Positioneringen har börjat inför presentationen av Novaks utredning

Nu har olika medieaktörer börjat positionera sig inför Anette Novaks leverans av Medieutredningens slutbetänkande på måndag klockan 13.00. Tre ledande företrädare för Sveriges Television, SVT tog i veckan täten i debatten trots att public service inte skulle utredas enligt direktiven. Men spänningarna finns där gentemot privatägda medier, bland annat sedan dessa och deras ”Public service-kommission” agerat för sina intressen.

I måndags skrev således SVT:s chefer Hanna Stjärne, Jan Helin och Anne Lagercrantz en artikel på sydsvenskan.se där de bjöd in de privata medieföretagen till tänkbara samarbeten. Och i går skrev Sveriges Radios vd Cilla Benkö och chefredaktören Stefan Eklund på Borås Tidning på sverigesradio.se tillsammans en text där de utifrån sina olika roller pekade på den viktiga skillnaden mellan public service och de privata medierna. 

Det är naturligtvis ingen tillfällighet att Stjärne, Helin och Lagercrantz samt Benkö och Eklund skriver sina texter under veckan innan Novaks utredning presenteras. De vet, eller tror sig veta, vad utredningen kan innehålla utifrån diskussionerna i skilda sammanhang medan utredningen pågått. Där har de privatägda mediernas kritiska syn på public service präglat debatten från första början då Alice Bah Kuhnke presenterade utredaren och direktiven till Anette Novak.

Debatten har handlat om att de licensfinansierade medierna får så mycket mer pengar med statens hjälp i jämförelse med de privatfinansierade medierna. Och det har handlat om en skarp kritik mot att SVT och Sveriges Radio med sin verksamhet i digitala medier sätter krokben för privata mediehus som till skillnad från public service satsar på att ta betalt för sitt innehåll. I det sammanhanget har de privata mediebolagen och deras organisationer under stor enighet varit kritiska för att den så kallade förhandsprövningen av nya verksamheter inom public service aldrig tillämpats.

Regeringen fick kritik för att den i direktiven till Anette Novak huvudsakligen exkluderade public service som därmed inte skulle synas i utredningen. I debatten har sedan Medieutredningen på skilda sätt ändå, och kanske just därför, närmat sig frågor rörande public service även om det är oklart hur det sedan kommer att prägla deras slutliga förslag. Hur det än blir med den saken kommer spänningarna mellan privata medier och public service nog att fortsätta.

Därför är det begripligt att tunga namn inom public service pekar på tänkbara öppningar och samarbeten mellan Sveriges Television och de lokala medieföretagen ute i landet, dock med ett tydligt klargörande av att det inte är aktuellt att de senare ska kunna leverera ren nyhetsbevakning till SVT, något som MittMedia tidigare föreslagit under den tidigare koncernledningens rätt aggressiva opinionsbildning mot public service.

SVT-trions debattartikel kommenterades i går av Gefle Dagblads chefredaktör Anna Gullberg och Vestmanlands Läns Tidnings, VLT:s, chefredaktör Daniel Nordström, i deras gemensamma mediepodd GullbergNordström. Och då faktiskt lite snarstucket, vilket illustrerar avståndet och spänningarna mellan public service och de privata medieföretagen. Inslaget kommer 14,47 minuter in på podden. Anna Gullberg ingår för övrigt sedan en tid i MittMedias ombildade koncernledning.

Anna Gullberg har alldeles nyss nominerats till Stora Journalistpriset i den nya klassen Årets Röst, i tuff konkurrens med Expressens utrikeskorrespondent Magda Gad och Dagens Nyheters Niklas Orrenius som också skrivit boken "Skotten i Köpenhamn" om Lars Vilks. Det måste vara ett svårt val för juryn att utse vinnaren med dessa skickliga nominerade publicister. Podden GullbergNordström inleds med ett inslag om Stora Journalistpriset.

Nåväl, i podden medgav Anna Gullberg att hon kände sig provocerad av SVT-trions erbjudande till lokalmedierna om, som hon tydligen uppfattat det, digital kompetensutveckling. Hon menade att MittMedia och andra privata medier själva ligger längre fram i den utvecklingen än public service. Hon pekade som exempel på detta på hur SVT nu rekryterar kompetenta medarbetare från de privata medierna. Själv uppfattade jag nog snarare förslaget från SVT som en inbjudan till diskussioner och ett ömsesidigt erfarenhetsutbyte. Sådana samarbeten är ju oftast bra om rollfördelningen så medger.  

Och sedan skrev således Cilla Benkö, vd på Sveriges Radio, och Stefan Eklund, chefredaktör för Borås Tidning, BT, en gemensam debattartikel på sverigesradio.se där de pekade på behovet av både public service och privatägda medier. Stefan Eklund har tidigare skrivit en ledare i BT i samma ämne och då för att bemöta bland annat MittMedia som tämligen bestämt föreslagit att lokala medier som entreprenörer borde få uppdrag att leverera lokalt nyhetsmaterial till public service.

Eklund ville då, liksom han och Benkö nu, att man ska prioritera mångfalden vilket omöjliggör ett sådant långtgående samarbete mellan lokalmedier och public service. Jag håller med dem och menar därutöver att public service och privat finansierade medier lever i helt olika världar med skilda uppdrag. Båda behövs och är viktiga, men de jobbar under helt olika förutsättningar och bör beakta detta i förhållandet till varandra även om de naturligtvis kan samarbeta i lämpliga lägen, med bibehållen respekt för varandras olika förutsättningar och uppdrag.

Som en konsekvens av spänningarna mellan public service och de privatfinansierade medierna kommer nog med tiden satsningen på en gemensam publicistisk organisation i form av Utgivarna att omprövas. Det är en skapelse initierad av Stampens tidigare vd Tomas Brunegård och förre ordföranden i ägarstiftelsen till public service, Ove Joanson.

Deras motiv för bildandet av Utgivarna är för mig fortfarande rätt svårbegripliga, men en tanke kan ha varit att få statens indirekt ägda public service-bolag att stå för en betydande del av finansieringen för ett nytt och med de privata mediehusen gemensamt etiskt system som organisationen Utgivarna föreslagit. Det skulle naturligtvis minska kostnaderna för den etiska granskningen för de traditionella tidningsföretagen som idag bär det tunga ekonomiska ansvaret genom sin organisation TU Medier i Sverige.

När tanken på just ett gemensamt etiskt system presenterades var Anette Novak, som då fortfarande var chefredaktör på Norran, en varm anhängare till tanken under ett seminarium i Stockholm. Om jag minns rätt var det bara Mats Svegfors, dåvarande vd för Sveriges Radio, förre pressombudsmannen Yrsa Stenius och jag själv som var emot förslaget av alla i en fullsatt lokal på TU.

Flertalet chefredaktörer och andra debattörer, som medieforskaren Torbjörn von Krogh, gillade och gillar tanken. I sin nya bok ”Medieetik: framväxt, funktion,framtid”, tar han än en gång stark ställning för ett gemensamt etiskt system mellan public service och de privata medierna. Jag håller således inte med honom i just denna fråga, men hans bok är mycket läsvärd och kunskapsgivande med alla tänkbara fakta rörande både svensk och utländsk medieetik. Den bör finnas och läsas på alla redaktioner.    

Jag har tidigare ifrågasatt förslaget bakom en gemensam medieombudsman och även varit skeptisk till tillkomsten av dess förespråkare, den nya organisationen Utgivarna där både den traditionella kommersiella dagspressens organisation TU Medier är medlemmar liksom Sveriges Tidskrifter och likaledes kommersiella TV4-gruppen samt licensfinansierade Sveriges Radio, Sveriges Television, och Utbildningsradion, UR. Jag är idag lika tveksam till Utgivarna även om organisationen naturligtvis gör ett bra arbete rörande frågor där det är lätt och ofarligt att komma överens trots medlemmarnas skilda roller i medielandskapet.

När debatten däremot börjar handla om rollfördelningen mellan privata medier och public service, om vad de senare ”får eller inte får göra” i jämförelse med de privata medierna, ja då blir det svårare och där någonstans tror jag att tanken bakom Utgivarna förr eller senare spricker. Och detta kan nog även ske i samband med den mer svårfångade synen på mediernas etik – public service har en mer försiktig publicistisk syn än de kommersiella medierna.

Framför allt måste man beakta att bolagen inom public service enligt sina av staten bestämda sändningstillstånd ska förhålla sig opartiska och sakliga i sina publiceringar, till skillnad från privatägda medier som Dagens Nyheter, Aftonbladet, Gefle Dagblad, Norran eller Corren. Det är en avgörande skillnad som svårligen kan förena public service och privat ägda medier i samma publicistiska fålla. 

På måndag får vi veta vad Anette Novak och hennes utredning kommit fram till för förslag vad det gäller mediernas framtid i alla avseenden, man kanske framför allt vad det handlar om finansiering av journalistiken och måhända kanske också något om public service vs privata medieaktörer. Hennes förslag kommer säkert att mötas av både förväntningar och farhågor i landets alla mediehus och av dess företrädare och då inte minst av dem som gillar presstödet. Eller tvärtom...
Kompletterad och korrigerad 161103 kl 23.21, 1161104 kl 16.38, 16.50, 16.54

Länk: 
Medieutredningen på måndag - med förslag om nytt medieetiskt system? - artikel av Utgivarnas vd Per-Anders Broberg, utgivarna.se 161104

Kalle Sandhammar ny publisher på UNT

Originaltexten har av misstag raderats från bloggen. Nedanstående version överensstämmer nu i allt väsentligt med den första texten.. RR 160916 kl 17.59 

Idag blev det offentligt att Kalle Sandhammar blir ny chefredaktör, vd och ansvarig utgivare för Upsala Nya Tidning, UNT. Jag har genom mitt bolag Utkik Media biträtt UNT i rekryteringsprocessen sedan Charlotta Friborg sagt upp sig för att börja på Sveriges Television, SVT. Kalle Sandhammar kommer närmast från Norrländska Socialdemokraten, NSD, och kommer att bli en utmärkt ledare för UNT.  

Det har varit intressant och att ännu en gång få biträda UNT i rekryteringen av en publisher. 2011 var jag nämligen också anlitad vid rekryteringen av en ny chefredaktör, ansvarig utgivare och vd till UNT. Det var efter pensioneringen av dåvarande vd Dan Lannerö och chefredaktören Lars Nilsson som UNT:s ägare och styrelse bestämde sig för att slå ihop rollerna till en publisher.

Då blev Hanna Stjärne tidningens första publisher. Hon kom från ett jobb som chefsanalytiker och framtidsutredare i Sveriges Radio och hade en framgångsrik bakgrund i en rad ledande roller. Under hennes tid på UNT fick företaget flera utmärkelser, bland annat priset som Årets Dagstidning 2013. För ett par år sedan lämnade Hanna Stjärne UNT då hon utsågs till vd för SVT efter Eva Hamilton.

UNT:s ägare gjorde då en intern rekrytering genom att Charlotta Friborg flyttade från sitt jobb som chefredaktör på Corren i Linköping till UNT. Till Corren rekryterades Charlotta Friborg 2011 och även då var jag anlitad som headhunter. Charlotta Friborg kom då närmast från Graylings och dessförinnan Dagens Nyheter där hon bland annat var chef för dn.se.

Nu går således Charlotta Friborg vidare till Sveriges Television. Charlotta Friborg blir nyhetschef online på SVT:s riksnyheter, ett jobb som hon enligt en intervju i UNT inte kunde motstå med tanke på sin digitala bakgrund på DN.

Rekryteringen av Kalle Sandhammar gick snabbt.  Han är nu chefredaktör på NSD, men också vice vd för Norrbottens Media där både NSD och Norrbottens-Kuriren finns inom NTM-koncernen som är huvudägare till UNT. Som alltid i liknande sammanhang har dock diskussionen förts även om ett antal tänkbara externa alternativ under rekryteringsprocessen, men Kalle Sandhammar framstod tidigt som en utmärkt ny publisher för UNT. 

Kalle Sandhammar har varit chefredaktör på NSD sedan 2012.  Dessförinnan var han redaktionschef något år på Norrbottens-Kuriren.  Innan dess var han på Dagens Nyheter under tolv år i bland annat skilda ledningsfunktioner, till exempel på dn.se.
NTM:s koncernchef Lennart Foss, som också är ordförande i UNT:s styrelse, konstaterar i ett pressmeddelande att "Kalle Sandhammar är en modern ledare och en erfaren publicist" samt att han har "stor förståelse för och kunskap om det nya medielandskap som vi verkar i."
Genom mitt bolag har jag nu på deltid verkat som rådgivare åt medieföretag runt om i Sverige i mer än tio år. Förutom strategifrågor, medieutvecklingen och löpande rådgivning har uppdragen som headhunter kommit att dominera i verksamheten.

Jag har hittills medverkat i runt 30 rekryteringar av mediechefer, främst chefredaktörer, men även nyhetschefer och redaktionschefer med flera. Uppdragsgivarna kommer oftast från dagspressen, men också från tidskriftsförlag och även public service. Det är spännande och stimulerande att på så sätt få bidra till medieföretagens utveckling.

Länkar:
Kalle Sandhammar blir ny publisher på UNT - nyhetsrtikel, unt.se
NSD:s chefredaktör slutar - nyhetsartikel nsd.se
      

Nyheten om Helin en stjärnsmäll (!) för de kommersiella mediekoncernerna

Vilken kanonnyhet - Jan Helin går från Aftonbladet till Sveriges Television, SVT! En fantastisk rekrytering av Hanna Stjärne som samtidigt utser Lena Glaser till programdirektör. Stjärne markerar att SVT går mot stora förändringar. Och hur kommer Helins nya roll att påverka skyttegravskriget mellan kommersiella medier och public service? Så sent som i fredags framträdde Jan Helin i en hearing inför Public service-kommissionen och då som företrädare för de förstnämnda. Idag bytte han sida.

Med Jan Helin och Lena Glaser som programdirektörer direkt under vd Hanna Stjärne får SVT en förändrings- och framtidsinriktad ledning. Jan Helin är ju en ikon i de kommersiella mediehusens värld. Lena Glaser är inte lika känd utåt, men har också definitivt ikonstatus i televisions värld och hon beskrivs i internetworld.idg.se som en digital folkbildare som skrivit webb- och tv-historia. Det är Lena Glaser som har gett oss SVT Play.

Hanna Stjärne själv blev vd för SVT för knappt ett år sedan. Dessförinnan var hon chefredaktör och vd för Upsala Nya Tidning. Dit kom hon från Sveriges Radio 2011 och jag var anlitad av UNT för att hantera rekryteringsprocessen. Då var Hanna Stjärne framtidsanalytiker i ledningen efter jobb som programdirektör på SR och och andra uppdrag inom SR. Hon hade också mycket väl kunnat efterträda Mats Svegfors som vd för SR, men då blev det Cilla Benkö.

Men nu leder hon Sveriges Television, ett jobb som jag tror mig veta att hon tycker är ännu intressantare och roligare än vad det skulle ha varit att leda SR. Och idag hyllas Hanna Stjärne av en rad framträdande medieledare för rekryteringen av Jan Helin.  

Det kommer att bli spännande att följa SVT:s utveckling under den nya ledartrion Stjärne-Helin-Glaser. De tre kommer nog att driva fram en rejäl uppgradering av SVT, inte minst digitalt och nyhetsmässigt.

För Schibsted och dess koncernchef i Sverige, Raoul Grünthal, känns det nog inte lika kul som för Hanna Stjärne idag även om han i en kommentar på resume.se, där han också hyllar Helin för dennes insatser, säger att det är ett bra läge för ett skifte just nu om det ändå ska ske. Aftonbladet har en stark position och ledning, menar han. Även Sofia Olsson Olsén, från idag tillförordnad chefredaktör och ansvarig utgivare för Aftonbladet, har sagt samma sak samtidigt som hon sörjer att Helin slutar. Raoul Grünthal är nu även tillförordnad vd för Aftonbladet.

Jan Helin själv tycker jag har förklarat sitt beslut mycket bra i alla intervjuer och då inte minst i Aftonbladets egen tv-intervju på dess webb. Där var han märkbart berörd över stundens allvar efter en blomsterhyllning på redaktionen. Han har genomgående sagt att man i sin ledarroll också måste inse när det är dags att lämna över ansvaret. Han kom fram till att det var dags nu när han fick ett oemotståndligt erbjudande från SVT. Han har varit chefredaktör sedan 2008 och därtill vd sedan 2012.

Nu kommer Jan Helin tillsammans med Glaser och Stjärne att få ett enormt inflytande på utvecklingen för Sveriges Television. Därmed blir han också en av dem som ska möta kritiken från de kommersiella mediekoncernerna om att dessa hotas av SVT, SR och Utbildningsradion, UR, med sina digitala satsningar finansierade av licensmedel. Jan Helin har själv tidigare i många avseenden sällat sig till kritikerna och så sent som i fredags framträdde han som företrädare för de kommersiella medierna i en hearing.

Den arrangerades av Public service-kommissionen vars namn måhända kan leda tankarna till en statlig politisk eller myndighetsrelaterad organisation. Så är det dock inte i det här fallet eftersom den startats på initiativ av just Bonnier, Schibsted Sverige, Mittmedia, MTG, Bauer Media Group och Tidningsutgivarna för att granska public service-bolagens påverkan på de kommersiella medierna. 

De indirekt statligt ägda public service-bolagen ägs av förvaltningsstiftelsen för SR, SVT och UR. Samma dag som kommissionen höll sin hearing skrev stiftelsens avgående ordförande Ove Joanson en debattartikel i SvD där han i skarpa ordalag kritiserade kommissionens tillkomst. Dess ordförande Gunnar Strömblad svarade i en annan artikel.

Bakom Public service-kommissionen står, som Strömblad skriver, så gott som alla kommersiella mediehus i Sverige. Tillkomsten och syftet med kommissionen har ändå ifrågasatts då starten blev olycklig då medievisionären Joakim Jardenberg först tillfrågades om han ville ingå i den, men sedan ratades då man förstod att han hade en mer positiv syn på public service än vad man antagit. En pinsam och rätt ofattbar fadäs av pr-byrån som anlitats för att organisera arbetet.     

Gunnar Strömblad åtnjuter dock ett grundmurat förtroende i branschen där han tidigare varit framgångsrik vd för just Aftonbladet, sedan SvD och slutligen koncerndirektör och styrelseordförande för Schibsted Sverige, organisationer Jan Helin nu lämnar för att gå till public service.

Strömblad har gång på gång betonat att kommissionen är oberoende och hans integritet är väl känd. Samtidigt är det också väl känt vilken kritik mot public service som odlats inom koncernerna bakom dess tillkomst, ibland tämligen aggressivt som i MittMedias utspel. Förtroendet för kommissionens oberoende kunde därför ha varit större, men Gunnar Strömblad har naturligtvis rätt i att dess insats kan bedömas först då den presenterat sina slutsatser.
Jan Helin är en av de framträdande ledarna inom de kommersiella medierna som i skilda sammanhang varit kritisk till utvecklingsprojekten inom SVT, som till exempel om dess närvaro på Facebook och skapandet av online-satsningen Edit. I våras skrev Helin så här i en krönika:

”Med det breda innehåll och den breda publik Public service har i Sverige är det vad som krävs av data från en publisher för att Facebook effektivt ska kunna konkurrera med Aftonbladet som primär nyhetskälla och sedan kombinera det med sin övriga data för att bygga sin annonsaffär.
Mediamarknaden är tuff som den är ändå. Att slåss mot en amerikansk gigant i kombination med den sammanlagda kraften av flera skickliga public-service redaktioner som är förfinansierade av en statlig licens kan bli väl tufft också för en hårding som Aftonbladet".

Han avrundade texten med en direkt fråga till ägaren staten:

"Så av alla diskussioner om att nya tjänster från public service ska förhandsprövas fast det aldrig görs, så tycker jag att ägaren staten ska börja med att pröva att offentligt svara på följande fråga:
Varför ska innehåll som är finansierat av en statlig licens överhuvudtaget finnas på kommersiella amerikanska medieplattformar som Facebook och Youtube?"

Nu kommer Jan Helin att få möta sina egna argument när han ska ta SVT till den digitala framtiden och han sa också så här idag i en intervju på resume.se:

- Det kan finnas områden där jag får anledning att ompröva mina åsikter, men i grunden har jag alltid tyckt att public service är viktig. Inte bara historiskt sett utan ännu viktigare i framtiden. Kärnvärden som opartiskhet och saklighet – alla sådana saker kommer bara att växa i betydelse i det snabbt ökande informationsflödet.

Public service-kommissionen ska presentera sitt utredningsresultat i april 2016, ungefär samtidigt som Jan Helin tillträder sitt nya jobb. Jag förmodar att Gunnar Strömblad och kritikerna mot public service inom Schibsted och MittMedia med flera koncerner inte är särskilt entusiastiska över Helins nya roll.

Det är däremot Jan Helin själv som idag talade om att jobbet som programdirektör på SVT är ett drömjobb för honom. Expressens chefredaktör Thomas Mattssons tankar gick i samma riktning i en intervju på dagensmedia.se:
- För Janne blir väl det här rena himmelriket, det har ju ryktats om att han velat till SVT tidigare och med sin erfarenhet från Aftonbladets digitala satsningar blir han naturligtvis en oerhört stark kraft för Hanna Stjärne och, får man gissa, en ganska krävande beställare av Anne Lagercrantz tjänster.
En bra sammanfattning av honom om Jan Helins nya liv och om vem som är dagens största vinnare, nämligen Hanna Stjärne. Själv är hon också stolt och glad i branschpressen. Nyheten om Jan Helins nya roll har redan genererat massor av artiklar och jag länkar nedan till ett urval av dem.
Utöver alla resonemang och spekulationer om rekryteringen och dess betydelse för public service, Aftonbladet och branschdebatten så finns det en fråga som ännu inte fått svar någonstans. Vad händer nu med populära Mattsson Helin podcast? Det undrar jag också. Om Helin, trots sin nya roll i opartiska och sakliga public service, kan och får fortsätta med de frimodiga resonemangen i podden så är väl det i sig ett tecken i skyn om public service på väg in i en ny tid. Vi får se vad det lider...

Korrigerad och uppdaterad 151215 kl 21.57, fler länkar kl 22.03, ny länk kl 23.45, kompletterad och korrigerad 151216 kl 02.16, 02.31, ny länk kl 02.57,  17.38, 23.46
Jan Helin: "Jag har varit rädd för att medarbetarna ska bli arga" - Kerstin Weigl gör en känslosam med sin chef Jan Helin, aftonbladet.se
"SVT behöver Jan Helins kompetens" - artikel av Karin Olsson, expressen.se 
Ingen vild gissning att Helin en dag blir vd - Initierad krönika av Malin Ekman, svd.se
Grattis SVT! Om en visionär publicist som nu lämnar Schibsted - Åsa Lindeborg om Jan Helin, aftonbladet.se
Här är några du kan ringa Raoul - intervjuer om tänkbara efterträdare, medievarlden.se 
Sofia Olsson Olsén om att ta över efter Jan Helin - intervju med Sofia Olsson Olsén, medievarlden.se
Det krävs av Jan Helins efterträdare - intervju med Anders Gerdin, resume.se
Thomas Mattsson: Klokt drag av Hanna Stjärne - intervju med Thomas Mattsson, resume.se
Jan Helin tar sitt drömjobb för lusten, inte för lönen - intervju med Jan Helin, resume.se 
Jan Helin: Jag går ner i lön - intervju med Jan Helin, dagensmedia.se
Jan Helin: Stjärnorna stod rätt - intervju med Jan Helin, journalisten.se 
Lena Glaser Årets MediaAmazon 2013 - Utkiksbloggen.blogspot.se 20130415 

  

Gullberg chefredaktör på GD och Stjärne vd på SVT. Häftigt!

Så har då Sveriges Televison, SVT,  fått en ny chef, Hanna Stjärne som under tre år varit chefredaktör och vd på Upsala Nya Tidning. Ett klokt val; Hanna Stjärne blir säkert en jättebra chef för SVT. Och i Gävle blir dalkullan Anna Runnberg chefredaktör för Gefle Dagblad, en skicklig publicist som varit framgångsrik på sina tidigare jobb, senast som chef för Sveriges Radio P4 i Dalarna.

Båda rekryteringarna har gått jämförelsevis snabbt, särskilt vad det gäller Gefle Dagblad. SVT:s Eva Hamilton meddelade sin avgång den 15 april i våras. De månader som gått sedan dess, med en sommar och semesterperioden mitt i processen, är inte en särskilt lång tid för att hitta en ny vd för ett så stort företag som SVT med många intressenter i kulisserna. Snacka om förankringsprocess…

Jämfört med Gefle Dagblad ligger dock SVT i lä vad det gäller snabbhet. GD:s förre chefredaktör Maria Brander slutade så sent som för 20 dygn sedan, endast tre dagar efter tillkännagivandet. Och endast tre veckor senare offentliggörs utnämningen av Anna Gullberg.

Snabbheten i Gävle bottnar säkert i det faktum att Anna Gullberg var mycket väl känd för MittMedias redaktionella chef AnnaKarin Lith. Det jobbade för några år sedan tillsammans på Dalarnas Tidningar och har därefter haft fortsatt kontakt när Gullberg gick till public service för två år sedan. De kan varandra mycket väl.

Anna Gullberg har under sin tid på Dalarnas Tidningar spelat en mycket viktig roll för dess snabba och skickliga utveckling av till exempel de digitala tjänsterna där DT fortfarande därför är ledande föredöme inom MittMedia. På P4 har hon sedan också lyckats väl både med digitala satsningar och, inte minst, med att leda stationens publicistiska satsningar på granskande reportage, t ex av nazister.  

Hanna Stjärne har dock ännu djupare erfarenheter av etermedier. Minst sagt! Hon var under många år framgångsrik medarbetare på olika roller inom Sveriges Radio. Reporter, utrikeskorrespondent i Bryssel och Oslo.  Inrikechef för Ekot och chef för P1. Med mera! För tre år sedan blev hon publisher för Upsala Nya Tidning, en rekrytering som jag själv var anlitad för att hantera. Under den processen  fick jag väldigt stor respekt för hennes professionalitet.

Nu går hon in i en svår roll för en verksamhet som, liksom andra medier, möter nya problem och krav på förändringar.  Jag har tidigare bloggat många gånger, och ganska kritiskt, om att självbilden hos public service varit skev jämfört med verkligheten. Sök på bloggen efter fler texter "public service". Så tycker jag fortfarande; jag är tyvärr inte alls särskilt optimistisk till att public service går emot en ljus framtid.  Vare sig i tv eller radio. Tyvärr.  Jag hoppas och tror att Hanna Stjärne kommer att nyansera den där självbilden och vara klokare än framstående företrädare hittills inom SR och SVT vad det gäller att hantera framtidsfrågorna.

Det tycker jag man kunde ana redan under intervjuerna i kvällens (tisdagens) Aktuellt med den nye chefen där Hanna Stjärne, som jag ser nu långt efter midnatt, försiktigt antydde förståelse för en annan finansiering än licensen bara modellen säkrar oberoendet. Men hon var, som hon ska vara, väldigt försiktig med ställningstaganden innan hon väl sitter på stolen i tv-huset.

Anna Gullberg, som jag också känner väl, var lite snabbare och berättade omgående i någon intervju i  branschpressen att hon redan bjudit in Arbetarbladets chefredaktör Daniel Nordström till en gemensam pod vilket han sägs ha gillat. Snabbt och medvetet av henne, precis som jag hoppades vad det gäller henne. Vem vet, det kanske kan bli en härlig regional podvariant av den utmärkta nationella podcasten MattssonHelin där de konkurrerande chefredaktörerna för Expressen och Aftonbladet filosoferar över branschens utveckling varje söndag?

Gullbergs snabba utspel flaggar om en förändringens tid i Gefle Dagblads hus där tidigare chefredaktörerna Christina Delby Vad-Schütt och hennes efterträdare Maria Brander under de senaste tio åren snarare uppenbarligen strävat efter en så begränsad samverkan med koncernkollegan Arbetarbladet som möjligt, trots att de bägge ägs av MittMedia. Nu krävs naturligtvis något annat i den utveckling vi ser för medierna i Sverige.

Detta förhållande finns också på en rad andra konkurrensorter, till exempel i Östersund, Falun och Umeå.  De hopplöst föråldrade och närmast mumifierade presstödsreglerna förhindrar kreativa och kloka förändringar för att rädda de mindre andratidningarna och denna fråga lär väl inte prioriteras särskilt högt i rikspolitiken när landet samtidigt med stormstyrka närmar sig monumentala regeringskriser.

Därför ska det vid sidan om de nationella krisrapporterna ändå bli kul att lyssna på Gullbergs och Nordströms podd om den kommer. Vem vet, Hanna Stjärne och Casten Almqvist på TV4 kanske också gör en tv-grej ihop....?

Uppdaterad med länk och korrigerad 140917 kl 13.50. I den första versionen stod det att Gullberg och Nordström skulle göra en blogg ihop, men det hade blivit fel i en intervju. Anna Gullberg har meddelat att idén gäller en podcast. 

Är det så här vi vill ha det med public service?

Den 28 februari 1986 mördades Olof Palme. På dagen 28 år senare går rysk militär in i Ukraina. Både mordet och invasionen föder frågor om hur public service sköter sitt uppdrag i Sverige. 1986 tog det timmar innan radio och tv rapporterade om mordet. 2014 avstår SVT från livesändningar om den svåra krisen i Europa – där tog kvällstidningarna skickligt över.

1986 utlöste passiviteten inom public service en kritisk debatt.  Sveriges Radio tog till sig kritiken och började efter ett knappt år att sända nyheter dygnet runt. Tidigare hade man avstått från det av kostnadsskäl. 

Nu, nästan 30 år senare, avstod SVT från att gå ut i direktsändning under de första dygnen när Europa skakas av den värsta politiska krisen sedan det kalla kriget. Visst, ett antal extra nyhetssändningar blev det, men ingen kontinuerlig direktsändning med experter, intervjuer och kommentarer.

SVT:s har skickliga korrespondenter som Elin Jönsson och Stefan Åsberg, men de användes inte när de som bäst behövdes. Inte heller kunnige kommentatorn Bo Inge Andersson. De sparades alla till nyhetssändningarna. Vad det gällde tv, vill säga. Visst, SVT bevakade krisen, men främst då på sin sajt där det skrevs texter och nyhetschattades och visades videoinslag. 

Där var det hög aktivitet med bra kvalitet, men i de tv-kanaler SVT har härskade lugnet med Melodifestivalen och repriser med Vem vet mest. Mellon följdes dock av två (!) minuter extra nyhetssändning om krigshotet i Europa.

Nu fanns det faktiskt utmärkta livesändningar till och från under helgen, men då på Aftonbladets och Expressens sajter. Där var det aktiviteter i proffsig studiomiljö med reportrar, kommentatorer och direktrapporter från Ukraina och Krim via Skype och mobiler. Engagerat, kunnigt och aktuellt. Bra!

Sammantaget gav denna krisens helg en intressant bild av medieutvecklingen i Sverige. Public service valde hellre att skriva texter på sin sajt än att filma och prata i sina primära kanaler tillgängliga för alla licensbetalare. Och tidningarna fortsatte att skriva, men satsade också skickligt på rörlig bild även för dem som inte köpt tidningen. Jag satt klistrad vid datorn och kollade deras utmärkta nyhetsförmedling. 

Sammantaget finns det skäl att fråga sig vad vi förväntar oss av public service. Dess satsningar på digitala medier är redan starkt ifrågasatta av företrädare för dagspressen som menar att de indirekt statligt ägda medierna allvarligt hotar tidningarnas möjligheter att få betalt för sina nödvändiga digitala satsningar. Public service har ju en säker finansiering med licensmedel och kan glatt leverera allt gratis i de digitala kanalerna. Det kan inte tidningarna göra, för dem är public service ett allvarligt hot. 

Efter denna helg kan man också fråga sig om det är rätt av public service att inte fullt ut utnyttja sina primära kanaler, utan i stället hänvisa tittare och lyssnare till sina sajter på nätet. Svaret måste bli nej. Licensfinansierade medier måste rimligen ta ansvar även för den publik som inte har tillgång till nätet. Det lär handla om någon miljon vuxna i Sverige.

Tidningar konverterar snabbt till digitala kanaler och får inte sällan kritik från äldre och andra som tycker att de missgynnas då de bara är intresserade av pappersprodukten och inte vill betala för digitala kanaler de inte utnyttjar. Tidningsföretagen utsätter sig således medvetet för en kalkylerad risk och det kan även kommersiella TV3 och TV4 med flera göra om de väljer att stöta sig med publiken i sina utvecklingsprojekt. Men licensfinansierade public service måste agera annorlunda. Även därför är deras passivitet under helgen obegriplig.

I förlängningen anar man problem för public service att motivera sin existens. Verksamheten är med rätta nyligen starkt kritiserad för sin hantering av kravet på opartiskhet, både i SVT och SR. Nu har public service därefter dessutom degraderat sin betydelse för nyhetsförmedlingen där i stället kvällstidningarna tar täten. SVT valde att prioritera skilda underhållningsprogram, sport och repriser som fick ligga kvar i tablån även då Ryssland marscherar in i ett grannland.

Är det så vi vill ha det med public service?
Uppdaterad 20140303 kl 19.23 med nedanstående länkar.

Länkar:
Ulf Johansson om kritiken mot SVT - Ulf Johansson bemöter Lisa Bjurwalds kritik, medievarlden.se
Söndagslunk för SVT mitt under krisen - Lisa Bjurwald om SVT:s bevakning av Ukraina, medievarlden.se 

   

  

Taffliga beslut inom public service

Plötsligt blev det tydligt att statligt ägda public service lever i en annan värld än kommersiella medier. Inte bara ekonomiskt på trygga licensmedel, utan också rent publicistiskt med föråldrade och löjeväckande tolkningar om vad som krävs för ”opartiskhet” och publicistisk självständighet.

Att public service och kommersiella medier ekonomiskt sett lever i skilda världar är väl känt. Alla vet att Sveriges Radio, Sveriges Television och Utbildningsradion finansieras av licensmedel medan Expressen, Upsala NyaTidning och Dala-Demokraten måste skapa sina intäkter själva, om än ibland med ett begränsat statligt driftsstöd, som DD.

Att publicisternas syn på journalistik, etik och oberoende kan skilja sig mellan public service och medier ägda av börsnoterade bolag, familjer, stiftelser eller organisationer har däremot inte noterats särskilt ofta, inte ens inom branschen.  

Tvärtom har släktskapet, som ändå finns där, ofta betonats när det passat syftet. Som i synen på tryck- och yttrandefriheten då nya begränsande lagstiftning hotar. Eller då det handlar om självbespeglande branschpriser typ Kristallen eller Stora Journalistpriset. Eller om pressetiken.

För något år sedan utmynnade den samhörigheten i bildandet av organisationen Utgivarna för att gemensamt manifestera den publicistiska enigheten i skilda sammanhang. Allt var frid och fröjd i relationerna mellan kommersiella medier och public service.   

Rätt snabbt blev det ändå lite gurgel då bland andra Tidningsutgivarnas ordförande Bengt Ottosson, vd för Expressen, angrep public service för att försvåra för dagspressen genom sina satsningar i digitala medier. Vem skulle vara beredd att betala för tidningarnas digitala publiceringar om public service med hjälp av sina licenspengar tillhandahåller allt gratis?  

Rent publicistisk var enigheten fortfarande ändå obruten med samma syn på tryckfrihet, etik och alla sådana frågor. Tills nu då chefer inom public service plötsligt fattar några beslut som få utanför public service tycks begripa sig på. Plötsligt blir det tydligt att även de publicistiska idealen, trots allt, skiljer sig åt från kommersiella medier.

Komikern Soran Ismail, chefredaktören Daniel Nordström på Arbetarbladet och filmaren Stefan Jarl har sannolikt i väsentlig utsträckning och utan egen avsikt kommit att påverka synen på public service och publicistiska principer. Bra! Det är viktigt att medvetenheten ökas om skillnaderna mellan  olika medier.

Besluten om karantän för Soran Ismail och Daniel Nordström  är inskränkta och otidsenliga. Så även beslutet om att inte sända Stefan Jarls film Godheten. Svårbegripliga ställningstaganden, men det är väl taffliga försök att tillgodose statsmaktens krav på allsidighet och opartiskhet inom public service, just det faktum som medför att tidningarna och public service även publicistiskt lever i skilda världar. Nu blev det synligt.

Det som förvånar mest, utöver besluten som sådana, är det stöd ”policyn” om opartiskhet fått även av medarbetare inom SR och SVT i olika sociala medier. Synen på och stödet för den rigida inställningen om oberoendet verkar vara djupt förankrad bland medarbetarna. Har det varken på SR eller SVT drivits någon utvecklande publicistisk diskussion om vad det egentligen är som konstituerar det journalistiska oberoendet?

Oberoendet går naturligtvis att säkra och manifestera på andra och bättre sätt. In med modiga tyckare från alla sidor i paneler och program, varudeklarera mera när så krävs och sluta odla en mer eller mindre fejkad opartiskhet när vi alla begriper bättre än så. 

Uppdaterad med fler länkar 140213 kl 20.51,kl 21.01, 140214 kl 02.05, kl 02.32, kl 03.25, 140216 kl 18.55, 140217 kl 14.44

Länkar. 
Soran Ismail är inte avstängd - kanalchef Lotta Mossberg om beslutet, sveriges radio.se
Därför får Nordström inte vara med i panelen - kanalchef Leif Eriksson om beslutet, sverigesradio.se
SVT visar inte Jarl-film före valet - nyhetsartikel svd.se

SR stoppade intervju med professor om opartiskhet - nyhetsartikel dn.se 140217
Stoppa inte Nordström, Pettersson och Helin - Thomas Mattsson, expressen.se 140217
Därför stormar det om SR - Soran inte ensam - historisk tillbakablick, expressen.se 140216
Om Sveriges Radios sanning och konsekvens - Jan Helin, bloggar.aftonbladet.se
Sätt inte idealen på SR och SVT ute i kylan - Jens Runnberg, dt.se
Vi är inga idioter - Lilian Sjölund, ledarkrönika, helahalsingland.se
Public service, gamle vän - Sofia Mirjamsdotter, st.nu
Sveriges Radio är ingen opolitisk kanal - Maria Eriksson, kuriren.nu
Soran Ismail vill vara en aktiv debattör - Cilla Benkö i debattartikel, svd.se
Cilla Benkö, Sveriges Radio,  och Ehsan Fadakar, Aftonbladet debatterar - SVT Debatt, svtplay.se
Sveriges Radio saknar civilkurage - Lisa Bjurwald, debattartikel medievarlden.se
Var drar public service gränsen? - Åsa Linderborg, aftonbladet.se
Public service måste orientera sig i det nya medielandskapet - nyhetsartikel, dn.se
Lyssnarna är de stora förlorarna när SR åsiktsrensar - Marcus Melinder, blogg.allehanda.se
Rätt att stänga av Soran Ismail från SR - Mats Svegfors i debattartikel, aftonbladet.se
SR:s feghet är illavarslande - Daniel Nordström, blogg.arbetarbladet.se
Opartiskheten som tvångströja - Ulf Bjereld, debattartikel aftonbladet.se
"Det här är inte en konfliktfråga för oss" - nyhetsartikel, intervju med Robert Olsson, SVT, resume.se
Stäng inte av Soran Ismail från radion - Gunilla Brodrej, krönika expressen.se
Opartiskheten som är emot min världsbild - Soran Ismail, expressen.se
Soran Ismail i karantän - Sofia Mirjamsdotter och Björn Löfdahl i Studio Ett, sverigesradio.se
Vad blir utbudet om alla måste vara lika neutrala som kungen? - Björn Wiman, dn.se
Chefredaktör Nordström portas från SR - ledare av Anna Norling, arbetarbladet.se
Sveriges Radio, opartiskheten och Sverigedemokraterna - andreasjohanssonheino.blogspot.se
Medieforskare kritiserar avstängningen av Soran Ismail - nyhetsartikel, svd.se
Regler för SR, SVT och UR - Regelsamlingen, Myndigheten för radio och tv, radioochtv.se
Det hettar till mellan Utgivarnas olika aktörer - utkiksbloggen.blogspot.se

Intressant idé av Thomas Mattsson om pressetiken

Expressens chefredaktör Thomas Mattsson har lanserat en idé som kan och bör bli vägledande för hur det pressetiska systemet ska moderniseras. Han menar att pressombudsmannen, PO, bör få granska både Bokmässan och Almedalen. En idé som kan förvåna, men den är klok och logisk i dagens snabba medieutveckling.

Mediernas verksamhet förändras blixtsnabbt, ”tidningar” är inte längre enbart något på papper som vi köper i kiosken, läser och sedan tänder brasan med. Tidningar är kompletta mediehus med tv-sändningar, radioverksamhet,  gratistidningar, sajter på webben och i mobiler samt verksamhet i olika sociala medier. Dygnet runt.

Därför är det på gång att PO ska granska och bedöma tidningarnas verksamhet på sina officiella sidor i sociala medier. Och där har Thomas Mattsson tänkt ett steg till; låt PO göra detta, men låt även PO granska vad medieföretagen har för sig på Bokmässan på liknande arrangemang.

Han har naturligtvis rätt. Medieföretagen engagerar sig idag på en rad olika områden, men alltid under sina kända varumärken, namn som Expressen och Aftonbladet.  Så även i Almedalen och på Bokmässan där kända journalister framträdde i en rad olika sammanhang i medieföretagens stora montrar.    

Det är då som Thomas Mattsson menar att någon kan drabbas av felaktiga påståenden, förtal eller en kränkning som bör prövas av PO. Det spelar ju ingen roll om övertrampet  har tryckts i tidningen, sänts på webben eller sagts på Expressens scen inför stor publik på Bokmässan. Det väsentliga för den drabbade är att det är Expressen som ska kunna anmälas och klandras.

Tanken kan föras ännu längre utifrån Thomas Mattssons funderingar. När tidningar börjar göra tv, som de redan gör, och både Sveriges Radio, SR, och Sveriges Television publicerar texter och annat via internet har det uppstått en osäkerhet, knappast hos allmänheten enligt min mening, men hos dem som ska se till att vi har ett bra pressetiskt system.

Problemet, menar man, är att tidningarna granskas av pressombudsmannen och etermedierna av statliga granskningsnämnden. Det finns publiceringar som faller mellan stolarna. När medieföretagen numera jobbar med allt borde de ha en gemensam etisk bevakare, menar förespråkarna. En del medieledare känner därtill en oro för att allmänheten inte vet vart ska man skicka sin anmälan om en tidning sänder ut något felaktigt i sin tv-verksamhet på webben.

Därför finns det ett förslag som utreds av den nya organisationen Utgivarna om att införa en gemensam medieombudsman för både tidningar, tidskrifter och etermedier, ett teknikoberoende etiskt kontrollsystem. Den idén är jag skeptisk till och har tidigare bloggat om saken, nedan några länkar till texter om saken.  

Det är här Mattssons idé om att låta pressombudsmannen granska även Bokmässan och liknande arrangemang är intressant.  Det är logiskt att PO och Pressens Opinionsnämnd ska granska allt som kopplas till tidningarnas varumärken helt oavsett vilken kanal det handlar om, redan befintliga och sådana som tillkommer i framtiden.  Systemet med PO är välkänt och kan lätt moderniseras på detta sätt.

På samma sätt är det logiskt att regelverket ändras så att all verksamhet kopplad till t ex Sveriges Radio synas av den statliga myndigheten Granskningsnämnden, till exempel mediernas webbsidor och mobilkanaler.  Och SR:s arrangemang på Bokmässan även då de inte sänds i radio.     

Därmed finns det inte längre behov av den medieombudsman Utgivarna anser behövs, en lösning gemensamt för statligt och privat ägda medier och just därför komplicerad juridiskt och principiellt. Om det sedan ändå skulle anses oklart om allmänheten förstår vart anmälningarna ska skickas så kan man ju ha en gemensam postadress för dem som vill anmäla ett medieföretag.
Uppdaterad 130110 kl 23.00

Länkar:

Mattsson: Låt PO pröva gator och torg - medievarlden.se 131001
Låt PO granska Bokmässan - chefredaktör Thomas Mattsson, expressen.se 130930    

Avstå från en ny medieetisk organisation!! - Utkiksbloggen 130529

Håller med Svegfors om pressetiken - Utkiksbloggen 110204  

Tveksamt med en medieombudsman - Utkiksbloggen 100906      

Utgivarnas manifestation väcker frågor

Under tisdagen arrangerade den nya organisationen Utgivarna tillsammans med tidningen Resumé en debatt i Almedalen mellan publicister och politiker om nya lagar som urholkar tryckfriheten. Det blev en skarp och intressant debatt i ett fullspikat tält, men också en form av manifestation som väcker frågor och kan vara kontraproduktiv om man vill få med sig politikerna.

Var målet att reta upp politikerna så lyckades man uppenbarligen med detta vad det gäller kulturministern Lena Adelsohn Liljeroth. Hon blev märkbart irriterad vid flera tillfällen, särskilt i meningsutbyten med cheferna inom public service, Cilla Benkö på Sveriges Radio, SR, och Eva Hamilton på Sveriges Television, SVT.

Debatten hade fått rubriken ”Vi klarar oss bättre utan regeringen” och var en av de första större insatserna av den nybildade föreningen Utgivarna att försöka öka politikens respekt för tryck- och yttrandefriheten. Det har under senare år tillkommit nya lagar som publicister med all rätt kritiserar. Ett dagsaktuellt exempel är den så kallade fotoförbudslagen som började gälla den 1 juli och den återkom därför också gång på gång i debatten.

Och därutöver så kritiserade mediecheferna bestämt och lika korrekt tankarna på ett utökat spioneribrott, förslag om nya integritetsbrott och alla nya begränsningar som införts i sekretesslagen liksom de ökande svårigheterna att få ut offentliga handlingar. En intressant och utmärkt diskussion innan radiochefen Cilla Benkö plötsligt började klaga på att Sveriges Radio får för lite pengar till sin verksamhet, ett ämne som hon ofta återkommit till i olika sammanhang. Men här hörde radions finansiering definitivt inte hemma i debatten.

Dessutom började hennes public service-kollega på SVT att klaga på att regeringen vill göra en granskning av effektivitet med mera inom public service, ett ämne där hon närmast raljerade över initiativet. Kulturministern blev klart irriterad på de bägge företrädarna för public service. Och deras inlägg i egen sak hade ju faktiskt ingenting att göra med ämnet för dagen.

Benkö och Hamilton var inte ensamma på scenen. Där stod ytterligare fyra ledande mediechefer, totalt således sex företrädare (namnlista efter texten) för landets medier som alla i stor enighet kritiserade lagstiftarna. De har naturligtvis rätt i sak, men jag är inte säker på att Utgivarnas metod att skicka fram många med samma budskap är ett framgångsrecept.

Jag har tidigare skrivit om bildandet Utgivarna och dess syfte att samla alla medier, både privatägda mediehus och offentligt finansierade public service, i samma organisation. Tanken är tydligen att deras budskap i publicistiska frågor ska få större kraft om alla medier uppträder gemensamt, till exempel i samband med remisser, i stället för var för sig eller via olika branschorganisationer. Det kan ifrågasättas.

Denna debatt illustrerade på sitt sätt saken eftersom det gemensamma uppträdandet gav ett intryck av manifestation, kanske till och med en demonstration. Det verkade lite väl arrangerat när alla stod där som en flock och sa samma saker. Det finns också en risk för att de som ska lyssna och påverkas, politikerna denna gång, genom upplägget kan uppfatta mediecheferna som lite gnälliga. Trots att dessa har helt rätt i sin kritik.  

Jag kan mycket väl tänka mig att några få meriterade publicister, eller kanske en ensam kunnig och vältalig redaktör som till exempel Expressens chefredaktör Thomas Mattsson, skulle nå längre i en debatt som denna. Branschmanifestationer kan ju göras på andra sätt i något annat sammanhang där argumenten inte behöver vridas och vändas i en kvalificerad diskussion.

Debatten gav genom Benkös och Hamiltons utspel också på sitt sätt en bild av dilemmat med en organisation typ Utgivarna, gemensam för privatägda medier och offentligt finansierade medier. Företrädarna för de olika medierna är oftast överens i rent publicistiska frågor, men i övrigt lever de i helt olika värdar med helt olika uppdrag och med helt olika finansiering.

Det föder spänningar dem emellan som redan märkts och som kan bli svåra att hantera för den unga organisationen Utgivarna. Radiochefens och tv-chefens diskussion med det statsråd som ansvarar för deras verksamhet gav onekligen en påminnelse om att de verkar i en annan värld än sina kolleger på scenen. 

Nåväl, förhoppningsvis tog Lena Adelsohn Liljeroth och hennes riksdagskollegor intryck av argumenten från mediecheferna i debatten. Mot slutet av debatten tinade hon för övrigt upp och lovade att före nästa års Almedalen komma med någon form av besked om hur regeringen ser på möjligheterna för den gemensamma medienämnd Utgivarna strävar efter. Dessutom var hon tämligen säker på att momsen för digitala tidningar kommer att sänkas från 25 procent idag till 6 procent, precis samma moms som för papperstidningarna. Ett mycket bra besked om det stämmer.    

Under dagen var jag också på bland annat ett seminarium arrangerat av EU-kommissionen och Europaparlamentet. Det handlade om EU:s  nya dataskyddsförordning. Den kan ses som ett hot mot yttrandefriheten och offentlighetsprincipen, men också som ett skydd för den personliga integriteten.

Det handlar om en svårfångad fråga som satt fart på lobbyisterna. Det har kommit in 4000 ändringsförslag gällande förordningen mot normalt några hundra, sa Piratpartiets Christian Engström som sitter i Europaparlamentet. Engström var dock rätt positivt inställd till förordningen eftersom han menade att det är dags att modernisera regelverket.

Under tisdagen tätnade det till på gatorna i Visby och de närmaste två dagarna är väl de mest besökta i Almedalen. På fredag kommer många besökare att lämna Visby, men dessförinnan ska ytterligare något tusental seminarier hållas om de mest skiftande frågor.    

Deltagare i Utgivarnas och Resumés debatt:

Lena Adelsohn Liljeroth, kulturminister (m), Phia Andersson, riksdagsledamot (s), Anti Avsan, riksdagsledamot (m), Cilla Benkö, vd SR, Charlotta Friborg, chefredaktör Corren, Eva Hamilton, vd SVT, Viveka Hansson, programdirektör TV4, Jan Helin, chefredaktör Aftonbladet, Thomas Mattsson, chefredaktör Expressen. Moderator Claes de Faire, chefredaktör Resumé.  

Deltagare i debatten om dataskyddsförordningen

   Christian Engström, Europaparlamentariker (Piratpartiet), Gustav Gellerbrant, politisk sakkunnig Regeringskansliet, Pierre Schellekens, chef för representationen, EU-kommissionen. Moderator Johan Wullt, pressekreterare EU-kommissionen.

  

Verkligheten har hunnit ifatt tv-licensen

Nu har nog verkligheten äntligen hunnit ifatt den hopplöst föråldrade svenska tv-licensen. Plötsligt väller kritik fram mot licensen sedan Förvaltningsrätten i Luleå beslutat att datorer är avgiftspliktiga eftersom man kan se tv-program i dem, oavsett om man verkligen gör det eller inte. Politikerna lär få problem med att krypa ut ur den pinsamma frågan, särskilt sedan regeringen så sent som i förra veckan dessvärre föreslog att licensen ska finnas kvar.

Förvaltningsrätten avkunnade ett antal domar gällande avgiftskravet för datorer.  Detta sedan upprörda datorägare överklagat Radiotjänsts beslut att skicka licensfakturor till dem trots att de saknar tv-apparater, ett förfarande som nu i debatten jämställts med ökända skojares bluffakturor. Många mål återstår att pröva i domstolen, inte minst gällande surfplattor och mobiler.

Det är viktigt att lagar och regler är respekterade av allmänheten, om förtroendet rubbas kan mycket hända även om vi i Sverige oftast är lojala mot gällande ordning.  Hittills har betalningsviljan varit stor, runt 90 procent av de berörda hushållen har betalat sin tv-avgift. Nu finns nog risken för att betalningsviljan kan minska eftersom reglerna för avgifter på datorer uppfattas som absurda och obegripliga av många som genom domarna fått upp ögonen för saken. Inte minst studenter har varit kritiska i intervjuer; de måste ju ha datorer för sina studier och har inte sällan avstått från tv för att spara pengar.

Jag har tidigare bloggat många gånger om den föråldrade licensen som dessutom är så orättvis eftersom den slår hårt mot ensamstående. Det är ju hushållen som betalar licensen, inte individerna.  Länkar till tidigare blogginlägg i slutet av denna text. Där finns också ett antal länkar till kritiska röster i bland annat Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet. Mer kritik kommer säkert fram i debatten under den närmaste tiden.

För något år sedan verkade det som om politikerna äntligen var beredda att göra om systemet och antingen ta ut kostnaden via inkomstskatten, eller i vart fall i form av en öronmärkt avgift på skattsedeln, liknande begravningsavgiften. Men icke, nyligen föreslog regeringen i stället i sin public service-proposition att avgiften ska bli kvar.

Att public service är en viktig institution i det svenska samhället håller nog de flesta med om. Ändå finns det risk för att även public service-bolagen kan drabbas av ilskan mot licenssystemet som de alltid försvarat för att bevara sin påstådda ”frihet” gentemot staten, trots att de är statsägda via Förvaltningsstiftelsen.

SVT:s vd Eva Hamilton är också ordförande i Radiotjänst som driver in licensavgifterna. Hon lovade först att man skulle hantera de kritiserade reglerna om datorer försiktigt, men kort därefter började Radiotjänst ändå sin jakt på datorägare utan tv och licens.

Både SVT och Sveriges Radio har ju också genom sina företrädare i regel varit tämligen pompösa i sin beskrivning av sin förträfflighet, en attityd som kan straffa sig när inte minst ungdomar nu vänder sig mot systemet och ser kopplingen mellan den förhatliga licensen och de berörda programbolagen.  

Närmast kommer med all sannolikhet många av domarna att överklagas till kammarrätten i Sundsvall. Om de fastställs där så kommer kraven på ett ändrat avgiftssystem att bli en knepig fråga för regering och riksdag. Rätt välförtjänt med tanke på att politikerna behållit ett hopplöst omodernt system alldeles för länge. Obegripligt nog.

Relevanta länkar på andra sajter:
Dags att pensionera tv-licensen - ledare expressen.se 130625
Bättre att betala tv-avgift via skatten - ledare svd.se 120625
Tv-avgiften en generationskonflikt - nyhetsartikel dn.se 130625
Radiotjänst tar sikte på småföretagare - nyhetsartikel dn.se 130625
Tv-avgiften upprör Aftonbladets läsare - aftonbladet.se 130624
Är det rätt att datorer bli grund för tv-avgift - inlägg Brännpunkt Direkt i SVD 130624
Jag kommer att överklaga - nyhetsartikel aftonbladet.se 130624
I och med domarna har licensen slutligen spelat ut sin roll - Axel Björklund i DN 130624
Idioti att tvingas betala för något man inte vill ha - intervju i DN med datorägare 130624
Tv-avgift krävs för dator - artikel svt.se 130624
Licens utan legitimitet - ledare på dn.se 130620

Ett urval av texter på denna blogg om tv-licensen: 

Tragikomiskt om tv-licensen. Och nu Meg13 - utkiksbloggen.blogspot.com 130307

Nya turer förlöljligar den otidsenliga tv-licensen - utkiksbloggen.blogspot.com 130122

Vad vill regeringen om public service? - utkiksbloggen.blogspot.com 121023

Oberoende public service med statlig kontroll - utkiksbloggen,blogspot.com 120911

Riksdagen ifrågasätter äntligen tv-licensen - utkiksbloggen.blogspot.com 110221

Uppdaterad 130625 kl 09.22

Det hettar till mellan Utgivarnas olika aktörer

Nu hettar det tilI mellan public service och dagspressens organisation Tidningsutgivarna, TU, trots att de nyligen tillsammans bildat organisationen Utgivarna. Idag kritiserade TU;s ledande företrädare i en artikel i Svenska Dagbladet Sveriges Radios, SR:s,  planer för sin webb. Och SR:s vd Cilla Benkö svarade ilsket på kritiken i Medievärlden och drog direkt in nya Utgivarna i debatten som ett tillhygge mot TU.

Spänningarna mellan public service och dagspressen är föga förvånande eftersom det alltid förekommit en kritisk debatt dem emellan i skilda frågor. Precis som det också bör vara för den publicistiska mångfaldens skull. Aktörerna har skilda uppdrag och lever i helt olika världar.

De finansieras på helt olika sätt, public service via det kritiserade licenssystemet där staten bestämmer förutsättningarna för sitt, genom en stiftelse, reglerade ägande. Ett faktum som SR:s och SVT:s ledningar ofattbart nog aldrig vill medge. Dagspressen måste däremot dra in varenda krona på egna meriter genom sin kommersiella verksamhet, bortsett från ett begränsat statligt presstöd.

Nej, det är inte ett dugg konstigt att företrädarna för SR och dagspressen råkar i luven på varandra i ett läge där de alla pressas av de snabba förändringarna på medieområdet, både tekniskt, ekonomiskt och publicistiskt. Det är naturligt att de har helt olika uppfattningar i ett läge där de hotar varandras revir.

Det egendomliga är däremot just därför att de samtidigt närmast entusiastiskt ingått i en gemenskap, den nämnda nya organisationen Utgivarna. Den har bildats av dagspressen inom TU, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio,Sveriges Television, SVT, Utbildningsradion, UR, och kommersiella TV4.

Syftet var, om jag förstått saken rätt, att manifestera sin gemensamma syn i väsentliga publicistiska frågor, särskilt gentemot statsmakten. Man vill också se en ny etisk organisation för alla medier.

Jag har varit skeptisk till Utgivarna eftersom jag aldrig förstått hur stiftarna till den nya organisationen tänkt då olikheterna mellan dem är så påtaglig. Samsynen dem emellan är enligt min mening inte alls särskilt stor, inte ens i rent pressetiska frågor. När har Sveriges Radio och Expressen gjort samma bedömning rörande till exempel en namnpublicering?

Den största och tydligaste åsiktsklyftan dem emellan dem rör troligen utvecklingsfrågorna. Ska SR hålla sig till sina radiosändningar och begränsa sin verksamhet på webben och i andra digitala medier? Ska SVT främst ägna sig åt lite tyngre och kostsamma produktioner samtidigt som TV4 och andra kommersiella kanaler får ta hand om underhållningen? Hur ska det bli med licensen?

Alla dessa frågor om de offentligt ägda medierna, och många till, kommer att föranleda debatter mellan de olika intressenterna framöver. När det gäller politikernas lagförslag som begränsar yttrandefriheten kan de nog ofta komma överens och det är väl där någonstans man kan finna motivet till bildandet.  

Vad det däremot gäller branschfrågorna kommer sannolikt ledningarna för public service, TV4 och dagspressen ofta fram till helt olika åsikter. Inte ens mellan Sveriges Tidskrifter och dagspressen råder det alltid enighet om olika frågor. Tvistefrön har alltid förekommit och nu har det hänt igen, denna gång med en ovanligt hård debatt mellan radiochefen Cilla Benkö och TU-styrelsens presidium med nye ordförande Bengt Ottosson, vd på Expressen, i spetsen.

Debattörerna lär få svårt att komma överens om vad Sveriges Radio ska få göra på nätet, men i vilket fall som helst ska man förr eller senare återigen samverka utåt genom Utgivarna där de ska vara överens.
Där heter ordföranden heter Ove Joanson, tidigare vd och senare ordförande för Sveriges Radio, numera ordförande för Förvaltningsstiftelsen som på statens uppdrag äger public service.

Ove Joanson  har en unik position sedan de indirekt statligt ägda medierna och den svenska dagspressen med sin skilda privata ägare valt honom som sin främste gemensamme företrädare. Det ska bli intressant att se hur Utgivarna och Ove Joanson i sin nyckelroll vill lösa problemet.

Några relevanta länkar: 
Förvridet mediekrig - Gabriel Byström på gp.se 13-04-14
Faran med att göra en galen verklighetsbeskrivning - Mikael Zackrisson, ziggysays.com 13-04-07
Om Sverigesradio.se och ny konkurrens från public service - Robert Brännström på btdm.se 13-04-07
Om bråket mellan tidningarna och radion - Chefredaktör Jan Helin, aftonbladet.se 13-04-07
Sveriges Radios uppdrag formulerar vi alla - Chefredaktör Thomas Mattsson, expressen.se 13-04-07
Motstridigt och arrogant från SR:s ledning -  TU:s presidium kommenterar SR:s svar, SvD 13-04-07 SVT:s Johan Everljung svarar på VK:s public service-angrepp - Johan Everljung på svt.se 13-04-06
Om konkurrensen i medielandskapet - Chefredaktör Jimmie Näslund på allehanda.se 13-04-06
Konkurrens på olika villkor - Chefredaktör Ingvar Näslund Västerbottens-Kuriren 12-04-06
SR snedvrider konkurrensen - Chefredaktör Anders Nilsson Norrköpings Tidningar 13-04-06
TU:s ordförande Bengt Ottosson i tv-debatt med SR:s Björn Löfdahl -  dagensmedia.se 13-04-05
Utgivarna kritiserar TU - Utgivarnas Ove Joanson kritiserar TU i  Medievärlden 2013-04-04
TU målar upp en felaktig hotbild - Cilla Benkö och Martin Jönsson i SvD 2013-04-04
Marknad med olika villkor - Chefredaktören Lars Dahmén i Sydsvenskan 2013-04-03
Debatt mellan Cilla Benkö och Bengt Ottosson - Studio Ett i SR 2013-04-03
Här är SR:s kontroversiella sajt - resume.se publicerar bild på sajten 2013-04-03
SR-debatten oroar - Expressens chefredaktör 2013-04-03
Cilla Benkö slår tillbaka mot TU - SR:s vd Cilla Benkö, medievarlden.se 13-04-03
SR snedvrider konkurrensen - TU:s presidium kritiserar Sveriges Radio i SvD 13-04-03
Public service sedan 1880 i Norrtälje - Expressens chefredaktör Thomas Mattsson  2013-03-29
Var går gränsen för public service? - Expressens chefredaktör Thomas Mattsson 2013-03-28
Dags för förhandsprövning - TU:s vd Per Hultengård i Medievärlden 2013-03-27
Radiotidningen med uppmärksammade uttalanden från SR - Radiotidningen nr 5 2013
Oberoende public service med statlig kontroll - Utkiksbloggen 2012-09-11
Historiskt förslag om public service i morgon? - Utkiksbloggen 2012-09-10
Utgivarnas sammanhållning krackelerar - Utkiksbloggen 2012-07-03
Nya Utgivarna, kanske klokt, kanske oklokt... - Utkiksbloggen 2012-02-12
Samarbete, inte skyttegravskrig -  Mikael Zackrisson på Same Same But Different 2010-03-29
Ge oss möjlighet att göra radio för alla - SR:s vd Cilla Benkö i Expressen 2013-02-15
SR:s ledning hotar åsiktsmångfald - Anette Novak, Anna Serner och PeO Wärring i DN 2010-05-22
Ny public service testar gränser - dn.se 2010-03-23

UPPDATERAD, KORRIGERAD OCH NYA LÄNKAR 130404 kl 01.38

UPPDATERAD MED FLER LÄNKAR 130404 kl 14.50, kl 14.59
UPPDATERAD MED FLER LÄNKAR 130406 kl 16.07
UPPDATERAD MED FLER LÄNKAR 130407 kl 00.19
UPPDATERAD MED FLER LÄNKAR  130407 kl 13.4, kl 15.34, kl 18.49, kl 21.13
UPPDATERAD MED FLERA LÄNKAR 130408 kl 01.05

UPPDATERAD MED NY LÄNK 130414 kl 13.30