Friborg rätt person för SVT Riksnyheter - spännande chefsutbyte med dagspressen

Valet av Charlotta Friborg till ny programchef för Riksnyheterna i Sveriges Television hyllas från alla håll av branschkolleger i sociala medier. Med all rätt – hon är en av landets mest kompetenta publicister och en utmärkt ledare. Dessutom har hon gång på gång uppträtt modigt och integritetsfyllt i sin utgivargärning. Det blir spännande att följa henne i sin nya roll.

Friborg efterträder Ulf Johansson som går till SVT Opinion och Opinion live i Göteborg. Även han kom som Charlotta Friborg från dagspressen och då senast från Nerikes Allehanda, NA, där han var chefredaktör och ansvarig utgivare. Och där blev han som bekant uppmärksammad över hela världen då NA publicerade bilden av Lars Wilks rondellhund och drog på sig hat och hot i muslimska länder.

SVT:s vd Hanna Stjärne rekryterades också från dagspressen, nämligen från UNT där hon var chefredaktör, ansvarig utgivare och vd. Dit kom hon hösten 2011 efter en gedigen karriär inom Sveriges Radio och jag var genom mitt bolag Utkik Media anlitad i rekryteringsprocessen.

Det var jag även när Charlotta Friborg tidigare 2011 rekryterades som chefredaktör till Corren i Linköping. Dit kom hon från Graylings. När SVT 2014 rekryterade Hanna Stjärne som vd hämtade UNT:s huvudägare NTM Charlotta Friborg från systertidningen Corren till UNT.

Friborg lämnade UNT 2016 för att bli nyhetschef online inom SVT. Och nu går hon vidare inom SVT till ett av Sveriges viktigaste, svåraste och också mest intressanta utgivarjobb som chef för hela nyhetsverksamheten fördelad på en rad olika redaktioner, som Rapport, Aktuellt, svtnyheter.se och SVT Forum med flera. Jag kan inte tänka mig en bättre person för det uppdraget än just Charlotta Friborg.

Just hennes integritet, för att inte säga hennes mod, är nog precis vad som behövs i hennes nya utgivaruppdrag. Hon har tidigare bestämt och målmedvetet som publicist agerat mot exempelvis hotfulla kriminella kretsar då hon var på Corren. Hon har också i sina olika branschuppdrag engagerat sig mot de förekommande hoten och våldshandlingarna mot mediehus och journalister, senast aktualiserat i Västerås där polisen utan förklaring lagt ner två förundersökningar om anmälda våldshandlingar mot en frilansmedarbetare i VLT.    

Därmed går således ytterligare en meriterad person från dagspressen in på ett toppjobb inom public service, precis som tidigare Hanna Stjärne och Aftonbladets tidigare publisher Jan Helin. Även den tidigare divisionschefen inom SVT, Olov Carlsson, hade en bakgrund inom dagspressen på Piteå-Tidningen . Han har senare lämnat SVT för en period som chefredaktör inom MittMedia och nu är han publisher för Dagens Samhälle.

Det är naturligtvis bra att chefer och journalister från landets olika mediehus kan gå till public service och tvärtom. En intressant omständighet i sammanhanget är de tydliga spänningarna mellan privatägda medier och licensfinansierade public service om vad till exempel SVT och Sveriges Radio ska få göra eller ej i konkurrensen med de privata mediehusen.

Därvidlag har både exempelvis Jan Helin och Charlotta Friborg i sina tidigare roller bestämt lojalt hävdat de privata mediehusens intressen gentemot public service som då ansetts försvåra de förstnämndas möjligheter att ta betalt för sitt digitala material. Och sedan måste de i sina nya roller naturligtvis lika lojalt verka för det uppdrag public service har att utföra för sina licensmedel.

Nåväl.  Så måste det nog vara i en så pass begränsad bransch i ett litet land som Sverige. Och rörligheten mellan konkurrenterna är ingenting nytt, varken i Stockholm eller ute i landet. Det har alltid förekommit spektakulära rekryteringar mellan konkurrenter och även privata relationer mellan medarbetare i olika redaktioner. Och det brukar ju gå bra.

Möjligen kan man tycka att personalutväxlingen, och erfarenheten och kunskapen om varandras situation, borde kunna underlätta någon form av pragmatisk lösning av motsättningarna, åtminstone först på tjänstemannanivå,  mellan public service och de privata mediehusen, men fan trot… 

Korrigerad 170607 kl 23.26, 23.33, 23.44

      

Nils Funcke vd för Utgivarna - vars framtid är osäker

Idag blev det klart att Nils Funcke blir ny vd för den publicistiska organisationen Utgivarna. Han är en extremt kunnig tryckfrihetsexpert och publicist. Som sådan blir han en spännande person i ledningen för lobbyorganisationen Utgivarna, men jag är fortfarande frågande till dess existens och framför allt till dess idé om ett nytt etiskt system med en gemensam medieombudsman för public service och kommersiella medieföretag.

Jag känner Nils Funcke väl och har stor respekt för hans kunskaper på det tryckfrihetsrättsliga området. Där är han kunnig och framträdande i debatten med en osviklig känsla för vad som är rätt och fel. Han har också en gedigen erfarenhet både som publicist och utredare vilket framgår av hans cv här.  Trots allt detta begriper jag mig inte på hans och Utgivarnas vurmande för ett nytt etiskt system.

Nils Funcke är nämligen extremt insatt även i den frågan. 2012 anlitades han av just Utgivarna för att göra en utredning rörande projektet och i sin rapport levererad våren 2013 var han mycket entusiastisk för saken. Han trodde dessutom då på en extremt snabb sjösättning av projektet och räknade optimistiskt med att ett nytt system skulle kunna vara i drift sju månader senare vid årsskiftet mellan 2014 och 2015.  

Sedan dess har i princip ingenting hänt. Anette Novaks utredning nämnde väl i och för sig att förslaget borde utredas, men därutöver har det varit tyst från politiskt håll. Besvikelsen hos Utgivarna över den politiska tystnaden är uppenbar.   

Funcke efterträder Per-Anders Broberg som inte har kommenterat varför han valt att sluta utan att ha ett nytt jobb. Utgivarnas ordförande Sofia Wadensjö Karén har dock i en kommentar sagt att Broberg tyckt att det har gått alldeles för långsamt att få igång ett nytt system som skulle ersätta den nuvarande pressombudsmannen, Pressens Opinionsnämnd och den statliga Granskningsnämndens etiska tillsyn rörande public service. Granskningsnämnden finns numera inom Myndigheten för press, radio och tv. 

Enligt uppgift är dessutom numera inte företrädare för public service i Utgivarnas styrelse lika angelägna om ett nytt etiskt system med en gemensam medieombudsman. Om detta stämmer kan det också ha gjort tillvaron komplicerad för vd Per-Anders Broberg. Bakom Utgivarna står Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, TV4-gruppen, SVT, Sveriges Radio och UR.

 I organisationens styrelse sitter de främsta företrädarna för medieföretagen i Sverige.  Hur det  ligger till med enigheten eller oenigheten rörande det etiska systemet har dock aldrig kommenterats utåt av någon inom den publicistiska organisationen Utgivarna.

Själv har jag ända sedan organisationen bildades varit skeptisk till dess tillkomst eftersom public service och de kommersiella medierna lever i helt olika världar, inte minst ekonomiskt. Det har sannerligen också illustrerats väl under senare år då de kommersiella medierna samfällt kritiserat SVT:s och Sveriges Radios digitala satsningar. Ett urval av länkar till tidigare texter på denna blogg och andra inlägg  om Utgivarna och etiken finns i slutet av denna text.

Sedan Utgivarna bildades har också under senare år de privata medieföretagens företrädare allt oftare talat om att även de kommersiella medierna på ett eller annat sätt borde få ta del av licenspengarna på runt åtta miljarder kronor. Och inom public service har man hårdnackat agerat däremot vilket inte minst visade sig nu inför tillsättandet av en parlamentarisk kommitté rörande nya sändningstillstånd för bolagen inom public service. Där föreslog SR och SVT bland annat att den omstridda förhandsprövningen helt enkelt ska avskaffas.

De kommersiella medieföretagen och public service förefaller således att vara oeniga om i stort sett allt förutom om de självklara publicistiska grundbultarna som värnandet av vår tryck- och yttrandefrihet med sin offentlighetsprincip och utgivaransvaret. Samt självklart i alla frågor om hot och angrepp mot medieföretag eller journalister, en minst sagt tyvärr aktuell fråga. Rörande dessa ämnen är enigheten stor och där har naturligtvis Utgivarna en roll tillsammans med de andra medieorganisationerna i Sverige.

Nu har Utgivarna fått en ny intressant vd i Nils Funcke, men jag tror ändå det kan finnas skäl att fråga sig hur länge Utgivarna kommer att finnas kvar. Nils Funcke, som fyller 64 år i sommar, blir enligt uppgift vd endast på en halvtidstjänst till skillnad från Per-Anders Brobergs heltidstjänst. Vad är motivet till den nedskärningen? Ingen bra signal från en organisation med framtidstro. 

Om det dessutom råder en oenighet inom styrelsen rörande behovet av ett nytt medieetiskt system så talar det också för att behovet av organisationen Utgivarna som sådan kan komma att ifrågasättas, inte minst då dess verksamhet ska finansieras.  

Helt avgörande för Utgivarnas framtid är nog att idén om ett nytt medieetiskt system vinner terräng inom politiken. Det finns det inte så mycket som tyder på, men det skulle väl i så fall vara när vi får se direktiven för den parlamentariska kommitté som ska utreda bland annat finansieringen av public service inför besluten om  de nya sändningstillstånden.

Om inte Utgivarnas idé om ett nytt medieetiskt system gemensamt för public service och de kommersiella medierna finns med där i utredningsuppdraget är det nog kört både för idén om en medieombudsman och för organisationen Utgivarna. 

Korrigerad 170225 kl 17.37 

Länkar: 

Ge SVT ett tydligt online-uppdrag - krönika av Thomas Mattsson, expressen.se 170219

Utgivarnas manifestation väcker frågor - bloggtext Utkiksbloggen 130703

Avstå från en ny medietisk organisation - bloggtext Utkiksbloggen 130529 

Det hettar till mellan Utgivarnas olika aktörer - bloggtext Utkiksbloggen 130403

Ett steg mot en gemensam medieetisk nämnd - nyhetstext journalisten.se 130308
Utgivarnas sammanhållning krackelerar - bloggtext Utkiksbloggen 120712

Utgivarna presenterade sig - nyhetstext, medievarlden.se 120702   

Nya Utgivarna, kanske klokt, kanske oklokt - bloggtext Utkiksbloggen 120212                

Positioneringen har börjat inför presentationen av Novaks utredning

Nu har olika medieaktörer börjat positionera sig inför Anette Novaks leverans av Medieutredningens slutbetänkande på måndag klockan 13.00. Tre ledande företrädare för Sveriges Television, SVT tog i veckan täten i debatten trots att public service inte skulle utredas enligt direktiven. Men spänningarna finns där gentemot privatägda medier, bland annat sedan dessa och deras ”Public service-kommission” agerat för sina intressen.

I måndags skrev således SVT:s chefer Hanna Stjärne, Jan Helin och Anne Lagercrantz en artikel på sydsvenskan.se där de bjöd in de privata medieföretagen till tänkbara samarbeten. Och i går skrev Sveriges Radios vd Cilla Benkö och chefredaktören Stefan Eklund på Borås Tidning på sverigesradio.se tillsammans en text där de utifrån sina olika roller pekade på den viktiga skillnaden mellan public service och de privata medierna. 

Det är naturligtvis ingen tillfällighet att Stjärne, Helin och Lagercrantz samt Benkö och Eklund skriver sina texter under veckan innan Novaks utredning presenteras. De vet, eller tror sig veta, vad utredningen kan innehålla utifrån diskussionerna i skilda sammanhang medan utredningen pågått. Där har de privatägda mediernas kritiska syn på public service präglat debatten från första början då Alice Bah Kuhnke presenterade utredaren och direktiven till Anette Novak.

Debatten har handlat om att de licensfinansierade medierna får så mycket mer pengar med statens hjälp i jämförelse med de privatfinansierade medierna. Och det har handlat om en skarp kritik mot att SVT och Sveriges Radio med sin verksamhet i digitala medier sätter krokben för privata mediehus som till skillnad från public service satsar på att ta betalt för sitt innehåll. I det sammanhanget har de privata mediebolagen och deras organisationer under stor enighet varit kritiska för att den så kallade förhandsprövningen av nya verksamheter inom public service aldrig tillämpats.

Regeringen fick kritik för att den i direktiven till Anette Novak huvudsakligen exkluderade public service som därmed inte skulle synas i utredningen. I debatten har sedan Medieutredningen på skilda sätt ändå, och kanske just därför, närmat sig frågor rörande public service även om det är oklart hur det sedan kommer att prägla deras slutliga förslag. Hur det än blir med den saken kommer spänningarna mellan privata medier och public service nog att fortsätta.

Därför är det begripligt att tunga namn inom public service pekar på tänkbara öppningar och samarbeten mellan Sveriges Television och de lokala medieföretagen ute i landet, dock med ett tydligt klargörande av att det inte är aktuellt att de senare ska kunna leverera ren nyhetsbevakning till SVT, något som MittMedia tidigare föreslagit under den tidigare koncernledningens rätt aggressiva opinionsbildning mot public service.

SVT-trions debattartikel kommenterades i går av Gefle Dagblads chefredaktör Anna Gullberg och Vestmanlands Läns Tidnings, VLT:s, chefredaktör Daniel Nordström, i deras gemensamma mediepodd GullbergNordström. Och då faktiskt lite snarstucket, vilket illustrerar avståndet och spänningarna mellan public service och de privata medieföretagen. Inslaget kommer 14,47 minuter in på podden. Anna Gullberg ingår för övrigt sedan en tid i MittMedias ombildade koncernledning.

Anna Gullberg har alldeles nyss nominerats till Stora Journalistpriset i den nya klassen Årets Röst, i tuff konkurrens med Expressens utrikeskorrespondent Magda Gad och Dagens Nyheters Niklas Orrenius som också skrivit boken "Skotten i Köpenhamn" om Lars Vilks. Det måste vara ett svårt val för juryn att utse vinnaren med dessa skickliga nominerade publicister. Podden GullbergNordström inleds med ett inslag om Stora Journalistpriset.

Nåväl, i podden medgav Anna Gullberg att hon kände sig provocerad av SVT-trions erbjudande till lokalmedierna om, som hon tydligen uppfattat det, digital kompetensutveckling. Hon menade att MittMedia och andra privata medier själva ligger längre fram i den utvecklingen än public service. Hon pekade som exempel på detta på hur SVT nu rekryterar kompetenta medarbetare från de privata medierna. Själv uppfattade jag nog snarare förslaget från SVT som en inbjudan till diskussioner och ett ömsesidigt erfarenhetsutbyte. Sådana samarbeten är ju oftast bra om rollfördelningen så medger.  

Och sedan skrev således Cilla Benkö, vd på Sveriges Radio, och Stefan Eklund, chefredaktör för Borås Tidning, BT, en gemensam debattartikel på sverigesradio.se där de pekade på behovet av både public service och privatägda medier. Stefan Eklund har tidigare skrivit en ledare i BT i samma ämne och då för att bemöta bland annat MittMedia som tämligen bestämt föreslagit att lokala medier som entreprenörer borde få uppdrag att leverera lokalt nyhetsmaterial till public service.

Eklund ville då, liksom han och Benkö nu, att man ska prioritera mångfalden vilket omöjliggör ett sådant långtgående samarbete mellan lokalmedier och public service. Jag håller med dem och menar därutöver att public service och privat finansierade medier lever i helt olika världar med skilda uppdrag. Båda behövs och är viktiga, men de jobbar under helt olika förutsättningar och bör beakta detta i förhållandet till varandra även om de naturligtvis kan samarbeta i lämpliga lägen, med bibehållen respekt för varandras olika förutsättningar och uppdrag.

Som en konsekvens av spänningarna mellan public service och de privatfinansierade medierna kommer nog med tiden satsningen på en gemensam publicistisk organisation i form av Utgivarna att omprövas. Det är en skapelse initierad av Stampens tidigare vd Tomas Brunegård och förre ordföranden i ägarstiftelsen till public service, Ove Joanson.

Deras motiv för bildandet av Utgivarna är för mig fortfarande rätt svårbegripliga, men en tanke kan ha varit att få statens indirekt ägda public service-bolag att stå för en betydande del av finansieringen för ett nytt och med de privata mediehusen gemensamt etiskt system som organisationen Utgivarna föreslagit. Det skulle naturligtvis minska kostnaderna för den etiska granskningen för de traditionella tidningsföretagen som idag bär det tunga ekonomiska ansvaret genom sin organisation TU Medier i Sverige.

När tanken på just ett gemensamt etiskt system presenterades var Anette Novak, som då fortfarande var chefredaktör på Norran, en varm anhängare till tanken under ett seminarium i Stockholm. Om jag minns rätt var det bara Mats Svegfors, dåvarande vd för Sveriges Radio, förre pressombudsmannen Yrsa Stenius och jag själv som var emot förslaget av alla i en fullsatt lokal på TU.

Flertalet chefredaktörer och andra debattörer, som medieforskaren Torbjörn von Krogh, gillade och gillar tanken. I sin nya bok ”Medieetik: framväxt, funktion,framtid”, tar han än en gång stark ställning för ett gemensamt etiskt system mellan public service och de privata medierna. Jag håller således inte med honom i just denna fråga, men hans bok är mycket läsvärd och kunskapsgivande med alla tänkbara fakta rörande både svensk och utländsk medieetik. Den bör finnas och läsas på alla redaktioner.    

Jag har tidigare ifrågasatt förslaget bakom en gemensam medieombudsman och även varit skeptisk till tillkomsten av dess förespråkare, den nya organisationen Utgivarna där både den traditionella kommersiella dagspressens organisation TU Medier är medlemmar liksom Sveriges Tidskrifter och likaledes kommersiella TV4-gruppen samt licensfinansierade Sveriges Radio, Sveriges Television, och Utbildningsradion, UR. Jag är idag lika tveksam till Utgivarna även om organisationen naturligtvis gör ett bra arbete rörande frågor där det är lätt och ofarligt att komma överens trots medlemmarnas skilda roller i medielandskapet.

När debatten däremot börjar handla om rollfördelningen mellan privata medier och public service, om vad de senare ”får eller inte får göra” i jämförelse med de privata medierna, ja då blir det svårare och där någonstans tror jag att tanken bakom Utgivarna förr eller senare spricker. Och detta kan nog även ske i samband med den mer svårfångade synen på mediernas etik – public service har en mer försiktig publicistisk syn än de kommersiella medierna.

Framför allt måste man beakta att bolagen inom public service enligt sina av staten bestämda sändningstillstånd ska förhålla sig opartiska och sakliga i sina publiceringar, till skillnad från privatägda medier som Dagens Nyheter, Aftonbladet, Gefle Dagblad, Norran eller Corren. Det är en avgörande skillnad som svårligen kan förena public service och privat ägda medier i samma publicistiska fålla. 

På måndag får vi veta vad Anette Novak och hennes utredning kommit fram till för förslag vad det gäller mediernas framtid i alla avseenden, man kanske framför allt vad det handlar om finansiering av journalistiken och måhända kanske också något om public service vs privata medieaktörer. Hennes förslag kommer säkert att mötas av både förväntningar och farhågor i landets alla mediehus och av dess företrädare och då inte minst av dem som gillar presstödet. Eller tvärtom...
Kompletterad och korrigerad 161103 kl 23.21, 1161104 kl 16.38, 16.50, 16.54

Länk: 
Medieutredningen på måndag - med förslag om nytt medieetiskt system? - artikel av Utgivarnas vd Per-Anders Broberg, utgivarna.se 161104

Kalle Sandhammar ny publisher på UNT

Originaltexten har av misstag raderats från bloggen. Nedanstående version överensstämmer nu i allt väsentligt med den första texten.. RR 160916 kl 17.59 

Idag blev det offentligt att Kalle Sandhammar blir ny chefredaktör, vd och ansvarig utgivare för Upsala Nya Tidning, UNT. Jag har genom mitt bolag Utkik Media biträtt UNT i rekryteringsprocessen sedan Charlotta Friborg sagt upp sig för att börja på Sveriges Television, SVT. Kalle Sandhammar kommer närmast från Norrländska Socialdemokraten, NSD, och kommer att bli en utmärkt ledare för UNT.  

Det har varit intressant och att ännu en gång få biträda UNT i rekryteringen av en publisher. 2011 var jag nämligen också anlitad vid rekryteringen av en ny chefredaktör, ansvarig utgivare och vd till UNT. Det var efter pensioneringen av dåvarande vd Dan Lannerö och chefredaktören Lars Nilsson som UNT:s ägare och styrelse bestämde sig för att slå ihop rollerna till en publisher.

Då blev Hanna Stjärne tidningens första publisher. Hon kom från ett jobb som chefsanalytiker och framtidsutredare i Sveriges Radio och hade en framgångsrik bakgrund i en rad ledande roller. Under hennes tid på UNT fick företaget flera utmärkelser, bland annat priset som Årets Dagstidning 2013. För ett par år sedan lämnade Hanna Stjärne UNT då hon utsågs till vd för SVT efter Eva Hamilton.

UNT:s ägare gjorde då en intern rekrytering genom att Charlotta Friborg flyttade från sitt jobb som chefredaktör på Corren i Linköping till UNT. Till Corren rekryterades Charlotta Friborg 2011 och även då var jag anlitad som headhunter. Charlotta Friborg kom då närmast från Graylings och dessförinnan Dagens Nyheter där hon bland annat var chef för dn.se.

Nu går således Charlotta Friborg vidare till Sveriges Television. Charlotta Friborg blir nyhetschef online på SVT:s riksnyheter, ett jobb som hon enligt en intervju i UNT inte kunde motstå med tanke på sin digitala bakgrund på DN.

Rekryteringen av Kalle Sandhammar gick snabbt.  Han är nu chefredaktör på NSD, men också vice vd för Norrbottens Media där både NSD och Norrbottens-Kuriren finns inom NTM-koncernen som är huvudägare till UNT. Som alltid i liknande sammanhang har dock diskussionen förts även om ett antal tänkbara externa alternativ under rekryteringsprocessen, men Kalle Sandhammar framstod tidigt som en utmärkt ny publisher för UNT. 

Kalle Sandhammar har varit chefredaktör på NSD sedan 2012.  Dessförinnan var han redaktionschef något år på Norrbottens-Kuriren.  Innan dess var han på Dagens Nyheter under tolv år i bland annat skilda ledningsfunktioner, till exempel på dn.se.
NTM:s koncernchef Lennart Foss, som också är ordförande i UNT:s styrelse, konstaterar i ett pressmeddelande att "Kalle Sandhammar är en modern ledare och en erfaren publicist" samt att han har "stor förståelse för och kunskap om det nya medielandskap som vi verkar i."
Genom mitt bolag har jag nu på deltid verkat som rådgivare åt medieföretag runt om i Sverige i mer än tio år. Förutom strategifrågor, medieutvecklingen och löpande rådgivning har uppdragen som headhunter kommit att dominera i verksamheten.

Jag har hittills medverkat i runt 30 rekryteringar av mediechefer, främst chefredaktörer, men även nyhetschefer och redaktionschefer med flera. Uppdragsgivarna kommer oftast från dagspressen, men också från tidskriftsförlag och även public service. Det är spännande och stimulerande att på så sätt få bidra till medieföretagens utveckling.

Länkar:
Kalle Sandhammar blir ny publisher på UNT - nyhetsrtikel, unt.se
NSD:s chefredaktör slutar - nyhetsartikel nsd.se
      

Mattsson Helins podcast och en mediedebatt hos TU avrundade Almedalen för mig

Idag lämnade jag Visby och Almedalen efter tre dagar med bra seminarier och många intressanta möten. Den bästa grejen i år för mig blev dock inspelningen av den smått mediehistoriska sista podden med Thomas Mattsson och Jan Helin, nuvarande respektive tidigare chefredaktörer för Expressen och Aftonbladet. Sammantaget tycker jag att det verkade vara mindre folk i Almedalen i år jämfört med 2015 samt att några bilföretag nu lockats dit för att visa upp sig.

Det sista seminariet för mig var hos Tidningsutgivarna, TU, som tillsammans med Institutet för Mediestudier ordnade en debatt rubricerad ”Mörkar medierna?”. Anna Gullberg, chefredaktör för Gefle Dagblad, svarade frimodigt att man visst kan säga att medierna mörkar och inte alltid berättar allt, men att det beror på att de ansvarsfulla medierna tillämpar och respekterar pressens etiska regler.

Frågeställningen om mörkandet utgick naturligtvis från den ständiga diskussionen om hur medierna skriver eller inte skriver om invandrare och integration. Skillnaden i det sammanhanget mellan traditionella medier med sina ansvariga utgivare och de alternativa medierna med mer eller mindre rasistiska förtecken diskuterades och då också med några kända alternativa publicister i publiken,men inte i panelen. 

Medieforskaren Kristoffer Holt inledde med att redovisa en studie i ämnet gjord av honom för just Institutet för Mediestudier och publicerad i skriften Migrationen i medierna.  Han konstaterade sammantaget att det finns alldeles för lite forskning om dessa frågor.

Publicistklubbens ordförande Björn Häger berättade bland annat om att det under Ny Demokratis tid gick ett rykte om att de svenska medierna vid ett möte i Saltsjöbaden skulle ha kommit överens om att bara skriva i positiva ordalag i dessa sammanhang, ett rykte som var felaktigt. Däremot menade han och andra i panelen att medier av ängslighet kan vara väl så försiktiga för att inte gynna mörka intressen trots att de etiska reglerna medger en hel del då det finns skäl för publicering.

Häger har också själv för några år sedan genom ett antal intervjuer redovisade i boken Problempartiet kommit fram till att medierna specialbehandlat Sverigedemokraterna, SD, av samma skäl. Som politiken har utvecklats i Sverige menade han också att SD numera faktisk är på väg att hamna i medieskugga eftersom det inte längre sticker ut med sina ståndpunkter rörande invandringen. (Uppdatering, se även denna länk om kritik mot medierna för bevakningen av SD)

Intressanta frågor att fundera över, men minst lika intressant var således Thomas Mattssons och Jan Helins sista inspelning av Mattsson Helin podcast där de inför publik resonerade om medieutvecklingen i Sverige och världen. De har ju poddat tillsammans tidigare, men avslutade samarbetet då Jan Helin slutade på Aftonbladet för att bli programdirektör på SVT. Dock utlovade de en sista podd och det var den som nu spelades in i SVT:s stora monter inför en stor publik.

Det är tråkigt att de slutar eftersom de med sin kunnighet och debattlust med sin podd blev något av ett nav för mediedebatten i Sverige. Dessbättre har de fått efterföljare som till exempel GullbergNordström, Atladottir och Bjurwald samt Mediepodden med Emanuel Karlsten och Olle Lidbom, men Mattsson & Helin har som pionjärer med sina djupa kunskaper om medierna slagit det mesta. Dessutom har de varit slagfärdiga och roliga att lyssna på. Men nu är det slut, bortsett från att de faktiskt antydde att en årlig podd i Almedalen kanske är en idé att överväga…

I år var mesta sig likt i Almedalen, men jag tror att det fanns fler utställare med montrar i år, i vart fall på vissa ställen. Nere vid havet nära Kallis hade till exempel både Mercedes, Volvo och Audi dykt upp med egna montrar. Det förstnämnda företaget ställde ut en självkörande konceptbil som drog stor publik. Annars tror jag att några bilar av fabrikatet Tesla från Stockholms Taxi väckte störst uppmärksamhet då de ofta syntes i trafiken och själv fick jag en härlig resa med en av bilarna. Det ska bli intressant att se om Almedalen i framtiden kommer att locka ännu fler rent kommersiella utställare. (Se uppdatering nedan)

Det är svårt att uppskatta hur välbesökt Almedalen egentligen är även om det alltid är mycket folk i rörelse och så gott som alltid fullsatta seminarier. Mitt intryck är dock att det i år var färre besökare än förra året. Det var till exempel lättare i år att få bord även på populära restauranger och jag tryckte att det var mindre folk som rörde sig på gatorna.  

Hursomhelst med den saken, Almedalen är under alla omständigheter fortfarande ett fantastiskt arrangemang och jag har svårt att förstå dem som menar att det bara är ett jippo för eliten. Snart sagt alla branscher, organisationer och myndigheter finns ju på plats som arrangörer av tusentals seminarier i de mest skiftande ämnen. Alla arrangemang är gratis och tillgängliga för alla intresserade.

Det blir nog en resa till Almedalen även nästa år för min del. 

Uppdatering: Fick efter denna publicering klart för mig att bilföretagen tycks ha hyrt in sig på andra företags montrar, i vart fall tydligen Volvo hos Dagens Nyheter. Som just därför sägs ha flyttat ner mot Kallis för att på ett större område få plats för Volvo på en "annonsyta". Ett sätt att få delfinansiering för sina kostnader i Almedalen? En lite udda variant av native advertising...
Korrigerad och uppdaterad med ovanstående tillägg samt länk i texten om mediernas bevakning av SD 160708 kl 00.58 

Olov Carlsson ny chefredaktör - och vad blir nästa uppdrag?

Olov Carlsson blir ny chefredaktör och utgivare för Länstidningen i Södertälje och Norrtelje Tidning, Hans uppdrag blir att samordna de bägge tidningarna, och även Nynäshamns Posten, i en gemensam redaktionell organisation. Intressant projekt, men frågan är också vad han får för uppdrag då den samordningen är klar. Olov Carlsson har tunga meriter och en kompetens som kan motivera en roll i koncernledningen för MittMedia.

Olov Carlsson har varit ungefär tio år på Sveriges Television, SVT, varav åtta år som chef för nyhetsdivisionen. Han anses vara en mycket bra ledare och är skicklig på att driva förändringsprocesser, en egenskap som kommer väl till pass när de tre tidningarna ska samordnas.

Innan Olov Carlsson kom till Sveriges Television var han bland annat vd och chefredaktör för Piteå-Tidningen samt redaktionschef och ansvarig utgivare för TV4 i Norrbotten. Olov Carlsson tillträder enligt Medievärlden sitt nya jobb redan nästa vecka. I den rollen blir han också ytterst ansvarig för Nynäshamns Posten, men Niklas Milberg fortsätter som utgivare för tidningen.

Tanken att samordna de tre tidningarna är naturlig, för att inte säga självklar, i det läge de befinner sig. Förutom den dagliga digitala produktionen är Länstidningen på papper en sexdagarstidning och Norrtelje Tidning en femdagarstidning. Nynäshamns Posten kommer ut två dagar i veckan. I åtminstone Norrtälje har det nog redan diskuterats en frekvensnedgång på papper, en förändring som vi kommer att få se fler exempel på.

En framgångsrik samordning av de tre tidningarna kan föda nya idéer om en utveckling av lokaljournalistiken runt Stockholm, kanske också tankar på en expansion in i staden. Sådana projekt har funnit tidigare, inte minst av Promedia som startade Täby Danderyds Tidning och dess dåvarande moderbolag Stampen som förvärvade Mitt i. Nu är det bolaget sålt och Täby Danderyds Tidning nedlagd. Det är ett helt nytt läge; Olov Carlsson är kreativ och det ska bli intressant att se hur samordningen faller ut.

Utnämningen av Olov Carlsson innebär att ett tidigare tungt namn inom public service nu rekryterats till kommersiella MittMedia. Och tidigare rekryterade SVT kommersiella Aftonbladets publisher Jan Helin. Det finns fler exempel på sådana rörelser även på nära håll.

Arbetarbladets chefredaktör Helena Nyman hämtades från SVT i Sundsvall, men hade också tidigare jobbat på tidningen. Gefle Dagblads chefredaktör Anna Gullberg kom från Sveriges Radio i Dalarna, men hade tidigare jobbat åt Dalarnas Tidningar. Övergångarna mellan de licensfinansierade och kommersiella medierna blir allt vanligare, allt medan spänningarna mellan dem ökar. De kommersiella medierna tog ju initiativet till PublicService-kommissionen som levererade sin slutrapport i våras.

Olov Carlsson byter nu således de långa korridorerna i välbemannade SVT mot en helt annan arena med begränsade resurser på tre lokaltidningar. Det är också en miljö han känner sedan tiden på Piteå-Tidningen där han satte väsentliga avtryck innan han blev enhetschef på SVT Nord. 2004 porträtterades han av Mikael Marklund i en läsvärd text i Medievärlden.

Både den texten och Carlssons meritlista visar att den nye chefen för MittMedias lokaltidningar runt Stockholm är en färgstark och kompetent medieledare. En riktigt intressant rekrytering som gissningsvis leder till uppdrag även i koncernledningen för MittMedia när han är klar med projektet rörande de tre lokaltidningarna. Enligt Norrtelje Tidning sträcker sig avtalet för Olov Carlsson till årsskiftet med möjlighet till förlängning...

Uppdaterad med fler länkar 160511 kl 16.14, uppdaterad med komplettering kl 16.17, fler länkar kl 16.31, 18.43, 18.52, korrigerad 160513 kl 16.46

Länkar:

Oro på LT: "Det är helt olika typer av tidningar" - nyhetstext journalisten.se 160511
Olov Carlsson tar över Norrtelje Tidning och LT - nyhetstext, medievarlden.se 160511
Olov Carlsson till Länstidningen - nyhetstext, dagensmedia.se 160511
SVT-chef till Länstidningen - nyhetstext, svt.se 160511
Norrtelje Tidning och LT får gemensam chefredaktör - nyhetstext, journalisten.se 160511
Ny chef på LT: Det kommer inte bli enkelt - intervju med Olov Carlsson, lt.se 160511
Han blir ny chefredaktör på NT - nyhetsartikel och tv-intervju, norrteljetidnng.se 160511 

   

      

PS-kommissionen intressant, kontroversiell och speciell. Och Meg16 avslutad.

Under fredagen avslutades mediekonferensen Meg16 i Göteborg med bland annat Public service-kommissionens, PSK:s slutseminarium. Intressant, kontroversiellt och onekligen lite speciellt. Dessutom fick jag tillsammans med alla andra besökare utrymma lokalerna mitt under lunchen efter ett brandlarm. Efter en kort stund fick vi gå in igen. Först här nu dock lite om spänningarna runt public service och därefter en del om andra seminarier och slutligen en liten utvärdering av Meg16.  

Bakom Public service-kommissionens tillkomst står så gott som alla privatägda medier i Sverige. De har finansierat projektet. Namnet till trots är det således inte en statlig utredning. Initiativtagarna menar bland annat att de offentligt finansierade medierna i den digitala utvecklingen kommit att bli marknadspåverkande på ett sätt som försvårar för till exempel tidningarna att försöka ta betalt för sitt material.

Ett annat syfte som framskymtade redan i ett tidigt skede, och som nu formulerats som ett förslag i slutrapporten som kan laddas ner här, är att få till någon form av omfördelning av de pengar staten idag ger till programbolagen Sveriges Television, Sveriges Radio och Utbildningsradion. Det är licensmedel och PSK menar att en viss del av dessa också skulle kunna komma privatägd seriös medieverksamhet till del.

Därtill vill man också omdefiniera begreppet public service som ju hittills använts som en benämning på de tre programbolagen, det vill säga institutionerna som på statens uppdrag finansierade av licensen ger medborgarna journalistik, underhållning och kunskap. PSK vill vidga begreppet även till privatägda medier som man menar också verkar på medborgarnas uppdrag. Där har naturligtvis kommissionen en poäng.

En mycket tydlig punkt i PSK:s förslag är att systemet med en licens kopplad till tv-innehavet bör avskaffas, eftersom det i alla fall försvinner med tv-apparaterna, och att finansieringen av public service i stället ska ske via skattsedeln och anslag i statsbudgeten. En skattefinansiering har diskuterats till och från under åren och argumentet emot har alltid varit att programbolagens oberoende skulle hotas.

En sådan finansiering skulle kunna ske på flera sätt, till exempel ungefär som begravningsavgiften. Eller helt enkelt inbakad i skatten och därefter fördelad genom anslag efter ett riksdagsbeslut i statsbudgeten och det är den modellen PSK föreslår.
Man pekar på att en rad samhällsviktiga funktioner finansieras på det sättet och menar att det är obefogat att oroa sig för att just statens medieverksamhet skulle hotas om mindre demokratiska krafter vinner terräng politiskt. Dessa skulle i så fall redan med dagens modell mycket snabbt genom riksdagsbeslut kunna urholka programbolagens självständighet, ungefär som nu i Polen, menar man. Jag håller med. 

Det är en intressant rapport med mycket faktakunskap, mer intressant än jag ska medge att jag trodde när projektet inleddes. Kommissionen som sådan är dock kontroversiell eftersom den av många uppfattats som ett lobbyistprojekt med förutbestämda uppfattningar som skulle lanseras efter ett påstått objektivt utredningsarbete. Därför tror jag att valet av namn var olyckligt eftersom det ger sken av att det handlar om en offentlig utredning.  

Dessutom skadade en incident initialt förtroendet för projektet. Joakim Jardenberg, en känd it- och mediestrateg, tillfrågades om han ville delta i projektet som en ledamot i kommissionen. Det ville han gärna, men deklarerade också sin positiva syn på public service och valdes därför bort enligt vad han själv skrev på sin blogg.

Jag har full förståelse för att syftet och formerna för Public service-kommissionen har ifrågasatts och har själv känt en viss tveksamhet inför den. Samtidigt har jag mycket stor respekt för dess ordförande Gunnar Strömblad och alla de övriga ledamöterna, inte minst tidigare JO Hans-Gunnar Axberger. Just Strömblad och Axberger har jag själv bra och positiv erfarenhet av i skilda sammanhang. De och de övriga ledamöterna är alla kunniga, integritetsfyllda och erfarna mediemänniskor med skilda erfarenheter. Agneta Dreber har själv varit ordförande för Sveriges Radio. Pelle Snickars är en respekterad professor på medieområdet. 

Deras rapport innehåller intressanta resonemang och funderingar. Jag delar sedan många år tanken på någon form av skattefinansiering, men tror kanske att det är mindre realistiskt med en fördelning av licenspengarna även till privata medier. Men vem vet, även public service enligt dagens modell förändras naturligtvis, både finansiellt med ett helt otidsenligt licenssystem, men också konkurrensmässigt där nya aktörer i snabb takt blir skickliga på tv och ljud, som de traditionella tidningshusen, Youtub-stjärnor och poddare.

Man kan onekligen redan nu fråga sig vad som är tv och vad som är radio. Och tidning. Radio och tv producerar texter och bilder digitalt, precis som tidningarna, och tidningarna gör tv, precis som SVT. Och det är just på grund av denna intressekonflikt mediehusen satsat på kommissionen som finansierats av de privatägda medierna i Sverige. Så nog finns det goda skäl att fråga sig hur både public service och de privata mediehusen ser ut om tio år. 

Det där med att en del av pengarna från programbolagens licensmedel, totalt runt 8 till 9 miljarder kronor om jag minns rätt, skulle fördelas även till privata public service-projekt är nog ett av de mest kontroversiella inslagen i slutrapporten. I ett sådant system finns riktigt svåra frågor att lösa, precis som kommissionen också själv skriver.
Hur ska mottagarna väljas ut? Blir det någon form av skönhetstävling där en statlig myndighet ska pröva kvaliteten på de projekt som vill ha pengar? Journalistförbundets ordförande Jonas Nordling har redan i en krönika frågat sig om privata fria medier verkligen vill gå in i ett system där deras journalistprojekt ska prövas av staten. Jag håller med, det känns olustigt. Men kommissionens tankar utgår väl från en oro att privatägda medier i stor utsträckning kan slås ut och att man måste söka lösningar som motverkar att en oproportionellt stor andel av Sveriges journalister finns i statligt ägda bolag.

Intressant, kontroversiell och onekligen en lite speciell utredning och rapport. Den kommer att sågas och hyllas beroende vem man talar med och partsförhållandet mellan de som kommer att gilla eller ogilla är mycket tydligt. Jag tycker den förtjänar att tas på allvar som ett diskussionsunderlag och det är nog som ett sådant den kanske kan få en betydelse.

Därför är det beklagligt att ledningarna för de tre programbolagen enligt rapporten avböjt att träffa kommissionens företrädare och utbyta åsikter. De ansåg tydligen att ett sådant möte inte skulle tillföra något. Stämmer detta så luktar det revirbevakning från programbolagens sida och blir därmed ett argument för att man faktiskt måste diskutera regelverket rörande public service. 

Detta om detta, det ska bli intressant att se hur diskussionen kommer att utvecklas, inte minst när också förslag och synpunkter från medieutredaren Anette Novak vägs in i debatten.

Meg16 bjöd på många bra seminarier och som vanligt hade man inte en chans att gå på alla man skulle vilja besöka, dels för att de är så många, dels för att de krockar tidsmässigt. För min del och många andra inleddes Meg med ett seminarium, Bäst i klassen, där fem av Sveriges mäktigaste mediechefer intervjuades av Andreas Ekström.

Det var Hanna Stjärne, SVT, Tomas Franzén, Bonniers, Cilla Benkö, Sveriges Radio, Raoul Grünthal, Schibsted och Anders Jensen, MTG. Fullspikad lokal även sedan arrangörerna flyttat mötet från en mindre konferenslokal de först tydligen obegripligt nog trodde skulle räcka. Sätter man dessa människor på en scen där det råkar finnas något tusental mediemänniskor på plats så blir det naturligtvis fullspikat. Insåg man inte det?
Och visst blev det ett intressant seminarium, bra skött av kunnige Andreas Ekström. Sammantaget kan man konstatera att drakarnas chefer lite kaxigt har rätt höga tankar om kvaliteten på sina egna företags verksamhet, men att de också inser behovet av förändringar.  

Ledarnas seminarium, Att leda i gränslandet, handlade om den nya situationen för redaktionella chefer och utgivare då medierna prövar sig fram i alla varianter av sponsrat semiredaktionellt material eller vad det nu än kallas, kärt barn har många namn. Alla utgivarna gillade i princip läget och tyckte att de hanterade situationen. Fredric Karén på SvD menade t ex att tidningen absolut klarar att ha ett samarbete med Nordea och samtidigt granska banken, som nu i dagarna. Där måste man ge honom rätt efter att ha läst suveräna Andreas Cervenka. 

Publisher Anna Lindberg på Östgöta Media konstaterade bestämt att det är en hajp runt native, men att det inte är lösningen på allt om någon nu trodde det. Hon frågade sig också också om medierna verkligen har rätt kompetens på sina ledare, även vad det gällde henne själv. Hon sa att det enda hon själv sålt var en barnvagn. Ändå har hon som publisher det yttersta ansvaret för den kommersiella verksamheten och försäljningen.
Seminariet om Digitaliseringens nya supertalanger handlade naturligtvis också i hög grad om kompetens och med intressanta personer som till exempel MittMedias Robin Govik och Kits Peder Bonnier på scenen. En bra diskussion och ett lika tidstypiskt ämne som en rad seminarier om native advertising och den digitala transformationen.

Den var till exempel på tapeten i ett seminarium arrangerat av Journalistförbundet, Måste journalisten även vara programmerare? Där diskuterades kompetens och journalistutbildning i vid mening av Aftonbladets nye publisher Sofia Olsson Olsén och Ulla Säterie, prefekt på JMG, med SJF:s ordförande Jonas Nordling som utfrågare. Samtalet spelades in och blir också en kommande Journalistpodd vad det lider.
Tyvärr hann jag inte med till exempel seminariet om Pressens opinionsnämnd som fyller 100 år, men hörde att många tyckte det var mycket bra. Framtidens radio hade jag också tänkt gå på liksom ett par samtal om native. Listan kan göras lång.

Det praktiska fungerade hyfsat bra under Meg16, men den stora krogen Estrad på Svenska Mässan har förvånansvärt svårt att hänga med när det kommer så mycket folk som under konferensens stora middag. Långa köer, mat som inte fylldes på tillräckligt snabbt och för få sittplatser. Och nog är det lite konstigt att få fina godsaker som efterrätt till lunchen, men utan att det finns kaffe i lokalen! Kaffet fanns i utställningsområdet långt bort.

Och under fredagens lunch hann jag således ta exakt två tuggor på den goda wallenbergaren innan brandlarmet gick. Utrymningen gick snabbt och lugnt till och efter en kort stund fick alla gå in igen och maten stod kvar på borden.

Det var den mest dramatisk händelsen under Meg16 bortsett från att både jag och minst tre andra jag mötte åkte upp i fel hissar och torn på Gothia Tower, däribland Publicistklubbens ordförande Björn Häger. Hotellet har nu tre torn och det är väldigt lätt att göra det misstaget även före festen och alla möten över en öl. Skyltningen borde vara tydligare. 

Och bäst av allt var som alltid alla möten med kolleger. Meg är en mycket bra mötesplats och framtiden får utvisa om den lever vidare vilket @FridaEdman hos Megs arrangör Bokmässan uppenbarligen trodde då hon skrev en vänlig tweet till mig efter min bloggtext där jag funderade över arrangemangets framtid. 

Och Expressens Thomas Mattsson tyckte nog jag var lite dum i roten när jag under ett litet kallprat undrade om tidningarna framöver vill satsa pengar på både Meg och Årets Dagstidning. Både Frida Edman och Thomas Mattsson har nog rätt och jag fel, men vi får se. Trevliga och nyttiga dagar har det hursomhelst varit. 
Korrigerad och uppdaterad 160409 kl 16.17, uppdaterad med ny länk kl 17.05


Länkar:
Ny syn på public service krävs på förändrad mediemarknad - debattartikel av Gunnar Strömblad, dn.se
PS-kommissionen: "Avskaffa TV-avgiften" - nyhetstext journalisten.se
Giriga mediejättar - debattartikel av Jan Scherman, aftonbladet.se
Kommissionen vill ha public service av andra än PS-bolagen - nyhetstext, vipatv.svt.se
Problemen med PS-kommissionens förslag - krönika av Jonas Nordling, medievarlden.se
Frågorna Public servicekommissionen inte svarar på - krönika av Martin Jönsson, dn.se
Medan Strömblad och Novak tänker - debattartikel av Mats Johansson, medievarlden.se

Finaldags för podden innan Mattssons Helin blir opartisk

Under trettonhelgen sänds sista avsnittet av podden Mattsson Helin. Jag minns att det lät lite knäppt då chefredaktörerna och konkurrenterna Jan Helin på Aftonbladet och Thomas Mattsson på Expressen för tre år sedan meddelade att de tänkte göra en gemensam podd och småprata med varandra om medier. Men det blev bra, podden kommer att saknas av alla som lyssnat på den.

Skälet till att den upphör, i vart fall i sin nuvarande form med redaktörerna Mattsson och Helin, är som bekant att den senare slutar på Aftonbladet och i stället blir programdirektör på Sveriges Television, SVT. Om jag inte missat det så tror jag inte att Jan Helin utåt har motiverat varför han lämnar podden bortsett från en antydan om att det känns fel att fortsätta. Att han skulle sluta podda förstod dock nog de flesta så fort nyheten om hans nya jobb kom.
Detta eftersom de licensfinansierade bolagen inom public service tillämpar en sträng policy om opartiskhet, oberoende och saklighet. Därmed kan inte deras medarbetare engagera sig i sammanhang som kan påverka förtroendet för verksamheten. En policy som visat sig svår att hantera på ett vettigt sätt och därför har också både SVT och Sveriges Radio, SR, gång på gång hamnat i uppmärksammade situationer då olika beslut kritiserats eller förlöjligats.

På nyårsafton fick således Malena Ernman läsa Tennysons dikt på Skansen eftersom Loa Falkman börjat göra reklamfilmer för Ica, men Falkman och SVT har olika syn på saken.  Inför det senaste valet fick inte Daniel Nordström sitta kvar i en panel hos P4 Gävleborg under valrörelsen eftersom han är chefredaktör för Arbetarbladet (s). Komikern Soran Ismail sattes av samma skäl i karantän som programledare i SR P3:s Morgonpasset eftersom han ansågs för politiskt belastad på grund av sin kritik mot Sverigedemokraterna.

Det är några sena exempel där både SR och SVT fått kritik för sitt snäva sätt att hantera kravet på opartiskhet och oberoende. Ett tidigt exempel var när Sveriges första riktigt stora tv-profil, nyhetsuppläsaren Olle Björklund, ofta kallad Mr Aktuellt, sparkades i juni 1961 av dåvarande tv-chefen Nils Erik Bæhrendtz.

Detta sedan Björklund utnyttjat sitt kändisskap och turnerat i folkparkerna mot Bæhrendtz vilja. Beslutet fick stor uppmärksamhet och Nils Erik Bæhrendtz sa i medierna att Björklund fick sparken eftersom han är ute och ”larvar sig i parkerna”. Stora tittarskaror agerade förgäves för att han skulle få komma tillbaka.

Nu går Jan Helin in i public service och det ska bli spännande att se om han fortsätter att tycka till i någon form eller om han försvinner in i opartiskheten. Det finns tidigare exempel, som Martin Jönsson, nu biträdande programdirektör på SR och dessförinnan i olika chefsroller på Svenska Dagbladet. Där var han också under en period Sveriges ledande mediebloggare med sina mycket initierade och intressanta texter.

Om jag mins rätt slutade han nog att blogga redan under sin tid på SvD, men 2013 började han på SR och syns därefter tyvärr inte i mediedebatten förutom i sammanhang där han i sin roll torgför frågor rörande radion. Det är synd och det vore tråkigt om även Helin med sina kunskaper om medierna lämnar debatten.  Själv har jag svårt att förstå varför han inte skulle kunna fortsätta med podden, om det nu faktiskt är just kravet på opartiskhet som spökar bakom hans beslut.

Regelverket om opartiskheten inom public service är starkt ifrågasatt, till exempel av statsvetaren professor Ulf Bjereld som under valåret 2014 skrev om flera exempel på märkliga beslut, som till exempel att Stefan Jarls dokumentärfilm inte fick sändas. Bjereld menade att SR och SVT med sin policy riskerar att marginalisera sig själva i samhällsdebatten. Jag håller med honom.

Alla har vi i någon form en politisk uppfattning och olika synpunkter i samhällsfrågor. Professionella journalister klarar naturligtvis av att ändå sträva efter opartiskhet och allsidighet, såväl inom public service som inom kommersiella medier. Det skulle vara intressant att veta hur Hanna Stjärne som ny och framtidsinriktad vd för Sveriges Television ser på regelverket och tillämpningen av det. Vem vet, kanske kan hon och Jan Helin modernisera tillämpningen av policyn?

Nåväl, jag har för mig att podden var Jan Helins idé då den startades för knappt tre år sedan. Thomas Mattsson nappade på Helins lockrop och resten är historia. Podden Mattsson Helin har spelat en mycket viktig roll som ett nav i den svenska mediedebatten. Jan Helin sa i sin solosändning idag att de inför starten hoppades att några hundra skulle komma att lyssna på dem. Nu lyssnar mellan 35 000 och 40 000 människor på deras podcast.

De har därmed inte bara varit ledande mediepoddare utan är också själva ett exempel på medieutvecklingen. Nu ska de runda av sitt samarbete med något som verkar bli en riktig mastodontsändning att döma av deras uttalanden. De har ju övat sig tidigare med rejält långa sändningar och visst finns det tillfällen då jag önskat att snabbspolningen skulle ha varit enklare att hantera då de surrat på för länge.

Sedan är frågan vad som händer med podden där Thomas Mattsson naturligtvis behöver en ny samtalspartner. Kanske en sådan som Emanuel Karlsten med all sin kunskap om sociala medier? Eller mediekrönikören Malin Ekman i SvD? Kanske Charlotta Friborg med erfarenheter både av storstadspress och landsortspress? Eller kanske olika gäster och experter i varje sändning. Som Anette Novak och Mårten Schultz? Eller kanske allra helst Martin Jönsson och Jan Helin då reglerna moderniserats…

Hur det än blir så hoppas jag att Thomas Mattsson fortsätter med podden i någon form. Den behövs. Korrigerad och uppdaterad med ytterligare länkar 160103 kl 23.29, 160104 kl 00.57, korrigerad 160110 kl 18.43   

               

Nyheten om Helin en stjärnsmäll (!) för de kommersiella mediekoncernerna

Vilken kanonnyhet - Jan Helin går från Aftonbladet till Sveriges Television, SVT! En fantastisk rekrytering av Hanna Stjärne som samtidigt utser Lena Glaser till programdirektör. Stjärne markerar att SVT går mot stora förändringar. Och hur kommer Helins nya roll att påverka skyttegravskriget mellan kommersiella medier och public service? Så sent som i fredags framträdde Jan Helin i en hearing inför Public service-kommissionen och då som företrädare för de förstnämnda. Idag bytte han sida.

Med Jan Helin och Lena Glaser som programdirektörer direkt under vd Hanna Stjärne får SVT en förändrings- och framtidsinriktad ledning. Jan Helin är ju en ikon i de kommersiella mediehusens värld. Lena Glaser är inte lika känd utåt, men har också definitivt ikonstatus i televisions värld och hon beskrivs i internetworld.idg.se som en digital folkbildare som skrivit webb- och tv-historia. Det är Lena Glaser som har gett oss SVT Play.

Hanna Stjärne själv blev vd för SVT för knappt ett år sedan. Dessförinnan var hon chefredaktör och vd för Upsala Nya Tidning. Dit kom hon från Sveriges Radio 2011 och jag var anlitad av UNT för att hantera rekryteringsprocessen. Då var Hanna Stjärne framtidsanalytiker i ledningen efter jobb som programdirektör på SR och och andra uppdrag inom SR. Hon hade också mycket väl kunnat efterträda Mats Svegfors som vd för SR, men då blev det Cilla Benkö.

Men nu leder hon Sveriges Television, ett jobb som jag tror mig veta att hon tycker är ännu intressantare och roligare än vad det skulle ha varit att leda SR. Och idag hyllas Hanna Stjärne av en rad framträdande medieledare för rekryteringen av Jan Helin.  

Det kommer att bli spännande att följa SVT:s utveckling under den nya ledartrion Stjärne-Helin-Glaser. De tre kommer nog att driva fram en rejäl uppgradering av SVT, inte minst digitalt och nyhetsmässigt.

För Schibsted och dess koncernchef i Sverige, Raoul Grünthal, känns det nog inte lika kul som för Hanna Stjärne idag även om han i en kommentar på resume.se, där han också hyllar Helin för dennes insatser, säger att det är ett bra läge för ett skifte just nu om det ändå ska ske. Aftonbladet har en stark position och ledning, menar han. Även Sofia Olsson Olsén, från idag tillförordnad chefredaktör och ansvarig utgivare för Aftonbladet, har sagt samma sak samtidigt som hon sörjer att Helin slutar. Raoul Grünthal är nu även tillförordnad vd för Aftonbladet.

Jan Helin själv tycker jag har förklarat sitt beslut mycket bra i alla intervjuer och då inte minst i Aftonbladets egen tv-intervju på dess webb. Där var han märkbart berörd över stundens allvar efter en blomsterhyllning på redaktionen. Han har genomgående sagt att man i sin ledarroll också måste inse när det är dags att lämna över ansvaret. Han kom fram till att det var dags nu när han fick ett oemotståndligt erbjudande från SVT. Han har varit chefredaktör sedan 2008 och därtill vd sedan 2012.

Nu kommer Jan Helin tillsammans med Glaser och Stjärne att få ett enormt inflytande på utvecklingen för Sveriges Television. Därmed blir han också en av dem som ska möta kritiken från de kommersiella mediekoncernerna om att dessa hotas av SVT, SR och Utbildningsradion, UR, med sina digitala satsningar finansierade av licensmedel. Jan Helin har själv tidigare i många avseenden sällat sig till kritikerna och så sent som i fredags framträdde han som företrädare för de kommersiella medierna i en hearing.

Den arrangerades av Public service-kommissionen vars namn måhända kan leda tankarna till en statlig politisk eller myndighetsrelaterad organisation. Så är det dock inte i det här fallet eftersom den startats på initiativ av just Bonnier, Schibsted Sverige, Mittmedia, MTG, Bauer Media Group och Tidningsutgivarna för att granska public service-bolagens påverkan på de kommersiella medierna. 

De indirekt statligt ägda public service-bolagen ägs av förvaltningsstiftelsen för SR, SVT och UR. Samma dag som kommissionen höll sin hearing skrev stiftelsens avgående ordförande Ove Joanson en debattartikel i SvD där han i skarpa ordalag kritiserade kommissionens tillkomst. Dess ordförande Gunnar Strömblad svarade i en annan artikel.

Bakom Public service-kommissionen står, som Strömblad skriver, så gott som alla kommersiella mediehus i Sverige. Tillkomsten och syftet med kommissionen har ändå ifrågasatts då starten blev olycklig då medievisionären Joakim Jardenberg först tillfrågades om han ville ingå i den, men sedan ratades då man förstod att han hade en mer positiv syn på public service än vad man antagit. En pinsam och rätt ofattbar fadäs av pr-byrån som anlitats för att organisera arbetet.     

Gunnar Strömblad åtnjuter dock ett grundmurat förtroende i branschen där han tidigare varit framgångsrik vd för just Aftonbladet, sedan SvD och slutligen koncerndirektör och styrelseordförande för Schibsted Sverige, organisationer Jan Helin nu lämnar för att gå till public service.

Strömblad har gång på gång betonat att kommissionen är oberoende och hans integritet är väl känd. Samtidigt är det också väl känt vilken kritik mot public service som odlats inom koncernerna bakom dess tillkomst, ibland tämligen aggressivt som i MittMedias utspel. Förtroendet för kommissionens oberoende kunde därför ha varit större, men Gunnar Strömblad har naturligtvis rätt i att dess insats kan bedömas först då den presenterat sina slutsatser.
Jan Helin är en av de framträdande ledarna inom de kommersiella medierna som i skilda sammanhang varit kritisk till utvecklingsprojekten inom SVT, som till exempel om dess närvaro på Facebook och skapandet av online-satsningen Edit. I våras skrev Helin så här i en krönika:

”Med det breda innehåll och den breda publik Public service har i Sverige är det vad som krävs av data från en publisher för att Facebook effektivt ska kunna konkurrera med Aftonbladet som primär nyhetskälla och sedan kombinera det med sin övriga data för att bygga sin annonsaffär.
Mediamarknaden är tuff som den är ändå. Att slåss mot en amerikansk gigant i kombination med den sammanlagda kraften av flera skickliga public-service redaktioner som är förfinansierade av en statlig licens kan bli väl tufft också för en hårding som Aftonbladet".

Han avrundade texten med en direkt fråga till ägaren staten:

"Så av alla diskussioner om att nya tjänster från public service ska förhandsprövas fast det aldrig görs, så tycker jag att ägaren staten ska börja med att pröva att offentligt svara på följande fråga:
Varför ska innehåll som är finansierat av en statlig licens överhuvudtaget finnas på kommersiella amerikanska medieplattformar som Facebook och Youtube?"

Nu kommer Jan Helin att få möta sina egna argument när han ska ta SVT till den digitala framtiden och han sa också så här idag i en intervju på resume.se:

- Det kan finnas områden där jag får anledning att ompröva mina åsikter, men i grunden har jag alltid tyckt att public service är viktig. Inte bara historiskt sett utan ännu viktigare i framtiden. Kärnvärden som opartiskhet och saklighet – alla sådana saker kommer bara att växa i betydelse i det snabbt ökande informationsflödet.

Public service-kommissionen ska presentera sitt utredningsresultat i april 2016, ungefär samtidigt som Jan Helin tillträder sitt nya jobb. Jag förmodar att Gunnar Strömblad och kritikerna mot public service inom Schibsted och MittMedia med flera koncerner inte är särskilt entusiastiska över Helins nya roll.

Det är däremot Jan Helin själv som idag talade om att jobbet som programdirektör på SVT är ett drömjobb för honom. Expressens chefredaktör Thomas Mattssons tankar gick i samma riktning i en intervju på dagensmedia.se:
- För Janne blir väl det här rena himmelriket, det har ju ryktats om att han velat till SVT tidigare och med sin erfarenhet från Aftonbladets digitala satsningar blir han naturligtvis en oerhört stark kraft för Hanna Stjärne och, får man gissa, en ganska krävande beställare av Anne Lagercrantz tjänster.
En bra sammanfattning av honom om Jan Helins nya liv och om vem som är dagens största vinnare, nämligen Hanna Stjärne. Själv är hon också stolt och glad i branschpressen. Nyheten om Jan Helins nya roll har redan genererat massor av artiklar och jag länkar nedan till ett urval av dem.
Utöver alla resonemang och spekulationer om rekryteringen och dess betydelse för public service, Aftonbladet och branschdebatten så finns det en fråga som ännu inte fått svar någonstans. Vad händer nu med populära Mattsson Helin podcast? Det undrar jag också. Om Helin, trots sin nya roll i opartiska och sakliga public service, kan och får fortsätta med de frimodiga resonemangen i podden så är väl det i sig ett tecken i skyn om public service på väg in i en ny tid. Vi får se vad det lider...

Korrigerad och uppdaterad 151215 kl 21.57, fler länkar kl 22.03, ny länk kl 23.45, kompletterad och korrigerad 151216 kl 02.16, 02.31, ny länk kl 02.57,  17.38, 23.46
Jan Helin: "Jag har varit rädd för att medarbetarna ska bli arga" - Kerstin Weigl gör en känslosam med sin chef Jan Helin, aftonbladet.se
"SVT behöver Jan Helins kompetens" - artikel av Karin Olsson, expressen.se 
Ingen vild gissning att Helin en dag blir vd - Initierad krönika av Malin Ekman, svd.se
Grattis SVT! Om en visionär publicist som nu lämnar Schibsted - Åsa Lindeborg om Jan Helin, aftonbladet.se
Här är några du kan ringa Raoul - intervjuer om tänkbara efterträdare, medievarlden.se 
Sofia Olsson Olsén om att ta över efter Jan Helin - intervju med Sofia Olsson Olsén, medievarlden.se
Det krävs av Jan Helins efterträdare - intervju med Anders Gerdin, resume.se
Thomas Mattsson: Klokt drag av Hanna Stjärne - intervju med Thomas Mattsson, resume.se
Jan Helin tar sitt drömjobb för lusten, inte för lönen - intervju med Jan Helin, resume.se 
Jan Helin: Jag går ner i lön - intervju med Jan Helin, dagensmedia.se
Jan Helin: Stjärnorna stod rätt - intervju med Jan Helin, journalisten.se 
Lena Glaser Årets MediaAmazon 2013 - Utkiksbloggen.blogspot.se 20130415 

  

Dags för Almedalen som får alltmer kritik

Dags för Almedalen igen. I år tänkte jag länge skippa Almedalen och i stället sitta hemma och njuta av sommaren på bryggan vid Bottenhavets strand, men nu blir det i alla fall några dagar i Visby i stället. Från måndag eftermiddag till torsdag förmiddag finns jag på plats och tar del av de seminarier som kan hinnas med. Det blir få jämfört med utbudet som i år tydligen är nästan 3500 arrangemang i den officiella katalogen. 

Både organisationen Utgivarna, Tidningsutgivarna och Journalistförbundet har intressanta arrangemang liksom medieföretag som t ex Sveriges Radio. I år har även MittMedia arrangemang i Almedalen.  Även SVT, TV4, Expressen och Aftonbladet och andra medieföretag är alltid mycket aktiva i Almedalen med olika arrangemang i egna montrar och direktsändningar i tv och i digitala medier. 

Almedalen lockar säkert fler än tidigare även i år, men arrangemanget har också börjat få alltmer kritik, inte minst för de enorma kostnaderna för seminarielokaler och bostäder. Många fastboende i Visby lämnar under veckan sina lägenheter och flyr till stugor och campingplatser för att kunna hyra ut sina bostäder för stora pengar. 

Alla tänkbara och ibland även otänkbara lokaler och trädgårdar hyrs ut för seminarier och mingel till arrangörer som är beredda att betala nästan vad som helst. Det kan handla om mycket stora pengar.

Jag har redan för några år sedan hört talas om en hyra på 300.000 kronor för en trädgård under veckan samt runt 50.000 kronor för en trerummare där ett företag lät sina anställda bo och mingla med kunderna.  I en kritisk debattartikel nämns ännu värre siffror under senare år. Och det finns säkert ännu häftigare exempel, men ytterst vet ingen hur mycket pengar som är i rullning under veckan. Dess betydelse för Gotland är dock lätt att förstå.   

I dessa omständigheter ligger förmodligen de största hoten mot Almedalens framtid, men också att arrangemanget kräver mer och mer tid, nu från söndag till söndag. En hel vecka under finaste semestertiden och där finns det onekligen argument emot ett besök även för min egen del. Och därför är jag också där kortare tid i år.

Det hade varit trevligare om veckan hade legat i t ex september eller oktober, men jag gissar att alla sommargotlänningar engagerade bland arrangörerna härvidlag har ett stort inflytande. Det var ju precis så det började med sommargästen Olof Palmes tal från ett lastbilsflak i Almedalen. 

Det är nog få som vill se arrangemanget förlängas ytterligare vilket hittills skett per automatik, senast då Sverigedemokraterna valdes in i riksdagen och fick en egen dag i Almedalen.  I år har dessutom Feministiskt Initiativ fått rätt till ett framträdande i Almedalen på ytterligare en dag, men då gissar jag att publiken blir ytterst begränsad eftersom de flesta nog då rest hem.

Mitt intryck är att fler än vanligt i år via Facebook och Twitter flaggat upp att de minsann inte tänker besöka Almedalen eftersom de tröttnat på arrangemanget. Det har också framkommit kritik mot arrangemanget i debattartiklar. Och konstigt vore det annars. Sammantaget kan jag hålla med om att det nog börjar bli dags att reformera arrangemanget. Och även på Facebook märks i år kritiken i form av kul inlägg, som i en inbjudan till ett tidigt morgonmöte. 

Visst, Almedalen är som en festival för samhällsdebattörer av alla sorter, men onekligen en intressant sådan med alla dessa seminarier om snart sagt alla verksamheter som bygger vårt samhälle. Många kan man vara förutan, främst dem där lobbyisterna fått till paneler där alla tycker samma sak. Men de är lätta att identifiera och de är naturligtvis helt ointressanta.

Andra är extremt intressanta och jag hoppas att intrycket av Almedalen i år blir lika positivt för min del som tidigare år. Förutom seminarierna är alla möten och nya kontakter för min del det viktigaste i Almedalen. Möjligen bloggar jag något om saken även i år, antingen varje dag om bredbandet funkar och tiden räcker till, eller också sammanfattningsvis i efterhand.  

Gullberg chefredaktör på GD och Stjärne vd på SVT. Häftigt!

Så har då Sveriges Televison, SVT,  fått en ny chef, Hanna Stjärne som under tre år varit chefredaktör och vd på Upsala Nya Tidning. Ett klokt val; Hanna Stjärne blir säkert en jättebra chef för SVT. Och i Gävle blir dalkullan Anna Runnberg chefredaktör för Gefle Dagblad, en skicklig publicist som varit framgångsrik på sina tidigare jobb, senast som chef för Sveriges Radio P4 i Dalarna.

Båda rekryteringarna har gått jämförelsevis snabbt, särskilt vad det gäller Gefle Dagblad. SVT:s Eva Hamilton meddelade sin avgång den 15 april i våras. De månader som gått sedan dess, med en sommar och semesterperioden mitt i processen, är inte en särskilt lång tid för att hitta en ny vd för ett så stort företag som SVT med många intressenter i kulisserna. Snacka om förankringsprocess…

Jämfört med Gefle Dagblad ligger dock SVT i lä vad det gäller snabbhet. GD:s förre chefredaktör Maria Brander slutade så sent som för 20 dygn sedan, endast tre dagar efter tillkännagivandet. Och endast tre veckor senare offentliggörs utnämningen av Anna Gullberg.

Snabbheten i Gävle bottnar säkert i det faktum att Anna Gullberg var mycket väl känd för MittMedias redaktionella chef AnnaKarin Lith. Det jobbade för några år sedan tillsammans på Dalarnas Tidningar och har därefter haft fortsatt kontakt när Gullberg gick till public service för två år sedan. De kan varandra mycket väl.

Anna Gullberg har under sin tid på Dalarnas Tidningar spelat en mycket viktig roll för dess snabba och skickliga utveckling av till exempel de digitala tjänsterna där DT fortfarande därför är ledande föredöme inom MittMedia. På P4 har hon sedan också lyckats väl både med digitala satsningar och, inte minst, med att leda stationens publicistiska satsningar på granskande reportage, t ex av nazister.  

Hanna Stjärne har dock ännu djupare erfarenheter av etermedier. Minst sagt! Hon var under många år framgångsrik medarbetare på olika roller inom Sveriges Radio. Reporter, utrikeskorrespondent i Bryssel och Oslo.  Inrikechef för Ekot och chef för P1. Med mera! För tre år sedan blev hon publisher för Upsala Nya Tidning, en rekrytering som jag själv var anlitad för att hantera. Under den processen  fick jag väldigt stor respekt för hennes professionalitet.

Nu går hon in i en svår roll för en verksamhet som, liksom andra medier, möter nya problem och krav på förändringar.  Jag har tidigare bloggat många gånger, och ganska kritiskt, om att självbilden hos public service varit skev jämfört med verkligheten. Sök på bloggen efter fler texter "public service". Så tycker jag fortfarande; jag är tyvärr inte alls särskilt optimistisk till att public service går emot en ljus framtid.  Vare sig i tv eller radio. Tyvärr.  Jag hoppas och tror att Hanna Stjärne kommer att nyansera den där självbilden och vara klokare än framstående företrädare hittills inom SR och SVT vad det gäller att hantera framtidsfrågorna.

Det tycker jag man kunde ana redan under intervjuerna i kvällens (tisdagens) Aktuellt med den nye chefen där Hanna Stjärne, som jag ser nu långt efter midnatt, försiktigt antydde förståelse för en annan finansiering än licensen bara modellen säkrar oberoendet. Men hon var, som hon ska vara, väldigt försiktig med ställningstaganden innan hon väl sitter på stolen i tv-huset.

Anna Gullberg, som jag också känner väl, var lite snabbare och berättade omgående i någon intervju i  branschpressen att hon redan bjudit in Arbetarbladets chefredaktör Daniel Nordström till en gemensam pod vilket han sägs ha gillat. Snabbt och medvetet av henne, precis som jag hoppades vad det gäller henne. Vem vet, det kanske kan bli en härlig regional podvariant av den utmärkta nationella podcasten MattssonHelin där de konkurrerande chefredaktörerna för Expressen och Aftonbladet filosoferar över branschens utveckling varje söndag?

Gullbergs snabba utspel flaggar om en förändringens tid i Gefle Dagblads hus där tidigare chefredaktörerna Christina Delby Vad-Schütt och hennes efterträdare Maria Brander under de senaste tio åren snarare uppenbarligen strävat efter en så begränsad samverkan med koncernkollegan Arbetarbladet som möjligt, trots att de bägge ägs av MittMedia. Nu krävs naturligtvis något annat i den utveckling vi ser för medierna i Sverige.

Detta förhållande finns också på en rad andra konkurrensorter, till exempel i Östersund, Falun och Umeå.  De hopplöst föråldrade och närmast mumifierade presstödsreglerna förhindrar kreativa och kloka förändringar för att rädda de mindre andratidningarna och denna fråga lär väl inte prioriteras särskilt högt i rikspolitiken när landet samtidigt med stormstyrka närmar sig monumentala regeringskriser.

Därför ska det vid sidan om de nationella krisrapporterna ändå bli kul att lyssna på Gullbergs och Nordströms podd om den kommer. Vem vet, Hanna Stjärne och Casten Almqvist på TV4 kanske också gör en tv-grej ihop....?

Uppdaterad med länk och korrigerad 140917 kl 13.50. I den första versionen stod det att Gullberg och Nordström skulle göra en blogg ihop, men det hade blivit fel i en intervju. Anna Gullberg har meddelat att idén gäller en podcast. 

Dag tre i Almedalen kom att handla om framtiden.

De diskussioner jag besökte under tisdagen i Almedalen handlade mest om framtiden, men på lite olika sätt. Ett intressant seminarium hos HejDigitalt och Readly hade den något kryptiska rubriken ”Vad händer när ingen längre vill äga utan låna, hyra och dela?” Den frågan fick vi nog inget direkt svar på, men det blev en intressant diskussion om digitaliseringens möjligheter på helt olika områden.

Skicklig moderator var Beata Wickbom, expert på kommunikation, sociala medier och it-utveckling med mera. Hon ställde bra följdfrågor på svaren hon fick av dem hon intervjuade, något som även tv-proffs ibland är alldeles för dåliga på. Det finns intervjuare i alla medier som bara ställer frågor närmast mekaniskt och inte lyssnar på svaren och därför inte följer upp dem med följdfrågor.

Så inte i dessa samtal där Beata Wickbom inledde med att intervjua Jimmy Ahlstrand, strategichef på SVT, om dess framtid när allt färre tittar på traditionella tv-sändningar. Tittarsiffrorna har länge varit i princip oförändrade, men nu minskar de. Den egna publiken tittar allt oftare när den själv vill via SVT Play och andra lämnar SVT och tittar i stället på Netflix och andra webbsändningar, inte minst via dagspressens snabbt ökande satsningar på rörlig bild.

Jimmy Ahlstrand påpekade flera gånger att SVT lever i en bekväm värld med sin säkra licensfinansiering, till skillnad från de kommersiella kanalerna. Hur säker, eller kanske t o m osäker licensfinansieringen verkligen är, kan man diskutera, inte minst nu efter Högsta förvaltningsdomstolens underkännande av licensuttaget på datorer och surfplattor mm. Det är ett ämne som jag skrivit om förut och som det finns anledning att återkomma till; något måste ju göras politiskt åt det föråldrade licenssystemet. I det långa loppet kan man t o m fråga sig hur tillvaron ser ut för public service med tanke på mediekonsumenternas allt snabbare rörelser. Jag är rätt pessimistisk för public service i framtiden. Faktiskt.

Bortsett från den invändningen var det intressant att följa den framtidsspaning som Jimmy Ahlstrand bjöd på i samtalet. Likaså ett snabbt samtal med Inga Birath von Sydow, utvecklingchef på Readly Books. Readly jobbar med att öka läsningen i digitala medier, både bland vuxna och barn, de tryckta mediernas Spotify. Ett bra exempel på hur digitaliseringen förändrar ägandet, i framtiden kanske vi inte har en enda bok i hyllorna hemma, men tusentals i våra surfplattor, som hon sa.

Även den siste som intervjuades i Wickboms ”digitala stol”, Anders Tärnell som är marknadschef på Hertz, var mycket intressant att höra på. Han lät snarare som en utvecklingschef eller it-chef vilket också Beata Wickbom påpekade. Anders Tärnell berättade om hur Hertz, som vi alla nog tänker på som ett företag där man kan hyra en bil, nu jobbar hårt med utvecklandet av digitala tjänster, till exempel för oss som vill finna någon att samåka med.

Onekligen intressant då svenska Hertz ägs av Volvo personvagnar som borde vara mer intresserade av att sälja bilar, men som tydligen omdefinierar sina mål av hänsyn till kundernas krav och samhällets målsättningar. Och naturligtvis även av kommersiella skäl, i förlängningen gynnar naturligtvis deras strategier verksamheten.  

Tärnell berättade också att det globala företaget Hertz högsta internationella ledning konstaterat att företaget inte är ett bilbolag, utan ett it-bolag. Det söker hela tiden efter innovationer och nya tjänster anpassade till tidens krav utifrån insikten om att kundernas önskemål förändras och måste tillgodoses.

Det är ett faktum som också rör dagspressen som dock kanske varit lite trögare än t ex Hertz på att omformulera sitt mål för verksamheten. Nu sker det i rask takt, väl illustrerat i Almedalen där alla större medier som Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Expressen, TV4, Sveriges Television, Sveriges Radio och andra inte bara rent journalistiskt bevakar föredrag och seminarier, utan också visar upp sig själva och frikostigt arrangerar mängder av programpunkter, på plats live och på nätet.

Idag besökte jag Svenska Dagbladets stora tält i hamnen och lyssnade på chefredaktören Fredric Karén som intervjuades av Therérese Larsson Hultin, utrikesanalytiker på SvD,  om framtiden för journalistiken. Karén påpekade bland annat att tidningarnas verksamhet nu i denna förändringens tid utökas med helt andra verksamheter som eventarrangörer och andra kommersiella engagemang i helt andra verksamheter.

Jag besökte idag även Expressens så kallade ”valstuga” där politiker och andra intervjuas varje dag. Expressens chefredaktör Thomas Mattsson brukar precis som Karén tala om hur medieföretagen breddar sin verksamhet och även Aftonbladets Jan Helin säger ungefär samma sak. Aftonbladet är ju svenska mästare i mediebranschen på att utveckla sin digitala verksamhet på ett imponerande sätt.

Hos Expressen idag diskuterades näthatet av Isabella Löwengrip, GT:s chefredaktör Frida Boisen,  Totte Löfström, Nyheter 24 samt kd-politikern Caroline Szyber om näthatet och hur det ska bemötas. Även detta en intressant debatt, kloka synpunkter från dem alla.

Och debatten filmades naturligtvis av Expressen. Precis som SvD gjorde då dess chefredaktör intervjuades. Egenproducerad tv till publiken och på internet, ambitiösa montrar i Almedalen med frikostiga program som följs på plats av massor av besökare.

Dagspressen gör nu sådant som aldrig gjordes förr. Framtiden är nog redan här…