Ett litet steg mot ett stort nytt etiskt system

Idag gick en rad medieföreträdare ut i en debattartikel, som här i Expressen, och kungjorde att ”Medierna inför ett nytt etiskt system”. Samma artikel publicerades samma dag i många tidningar. Det är en intressant manifestation av branschens samsyn även om det handlar om ett förslag och inte ett nytt system klart för sjösättning. Notabelt är att tre av Sveriges tyngsta medieföretag av något skäl inte finns med bland undertecknarna samt att statens syn på saken är oklar.

De tre medieföretagen som saknas bland undertecknarna är Dagens Nyheter, Aftonbladet och Dagens Industri. Varför de inte finns med kan man fråga sig, men det kanske helt enkelt beror på att inget av dessa företag är representerade i organisationen Utgivarnas styrelse. Och varför de inte är det kan man också fråga sig.

Möjligen finns det på något sätt en koppling till det faktum att DN och DI runt årsskiftet 2012/2013 lämnade Tidningsutgivarna, TU, som ingår i Utgivarna, men några år senare återvände de till organisationen. Aftonbladet har hela tiden varit med i TU där Schibsteds vd Raoul Grünthal dessutom är ordförande. Hursomhelst får man väl förutsätta att både DN, DI och Aftonbladet ändå står bakom förslaget även om det nog förvånar en del att de saknas i sammanhanget.

Flertalet av dem som skrivit under debattartikeln, förutom medieorganisationernas representanter, är med i Utgivarnas styrelse som ledamöter eller suppleanter. Redan 2010 föreslog den nuvarande huvudmannen för pressetiken, Pressens samarbetsnämnd, ett nytt medieetiskt system. Under senare år är det dock Utgivarna som drivit på diskussionen. Debatten har således pågått i många år och nu manifesteras enigheten om ett förslag bara en knapp månad innan Utgivarnas vd Nils Funcke avgår efter ett år på posten. Han efterträds den 1 maj av Patrik Hadenius.

Dagens publiceringar om förslaget gläder säkert Nils Funcke eftersom han är en varm anhängare av tanken på ett nytt medieetiskt system. Han har som vd haft införandet av ett nytt etiskt system som ett viktigt mål. Redan innan han blev vd för Utgivarna var han starkt engagerad i frågan och anlitades också av Utgivarna som utredare rörande projektet. I sitt förslag under våren 2013 menade han att det nya systemet borde kunna införas redan runt sju månader senare, det vill säga från årsskiftet 2013/2014!

Så blev det inte och sedan dess har nog frågan diskuterats rejält inom Utgivarnas styrelse där det också funnits olika uppfattningar tills nu. Enligt uppgift var Sveriges Radios företrädare tidigare tveksamma till tanken, men så är det uppenbarligen inte längre. Företagets vd Cilla Benkö kommenterar idag förslaget i positiva ordalag.

Ett stort antal andra medieföreträdare kommenterar i dag enigheten runt förslaget i lika positiva ordalag i olika medier. Själv är jag dock lika tveksam till idén som jag varit tidigare, framför allt vad det gäller risken för en byråkratisk koloss och att den etiska tillämpningen i public service och privata medier enligt förslaget ska granskas genom samma lupp.  

Just frågan om statliga Granskningsnämndens roll i sammanhanget tycks enligt dagens manifestation inte heller ha avancerat. Under senare år har medieföreträdare på skilda sätt gång på gång försökt få med sig staten, det vill säga kulturministern Alice Bah Kuhnke, på tanken om ett nytt gemensamt medieetiskt system. Ska det fungera som tänkt måste ju reglerna för Granskningsnämndens verksamhet ändras.

I dagens debattartikel om dagens förslag rörande Allmänhetens Medieombudsman (MO) och Mediernas etiska nämnd (MEN) skriver undertecknarna så här om detta:

”Regeringen bör i samband med inrättandet av MO/MEN justera instruktionen för Granskningsnämnden för radio och tv så att nämnden inte prövar intrång i privatlivet. Den granskningen bör ske i MO/MEN.”

Längre än till denna fromma önskan har således inte denna fråga kommit, men kulturministern berörde faktiskt saken i somras då hon i riksdagen svarade på en fråga från Lars Beckman (m). Det svaret förde väl knappast frågan framåt i den riktning förslagets tillskyndare hoppats på. 

En annan oklar sak handlar om finansieringen av det nya systemet. Dagens etiska system med pressombudsmannen och opinionsnämnden finansieras främst av TU. Sveriges Tidskrifter bidrar så vitt jag förstår med en begränsad summa och de övriga huvudmännen Journalistförbundet och Publicistklubben med ännu mindre, om ens med något alls.

Hur finansieringen av det föreslagna systemet ska gå till när organisationer, privata medieföretag och licensfinansierade public service ska komma överens kan nog bli en svår nöt att knäcka. Redan finansieringen av organisationen Utgivarna har nog föranlett en del svåra diskussioner under årens lopp mellan dess olika medlemmar.
Allt oklart ska nu utredas, diskuteras och klarläggas. Vem vet, en vacker dag  kanske allt är klart på riktigt så att vi återigen får se rubriken ”Medierna inför ett nytt etiskt system”…
Kompletterad med fler länkar 180403 kl 18.19, korrigerad kl 18.28, ytterligare länk 180404 kl 00.07
Länkar:

MO/MEN Regeringen och finansieringen kvarstår - nyhetsartikel medievarlden.se 180403
"SRs, SVTs och TV4s hemsidor kan prövas i det nya systemet" - intervju med Ola Sigvarsson, journalisten.se 180403
Mediebranschen föreslår nytt medieetiskt system - skrotar pressombudsmannen - nyhetsartikel svt.se 180403
Medier presenterar nytt etiskt system - nyhetsartikel dagensmedia.se 180403  

Medier enade om ett nytt etiskt system - nyhetsartikel resume.se 180403

Mediehistoria - nu bildas ett nytt medieetiskt system - krönika av Thomas Mattsson, expressen.se

      

Radikalt och intressant, men Medieutredningen föder nog besvikelse och ilska

När Medieutredningen idag presenterades lät det både radikalt och intressant. Ändå tror jag att utredningen kommer att föda både besvikelse och ilska. Utredaren Anette Novak sa att man övervägt ett avskaffande av presstödet, men nu föreslås ändå en ny variant i form av ett teknik- och kanaloberoende mediestöd. Det skulle ha varit intressant att få höra vilka mediepolitiska grepp utredningen hade tänkt sig utan ett mediestöd. I detta finns inslag som sannolikt genererar fler förlorare än vinnare bland dem som hoppats på ett nytt räddande stöd.

Anette Novak sa att man i resonemangen om ett avskaffat stöd tänkt på kritiken mot stödet till varvsindustrin, men den jämförelsen haltar, tyckte hon. Transporten av varor kan lika bra ske på fartyg byggda utomlands, men det är enligt henne svårare att se aktörer i andra länder engagera sig i lokaljournalistiken i Sverige och därmed är ett nytt mediestöd motiverat enligt utredningen.

Det kan det väl ligga något i vad det gäller traditionell lokal journalistik. Men en av de riktigt stora förändringarna i medielandskapet är ju att globalt verksamma företag, som Facebook, starkt medverkar till att information söker sig på andra vägar till mottagarna. Facebook och andra sociala medier ger oss ju numera ofta nyheter i vår närhet, inte minst om sådant som de traditionella medierna behandlat styvmoderligt.

Nåväl, det spänt emotsedda förslaget om ett nytt mediestöd utgör onekligen en långtgående modernisering av det föråldrade presstödet och kulturminister Alice Bah Kuhnke (mp) markerade att det är bråttom. Därför har hon bett vice gruppledaren Berit Högman (s) att redan nu, före remissomgången, diskutera förslaget med övriga partier i riksdagen för att få en snabb behandling.

Det är just det nya mediestödet som utgör det egentliga förslaget i Medieutredningen. Därutöver nämner utredningen också en rad andra idéer som ett nytt offentligt finansierat mediebolag som ska arbeta mot områden i medieskugga. Eller investeringsfonder för nya journalistiska projekt. Och tankarna på ett nytt medieetiskt system, med mera. Dessa idéer är dock inte de politikerna i första hand bett om eller kommer att intressera sig för eftersom det är stödfrågan som är basen för direktiven om utredningens uppdrag.  

Utredarens tankar om en ”öppenhetsbarometer” som håller koll på hur tillämpningen av offentlighetsprincipen svänger är intressant, liksom tankarna på mer öppna data inom myndigheterna. Här kan man dock verkligen undra hur idéerna tas emot med tanke på ledande politikers och myndigheters återkommande agerande mot öppenhet och för mer sekretess. Papperskorgen?   

Idén om ett fjärde offentligt finansierat mediebolag är något förvånande och kommer knappast att uppskattas av de nuvarande bolagen inom public service. De är tydligen tänkta att få finansiera den nya verksamheten genom att själva tvingas effektivisera och bidra med uppåt tio procent av sina licenspengar, det vill säga kanske motsvarande närmare 800 miljoner kronor.

Privatägda medieföretag, som ju gärna ser att de på något sätt kan få del av pengarna public service tilldelas, lär inte heller bli lyckliga över förslaget om de inte själva gynnas av ett sådant bolags verksamhet. De har väl knappast hoppats på tillkomsten av ytterligare ett offentligt finansierat medieföretag under den statliga Förvaltningsstiftelsen. Jag har dock inte hittat beskrivningen om hur det är tänkt att detta bolag skulle jobba bortsett från att de skall verka genom ”andras kanaler”, vad det nu innebär. Genom andra mediehus? Ja, då kanske dessa blir glada.    

Vad det gäller huvudämnet, förslaget om ett nytt mediestöd, tror jag också att besvikelsen kan komma i den kommande debatten. Stödet föreslås ökat med 165 miljoner jämfört med det nuvarande presstödet för att år 2020 uppgå till 732,1 miljoner kronor. Och då med nya regler som öppnar möjligheter för betydligt fler aktörer att söka stöd, konkurrensen om pengarna hårdnar således.

Det låter som mycket pengar, men är helt otillräckligt om man faktiskt fortfarande vill ha någon form av statligt stöd, och då ett stöd som kan rädda hårt pressade andratidningar och andra behövande aktörer. Dessutom finns det i den föreslagna förordningen inslag, som den nya trappstegsmodellen, där somliga blir vinnare och andra förlorare.

Den föreslagna medienämnden, som ska hantera ett mediestöd, kommer att få en otrolig maktposition när den ska avgöra vilka medier som klarar de krav utredningen föreslår att staten ska kräva för att bidra med pengar. Viktigast och kontroversiellt i den maktutövningen är kravet om att de som får pengar ska leva upp till kraven på alla människors lika värde och då med regelverket för public service som riktmärke.  

Dessutom föreslås en paragraf i regelverket om att de medier som vill ha stöd måste ha ”ett redaktionellt innehåll som präglas av hög kvalitet och inre mångfald”. Den skönhetstävlingen blir ingen lätt sak för politiken att ta till sig och ännu svårare för nämnden att tillämpa.  

Efter debatten runt Nya Tider på Bokmässan eller kritiken mot Grand Hôtel är det lätt att förutse hur diskussionerna kan komma att gå. Och kanske är det just därför utredningen föreslår att nämnden inte ska bestå av politiker? Ledamöterna ska hämtas från professionella inom mediebranschen. Och vad kommer politiker i skilda läger att tycka om att de diskvalificeras från arbetet i nämnden?  

Utredningens motiv till förslaget om nämnden är att slå vakt om oberoendet gentemot staten. Frågan är dock naturligtvis var man sätter gränsen då mediers kvalitet och värdegrunder ska prövas i ett samhälle där inställningen ändras från den ena dagen till den andra. De hastiga och dramatiska politiska kursändringarna rörande flyktingpolitiken kan tjäna som ett exempel, det ökande ifrågasättandet av de traditionella mediernas trovärdighet och kvalitet som ett annat exempel.  

Stödsökande medier inom koncerner ska för övrigt kunna få avslag om nämnden finner att deras problem kan lösas inom gruppen och idag ingår alla presstödsberättigade andratidningar i olika koncerner med något enstaka undantag, som Värmlands Folkblad. Den sidan av regelverket kan bli en riktigt oroande faktor för dem som värnar om andratidningarna.

Det gamla presstödet innehåller en rad regler som kräver ett räknande hit och dit och siffertrillandet förekommer även i utredningens nya förslag. En stödmottagare ska således ha 60 procent redaktionellt innehåll och 20 procent ska vara egenproducerat. (Nämnas bör dock att utredningen lite motsägelsefullt också talar om 60 procent ”egenproducerat” material i ett annat sammanhang, se sidorna 366 och 367. En felskrivning? Jag utgår ifrån från förslaget till förordning  på sidan 29).  

Om 20 procent ska vara egenproducerat blir det intressant att få definierat vad som gäller koncerner som till exempel MittMedia där man satsar på ett samutnyttjande av gemensamt producerat redaktionellt material. 

Där är det idag mycket vanligt att exempelvis lokaltidningarna i Gävle publicerar hela uppslag producerade i till exempel Örnsköldsvik eller Östersund.  Kommer då sådant material att betraktas som ”egenproducerat” eftersom alla tidningstitlar finns inom samma koncern, eller kommer det inte att godtas eftersom det inte är producerat på plats där den egna titelns ansvarige utgivare finns?   

Det finns säkert svar på alla sådana frågor någonstans i det omfångsrika förslaget från utredningen. Sammantaget kan man ändå undra hur mycket som verkligen kan komma att genomföras efter remisser, förhandlingar och en kanske rätt frän offentlig debatt. Förändringar i ett stödsystem påverkar alltid alla aktörer, även dem som inte får del av ett stöd.

Det är väl också därför den första frågan i sådana sammanhanget alltid är om det verkligen är önskvärt med ett statligt stöd. Själv har jag alltid varit tveksam till driftstödet som nu kan vara på väg att ersättas av ett mediestöd. Därvidlag är jag naturligtvis präglad av många år på Gefle Dagblad i en av staten störd konkurrens med bidrag till en stödtidning som Arbetarbladet. Idag har de samma ägare sedan många år och hittar förhoppningsvis gemensamt ett bra förhållningssätt till alla utmaningar.    

Medieutredningen föreslår också flera nya utredningar, till exempel en utredning om mediefinansiering. Detta för att få fram mer pengar från skattepolitiken än vad utredningen nu kunnat föreslå till det föreslagna mediestödet. Man vill också se en ny konkurrensutredning rörande medieområdet. Därmed kan man fråga sig om den beslutsamhet kulturminister Alice Bah Kuhnke så tydligt markerade under dagens presskonferens verkligen kommer att leda till ett snabbt och handlingskraftigt agerande, eller blir det så att mer utredande ersätter handlingskraft och nödvändiga beslut?

Spåren förskräcker när man tittat på hur staten brustit i hanteringen av mediepolitiken hittills. Det nuvarande presstödet har varit föråldrat i decennier. Reklamskatten har inte avskaffats trots att riksdagen fattat beslut om saken. Och momsen på digitala medier är fortfarande 25 procent jämfört med papperstidningarnas 6 procent.

Nya utredningar är det nog ingen som har längtat efter, men utifrån de direktiv Anette Novak och hennes utredning hade att hålla sig inom är det inte så konstigt att dessa föreslås. Hon och hennes medarbetare har presenterat en ambitiös utredning utifrån förutsättningarna och onekligen skapat ett värdefullt och intressant faktaspäckat dokument om medieutvecklingen i vår tid.
Det bör noteras med tanke på vad låga förväntningarna var då hon inledde sitt arbete. Utredningens slutbetänkande är intressant, men frågan är ändå ytterst om hur stor del av förslaget och av utredarnas kompletterande idéer som slutligen förverkligas.

Den kommande djupare analysen och debatten blir riktigt intressant.
Länkar:
Spela inte roulett med yttrandefriheten - Nils Funcke i debattartikel expressen.se 1601107
Rapport inifrån Rosenbad - ett helt nytt mediestöd och ett statligt nytt mediebolag föreslås - krönika av chefredaktör Thomas Mattsson, Expressen.se
Hon missar den brännande frågan: intervju med Thomas Mattsson  - dagensmedia.se 1601107
Så reagerar mediecheferna på medieutredningen - resume.se 1601107

Kompletterad och korrigerad 161108 kl 00.12. kl 01.08, kl 01.26

           

Intressant delbetänkande från Medieutredningen med en liten flumvarning

De som hoppats få se dagspressen spela huvudrollen i Medieutredningens delbetänkande blir nog lite besvikna. Rapporten utgår i enlighet med direktiven konsekvent från medborgarnas behov av journalistik.  Ibland kan det därför bli lite flumvarning, som om "medieborgarna", men samtidigt i andra frågor väldigt konkret, som i bredbandsanalysen. Man kan också ana en vilja att blidka kritiker inom dagspressen, bland annat genom formuleringar som kan skapa förväntningar, till exempel i gurglet mellan public service och de kommersiella medierna.   

Materialet är mycket omfattande med närmare 400 sidor och det läser man inte in på några timmar. Det är dock bra strukturerat, kunnigt och informativt. Det handlar ju om ett delbetänkande och utgör en bas för utredningens fortsatta arbete. Därför utmynnar få resonemang i konkreta förslag, utan man konstaterar att dessa kommer i slutbetänkandet.  

Ändå har utredaren valt att väldigt tydligt uttrycka en bestämd uppfattning i ett antal frågor, till exempel en del av dagspressens hjärtefrågor. Reklamskatten ska således enligt utredningen bort, momsen för digitala medier måste sänkas och rapporten från Myndigheten för radio och tv om påverkan från public service på de kommersiella medierna och dess slutsatser räcker inte.

Allt detta gillar naturligtvis dagspressens företrädare att höra. En annan sak som säkert går hem hos de kommersiella medierna är att utredningen för det första inte talar om, public service, utan om de ”offentligt finansierade medierna”.

Dessutom görs en sammanställning av hur mycket pengar som årligen totalt går till hela medieområdet. Det är således licensavgifter till public service, presstödet, subventionen genom den 6-procentiga momsen och pengar till medieorienterade myndigheter. Det blir totalt ca 9,1 miljarder kronor och den summan ter sig nog lockande för dem inom den kommersiella pressen som hävdar att licenspengar mm bör komma även andra medier till del.

De förhoppningarna har jag berört i tidigare blogginlägg  och jag trodde inte då och inte heller nu att det är realistiskt eller ens önskvärt. Public service finns det all anledning att hålla ögonen på i många sammanhang, som publikfrieriet med alla extremt lätta underhållningsprogram eller det svårmotiverade kommersiella tilltalet med tjatig programreklam. Men det är en sak, att vilja dränera kanalernas ekonomi utifrån ett egenintresse är en helt annan sak.

Efter finesserna med ”offentliga finansierade medier” och den lockande miljardlistan fastslås det också att utredningen ser just de nuvarande presstödspengarna som en ram för ett eventuellt nytt stödsystem och att Medieutredningen rörande public service inskränker sig till att kanske föreslå saker som bör beaktas inför den nya tillståndsperioden efter 2019.

Vad det gäller presstödet så resonerar utredningen bestämt och konsekvent om ett nytt mediestöd i mer bestämda ordalag än vad vi sett tidigare. På den punkten blev dock utredaren Annette Novak redan dagen innan utredningen överlämnades kritiserad av chefsjuristen Per Hultengård på Tidningsutgivarna, TU. Han menade att det inte alls är givet att det befintliga stödet avskaffas.

Algoritmernas betydelse för medborgarnas konsumtion av journalistik berörs i intressanta avsnitt i utredningen. Den pekar på hur algoritmer filtrerar flödet som en besökare på till exempel Facebook får ta del av. Filtreringen leder till att besökaren får se mer och mer av just de frågor han eller hon brukar titta på. Samtidigt visas mindre och mindre i flödet av det övriga materialet.

Utredningen konstaterar därför att ”de digitala giganterna har tillskansat sig makt över yttrandefriheten” och vidare att det handlar om en ”potentiell censur av den digitala offentliga sfären”. Kloka ord och ett förhållande som bör diskuteras mer. Vad har till exempel detta haft för betydelse för invandrarfientligheten då rasister  i sina flöden matas med mer och mer av sitt favoritämne, men kanske aldrig får se motargumenten?  

Bredbandsanalysen tycker jag är det intressantaste ämnet i betänkandet. Bättre bredband för hela Sverige har, med all rätt, drivits hårt av dagspressen, till exempel MittMedia. Det är en förutsättning för att den digitala omställningen ska lyckas, en ödesfråga för både medierna och vår demokrati.

Utredningen redovisar mycket konkret och bestämt läget och konstaterar att nätets kvalitet inte är så bra som man kan tro då man ser operatörernas reklam. Problemen handlar inte enbart om landsbygden. Utredningen pekar på till exempel Hudiksvall där täckningen är otillräcklig även inne i staden.

Det där problemet med dålig täckning känner nog de flesta av oss igen. Jag bor cirka 1,5 mil från Stortorget i Gävle och har ständiga problem med täckningen trots att sändarmasterna finns bara någon kilometer bort.  Jag har ringt Telia många gånger och klagat, men där hittar de inget fel. Och kommunala Gavlenets ADSL drabbas av störningar var och varannan dag. Infrastrukturen är naturligtvis en fråga där staten måste agera. 

Sammantaget ett intressant delbetänkande där utredaren Anette Novak, och hennes uppdragsgivare kulturminister Alice Bah Kunhnke (mp) kanske ändå får lite revansch med tanke på den initiala kritiken mot utredningens arbetsformer. Men det kommer säkert att blåsa bra kring utredningen även framöver.

Detta bland annat för att dagspressen och dess frustrerade journalister inte hittar så många konkreta förslag om sin framtid i detta delbetänkande. De får vänta till slutbetänkande, om det ens då kommer förslag de vill se. Det är ju inte heller en utredning eller staten som kan, eller ens ska, lösa dagspressens problem. Det måste den göra själv, men det håller nog inte flertalet av landets journalister och dagspressens företrädare med om...
Kompletterad med fler länkar nedan 151106 kl 11.11, korrigerad kl 11.19, 11.21, 17.29, kompleterad med länk 18.09

Länkar:

Medieutredningen: 350 sidor verklighetsbeskrivning - äntligen - experten Mikael Zackrisson bloggar om utredningen
Branschen om Medieutredningen betänkande - branschkommentarer, bl as av Cilla Benkö dagensmedia.se
Novak öppnar för kvalitetskrav för presstöd - nyhetsartikel om Medieutredningen, journalisten.se
Medieborgarna kan få konsumtionsstöd - intervju med Anette Novak, medievarlden.se
Extra "realtidspodd" om Medieutredningen - Mattsson Helin podcast med Thomas Mattsson och Jan Helin.
TU om Medieutredningen: "Försiktig optimism" - intervju med TU:s vd Jeanette Gustafsdotter, medievarlden.se.
Mediecheferna om betänkandet - intervjuer med Thomas Mattsson och Gunilla Kindstrand, resume.se.
Branschen börjar tvivla på Medieutredningen - Thomas Mattsson om utredningen, expressen.se  

      

En tyst prinsessa och en tigande landshövding

Det väckte berättigad uppmärksamhet att prinsessan Madeleine vägrat tala med journalisterna i Gävle. Däremot missade medierna att även hennes värd, landshövding Barbro Holmberg, också envist tigit i åratal om sitt ansvar för förföljelser av apatiska flyktingbarn i Sverige. Jakten på dem baserades på förslag av de suspekta utredare hon som statsråd utsåg, som den beryktade psykologen Marie Hessle och den än mer ökände läkaren Thomas Jackson med sina kopplingar till högerextrema rörelser, även nazistiska Svenskarnas parti.

Prinsessans uppträdande fick kanalchefen för Sveriges Radio P4 Gävleborg, Leif Eriksson, att kritisera henne i ett öppet brev. Sakligt, väl underbyggt och mycket korrekt. Jag instämmer helt. En prinsessa med plats i tronföljden måste ställa sig till förfogande inför medborgarna genom journalisterna. Inte minst i det län där hon också förlänats uppdraget som hertiginna för de bägge landskapen.   

Frågan har kommenterats på många håll, så sent som idag även av kulturministern Alice Bah Khunke (mp) som i Expressen bestämt fastslår att skattefinansierade makthavare måste ställa upp för medierna.  En debatt om vad journalister ”får” fråga makthavare om inleddes sedan tv-reportern Rolf Fredriksson i en intervju med kronprinsessan Victoria undrat om hon reflekterat över släktens bakgrund vad det gällde nazismen.  Systern Madeleine såg sedan genom sitt eget uppträdande i Gävle till att debatten om relationerna mellan journalister och makthavare fick ny näring.

Och i dagens Gefle Dagblad, GD, illustreras vikten av att journalister måste ställa besvärliga frågor, detta i ett utmärkt reportage (premiummaterial utan länk) där reportern Johan Järvestad avslöjar den totala aningslösheten hos Gävle kommunstyrelses nye ordförande Jörgen Edsvik (s) om diktaturen Kina som han just besökt. Det finns dock en sevärd tv-intervju på gd.se. Så ska det gå till, journalister ska ställa makthavare till svars.  

Men inför medieuppbådet och fotoblixtarna på Gävle slott klarade sig Barbro Holmberg även denna gång undan frågor hon borde ha fått, inte minst just denna gång då hon stolt poserade med två personer som engagerat sig för barns rättigheter. Madeleine är djupt engagerad i drottning Silvias skapelse World Childhood Foundation som arbetar för att förhindra att barn utsätts för övergrepp eller exploatering. Prinsessan har själv startat Childhood2nd Generation med liknande inriktning.

Anna-Sofia Winroth är i sitt entreprenörskap en uttalad kritiker av skumma förhållanden inom den internationella kakaoindustrin. Ett väsentligt inslag i hennes kamp för bättre förhållanden är hennes starka engagemang mot allt barnarbete längs kakaons väg från fattigare länder till god choklad i Sverige.  Hon har också krävt att FN:s barnkonvention ska bli lag i Sverige.

Och ändå stod de nu plötsligt där, dessa förkämpar för barnens rätt, och poserade med landshövding Barbro Holmberg, tidigare statsråd (s) som bär hela det politiska ansvaret för behandlingen av de apatiska flyktingbarnen, händelser som ingående beskrivits av författaren Gellert Tamas i boken ”De apatiska – om makt, martyrer och manipulation”. En svidande vidräkning med hennes och Sveriges agerande, hyllad och kritiserad beroende på vem man talar med i en infekterad debatt.

Nyckelpersonen Barbro Holmberg har själv inte bidragit till att klarlägga händelser och ansvar under denna sorgliga perioden för svensk politik. Hon har tvärtom klart deklarerat att hon inte vill kommentera Tamas bok, som i Arbetarbladet 2009 där länsstyrelsens presstalesperson fick meddela medierna detta. Därmed avstod hon också från att på ett klokt sätt bidra till att göra upp med sitt och Sveriges ansvar då det gällde de hjälplösa barnen.  

Att Barbro Holmberg nu fick posera tillsammans med kända ambassadörer för barnens bästa var dessvärre rätt logiskt; hon har under sin tid i Gävle blivit en populär landshövding och hon har säkert också rent formellt varit en god ledare för länsstyrelsen. Men, hon borde med sitt ouppklarade förflutna inte ens ha blivit landshövding. Hon skulle aldrig med sin belastning ha kunnat bli generaldirektör för ett centralt stort ämbetsverk, som Socialstyrelsen.

Det hade aldrig accepterats att en person som åtminstone tassat i närheten av rasistiska och t o m nazistiska intressen skulle gå in på ett sådant jobb. Men landshövding i ”röda” Gävleborg, det gick bra och väckte inga reaktioner. Endast Reinfeldt och hans regering vet hur resonemangen gick.

Det var för övrigt just moderaterna och socialdemokraterna som gemensamt i riksdagen accepterade Holmbergs åsikter om att de sjuka barnen inte kunde få en fristad i Sverige för att landet då skulle landet invaderas av falska flyktingar. Miljöpartiets Gustav Fridolin beskrev då Barbro Holmbergs slutsatser som ”som närmast rasistiska”.  

Det är möjligt, men svårt att tro, att Barbro Holmberg som statsråd inte förstod vad hon gav sig in på med det helt oacceptabla agerandet mot hjälplösa apatiska flyktingbarn. Om så är så förtjänar även ett tidigare statsråd och en nuvarande landshövding förlåtelse för sina missgrepp efter att ha förklarat sig, gjort en avbön och bett om ursäkt.

Det man däremot inte kan förlåta, eller ens förstå, är att hon närmast kategoriskt under årens lopp tvärtom avvisat alla förfrågningar och möjligheter att förklara sina ställningstaganden, försvara dem, fördöma dem eller be om ursäkt för dem. Hon har alltid vägrat att svara bortsett från att hon i en intervju i Arbetarbladet sa att hon ångrade något uttalande i sammanhanget, men den politiska processen hon ansvarade för som statsråd, hennes val av suspekta utredare och de kategoriska ställningstagandena har hon alltid vägrat att uttala sig om.

Detta faktum har inte påverkat hennes karriär som landshövding i Gävleborg negativt, tvärtom är hon nog en firad och uppskattad hövding på slottet.  Hon bekläder alla de uppdrag som en landshövding ska ha både av formell natur mer hedersbetonade sådana.  Hon har varit efterfrågad som sig bör för en landshövding - det tycks som om ämbetet per automatik ger en sådan glans åt en normalt socialt och trevlig innehavare att tidigare försyndelser helt enkelt förträngs.

Det är därför det är viktigt att rätt person väljs från början, att det blir någon som utöver kompetensen också åtnjuter ett brett förtroende. men dessa utnämningar verkar kunna gå till hur som helst och inte minst med egendomliga löften mellan partierna att deras förbrukade politiker ska ”tas om hand”. Jan Björklund och Göran Hägglund lär väl till exempel snart flytta in på några residens…

Barbro Holmberg har också fått kritik under årens lopp i en rad olika sammanhang, bland annat i en utmärkt ledare av Lilian Sjölund i Hälsingetidningar så sent som 2012, och i en ledare i Aftonbladet av Åsa Petersen då det begav sig. Men hon fortsatte ändå tiga och nu tycks tiden ha läkt även detta sår. Landshövdingen sitter säkert.

Snart är det väl ändå rimligen dags för Holmberg, nu 63 år, att som pensionär lämna sitt uppdrag och då kommer förhoppningsvis regeringen att utse en värdig efterträdare för ett sådant ämbete. Eller kan det bli någon annan som dumpas av regeringen i Gävleborg på bekvämt avstånd från Stockholm, kanske en sverigedemokrat?  Jimmie Åkesson ska väl också ska ”tas om hand” och hans fru kommer från Gävle…

PS. Den 15 januari  meddelade Barbro Holmberg att hon avgår den sista juli i år då hennes förordnande går ut. Se några av de första nedanstående länkarna. /RR 150210

Kompletterad och korrigerad 150210 kl 22.15


Relevanta länkar:
Barbro Holmberg slutar - nyhetstext gd.se 150210
Hen bör bli länets nästa landshövding - ledare gd.se 150210
Landshövdingen slutar i sommar - nyhetstext arbetarbladet.se 150210

Apatiska - inte "apatiska" - ledare av Karin Bergkvist Wadelius, gd.se 120331
S-regeringens expert går med i nazistparti - nyhetsartikel aftonbladet.se 120326
Det finns perioder hon ångrat - intervju med Barbro Holmberg, gd.se 100117
Gellert Tamas bok, De apatiska - recension av Gabriel Byström, gp.se 090930
Geller Tamas bok, De apatiska - recension dn.se av Maciej Zaremba 091001
Geller Tamas bok, Svensk skam i skarp närbild - recension svd.se 091005 av Joakim Molander
Bakgrund - de apatiska barnen - Nyhetsartikel dn.se 061219

Korrigerad och uppdaterad med länk 150207 kl 22.30