Redaktörer rör sig mellan tidningshus och public service - Anna Benker blir kanalchef på SR i Malmö

Under senare år har det blivit vanligt att chefredaktörer lämnar tidningshusen och går till public service. Det är intressant med tanke på de stundtals spända relationerna mellan licensfinansierade public service och de privatfinansierade mediehusen. Idag blev det offentligt att ytterligare en chefredaktör går till public service. Det är Anna Benker som nyligen rationaliserade bort sin egen tjänst som chefredaktör på Folkbladet Västerbotten. Hon blir ny kanalchef och ansvarig utgivare för Sveriges Radios programproduktion i Malmö.  

Anna Benker har sedan 2013 varit chefredaktör för Folkbladet Västerbotten i Umeå och hon har också ingått i koncernledningen för VK Media. När hon kom dit från Strengnäs Tidning hanterade jag som headhunter rekryteringen och sedan dess känner vi varandra mycket väl, vilket bör nämnas för transparensens skull. Under tiden på Folkbladet har Anna Benker hanterat två stora sparpaket och under det senare i höstas drev hon att även tidningens ledningsgrupp måste minskas för att inte verksamheten på fältet skulle drabbas för hårt.

Hon kom fram till att det var hon själv som skulle sägas upp eftersom omorganisationen kunde lösas bra ändå med den erfarne nyhetschefen Erik Isberg i rollen som redaktionschef och ansvarig utgivare. Och så blev det. Anna Benker blev den ende som blev uppsagd på Folkbladet eftersom hon kunde lösa de övriga indragna tre tjänsterna med vakanser som inte tillsattes.

Och nu lämnar hon tidningshusen där hon jobbat i olika roller på bland annat Strengnäs Tidning, Norran, Expressen, Ljusnan, samt Folkbladet. Hon har också tidigare jobbat på dåvarande SVT Gävledala i Falun och Gävle.

När Anna Benker kom till Folkbladet blev hon chef för 32 personer varav 28 redaktionella tjänster, en bemanning som hon minskat till 19 varav 17 redaktionella tjänster. Nu blir hon chef för runt 80 personer på Sveriges Radio i Malmö som lär vara den tredje största enheten inom bolaget efter Stockholm och Göteborg. I Malmö görs produktioner både för P1, P2, P3 och P4.

Anna Benker är inte den förste mediechefen som går från tidningshusen till public service. Den mest kända och då tämligen otippade övergången var naturligtvis då chefredaktören Jan Helin lämnade Aftonbladet för att bli programdirektör på Sveriges Television, SVT.

Hans nye chef på SVT, Hanna Stjärne, var innan hon 2014 blev vd på SVT, publisher på Upsala Nya Tidning, UNT,  och även där var jag som konsult anlitad för att hantera rekryteringen 2011. Hanna Stjärne kom då från en ledande befattning inom Sveriges Radio och saknade erfarenhet av arbete på en tidning, men kom snabbt in i rollen som chef för både publicistik och affär på UNT. Senare gick hon tillbaka till public service som vd för SVT.

Det finns också mediechefer som gått från tidning till public service och tillbaka igen. Anna Gullberg gick från Dalarnas Tidningar 2012 till jobbet som kanalchef för P4 Dalarna och sedan 2014 till Gefle Dagblad som chefredaktör. Helena Nyman gick 2014 från jobbet som nyhetschef på Arbetarbladet till SVT som chef för verksamheten i Sundsvall. 2016 återvände hon till Arbetarbladet som chefredaktör.

Olov Carlsson gick från SVT i Norrbotten via TV4 och därefter till en tjänst som publisher på Piteå-Tidningen. Sedan blev han enhetschef för SVT i Norrbotten och därefter chef för SVT:s nyhetsdivision i Stockholm. Och sedan tillbaka till tidningsvärlden 2016 som chefredaktör för MittMedias tidningar i Södertälje och Norrtälje, Länstidningen och Norrtelje Tidning. Nu är han publisher för Dagens Samhälle. Martin Jönsson gick från Svenska Dagbladet till Sveriges Radio och därefter till Dagens Nyheter. Herman Nicolic flyttade från Utbildningsradion till Nerikes Allehanda och sedan till Sveriges Radio i Örebro under en kort tid innan han började på Hall Media där han nu är redaktionschef för koncernens tidningar.

Andra mediechefer som under senare år gått från tidningshusen till public service är bland andra Charlotta Friborg från UNT till SVT, Anders Nordlund från DN via Region Gävleborg till SVT, Helena Sträng från NA till Sveriges Radio i Örebro, Matti Lilja från Piteå-Tidningen till Sveriges Radio Västerbotten, Nina Funke från Dalarnas Tidningar till SVT i Falun samt Ingvar Näslund från Västerbottens-Kuriren till SVT i Umeå. Kvällspostens chefredaktör Katrin Säfström går i vår till jobbet som kanalchef för Sveriges Radio P4 Sörmland.

Om det är intressant att tidningschefer går till public service så är det inte mindre intressant att Katrin Säfström på Expressens edition Kvällsposten efterträds av Magnus Ringman som går direkt från jobbet som stabschef på Aftonbladet till konkurrenten och dess ledningsgrupp. Magnus Ringman har i en intervju sagt att han kommer att vara lojal med Aftonbladet rörande affärsinformationen.

Därmed är en betydande del av Aftonbladets ledning ny efter Sofia Olsson Olséns avhopp då Lena K Samuelsson blev ny publisher. Kort därefter gick politiska chefredaktören Karin Petterssons vidare inom Schibsted och fick då ledarskribenten Anders Lindberg som efterträdare. Och häromdagen meddelades det också att redaktionschefen Håkan Andreasson slutar och han ska enligt Lena K Samuelsson få en ny roll inom företaget.   

Det handlar således om snabba och stora förändringar rörande chefstjänsterna i medieföretagen. Det är naturligtvis en styrka för mediernas utveckling att tidningschefer som Magnus Ringman kan röra sig fritt till en konkurrent och att chefer i de privata mediehusen kan ta ta med sig sina erfarenheter till public service och tvärtom.
Samtidigt är det lite spännande eftersom tidningshusen och public service under senare år legat i polemik med varandra rörande gränserna för verksamheten inom de licensfinansierade medierna. I januari blev det för övrigt klart att Sofia Wadensjö-Karen lämnar tidskriftsvärlden och tidningen Vi för att bli ny vd för krisande Utbildningsradion. Hon är också ordförande för organisationen Utgivarna där privata medier och public service samsas kring publicistiska frågor de kan vara överens om trots de nämnda motsättningarna. 

Det har stundtals varit en ganska hätsk diskussion där mediehus ute i landet menar att public service, och då kanske mest SVT, digitalt parasiterar på den lokalt framtagna journalistiken och försvårar tidningarnas införande av betallösningar. SVT och Sveriges Radio är ju licensfinansierade och har därmed retat upp privatfinansierade medier då de gratis publicerar dessas nyheter på sina sajter, samtidigt som tidningarna inför betallösningar i sina digitala kanaler.  Flera av de nämnda tidigare chefredaktörerna har också som sådana på skilda sätt varit aktiva i kritiken mot public service. Inte så konstigt; tidningshusen och public service lever ju på sitt sätt i helt olika världar.

Just nu verkar diskussionen ha lugnat ner sig något och just Sveriges Radio anses nog av tidningsföretagen sköta sitt fögderi på ett justare sätt än SVT, SR:s vd Cilla Benkö har i debatten tydligt markerat att radion framför allt ska satsa på ljudproduktioner. Branschen har i spåren av dessa motsättningar också generellt sett tillägnat sig en väl spridd policy där man ger andra medier cred vid återpubliceringar.

Nåväl, både public service och de privata medieföretagen behövs vilket företrädarna för båda dessa parter också alltid påpekar då de möts i debatter. Men nog kan jag tänka mig att en och annan mediechef fått väga sina ord väl när de rört sig från den ena världen till den andra…  
Korrigerade felaktig länk 180328 kl 17.27, korrigerade skrivfel kl 21.18 

Friborg rätt person för SVT Riksnyheter - spännande chefsutbyte med dagspressen

Valet av Charlotta Friborg till ny programchef för Riksnyheterna i Sveriges Television hyllas från alla håll av branschkolleger i sociala medier. Med all rätt – hon är en av landets mest kompetenta publicister och en utmärkt ledare. Dessutom har hon gång på gång uppträtt modigt och integritetsfyllt i sin utgivargärning. Det blir spännande att följa henne i sin nya roll.

Friborg efterträder Ulf Johansson som går till SVT Opinion och Opinion live i Göteborg. Även han kom som Charlotta Friborg från dagspressen och då senast från Nerikes Allehanda, NA, där han var chefredaktör och ansvarig utgivare. Och där blev han som bekant uppmärksammad över hela världen då NA publicerade bilden av Lars Wilks rondellhund och drog på sig hat och hot i muslimska länder.

SVT:s vd Hanna Stjärne rekryterades också från dagspressen, nämligen från UNT där hon var chefredaktör, ansvarig utgivare och vd. Dit kom hon hösten 2011 efter en gedigen karriär inom Sveriges Radio och jag var genom mitt bolag Utkik Media anlitad i rekryteringsprocessen.

Det var jag även när Charlotta Friborg tidigare 2011 rekryterades som chefredaktör till Corren i Linköping. Dit kom hon från Graylings. När SVT 2014 rekryterade Hanna Stjärne som vd hämtade UNT:s huvudägare NTM Charlotta Friborg från systertidningen Corren till UNT.

Friborg lämnade UNT 2016 för att bli nyhetschef online inom SVT. Och nu går hon vidare inom SVT till ett av Sveriges viktigaste, svåraste och också mest intressanta utgivarjobb som chef för hela nyhetsverksamheten fördelad på en rad olika redaktioner, som Rapport, Aktuellt, svtnyheter.se och SVT Forum med flera. Jag kan inte tänka mig en bättre person för det uppdraget än just Charlotta Friborg.

Just hennes integritet, för att inte säga hennes mod, är nog precis vad som behövs i hennes nya utgivaruppdrag. Hon har tidigare bestämt och målmedvetet som publicist agerat mot exempelvis hotfulla kriminella kretsar då hon var på Corren. Hon har också i sina olika branschuppdrag engagerat sig mot de förekommande hoten och våldshandlingarna mot mediehus och journalister, senast aktualiserat i Västerås där polisen utan förklaring lagt ner två förundersökningar om anmälda våldshandlingar mot en frilansmedarbetare i VLT.    

Därmed går således ytterligare en meriterad person från dagspressen in på ett toppjobb inom public service, precis som tidigare Hanna Stjärne och Aftonbladets tidigare publisher Jan Helin. Även den tidigare divisionschefen inom SVT, Olov Carlsson, hade en bakgrund inom dagspressen på Piteå-Tidningen . Han har senare lämnat SVT för en period som chefredaktör inom MittMedia och nu är han publisher för Dagens Samhälle.

Det är naturligtvis bra att chefer och journalister från landets olika mediehus kan gå till public service och tvärtom. En intressant omständighet i sammanhanget är de tydliga spänningarna mellan privatägda medier och licensfinansierade public service om vad till exempel SVT och Sveriges Radio ska få göra eller ej i konkurrensen med de privata mediehusen.

Därvidlag har både exempelvis Jan Helin och Charlotta Friborg i sina tidigare roller bestämt lojalt hävdat de privata mediehusens intressen gentemot public service som då ansetts försvåra de förstnämndas möjligheter att ta betalt för sitt digitala material. Och sedan måste de i sina nya roller naturligtvis lika lojalt verka för det uppdrag public service har att utföra för sina licensmedel.

Nåväl.  Så måste det nog vara i en så pass begränsad bransch i ett litet land som Sverige. Och rörligheten mellan konkurrenterna är ingenting nytt, varken i Stockholm eller ute i landet. Det har alltid förekommit spektakulära rekryteringar mellan konkurrenter och även privata relationer mellan medarbetare i olika redaktioner. Och det brukar ju gå bra.

Möjligen kan man tycka att personalutväxlingen, och erfarenheten och kunskapen om varandras situation, borde kunna underlätta någon form av pragmatisk lösning av motsättningarna, åtminstone först på tjänstemannanivå,  mellan public service och de privata mediehusen, men fan trot… 

Korrigerad 170607 kl 23.26, 23.33, 23.44

      

Kalle Sandhammar ny publisher på UNT

Originaltexten har av misstag raderats från bloggen. Nedanstående version överensstämmer nu i allt väsentligt med den första texten.. RR 160916 kl 17.59 

Idag blev det offentligt att Kalle Sandhammar blir ny chefredaktör, vd och ansvarig utgivare för Upsala Nya Tidning, UNT. Jag har genom mitt bolag Utkik Media biträtt UNT i rekryteringsprocessen sedan Charlotta Friborg sagt upp sig för att börja på Sveriges Television, SVT. Kalle Sandhammar kommer närmast från Norrländska Socialdemokraten, NSD, och kommer att bli en utmärkt ledare för UNT.  

Det har varit intressant och att ännu en gång få biträda UNT i rekryteringen av en publisher. 2011 var jag nämligen också anlitad vid rekryteringen av en ny chefredaktör, ansvarig utgivare och vd till UNT. Det var efter pensioneringen av dåvarande vd Dan Lannerö och chefredaktören Lars Nilsson som UNT:s ägare och styrelse bestämde sig för att slå ihop rollerna till en publisher.

Då blev Hanna Stjärne tidningens första publisher. Hon kom från ett jobb som chefsanalytiker och framtidsutredare i Sveriges Radio och hade en framgångsrik bakgrund i en rad ledande roller. Under hennes tid på UNT fick företaget flera utmärkelser, bland annat priset som Årets Dagstidning 2013. För ett par år sedan lämnade Hanna Stjärne UNT då hon utsågs till vd för SVT efter Eva Hamilton.

UNT:s ägare gjorde då en intern rekrytering genom att Charlotta Friborg flyttade från sitt jobb som chefredaktör på Corren i Linköping till UNT. Till Corren rekryterades Charlotta Friborg 2011 och även då var jag anlitad som headhunter. Charlotta Friborg kom då närmast från Graylings och dessförinnan Dagens Nyheter där hon bland annat var chef för dn.se.

Nu går således Charlotta Friborg vidare till Sveriges Television. Charlotta Friborg blir nyhetschef online på SVT:s riksnyheter, ett jobb som hon enligt en intervju i UNT inte kunde motstå med tanke på sin digitala bakgrund på DN.

Rekryteringen av Kalle Sandhammar gick snabbt.  Han är nu chefredaktör på NSD, men också vice vd för Norrbottens Media där både NSD och Norrbottens-Kuriren finns inom NTM-koncernen som är huvudägare till UNT. Som alltid i liknande sammanhang har dock diskussionen förts även om ett antal tänkbara externa alternativ under rekryteringsprocessen, men Kalle Sandhammar framstod tidigt som en utmärkt ny publisher för UNT. 

Kalle Sandhammar har varit chefredaktör på NSD sedan 2012.  Dessförinnan var han redaktionschef något år på Norrbottens-Kuriren.  Innan dess var han på Dagens Nyheter under tolv år i bland annat skilda ledningsfunktioner, till exempel på dn.se.
NTM:s koncernchef Lennart Foss, som också är ordförande i UNT:s styrelse, konstaterar i ett pressmeddelande att "Kalle Sandhammar är en modern ledare och en erfaren publicist" samt att han har "stor förståelse för och kunskap om det nya medielandskap som vi verkar i."
Genom mitt bolag har jag nu på deltid verkat som rådgivare åt medieföretag runt om i Sverige i mer än tio år. Förutom strategifrågor, medieutvecklingen och löpande rådgivning har uppdragen som headhunter kommit att dominera i verksamheten.

Jag har hittills medverkat i runt 30 rekryteringar av mediechefer, främst chefredaktörer, men även nyhetschefer och redaktionschefer med flera. Uppdragsgivarna kommer oftast från dagspressen, men också från tidskriftsförlag och även public service. Det är spännande och stimulerande att på så sätt få bidra till medieföretagens utveckling.

Länkar:
Kalle Sandhammar blir ny publisher på UNT - nyhetsrtikel, unt.se
NSD:s chefredaktör slutar - nyhetsartikel nsd.se
      

Finaldags för podden innan Mattssons Helin blir opartisk

Under trettonhelgen sänds sista avsnittet av podden Mattsson Helin. Jag minns att det lät lite knäppt då chefredaktörerna och konkurrenterna Jan Helin på Aftonbladet och Thomas Mattsson på Expressen för tre år sedan meddelade att de tänkte göra en gemensam podd och småprata med varandra om medier. Men det blev bra, podden kommer att saknas av alla som lyssnat på den.

Skälet till att den upphör, i vart fall i sin nuvarande form med redaktörerna Mattsson och Helin, är som bekant att den senare slutar på Aftonbladet och i stället blir programdirektör på Sveriges Television, SVT. Om jag inte missat det så tror jag inte att Jan Helin utåt har motiverat varför han lämnar podden bortsett från en antydan om att det känns fel att fortsätta. Att han skulle sluta podda förstod dock nog de flesta så fort nyheten om hans nya jobb kom.
Detta eftersom de licensfinansierade bolagen inom public service tillämpar en sträng policy om opartiskhet, oberoende och saklighet. Därmed kan inte deras medarbetare engagera sig i sammanhang som kan påverka förtroendet för verksamheten. En policy som visat sig svår att hantera på ett vettigt sätt och därför har också både SVT och Sveriges Radio, SR, gång på gång hamnat i uppmärksammade situationer då olika beslut kritiserats eller förlöjligats.

På nyårsafton fick således Malena Ernman läsa Tennysons dikt på Skansen eftersom Loa Falkman börjat göra reklamfilmer för Ica, men Falkman och SVT har olika syn på saken.  Inför det senaste valet fick inte Daniel Nordström sitta kvar i en panel hos P4 Gävleborg under valrörelsen eftersom han är chefredaktör för Arbetarbladet (s). Komikern Soran Ismail sattes av samma skäl i karantän som programledare i SR P3:s Morgonpasset eftersom han ansågs för politiskt belastad på grund av sin kritik mot Sverigedemokraterna.

Det är några sena exempel där både SR och SVT fått kritik för sitt snäva sätt att hantera kravet på opartiskhet och oberoende. Ett tidigt exempel var när Sveriges första riktigt stora tv-profil, nyhetsuppläsaren Olle Björklund, ofta kallad Mr Aktuellt, sparkades i juni 1961 av dåvarande tv-chefen Nils Erik Bæhrendtz.

Detta sedan Björklund utnyttjat sitt kändisskap och turnerat i folkparkerna mot Bæhrendtz vilja. Beslutet fick stor uppmärksamhet och Nils Erik Bæhrendtz sa i medierna att Björklund fick sparken eftersom han är ute och ”larvar sig i parkerna”. Stora tittarskaror agerade förgäves för att han skulle få komma tillbaka.

Nu går Jan Helin in i public service och det ska bli spännande att se om han fortsätter att tycka till i någon form eller om han försvinner in i opartiskheten. Det finns tidigare exempel, som Martin Jönsson, nu biträdande programdirektör på SR och dessförinnan i olika chefsroller på Svenska Dagbladet. Där var han också under en period Sveriges ledande mediebloggare med sina mycket initierade och intressanta texter.

Om jag mins rätt slutade han nog att blogga redan under sin tid på SvD, men 2013 började han på SR och syns därefter tyvärr inte i mediedebatten förutom i sammanhang där han i sin roll torgför frågor rörande radion. Det är synd och det vore tråkigt om även Helin med sina kunskaper om medierna lämnar debatten.  Själv har jag svårt att förstå varför han inte skulle kunna fortsätta med podden, om det nu faktiskt är just kravet på opartiskhet som spökar bakom hans beslut.

Regelverket om opartiskheten inom public service är starkt ifrågasatt, till exempel av statsvetaren professor Ulf Bjereld som under valåret 2014 skrev om flera exempel på märkliga beslut, som till exempel att Stefan Jarls dokumentärfilm inte fick sändas. Bjereld menade att SR och SVT med sin policy riskerar att marginalisera sig själva i samhällsdebatten. Jag håller med honom.

Alla har vi i någon form en politisk uppfattning och olika synpunkter i samhällsfrågor. Professionella journalister klarar naturligtvis av att ändå sträva efter opartiskhet och allsidighet, såväl inom public service som inom kommersiella medier. Det skulle vara intressant att veta hur Hanna Stjärne som ny och framtidsinriktad vd för Sveriges Television ser på regelverket och tillämpningen av det. Vem vet, kanske kan hon och Jan Helin modernisera tillämpningen av policyn?

Nåväl, jag har för mig att podden var Jan Helins idé då den startades för knappt tre år sedan. Thomas Mattsson nappade på Helins lockrop och resten är historia. Podden Mattsson Helin har spelat en mycket viktig roll som ett nav i den svenska mediedebatten. Jan Helin sa i sin solosändning idag att de inför starten hoppades att några hundra skulle komma att lyssna på dem. Nu lyssnar mellan 35 000 och 40 000 människor på deras podcast.

De har därmed inte bara varit ledande mediepoddare utan är också själva ett exempel på medieutvecklingen. Nu ska de runda av sitt samarbete med något som verkar bli en riktig mastodontsändning att döma av deras uttalanden. De har ju övat sig tidigare med rejält långa sändningar och visst finns det tillfällen då jag önskat att snabbspolningen skulle ha varit enklare att hantera då de surrat på för länge.

Sedan är frågan vad som händer med podden där Thomas Mattsson naturligtvis behöver en ny samtalspartner. Kanske en sådan som Emanuel Karlsten med all sin kunskap om sociala medier? Eller mediekrönikören Malin Ekman i SvD? Kanske Charlotta Friborg med erfarenheter både av storstadspress och landsortspress? Eller kanske olika gäster och experter i varje sändning. Som Anette Novak och Mårten Schultz? Eller kanske allra helst Martin Jönsson och Jan Helin då reglerna moderniserats…

Hur det än blir så hoppas jag att Thomas Mattsson fortsätter med podden i någon form. Den behövs. Korrigerad och uppdaterad med ytterligare länkar 160103 kl 23.29, 160104 kl 00.57, korrigerad 160110 kl 18.43   

               

Urpremiär för Ordets makt, teaterpjäsen om Upsala Nya Tidning

I år fyller Upsala Nya Tidning 125 år och uppmärksammas av Úppsala stadsteater i den nyskrivna pjäsen Ordets makt av Ola Larsmo, Martin Lindberg, Åsa Lindholm och Lucia Cajchanova I kväll såg jag urpremiären. Författarna och ensemblen har verkligen lyckats fånga känslor, doft och stämning runt en tidning och dess historia i staden.  En klart sevärd pjäs, inte minst för alla mediemänniskor. Och först som sist – scenografin är genial!

Texten är bra med en blandning av allvar och lättsamheter, riktigt stora händelser och massor av smått och gott, sådant som speglas i de så viktiga små notiserna. Allt här gestaltat av skådespelarna som i snabbt tempo växlar mellan att spela redaktörer, läsare, stadens invånare, annonser, notiser, demonstranter och – klickmonster!

Självklart möter vi också legendariske chefredaktören Axel ”Koftan” Johansson, här gestaltad av en kvinna. Det är säkert ett mycket medvetet val med tanke på hans kvinnoförakt som också berörs på scenen. Det görs även händelser där Johansson 67 år efter sin död får förklara hur han egentligen tänkte till och från, inte minst i en del uppmärksammade händelser i Uppsala och därmed i UNT:s historia. Han får också berätta varför han kom att kallas "Koftan", ett namn han aldrig lär ha gillat. Axel Johansson dog 1948.

Författarna och teatern klarade för övrigt tidigt i pjäsen av att redovisa sin syn på samarbetet med UNT. Skådespelarna käftar om huruvida det ska bli en hyllningspjäs eller en mer kritisk tillställning. Saken har naturligtvis också diskuterats.  Regissören, Linus Tunström, som sitter på första bänken och hoppar upp på scenen då och då, läser högt ur kontraktet med tidningen. Både UNT, ägaren NTM, mediekoncentrationen och inte minst tidningens hållning i olika sammanhang diskuteras frimodigt.   

Det var kul och intressant att få veta lite mer om Axel Johansson, denne kände och lite gåtfulle publicist som ägnade 48 år av sitt liv åt UNT. Och än i dag delar Publicistklubben ut Axel Johanssons stipendium varje år. Det fick jag själv som ung reporter och blev då lite brydd då jag såg i statuterna att Axel Johansson bestämt att stipendiet ska gå "till manlig journalist – under 40 år, ej fotograf eller sportjournalist – för att öka kunskapen helst genom resa i europeiskt land, ej Finland."

Skulle man verkligen ta emot pengarna från en sådan person? Nåväl, jag kom snabbt över betänkligheterna och stack som den kriminalreporter jag då var till England och studerade polisens verksamhet i Staffordshire Police Headquarters. Under årens lopp har många journalister vidareutbildat sig tack vare Johanssons stipendier.

Axel Johansson framställdes här på ett humoristiskt sett vilket nog också var nödvändigt för dialogens skull. Däremot har jag hittills haft svårt att tro att han var en särskilt kul person, utan snarare troligen en rätt butter redaktör. Kanske till och med lite otrevlig.

Men så lite man vet. Inspirerad av föreställningen hittar jag dels en text på Wikipedia som inte säger så mycket, men också en härlig text i Riksarkivet! Där får man en mer initierad bild av Axel Johansson som inte alls stämmer med mina fördomar om honom. Hursomhelst, i kväll på scenen var det en rätt kul person och hur det än var med den saken måste han ha varit en mycket skicklig redaktör och betydelsefull för UNT:s utveckling.

Det var fart och fläkt på scenen där omkring 15 skådespelare lyckades märkvärdigt väl att illustrera en tidnings liv i staden under 125 år, med allt ifrån de stormiga möten med framträdande stadsbor som föregick startandet av tidningen till första tryckningen i en scenografisk smart och snabbt uppförd tryckpress mitt på scenen, vidare genom medieutvecklingen ända fram till klickmonster och nättroll. Fascinerande.

Bäst av allt var nog just scenografin där man på ett genialt sätt utnyttjade vanliga kartonger, typ flyttkartonger,  som efter hand förvandlades till snart sagt allt. Foto och film utnyttjades också skickligt i scenografin.

Det bjöds på skratt här och var i dialogen, men ändå mer av allvar och eftertanke. När ensemblen beskrev nazistaktionen i Uppsala i augusti 2013 och UNT:s skickliga granskning av polisens agerande i sammanhanget, ja då knöt det sig i halsen, säkert inte bara på mig utan också många andra publiken.

Tryckfrihetens och en tidnings betydelse i vårt samhälle beskrevs genomgående på ett närmast berörande sätt. Upsala Nya Tidning, dess ägare och alla medarbetare kan vara stolta över att ha hamnat på scenen hos skickliga Uppsala Stadsteater.     

Vem granskar makten och vem fixar bredbandet?

Vem granskar makten i framtiden? Det var rubriken på ett seminarium under tisdagen i Almedalen. Den frågan återkommer numera ofta i diskussionerna om de traditionella mediernas svårigheter att hitta en ny affärsmodell som fungerar trots annonstapp och den digitala övergången. Svaret blev som vanligt inte heller särskilt klargörande, men det fanns intressanta skillnader i synsättet mellan de olika debattörerna.

Debatten arrangerades av organisationen Utgivarna tillsammans med arbetsgivarorganisationen Medieföretagen. AnnaKarin Lith, redaktionell chef i MittMedia, pläderade som hon brukar starkt för den digitala övergången och hävdade även igen att public service inte kan mäta sig med till exempel MittMedia vad det gäller den lokala representationen ute i kommunerna.

Hon fick stöd i debatten av Upsala Nya Tidnings chefredaktör och vd Charlotta Friborg, men starkt mothugg av affärsområdeschefen Thomas Grahl inom Gotha Media. Han sa att hans koncern och dess tidningar tänker fortsätta bevaka makten som de alltid gjort. Och han var dessutom rätt skeptisk till prioriteringen av den digitala övergången som MittMedia profilerat sig starkt på.

Thomas Grahl lyfte också in en extremt viktig fråga i debatten. Han pekade att offentlighetsprincipen urholkas successivt. Kommunreportrar som verkat hela sitt liv på orten måste plötsligt redovisa varför de vill ha ut offentliga handlingar, ett krav i direkt strid mot grundlagen. Och dessutom kan de inte gå omkring som de vill i kommunkontoret, utan vallas runt med följeslagare.

Det var ett viktigt påpekande. Diskussionen kan inte enbart handla om vilka som ska granska makten i framtiden, den bör också handla om vilka förutsättningar dessa granskare också ges i sitt arbete. Och där går utvecklingen just nu dessvärre åt fel håll; många politiker och offentliga tjänstemän talar gärna om vikten av en bevarad yttrandefrihet och en fungerande offentlighetsprincip, men agerar sedan inte alltid för dessa grundbultar utan emot dem.   

Bertholof Brännström, ordförande i Guldspadejuryn, var både optimistisk och pessimistisk i synen på granskningens framtid. Han var mest oroad för granskningen inom lokaljournalistiken, men menade ändå att det fortfarande görs mycket kvalificerad journalistik. Antalet nomineringar till Guldspadejuryn har sjunkit något, men inte på ett alarmerande sätt. Han såg också tydliga skillnader mellan olika redaktioners ambitioner.

I debatten filosoferades det också över alternativa finansieringar av journalistik, som crowdfunding och sponsringar samt att granskningen med tiden kanske snarare görs av engagerade enskilda personer än av de traditionella medieföretagen.

MittMedia, som äger ett stort antal tidningar, arrangerade också under tisdagen för första gången ett eget seminarium i Almedalen, ”Ett uppkopplat Sverige – en förutsättning för demokratin?”. Ett intressant ämne, men seminariet kom tyvärr inte att motsvara förväntningarna.

Det kanske inte är så konstigt. Debatter förutsätter att det finns tydliga olika åsikter representerade i panelerna och vem är det egentligen som skulle säga nej till frågan i rubriken? Alla inser naturligtvis att bredband i alla former måste byggas ut överallt och tydligast i panelen om detta var tidigare statsrådet Anna-Karin Hatt (c), ny tillträdande vd för Almega.

Hon menade att möjligheterna för bredband måste definieras på samma nivå som vägar, tåg, sjöfart och flyg. Det vill säga som den femte kommunikationsmöjligheten och därmed något som politiken måste ta ansvar för. På sin fråga till publiken om vad den tyckte svarade i princip alla att politikerna och inte marknadskrafterna måste fixa bredbandstillgången.

Och därmed var väl också frågan i rubriken snabbt besvarad. Andra talare och panelen gled snarare in i en diskussion om journalistikens förändring i form av hot och möjligheter. Intressanta spörsmål, men inte kopplade till seminariets rubrik.

Då hade det varit intressantare att få höra mer om vad riksdag och regeringen egentligen har gjort för att förbättra den ofta kritiserade bredbandsutbyggnaden. Vilka beslut har tagits eller försummats? Detta är ju frågor som berör ett flertal viktiga samhällsfunktioner, inte bara medieföretag typ MittMedia. Därför hade det varit intressant med en mer genomtänkt debatt med fler åsiktsskillnader bland deltagarna. Med det här upplägget inriktat främst på arrangörens egna behov blev också publikintresset rätt svagt med en halvbesatt lokal och det är rätt ovanligt i Almedalen där det oftast är fullsatt på arrangemangen.  

Onsdagen blir min sista dag i Almedalen och då har jag siktat in mig på sex seminarier, men lär väl inte hinna med mer än ett par stycken.

Nya redaktörer på UNT och Corren samt en jubilerande koncernchef

Charlotta Friborg blir ny publisher på Upsala Nya Tidning, UNT, och Anna Lindberg efterträder henne på Corren. En sammantaget klok och bra lösning av ägarna till mediehusen i Uppsala och Linköping.  Koncernchefen Lennart Foss på NTM, Norrköpings Tidningars Media AB, har all anledning att vara nöjd med dessa interna utnämningar sedan det blev klart att Hanna Stjärne ska lämna UNT för att bli vd för Sveriges Television.  

Charlotta Friborg, 50 , kommer att bli en utmärkt ledare för UNT med sin professionalitet och integritet. Hon har varit på Corren under snart fyra år och där uppmärksammats för sina insatser, inte minst vad det gäller tidningens kamp tillsammans med koncernkollegan Norrköpings Tidningar mot gängkriminalitet och hot mot journalister. Det handlar om beslut och åtgärder som kräver oerhört mycket civilkurage och integritet av en publicist och ansvarig utgivare.

Därvidlag har Charlotta Friborg visat vägen för andra publicistiskt ansvariga och hennes insatser har också med rätta uppmärksammats både inom och utanför branschen. Det är definitivt svårare och farligare för en ansvarig utgivare på det lokala eller regionala planet att fatta tuffa publiceringsbeslut då man befinner sig så nära dem man utmanar jämfört med situationen för riksmedierna, men även dess utgivare och medarbetare utsätts numera för hot och övergrepp.  

Detta är ett faktum som uppmärksammats av både branschorganisationerna och säkerhetspolisen. Charlotta Friborg har även genom sina uppdrag för organisationerna Utgivarna och Tidningsutgivarna, TU, verkat för åtgärder mot hot och angrepp mot medieföretag och journalister. Hon är för övrigt ordförande i TU tills i vår sedan Expressens förre vd Bengt Ottosson avgått.  

Charlotta Friborgs tuffhet och framgångar har inte förvånat mig eftersom jag som headhunter var anlitad av NTM inför rekryteringen av efterträdare till Correns förre chefredaktör Ola Sigvardsson då denne utsetts till ny pressombudsman.  Under den processen fick jag mycket stor respekt för Charlotta Friborg, som jag inte kände tidigare; hon framstod snabbt som ett starkt alternativ för uppgiften med sina meriter, bland annat som chef för dn.se.  

Och så tyckte även uppdragsgivaren NTM och dess vd Lennart Foss.  Charlotta Friborg tog över Corren och nu vandrar hon vidare till Upsala Nya Tidning som chefredaktör och vd. Där blir hon chef för ett mediehus som uppmärksammats och vunnit flera branschpriser under Hanna Stjärnes tid som ansvarig för verksamheten.

UNT har en tung publicistisk bakgrund som idag förvaltas av majoritetsägaren NTM tillsammans med Axel Johansson UNT förvaltningsbolag AB där arvet efter legendariske Axel Johansson vårdas genom olika stiftelser. Chefredaktören och ägaren Axel Johansson, av andra ofta kallad ”Koftan” vilket han inte alls gillade själv, var under sin tid en av landets mest kända publicister.

Och den stolen tar nu Charlotta Friborg över efter Hanna Stjärne, två starka kvinnor som det skulle ha varit intressant att få höra Axel Johanssons kommentera. Han var nämligen ingen entusiast till vare sig kvinnliga journalister, fotografer eller Finland, vilket bland annat satt sina avtryck i reglerna för de stipendier som fortfarande delas ut av Publicistklubben med pengar från hans donationer. Jag fick i ungdomen ett av hans stipendier för en studieresa till England...

Johansson verkade under en helt annan tid och jag vågar hoppas och tro att han kanske skulle ha sett annorlunda på situationen idag. Inte minst kanske om han hade informerats om Friborgs kamp mot mörka krafter och därtill sett tv-intervjun med Charlotta Friborg här av Corren och även här av UNT.

Corren är också ett anrikt mediehus, minst sagt. Och där utsågs idag Anna Lindberg, 41 år, till Friborgs efterträdare. Anna Lindberg, som jag inte känner men däremot känner väl till, har jobbat med det mesta inom NTM, bland annat som utvecklingsansvarig och chef för den uppmärksammade tv-produktionen inom koncernen, en föregångare på det området bland Sveriges tidningshus.

Jag vet att Anna Lindberg känner mycket väl till Corren, men även andra NTM-tidningar genom koncernsamarbetet.   Det är en tuff utmaning att komma efter Charlotta Friborg, men jag tror att det är rätt val att anförtro henne uppgiften. Anna Lindberg verkar vara en klok och säker medieledare vilket också framgår väl i Correns egen tv-intervju med sin blivande chef. Det blir intressant att följa henne i sin nya roll.

Det tycker säkert också koncernchefen Lennart Foss, 59, en skicklig och färgstark medieledare som efter dessa utnämningar av nya chefredaktörer på två av koncernens tidningar lugnt kan förbereda sig för sin egen 60-årsdag den 12 november. Han kan också se tillbaka på en spikrak karriär som medieledare med ett förflutet i framträdande roller på bl a Expressen och Vestmanlands Läns Tidning,VLT, där han avgick som vd sedan han som en av de första medieprofilerna i branschen kritiserat Stampen i samband med dess övertagande av VLT.
Långt senare har Stampen drabbats av både  mer kritik från många håll, men Foss var nog först att ifrågasätta Stampen och numera befinner sig detta västsvenska imperium i en kris där bolaget är på väg att förlora sitt dotterbolag Promedia där till exempel just VLT finns.

Foss har en lång rad förtroendeuppdrag på meritlistan och är sedan 2008 koncernchef för NTM som bildades i samband med att Norrköpings Tidningar tog över Östgöta Correspondenten. Han har också haft framträdande uppdrag utanför branschen, bland annat som statens förhandlare rörande finansieringen av filmbranschen och som ordförande i Post- och Telestyrelsen.  Men om jag känner Lennart Foss rätt så tittar han knappast bakåt på allt som är gjort, utan snarare framåt på det som ska göras.

Han är en offensiv nyckelspelare i utvecklingen av koncernen NTM som omsätter runt 1,8 miljarder kronor och äger en rad olika medieorienterade bolag, däribland Norrköpings Tidningar, Folkbladet i Norrköping, Corren i Linköping, UNT i Uppsala, tidningarna på Gotland, Norrbottens-Kuriren, Norrländska Socialdemokraten och Västerviks-Tidningen, en av de koncerntidningar som idag publicerade en intervju med sin jubilerande chef.

Ett stort grattis till både Lennart Foss, Charlotta Friborg och Anna Lindberg liksom personalen på UNT och Corren.     

Bra och mindre bra seminarier om medier dag fyra i Almedalen.

Timmen är sen och ögonlocken tunga efter en lång dag i Almedalen, men självklart måste jag blogga lite om dagens seminarier. Det första var i Almegas och Medieföretagens läckra tält nära Kallbadhuset i Visby där de tillsammans med organisationen Utgivarna arrangerade ett seminarium om medieutvecklingen, ”Tuffa tider – strålande tider! Medier i ständig utveckling”. Det blev för mig det mest intressanta seminariet i Almedalen hittills i år.

Här lyfte skicklige moderatorn Bosse Svensson, mediekonsult och tidigare bl a chefredaktör på Östersunds-Posten och vd för Mkt Media, tillsammans med sina intervjuoffer fram de positiva sidorna i medieutvecklingen när debatten oftast, naturligt nog, handlar om problemen. Han inledde med att intervjua Charlotta Friborg, chefredaktör för Corren i Linköping, och Jan Helin, publisher för Aftonbladet.

Båda, och deras företag, är mycket framgångsrika, Corren som en urstark regional medieaktör med pigga aktiviteter på en rad områden, Aftonbladet som Sveriges, kanske t o m internationellt, mest framgångsrike mediebolag vad det gäller den digitala övergången.

Nu fick inte de ensamma prata om sina framgångar, ofta med digitalt anslag, utan Bosse Svensson plockade också upp två papperskramare på podiet, Sofia Wadensjö Karén som är chefredaktör och vd på Tidningen Vi, samt Niclas Breimar som är chefredaktör på Lokaltidningen Mitt I i Stockholm, nyligen såld till riskkapitalbolaget Segulah.

De bägge redaktörerna ställde inte alls upp på den digitala utvecklingen för sina egna verksamheter som främst Jan Helin pratade sig varm för vad det gällde Aftonbladet. Varken Sofia Wadensjö Karén eller Niclas Breimar såg någon affär för sina verksamheter i en digitalisering, snarare tvärtom om jag fattade dem rätt. Mitt I omsätter runt 300 miljoner kronor och räknar hem en vinst på ungefär 20 procent, eller 60 – 70 miljoner som det sagts i samband med Stampens uppmärksammade försäljning av bolaget.

Tidningen Vi gick tidigare med förlust, men gör numera en vinst sedan Sofia Wadensjö Karén rekryterades. Från Aftonbladet där hon tidigare jobbat med just Jan Helin. Precis som Niclas Breimar, som redigerat Helins texter då denne var reporter…

Verksamheten för Tidningen Vi är, förutom den tryckta produkten, också starkt inriktad på bl a event och t o m kundtidningsproduktion. Det fungerar enligt Sofia Wadensjö Karén och har räddat lönsamheten. Hon sa att upplägget fungerade bra.  

Med i debatten fanns också superintressanta entreprenören mm Oscar Höglund, en av grundarna till lika intressanta United Screens där tidigare Google-chefen Stina Honkamaa är vd. Höglund kompletterade tradmediernas chefer med, för honom, närmast självklara fakta om den digitala utvecklingen i allmänhet och vad som händer runt YouTube i synnerhet.

United Screens jobbar med rättigheter och hjälper andra bolag, t ex Helins Aftonbladet, att tjäna pengar på sina rörliga bilder. Själv fattade jag väl ungefär hälften av det han pratade om, men det lät väldigt klokt, intressant och bra! Helin, som samarbetar med dem, fattade förhoppningsvis allt…

Så var det med framtiden och ett riktig bra seminarium om denna. 

 Därifrån ilade jag till Utgivarnas två seminarier som båda handlade om pressetiken med lite olika infallsvinklar. Utgivarnas projekt om att skapa ett nytt pressetisk system där etermedier och tryckt press samsas under samma paraply var ett diskussionsämne. Om detta har jag bloggat tidigare och både skeptiskt och kritisk. Och det är jag fortfarande.
Om detta fick jag också chansen att prata med Erik Fichtelius och Unn Edberg om, ordförande respektive vice ordförande i Utgivarna. Och båda verkade lika förvånade över att det finns någon, som jag, som inte jublar över bildandet av Utgivarna och dess största projekt, införandet av ett gemensamt medieetiskt system för både public service och de av andra än staten ägda medieföretagen.  

Under dessa båda seminarier, som inte blev Almedalens höjdare i år, de var t o m lite tjatiga och tråkiga, stod dock kulturministern Lena Adelssohn Liljeroth för ett minst sagt egendomligt angrepp på den icke närvarande chefredaktören för Svenska Dagbladet, Fredric Karén, vars krönika nyligen om mediepolitiken hon kritiserade i mycket skarpa ordalag. Mycket märkligt agerande av ett statsråd, osnyggt och svårbegripligt.  

Under dessa seminarier hos Utgivarna diskuterades också Lexbase och justitiekansler Anna Skarhed fick försvara sitt beslut att inte åtala sajtens utgivare, ett faktum som jag också tidigare kritiserat på denna blogg. Det skulle ha varit mycket intressant om JK hade kommit fram till ett annat beslut och åtalat sajtens utgivare.

Så gestaltade sig dagen i Almedalen för mig medan min fru Lena, också aktiv i vårt bolag, i stället sprang på det ena vård- och omsorgsseminariet efter det andra. Vård- och omsorg  verkar onekligen vara det vanligaste ämnesområdet i Almedalen. Men utbudet är enormt med över 3.300 seminarier och jag ska nog också försöka hinna gå även på några om helt andra intresseområden än medier, t e x om satsningar på infrastruktur eller energifrågorna. Almedalen är ju ett gigantiskt universitet där man kan lära sig mycket om allt!  

Och därtill en fantastisk mötesplats, viktigast av allt.  Min vårdinriktade hustru och jag själv med ett medieintresse träffar hela tiden intressanta människor, både sådana som vi redan känner, men också helt nya kontakter viktiga för oss själva och för vår professionella verksamhet genom Utkik Media.

Nu är det fyra dagar kvar på årets vecka i Almedalen. De blir spännande!
Uppdaterad med fler länkar 140703 kl 13.45

Chefsrollen, mobilexplosionen och Iron Maden

”Hur leder jag effektivt när hela havet stormar?” Årets mediekonferens Meg14 inleddes för min del med att jag lyssnade på ett seminarium med den rubriken. Det blev riktigt bra med raka rör och mycket humor på scenen. Det arrangerades av Medieledarna vars ordförande Andreas Miller också var moderator.

På scenen fanns två företrädare från public service och två från dagspressen. MittMedias redaktionella chef AnnaKarin Lith konstaterade bestämt att det är lätt att vara chef inom public service (som hon också varit tidigare) eftersom det där inte finns någon kris tack vare skattefinansieringen. Hon fick medhåll i panelen, även från chefen förr Ekot, Anne Lagercrantz, som dock konstaterade att hon själv jobbar för mycket, men att hon också har vett att gå hem i tid.

Alla filosoferade sedan kring chefsrollen, inte minst då det krisar och rationaliseras. Stefan Eklund, chefredaktör på Borås Tidning, konstaterade att självreflektion är det svåraste man kan ge sig på, men jag tycker panelen lyckades bra med detta inför fullsatta lokalen J1 på Svenska Mässan.

Sedan blev det ett seminarium där frågan väcktes om valet i år blir det sista med tryckta tidningar. Det trodde, med lite varierande övertygelse, panelen med Thomas Mattsson, Expressen, Charlotta Friborg, Corren, Viveka Hansson TV4 samt Olov Carlsson SVT. Frågan utgick från att det pågår en total omstrukturering av mediebranschen, något som arrangörerna Utgivarna och Medieföretagen på skilda sätt är berörda av.

Ytterst handlade diskussionen om hur demokratin påverkas om tidningar försvinner och därför deltog också kommunalrådet Helena Odenjung (fp) i Göteborg. Hon deklarerade att det skulle vara livsfarligt för demokratin om makthavarna inte granskas av tidningarna. Alla i panelen tröstade henne med sina respektive företags utomordentliga räckvidd. Thomas Mattsson sa också att det produceras mer och bättre journalistik än någonsin tidigare och att efterfrågan dessutom är mycket stor i alla kanaler. Och så är det även om just tidningsupplagorna sjunker.

Senare sa Thomas Mattsson att Expressen nu når 500000 i sina mobila kanaler som enligt honom tveklöst blir tidningens huvudkanal. Det var på ett seminarium arrangerat av Sveriges Radio, ”Det mobila slagfältet”. Jag såg Jan Helin smyga in i den närmast fullsatta lokalen H1 där han fick höra både Thomas Mattsson och SR:s vd Cilla Benkö tala om Aftonbladets stora framgångar i sina digitala projekt.

Det blev mycket siffror. Cilla Benkö konstaterade till exempel att SR varje dag når fem miljoner lyssnare i sina analoga kanaler och att företaget gör 180000 timmar ljud per år! Hon berättade också att SR i vår får en ny och ännu enklare och bättre play-app.

Cilla Benkö och Thomas Mattsson var helt överens om mobilens stora betydelse och Benkö konstaterade också att Sveriges Radio måste sända live direkt när något stort händer, ”annars går publiken till t ex Expressen om tidningen livesänder. Ett intressant uttalande från en ledande företrädare inom public service, tycker jag. För bara en vecka sedan fick SVT, som hon kallade ett systerföretag, kritik för sina uteblivna direktsändningar under interventionen i Ukraina.

Dessa tre seminarier hann jag med förutom ett antal snabba besök i olika montrar på den i år betydligt större utställningen av olika branschföretag och organisationer. Och många möten och värdefulla samtal. Sist av allt blev det också ett snabbt besök sista kvarten i den stora och fullsatta K-salen där Bruce Dickinson pratade marknadsföring, Iron Maiden, flygplan och hur man bygger relationer med sina kunder. Kul och intressant den korta stund jag hann vara där.

En mediedebatt live och en via Play då politikern gick sin väg

I Almedalen lyssnade jag under fredagen på två mediedebatter, en live om medieutvecklingens betydelse för demokratin och en via SVT Play med rubriken "Ska pressavdelningarna sabotera journalistiken?" Under den debatten plockade riksdagsledamoten Maria Abrahamsson (m) plötsligt av sig mikrofonen och gick sin väg eftersom hon ansåg sig vara felinformerad om vad debatten skulle handla om.  

Jag missade debatten med Maria Abrahamsson då den var den 3 juli, men tack vare SVT Play går det att se den ända fram till juli 2014. Att en känd politiker lämnar en debatt på detta sätt är dessbättre mycket ovanligt och framförallt svårbegripligt för andra utom henne själv.

Under hela debatten riktades hård kritik mot Regeringskansliet från skilda håll, men när Maria Abrahamsson lämnade scenen hade endast Ekots reporter Daniel Öhman talat och då inte om henne, utan om regeringens tillkortakommanden. Hon hade således ingen anledning att svara på kritiken.

Jag har svårt att förstå varför hon, som själv är en meriterad journalist och en skicklig debattör, inte skulle ha kunnat resonera rent principiellt om hur myndigheter bör uppträda gentemot medier. Ändå ansåg hon sig ha hamnat i en hopplös situation och gick därifrån. Detta trots att moderatorn Axel Andén, chefredaktör för Medievärlden, omedelbart sa att hon inte behövde kommentera Öhmans inlägg. Men hon gick.

 I fredagens debatt arrangerad av Tidningsutgivarna stod däremot alla kvar på podiet och diskuterade ”Medierna, makten och torget som försvann – medieutvecklingens betydelse för demokratin”. Numera är nyhetsförmedlingen extremt fragmentiserad; människorna får informationen från många olika håll och debatten försvåras då vi mer sällan har en gemensam bild av verkligheten.

Internet har ökat yttrandefriheten och är i många avseenden ett viktigt verktyg för demokratins utveckling, men här pekade professor Jesper Strömbäck på risker som han också anser finns i utvecklingen. Hur ska vi kunna debattera med varandra om vi har helt olika verklighetsuppfattningar?

Polariseringen ökar och det blir svårare att nå dem man vill nå i det offentliga samtalet. Panelen pekade  på att de traditionella medierna, både de privata mediehusen och offentligt finansierade public service, är viktiga aktörer i sammanhanget.

I debatten pekade både Correns chefredaktör Charlotta Friborg och Expressens chefredaktör Thomas Mattsson på hur viktiga de lokala tidningarna är som bas för nyhetsjournalistiken, i jämförelse med public service. Alla gillade public service som av många ses som viktigast i sammanhanget, men det är inte deras medarbetare som kommer att gräva i diarier och driva nyhetsjournalistiken i Piteå eller Motala.

Detta är en fråga som återkommer i debatten eftersom kritiken allt oftare kommer från tidningsutgivare över att public service i så stor utsträckning baserar sin journalistik på nyheter som tidningarna plockat fram. Ett helt lagligt förfarande av Sveriges Television och Sveriges Radio, men irriterande för utgivarna i ett läge där ekonomin ändrar förutsättningarna för den publicistiska verksamheten.

Och särskilt irriterade blir de som också ogillar att public service, finansierad av licensmedel, samtidigt utvecklas på webben och i digitala medier på ett sätt som anses störa marknaden för de kommersiella aktörerna. Och ledningarna inom public service är starkt irriterade över att regeringen vill utreda frågan…

Jonas Nordling, ordförande i Journalistförbundet, sa att tidningarna bör fokusera på sina egna problem och möjligheter i stället för att skylla på public service, men berörde också förbundets färska förslag om stöd till tidningarna som SJF menar är nödvändigt för demokratins skull ”även om inga riktiga publicister utanför public service vill vara beroende av staten”.

Därmed är Almedalen 2013 över för vår del i Utkik Media. Två politiska tal och partiernas sidoprogram återstår, centerpartiet under lördagen och socialdemokraterna under söndagen. Men seminarieverksamheten är huvudsakligen slut.

I år har det funnits över 2300 officiella seminarier och arrangemang att gå på, om jag minns rätt. Sjukvård, omsorg och medier har varit vanliga ämnen, men i princip alla samhällsområden har belysts under veckan. Priset för ”Hetast i Almedalen” gick välförtjänt till kampanjen ”#sittmeddawit” som kreativt påminde om den fängslade journalisten Dawit Isaak i Eritrea. Öresundshuset blev "Årets opinionsbildare".

 Sammanfattningsvis så har det mesta fungerat väldigt bra i år. Tidigare år har mobiltäckningen varit dålig, men i år har jag inte blivit arg någon gång trots dagligt bloggande, många mobilsamtal, surfning och twittrande med Telia och 3 i mobiler, svag signal här och var, men det har ändå nästan alltid funnits kontakt. En stationär mobil bredbandsrouter med Tele2 har fungerat alldeles utmärkt där vi hade den rätt högt upp i Visby nära Stora Torget.

Därmed är veckan i Almedalen slut för vår del. Under fredagen lämnade massor av människor Visby och det blev klart glesare på gatorna. Många seminarietält och scener monterades ner trots att det återstår två dagar med ett begränsat utbud. Lite trist.

Almedalen är en succé, men alla evenemang måste utvecklas. Arrangörerna bör nog fundera lite över formerna för kommande arrangemang. De två sista talarna skulle kanske kunna samsas om lördagen för att, om möjligt, locka fler deltagare och arrangörer att stanna?