Nils Funcke vd för Utgivarna - vars framtid är osäker

Idag blev det klart att Nils Funcke blir ny vd för den publicistiska organisationen Utgivarna. Han är en extremt kunnig tryckfrihetsexpert och publicist. Som sådan blir han en spännande person i ledningen för lobbyorganisationen Utgivarna, men jag är fortfarande frågande till dess existens och framför allt till dess idé om ett nytt etiskt system med en gemensam medieombudsman för public service och kommersiella medieföretag.

Jag känner Nils Funcke väl och har stor respekt för hans kunskaper på det tryckfrihetsrättsliga området. Där är han kunnig och framträdande i debatten med en osviklig känsla för vad som är rätt och fel. Han har också en gedigen erfarenhet både som publicist och utredare vilket framgår av hans cv här.  Trots allt detta begriper jag mig inte på hans och Utgivarnas vurmande för ett nytt etiskt system.

Nils Funcke är nämligen extremt insatt även i den frågan. 2012 anlitades han av just Utgivarna för att göra en utredning rörande projektet och i sin rapport levererad våren 2013 var han mycket entusiastisk för saken. Han trodde dessutom då på en extremt snabb sjösättning av projektet och räknade optimistiskt med att ett nytt system skulle kunna vara i drift sju månader senare vid årsskiftet mellan 2014 och 2015.  

Sedan dess har i princip ingenting hänt. Anette Novaks utredning nämnde väl i och för sig att förslaget borde utredas, men därutöver har det varit tyst från politiskt håll. Besvikelsen hos Utgivarna över den politiska tystnaden är uppenbar.   

Funcke efterträder Per-Anders Broberg som inte har kommenterat varför han valt att sluta utan att ha ett nytt jobb. Utgivarnas ordförande Sofia Wadensjö Karén har dock i en kommentar sagt att Broberg tyckt att det har gått alldeles för långsamt att få igång ett nytt system som skulle ersätta den nuvarande pressombudsmannen, Pressens Opinionsnämnd och den statliga Granskningsnämndens etiska tillsyn rörande public service. Granskningsnämnden finns numera inom Myndigheten för press, radio och tv. 

Enligt uppgift är dessutom numera inte företrädare för public service i Utgivarnas styrelse lika angelägna om ett nytt etiskt system med en gemensam medieombudsman. Om detta stämmer kan det också ha gjort tillvaron komplicerad för vd Per-Anders Broberg. Bakom Utgivarna står Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, TV4-gruppen, SVT, Sveriges Radio och UR.

 I organisationens styrelse sitter de främsta företrädarna för medieföretagen i Sverige.  Hur det  ligger till med enigheten eller oenigheten rörande det etiska systemet har dock aldrig kommenterats utåt av någon inom den publicistiska organisationen Utgivarna.

Själv har jag ända sedan organisationen bildades varit skeptisk till dess tillkomst eftersom public service och de kommersiella medierna lever i helt olika världar, inte minst ekonomiskt. Det har sannerligen också illustrerats väl under senare år då de kommersiella medierna samfällt kritiserat SVT:s och Sveriges Radios digitala satsningar. Ett urval av länkar till tidigare texter på denna blogg och andra inlägg  om Utgivarna och etiken finns i slutet av denna text.

Sedan Utgivarna bildades har också under senare år de privata medieföretagens företrädare allt oftare talat om att även de kommersiella medierna på ett eller annat sätt borde få ta del av licenspengarna på runt åtta miljarder kronor. Och inom public service har man hårdnackat agerat däremot vilket inte minst visade sig nu inför tillsättandet av en parlamentarisk kommitté rörande nya sändningstillstånd för bolagen inom public service. Där föreslog SR och SVT bland annat att den omstridda förhandsprövningen helt enkelt ska avskaffas.

De kommersiella medieföretagen och public service förefaller således att vara oeniga om i stort sett allt förutom om de självklara publicistiska grundbultarna som värnandet av vår tryck- och yttrandefrihet med sin offentlighetsprincip och utgivaransvaret. Samt självklart i alla frågor om hot och angrepp mot medieföretag eller journalister, en minst sagt tyvärr aktuell fråga. Rörande dessa ämnen är enigheten stor och där har naturligtvis Utgivarna en roll tillsammans med de andra medieorganisationerna i Sverige.

Nu har Utgivarna fått en ny intressant vd i Nils Funcke, men jag tror ändå det kan finnas skäl att fråga sig hur länge Utgivarna kommer att finnas kvar. Nils Funcke, som fyller 64 år i sommar, blir enligt uppgift vd endast på en halvtidstjänst till skillnad från Per-Anders Brobergs heltidstjänst. Vad är motivet till den nedskärningen? Ingen bra signal från en organisation med framtidstro. 

Om det dessutom råder en oenighet inom styrelsen rörande behovet av ett nytt medieetiskt system så talar det också för att behovet av organisationen Utgivarna som sådan kan komma att ifrågasättas, inte minst då dess verksamhet ska finansieras.  

Helt avgörande för Utgivarnas framtid är nog att idén om ett nytt medieetiskt system vinner terräng inom politiken. Det finns det inte så mycket som tyder på, men det skulle väl i så fall vara när vi får se direktiven för den parlamentariska kommitté som ska utreda bland annat finansieringen av public service inför besluten om  de nya sändningstillstånden.

Om inte Utgivarnas idé om ett nytt medieetiskt system gemensamt för public service och de kommersiella medierna finns med där i utredningsuppdraget är det nog kört både för idén om en medieombudsman och för organisationen Utgivarna. 

Korrigerad 170225 kl 17.37 

Länkar: 

Ge SVT ett tydligt online-uppdrag - krönika av Thomas Mattsson, expressen.se 170219

Utgivarnas manifestation väcker frågor - bloggtext Utkiksbloggen 130703

Avstå från en ny medietisk organisation - bloggtext Utkiksbloggen 130529 

Det hettar till mellan Utgivarnas olika aktörer - bloggtext Utkiksbloggen 130403

Ett steg mot en gemensam medieetisk nämnd - nyhetstext journalisten.se 130308
Utgivarnas sammanhållning krackelerar - bloggtext Utkiksbloggen 120712

Utgivarna presenterade sig - nyhetstext, medievarlden.se 120702   

Nya Utgivarna, kanske klokt, kanske oklokt - bloggtext Utkiksbloggen 120212                

Presspolitikerna ger tidningarna en dödskyss

Idag kraschlandade statens presspolitik när den parlamentariska Presstödsutredningen överlämnades till kulturministern. Utredningens ordförande Hans-Gunnar Axberger har reserverat sig mot sin egen utredning. Även tre av utredningens oberoende experter har reserverat sig mot förslaget. De fyra reservanterna anser att förslaget är för gammalmodigt. Presstödskommittén är ett stort fiasko, politikerna ger tidningarna en dödskyss.

Presstödet skapades under 1970-talet för att rädda socialdemokratiska tidningar. Centerns tidningar gynnades också av kompromissen om det starkt politiskt färgade systemet. Även borgerliga Svenska Dagbladet fick bra med pengar, måhända av regeltekniska skäl eller kanske som ett bra alibi för stödet till s-tidningarna.

Nu runt 40 år senare ser verkligheten annorlunda ut. Så gott som alla dagstidningar har problem och  försöker rädda livhanken i hård publicistisk och kommersiell konkurrens. De försöker hävda sig mot ett enormt utbud i  tv, radio, på internet och i mobiler.
Den traditionella papperstidningen framstår som föråldrad, särskilt för yngre människor. Därför satsar tidningarna alltmer på en digital verksamhet. En helt nödvändig utveckling och det är bråttom. 

Detta har utredningens politiker missat eller inte förstått.  Eller nonchalerat. De har ställt sig bakom ett förslag som baseras på behoven för ett urval av tidningarna för ett halvt sekel sedan. De föreslår därför att stödet ska behållas med kosmetiska förändringar.   

Om papperskramandet handlar om välvilja mot deras egen tids medier så är det en missriktad omtanke. Inte ens de tidningar som får mest pengar torde bli särskilt hjälpta, utbetalningarna är hårt reglerade enligt gamla principer och stimulerar inte ett djärvt utvecklingsarbete eller rationella samarbeten.

På tidningar med driftsstöd tycker kanske somliga att det känns skönt att pengarna fortsätter att rulla in ett tag till. Må så vara, men dessa tidningar riskerar problem med motivationen inför svåra och genomgripande omställningsprojekt, till exempel mot digitala kanaler. Deras framtid är inte säkrad med stödet.
Presstödet har alltid beskyllts för att försvåra förnyelsearbetet och risken har väl aldrig varit tydligare än med dagens förslag. Det saknar inslag som stimulerar tidningarnas utveckling av nya och nödvändiga affärsmodeller. 

Jodå, det finns ett ”omställningsbidrag” i förslaget. Det är dock ointressant eftersom det bara kan fås av de tidningar som redan får ett driftsstöd.Trots att dessa inte är ensamma om att försöka överleva omställningen till en digital verksamhet; den processen är en stor utmaning för alla tidningar.
Utredarna kallar det bidraget för en "digital knuff" när de idag skryter om sin utredning i SvD, ett omställningsstöd för digitala produkter som helt stilenligt ska beräknas med räknemetoder som bygger på tidningarnas pappersupplagor… Pinsamt!

Och än mer pinsamt är att förslaget blir ett generationsstöd som vänder sig till de äldre, inte till de unga som flyr papperstidningarna. Utredarna (ledamöterna nedan) har valt att stödja sin egen generations ideal, inte de yngre människornas medier. 

Om det bygger på en välvilja mot deras egen tids medier så är det en missriktad omtanke som kan lura in presstödstidningarna i en falsk trygghet. Stödets ålderdomliga konstruktion kommer inte att fungera i den dramatiska medieutvecklingen. 

Dessa s-märkta stödtidningar ägs i dag dessutom med något undantag av koncerner som också äger deras borgerliga konkurrenter. Som MittMedia, den koncern som får mest driftsstöd till sina fyra tidningar. NTM och Gota Media är andra koncerner som äger både borgerliga tidningar och s-märkta stödtidningar.

Utredningens majoritet tycks således ha missat det mesta som borde ha påverkat förslaget, oavsett i vilken riktning det hade gått. Det finns redan kritik och förslag (länkar nedan) som är klokare och mer genomtänkta.  Som att helt enkelt avskaffa det otidsenliga stödet och befria tidningsföretagen från regelverket. Eller åtminstone ge stödet en generell utformning som gynnar kvalificerad journalistik och inte enstaka tidningstitlar, utvalda enligt föråldrade kriterier.

Frågan är nu vad som händer efter detta politiska magplask. Det ska bli intressant att se vad kulturministern och regeringen vill göra med utredningen. Kommer förslaget att förkastas eller förverkligas, trots att det redan är föråldrat och definitivt inte kommer att fungera 2017 då det ska börja gälla?

Den förföriska sifferexercisen om miljonhöjningarna av driftsstödet förutsätter att de mottagande tidningarna inte tappar i upplaga till 2017, då minskar tvärtom stödet. Redan här är förslaget orealistiskt; flertalet dagstidningar fortsätter att tappa pappersupplaga eftersom den inte är lika efterfrågad som tidigare.

Resultatet kan bli att presstödet självdör när papperstidningarna tynar bort i den digitala virvelstormen, låsta av ett otidsenligt statligt regelverk som motverkar en klok samverkan och satsningar på journalistikens utveckling i en ny tid. Att presstödet är kontraproduktivt har jag bloggat om tidigare. Fler länkar nedan.
Reservanterna ska ha all heder för sin framsynthet. De har nog slagits hårt för ett mer framtidsinriktat förslag, men förgäves när gammalmodiga politiker bestämde sig för att allt skulle vara som förut.  

Uppdaterad och korrigerad 130911 kl 14.32, 130913 kl 00.37, 130915 kl 15.55, ny länk inlagd 131119 kl 01.14

Presstödsutredningen:

Ordförande Hans-Gunnar Axberger, tidigare Justitieombudsman och Pressombudsman. RESERVANT.

Ledamöter:

Per Bill, riksdagsledamot (M)                 

Cecilia Brinck, riksdagsledamot (M)                

Pär Fagerström, f.d. vd Dalarnas Tidningar och ordförande i TU. (S)

Gustaf Hoffstedt, riksdagsledamot (M)                 

Wiwi-Anne Johansson, riksdagsledamot (V)             

Helene Petersson, riksdagsledamot (S)

Charlotte Qvick,  politisk sekreterare (SD)         

Anna Sibinska, ordförande i stadsdelsnämnd (MP) 

Tuve Skånberg, riksdagsledamot (KD)         

Anna Steele, riksdagsledamot (FP)                 

Åke Wredén, pol. mag. (FP)                 

Anders Åkesson, riksdagsledamot (C)
Experter som reserverar sig:

Ann Lagerström, journalist, konsult ledarskapsfrågor inom media 
Mart Ots, föreståndare för Media Management and Transformation Centre. 
Ingela Wadbring, professor i medieutveckling

Tidigare texter om presstödet på denna blogg:
Meg13 avrundades med debatter om presstödet och en ny medieombudsman - tidigare text på Utkiksbloggen 130309
Presstödet i Umeå, ett fiasko - tidigare text på Utkiksbloggen, 120207
Umeåmodellen, presstödet och Mittmedia - tidigare text på Utkiksbloggen, 111221
Presstöd på dekis bör avskaffas - tidigare text på Utkiksbloggen, 100423

Externa länkar:
Stäng av respiratorn - debattartikel av Kerstin Neld och Unn Edberg, resume.se 131118
 "Godtycke med demokratibestämmelse" - Nils Funcke, journalisten.se 131001
Presstöd anno 1817, typ - Thomas Mattsson, expressen.se 130915
Fast i det förgångna - ledare, dn.se 130912
Hans-Gunnar Axberger: Presstödet dör ut - Hans-Gunnar Axberger, medievarlden.se 130904
Utredningens experter: Därför tror vi inte på förslaget - de tre experterna omsina reservationer, medievarlden.se 130911
Förslaget konserverar en papperstidningstradition - tre experter reserverar sig, svd.se 130911
Så kan ett mediestöd också utformas - Axel Andén, medievarlden.se 130911
Slopad reklamskatt för pressen - nyhetsartikel, dn.se 130911
Vi är bara vinnare på papperet - chefredaktör Daniel Nordström, arbetarbladet.se 130911
Redaktionellt produktionsstöd istället för presstöd - artikel journalisten.se 130911 
Skånskan kritisk till förslag om ändrat presstöd - artikel journalisten.se 130911 
Urholkad lokaljournalistik är ett hot mot demokratin -  debattartikel av SR:s vd Cilla Benkö, dn.se 130911
Presstödskommitténs förslag: avskaffa reklamskatten - nyhetsartikel resume.se 130911
Utredningens slutbetänkande - regeringen.se 130911
Presstödsutredningens slutbetänkande överlämnad till kulturministern - regeringen.se 130911
Tillsätt en ny presstödsutredning - Wivi-Anne Johansson (v), journalisten.se 130910
Nytt presstöd får stark kritik - nyhetsartikel, dn.se 130910
Axel Björklund: I stället för nytt - lite spackel - krönika av Axel Björklund, dn.se 130910
Skrota presstödsförslaget - satsa på digital omställning - debattartikel av Mats Bergstrand och Anders Björck, båda JKL 
Krisen kräver nytt stöd snabbare - statsrådet Lena Adelsohn Liljeroth, dn.se 121206

Utgivarnas sammanhållning krackelerar

Journalistik och medier är det näst största ämnesområdet i Almedalen. Det märktes under måndagen då Tidningsutgivarna, TU, först ordnade en debatt om mediernas bevakning av politiker och sedan en debatt om huruvida mediernas ansvariga utgivare verkligen tar sitt ansvar. Och där emellan presenterades den nya organisationen Utgivarna som ska samla en enig mediebransch. En premiär där dess tillskyndare rimligen bör ha störts av att tre av Sveriges största och viktigaste tidningar samma dag meddelade att de lämnar branschorganisationen.

Inom Utgivarna finns bolagen inom public service som Sveriges Television och Sveriges Radio, TV4, dagspressen via sin organisation Tidningsutgivarna och tidskrifterna genom sin organisation Sveriges Tidskrifter. Det handlar således om alla medieföretag i Sverige, förutom dem som nu lämnar TU. Avhopparna är några av de största tidningarna, Dagens Nyheter, Sydsvenskan och Dagens Industri.

Dagens Nyheters chefredaktör och vd heter Gunilla Herlitz. Hon är också styrelseordförande i Sydsvenskan och Dagens Industri, DI, där hon tidigare var chefredaktör och vd. Hon har meriterat sig väl inom Bonniers och har helt tydligt Bonnierledningens öra.

Och nu är det just de tidningar där hon har viktiga roller som lämnar branschorganisationen TU och det på samma dag som dess ordförande och Stampens vd Tomas Brunegård, initiativtagare till Utgivarna, presenterar den nya organisationen.

Sammanträffandet är knappast en tillfällighet, vad vill Bonniers med detta? Eller vad vill Gunilla Herlitz med detta? Är det ett mer personligt ställningstagande av Gunilla Herlitz, med Jonas Bonniers goda minne? Vad händer?

Organisationen Utgivarna introducerades i Almedalen främst av dess förste ordförande, Ove Joanson, tidigare vd och senare ordförande för Sveriges Radio. Numera är han också ordförande i den statligt kontrollerade stiftelse som äger alla bolag inom public service i Sverige.

Ove Joanson har som konsult utrett förutsättningarna för Utgivarna på Brunegårds och Tidningsutgivarnas uppdrag. Han ska vara ordförande under det första året och företräder då som sådan alla medier i Sverige. Utom Dagens Nyheter, Sydsvenskan och Dagens Industri…

I Visby illustrerades bildandet av Utgivarna genom att toppchefer inom Göteborgs-Postens moderbolag Stampen, Aftonbladet, Expressen, SVT, SR, Sveriges Tidskrifter samt Peo Wärring, chefredaktör och vd för Eskilstuna-Kuriren och här företrädare för landsortspressen, allvarsamt radade upp sig på scenen. Detta sedan var och en på uppmaning av moderatorn Stig-Björn Ljunggren ”välsignat” den nya organisationen

Det var en tämligen ovanlig manifestation av medievärldens konkurrenter som sällan är överens om etik och princip i sin verksamhet, men som ändå enligt SVT:s Eva Hamiltons inlägg gärna ser att statliga granskningsnämnden och de privatägda mediernas etikbevakare Pressens Opinionsnämnd slås ihop.

Det har tidigare knappt förekommit någon synlig debatt om förslaget rörande den nya organisationen Utgivarna. Jag har tidigare bloggat om både hot och möjligheter med Utgivarna. Jag är fortfarande ambivalent och nu i än högre grad, inte minst då sammanhållningen i branschen spricker redan dag 1 genom tre stora tidningars avhopp.

Vad det gäller förslaget om ett gemensamt etiskt system har jag också bloggat tidigare och då redovisat bland annat radiochefen Mats Svegfors tveksamhet över om förslaget är realistiskt. Jag håller med honom. Gör radions vice vd Cilla Benkö det som nu stod bredvid SVT:s Eva Hamilton när hon föreslog att staten ska släppa sin kontroll genom granskningsnämnden över de mediebolag staten äger?

Förutom mediechefernas manifestation rörande Utgivarna var det också två debatter i direkt anslutning till evenemanget, en om mediernas bevakning av politiker, törs människor bli politiker? Den andra debatten handlade om huruvida de ansvariga utgivarna inom de traditionella medierna verkligen tar sitt ansvar eller ej. Bra debatter båda två under ledning av skicklige och kunnige moderatorn Stig-Björn Ljunggren.

Uppdaterad 120711 kl 15.58
Tunga tidningars avhopp hotar TU:s pressetiska roll,  Pär-Arne Jigenius i DN 120710

Dåligt förslag om ett nytt pressetiskt system.

Pressens Samarbetsnämnd föreslår ett nytt pressetiskt system, en allsmäktig nämnd som ska granska allt som publiceras. Nämnden ska enligt förslaget helst syna alla tidningar och magasin, all kommersiell radio- och television, all statsstyrd radio- och television samt enskilda bloggar och sociala medier. Utredningen andas bristande självförtroende för den egna branschen och en dålig tilltro till dess etik. Förslaget är orealistiskt. Det handlar om taktik. Inte etik. Utredarna tror att de på detta sätt håller lagstiftaren på avstånd.

Idén om ett nytt pressetiskt system fick fart när pressombudsmannen, PO, Yrsa Stenius och Pressens Opinionsnämnd, PON, i några avseenden ifrågasattes för något år sedan. Hur den kritiken, som går att åtgärda inom det rådande systemet, har kunnat leda till denna utredning och dess förslag är svårt att förstå.

Kritiken gällde främst Stenius tillämpning av de etiska reglerna. Kritikerna menade också att handläggningen av ärenden varit långsam och att yttranden från PON ofta varit svårtillgängliga, för att inte säga helt obegripliga för allmänheten. I vår får vi en ny PO och den övriga kritken kan lösas i en reformering av det befintliga systemet.

Ändå har man nu i stället torgfört en idé som innebär att branschen river upp sitt etiska system som föreslås bli ersatt av ny etisk organisation omfattande även de indirekt statligt ägda och styrda radio- och tv-bolagen, privata radio- och tv-bolag samt bloggar och sociala medier. Man kan ana en blivande byråkratisk koloss där de nya huvudmännens helt skilda uppdrag och synsätt kommer att orsaka stora problem.

Förslaget är framtaget av en arbetsgrupp med ledande företrädare för branschens olika organisationer, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Journalistförbundet och Publicistklubben. De röjer genom sitt förslag en bristande självtillit för branschen och en dålig tilltro till dess etiska system, trots att det i utredningen samtidigt betonas att detta på det hela taget fungerat bra.

Syftet med förslaget är helt tydligt ett annat än att diskutera, utveckla eller förbättra den svenska pressens etik. Etiken som sådan, bra eller dålig, berörs inte ens i utredningen. Däremot framgår det gång på gång att alltihop handlar om att ”hålla lagstiftaren på avstånd”.

Med det målet är det illa att samarbetsnämnden med sitt förslag nu snarare sänker garden mot dem som måhända vill reglera och lagstifta. Sådana krafter finns, men jag är inte orolig för att den ”lagstiftare” utredningen åberopar egentligen är särskilt intresserad av att börja härja på tidningsområdet.

Hur det än är med den saken hade det nog varit klokare om branschen inte hade manifesterat sin bristande självkänsla, särskilt som förslaget egentligen inte innehåller någonting om en förändrad etisk syn utan bara organisatoriska och strukturella spörsmål.

Så länge tidningarna finns och spelar en viktig roll finns det all anledning för dem att vårda sin egen etik, inte minst av konkurrensskäl. Hur kan branschens egna ledande företrädare tänka annorlunda? Om de börjar tvivla på sig själva och, på detta sätt, sin egen etik i den snabba medieutvecklingen finns det nog skäl att fråga sig om det ens behövs ett pressetiskt system.

Att förslaget handlar mest om en ambition att samordna den fria pressens etik med en statlig myndighets reglering av etermedierna inom public service gör saken än värre. I slutet av förslaget redogör man också för omständigheter som, på grund av lagar och EU-rätt, komplicerar och i vissa avseenden helt omöjliggör en samverkan med till exempel public service på det etiska området.

Och är då en sådan samverkan ens önskvärd? Politiker, publicister och andra debattörer hävdar i regel att mångfalden är viktig i den publicistiska verksamheten, inte minst vid diskussioner i presspolitiska sammanhang. Begreppet ”mångfald” är tämligen odefinierat, men i denna fråga är det väl ändå uppseendeväckande att pressens egen samarbetsnämnd kan tänka sig att all publicistisk verksamhet i Sverige ska prövas och bedömas av en enda instans. Är idealet verkligen att alla medier ska publicera allt på exakt på samma sätt?

Ett riktigt dåligt förslag från Pressens Samarbetsnämnd. Hur kunde det ske?

Länkar till några tidigare texter på Utkiksbloggen om pressetiken.

Behövs det pressetiska systemet?

Idag ska jag debattera pressetik på Sigyn.

Bra om etiken om Paul Frigyes.

Tveksamt med en medieombudsman.

Rätt att publicera världsnyheten.

Bra branschmöte i Västerås om framtiden.

Intet nytt om pressetiken.

Bra debatt om PO/PON.

Almedalen är en kul och bra mötesplats.

Varför publiceras inte politikernas namn?

Uppdaterad 2010-12-17 kl 09.49

Dopping, PO och Samarbetsnämnden

Den förre radio- och tv-journalisten, senare informationsdirektören för Försvarsmakten, Staffan Dopping har ryckt ut till försvar för Allmänhetens pressombudsman Yrsa Stenius i synnerhet och det pressetiska systemet i allmänhet. Hans inlägg måste naturligtvis läsas av alla som är intresserade av debatten rörande pressombudsmannen, PO, och Pressens Opinionsnämnd, PON. Själv håller jag inte med honom i väsentliga delar.

Staffan Dopping redovisar sin syn på sin blogg, först med en text inför Publicistklubbens debatt i måndags, sedan med ytterligare en text på sin blogg efter chefredaktören Katrin Säfströms intressanta inlägg i Medievärlden där Staffan Doppings artikel också publicerats.
Dopping tycker att Säfström och andra ansvariga utgivare ska lära sig de pressetiska reglerna...

Katrin Säfström har varit ansvarig utgivare för dagstidningen Folket i Eskilstuna i många år och har därtill en minst sagt gedigen erfarenhet som ledamot i Pressens Opinionsnämnd. En erfaren och klok utgivare.
Det är, som jag ser det, helt fel av Dopping att tro att Säfström och andra utgivare inte kan de pressetiska reglerna.

Så är det naturligtvis inte, det handlar tvärtom om hur man utifrån sina kunskaper om reglerna och sina egna publicistiska erfarenheter anser att de bör tillämpas, dagligen av utgivarna själva och senare när publiceringarna efter anmälan prövas av PO och PON.
Och dessa tillämpningar måste kunna diskuteras offentligt, men det ger varken PO Stenius eller systemet som sådant dessvärre något utrymme för i dag. Det är illa i en tid då transparens, dialog, insyn och debatt är allt viktigare honnörsord i de flesta verksamheter.

Det är kanske där vi har det största hotet mot förtroendet för det pressetiska systemet. Det är otidsenligt och opinionsnämndens egna kryptiska yttranden präglade av fikonspråk manifesterar problemet, människorna kallas för "Y", staden 1 för "X", staden 2 för "Å" och det nedbrunna företaget för "Z". Eller om det nu var tvärtom...

Och fällande yttranden med dessa inslag ska således publiceras i tidningar där alla läsare redan vet, som nu senast i Gävle, att Y och X med flera konstigheter var omskrivningar för den misstänkte 29-åringen, staden Gävle, staden Uppsala och Centralhotellet som brunnit ned.
Detta är löjeväckande! Inte undra på att det blir reaktioner särskilt om det också därtill finns goda skäl att ifrågasätta PO:s och PON:s beslut som sådant. Besvärande omständigheter, men skyll inte dessa på utgivarna!

Vad det beträffar Doppings misstroende mot utgivarnas kunskaper tänker jag i stället på vad många av dessa som engagerat diskuterat och drivit på utvecklingen för de pressetiska reglerna under decennier, dagligdags och inte minst i kontroversiella lägen.
Detta har skett i intressanta diskussioner i kommittéer på TU-området, i Tidningsutgivarnas styrelse och slutligen i Pressens Samarbetsnämnd. De ansvariga utgivarna har varit med om att forma systemet, precis som det bör vara i ett sådant här sammanhang.
Samma sak har givetvis skett på sitt sätt inom de övriga tre organisationerna i Samarbetsnämnden även om dessa och Tidningsutgivarna sedan inte alltid haft lätt för att komma överens i slutändan.
De flesta utgivarna står bakom systemet som sådant, men detta måste också kunna kritiseras av vem som helst när som helst, både vad det gäller regler, praxis och PO:s insatser. Särskilt eftersom det är uppenbart att etiken och systemet behöver moderniseras.

Pressens Samarbetsnämnd är formellt sett huvudman för det pressetiska systemet med PO och PON, men där har det under årens lopp inte varit lätt att verka för att systemet ska moderniseras med tanke på medieutvecklingen, det har jag personliga erfarenheter av som tidigare ledamot i nämnden. Trögt, trögt.
Då var Jan Guillou ordförande i samarbetsnämnden. Han var en lyssnande ordförande, men vi var inte alltid överens i sakfrågorna. Han pläderade för en skärpning av reglerna och ville förvånande nog, precis som Journalistförbundets företrädare, att expeditionsavgifterna skulle höjas kraftigt, "det måste svida i skinnet för utgivare som syndar".

Helt fel tyckte jag då som förtroendevald och det anser jag fortfarande. Det vore bättre om det inte fanns några "böter" alls för fällda tidningar.
Då skulle debatten om etiken få större utrymme, strafftänkandet motverkar självkritik, ansvarstagande och tankeutbyte. Det är i samtal etiken kan utvecklas, inte i sanktioner och böter.

Nämnden är ju ett gemensamt organ för branschens olika parter och intressegrupper, Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Sveriges Tidskrifter och Tidningsutgivarna sitter vid samma bord.
Det är således arbetsgivarna, facket och en mycket anrik förening för fria publicistiska ideologer i en och samma organisation....
Till vardags funkar det nog hyfsat, men i tillspetsade ögonblick är det inte alls bra. Till exempel när man diskuterar en ändring av de pressetiska reglerna.

Synen på medieutvecklingen är ju också helt olika i de berörda organisationerna, senast påmindes vi om detta i samband med utgivningen av Publicistklubbens årsbok och debatten om denna i Stockholm. Så här skrev jag själv då om PK och dess årsbok.

Publicistklubbens tillsätter alltid ordförande i nämnden, nu är det Ulrika Knutson. Men TU betalar i stort sett ensam den etiska verksamheten. De övriga organisationerna betalar blygsamma, närmast symboliska bidrag till verksamheten.
Det är ett helt föråldrat system och jag förstår inte varför inte de övriga organisationerna själva väljer att dra sig tillbaka. Faktiskt.

Det vore bättre att utgivarnas organisation ansvarade för hela verksamheten, men gärna med många företrädare för allmänheten med i beslutande organ. Det är lättare sagt än gjort att nå dit, särskilt nu när man allt oftare i stället diskuterar att bredda den etiska tillsynen även till etermedierna. Då kanske statsmaktens företrädare också sitter vid bordet...

Hur det blir med den saken vet ingen, men i dagens läge kan man kan inte med bästa vilja i världen hävda att det pressetiska systemet bäddar för förtroliga och kloka uppgörelser om hur det ska utvecklas. Huvudmännens intressen är för splittrade.
Ändå är det här pressetiken ska utformas efter mer eller mindre omfattande remissförfaranden i de fyra olika organisationerna. Det är inte enkelt.

Och det är i dessa sammanträden det bestäms vem som ska bli Allmänhetens pressombudsman, senast författaren och journalisten Yrsa Stenius.

Staffan Dopping skriver i sin första artikel att:
"Själv tror jag att många journalister inte har trängt in i vad pressetik egentligen handlar om - nämligen att balansera två motstående intressen mot varandra."

Jag tror han har fel, men är däremot inte säker på att PO Yrsa Stenius har klart för sig att den balansen måste göras, det är ju just det som är PO:s jobb.
I en intervju i Dagens Nyheters kulturbilaga den 13 april - en text som jag inte kunnat hitta på dn.se och därför finns här ingen länk - uttalar sig Yrsa Stenius om de omdebatterade fällningarna av Gefle Dagblad och Arbetarbladet. Hon säger så här:

- Jag förstår att det (beslutet) kan skapa problem för den lokala journalistiken - men jag har inget enkelt svar på hur man ska lösa problemet.

Tyvärr Staffan Dopping, det är PO Yrsa Stenius som skapat det problem som hon inte vet hur man ska lösa. Och det ställde PON upp på. Allmänintresset glömdes bort.

Märkligt.


(uppdaterad 14 april 08.23)