Helena Nyman till DT i Falun och Jacob Hilding tf chefredaktör på AB i Gävle

Idag blev det klart att Helena Nyman blir ny chefredaktör och ansvarig utgivare för Dalarnas Tidningar, DT. Hon slutar därmed som chefredaktör på Arbetarbladet, AB, i Gävle för att i stället pendla till jobbet i Falun från sitt hem i Sandviken. Helena Nyman har jobbat länge på AB i rad olika roller. Med henne får DT en trygg chef och en god publicist. Och på AB blir nyhetschefen Jacob Hilding tillförordnad chefredaktör. Därmed har både Gefle Dagblad, GD, och AB tillförordnade chefredaktörer.  

Helena Nyman efterträder Carl-Johan Bergman som tidigare i år utsågs till redaktionell chef för hela MittMedia. Han blev därmed chefredaktörernas chef. Till skillnad från Helena Nyman har han, liksom sina företrädare på DT, sina rötter i Dalarna där DT:s chefredaktör hittills också har bott.

I en artikel på dt.se om utnämningen konstateras det att en tradition därmed bryts för Dalarnas Tidningar. Helena Nyman säger i intervjun att det finns många skickliga medarbetare som garanterar den lokala kompetensen. Och det har hon naturligtvis rätt i, Dalarnas Tidningar har många gånger uppmärksammats för sin journalistik.

Helena Nyman är för övrigt inte den första pendlande chefredaktören. Längre tillbaks var det i regel ett krav inom branschen att chefredaktören skulle bo på utgivningsorten, men så är det inte alltid sedan ett antal år tillbaks. Inte minst inom MittMedia är pendlandet i dag vanligt med Daniel Nordström som rekordhållare. Han är chefredaktör och ansvarig utgivare för Vestmanlands Läns Tidning, VLT och för Länstidningen i Södertälje, Norrtelje Tidning samt flera titlar i Bergslagen. Och han bor i Umeå!

GD:s tidigare chefredaktör Anna Gullberg pendlade också till jobbet i Gävle från sin bostad i Falun. Gefle Dagblads nuvarande tillförordnade chefredaktör Anders Ingvarsson pendlar från bostaden i Vallsta i Hälsingland där han också är chefredaktör för MittMedias fyra olika tidningstitlar samt helahalsingland.se. Dala-Demokratens redaktionschef och ansvarige utgivare Lisa Pehrsdotter pendlar till Falun från bostaden i Gävle. Även på andra håll inom medierna i Sverige har det under senare år blivit vanligare med pendlande chefer.

Arbetarbladets tillförordnade chefredaktör Jacob Hilding är uppväxt i Bollnäs, men bor numera på släktgården i Hedesunda i Gävle. Han har jobbat på AB i elva år som reporter och nyhetschef. I en intervju i AB säger Helena Nyman att hon lämnar AB i "goda händer" och även facket uttalar ett starkt stöd för Jacob Hilding.  

Korrigerad 180522 kl 00.06, kl 00.57

Chefredaktörer kommer och går hos Promedia och MittMedia

Nu rullar MittMedias övertagande av Promedia på i snabb takt. Chefredaktör Thelma Kimsjö på anrika Vestmanlands Läns Tidning, VLT, slutade kort efter ägarskiftet, hur det nu än gick till. Bara två dagar därefter utsågs chefredaktör Daniel Nordström på Arbetarbladet, AB, till hennes efterträdare. Det kommer sannolikt fler personskiften inom Promedia. Och på Länstidningen, LT, i Södertälje blev det starka reaktioner mot MittMedia och dess redaktionella chef AnnaKarin Lith efter ett möte om den nya gemensamma framtiden.

Det är naturligt nog inom tidigare Promedia spänningarna märks, men även MittMedias tidningar påverkas indirekt. AB förlorade ju sin chefredaktör när han flyttade till Västerås, men bara någon dag senare fick tidningen en ny chefredaktör. Det blev Helena Nyman, välkänd och respekterad på tidningen efter många år som bland annat nyhetschef. Hon kom tillbaka efter bara ett år som redaktionschef för SVT Nyheter i Sundsvall.

Både Daniel Nordström, och andra från ”gamla” MittMedia som gissningsvis senare sätts in för att harmonisera allt mellan Promedia och MittMedia har starkt stöd från sin ledning.Då givetvis främst från fusionens arkitekt, koncernchefen Thomas Peterssohn, och hans sekundant, den redaktionella chefen AnnaKarin Lith. MittMedia har efter fusionens tillkännagivande agerat målmedvetet och närmast tufft inom Promedia. Övertagandet var nog väl planerat redan i förväg, det har ju gått väldigt fort, som i exemplet Kimsjö,   

De som ska se till att samgåendet mellan MittMedia och Promedia lyckas får inte bara stöd av koncernens operativa ledning. MittMedias nye styrelseordförande Jan Friedman har i en öppenhjärtig och mycket bra intervju i Medievärlden Premium slagit fast att sammanslagningen mellan Promedia och MittMedia handlar om ”en total integration”. Frågan är om det lyckas. Och om hur processen genomförs, brutalt eller skickligt.

Att slå ihop tidningar, som tidigare de i Hälsingland eller de i Härnösand och Örnsköldsvik, var en sak. Jag vet, jag var då själv inblandad som konsult på uppdrag av just MittMedia. Det handlade om delvis försvagade och ödmjuka organisationer, men ändå var motståndet hos en del medarbetare och chefer stort. Begripligt, inte minst eftersom det då var långt innan den här typen av strukturförändringar hade blivit vanliga. Få såg redan då mediebranschens kommande problem.   

Det gör alla i dag, men stora anrika organisationer som VLT och Nerikes Allehanda, NA, rymmer också en stolthet och styrka som jag tror kan bli ett reellt problem från MittMedias synpunkt sett. LT i Södertälje och Norrtelje Tidning är mindre tidningar, men med en stark tradition av självständighet och en mycket stark lokal förankring.

Medarbetare, fack och chefer på alla dessa tidningar kommer säkert att ha synpunkter på MittMedias krav på en ”total integration”, det vill säga enligt MittMedias modell med centraliserade chefer, multijournalister, inga fotografer och centraliserad redigering. Detta skapar spänningar. Just idag har till exempel NA nominerats till det statusfyllda Helhetspriset i Årets Dagstidning. Av motiveringen att döma bygger nomineringen just på NA:s starka bildjournalistik och annat som MittMedia har en annan syn på. NA har ju mycket tydligt värnat papperstidningen parallellt med digitala utvecklingsprojekt som till exempel lönsamma appar.    

Den självbild MittMedia alltid kommunicerar beskriver koncernen som ledande för en framgångsrik lokal journalistik. Samtidigt som man då samordnar organisationen och journalistiken påtagligt genom nya centralt placerade chefer, som t ex sportchefen och kulturchefen. Redigeringen har centraliserats till Sundsvall. Reportage skrivna på andra utgivningsorter, och därmed inte särskilt lokala och relevanta, utväxlas allt oftare mellan de olika titlarna. Om och när verkligheten jämförs med koncernens budskap kan dess trovärdighet rubbas.

Thelma Kimsjö blev den förste att vandra ut ur Promedia när MittMedia tog över, antingen på eget initiativ eller efter de nya ägarnas beslut. Hon kommer inte att bli den siste. Med MittMedias tydliga målsättning om en ”total integration” kommer fler chefer inom Promedia att få kicken eller sluta själva, särskilt inom skilda stabsfunktioner eftersom MittMedia och Promedia arbetat helt olika rörande verksamhetens försäljning och ekonomiska uppföljning.

Det konstaterar också Jan Friedman i den nämnda intervjun. Promedia har lyckats bättre med intäkterna på annonssidan och Friedman harangerar dess vd Per Bowallius för Promedias framgångsrika försäljning. Han nämner också som sitt eget viktigaste önskemål att försäljningen och säljarna ska lyftas inom den nya sammanslagna koncernen.

Där ska just Bowallius enligt Friedman få en viktig roll i den nya koncernledningen. Friedman ser, helt rätt, att synen på försäljningen nog har varit en svag sida i ”gamla” MittMedia, där ju också tre säljchefer slutat på några få år vilket jag bloggat om här.     

Personförändringar och harmoniseringar går alltid att driva för en ny ägare, men nästa fråga är hur människorna inom organisationen kommer att reagera. Det gäller ju ändå att få chefer och medarbetare med sig och det tror jag kan bli svårt den här gången även om oro och rädsla initialt kanske dämpar känslorna. Därför är det intressant att redan detta tidiga möte på LT i Södertälje retade upp medarbetarna. Där skar det sig direkt. För att få med sig redaktionerna inom Promedia krävs det en diplomatisk begåvning och fingertoppskänsla hos dem som ska ro projektet i hamn. Finns den?  

Det är nog på redaktionerna inom Promedia som det kommer att protesteras mest mot MittMedias idéer om samordning och harmonisering. Men det är gissningsvis på den administrativa sidan som de tuffaste kraven kommer från de nya ägarna; det är väl där de snabbaste samordningsvinsterna finns att hämta. Men mediehusens ekonomer, administratörer och säljare brukar inte protestera lika högljutt som journalisterna mot förändringar.    

Men så ser det ut – strukturförändringarna rullar på och snart har vi - på gott och ont - bara några få tidningskoncerner i landet. Den svenska presspolitiken har i många decennier gått ut på att motverka den här utvecklingen, men genom det föråldrade regelverket har det nog blivit precis tvärtom.

Politikernas insats, som till exempel förra statsrådet Marita Ulvskogs (s) – syftade främst till att bevara ”mångfalden” genom att rädda s-tidningar som motröster mot den dominerande borgerliga pressen. Och därmed har de totalt missat att frågan kanske ytterst egentligen borde ha handlat om att långsiktigt rädda pressen som sådan i medieutvecklingen. Idéer om hur det ska gå till finns ju inte någonstans i politiken. Och numera är så gott som alla s-tidningar i Sverige ägda av sina borgerliga konkurrenter.

Vad det gäller MittMedias införlivning av Promedia finns det skäl att undra vad som kommer att ske under processen. Krävs det fler personskiften? Vilka kommer att få gå, vilka blir det som kommer? Kommer samgåendet och den ”totala integrationen” att lyckas?