Tidningshistoria skrivs varje dag, presstöd till GD!

Nu skrivs det tidningshistoria snart sagt varje dag. MittMedia sålt till Bonnier och Stampen till norska Polaris. GP får 40 miljoner i presstöd. Nerikes Allehanda 25,2 miljoner. DN:s chefredaktör Peter Wolodarski pucklar på Stampens fd huvudägare Peter Hjörne. Jan Scherman hoppar in i den debatten som verkar utvecklas till ett rejält kattslagsmål. Och idag fick vi veta att Gefle Dagblad får drygt tio miljoner i statligt stöd efter närmare fem decenniers konsekvent hård kritik mot presstödet. Ur led är tiden...

Bläcket hade knappt torkat på kontraktet om MittMedias försäljning till Bonnier News innan nästa storaffär blev klar. Norska Polaris Media tillsammans med de svenska koncernerna NWT och VK Media fick inte ta över MittMedia, men däremot familjen Hjörnes Stampen med kronjuvelen Göteborgs-Posten, GP.

Det är två historiska affärer som nog ingen i branschen hade vågat förutse för ett antal år sedan.  Både Stampen och MittMedia har varit uppmärksammade och respekterade medieföretag innan de började få problem och till sist blev konkursmässiga.  Deras vandring från storhetstiden mot avgrunden kommer säkert att studeras av forskare.

Intressant i sammanhanget är utvecklingen för presstödet som tjuvstartade under 60-talet och blev permanent under 70-talet. GP får trots sin ställning på en monopolmarknad 40 miljoner per år i mediestöd. Detta till en tidning som historiskt sett varit starkt kritisk till stödet om jag inte minns fel. Och som under senare år kostat skattebetalarna hundratals miljoner kronor.

Och idag blev det känt att även Gefle Dagblad får ett mediestöd på 10,4 miljoner kronor per år. Om jag inte är riktigt säker på GP:s och familjen Hjörnes syn på statliga stöd historiskt sett så är jag däremot tvärsäker på att Gefle Dagblad ända sedan presstödets begynnelse varit skarpt kritiskt mot statens inblandning i tidningsbranschen genom stödet. Där är jag stolt medskyldig...

Jag har engagerat mig starkt i kritiken mot statsstödet som under många år negativt påverkade GD:s förmåga att konkurrera med Arbetarbladet. Redan på sjuttiotalet skrev jag en ledare under rubriken ”Presstödet korrumperar” sedan en känd mediedirektör varit en hård kritiker av stödet, men sedan på ett pinsamt sätt ändrat uppfattning då han förstod att den egna tidningen skulle få en dyrare distribution om konkurrenten skulle förlora sitt stöd och läggas ned.
Den ledaren följdes av andra ledare och texter i GD av olika skribenter, alltid med ett kritiskt anslag mot statsstödet. Stödet har ofta försvarats med att det lett till att främst socialdemokratiska tidningar räddats. Så kan det vara, men statsstödet har också varit kontraproduktivt då reglerna förhindrat kostnadsminskade samarbeten mellan tidningar. Detta även sedan de fått samma ägare. Ett framsynt försök inom VK Media är ett exempel.

Nåväl, idag är det inte lika lätt att vara kritisk mot statsstödet med tanke på den dramatiska utvecklingen för mediehusen. Vi lever ju nu i en helt annan verklighet än för bara 20 år sedan och bakåt i tiden. Principiellt sett är jag lika kritisk i dag mot statsstöd som tidigare, men det är lätt att förstå vad miljonstöden i detta läge kan betyda för både GP, NA och GD och tidigare mottagare.  

Självklart ska mediehus söka pengar om de, precis som GD, plötsligt omfattas av regelverket. Om jag minns rätt sa GD:s chefredaktör Anders Ingvarsson i samband med ansökan att han hade begått tjänstefel om tidningen inte hade ansökt om mediestödet. 

Däremot undrar jag om inte statens stöd till medierna genom utvecklingen är på väg att avskaffas av andra skäl än ideologiska. Stödet går till tidningar som når färre än 30 procent av hushållen på utgivningsorten. Därför har till exempel Arbetarbladet sedan sjuttiotalet fått miljoner i presstöd, men inte Gefle Dagblad. Tidigare sa man att stödet skulle gå till ”andratidningar.” 

Nu börjar det således också att delas ut till förstatidningar och det var nog inte tanken då reglerna skrevs på så sätt att främst s-tidningar skulle få stöd. Svenska Dagbladet hamnade också i den grupp som fick och får mediestöd och har under årens lopp därför kommit att fungera som ett alibi i debatten för och emot stödet.

Nu går stödet till de stora borgerliga mediekoncerner som tagit över s-tidningarna. Om flera förstatidningar ramlar ner under procentreglerna så får nog politikerna problem. Pengarna kommer inte att räcka till. I så fall blir nog inte mediestödet långvarigt.  

Korrigerad 190417 kl 12.13

          

Två doldisar vill köpa MittMedia - köparen presenteras i morgon?

Enligt uppgifter från flera håll idag ska lösningen på koncernens kris presenteras i morgon fredag, precis som Medievärlden publicerat idag. Enligt uppgift ska MittMedias ägarstiftelser ha bestämt sig under torsdagen och personalmöten ska ha förberetts. Allt tyder på att Bonnier News alternativt norska Polaris Media tar över MittMedia tillsammans med svenska NWT och VK Media. De två mäktigaste personerna bakom försöken att ta över MittMedia är doldisar, okända för allmänheten och även för många i mediebranschen. De presenteras längre ner i texten. 

De är de två personerna som allt snurrar kring i de två medieföretag som  nämnts hela tiden som spekulanter sedan försäljningen avslöjades här på Utkiksbloggen den 18 december. Alternativet att inte sälja koncernen existerar i praktiken inte eftersom MittMedia på grund av sina finansiella problem då närmar sig en rekonstruktion eller en konkurs. Jag blir ändå inte förvånad om lösningen utöver en försäljning  kanske omfattar något överraskande inslag som inte blivit känt tidigare. Snart får  vi svaret.

Om koncernen säljs, som alla spekulationer förutspått, så får vi en helt ny mediesituation i Sverige. Antingen en ytterligare intressant nordisk förbrödring utöver Schibsteds engagemang i Sverige genom ägandet av SvD och Aftonbladet. Eller också bildar Bonnier och MittMedia ett gigantiskt medieföretag som det ska bli intressant att se vad Konkurrensverket kan ha för synpunkter på.

Hursomhelst så kan morgondagen bli en mediehistorisk dag. Det är inte särskilt många år sedan som mediepolitiker, som till exempel Marita Ulvskog (s), ömt försökte vårda resterna av den historiska bilden av mångfalden inom svensk press. Detta som både riksdagsledamot, statsråd och partisekreterare.

Jag minns en konferens med Tidningsutgivarna för kanske runt tiotalet år sedan. Jag var anlitad som moderator för en debatt mellan Marita Ulvskog och riksdagsledamöterna Mats Johansson, tidigare politisk chefredaktör på Svenska Dagbladet, och Per Åsling.  Just den dagen eller dagen innan hade Göran Greider skrivit en text i Dalademokraten, DD, som Marita Ulvskog tidigare hade varit chefredaktör för.

Förmodligen var detta då MittMedia hade köpt DalarnasTidningar. Greider skrev att han tyckte att det skulle vara klokt och bra om MittMedia tog över även DD. Jag frågade Marita Ulvskog om hon läst texten vilket hon inte hade gjort, men hon sågade Greiders utspel och muttrade att hon möjligen kunde tänka sig ett samarbete mellan DD och MittMedia, men absolut inte ett samgående

Och så har debatten gått i många år på de olika konkurrensorterna. S-tidningarnas företrädare talade gärna om samarbete, men aldrig om någon fusion med den borgerliga tidningen. Så småningom kom dock den ena affären efter den andra, som mellan Gefle Dagblad och Arbetarbladet 2003. Idag ser således verkligheten ut på ett annat sätt och i morgon kommer troligen ett nytt steg i medieutvecklingen bort från mångfaldsidealet.

Om det visar sig korrekt att det har varit en konkurrens mellan Bonnier och Polaris är det intressant att de kanske mest inflytelserika personerna i båda grupperingarna är tämligen okända för  allmänheten och något av doldisar även inom branschen. Ingen av dem finns så vitt jag vet ännu inte på Wikipedia. Det handlar naturligtvis om Anders Eriksson som är vd för Bonnier News och Victoria Svanberg som är arvtagare och ägarföreträdare för NWT. Eriksson kom efter mer kända Gunilla Herlitz.

 Svanberg sitter i styrelsen som vice ordförande för Polaris. NWT är ju femte största ägare i Schibsted med 3,9% av rösterna. NWT är också näst störst i Polaris med sina 26,4% procent av aktierna. Om Polaris tillsammans med NWT och VK köper MittMedia blir Victoria Svanberg en av de främsta medieprofilerna i Sverige.

 Eriksson är vd för Bonnier News, DN, Di, Expressen och HD-Sydsvenskan, ordförande för Bonnier Business Press (utländska affärstidningar) samt har numera Bonnier Business2Business (Resumé med flera) och Bonnier Magazines & Brands samt Bold Printing Group under sig.

Man kan ana en prestigeförlust för den som förlorar budstriden. Svanberg & familjen köpte ju senast Nya Lidköpings-Tidningen av familjen Hörling. Och Eriksson bygger lite i skymundan upp en helt ny Bonnier-koncern genom att samla på sig allt.

I morgon får vi med all sannolikhet veta vem av dem som dragit det kortaste strået. Och framförallt får de anställda, läsarna på papper och nätet samt allmänheten förhoppningsvis äntligen veta vad som händer med Sveriges största lokaltidningsägare. Hittills har ju inte parterna gått ut med någon information värd namnet - trots att både säljare och köpare är stora medieföretag.   

Ny deadline för MittMedias mörklagda försäljning

Måndagen den 4 februari sägs nu vara sista dagen för att lämna in bindande bud på MittMedia. Mycket mer än så har inte läckt ut om affären senaste veckan, förutom ordförandens kryptiska meddelande till personalen. Annars har parterna valt att lägga locket på trots att både säljare och spekulanter är publicister och nyhetsförmedlare. Vad är det egentligen som är så farligt med lite transparens?  

Alla anställda väntar oroligt på att få veta vad som händer med koncernen och jobben. Varken koncernens 1800 medarbetare, kunder eller allmänheten har fått någon information värd namnet. Det är beklagligt  eftersom det handlar om ett medieföretag vars redaktioner skulle förvänta sig öppenhet från andra företag med liknande allvarliga problem.

MittMedias vd Per Bowallius längtar nog efter att få lämna koncernen. Och hans arbetsgivare ser enligt trovärdiga källor också fram emot hans uttåg. Om detta hade Medievärlden nyligen en initierad text och så vitt jag förstår är det mesta i artikeln korrekt. Den bemöttes dock av MittMedias styrelseordförande Bengt Ottosson i ett internt meddelande till personalen. I detta är nog också det mesta korrekt – strikt formellt sett.

Men vad gömmer sig bakom orden? Han bestrider till exempel att koncernen befinner sig på ”obestånd och knappt kan betala ut lönerna”. Det är säkert korrekt nu för januari. Lönerna för den månaden måste sedan flera dygn tillbaka redan ha funnits på banken. Men hur ser det ut längre fram i år?

Bengt Ottossons bestridande av uppgiften om att han fått i uppdrag att lösa ut vd Per Bowallius är säkert också korrekt formellt sett om man ser till ordalydelsen i meddelandet, ”De uppgifter i medierna om att jag skulle ha förhandlat en´dubbel´fallskärm  i händelse av att Per Bowallius skulle sluta är felaktiga. ”

Enligt uppgifter har de faktiskt förhandlat om detta. Men när styrelsen, som gett Ottosson uppdraget, såg vad det skulle kosta, bestämde den sig för att avbryta processen.  Detta eftersom det lär saknas tillräckligt med pengar i koncernen för att betala avgångsvederlaget till Bowallius som vill få pengarna i en klumpsumma.  Förhandlingen har således ännu inte utmynnat i en av styrelsen godkänd överenskommelse och därför stämmer givetvis påståendet om att den ”dubbla” fallskärmen med mera är ”fel”.

Den förhandlingen aktualiseras säkert när detta drama är över. Per Bowallius har så vitt jag vet ett avtal som ger honom sex månadslöner om han säger upp sig själv. Om företaget säger upp honom ska avtalet ge honom tolv månadslöner. I rådande läge har sannolikt koncernen, genom ordföranden Bengt Ottosson, gått med på tolv månadslöner även om Bowallius säger upp sig själv, fastän han är därtill anmodad av styrelsen.

Koncernens förre vd, Thomas Peterssohn, fick sparken utan förskönande omskrivningar. Han ska ha fått 12 miljoner kronor i avgångsvederlag och ska nu enligt flera källor tillsammans med sin tidigare redaktionella chef verka i bakgrunden för Bonniers bud på MittMedia. Det sägs att de bägge vill återvända dit. Frågan är vad ägarnas företrädare tycker om det med tanke på omständigheterna då de båda lämnade koncernen 2016?

Försköningen är inte ett ovanligt förfarande i sådana här sammanhang då man inte vill att arbetsgivaren ska få ett dåligt rykte och/eller rädda ansiktet på den sparkade chefen. Detta är säkert inte första gången som det i så fall sker även inom MittMedia när någon framträdande chef ”säger upp sig”.

I det nu osäkra läget kan man också undra hur kul styrelseordföranden Bengt Ottosson tycker att det är att gå till jobbet. Jag kan tänka mig att han underskattade MittMedias problem då han blev ordförande för drygt ett år sedan. Då höll ju MittMedia fortfarande fanan högt vad det gällde koncernens självbild.

Bengt Ottosson har en bakgrund inom Bonnier som vd för Expressen och därefter satt han något år i VK Medias styrelse tills han blev ordförande i MittMedia hösten 2017. Han är också ordförande i Medieföretagen inom Almega. Där är runt 600 medieföretag av alla de slag medlemmar med sina 36.000 anställda. Han har också ett eget aktiebolag, Gläntan Mediakonsult AB, och andra uppdrag.

Bengt Ottosson blev ordförande efter rutinerade medieprofilen Jan Friedman.
Denne lämnade sitt uppdrag efter 18 månader med motiveringen att han hade för många uppdrag. Den orsaken tyckte jag saknade trovärdighet eftersom han mycket väl visste hur många uppdrag han hade då han tillträdde. Jag förmodar att han tvärtom drog sig tillbaka då han hade fått klart för sig vilka problem som väntade koncernen. Dem ville han nog varken hantera eller förknippas med.
Och nu närmar sig upploppet då nog vad som helst kan hända. Bonnier och Polaris med NWT och VK Media har med all sannolikhet lämnat sina indikativa bud före jul, det vill säga ännu icke bindande bud för att ta över koncernen MittMedia.
Nu uppges det således vara måndagen den 4 februari som ska vara deadline för de bindande buden på MittMedia. Den dagen förmodar jag att vi inte hör någonting från MittMedia. Det lär väl ta ett antal dygn eller någon vecka innan säljare och köpare är överens. Eller inte överens...
Då kommer det säkert ett pressmeddelande  från medieföretaget MittMedia eller kanske till och med en presskonferens oavsett om det blev en affär eller ej..
Korrigerad 190206 kl 11.20  

Sockrat bud från Bonnier för att gynna MittMedias ägarstiftelser. Polaris, NWT och VK Media vill hellre satsa mer på verksamheten

Inför försäljningen av MittMedia grubblar dess ägare på om det ska bli Bonnier eller Schibsteds dotterbolag Polaris som får ta över koncernen tillsammans med NWT och VK Media. Bonnier sägs ha sockrat sitt bud så att MittMedias ägarstiftelser får ett bättre ekonomiskt utfall än vad Polaris erbjuder. Polaris bud uppges däremot vara bättre för verksamheten inom Mittmedia, men ekonomiskt mindre intressant för ägarstiftelserna.

Bland spekulanterna finns en viss irritation om att ägarstiftelserna som säljer koncernen ”inte riktigt verkar veta vad de vill.” För övrigt rings det nog väldigt mycket i dessa dagar mellan olika intressenter och sent omsider kliver de också fram i debatten, som i går då högskoleläraren Jan Sjölund, tidigare konsult åt MittMedias före detta redaktionella chef AnnaKarin Lith, tog ställning för Bonnier.      

Jan Sjölund har längre tillbaka jobbat som journalist både på Gefle Dagblad och Arbetarbladet. Under en period under senare år var han tjänstledig från högskolan och verkade som konsult inom MittMedia på uppdrag av AnnaKarin Lith. Jag vill minnas att han bland annat jobbade med reklamkampanjer och med att utveckla native-projekten för MittMedia.

Medievärlden publicerade hans välformulerade debattartikel om att han hoppas att Bonnier ska ta över MittMedia. Det är naturligtvis helt ok att tycka så, men däremot antyder han att jag på denna blogg samt även Resumé tagit ställning för Polaris, NWT och VK Media. Det är inte korrekt. Jag har, liksom Resumé, journalistiskt spekulerat i att Bonnier kanske inte är en intressant spekulant längre för MittMedia. Rätt eller fel, vi får se.

Under sin debattartikel redovisar Jan Sjölund tydligt att han under tidigare år jobbat som journalist på Nerikes Allehanda, Sveriges Radio, Dalademokraten, Gefle Dagblad samt Arbetarbladet. Däremot nämner han inte det som kanske för transparansens skull nu vore mer intressant, nämligen att han också för några år sedan jobbade som konsult nära AnnaKarin Lith inom MittMedia.
Det har jag själv också gjort och då främst som headhunter med uppdraget att rekrytera några chefredaktörer åt koncernen. Jag har också som konsult genom mitt bolag Utkik Media haft uppdrag för både Bonnierföretag och VK Media. De erfarenheterna leder dock inte till att jag kan peka ut den bäste köparen för krisande MittMedia. Till skillnad från Jan Sjölund vet jag inte det.

Ovanstående är givetvis inte ointressant i sammanhanget eftersom MittMedias förre vd Thomas Peterssohn tillsammans med den förre redaktionella chefen AnnaKarin Lith helt tydligt engagerat sig för Bonniers bud på MittMedia. Möjligen ser de en roll för sig själva i den koncern som de lämnat 2016 under uppseendeväckande former. Ett återtåg av dem till MittMedia skulle onekligen vara en spektakulär händelse, för att inte säga en smått surrealistisk utveckling med utgångspunkt från tidigare erfarenheter av dem inom koncernen.   

Det är inte bara redaktionella medarbetare som undrar vad som kommer att hända om MittMedia säljs till just Bonnier. Den oron finns också på annonsavdelningarna och i företagsledningarna på andra medieföretag i Sverige; vad händer med deras mediehus om Bonnier med sina resurser som ny ägare till MittMedia väljer att plocka bort en del av det nationella försäljningssamarbetet? Vad händer då med till exempel Mediekompaniet?

Det vet nog ingen, men det är säkert något som direktörer och försäljningschefer runt om i tidningshusen funderar på. En av dem som säkert undrar detta är Lennart Foss, vd för mediekoncernen NTM och dessutom styrelseledamot för Mediekompaniet.

Få vet om NTM över huvud taget är intresserade av att spela en roll i karusellen runt MittMedia. NTM äger drygt 8 procent av aktierna i MittMedia sedan Sörmlands Media införlivats i NTM. Där skulle det kunna finnas en inkörsport för NTM i Mittmedia om intresset finns, men det är nog tveksamt eftersom NTM:s företrädare länge varit skarpt kritiska mot MittMedias strategi rörande digitaliseringen. Dessutom gäller så vitt jag förstår hembud för den aktieposten, men vem vet, allt kan nog ske i det här sammanhanget. NTM vill säkert växa.

Det finns också all anledning att fråga sig hur en köpare ska hantera MittMedias positiva syn på dagdistribution av tidningarna. Där har troligen både Bonnier och Polaris till skillnad från MittMedia en tveksam inställning. Detta faktum kan tjäna som ett bra exempel på att det kan bli svårt att sy ihop de olika företagens kulturer oavsett om det blir Bonnier eller Polaris med NWT och VK Media som tar över. MittMedias koncernledning tror på dagdistributionen som testas med Allehanda i Örnsköldsvik, men MittMedias styrelse har enligt uppgift ännu inte tagit ställning längre än så.

Detta handlar om en mycket stor affär där det inte är lätt att bedöma alla fakta även om det säkert har gjorts en omfattande företagsbesiktning, en så kallad due diligence, en process där experter tar fram och bedömer information om ett företag inför ett företagsförvärv. Inom Polaris finns så vitt jag vet en kritik mot MittMedia, som de menar, har en bristande ekonomistyrning och resultatuppföljning. Även Bonnier kan antas dela den uppfattningen.

Under den förra koncernledningen lades alla tidningstitlar i moderbolaget MittMedia och därmed upphörde resultatuppföljningen per tidningstitel. Därefter kunde resultatutvecklingen ses endast på koncernnivå, inte för de olika titlarna på utgivningsorterna. Beslutet om den modellen väckte stor förvåning i branschen. Det skulle vara intressant att veta hur de nämnda affärsexperterna bedömer och kommenterar detta.

I dagens läge råder närmast total tystnad om affären bland styrelseledamöter, koncernchefer,  chefredaktörer och andra anställda inom MittMedia. Förmodligen vet få vad som händer eftersom detta är ägarnas affär, inte tjänstemännens inom ledningsorganisationen.

För Stiftelsen Pressorganisation förhandlar säkert dess ordförande Anders Frostell, senior partner inom Kreab. Majoritetsägaren Nya Stiftelsen Gefle Dagblad företräds säkert av dess ordförande Åsa Malmström, kommunikationskonsult och tidigare stabschef åt Jan Björklund (L). Hon har varit ledarskribent inom Hälsingetidningar och är också ledamot i MittMedias styrelse.  Även stiftelsens vice ordförande Charlotta Backman är troligen aktiv i diskussionerna. Hon är divisionschef på Ovako i Hofors.  I stiftelsens styrelse sitter ytterligare omkring fem personer, alla med politiska meriter snarare än affärskompetens.  

MittMedias ordförande Bengt Ottosson, som tidigare satt i VK:s styrelse, och kanske någon annan ur MittMedias styrelse är förmodligen ägarföreträdarna behjälpliga, men det gäller gissningsvis inte koncernens vd Per Bowallius och andra tjänstemän inom MittMedia. Enligt uppgift kan också Ulf Eriksson, tidigare i koncernledningen och nu vd för ägarbolaget MittMedia Förvaltningsbolag AB, ha engagerats i affären, men det är inte bekräftat.

Kanske ytterligare någon person inom ägarstiftelserna är med i den inre kretsen, men det behöver inte heller vara så. Det är troligen ytterst få personer som har inblick i förhandlingarna och tystnaden är total både inom MittMedia och externt. Sekretess är normalt vid sådana här affärsförhandlingar, men upplevs nog av journalister och andra som lite konstigt när det handlar om ett stort mediebolag vars medarbetare annars lägger all energi på att hitta och avslöja liknande nyheter i andra bolag, myndigheter och organisationer.

Bonnier News vd Anders Eriksson har i Expressen avböjt att kommentera en eventuell affär med MittMedia. Bland spekulanterna är troligen NWT:s ägarföreträdare Victoria Svanberg liksom vd Mats Muregård aktiv i diskussionerna om att överta MittMedia. Victoria Svanberg sitter också i styrelsen för Polaris där NWT är delägare.

Polaris koncernchef Per Axel Koch har som alla andra avstått från att kommentera företagets intresse för MittMedia. Polaris styrelseordförande Bernt Olufsen är en nyckelperson i förhandlingarna; han sitter också i styrelsen för VK Media.  Även VK Medias vd Sture Bergman och VK:s  styrelseordförande professor Agneta Marell är säkert tillsammans med ägarstiftelsens ordförande Carin Mannberg-Zackari engagerad i förhandlingarna.

Snart får vi veta om MittMedia med sitt stora behov av kapital får nya ägare eller ej. Tidigare var det sagt att förhandlingarna skulle avslutas före februari. Nu har man av någon anledning ändrat deadline till den 20 januari. Det är på söndag, om fem dagar…

Korrigerad och kompletterad 190116 kl 02.46, korrigerad 190206 kl 11.45   

Vilda spekulationer efter nyheten om MittMedia

Nyheten om att MittMedia ska säljas skakade om mediebranschen. Den publicerades först på denna blogg. Senare publicerade Resumé en artikel med snarlika uppgifter om en kommande affär mellan MittMedia, Polaris,  NWT och VKMedia. Resumé spekulerade också i att även Bonnier fanns med i diskussionerna och att det därmed kunde bli en budstrid. Efter detta florerade en uppgift om att ”före detta anställda i MittMedia på något sätt agerat för Bonnier under processen”.

Alla tillfrågade ansvariga inom de berörda koncernerna avstod från alla kommentarer till alla medier i går sedan nyheten publicerats. Det talar ju onekligen för att uppgiftera om en försäljning stämmer, annars hade det ju varit lätt att dementera.

Nyheten på Utkiksbloggen togs upp i en rad olika medier, bland annat Journalisten, SVT, Västerbottens-Kuriren och och Gefle Dagblad. Jag kontaktades också av flera medier som ville resonera om saken. I Mediepodden diskuterar jag MittMedias framtid med medieanalytikerna Emanuel Karlsten och Olle Lidbom. Vi resonerade om vad som kan vara sant eller ej, samt om vad som sker i medielandskapet och de olika berörda företagen om affären går igenom. Många frågor, få bra svar. Podden var i går kväll ännu inte publicerad.

I övrigt resonerades och spekulerades det igår tydligt hej vilt kring nyheten i mediehusen och på många andra håll.  Bland alla uppgifter som jag i går nåddes av från spridda håll stack onekligen ett påstående ut ordenligt. Det var att tidigare anställda i MittMedia på ett eller annat sätt skulle agera för blivande köpare och då i första hand för Bonnier!

Tankarna går naturligtvis direkt igång om vilka det i så fall skulle kunna vara. En rad framträdande företrädare för MittMedia har ju slutat under senare år, men vilka har den positionen att de på något sätt kan finnas med i diskussionerna hos till exempel Bonnier?

Om uppgifterna om detta stämmer så skulle det väl i så fall vara två tidigare toppfunktionärer inom MittMedia det skulle handla om. Och därmed finns det inga som är mer kvalificerade än tidigare vd Thomas Peterssohn och tidigare redaktionella chefen AnnaKarin Lith. Båda starkt drivande och med breda erfarenheter Men båda också omdiskuterade för sina insatser både i MittMedia och på andra håll.

Om de på något sätt agerar för Bonnier så behöver inte det tyda på att de sedan skulle få någon roll i eller kring MittMedia, det är nog minst sagt tveksamt med tanke på hur de skildes från koncernen 2016. Däremot kan de naturligtvis ha konsultuppdrag för Bonnier i denna fråga. Det är inte ovanligt med många mer eller mindre synliga aktörer vid sådana här affärer.

Om Thomas Peterssohn har haft någon närmare kontakt med Bonnier vet jag inte och han är dessutom nu engagerad i en annan verksamhet.  AnnaKarin Lith är däremot aktiv i Bonniersfären. Efter avslutet på MittMedia anlitades hon först av Bonnier News för ett konsultuppdrag. Hon skulle utveckla DN:s kontakter med landsortspressen, men om jag förstått rätt så avslutades det uppdraget efter en kort tid. 

Då blev hon, och är fortfarande, ledamot i Sydsvenskans styrelse. Där är Bonniers vd Tomas Franzén ordförande och Carl Johan Bonnier ledamot. Där finns det således mycket goda möjligheter att utveckla ett mer eller mindre omfattande samarbete mellan AnnaKarin Lith och Bonnier. Det är ett par år sedan hon lämnade MittMedia, men hon har naturligtvis fortfarande mycket goda kunskaper om den koncernen. Det kan naturligtvis vara intressant för Bonnier om det där finns ett intresse för en affär med MittMedias ägare.   

Nätverk, personliga kontakter och inte minst personkemin spelar erfarenhetsmässigt en stor roll i sådana här situationer. Just denna tilltänkta medieaffär är ett bra exempel; Victoria Svanberg, NWT:s och ägarfamiljen Anders företrädare, sitter i norska Polaris styrelse. Polaris är ett dotterföretag till Schibsted där familjen Ander och NWT är delägare.

Polaris styrelseordförande Bernt Olufsen sitter numera i VK Medias styrelse. Han har en lång rad meriter bakom sig inom Schibsted och kom, om jag förstått rätt, in i VK:s styrelse efter Bengt Ottosson, tidigare vd för Expressen och sedan ett drygt år ordförande i MittMedia. Här finns således förutsättningar för korta avstånd mellan olika nyckelpersoner. 

Endast Resumé har hittills primärt uppgett att Bonnier är intresserad. Det kanske inte direkt talar för att det är korrekt, men texten har skrivits av rutinerade och kunnige Leif ”Honken” Holmkvist som brukar vara initierad och det talar för att han skulle ha kunnat ha rätt om Bonniers intresse för MittMedia.

Jag tvivlar dock ändå på att Bonnier finns med i diskussionerna eller att de i så fall skulle vara aktuellt för MittMedias ägarstiftelser att låta Bonnier ta över deras koncern. I den ideella ägarkretsen slåss nog nu många med stridiga känslor i en emotionellt svår situation. Hur detta och alla andra faktorer påverkar utfallet är svårt att bedöma, men det avgörande är nog att det finns både mer pengar, kraft och kunnande om landsortpressen bland intressenterna kring Polaris än hos Bonnier.
Snart får vi säkert svaret.

Korrigerad 190206 kl 11.52

       

MittMedia säljs till Polaris, VK och NWT

MittMedia är enligt vad denna blogg erfar på väg att säljas. Om förhandlingarna mellan säljare och köpare går i mål kan affären enligt uppgift presenteras före jul, årsskiftet eller senast i januari. Ny huvudägare blir i så fall norska Polaris Media inom Schibsted. Västerbottens-Kuriren, VK, sägs gå in med 10 procent. Även NWT uppges vara på väg att förvärva en okänd del av MittMedia. MittMedias ägarstiftelser behåller sannolikt en mindre aktiepost av närmast symbolisk betydelse.

Säljare är de liberala ägarna Nya Stiftelsen Gefle Dagblad och Stiftelsen Pressorganissation. De har gemensamt ägt Gefle Dagblad, GD, under lång tid. GD har sedan flera decennier förvärvat bland annat Sundsvalls Tidning och Örnsköldsviks Allehanda. 2003 ändrade Gefle Dagblads Förvaltningsbolag AB sitt namn till MittMedia. Förvärven fortsatte med bland annat tidningar som Östersunds-Posten, Dalarnas Tidningar och för några år sedan Promedia med bland annat VLT och Nerikes Allehanda.

Stiftelserna har därmed efter hand kommit att äga en av Sveriges största mediekoncerner, Nya Stiftelsen Gefle Dagblad med 70 procent av aktierna och Stiftelsen Pressorganisation med 30 procent. NTM ska efter sitt förvärv av Sörmlands Media också erhållit den koncernens aktiepost på runt 8 procent i MittMedia. Den slutliga fördelningen av ägandet efter alla affärerna är oklar.   

Den förstnämnda stiftelsen har en stark lokal förankring med lokala ledamöter med liberala värderingar. I Stiftelse Pressorganisation finns ett antal liberalt sinnade ledamöter hämtade på nationell nivå. Stiftelsers verksamhet regleras hårt i urkunder. Det ska bli intressant att få se hur köpare och säljare hanterat dessa stiftelseurkunder mm.

Köparen Västerbottens-Kuriren är ett välskött och kapitalstarkt medieföretag. NWT likaså och dessa bägge köpare har valt en mer eftertänksam digital transformering än MittMedias rätt brutala strävan efter en mycket snabb omläggning. MittMedias ägare saknar kapital som är nödvändigt för investeringar i processen och där finns givetvis anledningen till att en försäljning genomförs.

Det är ett väl känt faktum att MittMedia saknar kapital vilket både den förre koncernchefen Thomas Peterssohn och hans efterträdare Per Bowallius sagt i intervjuer. Koncernen med sina runt 30 tidningstitlar och all annan verksamhet har tvingats till flera nedskärningar under senare år. Den nu aktuella affären kan nog beskrivas som en räddning för koncernen.

Schibsted uppges initialt ha tvekat ett delta efter erfarenheterna då en affär mellan MittMedia och Svenska Dagbladet strandade härom året. Nu är dock Polaris på väg att bli huvudägare i MittMedia. Svenska NWT äger knappt fyra procent av aktierna i Schibsted, om jag minns rätt. NWT:s ägarföreträdare Victoria Svanberg sitter i styrelsen för Polaris.

För ungefär ett år sedan blev Expressens förre vd Bengt Ottosson ny ordförande i MittMedias styrelse. Han satt då i Västerbottens-Kurirens styrelse. Det uppdraget lämnade han inför uppdraget i MittMedia, men både Bengt Ottosson och Victoria Svanberg har troligen haft viktiga roller i affären. 

Om affären fullföljs så ritas mediekartan om på ett dramatiskt sätt när MittMedia med en omsättning på runt två miljarder får helt nya ägare. Koncernen har omkring 1800 anställda och det ska bli intressant att se hur ägarskiftet kan komma att påverka verksamhetens inriktning, inte minst vad det gäller den digtala omställningen där MittMedia och de nya ägarna måste komma överens om inriktning och metodik. Det blir ingen enkel process. 

Försäljningen innebär knappast att säljarna får särskilt mycket betalt, om ens någon betalning alls. Koncernen är i rådande läge knappast värd någonting. Den plågas fortfarande av en godwill på runt 300 miljoner kronor efter köpen av olika mediehus. Enbart köpet av Dalarnas Tidningar ska ha kostat närmare en halv miljard. 

Hur affären kommer att påverka mediedebatten och synen på medierna är svårt att sia om, men i spåren efter Stampens uppmärksammade svårigheter kan nog många inom och utanför branschen se med sorg på utvecklingen .
Korrigerad 181224 kl 01.35 (Stiftelsernas ägarandelar, Victoria Svanbergs styrelseuppdrag samt antal anställda) 

  

   

Redaktörer rör sig mellan tidningshus och public service - Anna Benker blir kanalchef på SR i Malmö

Under senare år har det blivit vanligt att chefredaktörer lämnar tidningshusen och går till public service. Det är intressant med tanke på de stundtals spända relationerna mellan licensfinansierade public service och de privatfinansierade mediehusen. Idag blev det offentligt att ytterligare en chefredaktör går till public service. Det är Anna Benker som nyligen rationaliserade bort sin egen tjänst som chefredaktör på Folkbladet Västerbotten. Hon blir ny kanalchef och ansvarig utgivare för Sveriges Radios programproduktion i Malmö.  

Anna Benker har sedan 2013 varit chefredaktör för Folkbladet Västerbotten i Umeå och hon har också ingått i koncernledningen för VK Media. När hon kom dit från Strengnäs Tidning hanterade jag som headhunter rekryteringen och sedan dess känner vi varandra mycket väl, vilket bör nämnas för transparensens skull. Under tiden på Folkbladet har Anna Benker hanterat två stora sparpaket och under det senare i höstas drev hon att även tidningens ledningsgrupp måste minskas för att inte verksamheten på fältet skulle drabbas för hårt.

Hon kom fram till att det var hon själv som skulle sägas upp eftersom omorganisationen kunde lösas bra ändå med den erfarne nyhetschefen Erik Isberg i rollen som redaktionschef och ansvarig utgivare. Och så blev det. Anna Benker blev den ende som blev uppsagd på Folkbladet eftersom hon kunde lösa de övriga indragna tre tjänsterna med vakanser som inte tillsattes.

Och nu lämnar hon tidningshusen där hon jobbat i olika roller på bland annat Strengnäs Tidning, Norran, Expressen, Ljusnan, samt Folkbladet. Hon har också tidigare jobbat på dåvarande SVT Gävledala i Falun och Gävle.

När Anna Benker kom till Folkbladet blev hon chef för 32 personer varav 28 redaktionella tjänster, en bemanning som hon minskat till 19 varav 17 redaktionella tjänster. Nu blir hon chef för runt 80 personer på Sveriges Radio i Malmö som lär vara den tredje största enheten inom bolaget efter Stockholm och Göteborg. I Malmö görs produktioner både för P1, P2, P3 och P4.

Anna Benker är inte den förste mediechefen som går från tidningshusen till public service. Den mest kända och då tämligen otippade övergången var naturligtvis då chefredaktören Jan Helin lämnade Aftonbladet för att bli programdirektör på Sveriges Television, SVT.

Hans nye chef på SVT, Hanna Stjärne, var innan hon 2014 blev vd på SVT, publisher på Upsala Nya Tidning, UNT,  och även där var jag som konsult anlitad för att hantera rekryteringen 2011. Hanna Stjärne kom då från en ledande befattning inom Sveriges Radio och saknade erfarenhet av arbete på en tidning, men kom snabbt in i rollen som chef för både publicistik och affär på UNT. Senare gick hon tillbaka till public service som vd för SVT.

Det finns också mediechefer som gått från tidning till public service och tillbaka igen. Anna Gullberg gick från Dalarnas Tidningar 2012 till jobbet som kanalchef för P4 Dalarna och sedan 2014 till Gefle Dagblad som chefredaktör. Helena Nyman gick 2014 från jobbet som nyhetschef på Arbetarbladet till SVT som chef för verksamheten i Sundsvall. 2016 återvände hon till Arbetarbladet som chefredaktör.

Olov Carlsson gick från SVT i Norrbotten via TV4 och därefter till en tjänst som publisher på Piteå-Tidningen. Sedan blev han enhetschef för SVT i Norrbotten och därefter chef för SVT:s nyhetsdivision i Stockholm. Och sedan tillbaka till tidningsvärlden 2016 som chefredaktör för MittMedias tidningar i Södertälje och Norrtälje, Länstidningen och Norrtelje Tidning. Nu är han publisher för Dagens Samhälle. Martin Jönsson gick från Svenska Dagbladet till Sveriges Radio och därefter till Dagens Nyheter. Herman Nicolic flyttade från Utbildningsradion till Nerikes Allehanda och sedan till Sveriges Radio i Örebro under en kort tid innan han började på Hall Media där han nu är redaktionschef för koncernens tidningar.

Andra mediechefer som under senare år gått från tidningshusen till public service är bland andra Charlotta Friborg från UNT till SVT, Anders Nordlund från DN via Region Gävleborg till SVT, Helena Sträng från NA till Sveriges Radio i Örebro, Matti Lilja från Piteå-Tidningen till Sveriges Radio Västerbotten, Nina Funke från Dalarnas Tidningar till SVT i Falun samt Ingvar Näslund från Västerbottens-Kuriren till SVT i Umeå. Kvällspostens chefredaktör Katrin Säfström går i vår till jobbet som kanalchef för Sveriges Radio P4 Sörmland.

Om det är intressant att tidningschefer går till public service så är det inte mindre intressant att Katrin Säfström på Expressens edition Kvällsposten efterträds av Magnus Ringman som går direkt från jobbet som stabschef på Aftonbladet till konkurrenten och dess ledningsgrupp. Magnus Ringman har i en intervju sagt att han kommer att vara lojal med Aftonbladet rörande affärsinformationen.

Därmed är en betydande del av Aftonbladets ledning ny efter Sofia Olsson Olséns avhopp då Lena K Samuelsson blev ny publisher. Kort därefter gick politiska chefredaktören Karin Petterssons vidare inom Schibsted och fick då ledarskribenten Anders Lindberg som efterträdare. Och häromdagen meddelades det också att redaktionschefen Håkan Andreasson slutar och han ska enligt Lena K Samuelsson få en ny roll inom företaget.   

Det handlar således om snabba och stora förändringar rörande chefstjänsterna i medieföretagen. Det är naturligtvis en styrka för mediernas utveckling att tidningschefer som Magnus Ringman kan röra sig fritt till en konkurrent och att chefer i de privata mediehusen kan ta ta med sig sina erfarenheter till public service och tvärtom.
Samtidigt är det lite spännande eftersom tidningshusen och public service under senare år legat i polemik med varandra rörande gränserna för verksamheten inom de licensfinansierade medierna. I januari blev det för övrigt klart att Sofia Wadensjö-Karen lämnar tidskriftsvärlden och tidningen Vi för att bli ny vd för krisande Utbildningsradion. Hon är också ordförande för organisationen Utgivarna där privata medier och public service samsas kring publicistiska frågor de kan vara överens om trots de nämnda motsättningarna. 

Det har stundtals varit en ganska hätsk diskussion där mediehus ute i landet menar att public service, och då kanske mest SVT, digitalt parasiterar på den lokalt framtagna journalistiken och försvårar tidningarnas införande av betallösningar. SVT och Sveriges Radio är ju licensfinansierade och har därmed retat upp privatfinansierade medier då de gratis publicerar dessas nyheter på sina sajter, samtidigt som tidningarna inför betallösningar i sina digitala kanaler.  Flera av de nämnda tidigare chefredaktörerna har också som sådana på skilda sätt varit aktiva i kritiken mot public service. Inte så konstigt; tidningshusen och public service lever ju på sitt sätt i helt olika världar.

Just nu verkar diskussionen ha lugnat ner sig något och just Sveriges Radio anses nog av tidningsföretagen sköta sitt fögderi på ett justare sätt än SVT, SR:s vd Cilla Benkö har i debatten tydligt markerat att radion framför allt ska satsa på ljudproduktioner. Branschen har i spåren av dessa motsättningar också generellt sett tillägnat sig en väl spridd policy där man ger andra medier cred vid återpubliceringar.

Nåväl, både public service och de privata medieföretagen behövs vilket företrädarna för båda dessa parter också alltid påpekar då de möts i debatter. Men nog kan jag tänka mig att en och annan mediechef fått väga sina ord väl när de rört sig från den ena världen till den andra…  
Korrigerade felaktig länk 180328 kl 17.27, korrigerade skrivfel kl 21.18 

Chefredaktören Anna Benker har rationaliserat bort sin egen tjänst

Nu genomför VK Media och dess systertidningar Västerbottens-Kuriren, VK, och Folkbladet Västerbotten ett besparingspaket. Totalt 14 tjänster tas bort. Chefredaktören Anna Benkers egen tjänst på Folkbladet försvinner också efter de förhandlingar hon själv handlagt eftersom det enligt henne ”är bäst för verksamheten”. Hon blir själv den ende personen som sägs upp inom koncernen eftersom alla andra tjänster kunnat tas bort genom olika avtal och åtgärder utan turordningsförhandlingar. 

Folkbladet har en lång och stolt historia som en socialdemokratisk tidning i Umeå, i konkurrens med mäktiga Västerbottens-Kuriren. I maj 2001 förvärvade VK en betydande del av Folkbladet, precis enligt samma mönster som på övriga tvåtidningsorter i Sverige. Senare har VK blivit majoritetsägare och inom VK Media finns också gratistidningen Totalt Umeå, tryckerirörelsen och andra medieverksamheter.  

Förstatidningarna har tagit över andratidningarna i hela Sverige, dels för att bevara mångfalden, dels för att tillgodogöra sig deras presstöd och det täckningsbidrag som följer med produktionen av flera titlar. Samordning av tryckning och administration med mera har också varit kostnadsbesparande insatser, viktiga för både s-tidningarna och deras nya borgerliga ägare.  

S-tidningarnas vandring in i de borgerliga tidningskoncernerna är en utveckling som gillats även på centralt socialdemokratiskt håll. Jag minns att dåvarande statsministern Göran Persson i något sammanhang, kanske på s-kvinnornas kongress i Eskilstuna 2005, sa att ”våra tidningar är bra parkerade hos de borgerliga ägarna” eller någonting ditåt. Och alternativet hade givetvis varit att de knappats funnits kvar. Och då var ändå inte alla s-tidningarna uppköpta.

Det senaste köpet skedde för knappt ett år sedan då NWT-koncernen förvärvade Värmlands Folkblad. Och för bara någon dag sedan fyllde anrika Dala-Demokraten 100 år, nu med borgerligt ägda koncernen MittMedia som ägare. Folkbladet Västerbotten fyllde 100 år tidigare i år.

Folkbladet i Västerbottens uppdrag är intressant. Tidningen bevakar hela Västerbotten, till skillnad från VK som är mest inriktad på Umeå. Det är inget dåligt uppdrag – Västerbotten är väl på landytan till och med större än Danmark.

På VK med sin större organisation, troligen omkring 50 tjänster, minskas bemanningen med 10 tjänster utan att någon behöver sägas upp. Folkbladet minskar bemanningen med fyra tjänster och är därmed nere på 17 redaktionella medarbetare. Chefredaktörstjänsten är en av de fyra som tas bort. Anna Benker har drivit processen på Folkbladet och menar att hennes tjänst är bättre att ta bort än att ytterligare en reportertjänst i inlandet raderas i den pressade budgeten rörande tidningens omfattande bevakningsuppdrag. Tre tjänster har kunnat tas bort utan uppsägningar. Anna Benker blir däremot själv uppsagd.

Folkbladet kommer med denna lösning att kunna fortsätta sin verksamhet med en ny och för de nu rådande ekonomiska villkoren anpassad verksamhet. Anna Benker har varit tidningens chefredaktör drygt fyra år.
I transparensens namn bör här nämnas att jag själv som konsult och headhunter genom mitt bolag Utkik Media var anlitad av VK Media 2013 för att hantera rekryteringen av en ny chefredaktör efter Daniel Nordström. Det arbetet utmynnade i att Anna Benker fick jobbet och därigenom har vi lärt känna varandra mycket väl.

Under hennes fyra år på Folkbladet har tidningens bemanning i takt med ökande besparingskrav minskat med runt 40 procent om jag räknat rätt, inklusive denna senaste besparing där hennes egen tjänst ingår i sparpaketet. När hon rekryterades 2013 hade tidningen 28 redaktionella medarbetare. 

Folkbladet Västerbotten har under samma tid ändå ökat utgivningen med sin e-tidning på söndagarna. Och dessutom under i vart fall ett par år, 2015 och 2016, ekonomiskt sett visat på svarta siffror inklusive presstöd, ett faktum som uppmärksammats för något år sedan i någon rapport av Nordicoms medieforskare Jonas Ohlsson. Han har också konstaterat att Folkbladet och VK trots bantningar lyckats öka den kommunala bevakningen i sina spridningsområden till skillnad från andra mediehus i landet.  

Nu kommer Folkbladets verksamhet efter årsskiftet att fortsätta som hittills med Erik Isberg, tidigare rutinerad nyhetschef, som redaktionschef och ansvarig utgivare. Omorganisationen innebär också att en del administrativa uppgifter med mera samordnas inom VK Media, allt för att klara nedbemanningen och den minskade ledningsfunktionen på Folkbladet.

Själv har jag som tidigare medarbetare i Gefle Dagblad, GD, under knappt 40 år, varav runt 17 år som chefredaktör, konkurrerat hårt med Arbetarbladet, AB. Sedan ungefär fyra decennier har jag också naturligt nog kanske just därför varit kritisk till den politiska konstruktionen om och för presstödet som negativt påverkade konkurrensen mellan tidningar som GD och AB. Och sedan försvårat vettiga samarbeten då de fått samma ägare. 

Jag minns att dåvarande Hallpressens vd Stig Fredriksson ensam i Tidningsutgivarnas, TU:s, styrelse var starkt kritisk till presstödet, men då från en mer principiell synpunkt sett. Han menade att mediebranschen skulle ”hålla armlängds avstånd mot staten”.

Som ung suppleant i TU-styrelsen höll jag med honom, till hans oförställda häpnad eftersom han tidigare ensam fått stå för motståndet mot presstödet utan medhåll från de övriga styrelseledamöterna i TU som inte var beredda att säga nej till statsstödet. Sedan har tiden rullat på och med den en ny utveckling som sannerligen hunnit ifatt verkligheten.

Vad Stig Fredriksson, som avled 2008, skulle ha tyckt om presstödet i dag vet jag inte. Själv är jag nog lika tveksam till det principiellt sett som tidigare, men med helt klart en mer ambivalent syn på saken. Stödet har funnits i många decennier och därmed kommit att påverka förutsättningarna för en viktig del av branschen, på gott och ont.

En av de stora bristerna med presstödet enligt min mening är att det sedan länge, under flera decennier, varit så kontraproduktivt. Man har blint fortsatt med ett stöd så som det en gång i tiden bestämdes under 70-talet, trots branschens successivt ändrade förutsättningar. Tänk om stödet under de senaste decennierna i stället på något sätt uppmuntrat utveckling, samarbeten och branschpositiva innovationer. Tvärtom har alla sådana strävanden begränsats av regelverket trots den nya ägarstrukturen som kunde ha öppnat för en innovativ utveckling.

Folkbladet Västerbotten och dess ägare Västerbottens-Kuriren är ett bra exempel. Det är inte många år sedan som VK Media sökte nya effektiva vägar för ett klokt samarbete mellan s-märkta Folkbladet och liberala VK för att minska kostnader och hitta smarta lösningar när de ändå hade fått samma ägare. Tidningarnas redaktioner flyttade närmare varandra, men Presstödsnämnden sa nej och de bägge tidningstitlarna i Umeå tvingades backa och flytta isär igen. Pinsamt och olyckligt bloggade jag om då.

Och där är vi fortfarande utan att presspolitikerna på något sätt lyckats flagga för en positiv utveckling, trots den ena utredningen efter den andra. Ovissheten ä tvärtom stor om vad som händer med stödet om bara något år. Mycket olyckligt säger jag som gammal kritiker till presstödet, men i dagens läge är vi nog alla, presstödskritiker som presstödsälskare, lika angelägna om att politikerna på något sätt måste försöka bidra till en bra utveckling. Men jag är pessimistisk inför deras förmåga. 

MittMedias nedläggning av Dagbladet i Sundsvall och tidigare nedläggningen av Folket i Eskilstuna är liksom detta nya besparingspaket för VK Media i allmänhet och Folkbladet i synnerhet en logisk följd av den förändrade marknaden och presspolitikens tillkortakommanden. Slutar detta med att alla s-tidningarna försvinner med ett uteblivet presstöd?
Jag hoppas inte det, även om statens bidrag försvinner hoppas jag att s-titlarna behålls så länge de är efterfrågade, men då i helt nya effektiva organisationer där flera titlar kan ges ut av samma redaktion utan att politikerna kan lägga sig i genom föråldrade stödregler.
Så borde det ha varit för länge sedan.
Korrigerad 171215 kl 18.10, kl 18.21

Länkar:
Anna Benker om att lämna Folkbladet - intervju medievarlden.se 171215
VK Media kapar 14 tjänster, chefredaktören lämnar - nyhetsartikel medievarlden.se 1711215
VK Media omorganiserar för att möta framtiden - nyhetsartikel vk.se 171215
Erik Isberg blir Folkbladets nya utgivare - nyhetsartikel Folkbladet.nu 171215

Nu rekryteras ny chefredaktör till Västerbottens-Kuriren

Nu är jobbet som chefredaktör till Västerbottens-Kuriren, VK, utannonserat. Det är företaget Wes som  hanterar rekryteringen, men även jag ska biträda VK i processen. Tidningen ingår i VK Media,  en riktigt intressant mediekoncern som i olika branschanalyser uppmärksammats för sina framgångar både publicistiskt och affärsmässigt. 

I VK Media ingår förutom VK även Folkbladet Västerbotten och gratistidningen Totalt Umeå och deras digitala kanaler. Koncernen samverkar lokalt med radiokanalerna Mix Megapol och Radio Rix och nationellt i olika intressanta projekt med bland annat Schibsted och MittMedia.

I koncernens tryckeri, Daily Print i Umeå AB, kommer från och med nästa år även Expressens och Aftonbladets upplagor för Norrland att tryckas.  I VK Media finns också bland annat ett eventföretag och ett delägande i fastighetsbolaget Gazette som äger ett flertal fastigheter i Umeå.       

Förutom bra nyckeltal rörande verksamheten har både VK, Folkbladet Västerbotten och koncernen som sådan nominerats eller vunnit ett antal olika branschpriser. Således fick VK i våras priset Årets Redaktion i samband med evenemanget Årets Dagstidning. Förra året blev Folkbladets chefredaktör Anna Benker Årets Utgivare i samband med Meg16. Och reportern Elin Turborn på VK fick förra året priset Guldspaden för sin grävande journalistik med motiveringen ”För att med fantasifulla metoder ha avslöjat den kreativa bokföringen bakom mångmiljonbluffen i ett av Sveriges största studieförbund”.

VK Media ägs till 99,8 procent av stiftelsen VK Press. Koncernchef och vd är Sture Bergman och operativ chef är Marie-Louise Jarlenfors. I koncernens ledningsgrupp ingår utöver dessa bland andra chefredaktörerna för VK och Folkbladet. 

Jag har sedan 2005 på deltid drivit mitt bolag Utkik Media, formellt Utvalnäs Media- och Kommunikation AB, och verkat som rådgivare åt tidningsledare i löpande verksamhetsfrågor, strukturfrågor och som handledare. Med tiden har uppdragen oftast kommit att handla om rekryteringar av främst chefredaktörer.

Som headhunter har jag således medverkat till rekryteringar av bland annat chefredaktörer, någon vd, och redaktionschefer till bland annat Östersunds-Posten, Arbetarbladet, Hälsingetidningar, Upsala Nya Tidning, Corren, Folkbladet Västerbotten och Norrländska Socialdemokraten. Jag har också haft uppdrag inom public service och inom Stockholmspressen. Totalt har jag nog medverkat vid rekryteringen av närmare 40 mediechefer på olika nivåer.

 Det ska bli intressant att i detta uppdrag samverka med Wes som står för Women Executive Search Sweden AB, ett innovativt och snabbt växande rekryteringsföretag i Sverige, Danmark och Norge.

Min medverkan i rekryteringen av ny chefredaktör till Västerbottens-Kuriren blir lite speciell för mig eftersom min farfar Gustav Rosén var chefredaktör och ägare till VK runt flera decennier under det tidiga 1900-talet. Tyvärr fick jag aldrig träffa honom eftersom han dog innan jag föddes, men då hade han sålt tidningen när han blev riksdagsman och senare både statsråd och landshövding i Umeå.

Som ansvarig utgivare för VK fick han också sitta tre månader i fängelse för tryckfrihetsbrott då tidningen skrivit kritiskt om en landsfogde, om jag minns rätt. Det verkar således inte vara helt riskfritt att bli chefredaktör och ansvarig utgivare för Västerbottens-Kuriren…

Intressanta samarbeten, men ändå tveksamma tankar om betalväggarna

Det är intressant att följa de traditionella tidningsföretagens olika försök att introducera betalväggar på sina digitala kanaler. Jag blir dock alltmer tveksam till olika betalmodeller trots alla hurtiga tillkännagivanden från medieföretagen. I regel introduceras ju nya betalväggar så entusiastiskt att man kan förledas tro att branschen löst alla problem med affärsmodellen. Men så är det väl knappast och själv har jag lite motvilligt blivit en digital abonnent och då sparat mer pengar på prenumerationer än vad jag egentligen själv ville.  

Jag instämmer ändå naturligtvis i branschens lätt klyschiga nya mantra att ”bra journalistik måste få kosta”. Helt rätt, men detta faktum är ju inte i sig ett argument för att just betalväggar är den enda rätta vägen att gå. Det kanske finns smartare sätt även om jag lika lite som någon annan skådat ljuset och kan peka ut den vägen.   

Och varför finns det då skäl att vara skeptisk till att skilda betalmodeller för E-tidningar och olika plustjänster i digitala kanaler skulle fungera och vara något bra? Att läsarintäkterna måste öka är ju uppenbart och det är bra att medieföretagen gör något och prövar olika vägar.

Men frågan är hur det egentligen går, vi har ju redan tidigare sett medieföretag gå in i betalmodeller, skippat dem och sedan försöka på nytt. Nu senast i Hallandsposten. Och visst, betalningsviljan har kanske ökat, men är just prenumerationen då den bästa lösningen?

Siffror om det ökande antalet betalande digitala kunder redovisas gärna positivt, men sällan med tydlighet i detaljerna om hur stor lojaliteten över tid egentligen är från till exempel dem som för ”endast 1 krona” tecknat ett abonnemang. Detta gäller väl de flesta medieföretag som utåt hävdat att de med framgång gått över till skilda betalmodellar.

Själv har jag redan som säkert många andra anmält mig för någon sådan prenumeration i ivern att få läsa en artikel, glömt bort att avbeställa abonnemanget och fått betala någon månads prenumeration för en tidning som jag egentligen inte vill abonnera på. Jag ville bara läsa en viss enstaka artikel. Då och då.

I det för branschen dominerande erbjudandet om att det bara ”kostar 1 krona” att testa finns ju också möjligen ett trovärdighetsproblem. Det kostar ju inte enbart en krona, de intresserade förbinder sig ju också att betala ett belopp i månaden i framtiden. Om de inte säger upp sitt abonnemang i tid, med eller utan krångel. Och hur många är det som gör så och nöjer sig med en månad för en krona?

Jag är varje dag inne på kanske 20 olika mediesajter för enstaka artiklars skull. Och då naturligtvis inte samma sajter varenda dag. De där artiklarna skulle jag gärna betala för, men det är inte realistiskt att abonnera på en mängd sajter för att komma åt enstaka artiklar då och då. Och genom alla länkar i sociala medier är det nog rätt många som söker sig till enstaka artiklar över hela landet.

I läsarens hemmaområde är erbjudandet om en prenumeration begripligt och förhoppningsvis intressant för besökaren, men knappast från sajter långt bort i hela Sverige, bortsett från läsare i förskingringen eller dem med familjära kopplingar till andra orter. Som boende i till exempel Falun kanske man nappar på ett abonnemangserbjudande från Dalademokraten och kanske även DN eller SvD. Och dalmasen som flyttat till Stockholm gör kanske samma sak.

Däremot är det knappast troligt att läsaren i Dalarna samtidigt kan tänka sig att betala abonnemang på GP, HD, BLT, VK, VF, JP, UNT, Norran, NWT och en rad andra sajter där man ibland läser enstaka artiklar. Det är knappast praktiskt och ekonomiskt möjligt för de flesta. Att i det sammanhanget som läsare möta väggen med ett prenumerationserbjudande känns bara konstigt.

Ändå möter surfarna nu prenumerationserbjudandet snart sagt överallt trots att modellen knappast är optimal i den digitala miljön. Förr var prenumerationen en fantastiskt bra modell för tidningarna som fick betalt i förväg och dessutom knöt sina läsare hårt till sig genom kampanjer, skicklig telefonförsäljning och autogiro. Men då handlade det ju om en eller kanske ett par tidningar, som lokaltidningen och kanske någon rikstidning. 

Nu ser verkligheten annorlunda ut eftersom läsarna runtom i landet lockas till enstaka artiklar lokalt, nationellt och globalt. Varför är det då en närmast föråldrad affärsmodell, prenumerationen, som idag lyfts fram som lösningen i en helt ny och annorlunda verklighet? Det beror väl antagligen på att ingen kommit på en bättre lösning.

Det har inte jag heller, men jag vill gärna betala för de texter som jag faktiskt läser. Jag betalar gärna för enskilda artiklar, dessutom gärna mer pengar i takt med attraktiviteten för den enskilda texten, kanske från en tia och upp till någon hundring när det är något riktigt intressant. Modellen med en prenumeration på den lokala tidningen borde kompletteras med en lösning för dem på distans som mer sällan vill läsa en tidningssajt.   

Tänk om det fanns någon form av ett branschgemensamt konto där man kunna sätta in pengar från någon hundring och upp till flera tusen kronor beroende på behov. Sedan skulle pengarna gå från kontot till respektive mediehus genom en fortlöpande avräkning för enstaka artiklar. Och detta genom en extremt enkel inloggning med till exempel en pinkod kompletterad med ett artikelnummer så att pengarna hamnar rätt.

Och den inloggningen skulle folk nog behålla för sig själva eftersom de betalat in sina pengar till kontot.  Inloggningen till dagens digitala prenumerationer delas säkert ibland familjevis eller med grannen.

Ett branschkonto eller ej, men att situationen kräver någon form av avancerat branschsamarbete är uppenbart. Därför ska det bli spännande att se hur det idag presenterade samarbetet mellan Svenska Dagbladet och NTM utvecklas, en ny variant av samverkan mellan en storstadsbaserad tidning och regiontidningar ute i landet. De aviserade ambitionerna från Dagens Nyheter att få till stånd någon form av samarbete med tidningarna ute i landet tycks dock inte ha gett något resultat ännu.   

Kort efter det att DN:s samarbetsidé hade presenterats i somras gick däremot som bekant MittMedia, VK Media, Hallpressen och SörmlandsMedia ut med nyheten om ett avancerat gemensamt projekt rörande pluskunderna. De fyra koncernerna ska ju låta den lokala tidningens läsare på köpet få ta del av plustjänsterna på de ingående koncernernas samtliga mediesajter. Kanske lite Spotify utan alla andra jämförelser. 

MittMedia låter ju redan idag den lokala tidningens abonnent ta del av de övriga koncerntidningarnas sajter. Det är således ungefär den modellen som ska gälla för de fyra koncernerna gemensamt, om jag förstått saken rätt. Det är onekligen frikostigt att låta prenumeranten på en enda tidning utan tillkommande kostnad få ta del av koncernens alla sajter. Och snart fyra koncerners sajter.

Tanken är väl att gynna den lokala tidningen och dess kunder och samtidigt förhoppningsvis förstärka räckvidden och därmed annonsaffären för samarbetande tidningar. De inblandade aktörerna har säkert räknat både framlänges och baklänges för att få ihop siffrorna, men jag frågar mig ändå utifrån egen erfarenhet hur projektet ska kunna räknas hem. Då borde nog de lokala prenumerationerna kosta betydligt mer. Och vad säger då konkurrensverket?  

När mina abonnemang för Gefle Dagblad och Arbetarbladet i vintras skulle betalas ett år framåt hade priserna höjts till ungefär 4.100 kronor för Gefle Dagblad, GD, och lika mycket för Arbetarbladet, AB om jag minns rätt De priserna illustrerar väl hur koncernen målmedvetet arbetat med prishöjningar för att finansiera den digitala utvecklingen. Med resultatet att pappersupplagorna minskat mer än inom andra koncerner.

Om jag hade behållit bägge tidningarna både i form av papper och digitalt skulle det per år ha kostat ungefär 8.200 kronor. Men det gjorde jag inte.

Jag föll i stället för MittMedias digitala lockrop och gjorde det koncernen uppenbarligen vill; jag avstod från papperstidningarna och blev en digital kund som prenumerant på E-tidningarna. Jag tog GD:s E-tidning ett år framåt för 1.817 kronor och AB ett halvår för 923 kronor. Detta eftersom jag numera uppfattat tidningarna så lika varandra med mycket gemensamt material, inte sällan hämtat från andra koncerntidningar och därmed av mindre lokalt intresse.

Vid halvårsskiftet bestod det intrycket och eftersom jag då också upptäckt att jag som läsare av GD ändå får plustjänsten i AB och alla andra koncerntidningarnas sajter var det svårmotiverat att fortsätta med AB. Nu har jag endast GD:s E-tidning och därmed också tillgång till plusmaterialet i Arbetarbladet och alla andra sajter inom MittMedia.

Nu konstaterar jag med blandade känslor att MittMedia med sina två alltmer lika systertidningar i Gävle och sin betalmodell med en lokal prenumeration kombinerad med en frikostig plustjänst får in 1.817 kronor från mig i stället för cirka 8.200 kronor per år.

Det kommer nog att ta lite tid innan jag blir övertygad om att upplägget är bra för koncernen även om jag förstår att det någonstans framöver kanske handlar om enbart digitala kanaler, möjligen kombinerade med ett veckomagasin, och då betydligt lägre kostnader för tryckerier och distribution. Men klarar medieföretagen ekonomin med dessa betallösningar på vägen dit om vandringen blir långdragen?     

Katrin Säfström till Kvällsposten och VK är bäst.

Katrin Säfström utses således till ny chefredaktör för Kvällsposten bara några dagar efter sin sista arbetsdag på Nerikes Allehanda, NA. Det är lätt att förstå eftersom hon är en djupt respekterad publicist och rutinerad tidningsledare. Expressen har gjort en kanonrekrytering i Katrin Säfström som själv valde att lämna MittMedia som för övrigt just idag får jämförelsevis dåliga siffror under det första kvartalet i en rapport från Medievärlden Premium. VK Media med Västerbottens-Kuriren och Folkbladet i spetsen är den vinnande koncernen i alla avseenden.

Det är inte mer än runt fem veckor sedan Katrin Säfström meddelade att hon väljer att lämna NA eftersom hon inte kunde förlika sig med mål och metoder hos den nye ägaren MittMedia som vid årsskiftet tog över NA:s moderbolag Promedia. MittMedias närmast kompromisslösa digitala ambitioner oroade henne, inte målen i sig, men hastigheten. Hon ersattes omgående av Anders Nilsson, tidigare chefredaktör på Norrköpings Tidningar. 

Katrin Säfström menade att papperstidningarna blir lidande genom MittMedias sätt att hantera den digitala transformeringen. Liknande uppfattningar fanns, och finns sannolikt fortfarande, på Länstidningen i Södertälje. Där sa också chefredaktören Anna Liljehag upp sig. Samma sak i Norrtälje där tidningschefen Mattias Carlson sa upp sig för ett nytt jobb som utvecklingschef på Dagens Industri. Nyligen utsågs Olov Carlsson till ny chef för de bägge tidningarna och i Västerås har dessförinnan Daniel Nordström tagit över efter Thelma Kimsjö som var den förste att sluta efter MittMedias övertagande av Promedia.  

Med tanke på de olika bedömningarna de ansvariga utgivarna och andra gjort inom Promedia respektive MittMedia är det intressant att ta del av rapporten från Medievärlden Premium med skilda siffror om årets första kvartal för koncernerna. Den ligger bakom en betalvägg och går således inte att länka till, men kan sammanfattas i att MittMedia visar sämre siffror än VK Media som klarar sig bäst av de koncerner som ingår i rapporten. NTM och NWT finns inte med.

VK Media är således ensam om att visa en ökning på totala annonsintäkter. På digitala annonsintäkter ökar Mittmedia Syd, det vill säga tidigare Promedia, nästan lika mycket som VK Media. MittMedia Norr, tidigare ”gamla” MittMedia, visar däremot minus.  Vad det gäller andelen digitala annonsintäkter redovisar både Eskilstuna-Kuriren, MittMedia Nord och Syd samt VK på ökningar, men VK är återigen bäst. För att nämna några exempel i den intressanta rapporten.  

Siffrorna är lite förvånande eftersom ursprungliga MittMedia satsar närmast totalt på den digitala transformeringen ända sedan den nya koncernledningen tillträdde hösten 2011, ett faktum som påverkade chefsavhoppen inom Promedia eftersom de menade att papperstidningarna blir lidande med MittMedias koncept i jämförelse med sitt eget vårdande av papperstidningarna, samtidigt som man satsat digitalt. Samma sak gäller helt klart VK Media och andra koncerner. MittMedia har gått längst  digitalt, men de mer försiktiga generalerna har så här långt visat bra resultat.   

För övrigt fortsätter MittMedia rekrytera digital kompetens på koncernnivå. Den 1 juni blev det känt att Katarina Ellemark blir ny sajtchef inom koncernen. Idag publicerade Medievärlden att MittMedia rekryterat Malin Petré som chef för digitala intäkter b2c.   

Idag uttalade sig också Krister Jönsson, ordförande i stiftelsen som är huvudägare till MittMedia, om nyheten att Gefle Dagblad, GD, hoppas kunna sälja sitt hus före midsommar. Han försäkrar att det beslutet beror på att huset är opraktiskt och inte för att koncernen behöver sälja huset. Det har uppfattats så i skilda kommentarer, precis som MittMedias beslut att sälja konstsamlingen på Sundsvalls Tidning.

Det är naturligt att sådana beslut väcker misstankar om det ekonomiska läget, dels eftersom liknande processer föregått Stampens begäran om rekonstruktion, dels eftersom det är känt att MittMedia ”inte har en miljard på banken.” Vaksamheten inom branschen ökar naturligt nog.
Efter 40 yrkesår i Gefle Dagblads hus vet jag att det är charmigt, men också hopplöst opraktiskt. Jag hoppas naturligtvis att Krister Jönsson har rätt och att GD tillsammans med Arbetarbladet hittar bra och ändamålsenliga lokaler. Både nu och tidigare nämns Ericssons tidigare fabrik i Gävle, men om jag minns rätt avskrevs den tanken tidigare då man bestämde sig för att stanna i GD-huset. Men nu är det tydligen på gång att flytta dit ändå tillsammans med Arbetarbladet.
Kompletterad och korrigerad 160603 kl 23.52, komplettera ny länk 160604 kl 02.54   

Länkar:
Katrin Säfström blir ny chefredaktör för Kvällsposten - krönika av Thomas Mattsson, expressen.se
Vi tycker om dig som läser det här - bloggpost av Magnus Alselind, expressen.se 160603
Expressen värvar Katrin Säfström - nyhetstext och tv-intervju, Kvällsposten 160603
Säfström om sitt nya uppdrag - intervju, medievarlden.se 160603
Hon tar över Kvällsposten - nyhetstext dagensmedia.se 160603
Hon är första kvinnan att bli Kvällspostens chefredaktör - nyhetstext resume.se 160603
Katrin Säfström tar över Kvällsposten - nyhetstext journalisten.se 160603