Debatten om Norran, Journalisten och Katrineholms-Kuriren

Förtroendet är viktigt att vårda i publicistisk verksamhet. Gott omdöme och en väl utvecklad ansvarig hållning är nödvändiga egenskaper för publicister, särskilt för ansvariga utgivare. Därför är det intressant för dem som värnar om tryck- och yttrandefriheten att just nu följa debatten om utgivarbeslut på tre tidningar, nämligen Norran i Skellefteå, tidningen Journalisten och Katrineholms-Kuriren. Länkar om sakfrågorna hittar du sist i denna i text. De tre utgivarna anser att de gjort rätt, men deras kontroversiella beslut ifrågasätts i hög grad av omvärlden. Förtroendet rubbas.

Först som sist, det råder ingen som helst tvekan om att en tidnings ansvarige utgivare ensam har att besluta om en text ska publiceras eller ej. Varken tidningens ägare, dess anställda journalister eller någon annan kan hindra utgivaren från att refusera en text. Tryckfrihetsförordningen ger därmed den ansvarige utgivaren en makt som måste hanteras ytterst ansvarsfullt.

Den ansvarige utgivaren får själv logisk nog ensam bära ansvaret för sitt beslut. Dels juridiskt för det som publiceras, dels moraliskt och i debatt med läsare, ägare och personal för både sådant som publiceras och för det som refuseras.

Det är därför viktigt att utgivaren är en klok person med en ansvarig hållning och empati. Gärna lite mod också, som utgivare måste man orka med att krönikörer, ledarskribenter, kulturredaktörer och andra kritiska röster tar ut svängarna och tycker till rejält, även i strid mot ens egen uppfattning.

Öppenhet, öppenhet, diskussion och tolerans. Kraven på att utgivare och andra tidningsledare omdömesgillt hanterar dessa värden inom de traditionella medierna ökar med alla nya utmärkta möjligheter för människor att publicera sig. En ny bra konkurrens som ställer krav på etablerade publicister, journalistens monopol är avskaffat.

I presspolitiska sammanhang rörande dagspressen har man tidigare talat om begreppen ”inre mångfald” och ”yttre mångfald”. Den yttre mångfalden var beskrivningen på när många tidningar konkurrerade med varandra. När tidningstitlarna med tiden blir färre är det viktigt, menade man, att mångfalden vårdas ömt i den enskilda tidningens spalter på så sätt att andra åsikter släpps fram i än högre grad än tidigare, inre mångfald. Det finns också många goda exempel på detta. Bra tankar som väl illustrerar dagstidningarnas ansvar i den snabba medieutvecklingen. Den inre mångfalden får inte knäsättas.

Debatten just nu runt de tre nämnda tidningarna handlar inte om utgivarnas juridiska ansvar. På Norran och Journalisten handlar det om motsättningar mellan utgivare och skribenter om vad som får skrivas och sägas, på Katrineholms-Kuriren handlar det om journalisternas och främst då ansvarige utgivarens syn på medieutvecklingen med sociala medier och tillämpningen av offentlighetsprincipen, om rollfördelningen mellan tidning och omvärld i en ny verklighet.

Olika frågor, men en röd tråd kan anas mellan de tre tidningarna; diskussionerna handlar på skilda sätt om journalistrollen i framtiden. Om denna har det förts en intensiv och intressant debatt främst, på Twitter med haschtaggen #journalistroll, men också i tidningen Journalisten och andra medier.

Debatten inleddes efter ett uppmärksammat seminarium arrangerat av Sim(O) på JMK för någon månad sedan där Anders Mildner höll en uppmärksammad inledning om journalistrollen i förändring. Föreläsningen finns inte på webben, men senare föreläste han om journalistrollen i Lund och där finns en videoinspelning av Joakim Jardenberg att ta del av. Länkar om allt detta nedan.

Nu till debatten om händelserna på de tre tidningarna.

På Norran har åsiktsredaktören Tobias Ljungvall avskedats efter en schism mellan honom och ansvarige utgivaren, chefredaktören Anette Novak. Nedan en rad länkar om saken, inte minst till Norrans egen artikel med (idag lördag) ett 60-tal kommentarer, de flesta kritiska till beslutet. Ljungvalls företrädare Ola Theander är på sin blogg mycket kritisk mot Novak och tidningsledningen över vad som hänt.

På tidningen Journalisten har medarbetaren Paul Frigyes sagt upp sig sedan den ansvarige utgivaren Helena Giertta stoppat publiceringen av hans krönika om den förändrade journalistrollen.

Giertta har själv varit aktiv i debatten och skrivit ledare. Frigyes har dock en annan uppfattning än sin chefredaktör och hon anser att tidningen inte kan hålla sig med två åsikter. Frigyes har jobbat på journalistförbundets tidning i tio år, men anser sig inte kunna stanna på tidningen. Han sa upp sig samma vecka som han på uppdrag av tidningen skrivit om motsättningarna på Norran...

Diskussionerna rörande Norran och Journalisten påminner om varandra och utlöser begripligt nog kritik från många håll. Frågan ställs - hur högt i tak är det egentligen i de traditionella tidningshusen? Båda chefredaktörerna värjer sig mot kritiken och hävdar på skilda sätt att deras beslut är korrekta och naturliga i sammanhanget.

På den punkten tror jag att de bägge utgivarna smärtsamt förr eller senare upptäcker att förtroendet för dem och deras tidningar försämrats. Att frågorna borde ha hanterats annorlunda.

Diskussionerna rörande Katrineholms-Kuriren, KK, är av annan art, men ändå intressanta i sammanhanget eftersom debatten även här påverkar förtroendet för utgivaren och tidningen. Tidningen förberedde ett reportage med kritiskt anslag om kommunchefen Mattias Jansson som är skicklig på att använda sociala medier, till exempel Twitter där han heter @kommunchef. Han fick ett antal frågor från Kuriren och publicerade dem då direkt på sin blogg och frågade vad folk tyckte att han skulle svara, crowdsourcing med andra ord.

KK och dess chefredaktör Krister Wistbacka angrep upprört Jansson och menade att han saboterade tidningens kritiska granskning. Varpå kritiker och kommunchefen påpekade att offentlighetsprincipen gällde. Helt korrekt, den är inget privilegium för tidningarna och dess journalister. Debatten tog fart på bloggar och Twitter, hashtag #kkuriren.

Olika tidningstitlar, utgivare och sakfrågor, men det går att se flera kopplingar mellan dessa tre fall. Hur klarar traditionella tidningar att behålla sin position i den dramatiska medieutvecklingen? Orkar de med insyn, öppenhet, ännu mer öppenhet och ödmjukhet, väsentliga värden då sociala medier får en viktigare roll i snabb takt och journalistrollen därmed måste förändras.

Om detta skriver Paul Frigyes mycket bra, dels i den text som chefredaktören stoppade och som idag publicerades i Expressen, dels i en ny artikel i Dagens Nyheter idag. Länkar nedan eftersom jag denna gång valde att samla dem under respektive tidning med tanke på omfattningen.

Ett baskrav för ett bevarat förtroende i mediernas värld är att de lever som de lär. Det verkar de inte ha gjort denna gång.

Länkar om Norran:

(Senaste sist)

P4 Västerbotten (arkiv 30 dagar, 18,30 min in på bandet) intervjuer med Anette Novak och Tobias Ljungvall om oenigheten, (17 februari)

Norrans förre politiske redaktör Ola Theander bloggar om konflikten på Norran, (17 februari)

journalisten.se, artikel om konflikten, (18 februari)

Norrans egen artikel om att åsiktsredaktören avskedats, (21 februari)

medievarlden.se om att Ljungvall avskedats, (21 februari)

dagensmedia.se om att Ljungvall avskedats, (21 februari)

resume.se om att Ljungvall får sparken, (21 februari)

Norrans förre politiske redaktör bloggar upprört om konflikten på Norran, (21 februari)

journalisten.se, artikel om att Ljungvall fått sparken, (21 februari)

journalisten.se. Norrans ordförande Cal Wikström intervjuas, (22 februari)

Nyheter P4 Västerbotten, text om att Ljungvall fått sparken, (22 februari)

Ola Theander bloggar om sina tankar efter Ljungvalls uppsägning, (22 februari)

Medievarlden.se, därför fick Ljungvall sparken, (22 februari)

Ola Theander bloggar om en debatt han nobbade, (23 februari)

P1 Medierna om bråken på Norran och Journalisten,ca 02,15 minuter in på bandet, (26.2)

Länkar om Journalisten och debatten om journalistrollen.

(Senaste sist)

Torbjörn von Krogh bloggar om seminariet om journalistrollen, (27 januari)

Jag skriver på Utkiksbloggen om seminariet om journalistrollen, 30 januari)

Torbjörn von Krogh bloggar om att debatten om journalistrollen fortsätter, (2 februari)

video.jardenberg.se, Anders Mildner föreläser i Lund om journalistrollen, (5 februari)

P1 Medierna om att Paul Frigyes refuserats och säger upp sig, (25 februari)

journalisten.se om att Paul Frigyes säger upp sig i protest, (25 februari)

medievarlden.se om att Paul Frigyes säger upp sig efter stoppad krönika, (25 februari)

folkbladet.nu i Umeå, utgivare Daniel Nordström bloggar om Journalisten, (25 februari)

dagensmedia.se om Storbråk på Journalisten, (25 februari)

resume.se om att "Skribent säger upp sig efter stoppad krönika",(25 februari)

expressen.se, Paul Frigeys artikel som refuserades av Journalistens utgivare, (26 februari)

dn.se, Paul Frigeys skriver om "Utbredd röta på tidningen Journalisten",(26 februari)

Chefredaktör Helena Giertta bemöter kritiken av Paul Frigeys i DN, (26 februari)

resume.se skriver om "Attacken mot Helena Giertta", (26 februari)

P1 Medierna om bråken på Norran och Journalisten, ca 2,15 minuter in på bandet, (26.2)

Länkar om Katrineholms-Kuriren:

(Senaste sist)

Kommunchefen Mattias Jansson bloggar om Katrineholms-Kurirens frågor, ( 9 februari)

Mattias Jansson bloggar om läsarnas svar på Katrineholm-Kurirens frågor, (10 februari)

samesamebutdifferent.se, Sofia Mirjamsdotter bloggar om bråket i Katrineholm, (10 februari)

jardenberg.se, Joakim Jardenberg bloggar om kommunchefen och Kuriren, (10 februari)

medievarlden.se, "KK:s granskning stördes av öppen kommunchef", (11 februari)

medievarlden.se, "Wistbacka om bråket med kommunchefen", (11 februari)

kkuriren.se, ledaren om att "En härskare väcker misstankar", (11 februari)

kkuriren.se, "Frågorna till kommunchefen orsakade storm i bloggosfären", (11 februari)

Expressens chefredaktör Thomas Mattsson bloggar om Katrineholms-Kuriren, (11 februari)

Krister Wistbacka skriver att han är "Utskälld av en viss sorts valpar", (15 februari)

Medierådgivaren Paul Ronge bloggar om mediernas ifrågasatta makt, (15 februari)

SR Studio 1 intervjuar Krister Wistbacka och Mattias Jansson om Katrineholmsbråket, (23 februari)

Bra om etiken av Paul Frigyes!

Nyss har jag läst en bra krönika i tidningen Journalisten. Den är skriven av journalisten Paul Frigyes. Texten handlar om vår pressetik och Frigyes funderar över denna efter en stormig vecka med alla rubriker om Julian Assange. Frigyes menar att vi behöver en ny pressetik som fungerar bättre i den nya mediemiljön. Jag instämmer.

Det är inte särskilt vanligt att jag jublar åt artiklar i fackorganet Journalisten. Både Journalistförbundet och dess tidning har oftast varit alldeles för tröga i utvecklingsfrågor. Jag vet, jag vet, jag ska inte ha någon uppfattning eftersom jag, som arbetsgivarens företrädare, valde att lämna förbundet för runt trettio år sedan. Men idag gillade jag tidningen!

Paul Frigyes känner jag inte, men jag har naturligtvis läst hans reportage i många år i Journalisten. De har ofta varit korrekta, sakliga och därtill helt i linje med vad man förväntat sig finna i fackets husorgan. Förbundstrogna texter, förutsägbara åsikter.

Jag håller inte med Frigyes om allt den här gången heller, men i väsentliga delar är hans inlägg analytiskt, resonerande och i många avseenden ett bidrag i debatten om om behovet av en helt ny pressetik i Sverige. Kloka ord.

Detta är nog en rätt kontroversiell ståndpunkt bland dem som tycker att dagens regelverk och etiska system är tillräckligt och ganska bekvämt för både utgivare och medarbetare och andra. För så är det.

Olika pressetiska debattörer fördjupar sig ofta i enskilda regler, gärna med ett lätt juridiskt anslag i sina kommentarer om att utgivaren si eller så brutit mot än det ena eller än det andra. Man muttrar över vad som tillåts eller inte i paragrafen 13 eller 15 och glömmer totalt att etik, etisk diskussion och etisk tillämpning inte har ett dugg med paragrafrotandet att göra.

De etiska reglerna är ju tänkta som riktlinjer, en form av vägvisare i diskussionen inför beslutet. Inte som en lag. Paragrafer och "regler" stämmer sällan med verklighetens förutsättningar, livet är för komplicerat. Allt handlar om omdöme och överväganden.

Testuggarna har piggnat till och rabblar paragrafer i debatten efter Assagne, men de är bara jobbiga och tillför intet på sikt. Regelsystemet som det ser ut idag för helt fel, det behövs ett nytt synsätt. Etik. Inte taktik för att "hålla lagstiftaren på avstånd..."

Den paragrafbaserade regelsamlingen har längre framstått som ålderdomlig och passerad, men verkligt illa har det blivit då klassiska publicister och etiska frontfigurer försöker bolla med paragraferna i en ny mediemiljö med sina helt nya förutsättningar för informationspridningen. Frigyes skriver bland annat:

"Och det handlar om mer än att pressen hjälpligt försöker slingra sig förbi antikverade regler, i en situation där den egentliga publiceringskraften sker i allsköns internetfora.

Ta bara kvällspressens löjliga vana att pixla ansikten på brottsmisstänkta personer, där dessa bilder regelmässigt används på Flashback för att via liknande eller samma bild i opixlat skick identifiera densamme.".

Nog kunde man ana att världsnyheten om anhållandet av Julian Assange skulle sätta fart på resonemangen om etiken, åtminstone vad det gäller ojandet och rytandet mot utgivare som gör det de ska göra, publicerar, men aldrig vågade jag drömma om att det så snabbt skulle dyka upp kloka synpunkter om behovet av en helt ny pressetik. Och absolut då inte i Journalisten...

Jag har tidigare berört både publiciteten rörande Assange och pressetiken i bland annat dessa artiklar på Utkiksbloggen:

Rätt att publicera världsnyheten (!)

Trögheten är journalistikens #assagnegate

Behövs det pressetiska systemet?

Varför publiceras inte politikernas namn?