Bra och mindre bra seminarier om medier dag fyra i Almedalen.

Timmen är sen och ögonlocken tunga efter en lång dag i Almedalen, men självklart måste jag blogga lite om dagens seminarier. Det första var i Almegas och Medieföretagens läckra tält nära Kallbadhuset i Visby där de tillsammans med organisationen Utgivarna arrangerade ett seminarium om medieutvecklingen, ”Tuffa tider – strålande tider! Medier i ständig utveckling”. Det blev för mig det mest intressanta seminariet i Almedalen hittills i år.

Här lyfte skicklige moderatorn Bosse Svensson, mediekonsult och tidigare bl a chefredaktör på Östersunds-Posten och vd för Mkt Media, tillsammans med sina intervjuoffer fram de positiva sidorna i medieutvecklingen när debatten oftast, naturligt nog, handlar om problemen. Han inledde med att intervjua Charlotta Friborg, chefredaktör för Corren i Linköping, och Jan Helin, publisher för Aftonbladet.

Båda, och deras företag, är mycket framgångsrika, Corren som en urstark regional medieaktör med pigga aktiviteter på en rad områden, Aftonbladet som Sveriges, kanske t o m internationellt, mest framgångsrike mediebolag vad det gäller den digitala övergången.

Nu fick inte de ensamma prata om sina framgångar, ofta med digitalt anslag, utan Bosse Svensson plockade också upp två papperskramare på podiet, Sofia Wadensjö Karén som är chefredaktör och vd på Tidningen Vi, samt Niclas Breimar som är chefredaktör på Lokaltidningen Mitt I i Stockholm, nyligen såld till riskkapitalbolaget Segulah.

De bägge redaktörerna ställde inte alls upp på den digitala utvecklingen för sina egna verksamheter som främst Jan Helin pratade sig varm för vad det gällde Aftonbladet. Varken Sofia Wadensjö Karén eller Niclas Breimar såg någon affär för sina verksamheter i en digitalisering, snarare tvärtom om jag fattade dem rätt. Mitt I omsätter runt 300 miljoner kronor och räknar hem en vinst på ungefär 20 procent, eller 60 – 70 miljoner som det sagts i samband med Stampens uppmärksammade försäljning av bolaget.

Tidningen Vi gick tidigare med förlust, men gör numera en vinst sedan Sofia Wadensjö Karén rekryterades. Från Aftonbladet där hon tidigare jobbat med just Jan Helin. Precis som Niclas Breimar, som redigerat Helins texter då denne var reporter…

Verksamheten för Tidningen Vi är, förutom den tryckta produkten, också starkt inriktad på bl a event och t o m kundtidningsproduktion. Det fungerar enligt Sofia Wadensjö Karén och har räddat lönsamheten. Hon sa att upplägget fungerade bra.  

Med i debatten fanns också superintressanta entreprenören mm Oscar Höglund, en av grundarna till lika intressanta United Screens där tidigare Google-chefen Stina Honkamaa är vd. Höglund kompletterade tradmediernas chefer med, för honom, närmast självklara fakta om den digitala utvecklingen i allmänhet och vad som händer runt YouTube i synnerhet.

United Screens jobbar med rättigheter och hjälper andra bolag, t ex Helins Aftonbladet, att tjäna pengar på sina rörliga bilder. Själv fattade jag väl ungefär hälften av det han pratade om, men det lät väldigt klokt, intressant och bra! Helin, som samarbetar med dem, fattade förhoppningsvis allt…

Så var det med framtiden och ett riktig bra seminarium om denna. 

 Därifrån ilade jag till Utgivarnas två seminarier som båda handlade om pressetiken med lite olika infallsvinklar. Utgivarnas projekt om att skapa ett nytt pressetisk system där etermedier och tryckt press samsas under samma paraply var ett diskussionsämne. Om detta har jag bloggat tidigare och både skeptiskt och kritisk. Och det är jag fortfarande.
Om detta fick jag också chansen att prata med Erik Fichtelius och Unn Edberg om, ordförande respektive vice ordförande i Utgivarna. Och båda verkade lika förvånade över att det finns någon, som jag, som inte jublar över bildandet av Utgivarna och dess största projekt, införandet av ett gemensamt medieetiskt system för både public service och de av andra än staten ägda medieföretagen.  

Under dessa båda seminarier, som inte blev Almedalens höjdare i år, de var t o m lite tjatiga och tråkiga, stod dock kulturministern Lena Adelssohn Liljeroth för ett minst sagt egendomligt angrepp på den icke närvarande chefredaktören för Svenska Dagbladet, Fredric Karén, vars krönika nyligen om mediepolitiken hon kritiserade i mycket skarpa ordalag. Mycket märkligt agerande av ett statsråd, osnyggt och svårbegripligt.  

Under dessa seminarier hos Utgivarna diskuterades också Lexbase och justitiekansler Anna Skarhed fick försvara sitt beslut att inte åtala sajtens utgivare, ett faktum som jag också tidigare kritiserat på denna blogg. Det skulle ha varit mycket intressant om JK hade kommit fram till ett annat beslut och åtalat sajtens utgivare.

Så gestaltade sig dagen i Almedalen för mig medan min fru Lena, också aktiv i vårt bolag, i stället sprang på det ena vård- och omsorgsseminariet efter det andra. Vård- och omsorg  verkar onekligen vara det vanligaste ämnesområdet i Almedalen. Men utbudet är enormt med över 3.300 seminarier och jag ska nog också försöka hinna gå även på några om helt andra intresseområden än medier, t e x om satsningar på infrastruktur eller energifrågorna. Almedalen är ju ett gigantiskt universitet där man kan lära sig mycket om allt!  

Och därtill en fantastisk mötesplats, viktigast av allt.  Min vårdinriktade hustru och jag själv med ett medieintresse träffar hela tiden intressanta människor, både sådana som vi redan känner, men också helt nya kontakter viktiga för oss själva och för vår professionella verksamhet genom Utkik Media.

Nu är det fyra dagar kvar på årets vecka i Almedalen. De blir spännande!
Uppdaterad med fler länkar 140703 kl 13.45

Meg14 i morgon och Fichtelius tar över Utgivarna

Utbildningsradions vd Erik Fichtelius efterträder Ove Joanson som ordförande i Utgivarna som bildades för ett par år sedan. Detta erfar i kväll medievarlden.se samtidigt som branschfolket förbereder sig för Mediedagarna, Meg14, i Göteborg. Det är en intressant tillställning, men ännu mer spännande blir det att få se hur Fichtelius kan utveckla Utgivarna. Han har fått ett svårt uppdrag och valet av honom bekräftades senare på Utgivarnas sajt. 

Mediedagarna arrangerades för första gången 2012 med en klart uttalad strävan att bli en samlingspunkt för främst de klassiska medierna, radio, tv, dagspressen och tidskrifterna. Det blev ett bra evenemang med samma upplägg som den utmärkta Bokmässan.

Om jag räknat rätt innehåller årets program, det tredje i ordningen, omkring 25 arrangemang förbehållna dem som löser seminariebiljetter. Sedan tillkommer minst lika många liknande evenemang gratis på olika scener för alla besökare utan tilläggsavgifter. Och därtill en branschrelaterad utställning, en direktinspelning av tv-programmet Debatt, poddinspelning och andra intressanta medieföreteelser. Ett antal arrangemang sänds i tv och radio.

Och viktigast av allt är som vanligt i sådana här sammanhang alla möten, både spontana och arrangerade. Många medieföretag och organisationer förlägger sammanträden och andra arrangemang i anslutning till Meg14.

Således håller t ex dagstidningarnas branschorganisation Tidningsutgivarna, TU, sitt årsmöte i Göteborg dessa dagar. Och här möts också nya Utgivarna och valde på en föreningsstämma sin nye ordförande i kväll onsdag.  

I föreningen Utgivarna ingår TU liksom Sveriges Tidskrifter, SVT, Sveriges Radio och UR. Det är alla dessa publicistiska organisationer och bolag Erik Fichtelius kommer att företräda, onekligen en rejäl maktposition i täten för både public service och rent kommersiella medieföretag.

Idén med Utgivarna är, om jag förstått saken rätt, att samla och manifestera de ansvarsfulla klassiska medierna med utsedda ansvariga utgivare, inte minst inför lagstiftarna vars klåfingrighet oroar publicister. En god tanke enligt tillskyndarna, men jag har ändå varit skeptisk till idén från första början.

Här finns nämligen starka spänningar mellan främst public service och de kommersiella medieföretagen, både i storstad och i småstad, som medför att det kan bli svårt att hålla ihop när det blåser. Och frågan är om det ens är lämpligt att sträva efter en total enighet i publicistisk verksamhet där mångfald, skillnad i synsätt och tillämpning, är ett honnörsord.

Publicister i både licensfinansierade etermedier och kommersiella tidningar är ofta överens i skilda frågor, men inte alltid och särskilt inte då det rör fundamenten för public service, t ex kravet på opartiskhet i de indirekt statligt ägda medierna. De lever i en annan värld än vad till exempel Aftonbladet, Helsingborgs Dagblad eller Göteborgs-Posten gör. Detta faktum illustrerades väl i debatten nyligen rörande komikern Soran Ismail och chefredaktören Daniel Nordström som inte fick vara med i Sveriges Radio i år för att det är ett valår.

Även ekonomiskt är det spänt mellan de licensfinansierade bolagen och privata medier. För något år sedan kritiserade bland andra TU:s ordförande Bengt Ottosson,  till vardags vd för Expressen, public service för sina långtgående ambitioner i digitala medier.

En osund och farlig konkurrens för tidningarna som måste tjäna sina pengar själva och nu försöker få betalt för journalistiken i digitala medier, menade Ottosson. Många direktörer och redaktörer ute på tidningarna håller med honom och tidningsledare anser också att public service parasiterar på lokal- och regionaltidningarnas bevakning, dessa har mycket större resurser än radio och tv som ”knycker” nyheterna. Även mellan publicisterna utanför public service finns naturligtvis olika meningsskiljaktigheter.  

Nu ska Erik Fichtelius sväva över dessa motsättningar och hålla ihop Utgivarna med dess karaktär av hybrid i principiella frågor. Och jag tror att han nog har förstått problemet; förra året var han den ende som på scenen under ett seminarium bestämt pekade på att det också finns principiella svårigheter att överbrygga för Utgivarna.

Ove Joanson hade en ännu starkare maktposition än Fichtelius som ordförande då han också var, och fortfarande är, ordförande för Förvaltningsstiftelsen som äger de olika bolagen inom public service. Det är han och stiftelsen som är bufferten mellan statsmakten och public service och därtill tills i kväll också företrädare för alla dagstidningar och tidskrifter.

Erik Fichtelius är till skillnad från Joanson ”bara” vd för Utbildningsradion, UR, som trots allt utgör en begränsad del av public service. Men han är också en mycket skicklig journalist, smått legendarisk, som dock fick stark kritik, inte minst i dagstidningar, för sitt mångåriga projekt då han i hemlighet intervjuade förre statsministern Göran Persson mot ett hemligt löfte att ingenting skulle sändas eller avslöjas förrän långt senare. En rejäl festmiddag med Göran Persson belastade honom också, men med tiden blev programserien faktiskt också hyllad.

Nu ska han som ny ordförande för Utgivarna, hämtad från public service, företräda Sveriges alla klassiska medieföretag.   
Korrigerad 140306 kl 0.40,, kl 18.40

Länk:

Därför har vi journalister - Erik Fichtelius skriver, medievarlden.se

Meg13 avrundades med debatter om presstödet och en ny medieombudsman

Nu är mediedagarna i Göteborg, Meg13, avslutade efter två dagar med seminarier, scenframträdanden och väldigt många möten med branschkolleger. Jag räknade ut att jag träffat minst 70 personer för samtal, från några artiga ord till långa och mer invecklade diskussioner.  Däribland med ett tiotal personer som jag inte mött tidigare.

Räkneexemplet illustrerar det som kanske är den viktigaste funktionen för en konferens som Meg13, nämligen mötesplatsen. Det går inte att föreställa sig hur mycket information som utbytts i korridorerna, vid lunch- och middagsbord eller i baren. Hur många samarbeten, produktutvecklingar, utspel och strukturförändringar kan ha formats under möten mellan kolleger, konkurrenter och andra intressenter under dessa dagar i Göteborg? Värdefullt!

Och ibland har det varit spänt med tuffa diskussioner mellan företrädare för olika uppfattningar, oftare vid sidan om debattpaneler och scener än synligt i rampljuset. Generellt tycker jag att det lite för ofta satt företrädare för ungefär samma åsiktsriktningar i en del paneler. Det blir onekligen intressantare diskussioner om de finns någon som företräder en helt annan och kanske kritisk mening i sammanhanget.

Mediedagarna som mötesplats kändes särskilt viktig ett år som detta då seminarierna, enligt min mening, inte hade riktigt samma dragningskraft som förra året. Därför var det i år ovanligt meningsfullt att helt enkelt ströva omkring och träffa folk och diskutera branschfrågor. Det behovet finns alltid, vad är viktigare än möten och samtal?

Under fredagen var det plötsligt betydligt fler människor på Meg13 än under torsdagen. Det berodde på att det kom många nya besökare till Gräv 2013 som samordnades med mediedagarna. Jag vet inte hur många grävare som passade på att gå på Megs seminarier eller tvärtom, men det blev helt klart livfullare i lokalerna.

Samarbetet med Gräv är ett intressant initiativ på hur olika arrangörer genom samverkan kan ge besökarna ett mervärde och dessutom stärka varandra.  Arrangemanget Årets bild har nämnts som ett annat tänkbart exempel för samordning med Meg.

Riktigt intressant skulle det vara om Megs seminarieutbud berikades av en samverkan på något sätt med webbdagarna. Det kändes lite konstigt att sitta i Göteborg och lyssna på företrädare för de klassiska medierna som talade sig varma för behovet av en digital utveckling, samtidigt som föregångarna och experterna på det området hade sin egen konferens i Stockholm. Och i september arrangerar Internetworld sina webbdagar i Göteborg, kanske ungefär då Tidningsutgivarna brukar arrangera branschdagarna i Stockholm…

Ett av de sista seminarierna jag besökte i år handlade om presstödets framtid. På scenen bland andra Hans-Gunnar Axberger, justitieombudsman, professor och ordförande för den sittande utredningen om presstödet. Han analyserade skickligt presstödets tillkomst, dagsläget och problembilden.  

Jag tror att Axberger är klart mer flexibel om presstödets framtid än de övriga debattörerna i panelen, det vill säga politiker i utredningen med väl inövade uppfattningar och därutöver några företrädare för stödmottagarna. De alla sa ungefär det man kan förvänta sig av dem.

En av dessa, Raoul Grünthal, vd för Schibsted Sverige, hyllade till exempel presstödet som han betraktade som ”modernt”, inte minst i en internationell jämförelse. Detta trots att det skapades i början av sjuttiotalet då branschstrukturen såg helt annorlunda ut. 

Han resonerade också om att staten genom licensen satsar runt sju miljarder per år på public service, men ”bara” drygt en halv miljard på dagspressen.  Om jag förstod honom rätt så tyckte han att staten borde satsa mer pengar på den traditionella dagspressen. Schibsted äger Svenska Dagbladet som får drygt 56 miljoner i driftsstöd.

Ulrika Obstfelder Peterson, vd på Värmlands Folkblad, konstaterade att hennes tidning inte finns kvar om presstödet försvinner, en bedömning som nog många gör även för andra stödberoende tidningar. Värmlands Folkblad ingår inte heller i någon koncern, till skillnad från flertalet andra tidningar beroende av driftsstödet. Folkbladet får knappt 17 miljoner i driftsstöd.

Ulrika Obstfelder Peterson sa också bestämt att ett uppgraderat stöd måste ge möjligheter till en affärsutveckling som idag begränsas av de nuvarande reglerna. Det har snart nog alla stödberoende tidningar märkt när de försökt utveckla verksamheten på ett bra sätt, som i Umeå där ett redan genomfört samarbete mellan Folkbladet och Västerbottens-Kuriren fick modifieras och dämpas på grund av reglerna om presstöd.

I det skärpta läget för dagspressen i Sverige är det inte bara ett bibehållande eller utökat presstöd som ses som angeläget av dagspressens representanter. Raoul Grünthal konstaterade, med all rätt, att det är en skandal att reklamskatten inte avskaffats av regeringen trots att riksdagen beslutat om detta. Även politikerna i panelen höll med om detta.

En annan återkommande fråga är varför digitala tidningar belastas med 25 procent i moms till skillnad från tryckta tidningar där momsen är 6 procent. Stor enighet även om detta i panelen, inte minst efter ett inlägg från Anna-Karin Bratt, chefredaktör för digitala tidningen Feministiskt perspektiv som drabbas hårt av momsreglerna

Sammantaget var det en rätt trög debatt där kreativitet och djärvt nytänkande saknades. I augusti skall presstödsutredningen vara klar och det ska bli intressant att se vad den kommer fram till i denna komplexa fråga som borde ha varit löst för många år sedan. Hans-Gunnar Axberger har en svår uppgift.

Innan det var dags att fara ut till Landvetter och flyga hem hann jag en kort stund lyssna på nya organisationen Utgivarnas ordförande Ove Joanson, tillika ordförande i Förvaltningsstiftelsen, och några andra i en panel om förslaget till en ny medieombudsman, MO, gemensam för dagspressen, tidskrifterna och public service. Tanken har utretts av Nils Funcke och förslaget blev nu tillgängligt för alla som vill läsa det.

Alla i panelen var överens om att man nu tar ett viktigt steg mot en reform som de alla också initialt tycker är bra. Erik Fichtelius, vd för UR, påpekade dock klokt nog att det finns skillnader mellan de olika medieslagen som måste studeras och diskuteras. Kravet på opartiskhet för public service är ett exempel medan Expressen  däremot kan och bör agera hur partiskt som helst.   

Jag är skeptisk till idén och har tidigare bloggat om saken, men det ska bli intressant att läsa förslaget och följa den debatt som bör kommer igång nu. Hittills har debatten om förslaget tyvärr varit närmast obefintlig. 

Uppdaterad 2013-03-10 13.46