Radikalt och intressant, men Medieutredningen föder nog besvikelse och ilska

När Medieutredningen idag presenterades lät det både radikalt och intressant. Ändå tror jag att utredningen kommer att föda både besvikelse och ilska. Utredaren Anette Novak sa att man övervägt ett avskaffande av presstödet, men nu föreslås ändå en ny variant i form av ett teknik- och kanaloberoende mediestöd. Det skulle ha varit intressant att få höra vilka mediepolitiska grepp utredningen hade tänkt sig utan ett mediestöd. I detta finns inslag som sannolikt genererar fler förlorare än vinnare bland dem som hoppats på ett nytt räddande stöd.

Anette Novak sa att man i resonemangen om ett avskaffat stöd tänkt på kritiken mot stödet till varvsindustrin, men den jämförelsen haltar, tyckte hon. Transporten av varor kan lika bra ske på fartyg byggda utomlands, men det är enligt henne svårare att se aktörer i andra länder engagera sig i lokaljournalistiken i Sverige och därmed är ett nytt mediestöd motiverat enligt utredningen.

Det kan det väl ligga något i vad det gäller traditionell lokal journalistik. Men en av de riktigt stora förändringarna i medielandskapet är ju att globalt verksamma företag, som Facebook, starkt medverkar till att information söker sig på andra vägar till mottagarna. Facebook och andra sociala medier ger oss ju numera ofta nyheter i vår närhet, inte minst om sådant som de traditionella medierna behandlat styvmoderligt.

Nåväl, det spänt emotsedda förslaget om ett nytt mediestöd utgör onekligen en långtgående modernisering av det föråldrade presstödet och kulturminister Alice Bah Kuhnke (mp) markerade att det är bråttom. Därför har hon bett vice gruppledaren Berit Högman (s) att redan nu, före remissomgången, diskutera förslaget med övriga partier i riksdagen för att få en snabb behandling.

Det är just det nya mediestödet som utgör det egentliga förslaget i Medieutredningen. Därutöver nämner utredningen också en rad andra idéer som ett nytt offentligt finansierat mediebolag som ska arbeta mot områden i medieskugga. Eller investeringsfonder för nya journalistiska projekt. Och tankarna på ett nytt medieetiskt system, med mera. Dessa idéer är dock inte de politikerna i första hand bett om eller kommer att intressera sig för eftersom det är stödfrågan som är basen för direktiven om utredningens uppdrag.  

Utredarens tankar om en ”öppenhetsbarometer” som håller koll på hur tillämpningen av offentlighetsprincipen svänger är intressant, liksom tankarna på mer öppna data inom myndigheterna. Här kan man dock verkligen undra hur idéerna tas emot med tanke på ledande politikers och myndigheters återkommande agerande mot öppenhet och för mer sekretess. Papperskorgen?   

Idén om ett fjärde offentligt finansierat mediebolag är något förvånande och kommer knappast att uppskattas av de nuvarande bolagen inom public service. De är tydligen tänkta att få finansiera den nya verksamheten genom att själva tvingas effektivisera och bidra med uppåt tio procent av sina licenspengar, det vill säga kanske motsvarande närmare 800 miljoner kronor.

Privatägda medieföretag, som ju gärna ser att de på något sätt kan få del av pengarna public service tilldelas, lär inte heller bli lyckliga över förslaget om de inte själva gynnas av ett sådant bolags verksamhet. De har väl knappast hoppats på tillkomsten av ytterligare ett offentligt finansierat medieföretag under den statliga Förvaltningsstiftelsen. Jag har dock inte hittat beskrivningen om hur det är tänkt att detta bolag skulle jobba bortsett från att de skall verka genom ”andras kanaler”, vad det nu innebär. Genom andra mediehus? Ja, då kanske dessa blir glada.    

Vad det gäller huvudämnet, förslaget om ett nytt mediestöd, tror jag också att besvikelsen kan komma i den kommande debatten. Stödet föreslås ökat med 165 miljoner jämfört med det nuvarande presstödet för att år 2020 uppgå till 732,1 miljoner kronor. Och då med nya regler som öppnar möjligheter för betydligt fler aktörer att söka stöd, konkurrensen om pengarna hårdnar således.

Det låter som mycket pengar, men är helt otillräckligt om man faktiskt fortfarande vill ha någon form av statligt stöd, och då ett stöd som kan rädda hårt pressade andratidningar och andra behövande aktörer. Dessutom finns det i den föreslagna förordningen inslag, som den nya trappstegsmodellen, där somliga blir vinnare och andra förlorare.

Den föreslagna medienämnden, som ska hantera ett mediestöd, kommer att få en otrolig maktposition när den ska avgöra vilka medier som klarar de krav utredningen föreslår att staten ska kräva för att bidra med pengar. Viktigast och kontroversiellt i den maktutövningen är kravet om att de som får pengar ska leva upp till kraven på alla människors lika värde och då med regelverket för public service som riktmärke.  

Dessutom föreslås en paragraf i regelverket om att de medier som vill ha stöd måste ha ”ett redaktionellt innehåll som präglas av hög kvalitet och inre mångfald”. Den skönhetstävlingen blir ingen lätt sak för politiken att ta till sig och ännu svårare för nämnden att tillämpa.  

Efter debatten runt Nya Tider på Bokmässan eller kritiken mot Grand Hôtel är det lätt att förutse hur diskussionerna kan komma att gå. Och kanske är det just därför utredningen föreslår att nämnden inte ska bestå av politiker? Ledamöterna ska hämtas från professionella inom mediebranschen. Och vad kommer politiker i skilda läger att tycka om att de diskvalificeras från arbetet i nämnden?  

Utredningens motiv till förslaget om nämnden är att slå vakt om oberoendet gentemot staten. Frågan är dock naturligtvis var man sätter gränsen då mediers kvalitet och värdegrunder ska prövas i ett samhälle där inställningen ändras från den ena dagen till den andra. De hastiga och dramatiska politiska kursändringarna rörande flyktingpolitiken kan tjäna som ett exempel, det ökande ifrågasättandet av de traditionella mediernas trovärdighet och kvalitet som ett annat exempel.  

Stödsökande medier inom koncerner ska för övrigt kunna få avslag om nämnden finner att deras problem kan lösas inom gruppen och idag ingår alla presstödsberättigade andratidningar i olika koncerner med något enstaka undantag, som Värmlands Folkblad. Den sidan av regelverket kan bli en riktigt oroande faktor för dem som värnar om andratidningarna.

Det gamla presstödet innehåller en rad regler som kräver ett räknande hit och dit och siffertrillandet förekommer även i utredningens nya förslag. En stödmottagare ska således ha 60 procent redaktionellt innehåll och 20 procent ska vara egenproducerat. (Nämnas bör dock att utredningen lite motsägelsefullt också talar om 60 procent ”egenproducerat” material i ett annat sammanhang, se sidorna 366 och 367. En felskrivning? Jag utgår ifrån från förslaget till förordning  på sidan 29).  

Om 20 procent ska vara egenproducerat blir det intressant att få definierat vad som gäller koncerner som till exempel MittMedia där man satsar på ett samutnyttjande av gemensamt producerat redaktionellt material. 

Där är det idag mycket vanligt att exempelvis lokaltidningarna i Gävle publicerar hela uppslag producerade i till exempel Örnsköldsvik eller Östersund.  Kommer då sådant material att betraktas som ”egenproducerat” eftersom alla tidningstitlar finns inom samma koncern, eller kommer det inte att godtas eftersom det inte är producerat på plats där den egna titelns ansvarige utgivare finns?   

Det finns säkert svar på alla sådana frågor någonstans i det omfångsrika förslaget från utredningen. Sammantaget kan man ändå undra hur mycket som verkligen kan komma att genomföras efter remisser, förhandlingar och en kanske rätt frän offentlig debatt. Förändringar i ett stödsystem påverkar alltid alla aktörer, även dem som inte får del av ett stöd.

Det är väl också därför den första frågan i sådana sammanhanget alltid är om det verkligen är önskvärt med ett statligt stöd. Själv har jag alltid varit tveksam till driftstödet som nu kan vara på väg att ersättas av ett mediestöd. Därvidlag är jag naturligtvis präglad av många år på Gefle Dagblad i en av staten störd konkurrens med bidrag till en stödtidning som Arbetarbladet. Idag har de samma ägare sedan många år och hittar förhoppningsvis gemensamt ett bra förhållningssätt till alla utmaningar.    

Medieutredningen föreslår också flera nya utredningar, till exempel en utredning om mediefinansiering. Detta för att få fram mer pengar från skattepolitiken än vad utredningen nu kunnat föreslå till det föreslagna mediestödet. Man vill också se en ny konkurrensutredning rörande medieområdet. Därmed kan man fråga sig om den beslutsamhet kulturminister Alice Bah Kuhnke så tydligt markerade under dagens presskonferens verkligen kommer att leda till ett snabbt och handlingskraftigt agerande, eller blir det så att mer utredande ersätter handlingskraft och nödvändiga beslut?

Spåren förskräcker när man tittat på hur staten brustit i hanteringen av mediepolitiken hittills. Det nuvarande presstödet har varit föråldrat i decennier. Reklamskatten har inte avskaffats trots att riksdagen fattat beslut om saken. Och momsen på digitala medier är fortfarande 25 procent jämfört med papperstidningarnas 6 procent.

Nya utredningar är det nog ingen som har längtat efter, men utifrån de direktiv Anette Novak och hennes utredning hade att hålla sig inom är det inte så konstigt att dessa föreslås. Hon och hennes medarbetare har presenterat en ambitiös utredning utifrån förutsättningarna och onekligen skapat ett värdefullt och intressant faktaspäckat dokument om medieutvecklingen i vår tid.
Det bör noteras med tanke på vad låga förväntningarna var då hon inledde sitt arbete. Utredningens slutbetänkande är intressant, men frågan är ändå ytterst om hur stor del av förslaget och av utredarnas kompletterande idéer som slutligen förverkligas.

Den kommande djupare analysen och debatten blir riktigt intressant.
Länkar:
Spela inte roulett med yttrandefriheten - Nils Funcke i debattartikel expressen.se 1601107
Rapport inifrån Rosenbad - ett helt nytt mediestöd och ett statligt nytt mediebolag föreslås - krönika av chefredaktör Thomas Mattsson, Expressen.se
Hon missar den brännande frågan: intervju med Thomas Mattsson  - dagensmedia.se 1601107
Så reagerar mediecheferna på medieutredningen - resume.se 1601107

Kompletterad och korrigerad 161108 kl 00.12. kl 01.08, kl 01.26

           

Finaldags för podden innan Mattssons Helin blir opartisk

Under trettonhelgen sänds sista avsnittet av podden Mattsson Helin. Jag minns att det lät lite knäppt då chefredaktörerna och konkurrenterna Jan Helin på Aftonbladet och Thomas Mattsson på Expressen för tre år sedan meddelade att de tänkte göra en gemensam podd och småprata med varandra om medier. Men det blev bra, podden kommer att saknas av alla som lyssnat på den.

Skälet till att den upphör, i vart fall i sin nuvarande form med redaktörerna Mattsson och Helin, är som bekant att den senare slutar på Aftonbladet och i stället blir programdirektör på Sveriges Television, SVT. Om jag inte missat det så tror jag inte att Jan Helin utåt har motiverat varför han lämnar podden bortsett från en antydan om att det känns fel att fortsätta. Att han skulle sluta podda förstod dock nog de flesta så fort nyheten om hans nya jobb kom.
Detta eftersom de licensfinansierade bolagen inom public service tillämpar en sträng policy om opartiskhet, oberoende och saklighet. Därmed kan inte deras medarbetare engagera sig i sammanhang som kan påverka förtroendet för verksamheten. En policy som visat sig svår att hantera på ett vettigt sätt och därför har också både SVT och Sveriges Radio, SR, gång på gång hamnat i uppmärksammade situationer då olika beslut kritiserats eller förlöjligats.

På nyårsafton fick således Malena Ernman läsa Tennysons dikt på Skansen eftersom Loa Falkman börjat göra reklamfilmer för Ica, men Falkman och SVT har olika syn på saken.  Inför det senaste valet fick inte Daniel Nordström sitta kvar i en panel hos P4 Gävleborg under valrörelsen eftersom han är chefredaktör för Arbetarbladet (s). Komikern Soran Ismail sattes av samma skäl i karantän som programledare i SR P3:s Morgonpasset eftersom han ansågs för politiskt belastad på grund av sin kritik mot Sverigedemokraterna.

Det är några sena exempel där både SR och SVT fått kritik för sitt snäva sätt att hantera kravet på opartiskhet och oberoende. Ett tidigt exempel var när Sveriges första riktigt stora tv-profil, nyhetsuppläsaren Olle Björklund, ofta kallad Mr Aktuellt, sparkades i juni 1961 av dåvarande tv-chefen Nils Erik Bæhrendtz.

Detta sedan Björklund utnyttjat sitt kändisskap och turnerat i folkparkerna mot Bæhrendtz vilja. Beslutet fick stor uppmärksamhet och Nils Erik Bæhrendtz sa i medierna att Björklund fick sparken eftersom han är ute och ”larvar sig i parkerna”. Stora tittarskaror agerade förgäves för att han skulle få komma tillbaka.

Nu går Jan Helin in i public service och det ska bli spännande att se om han fortsätter att tycka till i någon form eller om han försvinner in i opartiskheten. Det finns tidigare exempel, som Martin Jönsson, nu biträdande programdirektör på SR och dessförinnan i olika chefsroller på Svenska Dagbladet. Där var han också under en period Sveriges ledande mediebloggare med sina mycket initierade och intressanta texter.

Om jag mins rätt slutade han nog att blogga redan under sin tid på SvD, men 2013 började han på SR och syns därefter tyvärr inte i mediedebatten förutom i sammanhang där han i sin roll torgför frågor rörande radion. Det är synd och det vore tråkigt om även Helin med sina kunskaper om medierna lämnar debatten.  Själv har jag svårt att förstå varför han inte skulle kunna fortsätta med podden, om det nu faktiskt är just kravet på opartiskhet som spökar bakom hans beslut.

Regelverket om opartiskheten inom public service är starkt ifrågasatt, till exempel av statsvetaren professor Ulf Bjereld som under valåret 2014 skrev om flera exempel på märkliga beslut, som till exempel att Stefan Jarls dokumentärfilm inte fick sändas. Bjereld menade att SR och SVT med sin policy riskerar att marginalisera sig själva i samhällsdebatten. Jag håller med honom.

Alla har vi i någon form en politisk uppfattning och olika synpunkter i samhällsfrågor. Professionella journalister klarar naturligtvis av att ändå sträva efter opartiskhet och allsidighet, såväl inom public service som inom kommersiella medier. Det skulle vara intressant att veta hur Hanna Stjärne som ny och framtidsinriktad vd för Sveriges Television ser på regelverket och tillämpningen av det. Vem vet, kanske kan hon och Jan Helin modernisera tillämpningen av policyn?

Nåväl, jag har för mig att podden var Jan Helins idé då den startades för knappt tre år sedan. Thomas Mattsson nappade på Helins lockrop och resten är historia. Podden Mattsson Helin har spelat en mycket viktig roll som ett nav i den svenska mediedebatten. Jan Helin sa i sin solosändning idag att de inför starten hoppades att några hundra skulle komma att lyssna på dem. Nu lyssnar mellan 35 000 och 40 000 människor på deras podcast.

De har därmed inte bara varit ledande mediepoddare utan är också själva ett exempel på medieutvecklingen. Nu ska de runda av sitt samarbete med något som verkar bli en riktig mastodontsändning att döma av deras uttalanden. De har ju övat sig tidigare med rejält långa sändningar och visst finns det tillfällen då jag önskat att snabbspolningen skulle ha varit enklare att hantera då de surrat på för länge.

Sedan är frågan vad som händer med podden där Thomas Mattsson naturligtvis behöver en ny samtalspartner. Kanske en sådan som Emanuel Karlsten med all sin kunskap om sociala medier? Eller mediekrönikören Malin Ekman i SvD? Kanske Charlotta Friborg med erfarenheter både av storstadspress och landsortspress? Eller kanske olika gäster och experter i varje sändning. Som Anette Novak och Mårten Schultz? Eller kanske allra helst Martin Jönsson och Jan Helin då reglerna moderniserats…

Hur det än blir så hoppas jag att Thomas Mattsson fortsätter med podden i någon form. Den behövs. Korrigerad och uppdaterad med ytterligare länkar 160103 kl 23.29, 160104 kl 00.57, korrigerad 160110 kl 18.43   

               

Intressant delbetänkande från Medieutredningen med en liten flumvarning

De som hoppats få se dagspressen spela huvudrollen i Medieutredningens delbetänkande blir nog lite besvikna. Rapporten utgår i enlighet med direktiven konsekvent från medborgarnas behov av journalistik.  Ibland kan det därför bli lite flumvarning, som om "medieborgarna", men samtidigt i andra frågor väldigt konkret, som i bredbandsanalysen. Man kan också ana en vilja att blidka kritiker inom dagspressen, bland annat genom formuleringar som kan skapa förväntningar, till exempel i gurglet mellan public service och de kommersiella medierna.   

Materialet är mycket omfattande med närmare 400 sidor och det läser man inte in på några timmar. Det är dock bra strukturerat, kunnigt och informativt. Det handlar ju om ett delbetänkande och utgör en bas för utredningens fortsatta arbete. Därför utmynnar få resonemang i konkreta förslag, utan man konstaterar att dessa kommer i slutbetänkandet.  

Ändå har utredaren valt att väldigt tydligt uttrycka en bestämd uppfattning i ett antal frågor, till exempel en del av dagspressens hjärtefrågor. Reklamskatten ska således enligt utredningen bort, momsen för digitala medier måste sänkas och rapporten från Myndigheten för radio och tv om påverkan från public service på de kommersiella medierna och dess slutsatser räcker inte.

Allt detta gillar naturligtvis dagspressens företrädare att höra. En annan sak som säkert går hem hos de kommersiella medierna är att utredningen för det första inte talar om, public service, utan om de ”offentligt finansierade medierna”.

Dessutom görs en sammanställning av hur mycket pengar som årligen totalt går till hela medieområdet. Det är således licensavgifter till public service, presstödet, subventionen genom den 6-procentiga momsen och pengar till medieorienterade myndigheter. Det blir totalt ca 9,1 miljarder kronor och den summan ter sig nog lockande för dem inom den kommersiella pressen som hävdar att licenspengar mm bör komma även andra medier till del.

De förhoppningarna har jag berört i tidigare blogginlägg  och jag trodde inte då och inte heller nu att det är realistiskt eller ens önskvärt. Public service finns det all anledning att hålla ögonen på i många sammanhang, som publikfrieriet med alla extremt lätta underhållningsprogram eller det svårmotiverade kommersiella tilltalet med tjatig programreklam. Men det är en sak, att vilja dränera kanalernas ekonomi utifrån ett egenintresse är en helt annan sak.

Efter finesserna med ”offentliga finansierade medier” och den lockande miljardlistan fastslås det också att utredningen ser just de nuvarande presstödspengarna som en ram för ett eventuellt nytt stödsystem och att Medieutredningen rörande public service inskränker sig till att kanske föreslå saker som bör beaktas inför den nya tillståndsperioden efter 2019.

Vad det gäller presstödet så resonerar utredningen bestämt och konsekvent om ett nytt mediestöd i mer bestämda ordalag än vad vi sett tidigare. På den punkten blev dock utredaren Annette Novak redan dagen innan utredningen överlämnades kritiserad av chefsjuristen Per Hultengård på Tidningsutgivarna, TU. Han menade att det inte alls är givet att det befintliga stödet avskaffas.

Algoritmernas betydelse för medborgarnas konsumtion av journalistik berörs i intressanta avsnitt i utredningen. Den pekar på hur algoritmer filtrerar flödet som en besökare på till exempel Facebook får ta del av. Filtreringen leder till att besökaren får se mer och mer av just de frågor han eller hon brukar titta på. Samtidigt visas mindre och mindre i flödet av det övriga materialet.

Utredningen konstaterar därför att ”de digitala giganterna har tillskansat sig makt över yttrandefriheten” och vidare att det handlar om en ”potentiell censur av den digitala offentliga sfären”. Kloka ord och ett förhållande som bör diskuteras mer. Vad har till exempel detta haft för betydelse för invandrarfientligheten då rasister  i sina flöden matas med mer och mer av sitt favoritämne, men kanske aldrig får se motargumenten?  

Bredbandsanalysen tycker jag är det intressantaste ämnet i betänkandet. Bättre bredband för hela Sverige har, med all rätt, drivits hårt av dagspressen, till exempel MittMedia. Det är en förutsättning för att den digitala omställningen ska lyckas, en ödesfråga för både medierna och vår demokrati.

Utredningen redovisar mycket konkret och bestämt läget och konstaterar att nätets kvalitet inte är så bra som man kan tro då man ser operatörernas reklam. Problemen handlar inte enbart om landsbygden. Utredningen pekar på till exempel Hudiksvall där täckningen är otillräcklig även inne i staden.

Det där problemet med dålig täckning känner nog de flesta av oss igen. Jag bor cirka 1,5 mil från Stortorget i Gävle och har ständiga problem med täckningen trots att sändarmasterna finns bara någon kilometer bort.  Jag har ringt Telia många gånger och klagat, men där hittar de inget fel. Och kommunala Gavlenets ADSL drabbas av störningar var och varannan dag. Infrastrukturen är naturligtvis en fråga där staten måste agera. 

Sammantaget ett intressant delbetänkande där utredaren Anette Novak, och hennes uppdragsgivare kulturminister Alice Bah Kunhnke (mp) kanske ändå får lite revansch med tanke på den initiala kritiken mot utredningens arbetsformer. Men det kommer säkert att blåsa bra kring utredningen även framöver.

Detta bland annat för att dagspressen och dess frustrerade journalister inte hittar så många konkreta förslag om sin framtid i detta delbetänkande. De får vänta till slutbetänkande, om det ens då kommer förslag de vill se. Det är ju inte heller en utredning eller staten som kan, eller ens ska, lösa dagspressens problem. Det måste den göra själv, men det håller nog inte flertalet av landets journalister och dagspressens företrädare med om...
Kompletterad med fler länkar nedan 151106 kl 11.11, korrigerad kl 11.19, 11.21, 17.29, kompleterad med länk 18.09

Länkar:

Medieutredningen: 350 sidor verklighetsbeskrivning - äntligen - experten Mikael Zackrisson bloggar om utredningen
Branschen om Medieutredningen betänkande - branschkommentarer, bl as av Cilla Benkö dagensmedia.se
Novak öppnar för kvalitetskrav för presstöd - nyhetsartikel om Medieutredningen, journalisten.se
Medieborgarna kan få konsumtionsstöd - intervju med Anette Novak, medievarlden.se
Extra "realtidspodd" om Medieutredningen - Mattsson Helin podcast med Thomas Mattsson och Jan Helin.
TU om Medieutredningen: "Försiktig optimism" - intervju med TU:s vd Jeanette Gustafsdotter, medievarlden.se.
Mediecheferna om betänkandet - intervjuer med Thomas Mattsson och Gunilla Kindstrand, resume.se.
Branschen börjar tvivla på Medieutredningen - Thomas Mattsson om utredningen, expressen.se  

      

Novak medieutredare, f d chefredaktör Norran, nu i Sveriges Radios styrelse

Enligt SvD Näringsliv bli det Anette Novak som ska leda den nya mediepolitiska utredningen. Det har SvD säkert rätt i, redan på Mediedagarna, Meg15, tisslades och tasslades det om att det blir Novak även om andra intressanta namn också nämndes. Det blir spännande att se hur Anette Novak klarar detta knepiga uppdrag; jag vet inte om man ska gratulera eller beklaga upphöjelsen. Jag lutar tyvärr åt det senare. Det är ett svårt uppdrag och som utredare blir hon dessutom sannolikt kontroversiell redan från början på sina håll inom medierna. Klockan 13.00 idag ska kulturministern presentera medieutredaren. (Se uppdatering om detta längst ner i texten)

Anette Novak är sedan hösten 2013 vd för Interactive Institute Swedish ICT Dessförinnan var hon under en period konsult i eget bolag rörande mediernas förändringsprocesser, detta efter ca tre år som chefredaktör på Norran i Skellefteå. Dit kom hon efter en rekryteringsprocess där jag själv var delaktig. Tidigare var hon redaktionschef på senare nedlagda Stockholms City.

Anette Novak är också programansvarig för Nordic Media Program, NMP, som är mediernas ledarutbildning sedan många år. Det torde inte vara särskilt kontroversiellt ute på tidningarna, men det är nog däremot hennes uppdrag som ledamot i Sveriges Radios styrelse. Det skulle förvåna mig om inte det väcker ont blod hos en hel del chefer inom dagspressen.

Detta eftersom det finns kritik från företrädare i den gruppen om att bolagen inom public service satsar på sina sajter och annan digital verksamhet i för stor utsträckning och med fel inriktning; med licensmedel tillhandahålls material som mediehusen runt om i landet allt oftare nu försöker ta betalt för.

Hur ska det lyckas om Sveriges Television och Sveriges Radio lägger ut material gratis i digitala medier, frågar sig kritikerna.  Därför kommer sannolikt Novak att betraktas som jävig av dessa kritiker.

Dessa spända relationer mellan aktörerna illustrerades väl på Meg15 för bara en knapp vecka sedan då kulturminister Alice Bah Kuhnke, mp, själv stod på scenen tillsammans med bland annat Sveriges Radios vd Cilla Benkö och MittMedias redaktionella chef AnnaKarin Lith i en debatt som blev helt misslyckad, främst på grund av moderatorn. Om detta bloggade jag själv och Mikael Marklund i Medievärlden samt Daniel Nordström i Arbetarbladet.    

Det som trots allt dock blev helt uppenbart för publiken, och kulturministern, var den ilskna kritik mot public service som, framfördes av just MittMedias företrädare. Den koncernen har varit tydligast i sin kritik mot public service, men synpunkterna finns sedan länge även på andra håll, bland annat framförda för flera år sedan av Tidningsutgivarnas tidigare vice ordförande Peo Wärring, chefredaktör för Eskilstuna-Kuriren. Och då faktiskt bland annat i en debattartikel där även dåvarande chefredaktören Anette Novak på Norran med Wärring pläderade mot public service som ansågs hota mångfalden, så vem vet hur man ska bedöma hennes lojalitet och eventuella jäv numera. 

Bortsett från de förmodade synpunkterna idag på Anette Novaks roll som styrelseledamot i Sveriges Radio har utredningen redan från början också belastats av kritiken mot att Sveriges Radio endast ska ”beaktas” i utredningen, inte ingå i den totala bedömningen och förslagen till politiska beslut. Det är just detta faktum som orsakade debatt på Meg15 mellan Benkö och Lith inför kulturministern. Saken diskuterades senare mer måttfullt av de båda i Sveriges Radios Medierna.

Nåväl, nu rullar utredningen igång och frågan är vad Anette Novak och hennes kommande medarbetare kan åstadkomma. Flera andra tänkta utredare har enligt SvD avböjt och deras beslut har jag full förståelse för. Det är ett riktigt svårt uppdrag att hitta lösningar där stridiga viljor inom mediebranschen skilda ringhörnor kommer att ha mycket bestämda uppfattningar om snart sagt allting.

Och frågan är, objektivt sett, vad ytterligare en medieutredning egentligen kan åstadkomma för vettigt, även om många branschföreträdare längtat efter den. Den senaste presstödsutredningen blev ju närmast ett fiasko där ordföranden Hans-Gunnar Axberger, tidigare pressombudsman och justitieombudsman, själv reserverade sig mot den egna parlamentariska utredningens majoritetsförslag! Utredningar om pressen brukar inte bli särskilt framgångsrika.

Ändå finns det nog många medieaktörer som denna gång hoppas på att resultatet blir bra. Bland dem som hoppas på detta märks mer eller mindre orealistiska drömmar om någon form av reformerat presstöd, anpassat till vår tid och riktat till fler än den tidigare målgruppen, andratidningarna. Sannolikt helt orealistiskt, jag gissar snarare att presstödet avskaffas vilket jag tycker man kan ana i direktiven. I dessa trycks det dessutom hårt på att utredningen ska utgå från konsumenterna intressen snarare än företagens behov.

Utredningen kan snarare förhoppningsvis bidra med förslag om åtgärder rörande till exempel momsbeskattningen och bredbandsutbyggnaden, exempel på åtgärder som betyder mycket för flertalet mediehus utan att missgynna någon. Novaks erfarenheter från sitt nuvarande arbete på Interactive Institute Swedish ICT kan naturligtvis vara intressanta i sammanhanget . Och det kanske också spelade in då Alice Bah Kuhnke valde henne för uppdraget.  

Och bråttom är det enligt direktiven. Redan 31 oktober i år ska utredaren presentera en översikt av hur medieutvecklingen ser ut. Och i den 30 april 2016, om drygt ett år, ska utredaren presentera slutresultatet för hela utredningen och den politiska lösningen för journalistikens framtid i Sverige…

Uppdatering. Klockan 13.00 bekräftade enligt Medievärlden kulturminister Alice Bah Kuhnke att Anette Novak blir medieutredaren. Vid presskonferensen på Rosenbad meddelade Novak också att hon lämnar Sveriges Radios styrelse. 

Korrigerad och kompletterad 150311 kl 12.45, uppdaterad kl 13.20, uppdaterad med länk kl 13.45, 14.33, 14.50, 17.45, 150312 kl 15.13, 150313 kl 02.16

Länkar:
En mediepolitik för framtiden - kommittédirektiven, regeringen.se 150305
"Problemet med mediepolitiken" - medieanalys av Malin Ekman, svd.se/naringsliv 150312
Mediepolitik får digitalt fokus - nyhetsartikel, intervju med Anette Novak, dn.se 150311
Novak är ett piggt och bra val - krönika av chefredaktör Daniel Nordström, arbetarbladet.se 150311
Medieutredarens arvode: 12 000 kronor - nyhetsartikel, dagensmedia.se 150311
Novak lämnar SRs styrelse - nyhetsartikel, journalisten.se 150311
"Känner mig väldigt hedrad" - Anette Novak intervjuas, resume.se 150311
Anette Novak ny medieutredare - nyhetsartikel, medievarlden.se 150311
Alice Bah Kuhnke presenterar my medieutredare - webbutsändning, regeringen.se 150311
Anette Novak utsedd till medieutredare - pressmeddelande från regeringskansliet 150311

JK borde ha åtalat utgivaren för Lexbase

Det är synd att Justitiekanslern, JK, inte inleder en förundersökning om den kritiserade databasen Lexbase. Visst, JK ska vara försiktig med åtgärder rörande tryck- och yttrandefriheten, men den här gången var det befogat med ett åtal. Genom sitt dåligt förklarade beslut ger JK förbudsivrare luft under vingarna då de påstår att det krävs skärpta lagar. De har fel, den befintliga lagen räcker sannolikt om den används.  

Lexbase hade sökt och fått ett utgivningsbevis som innebär att sajten omfattas av grundlagarna. Lexbase  fick därmed, precis som tidningar och etermedier, en ansvarig utgivare som kan åtalas för exempelvis förtal enligt den särskilda ordning som gäller för ett tryckfrihetsbrott.

De som är kritiska till alla nya möjligheter för medborgarna att via internet enkelt få ta del av offentliga uppgifter, oftast makthavare, vill begränsa tillgången på offentliga uppgifter för allmänheten. De drivs av olusten inför publiceringar de tycker är obehagliga och vill därför med populistiskt motiverade förbud motverka dessa.

Efter fallet Lexbase vill kritiker som Datainspektionens generaldirektör Kristina Svahn Starrsjö till och med riva upp grundlagen och minska möjligheterna för presumtiva publicister att få utgivningsbevis; det förfarandet beskrivs som ett missbruk när sajtägare vill utse en ansvarig utgivare inför publiceringen av offentliga uppgifter. Detta trots att det både reellt och formellt är precis tvärtom; den som vill bli utgivare är ju också beredd att ta juridiskt ansvar för publiceringar. Staten bör inte motverka detta.    

Nu fick vi tyvärr inte se hur JK skulle ha klarat av att hålla utgivaren för Lexbase ansvarig för sina publiceringar, men jag tror att det skulle ha blivit en fällande dom. Förhoppningsvis då  inte för publiceringarna som sådana av offentliga domar, utan snarare för förtal orsakat av det slarviga och urskiljningslösa upplägget  med rent felaktiga utpekanden. En etablerad ansvarig utgivare i traditionella medier skulle inte ha släppt igenom så känsliga personuppgifter utan noggrann kontroll och prioritering.
Alla drabbade har fortfarande möjligheter att själva agera juridiskt mot utgivaren på Lexbase, men det är ett jobbigt och kostsamt projekt för en enskild person. Justitiekanslern är den ende som för samhällets räkning får åtala en ansvarig utgivare, men det ska enligt regelverket - klokt nog - ske sparsamt och endast då JK finner att det är ”påkallat från allmän synpunkt”, det vill säga då det ligger i samhällets intresse.

Den bedömningen gjorde JK Hans Stark 1990 då han åtalade Expressens chefredaktör Bo Strömstedt i den s k spelskandalen. Strömstedt friades. 2006 åtalade JK Göran Lambertz  Expressens utgivare Otto Sjöberg  för de felaktiga påståendena om att skådespelaren Mikael Persbrandt tagits in på alkoholklinik. Sjöberg fälldes.  

I båda dessa fall ansågs publiceringarna motivera ett åtal av JK, men inte nu då hundratals människor menar att de på skilda sätt förtalats av Lexbase. Jag tycker att det vore mer motiverat denna gång utifrån allmän synpunkt med en rättslig prövning på initiativ av JK.

Men JK Anna Skarhed har gjort en annan bedömning och menar att detta är en situation som lagstiftaren inte kunnat förutse. Där finner hon ett skäl mot en förundersökning, jag tycker att det borde vara precis tvärtom. Medieutvecklingen i sig är ett motiv för att pröva om tryckfrihetsförordningen håller när nya medieaktörer börjar publicera sådant vi inte sett tidigare. Nu spelar JK:s beslut i stället förbudsivrarna i händerna. Under många år har ett antal av dem på skilda sätt krävt inskränkningar i grundlagarna, bl a vad det gäller offentlighetsprincipen. Man har strävat efter att försvåra medborgarnas möjligheter att få ut information för att på så sätt omöjliggöra kontroversiella publiceringar i stället för att angripa dessa med befintlig lagstiftning, till exempel genom att försöka få utgivaren fälld för förtal.

Även i andra sammanhang har krav på nya förbud rests och alltför ofta också tillgodosetts, till exempel vad de gäller utlämnandet av  passbilder som i praktiken stoppats. En tidning kan idag inte få ut passbilder på t ex tungt belastade kriminella. Samma sak med viss ekonomisk information sedan kreditupplysningslagen stramats åt. Det har till och med funnits förslag om att stoppa möjligheter för sajter typ Eniro, Ratsit och hitta.se. 

Förra sommaren infördes den så kallade fotoförbudslagen som innebär att det blev olagligt att ta kränkande bilder i privata miljöer. Ansvaret lyftes därmed bort från den ansvarige utgivaren som publicerar bilden och läggs i stället på den enskilde fotografen som sekundsnabbt ska avgöra om det är en laglig fotografering eller inte, oavsett om bilden publiceras eller ej.

Dessa begränsningar drabbar tryck- och yttrandefriheten i onödan eftersom det redan nu går att döma för dessa brott utifrån befintliga lagar. Det uppmärksammade förtalsmålet i Göteborg där ungdomar dömdes för kränkande bilder utlagda på Instagram är ett annat exempel på att det går att lagföra nätbrott med befintliga lagar till skillnad från vad förbudsivrare hävdat.

Men i fallet Lexbase har således statens jurist, JK, kommit fram till att saken inte motiverar ett åral. Dessutom är beslutet dåligt förklarat:

"Oavsett om det i dessa fall skulle föreligga förtalsbrott eller inte, ger uppgifterna i de aktuella anmälningarna inte underlag för bedömningen att det skulle finnas sådana särskilda skäl som från allmän synpunkt motiverar ett ingripande genom allmänt åtal. Förundersökning ska därför inte inledas i något av ärendena".

Inte mer än så. Trots den självklara restriktiva tillämpningen  kan man denna gång fråga sig varför JK inte agerade med ett åtal för förtal.
Korrigerad 140330 kl 0034
Uppdaterad med ny länk 140406 kl 01.09, 140408 kl 00.27
   

Länkar:
JK tar inte sitt ansvar - Anette Novak, medievarlden.se
Rätt av JK att inte åtala Lexbase - chefredaktör Thomas Mattsson, expressen.se
Funcke: Värna utgivningsbevis för webbplatser - trots Lexbase - Debattartikel, Medieormen, sverigesradio.se
Hot på nätet lika olagligt som på gatan -  Friad eller fälld i juridikens gränsland, ur.se 
Alliansregeringen urholkar offentlighetsprincipen - utkiksbloggen.blogspot.se
Lexbase: Hur integritetsskyddet blev en klassfråga - Mårten Schultz, juridikbloggen.se  

Förbudsiver och provokatörer avrundade Meg14

­­­Datainspektionens generaldirektör Kristina Svahn Starrsjö vill  stoppa sajter typ Lexbase genom att begränsa tryckfriheten. Det pläderade hon för i en debatt på Meg14 mellan jurister och publicister som har helt olika syn på saken. Under sista dagen på mediekonferensen hann jag också lyssna på en intressant diskussion om huruvida medborgarna och mediehusen springer åt olika håll eller ej.

Kristina Svahn Starrsjö är med sin syn på tryckfriheten en värdig efterträdare till den tidigare generaldirektören Gräslund som agerade målmedvetet för att begränsa möjligheterna att komma åt offentliga uppgifter på nätet. Eller som Expressens chefredaktör Thomas Mattsson konstaterade i debatten; om Datainspektionen fick bestämmas så skulle inte ens debattdeltagarnas namn få visas på den stora OH-bilden över scenen.

Lexbase ansökte om och fick ett så kallat utgivningsbevis. Sajter som har det måste ha en ansvarig utgivare precis som tidningar och etermedier. Därmed omfattas de inte heller av personuppgiftslagen och kan därför publicera känsliga personuppgifter. Det är reglerna rörande utgivningsbevisen Datainspektionen vill ändra.

På scenen fanns också Anna Skarhed, justitiekansler, och Mårten Schultz, professor i civilrätt och flitig debattör. De bildade gemensam front med generaldirektören mot Thomas Mattsson som däremot var överens med journalistförbundets ordförande Jonas Norling,  juristerna mot publicisterna. Norling påpekade korrekt att sajter som Lexbase kommer att flyttas utomlands och bortom all kontroll om Datainspektionen får som den vill.

Justitiekanslern kan åtala en ansvarig utgivare, men det är en möjlighet som, helt rätt, används mycket sparsamt. Frågan är dock om inte försiktigheten har gått för långt eftersom detta sker extremt sällan. De senaste decennierna har det bara skett två gånger, nämligen då JK åtalade Expressen i det så kallade spelmålet och senast då JK Göran Lamberts åtalade Expressen för förtal mot Mikael Persbrant.

Det skulle vara intressant att få se JK åtala ansvarige utgivaren på Lexbase för förtal. Det skulle med all sannolikt bli en fällande dom. Sajten var ju igång endast några dagar, men det har ändå kommit in ett mycket stort antal anmälningar till JK mot sajten.

Den andra debatten om mediehusens utveckling var av en helt annan karaktär med fyra filosoferande provokatörer på scenen tillsammans med moderatorn Anette Novak, vd för Interaktiva Institutet. Där jobbar även forskaren Carl Heat som sa att det enda man kan lära sig något av är att göra misstag. Pröva och experimentera, sa han.  Han menade också att det finns otroligt många innovationer kvar att göra för mediehusen.

Yasmine El Rafie, som är utvecklingsredaktör för sociala medier på Sveriges Radio, engagerades för debatten bara någon timme innan den började eftersom Brit Stakston hade fått förhinder. Yasmine El Rafie frågade sig om vi kanske har fel chefer inom medierna och att det därför kanske behövs ett generationsskifte för att få fart på digitaliseringen; många journalister orkar inte vara lyhörda och transparanta, menade hon.

Marknadschefen Joakim Johansson på Universal  Music berättade medryckande och ärligt om de tuffa åren i sin bransch, om alla felbedömningar och misstag som gjordes innan klokheten infann sig, ”när vi insåg att det inte handlade om oss i musikindustrin utan om konsumenterna så vände vi skutan.”  Han konstaterade också att det inte är de största spelarna som överlever utan de som vågar göra något. Härliga ord för alla de medieledare som nu vågar pröva sig fram i sökande efter framtiden!

Det blev det sista seminariet jag följde under Meg 14 och dess totalt närmare 30 seminarier. Drygt 20 av dessa missade jag på grund av tidsbrist eller för att de arrangerades samtidigt, som åhörare måste man här liksom på Bokmässan och i Almedalen prioritera hårt.

Därför är det trist att nödvändiga programtidningen fortfarande är riktigt rörig, svåröverskådlig och obegripligt dålig, mycket märkligt eftersom den rör ett stort mediesammanhang! Därför borde den snarare vara en mönsterprodukt, nu var den bara jobbig. Förra året var det någon som menade att man borde klippa ur alla programpunkter och sedan klistra in dem i rätt tidsordning. Nu fick man, liksom förra året,  bläddra hit och dit, av och an mellan seminarier, Öppen scen och Salongen. Det var till och med lätt att förväxla dagarna.

En del av paneldeltagarna i de olika seminarierna får slita hårt. Expressens och Aftonbladets chefredaktörer Thomas Mattsson och Jan Helin dyker liksom radiochefen Cilla Benkö upp i det ena arrangemanget efter det andra, både på seminarier och i olika monterprogram. Mattsson var nog den man såg oftast, men det är också en fröjd att höra honom, inte minst i hans bestämda och tydliga ställningstaganden för tryck- och yttrandefriheten. Han är idag den ledande debattören på området och verkar helt i Bo Strömstedts anda. Imponerande!

I år hade utställningen med montrar och några scener växt rejält. Det märks att arrangemanget nog kommit för att stanna. Sammantaget har det varit ett par mycket intressanta dagar i alla avseenden. Meg15 kan rekommenderas!

Korrigerad 140308 kl 17.20
Kompletterad med länkar 140317 kl 15.40

Länkar:
Mediedagarna - en framgång för SVT - sammanfattning, vipatvsvt.se
Lyssna på SR:s sändningar från Meg14 - länksamling, sverigesradio.se  

Jan Helin mycket tydlig om tidningarnas framtid

Aftonbladets chefredaktör Jan Helin var under en debatt i Almedalen mycket rak och tydlig med att tidningarnas framtid finns i den digitala formen, inte som papperstidningar. Han konstaterade att medieutvecklingen är en revolution, en strukturförändring som är så omfattande att få företag brukar överleva sådana omstörtande förändringar. Han är dock optimistisk för Aftonbladet där i dag all fokus läggs på det digitala utvecklingsarbetet

Detta sagt i en debatt som Medieföretagen arrangerade i direkt anslutning till Almegas och Politometerns smarta och populära bloggplats H12 på Hästgatan 12 i Visby. Det är bloggarens motsvarighet till tradmediernas presscenter, en satsning som väl symboliserar medierevolutionen. Bloggarna är ett bra exempel på nya aktörer på medieområdet och de nämndes ofta i debatten.

Jan Helin sa att Aftonbladets pappersupplaga minskar varje år och att det inte är Expressen som lockar över köparna, det är läsarnas ändrade beteende som minskar upplagan. Expressens chefredaktör Thomas Mattsson satt i publiken...

Aftonbladet når fler än någonsin med sin journalistik, men allt färre vill betala något för den. Där finns utmaningen enigt Jan Helin, branschen måste skapa nya fungerande affärsmodeller.

Utgångspunkten för den mycket intressanta debatten arrangerad av tidningarnas arbetsgivarorganisation var frågan om hur framtiden ser ut för journalistyrket som sådant, vad är det som kommer att gälla för alla unga som drömmer om en framtid inom medierna? Svaret från panelens experter var inte kul för de unga.

Jan Helin var inte orolig för journalistiken som sådan efter branschens dramatiska strukturförändring, men både han och andra arbetsgivarföreträdare sa att antalet anställda journalister kommer att bli färre. Diskussionen gled också ofta in på frågan om att branschen behöver bättre avtal som medger mer flexibla anställningsformer. Och att antalet journalister som utbildas bör minskas.

Mktmedias vd Bosse Svensson var lika bestämd som Jan Helin på att det är en revolution som pågår och han trodde att det i framtiden kanske sägs att det var just år 2011 som ”det hände”, han t o m lovade att det nog är så! Bosse Svensson var också kritisk mot Journalistförbundets, SJF:s, envisa vakthållning av det som en gång var i stället för att blicka framåt.

Sofia Mirjamsdotter, journalist, känd bloggare och föreläsare mm om sociala medier ansåg samma sak och hade just därför också nyligen lämnat SJF. Hon sa också att det inte finns någon naturlag som säger att det alltid ska finnas journalister i sin traditionella form.

Inte så kul att höra kan man anta för SJF:s nye ordförande Jonas Nordling som också deltog i debatten. Han medgav att förbundet till och från kanske hade ägnat ”för mycket tid åt skitfrågor”. Det ska bli intressant att se hur han och förbundets nya styrelse lyckas, SJF har tveklöst haft en trög och konservativ hållning i framtidsfrågorna hittills.

Debatten var en av de bästa på medieområdet hittills i Almedalen i år och jag önskar att alla journalister i Sverige hade varit där och lyssnat. Avståndet är långt mellan Bosse Svenssons, Jan Helins och Sofia Mirjamdotters klarsynta analyser jämfört med inställningen på tidningar här och var, både bland chefer och medarbetare i traditionalisternas stora skara som hoppas att allt löser sig.

Under onsdagen var jag också på två andra mediedebatter, den först arrangerade av Tidningsutgivarna och Sveriges Tidskrifter. I den deltog tv-reportern Bert Sundström som blev svårt misshandlad i Egypten. Han är fortfarande förlamad i ansiktet och har drabbats av balansrubbningar, men han skulle svara ja direkt om SVT ber honom resa ut till nya krig eftersom han anser att svenska journalister måste finnas på plats.

En annan deltagare var bloggaren Afrah Nasser från Jemen. Hennes blogg har av CNN bedöms vara en av de tio mest lästa i Mellanöstern. Afrah Nasser är ung, 26 år, och har nu sökt asyl i Sverige eftersom hon har hotats för sin blogg och därför inte vågar återvända till sitt hemland Jemen där hennes familj finns.

Bert Sundström och Afrah Nasser är nu i säkerhet, men båda har dyrt fått betala för sin övertygelse om att informationen måste levereras till läsare och lyssnare, för sin journalistiska drivkraft och envishet. Respekten från publiken till podiet var påtaglig under seminariet.

Den andra mediedebatten arrangerades av TU och handlade om ”Mediemakt och de unga”, vad händer när de unga vänder traditionella medier ryggen? Även här var Jan Helin med och pekade på medierevolutionen och dess följder.

Tillsammans med Norrans chefredaktör Anette Novak representerade Helin de traditionella tidningarna i debatten där medierevolutionens företrädare var Bambusers Måns Adler, Fanzingos Luis Lineo och chefredaktören och bloggaren mm Isabella ”Blondinbella” Löwengrip. Intressanta och imponerande personer!

Det blev en bra diskussion där man också kunde ana ett samband med de övriga diskussionerna. Här fanns tre intressanta representanter för framtidens mediemakthavarna, precis sådana som onekligen orsakar den dramatiska strukturförändring som ventilerades på Almegas seminarium.

Och Afrah Nasser är på samma sätt ett lysande exempel på en person som svarar för en avancerad journalistik publicerad av henne själv utanför de traditionella medierna. Den utmärkte reportern Bert Sundström är en god representant för det bästa med tradmedierna, men frågan är hur länge mediehusen har råd med utrikeskorrespondenter. Sundström sa att han hoppas att svenska korrespondenter får fortsätta rapportera hem till Sverige.

– Vi skulle kunna komma överens med CNN och använda deras material, eller t o m Youtube-klipp, men då skulle vi tappa den viktiga funktionen att analysera och rapportera, sa Bert Sundström.

Fjärde dagen i Almedalen var en bra dag för den som vill hålla koll på medierevolutionen.

Haltar mot Almedalen med käpp eller på kryckor

I natt har det packats och förberetts för årets vecka i Almedalen. Det är en av de bästa mötesplatserna som finns för den som är i farten och vill träffa folk, knyta nya kontakter och lära sig massor på olika seminarier om allt. Miljöfrågor, vård och omsorg, mediefrågor och en mängd andra ämnen avhandlas på över 1400 officiella seminarier nästa vecka. Därutöver är det mycket aktiviteter på gator och torg och själv räknar jag med att i värsta fall få vandra mellan arrangemangen på kryckor, backe upp och backe ner i Visby…

Kryckorna kan bli nödvändiga eftersom jag på något sätt överansträngt hälen på vänster fot. Det beror förmodligen på att jag gjorde en språngmarsch i nya hårda skor till en studentuppvaktning i 25 graders värme. Höll sedan inte på att ta mig tillbaka till bilen p g a värk. Vi har försökt hyra cyklar i Visby, men alla uthyrarna skriver på webben att de är fullbokade.

Nåväl, haltande med kryckor eller krypade på knäna så ska jag kolla in en lång rad seminarier mm i Visby under veckan. I år med bas i ett nytt boende, en hyrd lägenhet i närheten av Stora Torget. Det är ett bättre läge än tidigare år då basen låg i närheten av Söderport.

Några av de viktigaste arrangemangen för mig är givetvis Tidningsutgivarnas olika debatter med intressanta debattörer som till exempel Aftonbladets chefredaktör Jan Helin, Expressens chefredaktör Thomas Mattsson, Norrans chefredaktör Anette Novak, justitiekanslern Anna Skarhed, entreprenören Pigge Werkelin och många andra framträdande personligheter i mediedebatten.

Därutöver arrangerar t ex TV4 en intressant debatt om vem som egentligen vinner på de sociala medierna. Almega och Politometern bjuder in till flera intressanta debatter mm på sin utmärkta bloggplats H12 på Hästgatan 12, bloggarnas motsvarighet till tradmediernas presscenter med sina lite föråldrade regler om vem som får komma in till arbetsplatser, fika och toaletter. Sim(0) mediestudier arrangerar en diskussion om journalistiken, förtroendet och demokratin. Tidningarnas Telegrambyrå har flera intressanta programpunkter. Med mera, med mera.

Ämnet miljöfrågor är vanligast för Almedalens alla seminarier enligt en statistik jag råkade få syn på. Tvåa är vård och omsorg med runt 150 seminarier mm och en rad av dessa besöks sannolikt av min fru Lena som jobbar med sådana frågor i vårt bolag Utkik.

Själv kommer jag naturligtvis att ägna min uppmärksamhet mest åt mediefrågor i allmänhet och medieutvecklingen i synnerhet. Arrangörerna ger ut en tjock välmatad katalog med alla seminarier och arrangemang, men branschsajterna medievarlden.se och journalisten.se har också utmärkta sammanfattningar över arrangemang i Almedalen rörande medierna.

Under lördagen bär det av söderut till Skärgårdshotellet i Nynäshamn och söndag förmiddag går färjan till Almedalen 2011.

Expressen skriver om det fria ordet och tidningsdöden

Idag handlar Dokument/måndag i Expressen om hur det fria ordet ska överleva tidningsdöden. Reportern Arne Lapidus ger en bra bild av läget i Sverige där det nu utanför storstäderna finns endast två städer med "äkta" konkurrens mellan två tidningsföretag, Karlstad med Värmlands Folkblad och Nya Wermlands-Tidningen samt Falun med Dalarnas Tidningar och Dala-Demokraten. I alla andra städer har de två tidningarna samma ägare i olika modeller.

För bara någon dag sedan redovisades de senaste upplagesiffrorna från AB Tidningsstatistik, TS. Enligt TS minskade upplagorna för alla tidningar i Sverige utom en, Nya Lidköpings-Tidningen som varken ökade eller minskade. Totalt minskade dagspressens upplaga med 101900 exemplar, en siffra som är lika stor som Dagens Industris, DI:s, upplaga!

Aftonbladet, som nu väljer att lämna TS-revisionen, minskade mest i landet med 38400 exemplar, en siffra som motsvarar upplagan för Vestmanlands Läns Tidning, VLT. Nu är minskningarna för papperstidningarna utspridda över hela landet, men de slår alltså lika hårt som om ett par stora tidningar skulle ha lagts ner. En nedläggning av DI och VLT skulle nog uppmärksammas mer än dagens upplageminskningar...

Uppfattningarna i branschen om läget och om vad som bör göras varierar. Det framgår ganska väl i texten där Lapidus intervjuar chefredaktör Anette Novak på Norran, chefredaktör Göran Greider på Dala-Demokraten, politiske chefredaktören Anders Eklund på Hälsingetidningar, professor Karl-Erik Gustafsson samt mig själv.

Expressen beskriver tidningssituationen i Hälsingland där fyra tidningar görs av samma redaktion som leds av en och samma ansvarige utgivare, Mats Åmvall. Tidningarna, Hudiksvalls Tidning, Ljusdals-Posten, Ljusnan och Söderhamns-Kuriren har olika politisk färg, men en gemensam politisk chefredaktör, Anders Eklund.Den har också en gemensam sajt, helahälsingland, med bra lokal förankring. En intressant och väl fungerande lösning när förutsättningarna för papperstidningarna förändras.

Dalarnas Tidningar utvecklades tidigt i en framsynt lösning där fem lokala tidningar i bland annat Falun, Borlänge och Mora ingår. Alla görs av samma redaktion, men med bra lokal förankrig.

I Örnsköldsvik och Härnösand har papperstidningarna Tidningen Ångermanland, TÅ, och Örnsköldsviks Allehanda, ÖA, lagts ihop till gemesamma sajten allehanda.se, men med stark lokal förankring både för sajten och papperstidningarna. Och med ledarsidor av olika kulör. TÅ skapades så sent som 2000 då bägge tidningarna i Härnösand, socialdemokratiska Nya Norrland och moderata Västernorrlands Allehanda, slogs ihop till en gemensam tidning.

Nu är det högkonjunktur och pengarna strömmar in i mediehusen, men med tiden kommer det en lågkonjunktur. Då kan nog följderna bli dramatiska för tidningar som inte söker nya lösningar för att klara sig när tiderna hårdnar. Om detta har jag skrivit mer utförligt i bland annat tidskriften Liberal Debatt där texten finns.

Debatten om Norran, Journalisten och Katrineholms-Kuriren

Förtroendet är viktigt att vårda i publicistisk verksamhet. Gott omdöme och en väl utvecklad ansvarig hållning är nödvändiga egenskaper för publicister, särskilt för ansvariga utgivare. Därför är det intressant för dem som värnar om tryck- och yttrandefriheten att just nu följa debatten om utgivarbeslut på tre tidningar, nämligen Norran i Skellefteå, tidningen Journalisten och Katrineholms-Kuriren. Länkar om sakfrågorna hittar du sist i denna i text. De tre utgivarna anser att de gjort rätt, men deras kontroversiella beslut ifrågasätts i hög grad av omvärlden. Förtroendet rubbas.

Först som sist, det råder ingen som helst tvekan om att en tidnings ansvarige utgivare ensam har att besluta om en text ska publiceras eller ej. Varken tidningens ägare, dess anställda journalister eller någon annan kan hindra utgivaren från att refusera en text. Tryckfrihetsförordningen ger därmed den ansvarige utgivaren en makt som måste hanteras ytterst ansvarsfullt.

Den ansvarige utgivaren får själv logisk nog ensam bära ansvaret för sitt beslut. Dels juridiskt för det som publiceras, dels moraliskt och i debatt med läsare, ägare och personal för både sådant som publiceras och för det som refuseras.

Det är därför viktigt att utgivaren är en klok person med en ansvarig hållning och empati. Gärna lite mod också, som utgivare måste man orka med att krönikörer, ledarskribenter, kulturredaktörer och andra kritiska röster tar ut svängarna och tycker till rejält, även i strid mot ens egen uppfattning.

Öppenhet, öppenhet, diskussion och tolerans. Kraven på att utgivare och andra tidningsledare omdömesgillt hanterar dessa värden inom de traditionella medierna ökar med alla nya utmärkta möjligheter för människor att publicera sig. En ny bra konkurrens som ställer krav på etablerade publicister, journalistens monopol är avskaffat.

I presspolitiska sammanhang rörande dagspressen har man tidigare talat om begreppen ”inre mångfald” och ”yttre mångfald”. Den yttre mångfalden var beskrivningen på när många tidningar konkurrerade med varandra. När tidningstitlarna med tiden blir färre är det viktigt, menade man, att mångfalden vårdas ömt i den enskilda tidningens spalter på så sätt att andra åsikter släpps fram i än högre grad än tidigare, inre mångfald. Det finns också många goda exempel på detta. Bra tankar som väl illustrerar dagstidningarnas ansvar i den snabba medieutvecklingen. Den inre mångfalden får inte knäsättas.

Debatten just nu runt de tre nämnda tidningarna handlar inte om utgivarnas juridiska ansvar. På Norran och Journalisten handlar det om motsättningar mellan utgivare och skribenter om vad som får skrivas och sägas, på Katrineholms-Kuriren handlar det om journalisternas och främst då ansvarige utgivarens syn på medieutvecklingen med sociala medier och tillämpningen av offentlighetsprincipen, om rollfördelningen mellan tidning och omvärld i en ny verklighet.

Olika frågor, men en röd tråd kan anas mellan de tre tidningarna; diskussionerna handlar på skilda sätt om journalistrollen i framtiden. Om denna har det förts en intensiv och intressant debatt främst, på Twitter med haschtaggen #journalistroll, men också i tidningen Journalisten och andra medier.

Debatten inleddes efter ett uppmärksammat seminarium arrangerat av Sim(O) på JMK för någon månad sedan där Anders Mildner höll en uppmärksammad inledning om journalistrollen i förändring. Föreläsningen finns inte på webben, men senare föreläste han om journalistrollen i Lund och där finns en videoinspelning av Joakim Jardenberg att ta del av. Länkar om allt detta nedan.

Nu till debatten om händelserna på de tre tidningarna.

På Norran har åsiktsredaktören Tobias Ljungvall avskedats efter en schism mellan honom och ansvarige utgivaren, chefredaktören Anette Novak. Nedan en rad länkar om saken, inte minst till Norrans egen artikel med (idag lördag) ett 60-tal kommentarer, de flesta kritiska till beslutet. Ljungvalls företrädare Ola Theander är på sin blogg mycket kritisk mot Novak och tidningsledningen över vad som hänt.

På tidningen Journalisten har medarbetaren Paul Frigyes sagt upp sig sedan den ansvarige utgivaren Helena Giertta stoppat publiceringen av hans krönika om den förändrade journalistrollen.

Giertta har själv varit aktiv i debatten och skrivit ledare. Frigyes har dock en annan uppfattning än sin chefredaktör och hon anser att tidningen inte kan hålla sig med två åsikter. Frigyes har jobbat på journalistförbundets tidning i tio år, men anser sig inte kunna stanna på tidningen. Han sa upp sig samma vecka som han på uppdrag av tidningen skrivit om motsättningarna på Norran...

Diskussionerna rörande Norran och Journalisten påminner om varandra och utlöser begripligt nog kritik från många håll. Frågan ställs - hur högt i tak är det egentligen i de traditionella tidningshusen? Båda chefredaktörerna värjer sig mot kritiken och hävdar på skilda sätt att deras beslut är korrekta och naturliga i sammanhanget.

På den punkten tror jag att de bägge utgivarna smärtsamt förr eller senare upptäcker att förtroendet för dem och deras tidningar försämrats. Att frågorna borde ha hanterats annorlunda.

Diskussionerna rörande Katrineholms-Kuriren, KK, är av annan art, men ändå intressanta i sammanhanget eftersom debatten även här påverkar förtroendet för utgivaren och tidningen. Tidningen förberedde ett reportage med kritiskt anslag om kommunchefen Mattias Jansson som är skicklig på att använda sociala medier, till exempel Twitter där han heter @kommunchef. Han fick ett antal frågor från Kuriren och publicerade dem då direkt på sin blogg och frågade vad folk tyckte att han skulle svara, crowdsourcing med andra ord.

KK och dess chefredaktör Krister Wistbacka angrep upprört Jansson och menade att han saboterade tidningens kritiska granskning. Varpå kritiker och kommunchefen påpekade att offentlighetsprincipen gällde. Helt korrekt, den är inget privilegium för tidningarna och dess journalister. Debatten tog fart på bloggar och Twitter, hashtag #kkuriren.

Olika tidningstitlar, utgivare och sakfrågor, men det går att se flera kopplingar mellan dessa tre fall. Hur klarar traditionella tidningar att behålla sin position i den dramatiska medieutvecklingen? Orkar de med insyn, öppenhet, ännu mer öppenhet och ödmjukhet, väsentliga värden då sociala medier får en viktigare roll i snabb takt och journalistrollen därmed måste förändras.

Om detta skriver Paul Frigyes mycket bra, dels i den text som chefredaktören stoppade och som idag publicerades i Expressen, dels i en ny artikel i Dagens Nyheter idag. Länkar nedan eftersom jag denna gång valde att samla dem under respektive tidning med tanke på omfattningen.

Ett baskrav för ett bevarat förtroende i mediernas värld är att de lever som de lär. Det verkar de inte ha gjort denna gång.

Länkar om Norran:

(Senaste sist)

P4 Västerbotten (arkiv 30 dagar, 18,30 min in på bandet) intervjuer med Anette Novak och Tobias Ljungvall om oenigheten, (17 februari)

Norrans förre politiske redaktör Ola Theander bloggar om konflikten på Norran, (17 februari)

journalisten.se, artikel om konflikten, (18 februari)

Norrans egen artikel om att åsiktsredaktören avskedats, (21 februari)

medievarlden.se om att Ljungvall avskedats, (21 februari)

dagensmedia.se om att Ljungvall avskedats, (21 februari)

resume.se om att Ljungvall får sparken, (21 februari)

Norrans förre politiske redaktör bloggar upprört om konflikten på Norran, (21 februari)

journalisten.se, artikel om att Ljungvall fått sparken, (21 februari)

journalisten.se. Norrans ordförande Cal Wikström intervjuas, (22 februari)

Nyheter P4 Västerbotten, text om att Ljungvall fått sparken, (22 februari)

Ola Theander bloggar om sina tankar efter Ljungvalls uppsägning, (22 februari)

Medievarlden.se, därför fick Ljungvall sparken, (22 februari)

Ola Theander bloggar om en debatt han nobbade, (23 februari)

P1 Medierna om bråken på Norran och Journalisten,ca 02,15 minuter in på bandet, (26.2)

Länkar om Journalisten och debatten om journalistrollen.

(Senaste sist)

Torbjörn von Krogh bloggar om seminariet om journalistrollen, (27 januari)

Jag skriver på Utkiksbloggen om seminariet om journalistrollen, 30 januari)

Torbjörn von Krogh bloggar om att debatten om journalistrollen fortsätter, (2 februari)

video.jardenberg.se, Anders Mildner föreläser i Lund om journalistrollen, (5 februari)

P1 Medierna om att Paul Frigyes refuserats och säger upp sig, (25 februari)

journalisten.se om att Paul Frigyes säger upp sig i protest, (25 februari)

medievarlden.se om att Paul Frigyes säger upp sig efter stoppad krönika, (25 februari)

folkbladet.nu i Umeå, utgivare Daniel Nordström bloggar om Journalisten, (25 februari)

dagensmedia.se om Storbråk på Journalisten, (25 februari)

resume.se om att "Skribent säger upp sig efter stoppad krönika",(25 februari)

expressen.se, Paul Frigeys artikel som refuserades av Journalistens utgivare, (26 februari)

dn.se, Paul Frigeys skriver om "Utbredd röta på tidningen Journalisten",(26 februari)

Chefredaktör Helena Giertta bemöter kritiken av Paul Frigeys i DN, (26 februari)

resume.se skriver om "Attacken mot Helena Giertta", (26 februari)

P1 Medierna om bråken på Norran och Journalisten, ca 2,15 minuter in på bandet, (26.2)

Länkar om Katrineholms-Kuriren:

(Senaste sist)

Kommunchefen Mattias Jansson bloggar om Katrineholms-Kurirens frågor, ( 9 februari)

Mattias Jansson bloggar om läsarnas svar på Katrineholm-Kurirens frågor, (10 februari)

samesamebutdifferent.se, Sofia Mirjamsdotter bloggar om bråket i Katrineholm, (10 februari)

jardenberg.se, Joakim Jardenberg bloggar om kommunchefen och Kuriren, (10 februari)

medievarlden.se, "KK:s granskning stördes av öppen kommunchef", (11 februari)

medievarlden.se, "Wistbacka om bråket med kommunchefen", (11 februari)

kkuriren.se, ledaren om att "En härskare väcker misstankar", (11 februari)

kkuriren.se, "Frågorna till kommunchefen orsakade storm i bloggosfären", (11 februari)

Expressens chefredaktör Thomas Mattsson bloggar om Katrineholms-Kuriren, (11 februari)

Krister Wistbacka skriver att han är "Utskälld av en viss sorts valpar", (15 februari)

Medierådgivaren Paul Ronge bloggar om mediernas ifrågasatta makt, (15 februari)

SR Studio 1 intervjuar Krister Wistbacka och Mattias Jansson om Katrineholmsbråket, (23 februari)