Positioneringen har börjat inför presentationen av Novaks utredning

Nu har olika medieaktörer börjat positionera sig inför Anette Novaks leverans av Medieutredningens slutbetänkande på måndag klockan 13.00. Tre ledande företrädare för Sveriges Television, SVT tog i veckan täten i debatten trots att public service inte skulle utredas enligt direktiven. Men spänningarna finns där gentemot privatägda medier, bland annat sedan dessa och deras ”Public service-kommission” agerat för sina intressen.

I måndags skrev således SVT:s chefer Hanna Stjärne, Jan Helin och Anne Lagercrantz en artikel på sydsvenskan.se där de bjöd in de privata medieföretagen till tänkbara samarbeten. Och i går skrev Sveriges Radios vd Cilla Benkö och chefredaktören Stefan Eklund på Borås Tidning på sverigesradio.se tillsammans en text där de utifrån sina olika roller pekade på den viktiga skillnaden mellan public service och de privata medierna. 

Det är naturligtvis ingen tillfällighet att Stjärne, Helin och Lagercrantz samt Benkö och Eklund skriver sina texter under veckan innan Novaks utredning presenteras. De vet, eller tror sig veta, vad utredningen kan innehålla utifrån diskussionerna i skilda sammanhang medan utredningen pågått. Där har de privatägda mediernas kritiska syn på public service präglat debatten från första början då Alice Bah Kuhnke presenterade utredaren och direktiven till Anette Novak.

Debatten har handlat om att de licensfinansierade medierna får så mycket mer pengar med statens hjälp i jämförelse med de privatfinansierade medierna. Och det har handlat om en skarp kritik mot att SVT och Sveriges Radio med sin verksamhet i digitala medier sätter krokben för privata mediehus som till skillnad från public service satsar på att ta betalt för sitt innehåll. I det sammanhanget har de privata mediebolagen och deras organisationer under stor enighet varit kritiska för att den så kallade förhandsprövningen av nya verksamheter inom public service aldrig tillämpats.

Regeringen fick kritik för att den i direktiven till Anette Novak huvudsakligen exkluderade public service som därmed inte skulle synas i utredningen. I debatten har sedan Medieutredningen på skilda sätt ändå, och kanske just därför, närmat sig frågor rörande public service även om det är oklart hur det sedan kommer att prägla deras slutliga förslag. Hur det än blir med den saken kommer spänningarna mellan privata medier och public service nog att fortsätta.

Därför är det begripligt att tunga namn inom public service pekar på tänkbara öppningar och samarbeten mellan Sveriges Television och de lokala medieföretagen ute i landet, dock med ett tydligt klargörande av att det inte är aktuellt att de senare ska kunna leverera ren nyhetsbevakning till SVT, något som MittMedia tidigare föreslagit under den tidigare koncernledningens rätt aggressiva opinionsbildning mot public service.

SVT-trions debattartikel kommenterades i går av Gefle Dagblads chefredaktör Anna Gullberg och Vestmanlands Läns Tidnings, VLT:s, chefredaktör Daniel Nordström, i deras gemensamma mediepodd GullbergNordström. Och då faktiskt lite snarstucket, vilket illustrerar avståndet och spänningarna mellan public service och de privata medieföretagen. Inslaget kommer 14,47 minuter in på podden. Anna Gullberg ingår för övrigt sedan en tid i MittMedias ombildade koncernledning.

Anna Gullberg har alldeles nyss nominerats till Stora Journalistpriset i den nya klassen Årets Röst, i tuff konkurrens med Expressens utrikeskorrespondent Magda Gad och Dagens Nyheters Niklas Orrenius som också skrivit boken "Skotten i Köpenhamn" om Lars Vilks. Det måste vara ett svårt val för juryn att utse vinnaren med dessa skickliga nominerade publicister. Podden GullbergNordström inleds med ett inslag om Stora Journalistpriset.

Nåväl, i podden medgav Anna Gullberg att hon kände sig provocerad av SVT-trions erbjudande till lokalmedierna om, som hon tydligen uppfattat det, digital kompetensutveckling. Hon menade att MittMedia och andra privata medier själva ligger längre fram i den utvecklingen än public service. Hon pekade som exempel på detta på hur SVT nu rekryterar kompetenta medarbetare från de privata medierna. Själv uppfattade jag nog snarare förslaget från SVT som en inbjudan till diskussioner och ett ömsesidigt erfarenhetsutbyte. Sådana samarbeten är ju oftast bra om rollfördelningen så medger.  

Och sedan skrev således Cilla Benkö, vd på Sveriges Radio, och Stefan Eklund, chefredaktör för Borås Tidning, BT, en gemensam debattartikel på sverigesradio.se där de pekade på behovet av både public service och privatägda medier. Stefan Eklund har tidigare skrivit en ledare i BT i samma ämne och då för att bemöta bland annat MittMedia som tämligen bestämt föreslagit att lokala medier som entreprenörer borde få uppdrag att leverera lokalt nyhetsmaterial till public service.

Eklund ville då, liksom han och Benkö nu, att man ska prioritera mångfalden vilket omöjliggör ett sådant långtgående samarbete mellan lokalmedier och public service. Jag håller med dem och menar därutöver att public service och privat finansierade medier lever i helt olika världar med skilda uppdrag. Båda behövs och är viktiga, men de jobbar under helt olika förutsättningar och bör beakta detta i förhållandet till varandra även om de naturligtvis kan samarbeta i lämpliga lägen, med bibehållen respekt för varandras olika förutsättningar och uppdrag.

Som en konsekvens av spänningarna mellan public service och de privatfinansierade medierna kommer nog med tiden satsningen på en gemensam publicistisk organisation i form av Utgivarna att omprövas. Det är en skapelse initierad av Stampens tidigare vd Tomas Brunegård och förre ordföranden i ägarstiftelsen till public service, Ove Joanson.

Deras motiv för bildandet av Utgivarna är för mig fortfarande rätt svårbegripliga, men en tanke kan ha varit att få statens indirekt ägda public service-bolag att stå för en betydande del av finansieringen för ett nytt och med de privata mediehusen gemensamt etiskt system som organisationen Utgivarna föreslagit. Det skulle naturligtvis minska kostnaderna för den etiska granskningen för de traditionella tidningsföretagen som idag bär det tunga ekonomiska ansvaret genom sin organisation TU Medier i Sverige.

När tanken på just ett gemensamt etiskt system presenterades var Anette Novak, som då fortfarande var chefredaktör på Norran, en varm anhängare till tanken under ett seminarium i Stockholm. Om jag minns rätt var det bara Mats Svegfors, dåvarande vd för Sveriges Radio, förre pressombudsmannen Yrsa Stenius och jag själv som var emot förslaget av alla i en fullsatt lokal på TU.

Flertalet chefredaktörer och andra debattörer, som medieforskaren Torbjörn von Krogh, gillade och gillar tanken. I sin nya bok ”Medieetik: framväxt, funktion,framtid”, tar han än en gång stark ställning för ett gemensamt etiskt system mellan public service och de privata medierna. Jag håller således inte med honom i just denna fråga, men hans bok är mycket läsvärd och kunskapsgivande med alla tänkbara fakta rörande både svensk och utländsk medieetik. Den bör finnas och läsas på alla redaktioner.    

Jag har tidigare ifrågasatt förslaget bakom en gemensam medieombudsman och även varit skeptisk till tillkomsten av dess förespråkare, den nya organisationen Utgivarna där både den traditionella kommersiella dagspressens organisation TU Medier är medlemmar liksom Sveriges Tidskrifter och likaledes kommersiella TV4-gruppen samt licensfinansierade Sveriges Radio, Sveriges Television, och Utbildningsradion, UR. Jag är idag lika tveksam till Utgivarna även om organisationen naturligtvis gör ett bra arbete rörande frågor där det är lätt och ofarligt att komma överens trots medlemmarnas skilda roller i medielandskapet.

När debatten däremot börjar handla om rollfördelningen mellan privata medier och public service, om vad de senare ”får eller inte får göra” i jämförelse med de privata medierna, ja då blir det svårare och där någonstans tror jag att tanken bakom Utgivarna förr eller senare spricker. Och detta kan nog även ske i samband med den mer svårfångade synen på mediernas etik – public service har en mer försiktig publicistisk syn än de kommersiella medierna.

Framför allt måste man beakta att bolagen inom public service enligt sina av staten bestämda sändningstillstånd ska förhålla sig opartiska och sakliga i sina publiceringar, till skillnad från privatägda medier som Dagens Nyheter, Aftonbladet, Gefle Dagblad, Norran eller Corren. Det är en avgörande skillnad som svårligen kan förena public service och privat ägda medier i samma publicistiska fålla. 

På måndag får vi veta vad Anette Novak och hennes utredning kommit fram till för förslag vad det gäller mediernas framtid i alla avseenden, man kanske framför allt vad det handlar om finansiering av journalistiken och måhända kanske också något om public service vs privata medieaktörer. Hennes förslag kommer säkert att mötas av både förväntningar och farhågor i landets alla mediehus och av dess företrädare och då inte minst av dem som gillar presstödet. Eller tvärtom...
Kompletterad och korrigerad 161103 kl 23.21, 1161104 kl 16.38, 16.50, 16.54

Länk: 
Medieutredningen på måndag - med förslag om nytt medieetiskt system? - artikel av Utgivarnas vd Per-Anders Broberg, utgivarna.se 161104

Nyheten om Helin en stjärnsmäll (!) för de kommersiella mediekoncernerna

Vilken kanonnyhet - Jan Helin går från Aftonbladet till Sveriges Television, SVT! En fantastisk rekrytering av Hanna Stjärne som samtidigt utser Lena Glaser till programdirektör. Stjärne markerar att SVT går mot stora förändringar. Och hur kommer Helins nya roll att påverka skyttegravskriget mellan kommersiella medier och public service? Så sent som i fredags framträdde Jan Helin i en hearing inför Public service-kommissionen och då som företrädare för de förstnämnda. Idag bytte han sida.

Med Jan Helin och Lena Glaser som programdirektörer direkt under vd Hanna Stjärne får SVT en förändrings- och framtidsinriktad ledning. Jan Helin är ju en ikon i de kommersiella mediehusens värld. Lena Glaser är inte lika känd utåt, men har också definitivt ikonstatus i televisions värld och hon beskrivs i internetworld.idg.se som en digital folkbildare som skrivit webb- och tv-historia. Det är Lena Glaser som har gett oss SVT Play.

Hanna Stjärne själv blev vd för SVT för knappt ett år sedan. Dessförinnan var hon chefredaktör och vd för Upsala Nya Tidning. Dit kom hon från Sveriges Radio 2011 och jag var anlitad av UNT för att hantera rekryteringsprocessen. Då var Hanna Stjärne framtidsanalytiker i ledningen efter jobb som programdirektör på SR och och andra uppdrag inom SR. Hon hade också mycket väl kunnat efterträda Mats Svegfors som vd för SR, men då blev det Cilla Benkö.

Men nu leder hon Sveriges Television, ett jobb som jag tror mig veta att hon tycker är ännu intressantare och roligare än vad det skulle ha varit att leda SR. Och idag hyllas Hanna Stjärne av en rad framträdande medieledare för rekryteringen av Jan Helin.  

Det kommer att bli spännande att följa SVT:s utveckling under den nya ledartrion Stjärne-Helin-Glaser. De tre kommer nog att driva fram en rejäl uppgradering av SVT, inte minst digitalt och nyhetsmässigt.

För Schibsted och dess koncernchef i Sverige, Raoul Grünthal, känns det nog inte lika kul som för Hanna Stjärne idag även om han i en kommentar på resume.se, där han också hyllar Helin för dennes insatser, säger att det är ett bra läge för ett skifte just nu om det ändå ska ske. Aftonbladet har en stark position och ledning, menar han. Även Sofia Olsson Olsén, från idag tillförordnad chefredaktör och ansvarig utgivare för Aftonbladet, har sagt samma sak samtidigt som hon sörjer att Helin slutar. Raoul Grünthal är nu även tillförordnad vd för Aftonbladet.

Jan Helin själv tycker jag har förklarat sitt beslut mycket bra i alla intervjuer och då inte minst i Aftonbladets egen tv-intervju på dess webb. Där var han märkbart berörd över stundens allvar efter en blomsterhyllning på redaktionen. Han har genomgående sagt att man i sin ledarroll också måste inse när det är dags att lämna över ansvaret. Han kom fram till att det var dags nu när han fick ett oemotståndligt erbjudande från SVT. Han har varit chefredaktör sedan 2008 och därtill vd sedan 2012.

Nu kommer Jan Helin tillsammans med Glaser och Stjärne att få ett enormt inflytande på utvecklingen för Sveriges Television. Därmed blir han också en av dem som ska möta kritiken från de kommersiella mediekoncernerna om att dessa hotas av SVT, SR och Utbildningsradion, UR, med sina digitala satsningar finansierade av licensmedel. Jan Helin har själv tidigare i många avseenden sällat sig till kritikerna och så sent som i fredags framträdde han som företrädare för de kommersiella medierna i en hearing.

Den arrangerades av Public service-kommissionen vars namn måhända kan leda tankarna till en statlig politisk eller myndighetsrelaterad organisation. Så är det dock inte i det här fallet eftersom den startats på initiativ av just Bonnier, Schibsted Sverige, Mittmedia, MTG, Bauer Media Group och Tidningsutgivarna för att granska public service-bolagens påverkan på de kommersiella medierna. 

De indirekt statligt ägda public service-bolagen ägs av förvaltningsstiftelsen för SR, SVT och UR. Samma dag som kommissionen höll sin hearing skrev stiftelsens avgående ordförande Ove Joanson en debattartikel i SvD där han i skarpa ordalag kritiserade kommissionens tillkomst. Dess ordförande Gunnar Strömblad svarade i en annan artikel.

Bakom Public service-kommissionen står, som Strömblad skriver, så gott som alla kommersiella mediehus i Sverige. Tillkomsten och syftet med kommissionen har ändå ifrågasatts då starten blev olycklig då medievisionären Joakim Jardenberg först tillfrågades om han ville ingå i den, men sedan ratades då man förstod att han hade en mer positiv syn på public service än vad man antagit. En pinsam och rätt ofattbar fadäs av pr-byrån som anlitats för att organisera arbetet.     

Gunnar Strömblad åtnjuter dock ett grundmurat förtroende i branschen där han tidigare varit framgångsrik vd för just Aftonbladet, sedan SvD och slutligen koncerndirektör och styrelseordförande för Schibsted Sverige, organisationer Jan Helin nu lämnar för att gå till public service.

Strömblad har gång på gång betonat att kommissionen är oberoende och hans integritet är väl känd. Samtidigt är det också väl känt vilken kritik mot public service som odlats inom koncernerna bakom dess tillkomst, ibland tämligen aggressivt som i MittMedias utspel. Förtroendet för kommissionens oberoende kunde därför ha varit större, men Gunnar Strömblad har naturligtvis rätt i att dess insats kan bedömas först då den presenterat sina slutsatser.
Jan Helin är en av de framträdande ledarna inom de kommersiella medierna som i skilda sammanhang varit kritisk till utvecklingsprojekten inom SVT, som till exempel om dess närvaro på Facebook och skapandet av online-satsningen Edit. I våras skrev Helin så här i en krönika:

”Med det breda innehåll och den breda publik Public service har i Sverige är det vad som krävs av data från en publisher för att Facebook effektivt ska kunna konkurrera med Aftonbladet som primär nyhetskälla och sedan kombinera det med sin övriga data för att bygga sin annonsaffär.
Mediamarknaden är tuff som den är ändå. Att slåss mot en amerikansk gigant i kombination med den sammanlagda kraften av flera skickliga public-service redaktioner som är förfinansierade av en statlig licens kan bli väl tufft också för en hårding som Aftonbladet".

Han avrundade texten med en direkt fråga till ägaren staten:

"Så av alla diskussioner om att nya tjänster från public service ska förhandsprövas fast det aldrig görs, så tycker jag att ägaren staten ska börja med att pröva att offentligt svara på följande fråga:
Varför ska innehåll som är finansierat av en statlig licens överhuvudtaget finnas på kommersiella amerikanska medieplattformar som Facebook och Youtube?"

Nu kommer Jan Helin att få möta sina egna argument när han ska ta SVT till den digitala framtiden och han sa också så här idag i en intervju på resume.se:

- Det kan finnas områden där jag får anledning att ompröva mina åsikter, men i grunden har jag alltid tyckt att public service är viktig. Inte bara historiskt sett utan ännu viktigare i framtiden. Kärnvärden som opartiskhet och saklighet – alla sådana saker kommer bara att växa i betydelse i det snabbt ökande informationsflödet.

Public service-kommissionen ska presentera sitt utredningsresultat i april 2016, ungefär samtidigt som Jan Helin tillträder sitt nya jobb. Jag förmodar att Gunnar Strömblad och kritikerna mot public service inom Schibsted och MittMedia med flera koncerner inte är särskilt entusiastiska över Helins nya roll.

Det är däremot Jan Helin själv som idag talade om att jobbet som programdirektör på SVT är ett drömjobb för honom. Expressens chefredaktör Thomas Mattssons tankar gick i samma riktning i en intervju på dagensmedia.se:
- För Janne blir väl det här rena himmelriket, det har ju ryktats om att han velat till SVT tidigare och med sin erfarenhet från Aftonbladets digitala satsningar blir han naturligtvis en oerhört stark kraft för Hanna Stjärne och, får man gissa, en ganska krävande beställare av Anne Lagercrantz tjänster.
En bra sammanfattning av honom om Jan Helins nya liv och om vem som är dagens största vinnare, nämligen Hanna Stjärne. Själv är hon också stolt och glad i branschpressen. Nyheten om Jan Helins nya roll har redan genererat massor av artiklar och jag länkar nedan till ett urval av dem.
Utöver alla resonemang och spekulationer om rekryteringen och dess betydelse för public service, Aftonbladet och branschdebatten så finns det en fråga som ännu inte fått svar någonstans. Vad händer nu med populära Mattsson Helin podcast? Det undrar jag också. Om Helin, trots sin nya roll i opartiska och sakliga public service, kan och får fortsätta med de frimodiga resonemangen i podden så är väl det i sig ett tecken i skyn om public service på väg in i en ny tid. Vi får se vad det lider...

Korrigerad och uppdaterad 151215 kl 21.57, fler länkar kl 22.03, ny länk kl 23.45, kompletterad och korrigerad 151216 kl 02.16, 02.31, ny länk kl 02.57,  17.38, 23.46
Jan Helin: "Jag har varit rädd för att medarbetarna ska bli arga" - Kerstin Weigl gör en känslosam med sin chef Jan Helin, aftonbladet.se
"SVT behöver Jan Helins kompetens" - artikel av Karin Olsson, expressen.se 
Ingen vild gissning att Helin en dag blir vd - Initierad krönika av Malin Ekman, svd.se
Grattis SVT! Om en visionär publicist som nu lämnar Schibsted - Åsa Lindeborg om Jan Helin, aftonbladet.se
Här är några du kan ringa Raoul - intervjuer om tänkbara efterträdare, medievarlden.se 
Sofia Olsson Olsén om att ta över efter Jan Helin - intervju med Sofia Olsson Olsén, medievarlden.se
Det krävs av Jan Helins efterträdare - intervju med Anders Gerdin, resume.se
Thomas Mattsson: Klokt drag av Hanna Stjärne - intervju med Thomas Mattsson, resume.se
Jan Helin tar sitt drömjobb för lusten, inte för lönen - intervju med Jan Helin, resume.se 
Jan Helin: Jag går ner i lön - intervju med Jan Helin, dagensmedia.se
Jan Helin: Stjärnorna stod rätt - intervju med Jan Helin, journalisten.se 
Lena Glaser Årets MediaAmazon 2013 - Utkiksbloggen.blogspot.se 20130415 

  

Misslyckad debatt om mediepolitiken på Meg15

Mediedagarna i Göteborg, Meg15, omfattar runt 150 arrangemang på seminarier och scener. Ett av de viktigaste var seminariet om mediepolitiken med kulturministern Alice Bah Kuhnke. En stor publik sökte sig också till den i Svenska Mässans största sal, men tyvärr blev debatten helt misslyckad, främst på grund av moderatorn som orsakade en tidsbrist, men också av en tämligen ensidig diskussion som mest kom att handla om public service.

Moderator var Ulla Carlsson, professor i yttrandefrihet (!) som ägnade runt en kvart till sin inledning kompletterad med en sifferpresentation av forskaren Johan Ohlsson, sammantaget en information som man kan anta att större delen av publiken redan var bekant med. Och därmed ointresserad av.

Därför drabbades debattörerna av tidsnöd vilket blev problematiskt då det fanns inte mindre än fyra debattörer på scenen som ville komma till tals på den begränsade tid som återstod. Möjligen gick just därför MittMedias redaktionella chef AnnaKarin Lith ut rätt hårt för att hinna få så mycket som möjligt sagt. Hon levererade en svidande kritik mot att public service lämnas utanför den nya medieutredningen vars direktiv kulturministern Alice Bah Kuhnke just då hade presenterat efter dagens regeringsbeslut.

Då gick naturligtvis Sveriges Radios vd Cilla Benkö igång och sedan var denna mediepolitiska debatt mest en diskussion om public service är bra eller dåligt, gör rätt eller fel saker och om hur dagspressen lider av konkurrensen med den licensfinansierade verksamheten. Benkö menade i sitt försvar mot Liths kritik att public service minsann också lider. Om någon vann debatten så var det Cilla Benkö som faktiskt fick två spontana applåder av publiken då hon försvarade public service mot AnnaKarin Liths kritik.

Dagens huvudgäst, kulturministern, lyckades sticka in några ord här och var i käbblet mellan de två kombattanterna, men de övriga i panelen, it-debattören Emanuel Karlsten och Ulla Sätereie, prefekt på JMG, fick inte många ord sagda. Debatten sågades direkt på nätet av ilskna twittrare i publiken som hade förväntat sig något helt annat, kanske främst då att äntligen få höra kulturministern om mediepolitiken.

Seminariet drog naturligtvis över på tiden så att Cilla Benkö fick springa till nästa engagemang. När moderatorn avslutade seminariet glömde hon ge slutordet till den inbjudne huvudpersonen Alice Bah Kuhnke. Debatten hade rubriken ”Har Sverige en mediepolitik”, men den frågan fick vi inget svar på. Tyvärr. En stor miss av arrangörerna JMG och NORDICOM.

Ett seminarium som motsvarade förväntningarna var Journalistförbundets debatt, ” Vem gör nyhetsvärderingen – journalisterna eller polisen”. SJF:s ordförande Jonas Nordling var själv moderator och styrde som sådan skickligt debatten. Diskussion handlade om mediernas försämrade möjligheter att få information från polisen, särskilt sedan det nya radiosystemet Rakel infördes. Det kan inte avlyssnas som förr och dessutom uppfattar många polisens informatörer som filter mellan dem som sitter på kunskapens källor och journalisterna.

Den som verkligen satte fart på debatten var Ann-Sofie Sannemalm, kriminalreporter i Vestmanlands Läns Tidning. Sakligt och bestämt konstaterade hon att informationen numera fungerar uselt och att den toppstyrda polisorganisationen inte tycks ta problemet på allvar, även om man hela tiden lovar att det ska bli bättre. Polisens kommunikationschef Unni Jerndal avvisade rätt generellt kritiken, men lovade ändå att det ska bli bättre…

Polisförbundets ordförande Lena Nitz verkade mer lyhörd för kritiken. Klok och eftertänksam. Som gammal polisreporter har jag följt debatten under årens lopp och är minst lika kritisk som Ann-Sofie Sannemalm. Nackdelarna med Rakel borde ha lösts med olika åtgärder då systemet infördes.

Jag har också tidigare bloggat om saken, bland annat med utgångspunkt från ett mord i Västerås där polisen gjorde det mesta fel. Dessutom tror jag att polisens isolering efter Rakel är ganska farlig även för polisen som myndighet; polisverksamhet behöver en löpande offentlig insyn i en demokrati för att motverka farliga övertramp vad det gäller rasister inom kåren, diskriminering och övergripanden.

Jag hann också lyssna på den legendariske journalisten Carl Bernstein som tillsammans med Bob Woodward avslöjade Watergate och fällde en president. Han intervjuades av GP:s Britt-Marie Mattsson om den historiska skandalen, men också om Bernsteins syn på t ex visselblåsaren Edward Snowden. Bernstein sa att han skulle ha publicerat Snowdens material om han hade varit utgivare på The Washington Post.

Dagen inleddes med en debatt, ”Visionärerna”, där Aftonbladets chefredaktör Jan Helin och Sveriges Radios vd Hanna Stjärne samt filosofen Alexander Bard diskuterade och formulerade frågor. Dessa besvarades sedan av en panel med bl a Anette Novak, vd för Interactive Institute och Sofia Wadensjö Karén, publisher för Tidningen Vi.

Det blev en intressant debatt som ofta då man diskuterar framtidsfrågorna. Alexander Bard är alltid intressant att lyssna på och han konstaterade bland annat att mikrobetalningarna är en underskattad möjlighet i mediesammanhang. Det håller jag med om; självklart bör det bli alltid vara möjligt att köpa enstaka texter mm. Det är inget kul att följa en länk till en artikel, möta en betalvägg och få en hurtig uppmaning om att köpa en prenumeration.

Petter Alexis, rappare och mångsidig entreprenör, intervjuades av TT:s Carl Cato om sitt engagemang och sin syn på marknadsföring. Petter gillar att engagera sig i många sidoverksamheter och han sa att tidningar borde kunna göra detsamma; DN skulle t ex kunna anordna Sveriges största musikfestival, menade han.

Dagen avslutades med stor fest, men dessförinnan delades det också ut en rad priser, bland annat organisationen Utgivarnas nya ”Mommapris” till Årets Utgivare. Det gick extremt välförtjänt till Expressens chefredaktör Thomas Mattsson som mycket skickligt och engagerat sköter sitt uppdrag. Aftonbladet blev Årets Dagstidning, det så kallade helhetspriset.
Alla pristagarna finns redovisade här i Medievärlden.
Uppdaterad med fler länkar och korrigerad 150306 kl 02.23

Almedalen dag två, otäcka hot mot medier och entusiastiska entreprenörer

Den andra dagen i Almedalen slapp vi regn, trots trista prognoser. Och organisationen Utgivarna arrangerade ett riktigt bra, men av förståeliga skäl allvarsamt seminarium. Fullsatt som alltid på Tidningsutgivarnas och Utgivarnas seminarier. Detta seminarium  handlade om det ökade antalet hot mot journalister och medieföretag, i Sverige och i världen. Mordet på Sveriges Radios korrespondent Nils Horner var det allvarligaste och mest dystra exemplet.

Om detta gav Sveriges Radios vd Cilla Benkö initierad information, både vad det gällde dådet och om hur SR jobbar för att skydda medarbetare och frilansare bolaget anlitar. Viveka Hanson, programdirektör på TV4-gruppen, kompletterade med information om erfarenheterna efter morden på två av deras medarbetare, dåd som jag skrivit om tidigare på denna blogg där även andra mord på svenska journalister berörs.  

Frilansjournalisten Martin Schibbye fanns också i Utgivarnas panel med sina erfarenheter från att ha blivit fängslad i Etiopien. Och han drog dessutom en lista med förslag på goda råd som kan öka möjligheterna att skydda svenska journalisters säkerhet.

Därmed i debatten från världen hem till Sverige där Utgivarnas chefsanalytiker Tobias Lindberg och bl a Expressens chefredaktör Thomas Mattsson informerade om det ökande antalet hot mot svenska journalister, redaktioner och utgivare. Mattsson har egna erfarenheter av detta och hade för bara några dagar sedan uppträtt inför domstol av det skälet. Viveka Hansson i panelen kunde också berätta om när TV4 tvingades stänga sin redaktion i Linköping p g a hot.

Och som Cilla Benkö ungefär sa, ”det är människor som hotas, människor och deras familjer”. vilken mamma eller pappa är beredd att skriva en kritisk artikel eller göra ett kritiskt radioprogram som kan leda till hot och våld mot familjen? Hoten riktar sig inte bara mot enskilda journalister, utan också mot demokratin i Sverige. De kan leda till självcensur och tystnad, menade alla i panelen.

Thomas Mattsson konstaterade att de farligaste hoten kommer från enskilda galningar. Han var mindre orolig över hot från organisationer, typ nazister eller kriminella föreningar. De ensamma galningarna är farligast, menade han.

Radiochefen Cilla Benkö höll med om att enskilda personer, psykfall, är farligast. Och SR har tydligen många exempel på då företaget säkerhetsavdelning tvingats agera för medarbetarnas säkerhet. Ibland med tuffa åtgärder.. Illa, illa…

Dessa publicisters erfarenheter av hot mot journalister verksamma inom Sverige i kombination med Schibbyes och andras berättelser om den internationella utvecklingen var förfärande. Ute i världen mördas journalister, i Sverige hotas de, men när går det längre än så? Det finns redan exempel i Sverige på bilbomber och andra våldsåtgärder mot journalister.

Efter detta tankeväckande seminarium gick jag till ”TCO-parken” där Svenska Journalistförbundet har sina seminarier. Där intervjuade förbundets ordförande Jonas Nordling fyra entusiastiska entreprenörer, medarbetare och grundare till månadsmagasinet Horisont på Gotland. En regionalt förankrad variant av magasinet Filter, mycket snygg, läsvärd och kvalitetsfylld.

Det blev en intressant diskussion där de fyra grundarna, Linda Berglund, fotograf, Emma Fagerberg, reporter, Christer Nilsson, ansvarig utgivare och reporter samt Per Wallstedt, redaktionschef och reporter, berättade om sin satsning. De övergav sina fasta anställningar för att med egna pengar och engagemang satsa på detta nya magasin.

Hittills har det bara kommit ut fyra nummer av det nya magasinet. Detta andas kvalitet och projektet verkar löftesrikt, men de fyra har säkert en riktigt tuff resa framför sig. De berättade också om hur omöjliga bankerna var att ha att göra med då de drog igång projektet; de själva och deras familjer tvingades i stället gå in och satsa pengar i projektet.

Detta kommenterades av Unn Edberg, som var en synnerligen kvalificerad expertkommentator i panelen. Hon är chefredaktör för Finansliv, en bankerna närstående tidskrift, och därtill ordförande för Sveriges Tidskrifter, branschorganisationen för alla tidskrifter i Sverige. Hon förklarade bankernas tveksamhet med att mediebranschen varit bra på att förklara sina egna motgångar och problem. Och därmed försämrat för sig själva.  

Det har hon nog rätt i. Den tryckta pressens vandring mot döden har blivit en sanning trots att det skiljer mycket mellan t ex dagspress och tidskrifter; enbart under det senaste året har det enligt Unn Edberg startats 100 tidskrifter i Sverige om jag minns rätt. Men inga dagstidningar, så vitt jag minns…

’Ungefär så fortsatte debatten. Det framgick också att de fyra entreprenörerna var tämligen kritiska till koncernutvecklingen inom medierna och tidningarna på Gotlands tidigare ägare, mediekoncernen NTM i Norrköping. De menade att de nya mediekoncernerna i Sverige satsar allt på samordning av resurser, ekonomi, data och en rad andra viktiga områden, men att de aldrig diskuterar en god utveckling av innehållet i sina medier.

Rätt eller fel av dem, det var hur som helst intressant att lyssna på unga och entusiastiska entreprenörer som tror på att de hittat en nisch för morgondagens journalistisk i en krävande värld. Jag hoppas faktiskt att de lyckas, är det någonstans som den trycka produken ska lyckas så är det nog säkert i magasinets form.

Men det blir nog en tuff match…
Uppdaterad med länk 140701 kl 18.02

Relevanta länkar:
Varannan redaktion hotad - Utgivarnas pressmeddelande om undersökningen rörande hot.
Mordet på Nils Horner brutal påminnelse om hoten mot journalister - text på denna blogg.

Mordet på Nils Horner brutal påminnelse om hoten mot journalister

Nils Horners sorgliga bortgång påminner brutalt om vilka risker många journalister tar för att vi ska få veta vad som händer. Över 1000 journalister har dödats sedan 1992 enligt Committe to Protect Journalists. Flera svenska journalister har också tidigare mördats eller kidnappats under sin yrkesutövning i olika länder.

Sveriges Radio flaggade idag på halv stång vid radiohuset där vd Cilla Benkö höll en presskonferens om mordet på sin medarbetare i Kabul. Vid sin sida hade hon ekochefen Anne Lagercrantz och säkerhetschefen Finn Isaksson, alla starkt berörda över kollegans öde under tjänsteutövningen i Afghanistan. Cilla Benkö sa att detta är en av de värsta dagarna i Sveriges Radios historia. 

Under den dämpade presskonferensen ställdes flera frågor om varför Sveriges Radio skickar medarbetare till Kabul då få andra redaktioner gör det. Cilla Benkö och Anne Lagercrantz beskrev ingående och bestämt varför Sveriges Radio måste finnas på plats och bevaka vad som händer ute i världen, alternativet finns inte, sa de.

Vad det gällde Nils Horner var snarare problemet för kollegerna på Sveriges Radio att dämpa hans vilja att ge sig iväg till farliga riskområden, sa Cilla Benkö. Han ville alltid finnas på plats och rapportera hem till Sverige. Ett bättre eftermäle kan inte en ambitiös reporter få av sin chef.

Många journalister har liksom Nils Horner fått offra sina liv under sin yrkesutövning. Enligt ett reportage i Journalisten konstaterar organisationen Committee to Protect Journalists att över 1000 journalister dödats sedan 1992. Enbart 2012 dödades 88 journalister i världen enligt organisationen Reportrar utan gränser. Dess kanslichef Urban Löfqvist säger till Expressen att säkerhetsläget i just Afghanistan verkar har förvärrats då den militära närvaron har minskats samt att det blivit svårare för journalister att arbeta i krigszoner. 

Tidigare har svenska reportrar och fotografer dödats i flera andra länder. 1979 avrättades Expressens reporter Arne Lemberg och Svenska Dagbladets medarbetare Karl Bergman tillsammans med två tyska journalister då de fyra bevakade striderna i Idi Amins Uganda. 1983 dödades frilansfotografen Göran Assbring i Eritrea av ett skott i bröstet. 2006 mördades frilansjournalisten Martin Adler då han för Aftonbladet bevakade en demonstration i Mogadishu i Somalia. 

Några år dessförinnan befann sig Martin Adler också i livsfara då han fanns i samma hus som TV4-fotografen Ulf Strömberg när denne sköts ihjäl i Afghanistan 2001. De övernattade i ett hus i Kabul tillsammans med TV4:s reporter Rolf Porseryd och Aftonbladets reporter Bo Lidén. Rånare med kalashnikovs hade tagit sig in i ett hus där journalisterna låg och sov.

1973 sköts SVT Rapports svensk-argentinske kameraman Leonardo Henrichsen ihjäl under ett misslyckat militärt kuppförsök mot Salvador Allende i Chile. När skottet föll filmade han själv soldaten som sköt honom.

Utöver dem som dödats har också svenska journalister många gånger sluppit undan med livet i behåll, men skadats eller tillfångatagits. SVT:s reporter Bert Sundström misshandlades svårt under revolutionen i Egypten 2011. Så sent som i november 2013 kidnappades de svenska journalisterna Magnus Falkehed och Niclas Hammarström i Syrien. Den senare sköts i benet under ett flyktförsök. De släpptes efter drygt 40 dygn.

Frilansjournalisterna Martin Shibbye och Johan Persson greps sedan de tagit sig över gränsen in i Ogaden-regionen 2011. De fängslades i Etiopien och har senare skrivit en uppmärksammad bok, 438 dagar, om sin tid i fängelse.

Den svenske journalisten Dawit Isaak sitter fängslad i sitt forna hemland Eritrea sedan 2001 och hans öde har uppmärksammats över hela världen. Han har just denna dag suttit fängslad över 4552 dagar utan rättegång. Sedan 2004 turas ett antal olika medieorganisationer, som Tidningsutgivarna och Svenska Journalistförbundet, om att överlämna ett protestbrev till Eritreas ambassad.

Även här hemma i Sverige förekommer både hot och attentat mot journalister. 1999 sprängdes en bomb under journalisten Peter Karlssons bil i Nacka. Karlssons åttaårige son och han själv skadades och hustrun chockades. Båda hustrun och han hade som journalister skrivit mycket om högerextrema rörelser. Två anhölls, men brottet blev aldrig uppklarat. 2001 planerades ett nytt attentat mot Peter Karlsson som tillsammans med familjen lever under skyddad identitet.

1984 försvann Rapports reporter Cats Falck tillsammans med en väninna under mystiska omständigheter och båda hittades ett halvår senare döda i en bil i Hammarbykanalen. Det ansågs vara en olycka, men 2001 hävdades det i ett reportage i Berliner Zeitung att de båda kunde ha mördats av östtyska säkerhetstjänsten Stasi. Cats Falck hade jobbat med uppgifter om vapensmuggling från Sverige till DDR. Vad som verkligen hände har aldrig blivit klarlagt. Sveriges Radios P3 Dokumentär gjorde senare ett program om saken, "Scoopet som försvann".

Under senare år har ett antal mer eller mindre allvarliga hot riktats både mot mediehus och enskilda journalister. Hoten kommer från kriminella, nazister och andra extremister. Det gäller bland annat Corren och TV4 i Linköping där kriminella flera gånger uppträtt hotfullt. En rad andra tidningshus har under senare tid drabbats av aktioner från nazistiska Svenskarnas Parti som spänt upp blågula band runt fastigheterna och på en skylt deklarerat att:  "Stopp. Denna byggnad har blivit förseglad av blågula band på grund av den svenskfientliga propaganda som sprids härifrån"

Så sent som förra veckan dömde Göteborgs Tingsrätt högerextremisten Kamil Ryba för ett hot mot Expressens chefredaktör Thomas Mattsson, Göteborgs-Tidningens chefredaktör Frida Boisen och dess redaktionschef Björn Lindsten. Den dömde hade lämnat in ett bombliknande paket till redaktionen. När polisen hade skjutit sönder paketet visade det sig innehålla Koranen och en kniv. 

Den 29-årige gärningsmannen dömdes till sex månaders fängelse för brott mot medborgerlig frihet, den första domen för detta brott sedan 1958. Det är märkligt att den brottsrubriceringen inte använts i andra liknande sammanhang, men det är bra att den  nu tillämpades eftersom hot och övergrepp mot medier inte bara drabbar enskilda personer, utan också våra grundlagsenliga rättigheter. Syftet är ju, som vid bombsprängningen i Nacka och hotet mot Göteborgs-Tidningen, att skrämma publicisterna till tystnad.

Hoten mot medierna har uppmärksammats allt mer och den publicistiska organisationen Utgivarna har kontaktat säkerhetspolisen och diskuterat situationen. Utgivarna fick då löfte om att hot mot journalister ska prioriteras högt.

Det är utmärkt, men en ringa tröst för Nils Horners familj och alla andra som nu sörjer honom, radioreportern med den karaktäristiska rösten. Han hördes i sitt sista radioinslag så sent som dagen före mordet. Sveriges Radio har strikta säkerhetsrutiner, men som utrikeskorrespondent är det ytterst medarbetarna själva som hanterar sin säkerhet på fältet. Enbart Sveriges Radio har närmare tjugo utrikeskorrespondenter stationerade utomlands. Dessa har många kolleger i andra medier, både frilansare och anställda på SVT, TV4, TT och de stora tidningarna.

Rutinerade Nils Horner var enligt både Anne Lagercrantz och utrikeskommentatorn Agneta Ramberg mycket säkerhetsmedveten. Ramberg berättade i Lunchekot hur hon själv blev tillrättavisad av Nils Horner i Pakistan då han tyckte att hon var oförsiktig. Hon var där med honom och ville stanna kvar för länge i en affär. Det kunde utlösa idéer hos någon som såg de bägge västerlänningarna i det oroliga området, menade han.
Expressens politiske redaktör Anna Dahlberg skriver också om Nils Horners säkerhetstänkande i en intressant och fin text om Nils Horners tragiska bortgång.
Korrigerad och kompletterad 140311 kl 19.36, kl 20.09, kl 20.24
Uppdaterad 140312 kl 00.05, kl 00.46

Länkar:
Kan jag berätta något som berör är det fantastiskt - Nils Horner intervjuas, svt.se hösten 2012
"Man vill ju inte riskera livet för ett inslag i radion på några minuter" - Nils Horner intervjuas 2011, bt.se
Hör Nils Horners rapportering - Utrikes, sverigesradio.se
Berätta dina minnen av Nils Horner - minnessida, sverigeradio.se

Vi är i chock - Cilla Benkö, sverigesradio.se
Kollegor om Nils Horners död - "Djupt tragiskt" - kollegor och lyssnare minns Nils Horner, sverigesradio.se
Under nästan 14 år hördes han i Sveriges Radio - Ekot minns Nils Horners gärning, sverigesradio.se
Mordet på Nils Horner - Studio ett minns Nils Horner, sverigesradio.se
Han hade en förmåga att alltid vara på rätt plats - Anne Lagercrantz intervjuas, dn.se
Nils Horner gjorde värden mer begriplig - Eva Hamilton, svt.se
Den brutalaste påminnelse om hur utsatt journalistiken är - Hanna Stjärne, unt.se

En dödad journalist - ett nederlag för demokratin - Jonas Nordling, aftonbladet.se
Nils Horner död - en viktig röst är tystad - Jan Helin, expressen.se
Nils Horner var alltid på plats - Thomas Mattsson, expressen.se
Nils Horner öppnade värden för oss - Daniel Sandström, svd.se
En radioröst att sakna - huvudledare, dn.se
Fredrik Reinfeldt, Jan Björklund och Annie Lööv om Nils Horner - tv-intervjuer i aftonbladet.se
Utan riktiga reportrar hade vi stått oss slätt - ledarkrönika av Eva Franchell, aftonbladet.se
En av de värsta dagarna i Sveriges Radios historia - Cilla Benkö intervjuas, sverigesradio.se
En felaktig bedömning av hotbilden - säkerhetssamordnaren Finn Isaksson, resume.se
SR:s säkerhetssamordnare om mordet på Nils Horner - nyhetsartikel dagensmedia.se
Journalister har blivit måltavlor - Wolfgang Hansson, aftonbladet.se
Cats Falckfallet tas upp igen efter tolv år - nyhetsartikel, dn.se
Dömd för hoten mot Expressen - chefredaktör Thomas Mattsson, expressen.se
Om medborgerlig frihet - chefredaktör Jan Helin, aftonbladet.se
GT:s hjärta är att avslöja hat och hot - Frida Boisen, gt.se

     

Chefsrollen, mobilexplosionen och Iron Maden

”Hur leder jag effektivt när hela havet stormar?” Årets mediekonferens Meg14 inleddes för min del med att jag lyssnade på ett seminarium med den rubriken. Det blev riktigt bra med raka rör och mycket humor på scenen. Det arrangerades av Medieledarna vars ordförande Andreas Miller också var moderator.

På scenen fanns två företrädare från public service och två från dagspressen. MittMedias redaktionella chef AnnaKarin Lith konstaterade bestämt att det är lätt att vara chef inom public service (som hon också varit tidigare) eftersom det där inte finns någon kris tack vare skattefinansieringen. Hon fick medhåll i panelen, även från chefen förr Ekot, Anne Lagercrantz, som dock konstaterade att hon själv jobbar för mycket, men att hon också har vett att gå hem i tid.

Alla filosoferade sedan kring chefsrollen, inte minst då det krisar och rationaliseras. Stefan Eklund, chefredaktör på Borås Tidning, konstaterade att självreflektion är det svåraste man kan ge sig på, men jag tycker panelen lyckades bra med detta inför fullsatta lokalen J1 på Svenska Mässan.

Sedan blev det ett seminarium där frågan väcktes om valet i år blir det sista med tryckta tidningar. Det trodde, med lite varierande övertygelse, panelen med Thomas Mattsson, Expressen, Charlotta Friborg, Corren, Viveka Hansson TV4 samt Olov Carlsson SVT. Frågan utgick från att det pågår en total omstrukturering av mediebranschen, något som arrangörerna Utgivarna och Medieföretagen på skilda sätt är berörda av.

Ytterst handlade diskussionen om hur demokratin påverkas om tidningar försvinner och därför deltog också kommunalrådet Helena Odenjung (fp) i Göteborg. Hon deklarerade att det skulle vara livsfarligt för demokratin om makthavarna inte granskas av tidningarna. Alla i panelen tröstade henne med sina respektive företags utomordentliga räckvidd. Thomas Mattsson sa också att det produceras mer och bättre journalistik än någonsin tidigare och att efterfrågan dessutom är mycket stor i alla kanaler. Och så är det även om just tidningsupplagorna sjunker.

Senare sa Thomas Mattsson att Expressen nu når 500000 i sina mobila kanaler som enligt honom tveklöst blir tidningens huvudkanal. Det var på ett seminarium arrangerat av Sveriges Radio, ”Det mobila slagfältet”. Jag såg Jan Helin smyga in i den närmast fullsatta lokalen H1 där han fick höra både Thomas Mattsson och SR:s vd Cilla Benkö tala om Aftonbladets stora framgångar i sina digitala projekt.

Det blev mycket siffror. Cilla Benkö konstaterade till exempel att SR varje dag når fem miljoner lyssnare i sina analoga kanaler och att företaget gör 180000 timmar ljud per år! Hon berättade också att SR i vår får en ny och ännu enklare och bättre play-app.

Cilla Benkö och Thomas Mattsson var helt överens om mobilens stora betydelse och Benkö konstaterade också att Sveriges Radio måste sända live direkt när något stort händer, ”annars går publiken till t ex Expressen om tidningen livesänder. Ett intressant uttalande från en ledande företrädare inom public service, tycker jag. För bara en vecka sedan fick SVT, som hon kallade ett systerföretag, kritik för sina uteblivna direktsändningar under interventionen i Ukraina.

Dessa tre seminarier hann jag med förutom ett antal snabba besök i olika montrar på den i år betydligt större utställningen av olika branschföretag och organisationer. Och många möten och värdefulla samtal. Sist av allt blev det också ett snabbt besök sista kvarten i den stora och fullsatta K-salen där Bruce Dickinson pratade marknadsföring, Iron Maiden, flygplan och hur man bygger relationer med sina kunder. Kul och intressant den korta stund jag hann vara där.

Utgivarnas manifestation väcker frågor

Under tisdagen arrangerade den nya organisationen Utgivarna tillsammans med tidningen Resumé en debatt i Almedalen mellan publicister och politiker om nya lagar som urholkar tryckfriheten. Det blev en skarp och intressant debatt i ett fullspikat tält, men också en form av manifestation som väcker frågor och kan vara kontraproduktiv om man vill få med sig politikerna.

Var målet att reta upp politikerna så lyckades man uppenbarligen med detta vad det gäller kulturministern Lena Adelsohn Liljeroth. Hon blev märkbart irriterad vid flera tillfällen, särskilt i meningsutbyten med cheferna inom public service, Cilla Benkö på Sveriges Radio, SR, och Eva Hamilton på Sveriges Television, SVT.

Debatten hade fått rubriken ”Vi klarar oss bättre utan regeringen” och var en av de första större insatserna av den nybildade föreningen Utgivarna att försöka öka politikens respekt för tryck- och yttrandefriheten. Det har under senare år tillkommit nya lagar som publicister med all rätt kritiserar. Ett dagsaktuellt exempel är den så kallade fotoförbudslagen som började gälla den 1 juli och den återkom därför också gång på gång i debatten.

Och därutöver så kritiserade mediecheferna bestämt och lika korrekt tankarna på ett utökat spioneribrott, förslag om nya integritetsbrott och alla nya begränsningar som införts i sekretesslagen liksom de ökande svårigheterna att få ut offentliga handlingar. En intressant och utmärkt diskussion innan radiochefen Cilla Benkö plötsligt började klaga på att Sveriges Radio får för lite pengar till sin verksamhet, ett ämne som hon ofta återkommit till i olika sammanhang. Men här hörde radions finansiering definitivt inte hemma i debatten.

Dessutom började hennes public service-kollega på SVT att klaga på att regeringen vill göra en granskning av effektivitet med mera inom public service, ett ämne där hon närmast raljerade över initiativet. Kulturministern blev klart irriterad på de bägge företrädarna för public service. Och deras inlägg i egen sak hade ju faktiskt ingenting att göra med ämnet för dagen.

Benkö och Hamilton var inte ensamma på scenen. Där stod ytterligare fyra ledande mediechefer, totalt således sex företrädare (namnlista efter texten) för landets medier som alla i stor enighet kritiserade lagstiftarna. De har naturligtvis rätt i sak, men jag är inte säker på att Utgivarnas metod att skicka fram många med samma budskap är ett framgångsrecept.

Jag har tidigare skrivit om bildandet Utgivarna och dess syfte att samla alla medier, både privatägda mediehus och offentligt finansierade public service, i samma organisation. Tanken är tydligen att deras budskap i publicistiska frågor ska få större kraft om alla medier uppträder gemensamt, till exempel i samband med remisser, i stället för var för sig eller via olika branschorganisationer. Det kan ifrågasättas.

Denna debatt illustrerade på sitt sätt saken eftersom det gemensamma uppträdandet gav ett intryck av manifestation, kanske till och med en demonstration. Det verkade lite väl arrangerat när alla stod där som en flock och sa samma saker. Det finns också en risk för att de som ska lyssna och påverkas, politikerna denna gång, genom upplägget kan uppfatta mediecheferna som lite gnälliga. Trots att dessa har helt rätt i sin kritik.  

Jag kan mycket väl tänka mig att några få meriterade publicister, eller kanske en ensam kunnig och vältalig redaktör som till exempel Expressens chefredaktör Thomas Mattsson, skulle nå längre i en debatt som denna. Branschmanifestationer kan ju göras på andra sätt i något annat sammanhang där argumenten inte behöver vridas och vändas i en kvalificerad diskussion.

Debatten gav genom Benkös och Hamiltons utspel också på sitt sätt en bild av dilemmat med en organisation typ Utgivarna, gemensam för privatägda medier och offentligt finansierade medier. Företrädarna för de olika medierna är oftast överens i rent publicistiska frågor, men i övrigt lever de i helt olika värdar med helt olika uppdrag och med helt olika finansiering.

Det föder spänningar dem emellan som redan märkts och som kan bli svåra att hantera för den unga organisationen Utgivarna. Radiochefens och tv-chefens diskussion med det statsråd som ansvarar för deras verksamhet gav onekligen en påminnelse om att de verkar i en annan värld än sina kolleger på scenen. 

Nåväl, förhoppningsvis tog Lena Adelsohn Liljeroth och hennes riksdagskollegor intryck av argumenten från mediecheferna i debatten. Mot slutet av debatten tinade hon för övrigt upp och lovade att före nästa års Almedalen komma med någon form av besked om hur regeringen ser på möjligheterna för den gemensamma medienämnd Utgivarna strävar efter. Dessutom var hon tämligen säker på att momsen för digitala tidningar kommer att sänkas från 25 procent idag till 6 procent, precis samma moms som för papperstidningarna. Ett mycket bra besked om det stämmer.    

Under dagen var jag också på bland annat ett seminarium arrangerat av EU-kommissionen och Europaparlamentet. Det handlade om EU:s  nya dataskyddsförordning. Den kan ses som ett hot mot yttrandefriheten och offentlighetsprincipen, men också som ett skydd för den personliga integriteten.

Det handlar om en svårfångad fråga som satt fart på lobbyisterna. Det har kommit in 4000 ändringsförslag gällande förordningen mot normalt några hundra, sa Piratpartiets Christian Engström som sitter i Europaparlamentet. Engström var dock rätt positivt inställd till förordningen eftersom han menade att det är dags att modernisera regelverket.

Under tisdagen tätnade det till på gatorna i Visby och de närmaste två dagarna är väl de mest besökta i Almedalen. På fredag kommer många besökare att lämna Visby, men dessförinnan ska ytterligare något tusental seminarier hållas om de mest skiftande frågor.    

Deltagare i Utgivarnas och Resumés debatt:

Lena Adelsohn Liljeroth, kulturminister (m), Phia Andersson, riksdagsledamot (s), Anti Avsan, riksdagsledamot (m), Cilla Benkö, vd SR, Charlotta Friborg, chefredaktör Corren, Eva Hamilton, vd SVT, Viveka Hansson, programdirektör TV4, Jan Helin, chefredaktör Aftonbladet, Thomas Mattsson, chefredaktör Expressen. Moderator Claes de Faire, chefredaktör Resumé.  

Deltagare i debatten om dataskyddsförordningen

   Christian Engström, Europaparlamentariker (Piratpartiet), Gustav Gellerbrant, politisk sakkunnig Regeringskansliet, Pierre Schellekens, chef för representationen, EU-kommissionen. Moderator Johan Wullt, pressekreterare EU-kommissionen.