”.

Den förhandlingen aktualiseras säkert när detta drama är över. Per Bowallius har så vitt jag vet ett avtal som ger honom sex månadslöner om han säger upp sig själv. Om företaget säger upp honom ska avtalet ge honom tolv månadslöner. I rådande läge har sannolikt koncernen, genom ordföranden Bengt Ottosson, gått med på tolv månadslöner även om Bowallius säger upp sig själv, fastän han är därtill anmodad av styrelsen.

Koncernens förre vd, Thomas Peterssohn, fick sparken utan förskönande omskrivningar. Han ska ha fått 12 miljoner kronor i avgångsvederlag och ska nu enligt flera källor tillsammans med sin tidigare redaktionella chef verka i bakgrunden för Bonniers bud på MittMedia. Det sägs att de bägge vill återvända dit. Frågan är vad ägarnas företrädare tycker om det med tanke på omständigheterna då de båda lämnade koncernen 2016?

Försköningen är inte ett ovanligt förfarande i sådana här sammanhang då man inte vill att arbetsgivaren ska få ett dåligt rykte och/eller rädda ansiktet på den sparkade chefen. Detta är säkert inte första gången som det i så fall sker även inom MittMedia när någon framträdande chef ”säger upp sig”.

I det nu osäkra läget kan man också undra hur kul styrelseordföranden Bengt Ottosson tycker att det är att gå till jobbet. Jag kan tänka mig att han underskattade MittMedias problem då han blev ordförande för drygt ett år sedan. Då höll ju MittMedia fortfarande fanan högt vad det gällde koncernens självbild.

Bengt Ottosson har en bakgrund inom Bonnier som vd för Expressen och därefter satt han något år i VK Medias styrelse tills han blev ordförande i MittMedia hösten 2017. Han är också ordförande i Medieföretagen inom Almega. Där är runt 600 medieföretag av alla de slag medlemmar med sina 36.000 anställda. Han har också ett eget aktiebolag, Gläntan Mediakonsult AB, och andra uppdrag.

Bengt Ottosson blev ordförande efter rutinerade medieprofilen Jan Friedman.
Denne lämnade sitt uppdrag efter 18 månader med motiveringen att han hade för många uppdrag. Den orsaken tyckte jag saknade trovärdighet eftersom han mycket väl visste hur många uppdrag han hade då han tillträdde. Jag förmodar att han tvärtom drog sig tillbaka då han hade fått klart för sig vilka problem som väntade koncernen. Dem ville han nog varken hantera eller förknippas med.
Och nu närmar sig upploppet då nog vad som helst kan hända. Bonnier och Polaris med NWT och VK Media har med all sannolikhet lämnat sina indikativa bud före jul, det vill säga ännu icke bindande bud för att ta över koncernen MittMedia.
Nu uppges det således vara måndagen den 4 februari som ska vara deadline för de bindande buden på MittMedia. Den dagen förmodar jag att vi inte hör någonting från MittMedia. Det lär väl ta ett antal dygn eller någon vecka innan säljare och köpare är överens. Eller inte överens...
Då kommer det säkert ett pressmeddelande  från medieföretaget MittMedia eller kanske till och med en presskonferens oavsett om det blev en affär eller ej..
Korrigerad 190206 kl 11.20  

Därför är transparensen om MittMedia viktig, Jan Sjölund

MittMedias öde oroar ägare, spekulanter, anställda och prenumeranter. Alla väntar på att få veta, vad händer med MittMedia? Försäljning? Konkurs? Hur kunde det gå så illa? Svaret kan sökas bakåt i tiden. Och vad händer nu? Svaret kommer med tiden. I går skrev jag en text på bloggen om läget för MittMedia. Då uppmärksammade jag ett debattinlägg i Medievärlden av Jan Sjölund. Jag pekade på en bristande transparens rörande hans text. I dag bemötte han kritiken i en upprörd text om detta publicerad på hans sida på Facebook.
Jag förstår att Jan Sjölund med sina erfarenheter inifrån MittMedias korridorer kanske inte riktigt kan se det rimliga i att hans förhållande till MittMedia och Bonnier har ett allmänintresse i det rådande läget då koncernen närmar sig fallrepet. De vägval som nu måste göras för att rädda företaget handlar om att ändra skutans kurs bort från den förra koncernledningens inställning, den som formades under 2015 och underkändes av ägare och styrelse 2016. Jag ska därför försöka förklara varför mitt påpekande om bristande transparens inte är oviktigt i sammanhanget.

Jan har jag känt i många år sedan han var en skicklig ung reporter på Gefle Dagblad. Nu jobbar han sedan många år som lärare på Högskolan i Gävle där han under ett antal år anlitade mig som gästföreläsare om medieutvecklingen på sina skrivarkurser. Han var och är väl lämpad för det jobbet eftersom han är en bra journalist, lärare, stilist och poet.
2015 var han tjänstledig och verkade då som konsult i MittMedia, anlitad av dåvarande redaktionella chefen AnnaKarin Lith. Han arbetade med bland annat marknadsföring och utvecklandet av nativ-projekt, d v s reklamtexter presenterade som redaktionella texter.  

Detta skedde i nära samarbete med den redaktionella chefen under just det år då koncernens strategier för framtiden prioriterades och formades. Där någonstans började ägare och styrelse att tappa förtroendet för koncernledningen vilket blev känt externt först i juli 2016 då vd Thomas Peterssohn sades upp. Därför slutade AnnaKarin Lith också.

Sedan uppstod en upprörd debatt om vad som egentligen hade hänt och då framförallt rörande flera olika scenarier om tänkbara vägval. Detta togs upp i en intervju i Dagens Nyheter, DN, med AnnaKarin Lith där hon var skarpt kritisk till koncernens nye vd Per Bowallius. DN-artikeln uppmärksammades stort inom MittMedia och branschen då den kom att uppfattas som ett ställningstagande av DN för koncernens tidigare vd och för dess redaktionella chef.

Jan Sjölund befann sig väldigt nära händelsernas centrum under sin tid 2015 inom MittMedia. Han jobbade nära AnnaKarin Lith som då hade en mycket stark position i koncernledningen. Det faktum att han anlitades av henne för uppdrag där hans kunnande och kreativitet togs tillvara talar för att han är väl insatt i den tidigare koncernledningens syn på framtiden, den syn som underkändes då vd Thomas Peterssohn fick gå.

Nu när MittMedias framtid är oviss pläderar Sjölund starkt i en text för att det är bäst om Bonnier får ta över MittMedia. Det är helt ok att han hävdar det, men tyvärr saknades det under hans byline uppgiften om att han jobbat i MittMedia nära koncernens tidigare redaktionella chef. Det berodde enligt honom själv och Medievärlden på att dess redaktion missade att lägga in uppgiften i rutan där flertalet av alla hans övriga anställningar redovisades. Nu är faktarutan ändrad.

Misstag eller ej, men med tanke på den spända situationen runt MittMedia så är det enligt min mening högst relevant att påpeka en sådan miss i presentationen av debattören, oavsett om denne själv eller Medievärlden bär ansvaret. Skribenten borde ju i alla fall själv reagerat då han såg artikeln.

Allt detta skulle nog inte ens ha uppmärksammats av varken mig eller andra. Men nu blev det så eftersom flera insatta källor vittnat om att Thomas Peterssohn och AnnaKarin Lith på något sätt engagerats sig för Bonniers bud med en målsättning om att kunna återvända till MittMedia.
Detta är uppseendeväckande uppgifter som bekräftats på flera håll och väl motiverar offentliggörandet om att de tidigare cheferna inom MittMedia engagerat sig för Bonnier. Detta förefaller inte heller att ha redovisats av Bonnier till MittMedias ägare. 

Publiceringen om detta på Utkiksbloggen baseras på kontakter med flera trovärdiga källor. Jan Sjölund kritiserar mig för att inte redovisa dessa källor i mina texter. Det förvånar mig verkligen eftersom han med sin bakgrund rimligen är lika medveten som jag om lagreglerade meddelarskyddet för källor. Den som avslöjar källor begår ett brott.

Jan Sjölunds text finns således på hans sida på Facebook och därför förmodar jag att en länk dit tyvärr inte fungerar för dem som inte är vänner, men om den funkar så finns den här. Facebook Om den inte fungerar så kommer nedan ändå ett citat ur Jans text.    

”Det faktum att jag år 2015 jobbade på uppdrag av koncernens dåvarande högsta redaktionella    chef AnnaKarin Lith gör mig, i Roséns värld, på något sätt opålitlig i min åsikt gällande den kommande MittMedia-affären. Enligt Rosén är nämligen AnnaKarin Lith något slags huvudaktör gällande Bonniers intresse för MittMedia (något som han som det mesta annat i sin blogg inte anger några källor för utan bara vispar in i analysen).

Anklagelsen mot mig är hursomhelst så luddig, låg och insinuant att den är svår att ens bemöta – ja, den ligger närmast på trollnivå i någon sociala-medier-smutskastningskampanj. Ett års projektanställning på MittMedia 2015? Som jag försöker smussla undan? Varför skulle jag det?"

Med detta sagt så utgår jag från att Jan Sjölund och jag ändå är överens om att MittMedias öde är viktigare än ordval och detaljer. Därmed kan vi efter detta återgå till att granska och diskutera händelseutvecklingen för MittMedia.  

Korrigerad 190206 kl 11.28

MittMedia säljs till Polaris, VK och NWT

MittMedia är enligt vad denna blogg erfar på väg att säljas. Om förhandlingarna mellan säljare och köpare går i mål kan affären enligt uppgift presenteras före jul, årsskiftet eller senast i januari. Ny huvudägare blir i så fall norska Polaris Media inom Schibsted. Västerbottens-Kuriren, VK, sägs gå in med 10 procent. Även NWT uppges vara på väg att förvärva en okänd del av MittMedia. MittMedias ägarstiftelser behåller sannolikt en mindre aktiepost av närmast symbolisk betydelse.

Säljare är de liberala ägarna Nya Stiftelsen Gefle Dagblad och Stiftelsen Pressorganissation. De har gemensamt ägt Gefle Dagblad, GD, under lång tid. GD har sedan flera decennier förvärvat bland annat Sundsvalls Tidning och Örnsköldsviks Allehanda. 2003 ändrade Gefle Dagblads Förvaltningsbolag AB sitt namn till MittMedia. Förvärven fortsatte med bland annat tidningar som Östersunds-Posten, Dalarnas Tidningar och för några år sedan Promedia med bland annat VLT och Nerikes Allehanda.

Stiftelserna har därmed efter hand kommit att äga en av Sveriges största mediekoncerner, Nya Stiftelsen Gefle Dagblad med 70 procent av aktierna och Stiftelsen Pressorganisation med 30 procent. NTM ska efter sitt förvärv av Sörmlands Media också erhållit den koncernens aktiepost på runt 8 procent i MittMedia. Den slutliga fördelningen av ägandet efter alla affärerna är oklar.   

Den förstnämnda stiftelsen har en stark lokal förankring med lokala ledamöter med liberala värderingar. I Stiftelse Pressorganisation finns ett antal liberalt sinnade ledamöter hämtade på nationell nivå. Stiftelsers verksamhet regleras hårt i urkunder. Det ska bli intressant att få se hur köpare och säljare hanterat dessa stiftelseurkunder mm.

Köparen Västerbottens-Kuriren är ett välskött och kapitalstarkt medieföretag. NWT likaså och dessa bägge köpare har valt en mer eftertänksam digital transformering än MittMedias rätt brutala strävan efter en mycket snabb omläggning. MittMedias ägare saknar kapital som är nödvändigt för investeringar i processen och där finns givetvis anledningen till att en försäljning genomförs.

Det är ett väl känt faktum att MittMedia saknar kapital vilket både den förre koncernchefen Thomas Peterssohn och hans efterträdare Per Bowallius sagt i intervjuer. Koncernen med sina runt 30 tidningstitlar och all annan verksamhet har tvingats till flera nedskärningar under senare år. Den nu aktuella affären kan nog beskrivas som en räddning för koncernen.

Schibsted uppges initialt ha tvekat ett delta efter erfarenheterna då en affär mellan MittMedia och Svenska Dagbladet strandade härom året. Nu är dock Polaris på väg att bli huvudägare i MittMedia. Svenska NWT äger knappt fyra procent av aktierna i Schibsted, om jag minns rätt. NWT:s ägarföreträdare Victoria Svanberg sitter i styrelsen för Polaris.

För ungefär ett år sedan blev Expressens förre vd Bengt Ottosson ny ordförande i MittMedias styrelse. Han satt då i Västerbottens-Kurirens styrelse. Det uppdraget lämnade han inför uppdraget i MittMedia, men både Bengt Ottosson och Victoria Svanberg har troligen haft viktiga roller i affären. 

Om affären fullföljs så ritas mediekartan om på ett dramatiskt sätt när MittMedia med en omsättning på runt två miljarder får helt nya ägare. Koncernen har omkring 1800 anställda och det ska bli intressant att se hur ägarskiftet kan komma att påverka verksamhetens inriktning, inte minst vad det gäller den digtala omställningen där MittMedia och de nya ägarna måste komma överens om inriktning och metodik. Det blir ingen enkel process. 

Försäljningen innebär knappast att säljarna får särskilt mycket betalt, om ens någon betalning alls. Koncernen är i rådande läge knappast värd någonting. Den plågas fortfarande av en godwill på runt 300 miljoner kronor efter köpen av olika mediehus. Enbart köpet av Dalarnas Tidningar ska ha kostat närmare en halv miljard. 

Hur affären kommer att påverka mediedebatten och synen på medierna är svårt att sia om, men i spåren efter Stampens uppmärksammade svårigheter kan nog många inom och utanför branschen se med sorg på utvecklingen .
Korrigerad 181224 kl 01.35 (Stiftelsernas ägarandelar, Victoria Svanbergs styrelseuppdrag samt antal anställda)