Sista dagen med Mediadagarna. Och för alltid?

Idag torsdag var det sista dagen med M­­ediedagarna i Göteborg, Meg17, och kanske även sista dagen med Meg någonsin. Den inleddes för min del med ett seminarium med titeln ”Make local media great again”. Återigen en enligt min mening olustig travestering på Donald Trumps slogan. Varför i jösse namn släppa in denna obehagliga karl i Meg17?  Men debatten blev bra med fyra koncernmakthavare som är väl kända till namnet, men som inte setts särskilt ofta hittills i sådana här paneler.

Det var Per Bowallius, koncernchef för MittMedia sedan förra sommaren, Boine Gepertz, koncernchef Gota Media, Johan Hansson, vd för Stampen Local Media samt Victoria Svanberg, styrelseledamot i NWT-koncernen. De fick branschkunniga och insiktsfulla frågor av moderatorn som var Kvällspostens chefredaktör Katrin Säfström.

Problem med affärsmodeller och sådant till trots så var de nog egentligen ganska överens om det mesta rörande den lokalpress de i skilda koncerner navigerar framåt i rätt svår sjögång. Och ändå har deras koncerner valt ganska olika vägar i sitt sökande efter säker mark.
MittMedia har ju gått dramatiskt snabbare fram än till exempel Gota Media. Detta genom en tuff hållning som drabbat kvaliteten i papperstidningarna och dessutom resulterat i stora prisökningar som lett till mer tappad upplaga än i andra koncerner. NWT har liksom Gota varit försiktigare.. Och Stampen har ju i ett eget race slagits för livet under galgen.

Intressantast att lyssna på tycker jag Victoria Svanberg var med tanke på den extremt viktiga roll hon säkert kommer att spela inom NWT-koncernen. Hon är ju inte bara styrelseledamot i koncernen, och nu även vice ordförande i TU Medier i Sverige, utan också en av arvtagarna i den framgångsrika mediekoncernen. Victoria Svanberg är systerdotter till Staffan Ander och hans avlidne bror Lars Ander som båda framgångsrikt och, ibland trots kritik, utan sidoblickar på en ”korrekt branschpraxis” lotsat sitt fadersarv efter Gustaf Ander fram till en stark position i medievärlden.

Diskussionen präglades naturligtvis av en stark optimism kring de nya betalmodellerna som prövas i de digitala kanalerna snart sagt överallt, om än på lite olika sätt. Jag förstår hur de entusiastiska förespråkarna tänker, men är som jag också bloggat om tidigare inte lika övertygad som dem om att de kan räkna hem sina försök utan riskfyllda försämringar av pappersprodukterna så länge de finns, Och det är ju just här landets lokaltidningskoncerner valt olika tempon i omställningen.

Ovanpå denna intressanta diskussion, som naturligt nog kanske väckte frågor snarare än att ge svar, så passade jag på att träffa olika människor, både inbokat och spontant. Det är som jag tidigare skrivit det bästa med denna typ av branschträffar, alla möten med människor ansikte mot ansikte i en allt mer digitaliserad värld.

Under eftermiddagen gick jag dock givetvis till den största lokalen K1 på Svenska Mässan för att lyssna på min tidigare arbetskamrat Lilian Sjölund, nu ledarskribent på Hälsingetidningar, om hennes bok Hatad och nu i en diskussion med Journalistförbundets ordförande Jonas Nordling, Expressens chefredaktör Thomas Mattsson samt demokrati- och kulturministern Alice Bah Kuhnke. Diskussionen med Tove Carlén, jurist på Journalistförbundet, som moderator handlade om det växande problemet med hat mot journalister vilket ju också utgör angrepp på vår demokrati.

Det blev en intressant, reflekterande och till och med lite ödmjuk diskussion om hur man ska hantera dessa frågor. Det är ju inte bara journalister och medier som hotas på alla de sätt numera. Även blåljuspersonal, socialsekreterare och sjuksköterskor med flera yrkesgrupper drabbas av hot och angrepp precis som journalisterna. Politikerna har varit tröga i hanteringen av dessa frågor, men uppenbarligen händer det nu rätt mycket efter täta kontakter mellan medieföretag, utgivare, polisen och politikerna. Frågan illustreras väl av det som möjligen kan ske i Göteborg på lördag då nazister vill visa upp sig. Och kulturministern talade idag väl om den handlingsplan som nu lagts fram för att möta dessa problem. Och därvidlag minns jag gärna den mycket kloka diskussionen på Meg i går rörande yttrandefriheten.

Och sedan blev det inte mer Meg17 för min del, bortsett från ett antal koppar kaffe tillsammans med kolleger. Och kaffet var gratis inom ramen för biljetterna med sin kostnad på drygt 5.000 kronor före moms. Och för er som läst mina tidigare gnälltexter om Meg17 så kan jag meddela att en trevlig tjej i dag dök på mig och sa att jag idag skulle få en lunch utan att behöva hämta en ny kupong först. Jättebra, men när jag ville äta hade de flyttat lunchutdelningen och väl på plats där efter två omdirigeringar hade serveringen upphört runt 13.00. Vi var några snopna som i stället köpte smörgåsar för runt 50 kronor för att få något i oss.  Och en Loka för knappt 30 kronor. Journalistförbundets vice ordförande Ulrica Widsell missade liksom jag också lunchen tillsammans med några andra. Vi tittade medlidande på varandra och åt sedan upp våra mackor, i mitt fall med elaka tankar om den fyrkantiga byråkratin som numera inramat både Meg och Bokmässan.  

Och just när detta skrivs runt 18-tiden på torsdagen ramlar det in ett hurtigt mejl från Meg17 om att arrangemanget återkommer nästa år:

”Mediedagarna i Göteborg tillbaka 2018

Årets nya format av Meg – ett mindre arrangemang, exklusivt för branschen och i överlappning med Bokmässan – gav frukt. 2018 kommer Meg tillbaka i samma form.

– Det visade sig vara ett lyckat format: dels gav vi utrymme för branschen att faktiskt mötas men det innebar också att Meg tog plats i ett annat sammanhang. Ett sammanhang som skapade många oväntade möten, säger Frida Edman, ansvarig Meg.”

Fan tro att arrangörerna lyckas med detta nästa år med tanke på alla kritiska kommentarer jag mött under Meg17. Och som jag själv negativt upplevt Meg i år. Är det sådana här mejl som föder något som kallas för fake news i en värld där vi enligt Meg17 lyckliga ska samlas under mottot Make Media Grate Again? Den seriösa mediebranschen bör nog ta kontrollen över sina egna arrangemang och inte släppa kontrollen till andra aktörer med starka kommersiella intressen.  

Korrigerad 170929 kl 18.42

Viktig bok av Lilian Sjölund om hatet mot journalister

Idag den 3 maj firas Pressfrihetens dag och just denna dag släppte ledarskribenten Lilian Sjölund sin bok Hatad som beskriver hatet mot medier i allmänhet, men framför allt hatet hon drabbats av själv i sin roll som opinionsjournalist. Det är en viktig bok som beskriver under vilka förfärliga förhållanden framträdande opinionsjournalister inom lokalpressen verkar med återkommande hot och trakasserier från främst högerextrema grupperingar. I samband med boksläppet diskuterades också problemet vid ett intressant seminarium hos Journalistförbundet i Stockholm.

Lilian Sjölund har tidigare varit journalist i olika roller på Gefle Dagblad, bland annat som nyhetschef, där vi båda jobbade under många år. Som tidigare chefredaktör känner jag henne mycket väl som en skicklig journalist och en hängiven publicist med ett starkt engagemang och integritet. Nu är hon politisk redaktör och ledarskribent på Ljusnan inom Hälsingetidningar och MittMedia, men publiceras också till och från på ledarplats inom koncernens andra tidningar.

Det förvånar mig inte att det är just Lilian Sjölund som skrivit denna bok om ett ämne som debatterats allt mer under senare år, men då av förklarliga skäl ofta i och för sig upprört, men ändå kanske lite formellt och rentav ibland pliktskyldigt. Den personliga färgen har ofta saknats.

Lilian Sjölunds bok ändrar på det förhållandet med sin mycket välskrivna och starkt personliga text om hur hatarna tränger långt in i hennes liv och familj, om hur de lyckas skapa oro och till och med rädsla för den drabbade och dennes familj i vardagen. Och hon beskriver väl vilken fara för samhället, den öppna debatten och vår demokrati denna hatkultur utgör.

Det beskrivna hotet mot vår demokrati kom också att påverka frågan om hennes manus skulle ges ut i bokform eller ej.  Lilian Sjölund skrev boken under ett antal månader och fick sedan svårt att hitta ett förlag som ville ge ut den – eftersom de inte vågade! Detta faktum illustrerar väl hur allvarligt man måste bedöma situationen med hot och trakasserier mot medierna.

Visst, sådana har nog alltid förekommit. Tidigare fick de dock inte alls samma spridning och var väl därför också lättare att då helt enkelt negligera. Jag har långt tillbaka fått min bil saboterad flera gånger och förskräckliga brev och telefonsamtal till bostaden eller jobbet på Gefle Dagblad, men då i regel från kriminella eller knäppgökar med luddiga politiska uppfattningar. Det handlade inte om organiserade nazister eller andra extremister.

Och frånvaron av internet, epost och sociala medier gjorde att hot och trakasserier för några decennier sedan knappast ens diskuterades. Som jag minns det kom den diskussionen igång först då mc-gängen etablerades i Sverige, när det nu var. Tidigt 90-tal, kanske? Då minns jag att den fria inpasseringen stoppades på Gefle Dagblad och att vi i samråd med polisen inredde ett besöksrum med larmknapp för att ändå säkert kunna ta emot tveksamma besökare.

Att begränsa rätten för tillträde till tidningshuset var inget kul och beslutet diskuterades ingående och i kritiska ordalag. Idag är effektiva skalskydd, kontakter med Säpo och stöd av säkerhetsbolag en självklarhet för mediebolagen. Och ”vissa bokförlag” vågar således inte ge ut denna värdefulla skrift av Lilian Sjölund om hennes vardag och hot och trakasserier som journalist.

Men det vågade tidningen Journalisten och dess chefredaktör Helena Giertta. Hon skriver i ett förord att det var självklart för dem på Journalisten att ge ut boken Hatad då förlagen svek. Den liberala Karl Staaf-fonden har med ett  bidrag möjliggjort tryckningen. Och Helena Giertta modererade också diskussionen i samband med boksläppet med en panel bestående av Lilian Sjölund, journalisten och författaren Kurdo Baksi samt Journalistförbundets ordförande Jonas Nordling.

De beskrev alla väl den bedrövliga situationen för pressfriheten i världen med exempel som journalisten Dawit Isaak som är fängslad i Eritrea och den tragiska utvecklingen i Turkiet där nu en fjärdedel av landets journalister fängslats eller förföljts av regimen.  Och i Hälsingland där Lilian Sjölund dagligen möter hatet både i mejlkorgen och på tåget hem till Gävle där hon till och med känt oro då hon öppnade dörren till sin bostad och något inte stämde…

I paneldebatten konstaterade också Jonas Nordling att även svenska ledande politiker ibland inte tar tillräckligt ansvar för sakernas tillstånd då de kan lockas att fälla generella nedlåtande uttalanden om medier och journalister. Det hade han till och med varit med om nyligen med ett verksamt statsråd i regeringen och då själv sagt ifrån till vederbörande vilket han menar att man måste göra.

Det har han helt rätt i. Min erfarenhet som tidigare utgivare är att politiker, generellt sett(!),  i trängda lägen tyvärr väljer att underblåsa respekten för journalister. Donald Trump är inte den första politiker som gjort det, det har förekommit långt tidigare och även på kommunal nivå i Sverige.

Pressfrihetens dag har också uppmärksammats i andra evenemang, som genom Tidningsutgivarnas annonskampanj,  och många krönikor av chefredaktörer och andra i olika medier. Gefle Dagblads chefredaktör Anna Gullberg fick tillbringa Pressfrihetens dag i hovrätten som just denna dag prövade den fällande domen mot en person som hotat henne, hennes krönika om detta nedan.
Uppdaterad med nya länkar samt korrigerad, 170503 kl 22.55, 22.59, 23.06 

Länkar:

"Politiker hänger på vågen av mediekritik" - nyhetstext, journalisten.se 170503
Lilian Sjölund: " Det drabbar demokratin" - tv-intervju med Lilian Sjölund, expressen.se
Anna Gullberg: Pressfrihetens dag - från insidan av en rättssal - krönika av Anna Gullberg, gd.se 

170503

Möt hat med öppenhet - ledare av Helena Giertta, journalisten.se 170503

Vi måste fortsätta kämpa för pressfriheten - debattartikel av Jeanette Gustafsdotter, medievarlden.se 170503

Pressfrihetens dag och varför vi ska vara stolta här i Sverige -krönika av Thomas Mattsson, expressen.se 170503

"En tidsfråga innan en journalist blir attackerad" - nyhetstext, svd.se 170402
Så mår pressfriheten - podd Gullberg Nordström 170502

Nytt avhopp från Promedia efter MittMedias övertagande

Till sommaren slutar ytterligare en chefredaktör inom Promedia sedan MittMedia tog över företaget. Det är Anna Liljehag, chefredaktör för Länstidningen, LT, i Södertälje. I en intervju pekar hon på kulturskillnaderna mellan Promedia och den nye ägaren som orsak till att hon sagt upp sig, däribland att så många beslut tas centralt inom MittMedia.

Därmed står det klart att alla chefredaktörerna på Promedias fyra flerdagarstidningar redan slutat eller är på väg att göra det.  Det har varit ett snabbt förlopp eftersom det bara är drygt fyra månader sedan det blev klart att MittMedia skulle ta över Promedia. Den enda kvarvarande chefredaktören är nu Niklas Milberg på fådagarstidningen Nynäshamns Posten som kommer ut på papper två dagar i veckan, men också dagligen digitalt.

För knappt tre veckor sedan blev det känt att Katrin Säfström lämnar sitt jobb som chefredaktör på Nerikes Allehanda, NA, och jag bloggade då om den snabba omsättningen av chefer inom Promedia. Både på Vestmanlands Läns Tidning, VLT, och NA hade MittMedias ledning efterträdare klara omgående och nu får vi se om det går fort även på LT eller om det kommer att ta tid som det uppenbarligen gör på Norrtelje Tidning.

Där har man ännu inte presenterat någon efterträdare till avgående chefredaktören Mattias Carlson som blir ny utvecklingschef på Dagens Industri, DI. Tjänsten har varit utannonserad ett par gånger senast med förlängd ansökningstid.

Att även Anna Liljehag väljer att avgå är inte särskilt förvånande vilket också LT:s facklige företrädare Jalmar Carlsson säger i artikeln. För två månader sedan kom också beskedet om att LT ska minska sin bemanning med 7 tjänster från dagens 27 anställda. Det är tidningens bidrag då MittMedia ska spara 133 miljoner kronor.

Att ekonomin är hårt pressad i koncernen är uppenbart och har också bekräftats av koncernchefen Thomas Peterssohn.  Nu står och faller 28 tidningstitlar och koncernen med att styrelsen och koncernledningen förmår att hantera situationen i ett läge som i många avseenden lätt för tankarna till allt som hände inom Stampen.

Journalistförbundets ordförande Jonas Nordling berör kortfattat ämnet i en krönika idag i Medievärlden om medieägarnas betydelse. Han skriver att han inte är särskilt bekymrad över att MittMedia säljer Sundsvalls Tidnings konstsamling, men att det är mer oroväckande med "samma bolags trixande med redovisningsregler för att slippa nedskrivningar av värden". 

Jonas Nordling går inte närmare in på saken, men jag gissar att vi får höra mer om detta när boksluten i branschen analyseras framöver. Och gissningsvis kommer det också fler nyheter om personskiften i denna stora mediekoncern med sin jämförelsevis hårdhänta hantering av verksamheten.
Uppdaterad med ny länk 160509 kl 20.35, uppdaterad med nya länkar 160510 kl 16.21
Länkar:
Mittmedia och chefskarusellen - krönika av Mikael Marklund, medievarlden.se 160510
AnnaKarin Lith om chefsavhoppen - intervju, medievarlden.se 150510
Mittmedias metoder får LT:s chefredaktör att gå - nyhetsartikel, medievarlden.se 160510
LT-chefen om avhoppet: "Jag passar inte in" - intervju, journalisten.se 160510
Därför lämnar Katrin Säfström NA - nyhetsartikel, medievarlden.se 160421
       

Misslyckad debatt om mediepolitiken på Meg15

Mediedagarna i Göteborg, Meg15, omfattar runt 150 arrangemang på seminarier och scener. Ett av de viktigaste var seminariet om mediepolitiken med kulturministern Alice Bah Kuhnke. En stor publik sökte sig också till den i Svenska Mässans största sal, men tyvärr blev debatten helt misslyckad, främst på grund av moderatorn som orsakade en tidsbrist, men också av en tämligen ensidig diskussion som mest kom att handla om public service.

Moderator var Ulla Carlsson, professor i yttrandefrihet (!) som ägnade runt en kvart till sin inledning kompletterad med en sifferpresentation av forskaren Johan Ohlsson, sammantaget en information som man kan anta att större delen av publiken redan var bekant med. Och därmed ointresserad av.

Därför drabbades debattörerna av tidsnöd vilket blev problematiskt då det fanns inte mindre än fyra debattörer på scenen som ville komma till tals på den begränsade tid som återstod. Möjligen gick just därför MittMedias redaktionella chef AnnaKarin Lith ut rätt hårt för att hinna få så mycket som möjligt sagt. Hon levererade en svidande kritik mot att public service lämnas utanför den nya medieutredningen vars direktiv kulturministern Alice Bah Kuhnke just då hade presenterat efter dagens regeringsbeslut.

Då gick naturligtvis Sveriges Radios vd Cilla Benkö igång och sedan var denna mediepolitiska debatt mest en diskussion om public service är bra eller dåligt, gör rätt eller fel saker och om hur dagspressen lider av konkurrensen med den licensfinansierade verksamheten. Benkö menade i sitt försvar mot Liths kritik att public service minsann också lider. Om någon vann debatten så var det Cilla Benkö som faktiskt fick två spontana applåder av publiken då hon försvarade public service mot AnnaKarin Liths kritik.

Dagens huvudgäst, kulturministern, lyckades sticka in några ord här och var i käbblet mellan de två kombattanterna, men de övriga i panelen, it-debattören Emanuel Karlsten och Ulla Sätereie, prefekt på JMG, fick inte många ord sagda. Debatten sågades direkt på nätet av ilskna twittrare i publiken som hade förväntat sig något helt annat, kanske främst då att äntligen få höra kulturministern om mediepolitiken.

Seminariet drog naturligtvis över på tiden så att Cilla Benkö fick springa till nästa engagemang. När moderatorn avslutade seminariet glömde hon ge slutordet till den inbjudne huvudpersonen Alice Bah Kuhnke. Debatten hade rubriken ”Har Sverige en mediepolitik”, men den frågan fick vi inget svar på. Tyvärr. En stor miss av arrangörerna JMG och NORDICOM.

Ett seminarium som motsvarade förväntningarna var Journalistförbundets debatt, ” Vem gör nyhetsvärderingen – journalisterna eller polisen”. SJF:s ordförande Jonas Nordling var själv moderator och styrde som sådan skickligt debatten. Diskussion handlade om mediernas försämrade möjligheter att få information från polisen, särskilt sedan det nya radiosystemet Rakel infördes. Det kan inte avlyssnas som förr och dessutom uppfattar många polisens informatörer som filter mellan dem som sitter på kunskapens källor och journalisterna.

Den som verkligen satte fart på debatten var Ann-Sofie Sannemalm, kriminalreporter i Vestmanlands Läns Tidning. Sakligt och bestämt konstaterade hon att informationen numera fungerar uselt och att den toppstyrda polisorganisationen inte tycks ta problemet på allvar, även om man hela tiden lovar att det ska bli bättre. Polisens kommunikationschef Unni Jerndal avvisade rätt generellt kritiken, men lovade ändå att det ska bli bättre…

Polisförbundets ordförande Lena Nitz verkade mer lyhörd för kritiken. Klok och eftertänksam. Som gammal polisreporter har jag följt debatten under årens lopp och är minst lika kritisk som Ann-Sofie Sannemalm. Nackdelarna med Rakel borde ha lösts med olika åtgärder då systemet infördes.

Jag har också tidigare bloggat om saken, bland annat med utgångspunkt från ett mord i Västerås där polisen gjorde det mesta fel. Dessutom tror jag att polisens isolering efter Rakel är ganska farlig även för polisen som myndighet; polisverksamhet behöver en löpande offentlig insyn i en demokrati för att motverka farliga övertramp vad det gäller rasister inom kåren, diskriminering och övergripanden.

Jag hann också lyssna på den legendariske journalisten Carl Bernstein som tillsammans med Bob Woodward avslöjade Watergate och fällde en president. Han intervjuades av GP:s Britt-Marie Mattsson om den historiska skandalen, men också om Bernsteins syn på t ex visselblåsaren Edward Snowden. Bernstein sa att han skulle ha publicerat Snowdens material om han hade varit utgivare på The Washington Post.

Dagen inleddes med en debatt, ”Visionärerna”, där Aftonbladets chefredaktör Jan Helin och Sveriges Radios vd Hanna Stjärne samt filosofen Alexander Bard diskuterade och formulerade frågor. Dessa besvarades sedan av en panel med bl a Anette Novak, vd för Interactive Institute och Sofia Wadensjö Karén, publisher för Tidningen Vi.

Det blev en intressant debatt som ofta då man diskuterar framtidsfrågorna. Alexander Bard är alltid intressant att lyssna på och han konstaterade bland annat att mikrobetalningarna är en underskattad möjlighet i mediesammanhang. Det håller jag med om; självklart bör det bli alltid vara möjligt att köpa enstaka texter mm. Det är inget kul att följa en länk till en artikel, möta en betalvägg och få en hurtig uppmaning om att köpa en prenumeration.

Petter Alexis, rappare och mångsidig entreprenör, intervjuades av TT:s Carl Cato om sitt engagemang och sin syn på marknadsföring. Petter gillar att engagera sig i många sidoverksamheter och han sa att tidningar borde kunna göra detsamma; DN skulle t ex kunna anordna Sveriges största musikfestival, menade han.

Dagen avslutades med stor fest, men dessförinnan delades det också ut en rad priser, bland annat organisationen Utgivarnas nya ”Mommapris” till Årets Utgivare. Det gick extremt välförtjänt till Expressens chefredaktör Thomas Mattsson som mycket skickligt och engagerat sköter sitt uppdrag. Aftonbladet blev Årets Dagstidning, det så kallade helhetspriset.
Alla pristagarna finns redovisade här i Medievärlden.
Uppdaterad med fler länkar och korrigerad 150306 kl 02.23

Förbudsiver och provokatörer avrundade Meg14

­­­Datainspektionens generaldirektör Kristina Svahn Starrsjö vill  stoppa sajter typ Lexbase genom att begränsa tryckfriheten. Det pläderade hon för i en debatt på Meg14 mellan jurister och publicister som har helt olika syn på saken. Under sista dagen på mediekonferensen hann jag också lyssna på en intressant diskussion om huruvida medborgarna och mediehusen springer åt olika håll eller ej.

Kristina Svahn Starrsjö är med sin syn på tryckfriheten en värdig efterträdare till den tidigare generaldirektören Gräslund som agerade målmedvetet för att begränsa möjligheterna att komma åt offentliga uppgifter på nätet. Eller som Expressens chefredaktör Thomas Mattsson konstaterade i debatten; om Datainspektionen fick bestämmas så skulle inte ens debattdeltagarnas namn få visas på den stora OH-bilden över scenen.

Lexbase ansökte om och fick ett så kallat utgivningsbevis. Sajter som har det måste ha en ansvarig utgivare precis som tidningar och etermedier. Därmed omfattas de inte heller av personuppgiftslagen och kan därför publicera känsliga personuppgifter. Det är reglerna rörande utgivningsbevisen Datainspektionen vill ändra.

På scenen fanns också Anna Skarhed, justitiekansler, och Mårten Schultz, professor i civilrätt och flitig debattör. De bildade gemensam front med generaldirektören mot Thomas Mattsson som däremot var överens med journalistförbundets ordförande Jonas Norling,  juristerna mot publicisterna. Norling påpekade korrekt att sajter som Lexbase kommer att flyttas utomlands och bortom all kontroll om Datainspektionen får som den vill.

Justitiekanslern kan åtala en ansvarig utgivare, men det är en möjlighet som, helt rätt, används mycket sparsamt. Frågan är dock om inte försiktigheten har gått för långt eftersom detta sker extremt sällan. De senaste decennierna har det bara skett två gånger, nämligen då JK åtalade Expressen i det så kallade spelmålet och senast då JK Göran Lamberts åtalade Expressen för förtal mot Mikael Persbrant.

Det skulle vara intressant att få se JK åtala ansvarige utgivaren på Lexbase för förtal. Det skulle med all sannolikt bli en fällande dom. Sajten var ju igång endast några dagar, men det har ändå kommit in ett mycket stort antal anmälningar till JK mot sajten.

Den andra debatten om mediehusens utveckling var av en helt annan karaktär med fyra filosoferande provokatörer på scenen tillsammans med moderatorn Anette Novak, vd för Interaktiva Institutet. Där jobbar även forskaren Carl Heat som sa att det enda man kan lära sig något av är att göra misstag. Pröva och experimentera, sa han.  Han menade också att det finns otroligt många innovationer kvar att göra för mediehusen.

Yasmine El Rafie, som är utvecklingsredaktör för sociala medier på Sveriges Radio, engagerades för debatten bara någon timme innan den började eftersom Brit Stakston hade fått förhinder. Yasmine El Rafie frågade sig om vi kanske har fel chefer inom medierna och att det därför kanske behövs ett generationsskifte för att få fart på digitaliseringen; många journalister orkar inte vara lyhörda och transparanta, menade hon.

Marknadschefen Joakim Johansson på Universal  Music berättade medryckande och ärligt om de tuffa åren i sin bransch, om alla felbedömningar och misstag som gjordes innan klokheten infann sig, ”när vi insåg att det inte handlade om oss i musikindustrin utan om konsumenterna så vände vi skutan.”  Han konstaterade också att det inte är de största spelarna som överlever utan de som vågar göra något. Härliga ord för alla de medieledare som nu vågar pröva sig fram i sökande efter framtiden!

Det blev det sista seminariet jag följde under Meg 14 och dess totalt närmare 30 seminarier. Drygt 20 av dessa missade jag på grund av tidsbrist eller för att de arrangerades samtidigt, som åhörare måste man här liksom på Bokmässan och i Almedalen prioritera hårt.

Därför är det trist att nödvändiga programtidningen fortfarande är riktigt rörig, svåröverskådlig och obegripligt dålig, mycket märkligt eftersom den rör ett stort mediesammanhang! Därför borde den snarare vara en mönsterprodukt, nu var den bara jobbig. Förra året var det någon som menade att man borde klippa ur alla programpunkter och sedan klistra in dem i rätt tidsordning. Nu fick man, liksom förra året,  bläddra hit och dit, av och an mellan seminarier, Öppen scen och Salongen. Det var till och med lätt att förväxla dagarna.

En del av paneldeltagarna i de olika seminarierna får slita hårt. Expressens och Aftonbladets chefredaktörer Thomas Mattsson och Jan Helin dyker liksom radiochefen Cilla Benkö upp i det ena arrangemanget efter det andra, både på seminarier och i olika monterprogram. Mattsson var nog den man såg oftast, men det är också en fröjd att höra honom, inte minst i hans bestämda och tydliga ställningstaganden för tryck- och yttrandefriheten. Han är idag den ledande debattören på området och verkar helt i Bo Strömstedts anda. Imponerande!

I år hade utställningen med montrar och några scener växt rejält. Det märks att arrangemanget nog kommit för att stanna. Sammantaget har det varit ett par mycket intressanta dagar i alla avseenden. Meg15 kan rekommenderas!

Korrigerad 140308 kl 17.20
Kompletterad med länkar 140317 kl 15.40

Länkar:
Mediedagarna - en framgång för SVT - sammanfattning, vipatvsvt.se
Lyssna på SR:s sändningar från Meg14 - länksamling, sverigesradio.se  

En mediedebatt live och en via Play då politikern gick sin väg

I Almedalen lyssnade jag under fredagen på två mediedebatter, en live om medieutvecklingens betydelse för demokratin och en via SVT Play med rubriken "Ska pressavdelningarna sabotera journalistiken?" Under den debatten plockade riksdagsledamoten Maria Abrahamsson (m) plötsligt av sig mikrofonen och gick sin väg eftersom hon ansåg sig vara felinformerad om vad debatten skulle handla om.  

Jag missade debatten med Maria Abrahamsson då den var den 3 juli, men tack vare SVT Play går det att se den ända fram till juli 2014. Att en känd politiker lämnar en debatt på detta sätt är dessbättre mycket ovanligt och framförallt svårbegripligt för andra utom henne själv.

Under hela debatten riktades hård kritik mot Regeringskansliet från skilda håll, men när Maria Abrahamsson lämnade scenen hade endast Ekots reporter Daniel Öhman talat och då inte om henne, utan om regeringens tillkortakommanden. Hon hade således ingen anledning att svara på kritiken.

Jag har svårt att förstå varför hon, som själv är en meriterad journalist och en skicklig debattör, inte skulle ha kunnat resonera rent principiellt om hur myndigheter bör uppträda gentemot medier. Ändå ansåg hon sig ha hamnat i en hopplös situation och gick därifrån. Detta trots att moderatorn Axel Andén, chefredaktör för Medievärlden, omedelbart sa att hon inte behövde kommentera Öhmans inlägg. Men hon gick.

 I fredagens debatt arrangerad av Tidningsutgivarna stod däremot alla kvar på podiet och diskuterade ”Medierna, makten och torget som försvann – medieutvecklingens betydelse för demokratin”. Numera är nyhetsförmedlingen extremt fragmentiserad; människorna får informationen från många olika håll och debatten försvåras då vi mer sällan har en gemensam bild av verkligheten.

Internet har ökat yttrandefriheten och är i många avseenden ett viktigt verktyg för demokratins utveckling, men här pekade professor Jesper Strömbäck på risker som han också anser finns i utvecklingen. Hur ska vi kunna debattera med varandra om vi har helt olika verklighetsuppfattningar?

Polariseringen ökar och det blir svårare att nå dem man vill nå i det offentliga samtalet. Panelen pekade  på att de traditionella medierna, både de privata mediehusen och offentligt finansierade public service, är viktiga aktörer i sammanhanget.

I debatten pekade både Correns chefredaktör Charlotta Friborg och Expressens chefredaktör Thomas Mattsson på hur viktiga de lokala tidningarna är som bas för nyhetsjournalistiken, i jämförelse med public service. Alla gillade public service som av många ses som viktigast i sammanhanget, men det är inte deras medarbetare som kommer att gräva i diarier och driva nyhetsjournalistiken i Piteå eller Motala.

Detta är en fråga som återkommer i debatten eftersom kritiken allt oftare kommer från tidningsutgivare över att public service i så stor utsträckning baserar sin journalistik på nyheter som tidningarna plockat fram. Ett helt lagligt förfarande av Sveriges Television och Sveriges Radio, men irriterande för utgivarna i ett läge där ekonomin ändrar förutsättningarna för den publicistiska verksamheten.

Och särskilt irriterade blir de som också ogillar att public service, finansierad av licensmedel, samtidigt utvecklas på webben och i digitala medier på ett sätt som anses störa marknaden för de kommersiella aktörerna. Och ledningarna inom public service är starkt irriterade över att regeringen vill utreda frågan…

Jonas Nordling, ordförande i Journalistförbundet, sa att tidningarna bör fokusera på sina egna problem och möjligheter i stället för att skylla på public service, men berörde också förbundets färska förslag om stöd till tidningarna som SJF menar är nödvändigt för demokratins skull ”även om inga riktiga publicister utanför public service vill vara beroende av staten”.

Därmed är Almedalen 2013 över för vår del i Utkik Media. Två politiska tal och partiernas sidoprogram återstår, centerpartiet under lördagen och socialdemokraterna under söndagen. Men seminarieverksamheten är huvudsakligen slut.

I år har det funnits över 2300 officiella seminarier och arrangemang att gå på, om jag minns rätt. Sjukvård, omsorg och medier har varit vanliga ämnen, men i princip alla samhällsområden har belysts under veckan. Priset för ”Hetast i Almedalen” gick välförtjänt till kampanjen ”#sittmeddawit” som kreativt påminde om den fängslade journalisten Dawit Isaak i Eritrea. Öresundshuset blev "Årets opinionsbildare".

 Sammanfattningsvis så har det mesta fungerat väldigt bra i år. Tidigare år har mobiltäckningen varit dålig, men i år har jag inte blivit arg någon gång trots dagligt bloggande, många mobilsamtal, surfning och twittrande med Telia och 3 i mobiler, svag signal här och var, men det har ändå nästan alltid funnits kontakt. En stationär mobil bredbandsrouter med Tele2 har fungerat alldeles utmärkt där vi hade den rätt högt upp i Visby nära Stora Torget.

Därmed är veckan i Almedalen slut för vår del. Under fredagen lämnade massor av människor Visby och det blev klart glesare på gatorna. Många seminarietält och scener monterades ner trots att det återstår två dagar med ett begränsat utbud. Lite trist.

Almedalen är en succé, men alla evenemang måste utvecklas. Arrangörerna bör nog fundera lite över formerna för kommande arrangemang. De två sista talarna skulle kanske kunna samsas om lördagen för att, om möjligt, locka fler deltagare och arrangörer att stanna?

  

      

Mycket beröm och lite kritik om Meg12

UPPDATERAD, korrigerad och kompletterad 120310 13.00
De flesta jag mött var nöjda med Mediedagarna Meg 12 när dessa avslutades i Göteborg efter två intensiva dagar med mängder av seminarier och andra scenframträdanden. Själv missade jag idag 18 seminarier och 11 andra scenframträdanden. Men jag prioriterade och hann med fyra seminarier och ett par evenemang. Dessa siffror säger en del om det stora utbudet.

Så är det med den här typen av koncentrerade evenemang. Under Bokmässan och i Almedalen är det ännu lättare att känna en viss frustration över allt man inte hinner med; i Almedalen vill jag minnas att det var över 1.300 officiella seminarier i somras. Ett veckolångt universitet om de mest skiftande samhällsfrågor.

Meg12 var klart lättare att greppa, men ändå med ett riktigt frikostigt utbud. Gissningsvis var det få som hann se och lyssna på allt de egentligen ville gå på. Utöver arrangemangen är det naturligtvis mötesplatsen Meg12 som är viktig; det vimlade av kolleger och bekanta i korridorerna, ett utmärkt tillfälle att skaffa sig nya kontakter och vårda dem man redan har. Många andra sammanträden förlades också i anslutning till Meg12. Praktiskt.

Egentligen hörde jag bara kritik mot två saker. I det ena fallet handlade det om programsidorna i den officiella mässtidningen. Den var gjord av Dagens Media och programtablåerna var virriga och svåröverskådliga. Jag mötte en känd ledande branschföreträdare som muttrade om att det bästa vore att klippa ur alla evenemangstexter och klistra upp dem i tidsordning…

Det andra samtalsämnet gällde den stora festkvällen. Den präglades av en festlig inramning och mycket god mat, men också av jobbig trängsel, en hög bullernivå och tidsödande servering. Det är ingen lätt uppgift att organisera en middag med över 500 gäster, men personalen var mycket vänlig och gjorde så gott den kunde.

Nåväl, sammantaget var Meg12 ett lyckat arrangemang och fortsättningen torde vara rätt given även om många deltagares företag måste prioritera om i konferensbudgeten. Det finns ju andra branschrelaterade evenemang som pockar på uppmärksamhet.

Själv ägnade jag sista dagen åt att lyssna på Tomas Brunegård, koncernchef i Stampen och ordförande i Tidningsutgivarna,TU, som framträdde i det ena seminariet efter det andra. Han diskuterade bland annat om mediernas kommersialiserats eller ej och stod då för en offensiv och optimistisk syn på möjligheterna inför framtiden. Publicistklubbens ordförande Ulrika Knutson tyckte i stort sett tvärtom.

Knutson lät ungefär som vilken tillbakablickande klubbordförande som helst, men ville inte medge att hon tyckte att det var bättre förr. Men så lät det allt…

I en annan debatt diskuterade Brunegård ungefär samma frågor med bland andra Journalistförbundets nye ordförande Jonas Nordling. Brunegård talade optimistiskt om att innovationstakten nu är större än någonsin i medievärlden. Har var tämligen överens med bland andra Hanna Stjärne, publisher på UNT, och Anna Lindberg, programchef och nyhetsbyråchef på NTM, om en ljusnande framtid eftersom UNT och GP är ”världsbäst” i Uppsala och Göteborg.

Nordling upprepade envist gång på gång sina frågor om hur journalistiken ska betalas när de nya generationerna  inte gör som förr. De övriga i panelen talade om nya mer flexibla betalningsmodeller och Brunegård tyckte att han nästan kunde ana ljuset i tunneln, men Nordling verkade inte nöjd.

Jag var också på ett seminarium där DN:s förre chefredaktör Jan Wifstrand på ett kul och bra sätt grillade de ansvariga bakom SVT:s nya Aktuellt. Till skillnad från Wifstrand var de olika tv-cheferna Olov Carlsson, Robert Olsson och Hanna Larsson närmast extremt nöjda med läget, de gillade sin skapelse både vad det gäller  formen och innehållet och allt annat i Nya Aktuellt.  Jag känner mig fortfarande lika tveksam som när jag bloggade om nya Aktuellt och tycker att Wifstrands ifrågasättande var rätt.

Slutligen var naturligtvis Expressens chefredaktör Thomas Mattsson också i farten idag och denna gång i en debatt om ”Tryckfrihetsförordningen – skrota eller putsa” där experten Nils Funcke inledde och förklarade vad denna svåra frågade handlade om. Idag föredömligt pedagogiskt bra och kortfattat. Alltihop handlar om huruvida Sverige ska ändra sina grundlagar och då, möjligen, riskerar problem i Bryssel. Och behöver de ändras?  

Sveriges Radios vice vd Cilla Benkö var också med liksom Ulrica Widsell, SJF:s vice ordförande. Medierepresentanterna var eniga i sin kritiska syn på politikernas ambitioner att förändra grundlagarna, men riksdagsledamöterna Alf Karlsson (mp) och Ulrika Karlsson (m) tog inget intryck av vad de hörde. De upprepade gång på gång sina ambitioner att gå till botten med problemen, problem som inte ens existerar enligt de övriga i panelen.

Vi får se hur det går med den saken och alla andra diskussionsämnen under Meg12. En tämligen säker gissning är att samma frågor snart debatteras igen och därefter under många år framöver, säkert också på ett Meg13.

UPPDATERAD med fler länkar 120311 kl 12.15, 120312 11.00, 18,30

MEG ger mersmak, Gunnar Springfeldt på Stampen 120312
MEG kan bli väldigt bra 2013, Expressens chefredaktör Thomas Mattssons blogg 120311

Listiga lustiga listor, Peter Hjörne i GP 120310
MEG12 och Ranelids mirakel i kväll, Expressens chefredaktör Thomas Mattssons blogg 120310

Mycket beröm och lite kritik om Meg12, Utkiksbloggen 120309
Medievärldens redaktörer om Meg12, medievarlden.se 120309

Bra inledning på Meg12, Utkiksbloggen 120308

Mot Göteborg och nya Meg12, Utkiksbloggen 120307

Twittrat om #Meg12, Twitter fortlöpande under Meg12
Medievärldens liveblogg, fortlöpande under Meg12

Bra inledning på Meg12

UPPDATERAD 2012-03-09 kl 00.23
Korrigerad och nya länkar.

Första dagen på Mediedagarna, Meg12, i Göteborg motsvarade förväntningarna. Betydligt mer folk än vad jag trodde skulle lockas till arrangemanget. Jag var på fem seminarier och det var välbesökta  även i de största lokalerna där det finns plats för många hundra åhörare. Hyfsad kvalitet på seminarierna var det också även om inget av dem jag var på lyfte till de högsta höjderna.

Under eftermiddagen rörde sig det så mycket folk i korridorerna att man (nästan) kunde känna lite vibbar av Bokmässan. Nåja inte trångt direkt, men välbesökt. Meg12 håller till på en stor del av Svenska Mässans övervåning där det hålls seminarier. Ett rätt stort antal utställare deltar med sina montrar där det också förekommer intervjuer mm.

Först lyssnade jag på seminariet ”Utgivning och ansvarslöshet”, ett givet inslag i ett mediearrangemang som detta. Lite väl lång inledning av kunnige moderatorn Nils Funcke, men jag förmodar att han ville ge externa besökare chansen att förstå pressetiken och dess byråkratiska system. Vare sig etiken eller systemet är ju  lätta att förstå ens för folk i branschen…

Klart bäst för dagen var Expressens Thomas Mattsson. Under seminariet dristade jag mig t o m till att på Twitter utse honom till den ledande pressetiske debattören bland de svenska chefredaktörerna. De flesta av dessa syns ju inte alls i den debatten även om ett antal redaktörer är bra på att förklara sina beslut i den egna tidningen.

Thomas Mattsson missar aldrig en chans att förklara, problematisera och diskutera etiken. På Twitter, i tidningen, i branschpressen och på sin blogg. Han resonerar och väger allmänintresset mot tunga etiska krav och pekar skickligt på vilka svåra överväganden det handlar om. Jag tycker ibland att han börjar närma sig Bo Strömstedts höjder i den pressetiska diskussionen, även om denne nog behåller titeln länge än.

Meningen var att den stridbare straff- och skadeståndskramande juristen och professorn Mårten Schultz på plats skulle ha pläderat för sina uppmärksammade och rätt kritiserade idéer. De handlar  om fler åtal och domstolsprövningar och ökade skadestånd för integritetskränkningar och förtal i medierna. Tyvärr kunde han inte komma p g a sjukt barn, men Schultz deltog via telefon. Det blev dock inte alls samma hetta i diskussionen som det säkert skulle ha blivit om han hade varit där. Schultz och deltagarna på scenen gjorde dock så gott de kunde.

Med i den debatten var också Mattias Göransson, chefredaktör på Filter och Jeanette Gustafsdotter, vd på Tidningsutgivarna, TU. Göransson var ensam om att såga det pressetiska systemet som han tyckte kan te sig rätt löjligt ibland. Hans åsikter låg, som jag uppfattade, ganska nära min egen syn på saken. Systemet är krångligt och har funkat dåligt vilket diskuterades i Almedalen för något år sedan.

Dagen fortsatte för min del med Medieakademins förtroendebarometer, alltid intressant att ta del av. Sedan blev det en debatt om ”Tv-tittare utan tv. Vart är vi på väg?” Med Eva Hamilton, naturligtvis. Det handlade om att tittandet på vanlig tv alltmer får stryk av renodlad webb-tv. Särskilt bland yngre.

Det är en intressant utveckling som bör få följder för licenssystemet, men det verkar Hamilton inte alls tycka. Hon sa bland annat något i stil med att webbtittare ska betala licensen ändå eftersom ”man säkert har en tv ändå”. Ungefär. Jag håller inte alls med, licenssystemet är otidsenligt och om detta har jag bloggat tidigare. Debatten handlade dock mest om vad webb-utvecklingen i övrigt innebär. Intressant, inte minst för OIa Ahlvarssons framtidsvisioner och producentens Agnes Lo Åkerlinds inlägg om hur man gör bra tv, inte minst för webben.

På Meg12 möter man hela tiden massor av mediekolleger och därför missade jag halva seminariet om ”Sanningen, sållandet och det döende scoopet”. Mycket folk i en av de större salarna. Dagen avslutades med ett arrangemang av Sveriges Radio om kommentarskulturen på webben, ”Journalistik 3,0”, om den utmärkta Medieormen och SR:s  satsning på att släppa fram kommentarer

Cilla Benkö, vice vd på SR, och bolagets vd Mats Svegfors kan med rätta vara stolta över projekten och Mats Svegfors, som tidigare varit ganska kritisk till bloggandet och twittrandet, sa efter debatten till mig att han ju faktiskt bättrat sig sedan han fick kritik i Almedalen för några år sedan. Det han helt rätt i. Ungdomspoäng…

Så var det med den dagen och nu i kväll ska runt femhundra människor (!) på en stor fest där även Tidningsutgivarnas årsmötesmiddag är en integrerad del. TU:s årsmöte var i år förlagt till Meg12 i Göteborg och under dagen tog organisationen beslutet att gå med i den nya paraplyorganisationen Utgivarna.

I morgon blir det en ny lång dag med många seminarier, bland annat om tryckfrihetsförordningen bör skrotas eller putsas upp. Och störst är nog förväntningarna inför ett seminarium om ”Journalist – ett yrke och en bransch i förändring. Både TU:s ordförande Tomas Brunegård och Journalistförbundets ordförande Jonas Nordling deltar. Diskussionen kommer nog att handla mycket om hur man ska hitta nya affärsmodeller för tradmedierna.

Jan Helin mycket tydlig om tidningarnas framtid

Aftonbladets chefredaktör Jan Helin var under en debatt i Almedalen mycket rak och tydlig med att tidningarnas framtid finns i den digitala formen, inte som papperstidningar. Han konstaterade att medieutvecklingen är en revolution, en strukturförändring som är så omfattande att få företag brukar överleva sådana omstörtande förändringar. Han är dock optimistisk för Aftonbladet där i dag all fokus läggs på det digitala utvecklingsarbetet

Detta sagt i en debatt som Medieföretagen arrangerade i direkt anslutning till Almegas och Politometerns smarta och populära bloggplats H12 på Hästgatan 12 i Visby. Det är bloggarens motsvarighet till tradmediernas presscenter, en satsning som väl symboliserar medierevolutionen. Bloggarna är ett bra exempel på nya aktörer på medieområdet och de nämndes ofta i debatten.

Jan Helin sa att Aftonbladets pappersupplaga minskar varje år och att det inte är Expressen som lockar över köparna, det är läsarnas ändrade beteende som minskar upplagan. Expressens chefredaktör Thomas Mattsson satt i publiken...

Aftonbladet når fler än någonsin med sin journalistik, men allt färre vill betala något för den. Där finns utmaningen enigt Jan Helin, branschen måste skapa nya fungerande affärsmodeller.

Utgångspunkten för den mycket intressanta debatten arrangerad av tidningarnas arbetsgivarorganisation var frågan om hur framtiden ser ut för journalistyrket som sådant, vad är det som kommer att gälla för alla unga som drömmer om en framtid inom medierna? Svaret från panelens experter var inte kul för de unga.

Jan Helin var inte orolig för journalistiken som sådan efter branschens dramatiska strukturförändring, men både han och andra arbetsgivarföreträdare sa att antalet anställda journalister kommer att bli färre. Diskussionen gled också ofta in på frågan om att branschen behöver bättre avtal som medger mer flexibla anställningsformer. Och att antalet journalister som utbildas bör minskas.

Mktmedias vd Bosse Svensson var lika bestämd som Jan Helin på att det är en revolution som pågår och han trodde att det i framtiden kanske sägs att det var just år 2011 som ”det hände”, han t o m lovade att det nog är så! Bosse Svensson var också kritisk mot Journalistförbundets, SJF:s, envisa vakthållning av det som en gång var i stället för att blicka framåt.

Sofia Mirjamsdotter, journalist, känd bloggare och föreläsare mm om sociala medier ansåg samma sak och hade just därför också nyligen lämnat SJF. Hon sa också att det inte finns någon naturlag som säger att det alltid ska finnas journalister i sin traditionella form.

Inte så kul att höra kan man anta för SJF:s nye ordförande Jonas Nordling som också deltog i debatten. Han medgav att förbundet till och från kanske hade ägnat ”för mycket tid åt skitfrågor”. Det ska bli intressant att se hur han och förbundets nya styrelse lyckas, SJF har tveklöst haft en trög och konservativ hållning i framtidsfrågorna hittills.

Debatten var en av de bästa på medieområdet hittills i Almedalen i år och jag önskar att alla journalister i Sverige hade varit där och lyssnat. Avståndet är långt mellan Bosse Svenssons, Jan Helins och Sofia Mirjamdotters klarsynta analyser jämfört med inställningen på tidningar här och var, både bland chefer och medarbetare i traditionalisternas stora skara som hoppas att allt löser sig.

Under onsdagen var jag också på två andra mediedebatter, den först arrangerade av Tidningsutgivarna och Sveriges Tidskrifter. I den deltog tv-reportern Bert Sundström som blev svårt misshandlad i Egypten. Han är fortfarande förlamad i ansiktet och har drabbats av balansrubbningar, men han skulle svara ja direkt om SVT ber honom resa ut till nya krig eftersom han anser att svenska journalister måste finnas på plats.

En annan deltagare var bloggaren Afrah Nasser från Jemen. Hennes blogg har av CNN bedöms vara en av de tio mest lästa i Mellanöstern. Afrah Nasser är ung, 26 år, och har nu sökt asyl i Sverige eftersom hon har hotats för sin blogg och därför inte vågar återvända till sitt hemland Jemen där hennes familj finns.

Bert Sundström och Afrah Nasser är nu i säkerhet, men båda har dyrt fått betala för sin övertygelse om att informationen måste levereras till läsare och lyssnare, för sin journalistiska drivkraft och envishet. Respekten från publiken till podiet var påtaglig under seminariet.

Den andra mediedebatten arrangerades av TU och handlade om ”Mediemakt och de unga”, vad händer när de unga vänder traditionella medier ryggen? Även här var Jan Helin med och pekade på medierevolutionen och dess följder.

Tillsammans med Norrans chefredaktör Anette Novak representerade Helin de traditionella tidningarna i debatten där medierevolutionens företrädare var Bambusers Måns Adler, Fanzingos Luis Lineo och chefredaktören och bloggaren mm Isabella ”Blondinbella” Löwengrip. Intressanta och imponerande personer!

Det blev en bra diskussion där man också kunde ana ett samband med de övriga diskussionerna. Här fanns tre intressanta representanter för framtidens mediemakthavarna, precis sådana som onekligen orsakar den dramatiska strukturförändring som ventilerades på Almegas seminarium.

Och Afrah Nasser är på samma sätt ett lysande exempel på en person som svarar för en avancerad journalistik publicerad av henne själv utanför de traditionella medierna. Den utmärkte reportern Bert Sundström är en god representant för det bästa med tradmedierna, men frågan är hur länge mediehusen har råd med utrikeskorrespondenter. Sundström sa att han hoppas att svenska korrespondenter får fortsätta rapportera hem till Sverige.

– Vi skulle kunna komma överens med CNN och använda deras material, eller t o m Youtube-klipp, men då skulle vi tappa den viktiga funktionen att analysera och rapportera, sa Bert Sundström.

Fjärde dagen i Almedalen var en bra dag för den som vill hålla koll på medierevolutionen.