Joanson och Brunegård och Sveriges Radio och förtroendefrågan

Nomineringen av Stampens förre ordförande Tomas Brunegård till Sveriges Radios styrelse var en oväntad nyhet. Förtroendet för Brunegård är sargat, men detta bortser Förvaltningsstiftelsens styrelse och dess ordförande Ove Joanson ifrån. Nomineringen förvånar, dels för att Joanson haft affärsrelationer med Brunegård som ytterst kan leda till misstankar om vänskapskorruption, dels för att Joanson borde vara angelägen om att inte äventyra förtroendet för Sveriges Radio, SR.

Sverige är ett litet land och vänskapsbanden är vanliga i en rad branscher. Vänskap och äktenskap är inte ovanliga mellan personer på konkurrerande tidningar eller mellan statliga makthavare och deras granskare i medierna. Det är nog ofrånkomligt och kanske inte heller något problem om alla inblandade transparent och omdömesgillt hanterar jäv och intressekollisioner.

Det har jag själv anledning att tänka på när detta skrivs; Ove Joanson har jag känt väl sedan våra vägar korsades som unga medarbetare på Gefle Dagblads redaktion redan i mitten av 60-talet. Och vi har haft kontakt till och från under årens lopp. Tomas Brunegård lärde jag känna genom uppdrag för Tidningsutgivarna, TU, inte minst då jag som ordförande i dess valnämnd var med om att utse honom till TU-ordförande.

Det var ett helt naturligt beslut på den tiden då förtroendet för Tomas Brunegård var stort bland företrädarna för flertalet medlemsföretag i TU. Det var inför omorganisationen av TU och inträdet i Almega. Därmed behövdes en drivande och samlande kraft som kunde accepteras av de flesta medlemsföretagen och då särskilt Bonniers, Schibsted och Stampen, de tyngsta aktörerna inom TU. Brunegård var den alla pekade på vilket gjorde valnämndens arbete lätt. Han tvekade, men sa ja.

Tomas Brunegård blev vald. Stampen utvecklades snabbt på ett sätt som först väckte respekt. Tomas Brunegård uppmärksammades positivt, dels för detta, dels för en respekterad insats som ordförande i TU. Det dröjde innan både Stampen och Tomas Brunegård blev föremål för en mer kritisk bedömning då företagets expansion genom uppköp började orsaka problem.

Sedan har förtroendet minskat både för Stampen och dess tidigare vd och ordförande Tomas Brunegård. De dåliga affärerna under senare år ursäktar inte de goda besluten innan det började gå utför. Så är det helt enkelt när ett företag och dessa funktionärer bedöms för sina insatser. Det är också självklart att en vd, styrelsen och dess ordförande är och ska hållas ansvariga för utvecklingen i en verksamhet, både formellt och av iakttagarna då historien skrivs.

Tomas Brunegård har många förtjänster och är en trevlig person. Han har gjort en uppmärksammad karriär och har ett stort engagemang för tryckfrihet och pressfrihet, vilket också lett honom till ordförandeklubban i den internationella utgivarorganisationen World Association of Newspapers and News Publishers, WAN-IFRA. Men, allt detta till trots är han också den främste bäraren av ansvaret för Stampens problem.

Det minskade förtroendet för honom är väl känt inom mediebranschen.  Tråkigt men sant för Tomas Brunegård, men en naturlig följd av utvecklingen inom Stampen. Men detta har Förvaltningsstiftelsens styrelse och dess ordförande Ove Joanson missat eller, ännu värre, bortsett ifrån. I Ove Joansons uttalanden kan man inte ens ana att förtroendet för Tomas Brunegård på något sätt förändrats efter hans storhetstid. 

Ove Joanson var under många år anlitad som konsult av Tomas Brunegård och Stampen. Det handlade om affärsutveckling med mera. I det sammanhanget fann de båda också varandra och lanserade organisationen Utgivarna vars framtid det är svårt att sia om, särskilt med tanke på den åsiktsklyfta man idag ser allt tydligare mellan ledande företrädare för public service och dagspressen, senast belyst i Sveriges Radios Medierna i lördags då MittMedias AnnaKarin Lith diskuterade saken med Sveriges Radios vd Cilla Benkö. Jag har bloggat om Utgivarna tidigare, senast här.

I Dagens Media anger Ove Joanson ändå att just Tomas Brunegårds synsätt om vad mycket kvalificerade medieföretag har gemensamt  ”oavsett finansiär” haft betydelse för hans stöd av Brunegård som styrelseledamot. De har tydligen funnit varandra här i en vision, Brunegård som uppdragsgivare och Joanson som konsult. Ove Joanson blev också Utgivarnas förste ordförande. 

Ove Joanson påpekar att det ekonomiska utfallet för Brunegård av styrelseuppdraget är minimalt med ett arvode på 64000 kronor per år och att Joanson därmed knappast kan sägas  vilja gynna Brunegård ekonomiskt. Det är nog också få som tror med tanke på att Brunegård också kritiserats för sina mångmiljonbonusar från Stampen.

En möjlighet är naturligtvis att det är precis som Ove Joanson säger, att han betraktar Tomas Brunegård som en av de mest kompetenta och respekterade personerna i mediebranschen. Då har han dock missat hela diskussionen om sin tidigare uppdragsgivare Stampen. Och missat att Tomas Brunegård fick lämna Stampen efter bankernas ingripande.    

En annan möjlighet är att Brunegårds ordförandeskap i WAN har en viss betydelse, antingen för att Förvaltningsstiftelsens styrelse kanske ser det som värdefullt att denna organisations ordförande sitter i Sveriges Radios styrelse. Eller för att det är värdefullt för Tomas Brunegård att ha en tung befattning inom medierna som ordförande för WAN, det torde väl krävas en branschkoppling för den som har det uppdraget. 

Det har väl i och för sig Tomas Brunegård även efter utmarschen från Stampen eftersom jag vill minnas att han då blev vice vd under Peter Hjörne i familjens ägarbolag Skäreleja . Men det är inget tungt uppdrag, ett styrelseuppdrag i Sveriges Radio smäller högre i alla sammanhang. Tomas Brunegård är vald som ordförande för WAN-IFRA i två år och ska, så vitt jag förstår, därför väljas om i sommar om han vill fortsätta på det prestigefyllda uppdraget.  

Nåväl, hur och varför både Ove Joanson och Tomas Brunegård utsätter både sig och Sveriges Radio för detta vet bara de själva. Och det är illa nog. Förtroendefrågor får aldrig sopas under mattan. 
Korrigerad 150308 kl 12.47, 13.00
Kompletterad med fler länkar 150309 kl 21.96, 150311 kl 18.02, korrigerad 150520 kl 16.53

Relevanta länkar
Ove Joanson tar kritiken med ro - nyhetsartikel journalisten.se, 150311
Tomas Brunegårds plats i SR:s styrelse är en orättvisa av kosmiska mått - kulturchefen Björn Wiman, dn.se 150309
Utnämning som skadar förtroendet - chefredaktör Lars Johansson skriver, hd.se 150307
Brunegårdsskandalen - bloggtext andreasekstrom.se 1503076 (Andreas är kulturskribent i Sydsvenskan)
Ove Joanson sätter sin gamle uppdragsgivare i SR-styrelsen - nyhetstext, resume.se 150306
Brunegård till SR:s styrelse - nyhetsartikel, dagensmedia.se 150306
Tomas Brunegård till Sveriges Radios styrelse - nyhetsartikel, medievarlden.se 150306
Tomas Brunegård lämnar Stampen - nyhetsartikel dagensmedia.se 140630
Tomas Brunegård ny ordförande i WAN-IFRA - nyhetsartikel, dagensmedia.se 130603

Meg14 i morgon och Fichtelius tar över Utgivarna

Utbildningsradions vd Erik Fichtelius efterträder Ove Joanson som ordförande i Utgivarna som bildades för ett par år sedan. Detta erfar i kväll medievarlden.se samtidigt som branschfolket förbereder sig för Mediedagarna, Meg14, i Göteborg. Det är en intressant tillställning, men ännu mer spännande blir det att få se hur Fichtelius kan utveckla Utgivarna. Han har fått ett svårt uppdrag och valet av honom bekräftades senare på Utgivarnas sajt. 

Mediedagarna arrangerades för första gången 2012 med en klart uttalad strävan att bli en samlingspunkt för främst de klassiska medierna, radio, tv, dagspressen och tidskrifterna. Det blev ett bra evenemang med samma upplägg som den utmärkta Bokmässan.

Om jag räknat rätt innehåller årets program, det tredje i ordningen, omkring 25 arrangemang förbehållna dem som löser seminariebiljetter. Sedan tillkommer minst lika många liknande evenemang gratis på olika scener för alla besökare utan tilläggsavgifter. Och därtill en branschrelaterad utställning, en direktinspelning av tv-programmet Debatt, poddinspelning och andra intressanta medieföreteelser. Ett antal arrangemang sänds i tv och radio.

Och viktigast av allt är som vanligt i sådana här sammanhang alla möten, både spontana och arrangerade. Många medieföretag och organisationer förlägger sammanträden och andra arrangemang i anslutning till Meg14.

Således håller t ex dagstidningarnas branschorganisation Tidningsutgivarna, TU, sitt årsmöte i Göteborg dessa dagar. Och här möts också nya Utgivarna och valde på en föreningsstämma sin nye ordförande i kväll onsdag.  

I föreningen Utgivarna ingår TU liksom Sveriges Tidskrifter, SVT, Sveriges Radio och UR. Det är alla dessa publicistiska organisationer och bolag Erik Fichtelius kommer att företräda, onekligen en rejäl maktposition i täten för både public service och rent kommersiella medieföretag.

Idén med Utgivarna är, om jag förstått saken rätt, att samla och manifestera de ansvarsfulla klassiska medierna med utsedda ansvariga utgivare, inte minst inför lagstiftarna vars klåfingrighet oroar publicister. En god tanke enligt tillskyndarna, men jag har ändå varit skeptisk till idén från första början.

Här finns nämligen starka spänningar mellan främst public service och de kommersiella medieföretagen, både i storstad och i småstad, som medför att det kan bli svårt att hålla ihop när det blåser. Och frågan är om det ens är lämpligt att sträva efter en total enighet i publicistisk verksamhet där mångfald, skillnad i synsätt och tillämpning, är ett honnörsord.

Publicister i både licensfinansierade etermedier och kommersiella tidningar är ofta överens i skilda frågor, men inte alltid och särskilt inte då det rör fundamenten för public service, t ex kravet på opartiskhet i de indirekt statligt ägda medierna. De lever i en annan värld än vad till exempel Aftonbladet, Helsingborgs Dagblad eller Göteborgs-Posten gör. Detta faktum illustrerades väl i debatten nyligen rörande komikern Soran Ismail och chefredaktören Daniel Nordström som inte fick vara med i Sveriges Radio i år för att det är ett valår.

Även ekonomiskt är det spänt mellan de licensfinansierade bolagen och privata medier. För något år sedan kritiserade bland andra TU:s ordförande Bengt Ottosson,  till vardags vd för Expressen, public service för sina långtgående ambitioner i digitala medier.

En osund och farlig konkurrens för tidningarna som måste tjäna sina pengar själva och nu försöker få betalt för journalistiken i digitala medier, menade Ottosson. Många direktörer och redaktörer ute på tidningarna håller med honom och tidningsledare anser också att public service parasiterar på lokal- och regionaltidningarnas bevakning, dessa har mycket större resurser än radio och tv som ”knycker” nyheterna. Även mellan publicisterna utanför public service finns naturligtvis olika meningsskiljaktigheter.  

Nu ska Erik Fichtelius sväva över dessa motsättningar och hålla ihop Utgivarna med dess karaktär av hybrid i principiella frågor. Och jag tror att han nog har förstått problemet; förra året var han den ende som på scenen under ett seminarium bestämt pekade på att det också finns principiella svårigheter att överbrygga för Utgivarna.

Ove Joanson hade en ännu starkare maktposition än Fichtelius som ordförande då han också var, och fortfarande är, ordförande för Förvaltningsstiftelsen som äger de olika bolagen inom public service. Det är han och stiftelsen som är bufferten mellan statsmakten och public service och därtill tills i kväll också företrädare för alla dagstidningar och tidskrifter.

Erik Fichtelius är till skillnad från Joanson ”bara” vd för Utbildningsradion, UR, som trots allt utgör en begränsad del av public service. Men han är också en mycket skicklig journalist, smått legendarisk, som dock fick stark kritik, inte minst i dagstidningar, för sitt mångåriga projekt då han i hemlighet intervjuade förre statsministern Göran Persson mot ett hemligt löfte att ingenting skulle sändas eller avslöjas förrän långt senare. En rejäl festmiddag med Göran Persson belastade honom också, men med tiden blev programserien faktiskt också hyllad.

Nu ska han som ny ordförande för Utgivarna, hämtad från public service, företräda Sveriges alla klassiska medieföretag.   
Korrigerad 140306 kl 0.40,, kl 18.40

Länk:

Därför har vi journalister - Erik Fichtelius skriver, medievarlden.se

Det hettar till mellan Utgivarnas olika aktörer

Nu hettar det tilI mellan public service och dagspressens organisation Tidningsutgivarna, TU, trots att de nyligen tillsammans bildat organisationen Utgivarna. Idag kritiserade TU;s ledande företrädare i en artikel i Svenska Dagbladet Sveriges Radios, SR:s,  planer för sin webb. Och SR:s vd Cilla Benkö svarade ilsket på kritiken i Medievärlden och drog direkt in nya Utgivarna i debatten som ett tillhygge mot TU.

Spänningarna mellan public service och dagspressen är föga förvånande eftersom det alltid förekommit en kritisk debatt dem emellan i skilda frågor. Precis som det också bör vara för den publicistiska mångfaldens skull. Aktörerna har skilda uppdrag och lever i helt olika världar.

De finansieras på helt olika sätt, public service via det kritiserade licenssystemet där staten bestämmer förutsättningarna för sitt, genom en stiftelse, reglerade ägande. Ett faktum som SR:s och SVT:s ledningar ofattbart nog aldrig vill medge. Dagspressen måste däremot dra in varenda krona på egna meriter genom sin kommersiella verksamhet, bortsett från ett begränsat statligt presstöd.

Nej, det är inte ett dugg konstigt att företrädarna för SR och dagspressen råkar i luven på varandra i ett läge där de alla pressas av de snabba förändringarna på medieområdet, både tekniskt, ekonomiskt och publicistiskt. Det är naturligt att de har helt olika uppfattningar i ett läge där de hotar varandras revir.

Det egendomliga är däremot just därför att de samtidigt närmast entusiastiskt ingått i en gemenskap, den nämnda nya organisationen Utgivarna. Den har bildats av dagspressen inom TU, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio,Sveriges Television, SVT, Utbildningsradion, UR, och kommersiella TV4.

Syftet var, om jag förstått saken rätt, att manifestera sin gemensamma syn i väsentliga publicistiska frågor, särskilt gentemot statsmakten. Man vill också se en ny etisk organisation för alla medier.

Jag har varit skeptisk till Utgivarna eftersom jag aldrig förstått hur stiftarna till den nya organisationen tänkt då olikheterna mellan dem är så påtaglig. Samsynen dem emellan är enligt min mening inte alls särskilt stor, inte ens i rent pressetiska frågor. När har Sveriges Radio och Expressen gjort samma bedömning rörande till exempel en namnpublicering?

Den största och tydligaste åsiktsklyftan dem emellan dem rör troligen utvecklingsfrågorna. Ska SR hålla sig till sina radiosändningar och begränsa sin verksamhet på webben och i andra digitala medier? Ska SVT främst ägna sig åt lite tyngre och kostsamma produktioner samtidigt som TV4 och andra kommersiella kanaler får ta hand om underhållningen? Hur ska det bli med licensen?

Alla dessa frågor om de offentligt ägda medierna, och många till, kommer att föranleda debatter mellan de olika intressenterna framöver. När det gäller politikernas lagförslag som begränsar yttrandefriheten kan de nog ofta komma överens och det är väl där någonstans man kan finna motivet till bildandet.  

Vad det däremot gäller branschfrågorna kommer sannolikt ledningarna för public service, TV4 och dagspressen ofta fram till helt olika åsikter. Inte ens mellan Sveriges Tidskrifter och dagspressen råder det alltid enighet om olika frågor. Tvistefrön har alltid förekommit och nu har det hänt igen, denna gång med en ovanligt hård debatt mellan radiochefen Cilla Benkö och TU-styrelsens presidium med nye ordförande Bengt Ottosson, vd på Expressen, i spetsen.

Debattörerna lär få svårt att komma överens om vad Sveriges Radio ska få göra på nätet, men i vilket fall som helst ska man förr eller senare återigen samverka utåt genom Utgivarna där de ska vara överens.
Där heter ordföranden heter Ove Joanson, tidigare vd och senare ordförande för Sveriges Radio, numera ordförande för Förvaltningsstiftelsen som på statens uppdrag äger public service.

Ove Joanson  har en unik position sedan de indirekt statligt ägda medierna och den svenska dagspressen med sin skilda privata ägare valt honom som sin främste gemensamme företrädare. Det ska bli intressant att se hur Utgivarna och Ove Joanson i sin nyckelroll vill lösa problemet.

Några relevanta länkar: 
Förvridet mediekrig - Gabriel Byström på gp.se 13-04-14
Faran med att göra en galen verklighetsbeskrivning - Mikael Zackrisson, ziggysays.com 13-04-07
Om Sverigesradio.se och ny konkurrens från public service - Robert Brännström på btdm.se 13-04-07
Om bråket mellan tidningarna och radion - Chefredaktör Jan Helin, aftonbladet.se 13-04-07
Sveriges Radios uppdrag formulerar vi alla - Chefredaktör Thomas Mattsson, expressen.se 13-04-07
Motstridigt och arrogant från SR:s ledning -  TU:s presidium kommenterar SR:s svar, SvD 13-04-07 SVT:s Johan Everljung svarar på VK:s public service-angrepp - Johan Everljung på svt.se 13-04-06
Om konkurrensen i medielandskapet - Chefredaktör Jimmie Näslund på allehanda.se 13-04-06
Konkurrens på olika villkor - Chefredaktör Ingvar Näslund Västerbottens-Kuriren 12-04-06
SR snedvrider konkurrensen - Chefredaktör Anders Nilsson Norrköpings Tidningar 13-04-06
TU:s ordförande Bengt Ottosson i tv-debatt med SR:s Björn Löfdahl -  dagensmedia.se 13-04-05
Utgivarna kritiserar TU - Utgivarnas Ove Joanson kritiserar TU i  Medievärlden 2013-04-04
TU målar upp en felaktig hotbild - Cilla Benkö och Martin Jönsson i SvD 2013-04-04
Marknad med olika villkor - Chefredaktören Lars Dahmén i Sydsvenskan 2013-04-03
Debatt mellan Cilla Benkö och Bengt Ottosson - Studio Ett i SR 2013-04-03
Här är SR:s kontroversiella sajt - resume.se publicerar bild på sajten 2013-04-03
SR-debatten oroar - Expressens chefredaktör 2013-04-03
Cilla Benkö slår tillbaka mot TU - SR:s vd Cilla Benkö, medievarlden.se 13-04-03
SR snedvrider konkurrensen - TU:s presidium kritiserar Sveriges Radio i SvD 13-04-03
Public service sedan 1880 i Norrtälje - Expressens chefredaktör Thomas Mattsson  2013-03-29
Var går gränsen för public service? - Expressens chefredaktör Thomas Mattsson 2013-03-28
Dags för förhandsprövning - TU:s vd Per Hultengård i Medievärlden 2013-03-27
Radiotidningen med uppmärksammade uttalanden från SR - Radiotidningen nr 5 2013
Oberoende public service med statlig kontroll - Utkiksbloggen 2012-09-11
Historiskt förslag om public service i morgon? - Utkiksbloggen 2012-09-10
Utgivarnas sammanhållning krackelerar - Utkiksbloggen 2012-07-03
Nya Utgivarna, kanske klokt, kanske oklokt... - Utkiksbloggen 2012-02-12
Samarbete, inte skyttegravskrig -  Mikael Zackrisson på Same Same But Different 2010-03-29
Ge oss möjlighet att göra radio för alla - SR:s vd Cilla Benkö i Expressen 2013-02-15
SR:s ledning hotar åsiktsmångfald - Anette Novak, Anna Serner och PeO Wärring i DN 2010-05-22
Ny public service testar gränser - dn.se 2010-03-23

UPPDATERAD, KORRIGERAD OCH NYA LÄNKAR 130404 kl 01.38

UPPDATERAD MED FLER LÄNKAR 130404 kl 14.50, kl 14.59
UPPDATERAD MED FLER LÄNKAR 130406 kl 16.07
UPPDATERAD MED FLER LÄNKAR 130407 kl 00.19
UPPDATERAD MED FLER LÄNKAR  130407 kl 13.4, kl 15.34, kl 18.49, kl 21.13
UPPDATERAD MED FLERA LÄNKAR 130408 kl 01.05

UPPDATERAD MED NY LÄNK 130414 kl 13.30

Meg13 avrundades med debatter om presstödet och en ny medieombudsman

Nu är mediedagarna i Göteborg, Meg13, avslutade efter två dagar med seminarier, scenframträdanden och väldigt många möten med branschkolleger. Jag räknade ut att jag träffat minst 70 personer för samtal, från några artiga ord till långa och mer invecklade diskussioner.  Däribland med ett tiotal personer som jag inte mött tidigare.

Räkneexemplet illustrerar det som kanske är den viktigaste funktionen för en konferens som Meg13, nämligen mötesplatsen. Det går inte att föreställa sig hur mycket information som utbytts i korridorerna, vid lunch- och middagsbord eller i baren. Hur många samarbeten, produktutvecklingar, utspel och strukturförändringar kan ha formats under möten mellan kolleger, konkurrenter och andra intressenter under dessa dagar i Göteborg? Värdefullt!

Och ibland har det varit spänt med tuffa diskussioner mellan företrädare för olika uppfattningar, oftare vid sidan om debattpaneler och scener än synligt i rampljuset. Generellt tycker jag att det lite för ofta satt företrädare för ungefär samma åsiktsriktningar i en del paneler. Det blir onekligen intressantare diskussioner om de finns någon som företräder en helt annan och kanske kritisk mening i sammanhanget.

Mediedagarna som mötesplats kändes särskilt viktig ett år som detta då seminarierna, enligt min mening, inte hade riktigt samma dragningskraft som förra året. Därför var det i år ovanligt meningsfullt att helt enkelt ströva omkring och träffa folk och diskutera branschfrågor. Det behovet finns alltid, vad är viktigare än möten och samtal?

Under fredagen var det plötsligt betydligt fler människor på Meg13 än under torsdagen. Det berodde på att det kom många nya besökare till Gräv 2013 som samordnades med mediedagarna. Jag vet inte hur många grävare som passade på att gå på Megs seminarier eller tvärtom, men det blev helt klart livfullare i lokalerna.

Samarbetet med Gräv är ett intressant initiativ på hur olika arrangörer genom samverkan kan ge besökarna ett mervärde och dessutom stärka varandra.  Arrangemanget Årets bild har nämnts som ett annat tänkbart exempel för samordning med Meg.

Riktigt intressant skulle det vara om Megs seminarieutbud berikades av en samverkan på något sätt med webbdagarna. Det kändes lite konstigt att sitta i Göteborg och lyssna på företrädare för de klassiska medierna som talade sig varma för behovet av en digital utveckling, samtidigt som föregångarna och experterna på det området hade sin egen konferens i Stockholm. Och i september arrangerar Internetworld sina webbdagar i Göteborg, kanske ungefär då Tidningsutgivarna brukar arrangera branschdagarna i Stockholm…

Ett av de sista seminarierna jag besökte i år handlade om presstödets framtid. På scenen bland andra Hans-Gunnar Axberger, justitieombudsman, professor och ordförande för den sittande utredningen om presstödet. Han analyserade skickligt presstödets tillkomst, dagsläget och problembilden.  

Jag tror att Axberger är klart mer flexibel om presstödets framtid än de övriga debattörerna i panelen, det vill säga politiker i utredningen med väl inövade uppfattningar och därutöver några företrädare för stödmottagarna. De alla sa ungefär det man kan förvänta sig av dem.

En av dessa, Raoul Grünthal, vd för Schibsted Sverige, hyllade till exempel presstödet som han betraktade som ”modernt”, inte minst i en internationell jämförelse. Detta trots att det skapades i början av sjuttiotalet då branschstrukturen såg helt annorlunda ut. 

Han resonerade också om att staten genom licensen satsar runt sju miljarder per år på public service, men ”bara” drygt en halv miljard på dagspressen.  Om jag förstod honom rätt så tyckte han att staten borde satsa mer pengar på den traditionella dagspressen. Schibsted äger Svenska Dagbladet som får drygt 56 miljoner i driftsstöd.

Ulrika Obstfelder Peterson, vd på Värmlands Folkblad, konstaterade att hennes tidning inte finns kvar om presstödet försvinner, en bedömning som nog många gör även för andra stödberoende tidningar. Värmlands Folkblad ingår inte heller i någon koncern, till skillnad från flertalet andra tidningar beroende av driftsstödet. Folkbladet får knappt 17 miljoner i driftsstöd.

Ulrika Obstfelder Peterson sa också bestämt att ett uppgraderat stöd måste ge möjligheter till en affärsutveckling som idag begränsas av de nuvarande reglerna. Det har snart nog alla stödberoende tidningar märkt när de försökt utveckla verksamheten på ett bra sätt, som i Umeå där ett redan genomfört samarbete mellan Folkbladet och Västerbottens-Kuriren fick modifieras och dämpas på grund av reglerna om presstöd.

I det skärpta läget för dagspressen i Sverige är det inte bara ett bibehållande eller utökat presstöd som ses som angeläget av dagspressens representanter. Raoul Grünthal konstaterade, med all rätt, att det är en skandal att reklamskatten inte avskaffats av regeringen trots att riksdagen beslutat om detta. Även politikerna i panelen höll med om detta.

En annan återkommande fråga är varför digitala tidningar belastas med 25 procent i moms till skillnad från tryckta tidningar där momsen är 6 procent. Stor enighet även om detta i panelen, inte minst efter ett inlägg från Anna-Karin Bratt, chefredaktör för digitala tidningen Feministiskt perspektiv som drabbas hårt av momsreglerna

Sammantaget var det en rätt trög debatt där kreativitet och djärvt nytänkande saknades. I augusti skall presstödsutredningen vara klar och det ska bli intressant att se vad den kommer fram till i denna komplexa fråga som borde ha varit löst för många år sedan. Hans-Gunnar Axberger har en svår uppgift.

Innan det var dags att fara ut till Landvetter och flyga hem hann jag en kort stund lyssna på nya organisationen Utgivarnas ordförande Ove Joanson, tillika ordförande i Förvaltningsstiftelsen, och några andra i en panel om förslaget till en ny medieombudsman, MO, gemensam för dagspressen, tidskrifterna och public service. Tanken har utretts av Nils Funcke och förslaget blev nu tillgängligt för alla som vill läsa det.

Alla i panelen var överens om att man nu tar ett viktigt steg mot en reform som de alla också initialt tycker är bra. Erik Fichtelius, vd för UR, påpekade dock klokt nog att det finns skillnader mellan de olika medieslagen som måste studeras och diskuteras. Kravet på opartiskhet för public service är ett exempel medan Expressen  däremot kan och bör agera hur partiskt som helst.   

Jag är skeptisk till idén och har tidigare bloggat om saken, men det ska bli intressant att läsa förslaget och följa den debatt som bör kommer igång nu. Hittills har debatten om förslaget tyvärr varit närmast obefintlig. 

Uppdaterad 2013-03-10 13.46

Oberoende public service med statlig kontroll

Uppdaterad med länkar 2012-0911, 2012-09-12
Texten har också publicerats i Medievärlden

Public service-kommittén föreslår som väntat att tv-licensen ersätts av en tv-skatt. Det tycker jag är bra och inte alls så dramatiskt som flertalet av de högsta cheferna inom public service, PS, hävdar. De är oroliga för att PS-bolagens självständighet hotas, en självständighet som i mångt och mycket är en chimär. Det märktes inte minst under kommitténs presskonferens där det talades om både oberoende och statlig kontroll.

Kommitténs ordförande  Martin Holmgren inledde presskonferensen med att tala om vad viktigt det är med självständiga public servicebolag. Samma sak skrev kommittén i morse på DN Debatt, ”En utgångspunkt för oss är att det finns ett stort egenvärde med aktörer inom radio och tv som är fria från statliga, ekonomiska, politiska och andra intressen.” 

Efter den vackra prologen handlade det väldigt mycket om statens kontroll över de olika bolagen. Kommittén vill till exempel ha kvar förhandsprövningen av nya verksamheter inom public service, ett system som av Jesper Strömbäck och andra beskrivits som stridande mot yttrandefriheten. Holmgren sa att kommittén därmed ”möter en diskussion om att ta bort förhandsprövningen.”

Drömmen hos en del publicister om en gemensam medieombudsman för alla medier avvisade han med några få ord om att det inte räcker med en självprövning för public service. Inte oväntat, ägaren staten kommer aldrig att släppa kontrollen via Granskningsnämnden.

Åberopande det vackra egenvärdet med public service pekade han senare också på vad viktig Granskningsnämndens  verksamhet är. Insynen, granskningen och kontrollen av att bolagen sköter sina uppdrag bra är bra och nödvändig eftersom verksamheten är finansierad med allmänna medel, menade han.  Martin Holmgren sa också att kommittén inte anser att Granskningsnämnden, som numera finns inom Myndigheten för radio och tv, utgör en risk för mediebolagens oberoende.

På frågan om bolagen sänder för mycket underhållning på bekostnad av fakta sa han att kommittén inte tittat på den saken, ”det är Granskningsnämnden som i så fall ska ingripa”. Han menade att det alltid måste gå att spåra en ”public service-tanke” i programmen. Han betonade också att syftet med verksamheten inte är att jaga tittarsiffror…

Självständiga och oberoende PS-bolag? Nja, verksamheten hålls i rätt strama tyglar av staten som äger public service-bolagen via Förvaltningsstiftelsen. Den föreslogs dessutom få tio miljoner till för sin verksamhet som leds av ordföranden Ove Joanson, tidigare vd och senare ordförande för Sveriges Radio. Och ordförande i nya organisationen Utgivarna där ledningarna för Förvaltningsstiftelsens offentligt finansierade bolag sitter i styrelsen tillsammans med cheferna för de privatägda tv-bolagen, tidningarna och tidskrifterna. Det ska bli intressant att se om de kommer överens om vad Utgivarna ska tycka i sitt remissvar om kommitténs förslag.

Vad det gäller (o)beroendet av staten konstaterade också Martin Holmgren att både regering och riksdagen redan i ett ”skymningsläge” kan ändra förutsättningarna för verksamheten, men kommitténs förslag syftar till att göra det svårare.

Så därför fick svenska språket ett nytt ord i dag, tv-skatten. Med en på skattsedeln angiven tv-skatt ska PS-bolagens självständighet bevaras i jämförelse med en renodlad skattefinansiering. Det bästa med tv-skatten är att den föråldrade tv-licensen försvinner och med den Radiotjänst i Kiruna och deras märkliga reklamfilmer i SVT där man hotar med kontroller där du bor och tackar de snälla licensbetalarna.

Den befarade begränsningen för public service att sända i nya digitala kanaler blev dessbättre inte av, men det bestämda ställningstagandet för förhandsgranskningen kan naturligtvis också leda till att projekt bromsas för de fria och obundna public servicebolagen.

Länkar:
Public service-kommitténs hela förslag.
Rätt att skrota tv-avgiften. Dagens Nyheter 12 september 2012
Inga tv-pengar till Anders Borg. Ledare av Eva Franchell i Aftonbladet 12 september 2012
Tiden mogen att avskaffa licensen. Martin Jönsson i Svenska Dagbladet  11 september 2012
Mot skrothögen med tv-licensen. Eric Erfors i Expressen 11 september 2012 
Historiskt förslag om public service i morgon? Utkiksbloggen 10 september 2012
Tv-licensen äntligen på väg att avskaffas. Utkiksbloggen 18 april 2012
Intressant kritik mot tv-licensen. Utkiksbloggen 1 mars 2011
Riksdagen ifrågasätter äntligen tv-licensen. Utkiksbloggen 21  februari 2011
Avskaffa tv-licensen!. Utkiksbloggen 23 mars 2010
Bra av moderater om tv-licensen. Utkiksbloggen 30 november 2010