Olov Carlsson ny chefredaktör - och vad blir nästa uppdrag?

Olov Carlsson blir ny chefredaktör och utgivare för Länstidningen i Södertälje och Norrtelje Tidning, Hans uppdrag blir att samordna de bägge tidningarna, och även Nynäshamns Posten, i en gemensam redaktionell organisation. Intressant projekt, men frågan är också vad han får för uppdrag då den samordningen är klar. Olov Carlsson har tunga meriter och en kompetens som kan motivera en roll i koncernledningen för MittMedia.

Olov Carlsson har varit ungefär tio år på Sveriges Television, SVT, varav åtta år som chef för nyhetsdivisionen. Han anses vara en mycket bra ledare och är skicklig på att driva förändringsprocesser, en egenskap som kommer väl till pass när de tre tidningarna ska samordnas.

Innan Olov Carlsson kom till Sveriges Television var han bland annat vd och chefredaktör för Piteå-Tidningen samt redaktionschef och ansvarig utgivare för TV4 i Norrbotten. Olov Carlsson tillträder enligt Medievärlden sitt nya jobb redan nästa vecka. I den rollen blir han också ytterst ansvarig för Nynäshamns Posten, men Niklas Milberg fortsätter som utgivare för tidningen.

Tanken att samordna de tre tidningarna är naturlig, för att inte säga självklar, i det läge de befinner sig. Förutom den dagliga digitala produktionen är Länstidningen på papper en sexdagarstidning och Norrtelje Tidning en femdagarstidning. Nynäshamns Posten kommer ut två dagar i veckan. I åtminstone Norrtälje har det nog redan diskuterats en frekvensnedgång på papper, en förändring som vi kommer att få se fler exempel på.

En framgångsrik samordning av de tre tidningarna kan föda nya idéer om en utveckling av lokaljournalistiken runt Stockholm, kanske också tankar på en expansion in i staden. Sådana projekt har funnit tidigare, inte minst av Promedia som startade Täby Danderyds Tidning och dess dåvarande moderbolag Stampen som förvärvade Mitt i. Nu är det bolaget sålt och Täby Danderyds Tidning nedlagd. Det är ett helt nytt läge; Olov Carlsson är kreativ och det ska bli intressant att se hur samordningen faller ut.

Utnämningen av Olov Carlsson innebär att ett tidigare tungt namn inom public service nu rekryterats till kommersiella MittMedia. Och tidigare rekryterade SVT kommersiella Aftonbladets publisher Jan Helin. Det finns fler exempel på sådana rörelser även på nära håll.

Arbetarbladets chefredaktör Helena Nyman hämtades från SVT i Sundsvall, men hade också tidigare jobbat på tidningen. Gefle Dagblads chefredaktör Anna Gullberg kom från Sveriges Radio i Dalarna, men hade tidigare jobbat åt Dalarnas Tidningar. Övergångarna mellan de licensfinansierade och kommersiella medierna blir allt vanligare, allt medan spänningarna mellan dem ökar. De kommersiella medierna tog ju initiativet till PublicService-kommissionen som levererade sin slutrapport i våras.

Olov Carlsson byter nu således de långa korridorerna i välbemannade SVT mot en helt annan arena med begränsade resurser på tre lokaltidningar. Det är också en miljö han känner sedan tiden på Piteå-Tidningen där han satte väsentliga avtryck innan han blev enhetschef på SVT Nord. 2004 porträtterades han av Mikael Marklund i en läsvärd text i Medievärlden.

Både den texten och Carlssons meritlista visar att den nye chefen för MittMedias lokaltidningar runt Stockholm är en färgstark och kompetent medieledare. En riktigt intressant rekrytering som gissningsvis leder till uppdrag även i koncernledningen för MittMedia när han är klar med projektet rörande de tre lokaltidningarna. Enligt Norrtelje Tidning sträcker sig avtalet för Olov Carlsson till årsskiftet med möjlighet till förlängning...

Uppdaterad med fler länkar 160511 kl 16.14, uppdaterad med komplettering kl 16.17, fler länkar kl 16.31, 18.43, 18.52, korrigerad 160513 kl 16.46

Länkar:

Oro på LT: "Det är helt olika typer av tidningar" - nyhetstext journalisten.se 160511
Olov Carlsson tar över Norrtelje Tidning och LT - nyhetstext, medievarlden.se 160511
Olov Carlsson till Länstidningen - nyhetstext, dagensmedia.se 160511
SVT-chef till Länstidningen - nyhetstext, svt.se 160511
Norrtelje Tidning och LT får gemensam chefredaktör - nyhetstext, journalisten.se 160511
Ny chef på LT: Det kommer inte bli enkelt - intervju med Olov Carlsson, lt.se 160511
Han blir ny chefredaktör på NT - nyhetsartikel och tv-intervju, norrteljetidnng.se 160511 

   

      

Nytt avhopp från Promedia efter MittMedias övertagande

Till sommaren slutar ytterligare en chefredaktör inom Promedia sedan MittMedia tog över företaget. Det är Anna Liljehag, chefredaktör för Länstidningen, LT, i Södertälje. I en intervju pekar hon på kulturskillnaderna mellan Promedia och den nye ägaren som orsak till att hon sagt upp sig, däribland att så många beslut tas centralt inom MittMedia.

Därmed står det klart att alla chefredaktörerna på Promedias fyra flerdagarstidningar redan slutat eller är på väg att göra det.  Det har varit ett snabbt förlopp eftersom det bara är drygt fyra månader sedan det blev klart att MittMedia skulle ta över Promedia. Den enda kvarvarande chefredaktören är nu Niklas Milberg på fådagarstidningen Nynäshamns Posten som kommer ut på papper två dagar i veckan, men också dagligen digitalt.

För knappt tre veckor sedan blev det känt att Katrin Säfström lämnar sitt jobb som chefredaktör på Nerikes Allehanda, NA, och jag bloggade då om den snabba omsättningen av chefer inom Promedia. Både på Vestmanlands Läns Tidning, VLT, och NA hade MittMedias ledning efterträdare klara omgående och nu får vi se om det går fort även på LT eller om det kommer att ta tid som det uppenbarligen gör på Norrtelje Tidning.

Där har man ännu inte presenterat någon efterträdare till avgående chefredaktören Mattias Carlson som blir ny utvecklingschef på Dagens Industri, DI. Tjänsten har varit utannonserad ett par gånger senast med förlängd ansökningstid.

Att även Anna Liljehag väljer att avgå är inte särskilt förvånande vilket också LT:s facklige företrädare Jalmar Carlsson säger i artikeln. För två månader sedan kom också beskedet om att LT ska minska sin bemanning med 7 tjänster från dagens 27 anställda. Det är tidningens bidrag då MittMedia ska spara 133 miljoner kronor.

Att ekonomin är hårt pressad i koncernen är uppenbart och har också bekräftats av koncernchefen Thomas Peterssohn.  Nu står och faller 28 tidningstitlar och koncernen med att styrelsen och koncernledningen förmår att hantera situationen i ett läge som i många avseenden lätt för tankarna till allt som hände inom Stampen.

Journalistförbundets ordförande Jonas Nordling berör kortfattat ämnet i en krönika idag i Medievärlden om medieägarnas betydelse. Han skriver att han inte är särskilt bekymrad över att MittMedia säljer Sundsvalls Tidnings konstsamling, men att det är mer oroväckande med "samma bolags trixande med redovisningsregler för att slippa nedskrivningar av värden". 

Jonas Nordling går inte närmare in på saken, men jag gissar att vi får höra mer om detta när boksluten i branschen analyseras framöver. Och gissningsvis kommer det också fler nyheter om personskiften i denna stora mediekoncern med sin jämförelsevis hårdhänta hantering av verksamheten.
Uppdaterad med ny länk 160509 kl 20.35, uppdaterad med nya länkar 160510 kl 16.21
Länkar:
Mittmedia och chefskarusellen - krönika av Mikael Marklund, medievarlden.se 160510
AnnaKarin Lith om chefsavhoppen - intervju, medievarlden.se 150510
Mittmedias metoder får LT:s chefredaktör att gå - nyhetsartikel, medievarlden.se 160510
LT-chefen om avhoppet: "Jag passar inte in" - intervju, journalisten.se 160510
Därför lämnar Katrin Säfström NA - nyhetsartikel, medievarlden.se 160421
       

Chefredaktörer kommer och går hos Promedia och MittMedia

Nu rullar MittMedias övertagande av Promedia på i snabb takt. Chefredaktör Thelma Kimsjö på anrika Vestmanlands Läns Tidning, VLT, slutade kort efter ägarskiftet, hur det nu än gick till. Bara två dagar därefter utsågs chefredaktör Daniel Nordström på Arbetarbladet, AB, till hennes efterträdare. Det kommer sannolikt fler personskiften inom Promedia. Och på Länstidningen, LT, i Södertälje blev det starka reaktioner mot MittMedia och dess redaktionella chef AnnaKarin Lith efter ett möte om den nya gemensamma framtiden.

Det är naturligt nog inom tidigare Promedia spänningarna märks, men även MittMedias tidningar påverkas indirekt. AB förlorade ju sin chefredaktör när han flyttade till Västerås, men bara någon dag senare fick tidningen en ny chefredaktör. Det blev Helena Nyman, välkänd och respekterad på tidningen efter många år som bland annat nyhetschef. Hon kom tillbaka efter bara ett år som redaktionschef för SVT Nyheter i Sundsvall.

Både Daniel Nordström, och andra från ”gamla” MittMedia som gissningsvis senare sätts in för att harmonisera allt mellan Promedia och MittMedia har starkt stöd från sin ledning.Då givetvis främst från fusionens arkitekt, koncernchefen Thomas Peterssohn, och hans sekundant, den redaktionella chefen AnnaKarin Lith. MittMedia har efter fusionens tillkännagivande agerat målmedvetet och närmast tufft inom Promedia. Övertagandet var nog väl planerat redan i förväg, det har ju gått väldigt fort, som i exemplet Kimsjö,   

De som ska se till att samgåendet mellan MittMedia och Promedia lyckas får inte bara stöd av koncernens operativa ledning. MittMedias nye styrelseordförande Jan Friedman har i en öppenhjärtig och mycket bra intervju i Medievärlden Premium slagit fast att sammanslagningen mellan Promedia och MittMedia handlar om ”en total integration”. Frågan är om det lyckas. Och om hur processen genomförs, brutalt eller skickligt.

Att slå ihop tidningar, som tidigare de i Hälsingland eller de i Härnösand och Örnsköldsvik, var en sak. Jag vet, jag var då själv inblandad som konsult på uppdrag av just MittMedia. Det handlade om delvis försvagade och ödmjuka organisationer, men ändå var motståndet hos en del medarbetare och chefer stort. Begripligt, inte minst eftersom det då var långt innan den här typen av strukturförändringar hade blivit vanliga. Få såg redan då mediebranschens kommande problem.   

Det gör alla i dag, men stora anrika organisationer som VLT och Nerikes Allehanda, NA, rymmer också en stolthet och styrka som jag tror kan bli ett reellt problem från MittMedias synpunkt sett. LT i Södertälje och Norrtelje Tidning är mindre tidningar, men med en stark tradition av självständighet och en mycket stark lokal förankring.

Medarbetare, fack och chefer på alla dessa tidningar kommer säkert att ha synpunkter på MittMedias krav på en ”total integration”, det vill säga enligt MittMedias modell med centraliserade chefer, multijournalister, inga fotografer och centraliserad redigering. Detta skapar spänningar. Just idag har till exempel NA nominerats till det statusfyllda Helhetspriset i Årets Dagstidning. Av motiveringen att döma bygger nomineringen just på NA:s starka bildjournalistik och annat som MittMedia har en annan syn på. NA har ju mycket tydligt värnat papperstidningen parallellt med digitala utvecklingsprojekt som till exempel lönsamma appar.    

Den självbild MittMedia alltid kommunicerar beskriver koncernen som ledande för en framgångsrik lokal journalistik. Samtidigt som man då samordnar organisationen och journalistiken påtagligt genom nya centralt placerade chefer, som t ex sportchefen och kulturchefen. Redigeringen har centraliserats till Sundsvall. Reportage skrivna på andra utgivningsorter, och därmed inte särskilt lokala och relevanta, utväxlas allt oftare mellan de olika titlarna. Om och när verkligheten jämförs med koncernens budskap kan dess trovärdighet rubbas.

Thelma Kimsjö blev den förste att vandra ut ur Promedia när MittMedia tog över, antingen på eget initiativ eller efter de nya ägarnas beslut. Hon kommer inte att bli den siste. Med MittMedias tydliga målsättning om en ”total integration” kommer fler chefer inom Promedia att få kicken eller sluta själva, särskilt inom skilda stabsfunktioner eftersom MittMedia och Promedia arbetat helt olika rörande verksamhetens försäljning och ekonomiska uppföljning.

Det konstaterar också Jan Friedman i den nämnda intervjun. Promedia har lyckats bättre med intäkterna på annonssidan och Friedman harangerar dess vd Per Bowallius för Promedias framgångsrika försäljning. Han nämner också som sitt eget viktigaste önskemål att försäljningen och säljarna ska lyftas inom den nya sammanslagna koncernen.

Där ska just Bowallius enligt Friedman få en viktig roll i den nya koncernledningen. Friedman ser, helt rätt, att synen på försäljningen nog har varit en svag sida i ”gamla” MittMedia, där ju också tre säljchefer slutat på några få år vilket jag bloggat om här.     

Personförändringar och harmoniseringar går alltid att driva för en ny ägare, men nästa fråga är hur människorna inom organisationen kommer att reagera. Det gäller ju ändå att få chefer och medarbetare med sig och det tror jag kan bli svårt den här gången även om oro och rädsla initialt kanske dämpar känslorna. Därför är det intressant att redan detta tidiga möte på LT i Södertälje retade upp medarbetarna. Där skar det sig direkt. För att få med sig redaktionerna inom Promedia krävs det en diplomatisk begåvning och fingertoppskänsla hos dem som ska ro projektet i hamn. Finns den?  

Det är nog på redaktionerna inom Promedia som det kommer att protesteras mest mot MittMedias idéer om samordning och harmonisering. Men det är gissningsvis på den administrativa sidan som de tuffaste kraven kommer från de nya ägarna; det är väl där de snabbaste samordningsvinsterna finns att hämta. Men mediehusens ekonomer, administratörer och säljare brukar inte protestera lika högljutt som journalisterna mot förändringar.    

Men så ser det ut – strukturförändringarna rullar på och snart har vi - på gott och ont - bara några få tidningskoncerner i landet. Den svenska presspolitiken har i många decennier gått ut på att motverka den här utvecklingen, men genom det föråldrade regelverket har det nog blivit precis tvärtom.

Politikernas insats, som till exempel förra statsrådet Marita Ulvskogs (s) – syftade främst till att bevara ”mångfalden” genom att rädda s-tidningar som motröster mot den dominerande borgerliga pressen. Och därmed har de totalt missat att frågan kanske ytterst egentligen borde ha handlat om att långsiktigt rädda pressen som sådan i medieutvecklingen. Idéer om hur det ska gå till finns ju inte någonstans i politiken. Och numera är så gott som alla s-tidningar i Sverige ägda av sina borgerliga konkurrenter.

Vad det gäller MittMedias införlivning av Promedia finns det skäl att undra vad som kommer att ske under processen. Krävs det fler personskiften? Vilka kommer att få gå, vilka blir det som kommer? Kommer samgåendet och den ”totala integrationen” att lyckas? 

Presstöd på dekis bör avskaffas

Kan det vara så att det otidsenliga statliga presstödet äntligen blivit så ifrågasatt att politikerna vågar avskaffa det? Det har alltid varit kritiserat, men har överlevt med stöd av det politiska etablissemanget på vänsterkanten. Och Centern. Stödets mottagare inom pressen har också varit aktiva med lobbyinsatser mot riksdag och regering.
Men nu är systemet i gungning - en rasistisk tidning fått rätt till statligt stöd. Det kan vara början till slutet för presstödet.

Bakgrunden är att Presstödsnämnden beviljat Nationaldemokraternas tidning Nationell Idag ett presstöd på drygt 2,3 miljoner kronor. Tidningen uppfyller tydligen alla de krav som gäller i sammanhanget.
Det är en chockartad situation för många av presstödets förespråkare. De vill, fullt förståeligt, att den minst sagt obehagliga rasistiska tidningen inte ska kunna få statligt stöd.
Hur det nu skulle kunna gå till eftersom grundbulten i reglerna är att Presstödsnämnden, med all rätt, inte får ha några synpunkter på de mottagande tidningarnas innehåll. Det är censur.

En ledamot i nämnden Martin Ahlquist, chefredaktör för tidningen Fokus, lämnar nämnden i protest. Han motiverar i dag sitt beslut i Dagens Nyheter.

Hans beslut kan jag förstå i det här läget, men jag är ändå mest förvånad över att han över huvud taget gått med på att sitta i nämnden, inte minst eftersom han i sin artikel mycket bra beskriver hur olika tidningar manipulerar sina produkter för att på så sätt få mer i presstöd. Trots denna sin insikt har han alltså satt sig i nämnden.
Dessutom måste han ha vetat att reglerna ger även nazister och andra egendomliga grupper rätt till stöd för sina tidningar om de uppfyller de rätt enkla reglerna.

"Presstödet korrumperar." Det var rubriken på en ledare jag skrev i Gefle Dagblad för gissningsvis tjugofem år sedan. Detta sedan jag på en konferens mött en mycket ansedd tidningsdirektör som, tills dess, alltid varit motståndare till presstödet. Nu bearbetade han mig plötsligt om att stödet borde behållas.
Direktören hade upptäckt att hans egen välmående tidning skulle få dyrare distribution om den fattige konkurrenten tvingades lägga ner om presstödet skulle avskaffas. Då tänkte han om och bytte åsikt.

Det var då det, men historien går igen. I sin text beskriver Martin Ahlquist att presstödet har blivit en intäktskälla för "fiffiga entreprenörer". Han nämner några exempel på tidningar som trixar med editioner för att kunna kvittera ut flera presstöd.
Ahlquist skriver till exempel att "Tidningen ETC är i dag inte en tidning utan sju med ett totalt presstöd på 12 miljoner 2010. Fria tidningar ger ut sex tidningar och så vidare."

Allt detta är väl känt, men både inflytelserika medieföreträdare och mäktiga politiker har under alla år accepterat den rådande ordningen, även i kretsar som egentligen är kritiska till stödet. "Presstödet korrumperar".
Moderaterna har varit kritiska till presstödet, men har sedan de kom till makten obegripligt nog försvarat stödet i sin regeringsutövning, till exempel när det har ifrågasatts av EU. De nya moderaterna verkar gilla att offra sina gamla principer.

Men nu närmar sig kanske slutet för det statliga driftstödet till pressen. Den ena debattören efter den andra träder fram och tycker till. Somliga vill att reglerna ska göras om så att inte rasister kan få presstöd. Det är naturligtvis helt omöjligt, det är censur. Ändå har kulturministern Lena Adelsohn Liljeroth (m) redan sagt att hon vill se över reglerna.
Andra hävdar det omöjliga i att staten ska få lägga sig i tidningarnas innehåll, hur obehagliga tidningarna än är, presstödsreglerna kan inte rubba de grundläggande förutsättningarna för tidningarnas verksamhet, Tryckfrihetsförordningen.

Universitetslektor Jan Strid vid JMG skriver i DN att det är omöjligt att ställa några krav på tidningarnas innehåll för att de ska få stöd, "Tryckfrihetsförordningen gäller."
Aftonbladets kulturchef Åsa Linderborg försvarar både stödet till den rasistiska tidningen och presstödet som sådant, "Om vi slopar presstödet tystas de tidningar som i dag bjuder det största ideologiska motståndet mot nyfascismen: den lilla vänsterpressen."
Expressens kulturchef Karin Olsson skriver att hon är tveksam till presstödets fortsatta existens. "Presstödet liknar mest en skrattspegel av de ideal som det en gång byggdes på."
På bloggen Samesamebutdifferent skriver Julia Skott att hon inte kan tänka sig att ställa krav på innehållet hur obehagligt det än är, "För när vi väl börjar villkora stödet utifrån innehåll kan det bara gå utför."

Så låst är läget i debatten runt presstödet och här kan man ana att lösningen kan vara att avskaffa det, alternativt göra om det fullständigt till ett mer generellt branschstöd.
Det nuvarande stödet har så att säga hamnat på dekis, ingen verkar vilja ha det så som det i dag är utformat, inte ens de varmaste anhängarna. Och det lär inte kunna ändras på ett acceptabelt sätt.

Jag tycker att det bör avskaffas, det är helt otidsenligt. Stödet inrättades för ungefär 40 år sedan efter en överenskommelse mellan Socialdemokraterna och Centerpartiet. En del menar att det var två personer som gjorde upp om stödet, finansminister Gunnar Sträng och Centerns ledare Gunnar Hedlund. Båda partierna hade starka egenintressen i sammanhanget och reglerna skräddarsyddes för att så långt som möjligt styra pengarna till rätt tidningar. Presstödet korrumperar...

Stödet infördes under en annan tid, men finns fortfarande kvar trots en dramatisk medieutveckling. I dag är ingenting sig likt i mediernas värld, men staten betalar ändå årligen ut ungefär 500 miljoner kronor i driftsstöd till de mottagande tidningarna.
De flesta mottagarna är, som under alla år, socialdemokratiska andratidningar. Skillnaden är att de absoluta flertalet av dessa i dag ägs av borgerliga tidningskoncerner. Som MittMedia. Den koncernen får presstöd till sina dotterföretag Arbetarbladet i Gävle, Dagbladet i Sundsvall och LT i Östersund.
Svenska Dagbladet får presstöd, nu som förr, men numera ägs tidningen av den norska mediekoncernen Schibsted. Centerpartistiska Skånska Dagbladet får också presstöd och räknas då som storstadstidning eftersom redaktionen ligger i Malmö, men läsarna finns på landsbygden i Skåne. Storstadsstödet har hittills varit betydligt större än stödet till landsortstidningarna, men sänks nu efter kritik från EU.

Tidningsbranschen är sig onekligen inte riktigt lik jämfört med det tidiga sjuttiotalet då stödet infördes. Utanför branschen har det ju dessutom tillkommit en rad nya medier och möjligheter att publicera nyheter och debatt. Internet har förändrat allt, men presstödet har bestått.

Presstödet är föråldrat och bör avskaffas.