Legendariske Thorbjörn Larsson var en modig visionär

Den idag bortgångne Thorbjörn Larsson var en visionär och legendarisk chefredaktör för Aftonbladet, men även chefredaktör för DN, vd på TV4 och styrelseordförande för Expressen. Detta efter en modig vandring från Aftonbladet, som han anses ha räddat, till konkurrenten Bonnier. Hans mod fanns alltid närvarande, som i Tidningsutgivarnas, TU:s, styrelse. Där uppskattade jag honom just för hans mod och integritet. Han satt också i Arbetarbladets, AB:s, styrelse där han fick stor betydelse för tidningens framtid.

I TU:s styrelse minns jag när han oväntat tog ställning mot presstödet. Det var alltid JP:s chefredaktör Stig Fredriksson som tog upp presstödet och menade att tidningar måste ”hålla armbågs avstånd till statsmakten”. Han var rätt ensam i sin kritik ända tills jag själv som ung och nyvald suppleant till Fredrikssons och styrelsens förvåning sa att jag delade Stigs åsikt.

Inför ett styrelsesammanträde hade jag räknat ut hur mycket uppstickaren Aftonbladet hypotetiskt skulle få i presstöd proportionellt uppräknat jämfört med Arbetarbladet. Och marknadsledaren Expressen skulle, liksom Gefle Dagblad, GD, inte få en krona. Jag minns inte siffrorna, men Expressen skulle fått svårt att klara den ekonomiska ”konkurrensen”, men vi på GD gjorde det i alla år.

Då deklarerade Thorbjörn överraskande att han i allt väsentligt delade kritiken mot presstödet. Med ett högtidligt anslag, jag tror han reste sig upp, motiverade han detta med något om att han hellre valde sunda företag som förmådde att klara sig själva samt att han också ville hålla staten borta från tidningarna.

Ordföranden då var nog Mats Svegfors, chefredaktör för SvD med sitt stora presstöd. Han såg minst sagt häpen ut. Det gjorde även Bengt Braun, vd för Bonnier, som sannolikt ogillade presstödet, men nog valde att aldrig kritisera det för att inte reta politikerna, t ex socialdemokraten, chefredaktören och senare kulturministern Marita Ulvskog som ofta hackade på Bonniers.  Jag är inte säker på att de och andra i styrelsen ens förstod hur vardagen var på en tidning vars konkurrent fick mångmiljonstöd. Några följder fick detta naturligtvis inte heller för styrelsens syn på presstödet som levde vidare. Tills nu då en utredare föreslår ett systemskifte och den utredaren heter – Mats Svegfors! Mer om detta kanske någon annan gång.

Förr var det vanligt att tidningarna ute i landet, eller rentutav medarbetare själva, sålde texter och bilder till kvällstidningarna. Det levde dessa högt på och det blev med tiden ohållbart. Då stoppade GD all försäljning till dem. Och än värre blev det då en skrupelfri redaktör på Expressen snodde flera sidor med bilder om ett uppmärksammat mord i Gävle. Då var det ett tag ganska giftiga relationer mellan oss.

Aftonbladet köpte sällan av GD, men det förekom. Efter olyckan i Tjernobyl skickade GD dit fyra medarbetare redan ett år efter katastrofen; olyckan hade stor betydelse lokalt eftersom Gävle drabbades av det radioaktiva nedfallet. Det var reportrarna Lisa Lofors och P-O Grönberg, politiske redaktören Tord Bergqvist samt fotografen Leif Jäderberg. Den senare tog jättebra och smått historiska bilder, bland annat på räddningsarbetare som överlevt. Dessa ville Aftonbladet köpa, men vi på GD sa nej. Deras nattredaktion ringde flera gånger och till sist ringde Thorbjörn Larsson själv hem till mig vid tretiden på natten.

Han vädjade vältaligt och berörd, för att inte säga lätt snyftande om att få bilderna eftersom Aftonbladet inte släpptes in i dåvarande sovjetrepubliken Ukraina. Medan natten förflöt fick jag en lektion om att den svenska tryck- och yttrandefriheten närmast krävde att GD släppte bilderna till stackars Aftonbladet. Den förhandlingen misslyckades han dock med, till skillnad från många andra som jag kunde följa via TU och TT där vi satt i samma styrelser. Och senare pratade vi någon gång lättsamt om den där natten, inga sura miner. Tvärtom.

Något tillspetsat kan man säga att han fick chansen att hämnas ett tiotal år senare. Då satt han i Arbetarbladet styrelse då Gefle Dagblad överrumplade AB med att plötsligt börja ge ut tidningen på söndagarna. Hur den nyheten togs emot på AB och om vad som där då hände kan naturligtvis bara dess ledning, styrelse och medarbetare berätta. Dock fick vi på GD tämligen omgående veta att AB också tänkte bli sjudagarstidning. Och det fixade dom på bara några veckor!

Tydligen var tidningens socialdemokratiska ägare emot planerna, förmodligen av kostnadsskäl. Flera andra alternativ lär ha diskuterats, som att tvärtom ge ut tidningen färre dagar och bli ett billigare alternativ till GD. Men så blev det inte när Thorbjörn Larsson fanns i närheten. För honom, som var en levande symbol för journalistisk konkurrens, var lösningen självklar. Även AB skulle ge ut en söndagstidning! Ägarna blev övertalade av Thorbjörn och, förmodar jag, AB:s dåvarande vd Björn Jacobsson.

Och även detta talade Thorbjörn och jag senare lättsamt om. Om jag inte minns fel sa han något om att ”där fick ni tji, Robert, aldrig att vi på AB skulle släppt GD ensam med en söndagstidning”. Och så är det ännu idag drygt 25 år senare på GD och AB trots olika sparpaket och ny gemensam ägare. Hur tidningssituationen skulle sett ut i Gävle utan Thorbjörn Larsson kan man bara spekulera i, men det kan vara så att han räddade Arbetarbladet. Också.     

 

 

 

Ett litet steg mot ett stort nytt etiskt system

Idag gick en rad medieföreträdare ut i en debattartikel, som här i Expressen, och kungjorde att ”Medierna inför ett nytt etiskt system”. Samma artikel publicerades samma dag i många tidningar. Det är en intressant manifestation av branschens samsyn även om det handlar om ett förslag och inte ett nytt system klart för sjösättning. Notabelt är att tre av Sveriges tyngsta medieföretag av något skäl inte finns med bland undertecknarna samt att statens syn på saken är oklar.

De tre medieföretagen som saknas bland undertecknarna är Dagens Nyheter, Aftonbladet och Dagens Industri. Varför de inte finns med kan man fråga sig, men det kanske helt enkelt beror på att inget av dessa företag är representerade i organisationen Utgivarnas styrelse. Och varför de inte är det kan man också fråga sig.

Möjligen finns det på något sätt en koppling till det faktum att DN och DI runt årsskiftet 2012/2013 lämnade Tidningsutgivarna, TU, som ingår i Utgivarna, men några år senare återvände de till organisationen. Aftonbladet har hela tiden varit med i TU där Schibsteds vd Raoul Grünthal dessutom är ordförande. Hursomhelst får man väl förutsätta att både DN, DI och Aftonbladet ändå står bakom förslaget även om det nog förvånar en del att de saknas i sammanhanget.

Flertalet av dem som skrivit under debattartikeln, förutom medieorganisationernas representanter, är med i Utgivarnas styrelse som ledamöter eller suppleanter. Redan 2010 föreslog den nuvarande huvudmannen för pressetiken, Pressens samarbetsnämnd, ett nytt medieetiskt system. Under senare år är det dock Utgivarna som drivit på diskussionen. Debatten har således pågått i många år och nu manifesteras enigheten om ett förslag bara en knapp månad innan Utgivarnas vd Nils Funcke avgår efter ett år på posten. Han efterträds den 1 maj av Patrik Hadenius.

Dagens publiceringar om förslaget gläder säkert Nils Funcke eftersom han är en varm anhängare av tanken på ett nytt medieetiskt system. Han har som vd haft införandet av ett nytt etiskt system som ett viktigt mål. Redan innan han blev vd för Utgivarna var han starkt engagerad i frågan och anlitades också av Utgivarna som utredare rörande projektet. I sitt förslag under våren 2013 menade han att det nya systemet borde kunna införas redan runt sju månader senare, det vill säga från årsskiftet 2013/2014!

Så blev det inte och sedan dess har nog frågan diskuterats rejält inom Utgivarnas styrelse där det också funnits olika uppfattningar tills nu. Enligt uppgift var Sveriges Radios företrädare tidigare tveksamma till tanken, men så är det uppenbarligen inte längre. Företagets vd Cilla Benkö kommenterar idag förslaget i positiva ordalag.

Ett stort antal andra medieföreträdare kommenterar i dag enigheten runt förslaget i lika positiva ordalag i olika medier. Själv är jag dock lika tveksam till idén som jag varit tidigare, framför allt vad det gäller risken för en byråkratisk koloss och att den etiska tillämpningen i public service och privata medier enligt förslaget ska granskas genom samma lupp.  

Just frågan om statliga Granskningsnämndens roll i sammanhanget tycks enligt dagens manifestation inte heller ha avancerat. Under senare år har medieföreträdare på skilda sätt gång på gång försökt få med sig staten, det vill säga kulturministern Alice Bah Kuhnke, på tanken om ett nytt gemensamt medieetiskt system. Ska det fungera som tänkt måste ju reglerna för Granskningsnämndens verksamhet ändras.

I dagens debattartikel om dagens förslag rörande Allmänhetens Medieombudsman (MO) och Mediernas etiska nämnd (MEN) skriver undertecknarna så här om detta:

”Regeringen bör i samband med inrättandet av MO/MEN justera instruktionen för Granskningsnämnden för radio och tv så att nämnden inte prövar intrång i privatlivet. Den granskningen bör ske i MO/MEN.”

Längre än till denna fromma önskan har således inte denna fråga kommit, men kulturministern berörde faktiskt saken i somras då hon i riksdagen svarade på en fråga från Lars Beckman (m). Det svaret förde väl knappast frågan framåt i den riktning förslagets tillskyndare hoppats på. 

En annan oklar sak handlar om finansieringen av det nya systemet. Dagens etiska system med pressombudsmannen och opinionsnämnden finansieras främst av TU. Sveriges Tidskrifter bidrar så vitt jag förstår med en begränsad summa och de övriga huvudmännen Journalistförbundet och Publicistklubben med ännu mindre, om ens med något alls.

Hur finansieringen av det föreslagna systemet ska gå till när organisationer, privata medieföretag och licensfinansierade public service ska komma överens kan nog bli en svår nöt att knäcka. Redan finansieringen av organisationen Utgivarna har nog föranlett en del svåra diskussioner under årens lopp mellan dess olika medlemmar.
Allt oklart ska nu utredas, diskuteras och klarläggas. Vem vet, en vacker dag  kanske allt är klart på riktigt så att vi återigen får se rubriken ”Medierna inför ett nytt etiskt system”…
Kompletterad med fler länkar 180403 kl 18.19, korrigerad kl 18.28, ytterligare länk 180404 kl 00.07
Länkar:

MO/MEN Regeringen och finansieringen kvarstår - nyhetsartikel medievarlden.se 180403
"SRs, SVTs och TV4s hemsidor kan prövas i det nya systemet" - intervju med Ola Sigvarsson, journalisten.se 180403
Mediebranschen föreslår nytt medieetiskt system - skrotar pressombudsmannen - nyhetsartikel svt.se 180403
Medier presenterar nytt etiskt system - nyhetsartikel dagensmedia.se 180403  

Medier enade om ett nytt etiskt system - nyhetsartikel resume.se 180403

Mediehistoria - nu bildas ett nytt medieetiskt system - krönika av Thomas Mattsson, expressen.se

      

Mattsson Helins podcast och en mediedebatt hos TU avrundade Almedalen för mig

Idag lämnade jag Visby och Almedalen efter tre dagar med bra seminarier och många intressanta möten. Den bästa grejen i år för mig blev dock inspelningen av den smått mediehistoriska sista podden med Thomas Mattsson och Jan Helin, nuvarande respektive tidigare chefredaktörer för Expressen och Aftonbladet. Sammantaget tycker jag att det verkade vara mindre folk i Almedalen i år jämfört med 2015 samt att några bilföretag nu lockats dit för att visa upp sig.

Det sista seminariet för mig var hos Tidningsutgivarna, TU, som tillsammans med Institutet för Mediestudier ordnade en debatt rubricerad ”Mörkar medierna?”. Anna Gullberg, chefredaktör för Gefle Dagblad, svarade frimodigt att man visst kan säga att medierna mörkar och inte alltid berättar allt, men att det beror på att de ansvarsfulla medierna tillämpar och respekterar pressens etiska regler.

Frågeställningen om mörkandet utgick naturligtvis från den ständiga diskussionen om hur medierna skriver eller inte skriver om invandrare och integration. Skillnaden i det sammanhanget mellan traditionella medier med sina ansvariga utgivare och de alternativa medierna med mer eller mindre rasistiska förtecken diskuterades och då också med några kända alternativa publicister i publiken,men inte i panelen. 

Medieforskaren Kristoffer Holt inledde med att redovisa en studie i ämnet gjord av honom för just Institutet för Mediestudier och publicerad i skriften Migrationen i medierna.  Han konstaterade sammantaget att det finns alldeles för lite forskning om dessa frågor.

Publicistklubbens ordförande Björn Häger berättade bland annat om att det under Ny Demokratis tid gick ett rykte om att de svenska medierna vid ett möte i Saltsjöbaden skulle ha kommit överens om att bara skriva i positiva ordalag i dessa sammanhang, ett rykte som var felaktigt. Däremot menade han och andra i panelen att medier av ängslighet kan vara väl så försiktiga för att inte gynna mörka intressen trots att de etiska reglerna medger en hel del då det finns skäl för publicering.

Häger har också själv för några år sedan genom ett antal intervjuer redovisade i boken Problempartiet kommit fram till att medierna specialbehandlat Sverigedemokraterna, SD, av samma skäl. Som politiken har utvecklats i Sverige menade han också att SD numera faktisk är på väg att hamna i medieskugga eftersom det inte längre sticker ut med sina ståndpunkter rörande invandringen. (Uppdatering, se även denna länk om kritik mot medierna för bevakningen av SD)

Intressanta frågor att fundera över, men minst lika intressant var således Thomas Mattssons och Jan Helins sista inspelning av Mattsson Helin podcast där de inför publik resonerade om medieutvecklingen i Sverige och världen. De har ju poddat tillsammans tidigare, men avslutade samarbetet då Jan Helin slutade på Aftonbladet för att bli programdirektör på SVT. Dock utlovade de en sista podd och det var den som nu spelades in i SVT:s stora monter inför en stor publik.

Det är tråkigt att de slutar eftersom de med sin kunnighet och debattlust med sin podd blev något av ett nav för mediedebatten i Sverige. Dessbättre har de fått efterföljare som till exempel GullbergNordström, Atladottir och Bjurwald samt Mediepodden med Emanuel Karlsten och Olle Lidbom, men Mattsson & Helin har som pionjärer med sina djupa kunskaper om medierna slagit det mesta. Dessutom har de varit slagfärdiga och roliga att lyssna på. Men nu är det slut, bortsett från att de faktiskt antydde att en årlig podd i Almedalen kanske är en idé att överväga…

I år var mesta sig likt i Almedalen, men jag tror att det fanns fler utställare med montrar i år, i vart fall på vissa ställen. Nere vid havet nära Kallis hade till exempel både Mercedes, Volvo och Audi dykt upp med egna montrar. Det förstnämnda företaget ställde ut en självkörande konceptbil som drog stor publik. Annars tror jag att några bilar av fabrikatet Tesla från Stockholms Taxi väckte störst uppmärksamhet då de ofta syntes i trafiken och själv fick jag en härlig resa med en av bilarna. Det ska bli intressant att se om Almedalen i framtiden kommer att locka ännu fler rent kommersiella utställare. (Se uppdatering nedan)

Det är svårt att uppskatta hur välbesökt Almedalen egentligen är även om det alltid är mycket folk i rörelse och så gott som alltid fullsatta seminarier. Mitt intryck är dock att det i år var färre besökare än förra året. Det var till exempel lättare i år att få bord även på populära restauranger och jag tryckte att det var mindre folk som rörde sig på gatorna.  

Hursomhelst med den saken, Almedalen är under alla omständigheter fortfarande ett fantastiskt arrangemang och jag har svårt att förstå dem som menar att det bara är ett jippo för eliten. Snart sagt alla branscher, organisationer och myndigheter finns ju på plats som arrangörer av tusentals seminarier i de mest skiftande ämnen. Alla arrangemang är gratis och tillgängliga för alla intresserade.

Det blir nog en resa till Almedalen även nästa år för min del. 

Uppdatering: Fick efter denna publicering klart för mig att bilföretagen tycks ha hyrt in sig på andra företags montrar, i vart fall tydligen Volvo hos Dagens Nyheter. Som just därför sägs ha flyttat ner mot Kallis för att på ett större område få plats för Volvo på en "annonsyta". Ett sätt att få delfinansiering för sina kostnader i Almedalen? En lite udda variant av native advertising...
Korrigerad och uppdaterad med ovanstående tillägg samt länk i texten om mediernas bevakning av SD 160708 kl 00.58 

Mot mötesplatsen Almedalen och nästan 4000 seminarier

Nu är det dags för Almedalen igen. Dyrt, svårt att hitta ett boende och kärvt att få tag på taxi om man som jag har ont i benen och lite svårt för att gå på Visbys kullerstenar. Men spännande, intressant och givande i alla avseenden! Tänkte avstå från Almedalen i år då jag förlorade ett jättefint boende vid Stora Torget. Men nu blir det i alla fall drygt tre dygn, måndag till torsdag förmiddag, med ett hyrt boende i Gråbo en bit utanför centrum. Hoppas taxi och buss funkar.

Som vanligt blir det nog mest seminarier om mediefrågor för min del.  TU, Utgivarna och Journalistförbundet ordnar alltid intressanta seminarier och så även i år. Några missar jag, men det går inte att pricka in allt. De stora medieföretagen har också en lång rad arrangemang, det finns alltid något att gå på.

TV4, SVT, Sveriges Radio, Aftonbladet, DN, Svenska Dagbladet och inte minst Expressen sätter en stark prägel på Almedalen med sina montrar, scener och frikostiga program. Expressens reporter Niklas Svensson är genom sin starka närvaro ett fenomen i Almedalen och i år har makthavare.se utsett honom till Almedalens viktigaste twittrare. Driftige kommunikatören och digitalstrategen Brit Stakston, tillika vd för Blank Spot Project kom på andra plats. De båda kallades för ”kungen och drottningen av Almedalen” i motiveringarna.   

I år arrangeras det 3808 seminarier i Almedalen enligt arrangörernas programlista idag, men av dessa är 22 inställda. Ändå är det ett nytt rekord och antalet seminarier ökar för varje år. Så också antalet besökare, men det finns som vanligt också en kritisk diskussion om inte denna samhällsvecka måste förnyas. Det har bland annat talats om att korta ner arrangemanget. Själv nöjer jag mig numera med tre till fyra intensiva dygn.

Antalet dagar har styrts helt av hur många partier som ska delta och deras dagar och partiledarnas tal är faktiskt inte det mest intressanta i Almedalen. Jag brukar inte ens se alla partiledartal, utan i stället främst satsa på seminarier rörande samhällsutvecklingen i allmänhet och mitt professionella område i synnerhet, det vill säga journalistik och medier som jag jobbat med och fortfarande gör som deltidskonsult i eget aktiebolag som rådgivare åt medieföretag, bland annat som headhunter av chefredaktörer och andra mediechefer.  

Seminarierna om medierna och de mest skiftande samhällsfrågorna är således viktigare än partipolitiken för min del, men allra viktigast är ändå Almedalen som mötesplats.  Jösses vad mycket folk man träffar, både bekanta kolleger och andra som är trevligt och värdefullt att återse, men också många nya människor som man aldrig träffat förut. I Visby kan man under dessa dagar stöta ihop med vem som helst.

Under denna vecka i Visby knyts många viktiga kontakter i möten som är betydelsefulla för dem som bygger nätverk. Och ett välskött sådant är en absolut förutsättning för många idag och definitivt för min verksamhet.  Många projekt har på ett eller annat sätt inletts i Almedalen. Den enda motsvarande mötesplatsen är enligt min mening Bokmässan, men Almedalen är ändå nummer ett med sin bredd och omfattning.

Söndagens arrangemang missar jag, men måndag eftermiddag är det dags. Jag ser fram emot både seminarier och möten och hoppas att SMHI har fel som spår regn under flera dagar nästa vecka, men paraplyet följer med till Visby.  Och om bredbandet funkar som det ska så blir det nog några bloggtexter. 

Länkar:

Almedalen - ett närsynt kändisjippo utan krut - kulturartikel av Ulf Lundén, arbetarbladet.se 160702

Därför ska du fortsätta åka till Almedalen - debattartikel av Fredrik Wass, di.se 160619 

Bo Strömstedt en förebild för utgivare

Expressens förre chefredaktör Bo Strömstedt var och förblir även efter sin död ett föredöme för en generation av ansvariga utgivare i Sverige. Detta som den främste försvararen av tryckfriheten i alla sammanhang, även då tidningsbranschen funderade på att tillgripa en lockout mot journalisterna. För Strömstedt var det i tryckfrihetens namn en omöjlig tanke att branschen själv skulle förhindra utgivningen av tidningar. Även i den fortlöpande debatten om publicistiska frågor var Bo Strömstedt den ledande branschföreträdaren.

För några decennier sedan var det mer spänt än idag mellan arbetsgivarna och journalistfacket. Då var det inte ovanligt att Journalistförbundet, SJF, varslade om strejk när det kärvade i förhandlingarna, inte minst då det gällde parternas syn på upphovsrätten. När arbetsgivarna började tröttna på de återkommande varslen väcktes tanken på en lockout, en helt korrekt och tänkbar åtgärd för arbetsgivare i allmänhet, men inte för en utgivare som Bo Strömstedt.

Han menade att tidningsutgivningen inte får hotas eller stoppas av någon, vare sig av statsmakten, strejkande journalister eller arbetsgivarna med en lockout. Jag minns inte ordagrant vad han sa, men har aldrig glömt vilket starkt intryck han gjorde med sitt lysande brandtal mot en lockout inför hela församlingen av chefredaktörer och direktörer i det fullpackade styrelserummet på TA.  Det blev ingen lockout.

Bo Strömstedt fick både som kulturchef och senare chefredaktör en stor betydelse för Expressen, men han spelade också en mycket viktig roll i arbetsgivarorganisationen TA och i ännu högre grad inom Tidningsutgivarna, TU. Där lärde jag känna honom i styrelsearbetet och ett antal olika arbetsgrupper.  

Det var till exempel i en kommitté för pressrätt och pressetik. Den arbetade med en översyn av de etiska reglerna och formulerade bland annat en ny portalparagraf:

”Press, TV och radio skall ha största frihet inom ramen för tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen för att kunna tjäna som nyhetsförmedlare och som granskare av samhällslivet och för att kunna publicera det som är av vikt och betydelse för medborgarna. Det gäller dock att skydda enskilda mot oförskyllt lidande genom publicitet.
Etiken tar sig inte i första hand uttryck i en formell regeltillämpning utan i en ansvarig hållning inför den publicistiska uppgiften. De etiska reglerna för press, radio och tv är ett stöd för den hållningen.” 

Detta kom vi fram till för att utgivare inte i första hand skulle söka stöd för sina beslut i de mer detaljerade ”reglerna” som en del bokstavstolkare gärna såg som lagparagrafer huggna i sten. Strömstedt var angelägen om att betona att det är viktigare med en ansvarig hållning än en formell regeltillämpning och om detta var vi fullständigt överens. Och det är även idag viktigt att omdömesgillt se till den ansvariga hållningen snarare än till bokstavstolkningen.  

Det var alltid lika roligt, givande och inte minst nyttigt att få träffa Bo Strömstedt och diskutera publicistiska frågor och utgivaransvaret. Nedan några länkar till olika minnesord och till tidigare texter på denna blogg om bland annat möten med Bo Strömstedt.         

Ver 1 Uppdaterad med ny länk 160624 kl 17.10, 17.20, korrigerad och uppdaterad kl 17.24, ny länk kl 18.50, ny länk 160625 kl 01.36, kompletterad med fler länkar
160627 kl 19.45

Länkar: 

En Tidningsman är död - Men Bo Strömstedt är alltid Expressen - Thomas Mattsson om Bo Strömstedt, expressen.se
"Varje publicist kan lära av Bo Strömstedt" - Karin Olsson om Bo Strömstedt, expressen.se
Niklas Strömstedt om sin pappas bortgång - nyhetsartikel, expressen.se
Expressenchefen Bo Strömstedt är död - Per Wirtén om Bo Strömstedt, expressen.se
Den olydige Bo Strömstedt har gått ur tiden - minnesord av Per Hultengård, medievarlden.se
Han lät språkets varma ord svepa över sidorna - minnesord av Björn Wiman, dn.se
För Bo Strömstedt var orden inte bara bara ord - minnesord av Fredric Karén, svd.se

Grattis Expressen, 70 år! En tuff konkurrent och kul uppdragsgivare för Extraknäck... - en tidigare bloggtext, utkik.se

Ygeman populistisk då han invigde tryckfrihetens jubileumsutställning - en tidigare bloggtext, utkik.se

          

Bo Strömstedt en förebild för utgivare

Expressens förre chefredaktör Bo Strömstedt var och förblir även efter sin död ett föredöme för en generation av ansvariga utgivare i Sverige. Detta som den främste försvararen av tryckfriheten i alla sammanhang, även då tidningsbranschen funderade på att tillgripa en lockout mot journalisterna. För Strömstedt var det i tryckfrihetens namn en omöjlig tanke att branschen själv skulle förhindra utgivningen av tidningar. Även i den fortlöpande debatten om publicistiska frågor var Bo Strömstedt den ledande branschföreträdaren.

För några decennier sedan var det mer spänt än idag mellan arbetsgivarna och journalistfacket. Då var det inte ovanligt att Journalistförbundet, SJF, varslade om strejk när det kärvade i förhandlingarna, inte minst då det gällde parternas syn på upphovsrätten. När arbetsgivarna började tröttna på de återkommande varslen väcktes tanken på en lockout, en helt korrekt och tänkbar åtgärd för arbetsgivare i allmänhet, men inte för en utgivare som Bo Strömstedt.

Han menade att tidningsutgivningen inte får hotas eller stoppas av någon, vare sig av statsmakten, strejkande journalister eller arbetsgivarna med en lockout. Jag minns inte ordagrant vad han sa, men har aldrig glömt vilket starkt intryck han gjorde med sitt lysande brandtal mot en lockout inför hela församlingen av chefredaktörer och direktörer i det fullpackade styrelserummet på TA.  Det blev ingen lockout.

Bo Strömstedt fick både som kulturchef och senare chefredaktör en stor betydelse för Expressen, men han spelade också en mycket viktig roll i arbetsgivarorganisationen TA och i ännu högre grad inom Tidningsutgivarna, TU. Där lärde jag känna honom i styrelsearbetet och ett antal olika arbetsgrupper.  

Det var till exempel i en kommitté för pressrätt och pressetik. Den arbetade med en översyn av de etiska reglerna och formulerade bland annat en ny portalparagraf:

”Press, TV och radio skall ha största frihet inom ramen för tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen för att kunna tjäna som nyhetsförmedlare och som granskare av samhällslivet och för att kunna publicera det som är av vikt och betydelse för medborgarna. Det gäller dock att skydda enskilda mot oförskyllt lidande genom publicitet.
Etiken tar sig inte i första hand uttryck i en formell regeltillämpning utan i en ansvarig hållning inför den publicistiska uppgiften. De etiska reglerna för press, radio och tv är ett stöd för den hållningen.” 

Detta kom vi fram till för att utgivare inte i första hand skulle söka stöd för sina beslut i de mer detaljerade ”reglerna” som en del bokstavstolkare gärna såg som lagparagrafer huggna i sten. Strömstedt var angelägen om att betona att det är viktigare med en ansvarig hållning än en formell regeltillämpning och om detta var vi fullständigt överens. Och det är även idag viktigt att omdömesgillt se till den ansvariga hållningen snarare än till bokstavstolkningen.  

Det var alltid lika roligt, givande och inte minst nyttigt att få träffa Bo Strömstedt och diskutera publicistiska frågor och utgivaransvaret. Nedan några länkar till olika minnesord och till tidigare texter på denna blogg om bland annat möten med Bo Strömstedt.         

Ver 1 Uppdaterad med ny länk 160624 kl 17.10, 17.20, korrigerad och uppdaterad kl 17.24, ny länk kl 18.50, ny länk 160625 kl 01.36, kompletterad med fler länkar
160627 kl 19.45

Länkar: 

En Tidningsman är död - Men Bo Strömstedt är alltid Expressen - Thomas Mattsson om Bo Strömstedt, expressen.se
"Varje publicist kan lära av Bo Strömstedt" - Karin Olsson om Bo Strömstedt, expressen.se
Niklas Strömstedt om sin pappas bortgång - nyhetsartikel, expressen.se
Expressenchefen Bo Strömstedt är död - Per Wirtén om Bo Strömstedt, expressen.se
Den olydige Bo Strömstedt har gått ur tiden - minnesord av Per Hultengård, medievarlden.se
Han lät språkets varma ord svepa över sidorna - minnesord av Björn Wiman, dn.se
För Bo Strömstedt var orden inte bara bara ord - minnesord av Fredric Karén, svd.se

Grattis Expressen, 70 år! En tuff konkurrent och kul uppdragsgivare för Extraknäck... - en tidigare bloggtext, utkik.se

Ygeman populistisk då han invigde tryckfrihetens jubileumsutställning - en tidigare bloggtext, utkik.se

          

Bo Strömstedt en förebild för utgivare

Expressens förre chefredaktör Bo Strömstedt var och förblir även efter sin död ett föredöme för en generation av ansvariga utgivare i Sverige. Detta som den främste försvararen av tryckfriheten i alla sammanhang, även då tidningsbranschen funderade på att tillgripa en lockout mot journalisterna. För Strömstedt var det i tryckfrihetens namn en omöjlig tanke att branschen själv skulle förhindra utgivningen av tidningar. Även i den fortlöpande debatten om publicistiska frågor var Bo Strömstedt den ledande branschföreträdaren.

För några decennier sedan var det mer spänt än idag mellan arbetsgivarna och journalistfacket. Då var det inte ovanligt att Journalistförbundet, SJF, varslade om strejk när det kärvade i förhandlingarna, inte minst då det gällde parternas syn på upphovsrätten. När arbetsgivarna började tröttna på de återkommande varslen väcktes tanken på en lockout, en helt korrekt och tänkbar åtgärd för arbetsgivare i allmänhet, men inte för en utgivare som Bo Strömstedt.

Han menade att tidningsutgivningen inte får hotas eller stoppas av någon, vare sig av statsmakten, strejkande journalister eller arbetsgivarna med en lockout. Jag minns inte ordagrant vad han sa, men har aldrig glömt vilket starkt intryck han gjorde med sitt lysande brandtal mot en lockout inför hela församlingen av chefredaktörer och direktörer i det fullpackade styrelserummet på TA.  Det blev ingen lockout.

Bo Strömstedt fick både som kulturchef och senare chefredaktör en stor betydelse för Expressen, men han spelade också en mycket viktig roll i arbetsgivarorganisationen TA och i ännu högre grad inom Tidningsutgivarna, TU. Där lärde jag känna honom i styrelsearbetet och ett antal olika arbetsgrupper.  

Det var till exempel i en kommitté för pressrätt och pressetik. Den arbetade med en översyn av de etiska reglerna och formulerade bland annat en ny portalparagraf:

”Press, TV och radio skall ha största frihet inom ramen för tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen för att kunna tjäna som nyhetsförmedlare och som granskare av samhällslivet och för att kunna publicera det som är av vikt och betydelse för medborgarna. Det gäller dock att skydda enskilda mot oförskyllt lidande genom publicitet.
Etiken tar sig inte i första hand uttryck i en formell regeltillämpning utan i en ansvarig hållning inför den publicistiska uppgiften. De etiska reglerna för press, radio och tv är ett stöd för den hållningen.” 

Detta kom vi fram till för att utgivare inte i första hand skulle söka stöd för sina beslut i de mer detaljerade ”reglerna” som en del bokstavstolkare gärna såg som lagparagrafer huggna i sten. Strömstedt var angelägen om att betona att det är viktigare med en ansvarig hållning än en formell regeltillämpning och om detta var vi fullständigt överens. Och det är även idag viktigt att omdömesgillt se till den ansvariga hållningen snarare än till bokstavstolkningen.  

Det var alltid lika roligt, givande och inte minst nyttigt att få träffa Bo Strömstedt och diskutera publicistiska frågor och utgivaransvaret. Nedan några länkar till olika minnesord och till tidigare texter på denna blogg om bland annat möten med Bo Strömstedt.         

Ver 1 Uppdaterad med ny länk 160624 kl 17.10, 17.20, korrigerad och uppdaterad kl 17.24, ny länk kl 18.50, ny länk 160625 kl 01.36, kompletterad med fler länkar
160627 kl 19.45

Länkar: 

En Tidningsman är död - Men Bo Strömstedt är alltid Expressen - Thomas Mattsson om Bo Strömstedt, expressen.se
"Varje publicist kan lära av Bo Strömstedt" - Karin Olsson om Bo Strömstedt, expressen.se
Niklas Strömstedt om sin pappas bortgång - nyhetsartikel, expressen.se
Expressenchefen Bo Strömstedt är död - Per Wirtén om Bo Strömstedt, expressen.se
Den olydige Bo Strömstedt har gått ur tiden - minnesord av Per Hultengård, medievarlden.se
Han lät språkets varma ord svepa över sidorna - minnesord av Björn Wiman, dn.se
För Bo Strömstedt var orden inte bara bara ord - minnesord av Fredric Karén, svd.se

Grattis Expressen, 70 år! En tuff konkurrent och kul uppdragsgivare för Extraknäck... - en tidigare bloggtext, utkik.se

Ygeman populistisk då han invigde tryckfrihetens jubileumsutställning - en tidigare bloggtext, utkik.se

          

Anna Lith på Folkbladet blev Årets Utgivare

Chefredaktören och ansvarige utgivaren Anna Lith på Folkbladet Västerbotten utsågs idag till Årets Utgivare för sin strid mot polis och åklagare för källskyddet. Detta sedan en medarbetare på tidningen mördats och polisen tagit offrets dator och mobil i beslag. Hon fick rörd sitt pris på mediekonferensen Meg16 i Göteborg. Och även i den stora publiken fälldes nog en och annan tår. Sedan delades också priset för MegAward Årets Förnyare ut till Genews, Årets Startup till Newsregs, Årets Rekrytering till SVT samt Årets Medieorm till Blank Spot Project.

Priset till Årets utgivare delades i år ut för andra gången av branschorganisationen Utgivarna. Förra året gick det till Expressens chefredaktör Thomas Mattsson. Det kallas också för Momma-priset efter Margareta Momma, en av Europas första kvinnliga redaktörer på 1700-talet Utgivarna vill med priset uppmärksamma det unika svenska systemet med ansvariga utgivare och det är faktiskt det enda priset för dessa även om det finns gott om utmärkelser för journalister och mediehus.  

Våren 2015 hamnade Anna Lith som chef, kollega, vän och ansvarig utgivare i en svår situation då tidningens 29-åriga lokalredaktör Elin Falk i Lycksele blev mördad av sitt ex och hennes tre barns far. Han har sedan dömts till livstids fängelse.

Som chef fick Anna Lith hantera den svåra situationen med Elins sörjande familj och arbetskamrater. Samtidigt agerade hon som ansvarig utgivare kunnigt och bestämt mot polis och åklagare som tog den mördade journalistens dator och mobil i beslag. Dessutom blev hon själv och andra medarbetare också förhörda av polisen i utredningen.

Anna Lith befann sig således plötsligt i flera olika roller, men lyckades ändå genom hela processen hålla sitt utgivarskap högst. Anna Lith protesterade mot beslagen då hon menade att Elin Falks källor riskerade att röjas i strid mot grundlagen. Åklagare och polis var helt oförstående inför hennes resonemang och vidhöll sin rätt till beslagen trots att Anna Lith informerade dem om reglerna i tryckfrihetsförordningen rörande källskyddet.

Polisen hotade då med handräckning, det vill säga att uniformerad polis skulle komma och hämta in både Elin Falks material och Anna Lith själv om hon inte tillmötesgick myndigheternas önskemål, trots att de stred mot grundlagen.

Anna Lith, en 34-årig ansvarig utgivare med ett par år i rollen, uppfattades av polisen uppenbarligen som en besvärlig person som äventyrade utredningen av ett mord på hennes egen medarbetare och vän, men Anna Lith framhärdade och erbjöd sig också, för att underlätta utredningsarbetet, att själv gå igenom datorn och mobilen med polisen närvarande. Förslaget avvisades av åklagaren. Mitt i sorgearbetet tvingades hon därför trots begränsade resurser att anlita juridisk hjälp och föra saken till domstol för att skydda tidningens källor.

Samtidigt organiserade hon som chef den emotionellt komplicerade bevakningen i Folkbladet av mordet på en medarbetare. För att säkerställa en objektiv rapportering kom hon överens med utgivaren Kalle Sandhammar på NSD om att dess reporter Johan Håkansson skulle komma ner till Umeå och täcka mordutredningen och delar av rättegången.

Anna Lith är en värdig mottagare av Mommapriset då hon som utgivare inte backat en millimeter inför oförstående och okunniga åklagare, poliser och domare när dessa efter mordet på Elin Falk agerat i strid mot tryckfrihetsförordningens regler och intentioner rörande källskyddet.

Så här ser juryns motivering ut och den lästes upp vid prisutdelningen i Göteborg:

”Det finns utgivarbeslut som det inte går att förbereda sig på. När en journalist på den lilla orten mördades försattes såväl redaktionen som samhället i chock. Årets Momma-pristagare har – som arbetsgivare, vän, del i en polisutredning och framför allt: ansvarig utgivare – i ett exceptionellt läge fattat rätt beslut i varje fråga, och sedan förklarat sina vägval för anhöriga, medarbetare och läsare. Hon har under hela processen från dåd till dom försvarat allmänhetens rätt till opartisk information och samtidigt ända upp i hovrätten med framgång försvarat källskyddet mot polisväsendet. Anna Lith har i praktisk handling visat på utgivarens stora ansvar, inte bara för det egna mediet, utan för hela förtroendet för journalistiken.”

Jag hanterade som konsult rekryteringen av Anna Lith till Folkbladet för några år sedan. Senare har jag också lärt känna henne väldigt väl och vet därför också hur målmedvetet och professionellt hon tog kampen för källskyddet, och det i en situation där det hade varit lätt att finna mänskliga skäl till andra beslut.

Jag tycker därför att den namnkunniga juryn gjort ett bra val ibland alla skickliga, som till exempel Charlotta Friborg, Jan Helin, Anna Lindberg, Daniel Nordström, Peter Wolodarski, Anders Ingvarsson och Anna Gullberg. Alla dessa och många andra tidigare och nuvarande ansvariga utgivare har ofta genom sitt agerande visat vad viktigt utgivarskapet är.

I årets jury satt: Eva Hamilton (ordf), fd VD Sveriges Television, Kerstin Brunnberg, fd VD Sveriges Radio, Karin Olsson, kulturchef Expressen, Tobias Regnell, vd Offside Press och Daniel Sandström, litterär chef Albert Bonniers förlag, fd chefredaktör Sydsvenskan.

Sveriges Radio pris Årets Medieorm ska uppmärksamma journalistisk förnyelse med publikmedverkan i fokus. I år delades det ut för femte gången och gick till Blank Spot Project. MegAward Årets Förnyare blev Genews, ett intressant och nyttigt verktyg för redaktionellt arbete som redogör för utrymmet som kvinnor respektive män får i nyhetsrapporteringen.

MegAward – Årets Startup blev Newsreps, en app som underlättar samarbetet mellan mediehusen och medborgaren vid citizen journalism.

Slutligen gick MegAward – Årets rekrytering till Sveriges Television för den framgångsrika rekryteringen av Jan Helin som programdirektör. Hans nya chef Hanna Stjärne tog emot priset.

Korrigerad och uppdaterad med fler länkar 160408 kl 03.37
Relevanta länkar:
Folkbladets Anna Lith får priset som Årets Utgivare - nyhetsartikel, folkbladet,nu

Nedan ett urval länkar om mordet, beslagen och rättsprocessen: 
Första nyhetstexten den 1 mars på folkbladet.se om mordet: 
http://www.folkbladet.nu/1455536/man-gripen-misstankt-for-mord

Krönika den 2 mars i Folkbladet av Anna Lith om mordet och beslutet att publicera offrets namn:
http://www.folkbladet.nu/1455793/sorgen-efter-elin-ar-pataglig

 Intervju den 3 mars med Anna Lith på medievarlden.se om mordet och namnpubliceringsbeslutet:
http://www.medievarlden.se/nyheter/2015/03/folkbladets-chefredaktor-om-tragedin-i-lycksele

Intervju den 10 mars i Folkbladet med Anna Lith om att hon och Folkbladet måste skydda källorna:
http://www.folkbladet.nu/1457948/anonyma-kallor-kan-rojas-i-utredningen

Intervju den 10 mars i Folkbladet med Jeanette Gustafsdotter om att Anna Lith gjort rätt:
http://www.folkbladet.nu/1457952/lith-far-inte-ge-polisen-tillstand

Inslag den 13 mars i SR P4 och intervju med Anna Lith om källskyddet:
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=109&artikel=6116284

Inslag den 14 mars i SR Medierna om mordet och beslagen. Intervjuer med åklagaren och Anna Lith:
http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/514587?programid=2795

Nyhetstext den 16 mars i Folkbladet om tingsrättens dom som gick på åklagarens linje om beslagen:
http://www.folkbladet.nu/1459508/aklagaren-far-ga-igenom-elin-falks-dator

Nyhetstext den 16 mars i Folkbladet där Anna Lith säger att hon tänker överklaga tingsrättens dom:
http://www.folkbladet.nu/1459559/folkbladet-tanker-overklaga

Nyhetstext den 27 mars i Folkbladet om hovrättens dom som gav Folkbladet och Anna Lith rätt:
http://www.folkbladet.nu/1462702/hovratten-haver-beslagen

Krönika den 28 maj av Jeanette Gustafsdotter på medievarlden.se om källskyddet och beslagen.
http://www.medievarlden.se/vi-skyddar-kallor-aven-vid-mord

Mediebranschen laddar för Meg16 som inleds idag. Överlever arrangemanget?

Nu laddar medierna i Sverige upp inför årets mediekonferens Meg16 på Svenska Mässan i Göteborg. Den brukar locka tusentals besökare till mängder av seminarier, monterprogram hos utställare, möten med kolleger, prisutdelningar och en stor fest för branschfolket. Ändå kan man lite försiktigt undra hur länge arrangemanget överlever i ett hårdare branschklimat och i en begynnande konkurrens mot alternativet Årets Dagstidning i Stockholm.

Meg, som jag vill minnas ska utläsas som Mediedagarna i Göteborg, tillkom under Stampens storhetstid. Och visst var det väl dess dåvarande koncernchef Tomas Brunegård som gärna såg att Göteborg fick spela en viktigare roll för mediebranschen och säkert ryckte i trådarna så att krafterna bakom Bokmässan drog igång projektet. Jag tror att premiären var 2012 och i så fall är detta det sjätte året.  Och det har utvecklats varje år, inte minst utställningsdelen med montrar och scenprogram.

Det är ett bra arrangemang, men frågan är ändå hur framtiden ser ut för Meg. Arrangörerna har säkert betydande kostnader för arvoden till deltagare, deras reskostnader och allt annat. Jämfört med Bokmässan är detta för arrangörerna sannolikt att betrakta som den fattiga kusinen från landet, gissar jag.

Och branschens aktörer får slanta av rejält för att få dit företrädare för sina mediebolag. Jag vet att det muttras om att det vore enklare med ett enda arrangemang lite mer centralt i Stockholm.

Där finns nu Årets Dagstidning som en endagskonferens, en uppföljare till Tidningsutgivarnas, TU:s, tidigare tvådagarsarrangemang. Branschen behöver mötesplatser och erfarenhetsutbytet, men formerna kan naturligtvis diskuteras. Dessutom pockar ju andra konferenser på uppmärksamhet, till exempel om den digitala utvecklingen.

Programmet på Meg16 har 2016 inte känts riktigt lika lockande för mig som tidigare år. Men visst, jag har hittat intressanta programpunkter varje dag. Inledningen ”Bäst i klassen” med cheferna för SVT, Sveriges Radio, Schibsted, Bonniers och MTG är ett exempel. Om man hinner dit eftersom det ligger direkt efter den erfarenhetsmässigt tidskrävande registreringen, men i år ska vi tydligen registrera oss automatiskt med streckkoder och få alla biljetter utan att köa i receptionen. Låter hoppfullt, men det återstår att se hur det funkar.  

”Framtidens radio” är ett annat seminarium som låter intressant. Följs direkt av ”Kränkt i spalterna – då, nu och i framtiden. Pressens opinionsnämnd 100 år”. En självklar programpunkt detta jubileumsår för det etiska systemet. Tryckfrihetsförordningen fyller samtidigt 250 år och detta nämns i samma puff för detta seminarium. Jag har faktiskt inte sett detta faktum uppmärksammas någon annanstans i programmet, men även detta jubileum kommer naturligtvis att lyftas fram av branschens organisationer under året.     

Den digitala transformationen går givetvis igen i flera seminarier liksom native advertising som det numera heter på svenska. Public service-kommissionens slutrapport klockan 11.00 på fredag är nog en höjdpunkt i seminarieutbudet för de flesta besökarna, i vart fall för de ledande företrädarna för medieföretag och mediekoncerner. Och för mig.

Jodå, jag blir nog nöjd i år också då jag ser tillbaka på de här dagarna och förhoppningsvis blir alla andra också det. Och jag vet redan nu att det ändå är alla möten med kolleger och kontakter som brukar vara bäst av allt. Förutom räkmackan på den 23 våningen på Gothia Towers första kvällen…

Jag försöker återkomma med något eller några blogginlägg om tiden och bredbandsuppkopplingen så medger, i vart fall med en sammanfattning i efterhand.  

Årets Dagstidning återvänder till Stockholm från Meg i Göteborg

Nästa år flyttar Årets Dagstidning tillbaka till Stockholm och överger Meg16 i Göteborg. Det meddelade Tidningsutgivarna, TU, i ett mejl under tisdagskvällen och podden #GullbergNordström blev först med att sprida nyheten. En intressant branschnyhet som väcker frågan om vad som då kommer att ske med Meg som nästa år arrangeras 7 – 8 april,  endast några veckor efter TU:s arrangemang den 15 mars i Stockholm. Förutom den festliga prisutdelningen på Berns arrangeras också under dagen seminarier helt inriktade på dagspressens frågor. Gissningsvis minskar motivationen för många att resa även till Meg.

I chefredaktörerna Anna Gullbergs och Daniel Nordströms podcast intervjuas Tidningsutgivarenas vd Jeanette Gustafsdotter som första inslag efter inledningen. Hon säger där att dagspressen och dess arrangemang Årets Dagstidning fått konkurrera om uppmärksamheten med många andra medieslag och arrangemang på Meg. Hon berättar också ingående om planerna för arrangemanget. 

Årets Dagstidning har tidigare alltid varit i Stockholm, men debuterade på Meg i Göteborg förra året och utfallet medförde nog att många gillar den här nyheten om återflytten till Stockholm. Förra året blev det lite för stökigt, trångt och uppblåst arrangemang i Göteborg.

Gefle Dagblads chefredaktör Anna Gullberg befann sig i går, som skickliga journalister alltid gör, på rätt ställe, nämligen på TU i Stockholm. Där hörde hon nyheten och fick snabbt ner Jeanette Gustafsdotter i intervjustolen. Dock hade redan nyheten hunnit skickas ut till mediehusen under kvällen, men visst fick podden ett scoop; de flesta hade nog inte hunnit läsa mejlet under kvällen. Nedan texten i TU:s mejl om beslutet att återvända till Stockholm och arrangemanget  Årets Dagstidning i samarbete med Dagens Media.

”Årets Dagstidning, den årligen återkommande tävlingen för dagspressen och dess mediehus, har etablerat sig som ett av de tyngsta priserna i mediebranschen. Nytt för 2016 är att prisutdelningen föregås av ett halvdagsseminarium som avslutas med stor gala på Berns Salonger i Stockholm. Inför eventet kommer Dagens Media att göra ett temanummer om dagspress.
Mer information om eventet med seminarier och tävling, kategorier och jurymedlemmar kommer fortlöpande under hösten och vintern.
– Varje dag läser fler än 5,5 miljoner människor dagstidningen och 4,4 miljoner läser den på papper. Det är något vi ska vara mycket stolta för. Årets Dagstidning visar hur stark dagspressen är och den 15 mars kommer vi att se flera exempel på det, säger Jeanette Gustafsdotter, vd TU.

- Vi uppskattar förtroendet från TU att göra detta tillsammans och ser fram emot att göra ett helt paket runt dagspress med seminarier, gala och temanummer, säger Mathias Kallio på Dagens Media.”
Kompletterad med ändrad länk 151104 kl 21.35

En skicklig och färgstark tidningsledare är död

I går den 12 oktober avled Lars Ander, en av de riktigt tunga medieaktörerna i Sverige. Han var under många år vd och senare koncernchef för Nya Wermlands-Tidningen, NWT. Han blev 74 år. Lars Ander var en spännande och färgstark tidningsledare. Själv skymtade jag som 18-åring honom och brodern Staffan på NWT:s blysätteri då jag under en kort tid hade mitt första journalistjobb på just NWT.

Långt senare stötte vi ihop i Tidningsutgivarnas, TU:s, styrelse där jag fick följa Lars Anders insats under ett antal år, men vi lärde aldrig känna varandra närmare utöver den professionella kontakten inom TU. Jag är inte så säker på att så många andra heller där lärde känna honom privat. Som jag uppfattade honom hade han en mycket starkt integritet i professionella sammanhang, men engagerade sig desto mer i skilda samhällsfrågor som de baltiska staternas frigörelse och  utvecklingen i närområdet, inte minst för Karlstads universitet.

Det var inte sällan fascinerande att se honom agera inför TU-styrelsen, rätt lågmält, men med stor auktoritet med mycket tydliga ställningstaganden. Som jag minns det bestämde sig andra styrelseledamöter nog ibland för vad de skulle tycka i viktiga frågor först sedan de hade fått klart för sig vad Lars Ander tyckte, oavsett om han var närvarande eller ej.

På så sätt var han en värdig arvtagare efter sin far Gustaf Ander som med sin pondus ibland var närmast normbildande i arbetsgivarsammanhang. Som ledamot i arbetsgivarnas förhandlingsdelegation fick jag möta och höra Gustaf Ander några gånger under konflikter med Journalistförbundet, SJF.

Det var vid stora och trånga möten på TU och dåvarande Tidningarnas Arbetsgivarförening, TA, då frågan om en lockout eller ej och andra konfliktfrågor skulle avgöras. ”Alla” var där och diskuterade saken ingående med intressanta inlägg av tongivande publicister som Expressens chefredaktör Bo Strömstedt och Eskilstuna-Kurirens Hans Schöier, liksom inflytelserika direktörer som Gustaf Ander, hans kollega och konkurrent Sune Lundh på Värmlands Folkblad samt Ebbe Nordin på Nya Norrland.  Landsortspressens företrädare hade en stark position i branschen.

Både Gustaf Ander och sonen Lars var inte bara skickliga tidningsledare och affärsmän, utan också kontroversiella personer och företagsledare, inte minst bland fackliga företrädare som ofta varit kritiska till NWT:s strama tyglar i relationerna med journalistfacket. NWT var med sin principfasta hållning en besvärlig motståndare för SJF.

SJF valde förr ofta att ha NWT som måltavla för sin kritik just för att det där fanns en beslutsam arbetsgivare. Hallpressen med koncernchefen Stig Fredriksson och Örnsköldsviks Allehanda med Erik Anund Hallin var andra legendariska tidningsledare som i många svåra konflikter stod högst upp på arbetsgivarnas barrikader och agerade beslutsamt.   

Utan dessa tidningsledare kan man undra hur branschen skulle ha sett ut idag. Men visst, nog har  en del utgivare och direktörer på andra medieföretag ibland haft synpunkter på till exempel NWT-koncernens bestämda inställning, inte minst i fackliga orostider då andra varit beredda att inta en mjukare hållning.

Både Gustaf och Lars Ander har ändå mycket bestämt och målmedvetet lett verksamheten i den riktning de funnit bäst för företaget och den publicistiska verksamheten trots kritik från facken, kanske mer förr än senare, rörande lönepolitiken med mera. Idag förefaller det att gå lugnare till mellan SJF och arbetsgivare.  Och det är väl bra med tanke på branschens utsatta situation.

Lars Ander har som vd och koncernchef lett den affärsmässiga verksamheten medan brodern Staffan som chefredaktör och ansvarig utgivare lett det publicistiska arbetet fram till 2010 då han vid 67 års ålder lämnade över utgivarskapet till Rolf Matthies. Förra året blev sedan Mikael Rothsten ansvarig utgivare på NWT 

Bröderna Ander har, liksom sin far, ofta valt sin egen väg jämfört med andra medieföretag. De dröjde till exempel länge med alla digitala satsningar och sparade mycket läropengar tills andra företag gått före och testat olika lösningar.   

Familjen har onekligen lyckats mycket väl med sina affärer ända sedan Gustafs far Ernst Ander köpte Nya Wermlands-Tidningen i början av 1900-talet. Verksamheten omfattar nu 14 dagstidningar, digitala medier, gratistidningar och en fastighetsrörelse. Koncernen har under åren redovisat en mycket stark ekonomi, inte minst tack vare skickliga affärer som till exempel en satsning på Blocket som också gett NWT ett viktigt delägarskap i norska Schibsted.

Den utvecklingen gick inte att ana den där sommaren då jag under en kort tid var vikarierande korrekturläsare och satt i en glasbur på NWT och ibland kunde skymta bröderna Ander utanför buren bland rasslande sättmaskiner. Och högste chefen Gustav Ander såg jag aldrig.  

Själv blev jag anställd av redaktionschefen Erik ”Flanören” Bergström och hade den mycket hygglige Reidar Nordenberg som min närmsta chef på korrekturet. Han såg dessutom till att jag fick skriva mitt livs första publicerade texter i form av filmrecensioner. Några år senare, då jag hade börjat på Gefle Dagblad, reste vi tillsammans med en grupp svenska reportrar på en märklig journalistresa till diktatorn Ceausescus Rumänien där vi fick säkerhetspolisen Securitate i hasorna, men det är en helt annan historia…

Erik Bergström och Reidar Nordenberg jobbade troget åt familjen Ander på deras tidningar i alla år, den senare slutligen som chefredaktör för Arvika Nyheter. Erik Bergström skrev under hela sin karriär fram till pensionen så gott som dagligen kåserier under signaturen Flanören.  

Nu är Lars Ander död och den framgångsrika koncernen är på väg in i en ny tid, inte bara vad det gäller medieutvecklingen, utan också vad det gäller ägandet och ledarskapet. Det är ett stort familjeföretag och ett av de viktigaste mediehusen i Sverige. Jag gissar att det finns klara planer för hur den välskötta NWT-koncernen ska möta den nya situationen och förvalta arvet efter sin koncernchef.
Korrigerad och kompletterad 151014 kl 00.37, 00.51, uppdaterad med länk 151014 kl 18.01  

Länkar: 

Lars Ander har avlidit - nyhetsartikel nwt.se 151012
Nya Wermlands-Tidningen har sorg - ledare nwt.se 151012
Han förvaltade arvet - artikel av medarbetaren Jonny Ohlsson med 50 år på NWT, nwt.se 151012
Så minns mediecheferna Lars Ander - nyhetsartikel, resume.se 151013

Världsberömda legendarer avrundade Meg15, dags att sammanfatta Mediedagarna

Mediedagarna i Göteborg, Meg15, avslutades med att Fredrik Laurin intervjuade två av världens mest kända journalister, Carl Bernstein och Glenn Greenwald, i ett seminarium med rubriken ”From Watergate to Snowden”. Fredrik Laurin är en av Sveriges mest uppmärksammade grävande journalister och det blev mycket tal om skydd av ”sources” och allt annat som de tre är djupt förtrogna med som grävande journalister.

Tämligen omgående kom resonemangen in på Watergate som 1974 avslöjades av just Carl Bernstein och hans kollega Bob Woodward på The Washington Post. Efter ett dramatiskt skeende utmynnade skandalen som bekant i att president Richard Nixon till sist tvingades avgå. Allt som hände då var mer spännande än en bra thriller och allt har speglats i den berömda filmen Alla presidentens män med Dustin Hoffman som Carl Bernstein och Robert Redford som Bob Woodward . Filmen är baserad på en bok av Bernstein och Woodward.

Runt 40 år senare läckte 2013 den amerikanske visselblåsaren Edward Snowden hemliga dokument från sitt konsultjobb på National Security Agensy, NSA. Dokumenten avslöjade topphemliga övervakningsprojekt och annan ljusskygg verksamhet av amerikanska och brittiska myndigheter. Snowden valde själv ut Glenn Greewald för att få materialet publicerat vilket skedde i The Guardian. Sedan dess håller sig Snowden undan de amerikanska myndigheterna i Ryssland, hemma i USA riskerar han ett långt straff. 

Det var spännande att se och höra mötet mellan dessa två representanter för olika generationer av grävande journalister. Seminariet arrangerades av föreningen Grävande Journalister på Meg15 och sändes också direkt i Sveriges Television.

Tidigare på dagen var det ett seminarium med Jan Scherman, tidigare vd på TV4, och Ewa Swartz Grimaldi, ordförande i Norstedts förlagsgrupp, men också tidigare programdirektör på TV4. Då jobbade de nära varandra och talade nu om ledarskap, särskilt med utgångspunkt från sina egna erfarenheter. Samtalsledare var Jeanette Gustafsdotter, vd på organisationen Utgivarna.

Det blev ett intressant och tankeväckande samtal, rentav lite rörande då de självutlämnande redovisade sina erfarenheter. Ewa Swartz Grimaldi berättade hur hon på TV4 mötte en manlig företagskultur som hon tyckte det var svårt att komma in i, inte minst på de korvträffar vd Jan Scherman arrangerade på fredagarna för att överbrygga kulturskillnaderna mellan olika grupper i företaget.

När hon tog upp det med sin chef blev han lite sur och hon härmade honom skickligt som vankande och muttrande - och även när han senare ursäktande kom och ångrade sitt uppträdande. Sedan har de uppenbarligen kommit mycket bra överens, om än inte om allt, och jobbat bra ihop. Jan Scherman, som numera är affärsområdeschef för Aftonbladet TV, skrev också en uppmärksammad bok, ”Räkna med känslorna”, om sina erfarenheter av att vara chef.

Båda två talade sig varma för ett tillåtande och modigt ledarskap, inte minst i svåra tider i sökandet efter nya lösningar. Att Jan Scherman nu gillar den rörliga, snabba och kreativa verksamheten i kvällstidningsmiljö är uppenbart. Och då särskilt i kontrast till organisationer med teknokratiska chefer i större strukturer där tröghet och krångel frodas.

Strukturer och nya lösningar var också på tapeten i ett seminarium betitlat ”Vad är framtidens journalistik”, ledd av moderatorn Anette Novak, vd på Interactive Institute och tidigare chefredakör på Norran. I panelen fanns Anders Trapp, redaktionell affärsutvecklare i MittMedia, tillsammans med AnnKarin Lith, redaktionell chef i samma koncern och i år av de mest anlitade paneldeltagarna på Meg15.

I panelen fanns också Aftonbladets politiska chefredaktör Karin Pettersson och Malin Stråhle, teknikdirektör för Schibsted Publishing. Slutligen även Markus Gustafsson och Alexander Nordström, chefredaktör respektive teknikansvarig på Schibsteds digitala nyhetstjänst Omni.
Det blev en intressant diskussion som kom att handla mycket om algoritmer alternativt ett traditionellt redaktörskap.  Inte minst intressant var det att lyssna på Anders Trapp och de bägge representanterna från Omni. I deras funderingar och förslag märktes verkligen vilken ny kompetens de har och just behovet av ny kunskap diskuterades ingående, t ex hur de mer traditionella företagen ska kunna locka programmerare och andra speciella kompetenser som de har stort behov av. Anette Novak menade att dessa företag kanske måste jobba med sitt varumärke som arbetsgivare för att kunna locka talangerna.

Mediedagarna bjöd på många intressanta seminarier och scenuppträdanden med torsdagens misslyckade seminarium som ett tråkigt undantag. Det bloggade jag om igår och Arbetarbladets chefredaktör Daniel Nordström har skrivit om det här. Man kan undra vad den nya kulturministern fick för intryck av mediebranschen.

Mediedagarna har nu arrangerats i fyra år och blivit alltmer omfattande. I år var också marknadsdagarna som en del av Meg15 synligare än tidigare. Liksom utställningen med olika scener och kontaktytor.

Det mesta fungerade bra, men själv sörjde jag den stora lunchbuffé som alltid funnits tidigare och som också fungerat som en viktig mötesplats. Nu hade Volvo arrenderat hela restaurangen och därför fick vi nöja oss med färdiga tallrikar med olika sallader. Inte så kul, särskilt som maten första dagen tagit slut när jag kom, men efter lite strul hänvisades jag till ytterligare ett matställe.

Den stora mediefesten på torsdagskvällen var däremot riktigt kul, skickligt och frikostigt arrangerad med massor av action i olika hörn av lokalen, en stor happening.  Och en god buffé. Middagen föregicks av en festlig utdelning av årets olika branschpriser i samband med ett trevligt mingel i Tidningsutgivarnas, TU:s, lounge.

Det bästa av allt med Meg var som alltid alla möten. Och många blir det. I år höll jag ordning på hur många längre eller kortar samtal jag hade med kända och okända som jag spontant mötte under Meg15. Det blev 80 sådana spontana möten och då har jag inte tagit med vinkningar, nickar och snabba handslag utan samtal.

Och det bästa spontana mötet för mig var med en person som jag råkade få dela bord med på en servering och aldrig hade träffat tidigare. Det var Betlehem Isaak, dotter till den i Etiopien sedan 2001 utan rättegång fängslade journalisten Dawit Isaak. Betlehem Isaak är utöver sitt jobb också krönikör i Göteborgs-Tidningen. Vi fick ett långt och intressant samtal med varandra, både om hennes pappa, om journalistiken och om samhällsutvecklingen.    

Om drygt ett år, 7-8 april 2016, är det dags för Meg16 och då blir det intressant att se vilka frågor som bedöms vara så viktiga i den snabba medieutvecklingen att de bedöms motivera seminarier.
Korrigerad 150307 kl 12.48, 13.01, 19.16

Misslyckad debatt om mediepolitiken på Meg15

Mediedagarna i Göteborg, Meg15, omfattar runt 150 arrangemang på seminarier och scener. Ett av de viktigaste var seminariet om mediepolitiken med kulturministern Alice Bah Kuhnke. En stor publik sökte sig också till den i Svenska Mässans största sal, men tyvärr blev debatten helt misslyckad, främst på grund av moderatorn som orsakade en tidsbrist, men också av en tämligen ensidig diskussion som mest kom att handla om public service.

Moderator var Ulla Carlsson, professor i yttrandefrihet (!) som ägnade runt en kvart till sin inledning kompletterad med en sifferpresentation av forskaren Johan Ohlsson, sammantaget en information som man kan anta att större delen av publiken redan var bekant med. Och därmed ointresserad av.

Därför drabbades debattörerna av tidsnöd vilket blev problematiskt då det fanns inte mindre än fyra debattörer på scenen som ville komma till tals på den begränsade tid som återstod. Möjligen gick just därför MittMedias redaktionella chef AnnaKarin Lith ut rätt hårt för att hinna få så mycket som möjligt sagt. Hon levererade en svidande kritik mot att public service lämnas utanför den nya medieutredningen vars direktiv kulturministern Alice Bah Kuhnke just då hade presenterat efter dagens regeringsbeslut.

Då gick naturligtvis Sveriges Radios vd Cilla Benkö igång och sedan var denna mediepolitiska debatt mest en diskussion om public service är bra eller dåligt, gör rätt eller fel saker och om hur dagspressen lider av konkurrensen med den licensfinansierade verksamheten. Benkö menade i sitt försvar mot Liths kritik att public service minsann också lider. Om någon vann debatten så var det Cilla Benkö som faktiskt fick två spontana applåder av publiken då hon försvarade public service mot AnnaKarin Liths kritik.

Dagens huvudgäst, kulturministern, lyckades sticka in några ord här och var i käbblet mellan de två kombattanterna, men de övriga i panelen, it-debattören Emanuel Karlsten och Ulla Sätereie, prefekt på JMG, fick inte många ord sagda. Debatten sågades direkt på nätet av ilskna twittrare i publiken som hade förväntat sig något helt annat, kanske främst då att äntligen få höra kulturministern om mediepolitiken.

Seminariet drog naturligtvis över på tiden så att Cilla Benkö fick springa till nästa engagemang. När moderatorn avslutade seminariet glömde hon ge slutordet till den inbjudne huvudpersonen Alice Bah Kuhnke. Debatten hade rubriken ”Har Sverige en mediepolitik”, men den frågan fick vi inget svar på. Tyvärr. En stor miss av arrangörerna JMG och NORDICOM.

Ett seminarium som motsvarade förväntningarna var Journalistförbundets debatt, ” Vem gör nyhetsvärderingen – journalisterna eller polisen”. SJF:s ordförande Jonas Nordling var själv moderator och styrde som sådan skickligt debatten. Diskussion handlade om mediernas försämrade möjligheter att få information från polisen, särskilt sedan det nya radiosystemet Rakel infördes. Det kan inte avlyssnas som förr och dessutom uppfattar många polisens informatörer som filter mellan dem som sitter på kunskapens källor och journalisterna.

Den som verkligen satte fart på debatten var Ann-Sofie Sannemalm, kriminalreporter i Vestmanlands Läns Tidning. Sakligt och bestämt konstaterade hon att informationen numera fungerar uselt och att den toppstyrda polisorganisationen inte tycks ta problemet på allvar, även om man hela tiden lovar att det ska bli bättre. Polisens kommunikationschef Unni Jerndal avvisade rätt generellt kritiken, men lovade ändå att det ska bli bättre…

Polisförbundets ordförande Lena Nitz verkade mer lyhörd för kritiken. Klok och eftertänksam. Som gammal polisreporter har jag följt debatten under årens lopp och är minst lika kritisk som Ann-Sofie Sannemalm. Nackdelarna med Rakel borde ha lösts med olika åtgärder då systemet infördes.

Jag har också tidigare bloggat om saken, bland annat med utgångspunkt från ett mord i Västerås där polisen gjorde det mesta fel. Dessutom tror jag att polisens isolering efter Rakel är ganska farlig även för polisen som myndighet; polisverksamhet behöver en löpande offentlig insyn i en demokrati för att motverka farliga övertramp vad det gäller rasister inom kåren, diskriminering och övergripanden.

Jag hann också lyssna på den legendariske journalisten Carl Bernstein som tillsammans med Bob Woodward avslöjade Watergate och fällde en president. Han intervjuades av GP:s Britt-Marie Mattsson om den historiska skandalen, men också om Bernsteins syn på t ex visselblåsaren Edward Snowden. Bernstein sa att han skulle ha publicerat Snowdens material om han hade varit utgivare på The Washington Post.

Dagen inleddes med en debatt, ”Visionärerna”, där Aftonbladets chefredaktör Jan Helin och Sveriges Radios vd Hanna Stjärne samt filosofen Alexander Bard diskuterade och formulerade frågor. Dessa besvarades sedan av en panel med bl a Anette Novak, vd för Interactive Institute och Sofia Wadensjö Karén, publisher för Tidningen Vi.

Det blev en intressant debatt som ofta då man diskuterar framtidsfrågorna. Alexander Bard är alltid intressant att lyssna på och han konstaterade bland annat att mikrobetalningarna är en underskattad möjlighet i mediesammanhang. Det håller jag med om; självklart bör det bli alltid vara möjligt att köpa enstaka texter mm. Det är inget kul att följa en länk till en artikel, möta en betalvägg och få en hurtig uppmaning om att köpa en prenumeration.

Petter Alexis, rappare och mångsidig entreprenör, intervjuades av TT:s Carl Cato om sitt engagemang och sin syn på marknadsföring. Petter gillar att engagera sig i många sidoverksamheter och han sa att tidningar borde kunna göra detsamma; DN skulle t ex kunna anordna Sveriges största musikfestival, menade han.

Dagen avslutades med stor fest, men dessförinnan delades det också ut en rad priser, bland annat organisationen Utgivarnas nya ”Mommapris” till Årets Utgivare. Det gick extremt välförtjänt till Expressens chefredaktör Thomas Mattsson som mycket skickligt och engagerat sköter sitt uppdrag. Aftonbladet blev Årets Dagstidning, det så kallade helhetspriset.
Alla pristagarna finns redovisade här i Medievärlden.
Uppdaterad med fler länkar och korrigerad 150306 kl 02.23

Nya redaktörer på UNT och Corren samt en jubilerande koncernchef

Charlotta Friborg blir ny publisher på Upsala Nya Tidning, UNT, och Anna Lindberg efterträder henne på Corren. En sammantaget klok och bra lösning av ägarna till mediehusen i Uppsala och Linköping.  Koncernchefen Lennart Foss på NTM, Norrköpings Tidningars Media AB, har all anledning att vara nöjd med dessa interna utnämningar sedan det blev klart att Hanna Stjärne ska lämna UNT för att bli vd för Sveriges Television.  

Charlotta Friborg, 50 , kommer att bli en utmärkt ledare för UNT med sin professionalitet och integritet. Hon har varit på Corren under snart fyra år och där uppmärksammats för sina insatser, inte minst vad det gäller tidningens kamp tillsammans med koncernkollegan Norrköpings Tidningar mot gängkriminalitet och hot mot journalister. Det handlar om beslut och åtgärder som kräver oerhört mycket civilkurage och integritet av en publicist och ansvarig utgivare.

Därvidlag har Charlotta Friborg visat vägen för andra publicistiskt ansvariga och hennes insatser har också med rätta uppmärksammats både inom och utanför branschen. Det är definitivt svårare och farligare för en ansvarig utgivare på det lokala eller regionala planet att fatta tuffa publiceringsbeslut då man befinner sig så nära dem man utmanar jämfört med situationen för riksmedierna, men även dess utgivare och medarbetare utsätts numera för hot och övergrepp.  

Detta är ett faktum som uppmärksammats av både branschorganisationerna och säkerhetspolisen. Charlotta Friborg har även genom sina uppdrag för organisationerna Utgivarna och Tidningsutgivarna, TU, verkat för åtgärder mot hot och angrepp mot medieföretag och journalister. Hon är för övrigt ordförande i TU tills i vår sedan Expressens förre vd Bengt Ottosson avgått.  

Charlotta Friborgs tuffhet och framgångar har inte förvånat mig eftersom jag som headhunter var anlitad av NTM inför rekryteringen av efterträdare till Correns förre chefredaktör Ola Sigvardsson då denne utsetts till ny pressombudsman.  Under den processen fick jag mycket stor respekt för Charlotta Friborg, som jag inte kände tidigare; hon framstod snabbt som ett starkt alternativ för uppgiften med sina meriter, bland annat som chef för dn.se.  

Och så tyckte även uppdragsgivaren NTM och dess vd Lennart Foss.  Charlotta Friborg tog över Corren och nu vandrar hon vidare till Upsala Nya Tidning som chefredaktör och vd. Där blir hon chef för ett mediehus som uppmärksammats och vunnit flera branschpriser under Hanna Stjärnes tid som ansvarig för verksamheten.

UNT har en tung publicistisk bakgrund som idag förvaltas av majoritetsägaren NTM tillsammans med Axel Johansson UNT förvaltningsbolag AB där arvet efter legendariske Axel Johansson vårdas genom olika stiftelser. Chefredaktören och ägaren Axel Johansson, av andra ofta kallad ”Koftan” vilket han inte alls gillade själv, var under sin tid en av landets mest kända publicister.

Och den stolen tar nu Charlotta Friborg över efter Hanna Stjärne, två starka kvinnor som det skulle ha varit intressant att få höra Axel Johanssons kommentera. Han var nämligen ingen entusiast till vare sig kvinnliga journalister, fotografer eller Finland, vilket bland annat satt sina avtryck i reglerna för de stipendier som fortfarande delas ut av Publicistklubben med pengar från hans donationer. Jag fick i ungdomen ett av hans stipendier för en studieresa till England...

Johansson verkade under en helt annan tid och jag vågar hoppas och tro att han kanske skulle ha sett annorlunda på situationen idag. Inte minst kanske om han hade informerats om Friborgs kamp mot mörka krafter och därtill sett tv-intervjun med Charlotta Friborg här av Corren och även här av UNT.

Corren är också ett anrikt mediehus, minst sagt. Och där utsågs idag Anna Lindberg, 41 år, till Friborgs efterträdare. Anna Lindberg, som jag inte känner men däremot känner väl till, har jobbat med det mesta inom NTM, bland annat som utvecklingsansvarig och chef för den uppmärksammade tv-produktionen inom koncernen, en föregångare på det området bland Sveriges tidningshus.

Jag vet att Anna Lindberg känner mycket väl till Corren, men även andra NTM-tidningar genom koncernsamarbetet.   Det är en tuff utmaning att komma efter Charlotta Friborg, men jag tror att det är rätt val att anförtro henne uppgiften. Anna Lindberg verkar vara en klok och säker medieledare vilket också framgår väl i Correns egen tv-intervju med sin blivande chef. Det blir intressant att följa henne i sin nya roll.

Det tycker säkert också koncernchefen Lennart Foss, 59, en skicklig och färgstark medieledare som efter dessa utnämningar av nya chefredaktörer på två av koncernens tidningar lugnt kan förbereda sig för sin egen 60-årsdag den 12 november. Han kan också se tillbaka på en spikrak karriär som medieledare med ett förflutet i framträdande roller på bl a Expressen och Vestmanlands Läns Tidning,VLT, där han avgick som vd sedan han som en av de första medieprofilerna i branschen kritiserat Stampen i samband med dess övertagande av VLT.
Långt senare har Stampen drabbats av både  mer kritik från många håll, men Foss var nog först att ifrågasätta Stampen och numera befinner sig detta västsvenska imperium i en kris där bolaget är på väg att förlora sitt dotterbolag Promedia där till exempel just VLT finns.

Foss har en lång rad förtroendeuppdrag på meritlistan och är sedan 2008 koncernchef för NTM som bildades i samband med att Norrköpings Tidningar tog över Östgöta Correspondenten. Han har också haft framträdande uppdrag utanför branschen, bland annat som statens förhandlare rörande finansieringen av filmbranschen och som ordförande i Post- och Telestyrelsen.  Men om jag känner Lennart Foss rätt så tittar han knappast bakåt på allt som är gjort, utan snarare framåt på det som ska göras.

Han är en offensiv nyckelspelare i utvecklingen av koncernen NTM som omsätter runt 1,8 miljarder kronor och äger en rad olika medieorienterade bolag, däribland Norrköpings Tidningar, Folkbladet i Norrköping, Corren i Linköping, UNT i Uppsala, tidningarna på Gotland, Norrbottens-Kuriren, Norrländska Socialdemokraten och Västerviks-Tidningen, en av de koncerntidningar som idag publicerade en intervju med sin jubilerande chef.

Ett stort grattis till både Lennart Foss, Charlotta Friborg och Anna Lindberg liksom personalen på UNT och Corren.